Ajk kotisivu TwinBook o MainMenu

Aleksis Kivi: Seitsemän veljestä, (Elmer Diktonius: Sju bröder)
Aleksis Kivi: I sette fratelli

kapitel 01 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
01001
Top
Jukola gård, i södra Tavastland, står på en nordlig backsluttning, nära Toukola by. Dess närmaste omgivning är ett stenigt fält, men nedanför det börjar åkrarna, på vilka, innan gården ännu råkat i förfall, en frodig gröda böljade. Bortom åkrarna finns en äng, klöverkantad, genomskuren av en mångbuktig bäck; och den gav rikligt med hö, innan den blev en betesplats för byns boskap. Annars hör till gården vida skogar, kärr och ödemarker, vilka tack vare framsyntheten hos hemmanets första grundare hade tillfallit den redan när man begick storskifte i forna tider. Då mottog Jukolas husbonn, som mera tänkte på sina efterkommandes förmån än sitt eget bästa, en av elden härjad skogslott och erhöll på det viset sju gånger mera än sina grannar. Men alla brandspår hade redan försvunnit från hans område och en tät skog vuxit i stället. Och detta är de sju bröders hem, vilkas levnadslopp jag nu skall skildra. La fattoria di Jukola, nel sud della provincia di Häme, sorge sul versante settentrionale di una collina, vicino al villaggio di Toukola. È cinta da serre sassose, ma più in basso cominciano i campi, in cui, prima che la fattoria fosse andata in malora, ondeggiava il grano ricco di spighe. Sotto i campi c’è una prateria di trifoglio solcata da un torrente sinuoso che dava fieno abbondante prima che si riducesse a servire al bestiame del villaggio. La fattoria ha inoltre vasti boschi, paludi e deserti che erano toccati al primo padrone di questa proprietà per il modo eccellente col quale li teneva, già ai tempi della grande spartizione delle terre. Il padrone di Jukola, preoccupato più del benessere dei suoi discendenti che del proprio, prese per parte sua un bosco bruciato e ottenne, con tale espediente, sette volte più dei suoi vicini. Ma tutte le tracce dell’incendio scomparvero presto dal suo territorio e un folto bosco crebbe in sua vece. Tale è la dimora di questi sette fratelli, le cui peripezie qui ora mi accingo a narrarvi. 01001
Bottom
01002
Top
Brödernas namn från den äldsta till den yngsta är: Juhani, Tuomas, Aapo, Simeoni, Timo, Lauri och Eero. Av dem är Tuomas och Aapo ett tvillingpar och likaså Timo och Lauri. Juhani, den äldsta brodern, är tjugo och fem år gammal, men Eero, den yngsta av dem, har knappast skådat aderton solvarv. Deras kroppsbyggnad är bastant och axelbred, längden medelmåttig, utom Eeros, som ännu är särdeles kort. Längst av dem alla är Aapo, men visst icke den axelbredaste. Den sistnämnda förmånen och äran tillkommer Tuomas, som är riktigt berömd för sina axlars bredd. En säregenhet, som kännetecknar dem alla, är deras bruna hy och det styva, hampfärgade håret, vars strävhet särskilt hos Juhani är iögonenfallande. I nomi dei fratelli, dal maggiore al minore, sono Gianni, Maso, Abramo, Simeone, Timoteo, Renzo e Rico. Di essi, Maso e Abramo gemelli e così Timoteo e Renzo. L’età di Gianni, il primo dei fratelli, è di ventìcinque anni, ma Rico, il minore, ha appena visto diciotto primavere. Hanno corporatura robusta, spalle quadrate, altezza mediocre, eccetto Rico che è ancora assai piccolo. Abramo è il più alto di tutti ma non è il più robusto, chè tale prerogativa e tale onore spettano a Maso, a buon diritto celebre per la larghezza delle spalle. Una caratteristica comune che li contraddistingue tutti è la pelle scura e la capigliatura ispida e stopposa, la cui durezza dà nell’occhio soprattutto in Gianni. 01002
Bottom
01003
Top
Deras far, som var en särdeles ivrig jägare, gick en bråd död till mötes, när han stred med en ilsken björn. Man hittade då dem bägge, såväl björnen som mannen, liggande döda bredvid varandra på det blodiga fältet. Mannen var svårliga sargad, men också vilddjurets strupe liksom dess bog var karvad av puuk-kokniven och dess bröst genomborrat av ett duktigt lod. Så slöt sina dagar den robuste mannen, som fällt flera än femtio björnar. - Men på grund av dessa jaktfärder försummade han stöket och arbetet på sin gård, som så småningom, utan förman som den var, råkade i förfall. Hans söner dög ej heller till att plöja och så; ty av sin far hade de ärvt samma starka iver att jaga skogens villebråd. De byggde fällor, giller-snaror och tjäder- och orrfållor till men för fåglar och harar. Därmed fördrev de tiden under sina pojkår, tills de började handskas med gevär och vågade närma sig björnen i ödemarken. Il loro padre, che era un forte ed entusiasta cacciatore, incontrò improvvisamente la morte nel fior degli anni, lottando con un orso furioso. Furono trovati entrambi, orso e uomo, morti, l’uno a fianco dell’altro, su una radura insanguinata. L’uomo era malconcio dalle ferite, ma anche il collo e il fianco della belva erano squarciati dal pugnale e il petto trapassato da una micidiale palla di fucile. Così finì i suoi giorni quell’uomo robusto che aveva abbattuto più di cinquanta orsi. Ma per queste partite di caccia egli trascurava i lavori e le mansioni della fattoria che, a poco a poco, senza la direzione del capo, andò in malora. E i suoi figli erano inesperti dell’aratro e della semina, avendo ereditato dal padre la stessa prepotente passione per la caccia. Fabbricavano tagliole, trappole, lacci e recinti per la morte di uccelli e di lepri. 01003
Bottom
01004
Top
Modern sökte nog både med tukt och förmaning göra dem flitiga och arbetsamma, men deras halsstar-righet gjorde styvt motstånd mot hennes försök. El-jes var hon en präktig kvinna; känt var hennes rättframma och redbara, kanske lite karska sinne. En präktig karl var också hennes bror, brödernas förträffliga morbror, som i sin ungdom som hurtig sjöman hade seglat på fjärran hav, sett många folk och städer; men slutligen förlorade han sin syn, blev helt blind, och levde sin ålderdoms mörka dagar i Jukola gård. Han berättade då ofta, medan han efter känseln täljde slevar, skedar, yxskaft, klappträn och andra nödvändiga husgeråd, historier och märkvärdiga ting för sina systersöner både från eget land och främmande riken, berättade också om under och händelser ur bibeln. Gossarna lyssnade andaktsfuilt till hans berättelser och gömde dem djupt i sitt minne. Men lika gärna lyssnade de icke på sin moders befallningar och förebråelser utan var särdeles ohörsamma, trots många risbastur. Ofta nog, när de märkte att en sådan bastu var i antågande, tog brödraskaran till schappen, härmed förorsakande såväl sin mor som andra bråk och bekymmer, och sålunda försämrande sin egen sak. Passarono così gli anni della loro adolescenza, finché cominciarono a maneggiare le armi da fuoco e si cimentarono ad avvicinarsi all’orso nel bosco. La madre cercò, con rimproveri e correzioni, di stimolarli al lavoro e alla diligenza, ma la loro ostinazione fu inflessibile contro tutti i suoi tentativi. Essa era altrimenti una brava donna conosciuta per la sua dirittura e lealtà, ma un po’ rude. Un buon uomo era anche suo fratello, il bravo zio dei ragazzi, che da giovane — forte marinaio — aveva navigato su lontani mari e veduto molti popoli e sua dirittura e lealtà, ma un po’ rude. Un buon uomo era anche suo fratello, il bravo zio dei ragazzi, che da giovane — forte marinaio — aveva navigato su lontani mari e veduto molti popoli e città; ma alla fine gli si indebolì la vista, divenne completamente cieco e passò i bui giorni della sua vita nella fattoria di Jukola. Spesso, mentre intagliava, guidato dal tatto, mestoli, cucchiai, manichi di asce, palette ed altri oggetti utili alla casa, veniva raccontando storie ai figli di sua sorella e cose mirabili del proprio paese e di regni stranieri, e narrava pure miracoli e avvenimenti della Bibbia. I ragazzi ascoltavano questi suoi racconti con grande raccoglimento e li incidevano profondamente nella memoria. Ma non così volentieri essi ascoltavano gli ordini e i rimbrotti della loro madre, anzi facevano i sordi e si mostravano indifferenti alle molte botte. Spesso, fiutando l’avvicinarsi delle bastonate, la banda dei fratelli se la dava a gambe, causando alla madre e agli altri dolore e dispetto e peggiorando la propria situazione. 01004
Bottom
01005
Top
Här må berättas en händelse från brödernas barndom. De visste att under deras hemgårds ria fanns ett hönsbo, som ägdes av en gumma kallad Männistö-mor; hennes lilla stuga låg i en talldunge nära Jukola. En gång rann tanken på stekta ägg bröderna i hågen, och slutligen beslöt de roffa åt sig boets innehåll och fly till skogs för att njuta av sitt byte. De förverkligade också sitt beslut, tömde boet och drog enhälligt till skogs, sex bröder; Eero kravlade då ännu vid sin mors fötter. Men när de kom till en sorlande bäck i en mörk grandunge, tände de en eld på stranden, lindade äggen i trasor, blötte dem i vattnet och lade dem att stekas i den fräsande askan. Och när läckerheterna äntligen mognat, åt de en smaklig måltid och stegade därifrån nöjda åter hem. Men när de hunnit till hembacken möttes de av en orkan; ty deras gärning hade redan blivit uppdagad. Männistö-mor domderade och rasade, och arg i synen skyndade deras mor mot bröderna, med vinande piska i handen. Men pojkarna hade alls ingen lust att nalkas denna stormil, utan de vände om och flydde åter till skogens skydd, utan att fästa sig vid mor sins rop. Racconterò ora un avvenimento della loro fanciullezza. Essi sapevano che, sotto il granaio della loro fattoria, c’era un nido di galline appartenente a una vecchia detta « la vecchia del pineto » perchè la sua capannuccia sorgeva nel pineto presso Jukola. Un giorno i fratelli ebbero voglia di uova fritte e alla fine risolsero di svaligiare il nido e andare nel bosco a godersi il bottino. Misero il loro progetto in esecuzione, vuotarono il nido e andarono d’amore e d’accordo nel bosco in sei, chè Rico stava ancora attaccato alle sottane della mamma. Arrivati a un mormorante ruscello, nel folto degli abeti, accesero un fuoco sulla riva, avvolsero le uova in cenci, le tuffarono nell’acqua e le misero a friggere nella cenere ardente. Quando finalmente quelle leccornie furono pronte, gustarono il piatto saporito e ritornarono contenti a casa. Ma, appena arrivati sulla collina della fattoria, li colse una terribile tempesta, chè la loro impresa era stata scoperta. La vecchia del pineto gridava e si agitava, e la loro madre si affrettava loro incontro furibonda col sibilante frustino. Ma i ragazzi, non avendo voglia di affrontare tale raffica, tornarono indietro, riparando nei boschi, incuranti delle grida materne. 01005
Bottom
01006
Top
Så förflöt en dag, förflöt ännu en annan, men rymlingarna hördes inte av; och deras bortovaro gjorde slutligen modern mycket orolig; och hennes ilska förvandlades snart till sorg och medlidandets tårar. Hon gick ut för att leta efter dem, sökte härs och tvärs i skogarna, men fann icke sina barn. Saken tycktes henne allt hemskare och fordrade slutligen att kronans män tog itu med den. Man sände bud till jaktfogden, som ofördröjligt sammankallade hela Toukola by och dess omgivning. Och nu begav sig en mängd såväl unga som gamla, kvinnor som män, ledda av jaktfogden, i ett långt led för att spana runtom i skogen. Den första dagen sökte de i de närmaste nejderna, men utan att finna vad de hoppats; den andra dagen förflyttade de sig längre bort, och när de steg upp på en hög backe, såg de i fjärran en rökpelare ringla sig upp i luften från bädden av ett kärr. De fastställde noggrant riktningen, från vilken röken steg, och ditåt fortsatte de sin färd. När de slutligen kommit närmare hörde de en låg röst som sjöng på följande vis: Passa un giorno, ne passa un altro, dei fuggiaschi non si sa niente; e questo loro ritardo alla fine cambiò la collera della madre in inquietudine e l’ira si mutò presto in dolore e in lacrime di compassione. Si mise a cercarli, li cercò per i boschi in lungo e in largo, ma senza trovare i suoi ragazzi. Il fatto diveniva veramente tragico e fu necessario alla fine l’intervento della forza pubblica. Fu avvertito del fatto il guardacaccia, che — senza indugio — chiamò a raccolta tutto il villaggio di Toukola e i dintorni. E allora una moltitudine di giovani e di vecchi, di donne e di uomini, guidata dal guardacaccia, in lunga fila si mosse alla ricerca nel bosco. Il primo giorno cercarono nei dintorni, ma senza il risultato che speravano; il secondo giorno si portarono più lontano e, quando furono su un’alta collina, videro di lontano, sul limitare di una palude, un’azzurra colonna di fumo che si snodava nell’aria. Si notarono la direzione esatta da cui si inalzava il fumo e verso quel punto si diressero. Finalmente, avvicinatisi, udirono una voce che così cantava : 01006
Bottom
01007
Top
”Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken,
Bäcken gav oss nog med ved
Och ölet bjöds av näcken.”
Qui una bella vita facciamo,
Per il fuoco la legna tagliamo,
Dal ruscello la birra beviamo;
Chi può vita migliore goder [Vecchio canto popolare (Kanteletar3, I, 14)].
01007
Bottom
01013
Top
Då gladde sig värdinnan på Jukola storligen, efter att ha hört sången, för hon igenkände sin son Juhanis röst. Och ofta ekade skogen av eldklubbans smällar; vilket allt tillkännagav för de letande att de nu närmade sig rymlingarnas läger. Så gav jaktfogden en befallning att omringa gossarna och sedan tyst närma sig dem, men att man dock borde stanna på ett visst avstånd från deras rastställe. Allora la padrona di Jukola, udendo quel canto, fu tutta contenta e, poiché spesso il bosco echeggiava per le detonazioni, da tutto ciò i cercatori capirono che il campo dei fuggiaschi era vicino. Il guardacaccia dette ordine di circondare i ragazzi e di avvicinarglisi in silenzio ma di fermarsi un po’ distanti dalla loro capanna. 01013
Bottom
01014
Top
Det skedde som han befallde. Och när skaran, som omringat bröderna från alla håll, hade närmat sig ungefär femtio steg, stannade den; och då uppenbarade sig följande syn: Vid foten av en sten hade byggts en liten granriskoja, vid vars dörr Juhani låg på en bädd av mossa, blickande upp mot molnen och sjungande. Ett par, tre famnar från kojan flammade en glad eld, och i dess kolglöd stekte Simeorti en med snara fångad orre till middagsmål. Aapo och Timo hade sotade ansikten - för de hade nyligen lekt blindbock och stekte nu rovor i den heta askan. Vid en liten lerpöl satt Lauri stum, förfärdigande lergökar, oxar och präktiga föl; och han hade redan en mäkta lång rad av dem på tork mot en mossig stock. Men Tuomas lät eldklubban smälla: spottade på en jordfast sten en fradgande klyscha, lade i den ett glödande kol, och på denna kastade han med all sin kraft en annan sten, och ett dån, ofta lika hårt som ett vanligt gevärsskott, ekade runtomkring, och en sotig rök virvlade fram mellan stenarna. Così si fece. Quando la moltitudine, circondati i ragazzi da tutte le parti, si fu avvicinata sino a circa una cinquantina di passi e si fu fermata, le si offrì alla vista il quadro seguente : una capannuccia contesta di rami ai piedi d’una roccia, davanti alla cui porta Gianni riposava su un giaciglio di muschio sogguardando le nuvole e canticchiando. A due o tre braccia dalla capanna brillava allegramente il fuoco, sulle cui braci Simeone arrostiva per desinare un gallo di montagna preso al laccio. Abramo e Timoteo, il viso sporco di fuliggine — chè avevano poco fa giocato ai fantasmi — arrostivano rape sulla cenere bollente. Renzo, silenzioso, sedeva su un mucchio di argilla, modellando galli, bovi e vigorosi puledri di creta; ne aveva già una fila a seccare su un tronco muscoso. Ma quegli che faceva gli scoppi era Maso; lanciava uno sputo schiumoso su una pietra, vi poneva sopra dei carboni ardenti, e vi scagliava poi, con tutte le sue forze, un’altra pietra : il fracasso, spesso violento come lo scoppio di un fucile, risonava all’intorno, e un fumo fuligginoso s’inalzava a spire di fra le pietre. 01014
Bottom
01015
Top
Juhani:
Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken...
Men fanken tar oss ändå slutligen här. Det är säkert som så, det, ni ungutterns pojkar.
Gianni.
Qui una bella vita facciamo,
Per il fuoco la legna tagliamo.
Ma il diavolo finirà per scovarci; state pur certi, torelli miei.
01015
Bottom
01022
Top
Aapo: Det sade jag ju strax när vi tog till harpasset. Ve oss dårar! Stråtrövare och zigenare må på detta vis rumstera under bara himlen. Abramo. L’ho detto subito appena ce la siamo svignata. Che sciocchi! Sono solo gli zingari e i briganti che se la passano così a cielo scoperto. 01021
Bottom
01023
Top
Timo: Guds himmel i alla fall. Timoteo. Ma è anche il cielo di Dio. 01022
Bottom
01024
Top
Aapo: Att bo här med vargar och med björnar. Abramo. Vivere qui coi lupi e gli orsi. 01023
Bottom
01025
Top
Tuomas: Och med Gud. Maso. E con Dio. 01024
Bottom
01026
Top
Juhani: Rätt sagt, Tuomas! Med Gud och hans änglar. Ack! om vi nu kunde blicka med en salig själs och kropps öga, skulle vi tydligen skåda, hur en hel skara bevingade änglar omringat oss och hur självaste Gud som en gråhårs gubbe sitter just mitt bland oss här som vår käraste fader. Gianni. Giusto, Maso, con Dio e i suoi angeli. Ah! se ora potessimo guardare con gli occhi dell’anima immortale e del corpo, vedremmo chiaramente come tutta una schiera di angeli custodi ci circondi e come lo stesso Dio, in aspetto di vecchio grigio, sieda qui fra noi come un tenero padre. 01025
Bottom
01027
Top
Simeoni: Men vad tänker vår morstackare nu på? Simeone. Ma che penserà ora la povera mamma? 01026
Bottom
01028
Top
Tuomas: Hon ville allt mörbulta oss till stekta ro-vor, bara hon finge oss i sina klor. Maso. Ci spiaccicherà come patate quando le capiteremo tra le grinfie. 01027
Bottom
01029
Top
Juhani: Ja, gosse, det bleve allt en bastu! Gianni. Ohè, ragazzi, prenderemo una bella lavata di capo! 01028
Bottom
01030
Top
Tuomas: En bastu, en bastu! Maso. Una bella lavata di capo, una bella lavata di capo! 01029
Bottom
01031
Top
Juhani: En gnistrande bastu! Ja, det vet du nog. Gianni. Proprio coi fiocchi! Lo sai, eh? 01030
Bottom
01032
Top
Aapo: Det får vi ändå slutligen. Abramo. L’avremo una volta o l’altra. 01031
Bottom
01033
Top
Simeoni: Naturligtvis. Därför är det bäst att gå och få den bastun och en gång slippa den här oxveckan. Simeone. Certamente. Perciò è meglio andarsela a buscare e finirla una buona volta con questa vita da bestie. 01032
Bottom
01034
Top
Juhani: Men oxen plär knappast frivilligt spatsera till slaktbänken, bror min. Gianni. Il bove non va al macello di sua spontanea volontà, fratello mio. 01033
Bottom
01035
Top
Aapo: Vad pladdrar du, pojke? Vintern nalkas och vi blev inte begåvade med en päls på nacken vid födseln. Abramo. Cosa cianci, ragazzo? L’inverno s’avvicina e noi non siamo nati con una pelliccia sul groppone. 01034
Bottom
01036
Top
Simeoni: Då är det bara hemåt marsch! och få sig en bastu, och det med allt skäl, med allt skäl. Simeone. Allora marche!, verso casa. E si vada verso il castigo con ragione di certo, con ragione. 01035
Bottom
01037
Top
Juhani: Må vår rygg ändå sparas, bröder, sparas ännu några dygn till. Vi vet ju inte vilken räddnings-konst Gud uppfinner ännu under ett par, tre dagars lopp. Ja, här, här må vi fortfarande stoja: om dagarna där, runt elden i den gamla stubben, och på nätterna i gransriskojan, grymtande sida vid sida i en rad som griskultingarna på halmen. - Men vad säger Lauri-pojken där i lergropen? Vasa? Skall vi snällt gå och få oss en risbastu? Gianni. Risparmiamo, fratelli, risparmiamo i nostri gropponi ancora alcuni giorni. Non si può sapere che scappatoia Dio ci possa suggerire fra due o tre giorni. Così, qui qui godiamocela ancora un po’; di giorno intorno al fuoco del ceppo, e di notte al riparo dei rami, belli stesi l’uno accanto all’altro in fila, come porcellini sulla paglia. Ma che dici tu, signor Renzo, là nel pantano di creta? Che si deve andare bel bello a buscarne? 01036
Bottom
01038
Top
Lauri: Vi stannar väl här ännu. Renzo. Restiamo ancora qui. 01037
Bottom
01039
Top
Juhani: Det anser ju också jag vara bäst. Just så! Men nog har du kritter där borta, så det förslår. Gianni. Anch’io penso che sia meglio. Proprio così. Hai ancora del bestiame in quantità. 01038
Bottom
01040
Top
Tuomas: Den gossen har såväl kritter som fjäderfän. Maso. Al compare non mancano nè bestiame, nè volatili. 01039
Bottom
01041
Top
Juhani: En väldig massa. Det bleve allt en riktig gökmakare av dig. Gianni. Un magnifico gregge. Diverrai davvero un fabbricante di galli. 01040
Bottom
01042
Top
Tuomas: En riktig överdängare. Maso. Proprio un modellatore. 01041
Bottom
01043
Top
Juhani: En överdängare. - Vad är det för en ryssdocka som nu igen lossnar från dina labbar? Gianni. Un eccellente modellatore. Che è mai quel fantoccio russo che ti sorte dalle grinfie? 01042
Bottom
01044
Top
Lauri: Det här är bara en sådan där liten pojk. Renzo. È soltanto un bimbo piccolino. 01043
Bottom
01045
Top
Juhani: Se på den där knattingen! Gianni. Guarda quel ragazzino! 01044
Bottom
01046
Top
Tumoas: Gör pojkar som en hel karl. Maso. Fa i bambini come un uomo. 01045
Bottom
01047
Top
Juhani: Pojkar som tjärvedsstubbar; och matar som en karl såväl pojkarna som hjordarna. - Men bröder, bröder, hiva skyndsamt middagen på bordet; för min mage börjar knorra. Lägg het mörja, lägg kokande mörja på rovans skinande rundel där. - Och vems tur är det nu att gå och stjäla rovor? Gianni. Dei ragazzi come pezzi di legno; e li nutre come un uomo. Tanto i ragazzi che le bestie. Ma fratelli, fratelli, portate in tavola il pranzo, chè la mia pancia comincia a brontolare. Metti della cenere calda su quella rapa che cuoce coperta. A chi tocca grattare le rape? 01046
Bottom
01048
Top
Simeoni: Det är nog jag som igen måste begå syndens gärningar. Simeone. Devo di nuovo commettere io questo peccato. 01047
Bottom
01049
Top
Juhani: För att hålla oss vid liv nödgas vi snatta lite av andras ägodelar. Om detta är synd, så är det en av de minsta som begås på denna snöda jord. Och se, dör jag utan andra syndakruxar i min bok, så hindrar näppeligen denna lilla kråkfot mig från att hamna i ett lite bättre liv. Från den verkliga bröllopssalen skulle man snarligen snäsa ut mig, det tror jag nog, men alltid skulle man ge gossen någon portvakts-syssla, och redan det vore förskräckligt roligt. - Ja, låt oss tro på det viset, och låt oss sorglöst taga vad för gången ryms i vår magkupa. Gianni. Dobbiamo ben grattare qualcosa al nostro prossimo, se vogliamo vivere. Se questo è un peccato, è certo fra i più piccoli che si facciano su questa terra bacata. Se muoio senz’altre note di peccato nel mio libro, non sarà questo piccolo scarabocchio che mi impedirà di passare a una vita un po’ migliore. Mi cacceranno fuori dalla sala delle nozze; questo lo credo, ma mi daranno sempre un posto di portiere, e ciò sarà terribilmente spassoso [Salmi, 84, 10.]. Così vogliamo credere e prendere senza pensieri quel che cape nella nostra pancia. 01048
Bottom
01050
Top
Aapo: Men efter min mening är det tid på att vi lämnar Kuokkalas rovland och söker oss ett annat. Minskningen dag för dag får snart ägaren att vakta landet både natt och dag. Abramo. Ma mi par meglio lasciare il campo di rape di Kuokkala, e cercarne un altro. Scemando di giorno in giorno, al padrone verrà in mente di guardarlo giorno e notte. 01049
Bottom
01051
Top
Jaktfogden: Ingen sorg för den planen mera, pojkspolingar, ingen sorg. Nå, nå, varför är ni så ängsliga? Titta nu: en skara skyddsänglar har i en hast omringat er. Il Guardacaccia. Non vi tormentate più per questo, ragazzi, non vi tormentate più. Perchè vi angustiate? Guardate; una folta schiera di angeli custodi vi ha circondati presto presto. 01050
Bottom
01052
Top
Så talte fogden till bröderna, vilka illa skrämda störtade upp och började springa åt olika håll, men snart till sin förskräckelse märkte sig vara helt inneslutna. Då yttrade fogden åter: ”Ja ni är nog i not-varpet, era filurer, vackert i notvarpet från vilket ni inte slipper undan innan man er fjällat lite till minne, till ett litet minne åt er, för de fotbesvär ni förvållat oss, era filurer. Hitåt, mora, med er björkkvist, och giv dem med riktigt varm hand. Och sker det som så, att ni skulle möta motstånd, så finns här hjälpgummor åt er.” Nu följde en aga från moderns hand, som gick från man till man över hela pojkskocken; och ljudligt var larmet i Kuokkala skog. Moran använde också häftigt nog sitt ris, men jaktfogden försäkrade att de ändå fått en för mild bastu. Così parlò il guardacaccia ai fratelli che, spaventati, balzarono in piedi e fecero per svignarsela in tutti i sensi, ma si accorsero ben presto con terrore che la via era chiusa da tutte le parti. Allora parlò di nuovo il guardacaccia : « Siete nella rete, farabutti, proprio nella rete dalla quale non sortirete prima di essere stati un po’ strigliati come ricordo, come ricordino delle corse che ci avete fatto fare, bricconi. Qui, mamma, coi vostri rami di betulla e dategliele sode. Se si ribellano, avete delle comari che vi possono aiutare». Seguì allora il castigo per mano della madre passando dall’uno all’altro su tutta la banda dei ragazzi; e forte fu il clamore negli orecchi di Kuokkala. La madre maneggiava con forza il suo frustino, ma il guardacaccia protestava che il castigo era troppo leggero. 01051
Bottom
01053
Top
Men när denna sista syssla blivit uträttad, begav de sig alla hemåt, likaså modern med sina söner. Hela vägen grälade och trätte hon på rymlingarna; och stormen bedarrade inte ens när de nått hemmet. Gumman bråkade fortfarande när hon beredde en måltid på hålstolen åt sina söner, hotande dem med en ny risbastu. Men när hon sett, hur hungergirigt de högg sina tänder i brödet och strömmingen, vände hon ansiktet bort från dem, i smyg borttorkande en tår från sin bruna, sträva kind. Quando questa funzione fu terminata, tutti tornarono a casa, anche la madre coi figli. Per tutta la strada essa si lamentò e rimproverò i fuggiaschi; e nemmeno al loro arrivo a casa cessò la tempesta. Mentre preparava ai suoi ragazzi il cibo sulle panche la vecchia gridava e ribolliva minacciandoli di un’altra lavata di capo. Ma, veduto con che vivacità azzannavano il pane e le acciughe, torse il capo da loro, asciugandosi furtivamente una lacrima sulla guancia abbronzata e ruvida. 01052
Bottom
01054
Top
Så slutade gossarnas rymmarfärd. Och detta var den episod från deras barndomstid, till vilken jag gjorde en utflykt från min berättelse. Così finì la scappata dei ragazzi. E questa era l’avventura della loro infanzia che io ho inserito nel mio racconto. 01053
Bottom
01055
Top
Till brödernas bästa förlustelser hörde också att slå trissa, i vilken lek de ännu i sin mandomsålder älskade att öva sig. Då stred de häftigt, delade i tvenne grupper, vardera gruppen strävande mot ett bestämt mål. Högt ljöd då skriandet, springadet och tumultet, och svetten flöt i floder från deras ansikten. Susande hoppade trissan längst vägen och studsade ofta från påken mot männens ansikten, så att somligas pannor, när de återvände från leken, var försedda med ett mäkta stort horn, eller kinden svullen som en semla. Så förflöt deras ungdomsdagar: om somrarna i skogarna eller på landsvägen kastande trissa, om vintrarna på ugnen i svettdrivande hetta. Uno dei passatempi preferiti dai fratelli era anche il giuoco del disco coi bastoni, cui amavano esercitarsi anche nell’età matura. Divisi in due squadre, lottavano cercando entrambi di arrivare a un punto determinato; alto era allora il clamore, il correre e il lottare e il sudore irrorava loro il viso. Brontolando correva il disco lungo la strada e spesso sotto i colpi del bastone contro il viso dei giocatori, cosi che quando tornavano dal giuoco, uno o l’altro aveva la fronte con un corno o una guancia gonfia. Cosi passarono i giorni della loro giovinezza : d’estate, nei boschi o sulla strada a giocare al disco, d’inverno accanto alla stufa della loro casa, madidi di sudore. 01054
Bottom
01056
Top
Men också bröderna märkte att tiderna förändrades. Det hände saker, som fick dem att mera än förr minnas morgondagen och lite rucka på sina tidigare vanor. - Deras mor hade dött, och en av dem skulle nu övertaga husbondskapet, hindra gården från att helt och hållet råka i förfall och sköta om betalningen av kronoutskylderna, som i förhållande till Jukolas vida marker och skogar ändå ej var så värst stora. Men stök och görslor finns alltid på en förfallen gård. Till råga på allt detta kom ännu, att socknens nya prost i all sin tjänsteutövning var en fruktansvärt sträng man. Särskilt obarmhärtig var han mot latläsare, brukande mot dem alla möjliga konster, också dömande dem att sitta i fotstocken. Sålunda hade han också fäst sitt skarpa öga på Jukolas pojkar. Riktigt genom en nämndeman hade han gett dem en sträng befallning, att de snabbare än vanligt skulle praktisera sig till klockarn för att lära sig läsa. - Sittande i hemmets rymliga stuga en afton på sensommaren med dessa omständigheter i minnet, språkade bröderna med varandra på följande vis: Ma anche i fratelli si accorsero che i tempi cambiavano. Successero latti che li costrinsero a pensare aH’indomani più di prima e a cambiare un poco la loro vita avvenire. La loro madre era morta e uno di loro dovette far da padrone per preservare il podere dal disordine c provvedere al pagamento delle tasse, che erano relativamente basse, data l’estensione delle terre e dei boschi di Jukola. Ma c’è sempre da correre e da fare in un podere trasandato. Si aggiunga a tutto ciò che il nuovo curato della parrocchia era un uomo terribilmente rigido nell’esercizio di tutte le sue funzioni. Inesorabile coi fannulloni che non volevano imparare a leggere, usava contro di loro tutti i mezzi di punizione, persino i ceppi [Grosso pezzo di legno con buchi entro i quali si ponevano i piedi dei colpevoli; posto davanti alla chiesa come una specie di gogna. Castigo ecclesiastico temuto; fu soppresso nel 1860.]. Aveva puntato gli occhi severamente sui ragazzi di Jukola e, per mezzo dell’assessore, aveva loro ordinato in modo perentorio di recarsi senza indugi dal sacrestano per imparare a leggere. Perciò una delle ultime sere d’estate seduti in una stanza spaziosa della loro casa, i fratelli parlavano fra loro come segue: 01055
Bottom
01057
Top
Aapo: Jag säger som då: detta vilda liv går ej för sig, utan bringar slutligen med sig förstörelse och fördärv. Bröder, andra sätt och fasoner, om vi önskar lycka och frid. Abramo. Dico, questa vita scapata non può durare; altrimenti va a finire in rovina e dolore. Fratelli : altri usi e costumi, se desideriamo felicità e pace. 01056
Bottom
01058
Top
Juhani: Du språkar rätt, det kan jag inte förneka. Gianni. Ben detto; non si può negare. 01057
Bottom
01059
Top
Simeoni: Gud bättre! hejdlöst, förvildat har vårt liv varit till denna dag. Simeone. Che Dio ci aiuti! La nostra vita è stata sempre sfrenata e selvaggia fino a oggi. 01058
Bottom
01060
Top
Timo: Nog finns det liv i detta liv och värld i världen. Om det kostar, så smakar det. Åhåja! Timoteo. Ma è una vita e un mondo come un altro. E buona, anche se c’è qualcosa in contrario. Oh! 01059
Bottom
01061
Top
Juhani: För våldsamt, eller rättare sagt, för vårdslöst har vi levat, det kan inte förnekas. Låt oss dock minnas: ”ungdom och dårskap, ålderdom och klokskap.” Gianni. Abbiamo vissuto troppo sregolatamente e, ben detto, troppo inconsciamente, non si può negare. Ma ricordiamoci : « Con follìa giovinezza, con vecchiaia la saggezza ». 01060
Bottom
01062
Top
Aapo: Men det är redan tid på att klokna till, tid på att ställa alla lustar och begärelser under förnuftets ok och framförallt odla det, som bringar nytta, men inte det som smakar sötast. Må vi ofördröjligen börja bygga vår gård i hedervärt skick igen! Abramo. Ma è già tempo di rinsavire, è tempo di mettere tutti i desideri e le passioni sotto il giogo della ragione e fare prima ciò che è utile, non ciò che ci piace. Ora, senza indugio, rimettiamo in buono stato la nostra fattoria. 01061
Bottom
01063
Top
Juhani: Rätt sagt! Först må vi taga itu med gödseln liksom tordyvlar och må det smälla i granrisstocken bak Jukolas knutar från morgon till kväll; och boskapen, en präktig boskap må också för sin del skänka dynga till uppbyggandet; och må i vår fålla höja sig högar lika resliga som de gyllne murar kring kungens slott. Så skall vi göra. Nästa måndag börjar vi. Och ända från grunden. Gianni. Ben detto! In primo luogo gettiamoci su questo mucchio di letame come scarabei e facciamo rumoreggiare le asce in ogni angolo di Jukola da mattina a sera; il bestiame, il vigoroso bestiame, aumenterà il concime da parte sua e, nel nostro recinto, se ne alzeranno mucchi alti come i muri dorati del palazzo del re. Facciamolo sempre. Lunedì venturo possiamo cominciare dalle basi. 01062
Bottom
01064
Top
Aapo: Varför ej redan i morgon? Abramo. Perchè non già domani? 01063
Bottom
01065
Top
Juhani: Först nästa måndag. Det skadar ju inte att funderingsvägen låta saken mogna. Ja, vare sagt som så: nästa måndag. Gianni. No, solo lunedì venturo. Non è male esaminare la faccenda ancora più a fondo. Allora, è detto: lunedì venturo. 01064
Bottom
01066
Top
Aapo: Men en paragraf bör vi genast avhandla. Så är det fatt: Om vi önskar ordning och stadga i vårt hushåll, så vare en av oss förman och husbonn. Vi vet, att denna rätt och plikt tillfaller Juhani såväl på grund av hans förstfödslorätt som vår mors bestämmelse. Abramo. Ma un punto dobbiamo sistemarlo subito; cioè, se vogliamo agire con ordine e perseveranza nel nostro podere, uno deve essere il capoccia e il padrone. Sappiamo che tale diritto e tale prerogativa spettano a Gianni, perchè il primogenito e nostra madre l’ha fissato. 01065
Bottom
01067
Top
Juhani: Ja, ja, den rätten, makten och myndigheten är min! Gianni. Sì, questo diritto, questo potere e questa aul appartengono. 01066
Bottom
01068
Top
Aapo: Men se till, att du försonligt brukar den och till gemensam nytta. Abramo. Ma guarda di usarli in maniera conciliante e pc comune. 01067
Bottom
01069
Top
Juhani: Jag skall försöka göra mitt bästa. Blott ni ville lyda utan stryk och piska! Men mitt bästa försöker jag göra. Gianni. Farò del mio meglio, ma purché mi obbedii castighi e senza frusta! Farò del mio meglio. 01068
Bottom
01070
Top
Aapo: Piska? Abramo. Frusta? 01069
Bottom
01071
Top
Juhani: Om så behövs, ser du. Gianni. Se sarà necessario, beninteso. 01070
Bottom
01072
Top
Tuomas: Tala till dina hundar om piskan. Maso. Parla di frusta ai tuoi cani. 01071
Bottom
01073
Top
Timo: Inte uppmjukar du mina ryggmarker, aldrig i världen; det må lagens och rättens färla göra, om min rygg har skäl att klia. Timoteo. Non mi strigherai mai il deretano; lo potrà far< la sferza della legge, se la schiena mi pruderà. 01072
Bottom
01074
Top
Juhani: Varför hugger ni er fast vid ett löst ord? Visst finns här lyckorum för oss, om blott frid råder och hornen läggs åt sidan. Gianni. Perchè vi attaccate a parole vane? Staremo bei regnerà l’armonia e abbasseremo le corna. 01073
Bottom
01075
Top
Eero: Noggrant må ändå bestämmas våra inbördes förhållanden. Rico. Fissiamo dunque bene i nostri rapporti. 01074
Bottom
01076
Top
Aapo: Och låt oss höra vad envar önskar. Àbramo. E ascoltiamo il parere di ognuno. 01075
Bottom
01077
Top
Juhani: Vad säger du, Lauri, alltid så fåordig? Gianni. Che dici, Renzo, tu che sei sempre di poche pai 01076
Bottom
01078
Top
Lauri: Jag säger som så. Låt oss flytta till skogen och åt fanders med denna världens bråk. Renzo. Vorrei dire questo: andiamo a stare nel bosco e al diavolo il tumulto del mondo. 01077
Bottom
01079
Top
Juhani: Vasa? Gianni. Eh? 01078
Bottom
01080
Top
Aapo: Karlen yrar igen. Aiiuamo. Delira di nuovo. 01079
Bottom
01081
Top
Juhani: Att vi skulle flytta till skogen! Så dåraktigt! Gianni. Andiamo a stare nel bosco? Che pazzie! 01080
Bottom
01082
Top
Aapo: Bry dig inte om det. - Se så här har jag funderat. Du, Juhani, har rätt att först ta hand om husbondskapet, om du så vill. Adramo. Non t’inquietare. Ora, ecco, ho pensato. Tu, puoi fare da padrone, se vuoi. 01081
Bottom
01083
Top
Juhani: Ja se det vill jag. Gianni. Lo voglio. 01082
Bottom
01084
Top
Aapo: Vi övriga, så länge vi stannar i våra kära hemknutar och är ogifta karlar, uträttar gårdens arbeten, äter gårdens mat och får kläder från gården. Månadens första måndag utom vid sånings- och skördetiden, vare alltid vår fridag, men också då bör vi erhålla mat från gården. Gården give envar av oss en halv tunna havre till utsäde, och årligen må vi ha rätt att rödja ett gemensamt svedjeland, vars storlek är minst tre tunnland. Så lyder mina tankar ur vårt hems och de ogiftas synvinkel. Men jag vet, att ingen av oss gärna lämnar Jukolas kära nejder, och därtill tvingar oss inte vårt hemmans trångboddhet, tvärtom finns det nog med utrymme för sju bröder på dessa marker. Men skulle inte den, som med tiden kände sig hugad att grunda ett eget hem och en egen familj utan att med laga kraft och lantmätarkostnader vilja splittra gården, skulle inte han kunna nöja sig med följande förmåner? Han ärve ett stycke jord från gården, på vilket han bygger sin bostad och åkrar kring den. Han må också tilldelas ett ansenligt stycke ängsmark, och han må ha rätt att rödja sig betesmark därtill från skogen, så att han kan föda ett par hästar och fyra, fem nöt. Och utan skatter och utskylder må såväl han som hans barn bruka sitt hemman och njuta av dess avkastning, levande i frid på egen grund. - Så har jag tänkt mig saken. Vad säger ni? Abramo. Quanto a noi, finché vivremo nei cari angol nostra e resteremo celibi faremo i lavori del podere, man£ cibo del podere e prenderemo da vestirci dal podere, lunedì del mese, salvo nel tempo della semina e del raccolte sempre liberi, ma dal podere ci verrà lo stesso cibo. Ogni anno il podere ci darà mezzo staio di avena da seme e ogni anno potremo prepararci un terreno da seminare la cui dimensione sarà almeno tale da produrre tre staia. Questi sono i miei progetti per casa nostra e per la nostra vita di scapoli. So che non uno solo di noi se n’andrà volentieri dalle care terre di Jukola, nè vi siamo costretti dalla mancanza di posto, chè vi è spazio per noi sette fratelli su questa terra. Ma colui che, col tempo, sentisse desiderio di formarsi una casa e una famiglia per conto suo, e non volesse con ciò smembrare il podere ricorrendo alla forza della legge e pagando degli agrimensori, non potrebbe forse contentarsi del piano seguente? Diventerà padrone di un pezzo di terra del podere nel quale costruirà una casa cinta di campi. Riceverà anche la sua parte dalla prateria comune, con la facoltà di dissodare per sè, nel bosco, prati bastanti a nutrire un paio di cavalli e quattro o cinque vacche. Così, esente da imposte e contributi, coltiverà il suo podere e beneficerà dei suoi prodotti lui e i suoi bambini, vivendo in pace nella sua proprietà. In questo modo io avrei disposto la cosa. Che ne dite? 01083
Bottom
01085
Top
Juhani: Ganska förnuftigt funderat. Låt oss taga dessa paragrafer i övervägande. Gianni. Disposta con molto senno. Esaminiamone i paragrafi. 01084
Bottom
01086
Top
Lauri: Men annorlunda handlat är ännu förnuftigare gjort. Låt oss flytta till skogarnas sköte och sälja det usla Jukola, eller arrendera det åt Rajaportti-gar-varen. Han har meddelat oss att han vore redobogen för den handeln; men under minst tio år önskar han ha gården i sitt välde. Låt oss göra som jag säger och flytta med våra hästar, hundar och bössor till det branta Impivaarabergets fot. Där bygger vi oss ett glatt pörte på en glad, mot solen sluttande glänta, och där, jagande skogens villebråd, lever vi i frid långt borta från världens vandring och de elaka mänskor. -Så har jag tänkt för mig själv natt och dag under årens lopp. Renzo. Ma c’è qualcosa da fare ancora più assennata. Andiamo a stare nei boschi e vendiamo questa povera Jukola o diamola in affitto al conciatore di Rajaportti che ci ha manifestato il desiderio di concludere quest’affare; vuole però che gli si affidi il podere almeno per dieci anni. Facciamo come dico io e sgomberiamo col nostro cavallo, coi nostri cani e i nostri fucili ai piedi dei ripidi monti di Impivaara. Là costruiamoci una ridente capanna sui ridenti e soleggiati pendii e là, cacciando la selvaggina dei boschi, vivremo in pace lontano dal fluire del mondo e dalla collera degli uomini. Così io ho pensato dentro di me giorno e notte, per anni. 01085
Bottom
01087
Top
Juhani: Har fanken förmörkat din hjärna, pojke? Gianni. Che il diavolo t’ha fatto dar di volta al cervello, ragazzo? 01086
Bottom
01088
Top
Eero: Om inte fanken, så skogsrået. Rico. Se non è stato il diavolo è stata la maga dei boschi. 01087
Bottom
01089
Top
Lauri: Så menar jag, och handlar en gäng därefter. Där skulle vi riktigt leva som herrar, jagande fåglar, ekorrar, harar, rävar, grävlingar och lurviga björnar. Renzo. Così ho pensato e una volta o l’altra lo farò. Là potremo vivere da signori, cacciando uccelli, scoiattoli, lepri, volpi, lupi, tassi e orsi dal pelo arruffato. 01088
Bottom
01090
Top
Juhani: Nå för jäkeln! räkna upp hela Noaks ark, ända från musen till älgen. C ìIanni. Diavolo! Snocciola tutta l’arca di Noè dal topo al cervo. 01089
Bottom
01091
Top
Eero: Se det var då ett råd: säga farväl till saltet och brödet och suga blod, käka kött som myggorna och trollkarlarna i Lappland. Och skulle vi kanske dessutom äta rävar och vargar i Impivaaras skryms-len liksom de ludna bergtrollen? Rico. È una trovata: dire addio al sale e al pane e succhiare il sangue c mangiare la carne come le zanzare e gli stregoni lapponi. K dovremmo anche mangiare volpi e lupi nelle grotte di Impivaara come gli orchi pelosi dei monti. 01090
Bottom
01092
Top
Lauri: Av rävarna och vargarna får vi skinn, för skinnen pengar, för pengarna salt och bröd. Kknzo. Dalle volpi e dai lupi prenderemo le pelli, dalle pelli denaro, col denaro sale e pane. 01091
Bottom
01093
Top
Eero: Av skinnen får vi kläder, men köttet, det blodiga köttet vare vår enda spis; skogens apor och babianer behöver inte salt och bröd. Rico. Dalle pelli ricaveremo vestiti, ma la carne, la carne sanguinolenta e fumante sarebbe il nostro solo cibo; le scimmie e i babbi imi non hanno bisogno di sale e di pane nel bosco. 01092
Bottom
01094
Top
Lauri: Så menar jag och handlar en gång därefter. Renzo. Così ho pensato e una volta o l’altra lo farò. 01093
Bottom
01095
Top
Timo: Låt oss taga saken under begrundan ända från början. Varför skulle vi inte också i skogen kunna tugga salt och bröd? Varför inte? Men Eero är en spefågel, alltid i vår väg, ständigt en lång stubbe i vår sved. Vem kan förbjuda skogsbon att då och då närma sig också byarnas knutar, då och då, allt efter behov? Eller dänger du mig då i skallen med ett vedträ, Eero? Timoteo. Esaminiamo la cosa a fondo. Perchè non potremmo, .un he nei boschi, masticare sale e pane? Perchè no? Rico è un canzo-II.noie che ci mette sempre i bastoni fra le ruote. Chi può impedire agli abitanti dei boschi di avvicinarsi di quando in quando ai villaggi, di quando in quando, sempre quando ne hanno bisogno? O mi darai delle bastonate in capo, tu, Rico? 01094
Bottom
01096
Top
Eero: Nä då, bror min, ”du får till och med salt om du kommer med bär”. - Flytta, pojkar, flytta, det förbjuder jag inte, jag skall tvärtom skjutsa er, föra er härifrån i riktigt vargtrav. Rico. No, fratello mio, anzi « avrai sale, se porterai bacche ». Sgomberate, ragazzi, sgomberate, io non mi oppongo, anzi vi porterò anche in carrozza e di buon trotto. 01095
Bottom
01097
Top
Juhani: Men snart nog skulle skogsråna skjutsa er tillbaka därifrån, det går jag i borgen för. Gianni. Ma ben presto gli spiriti del bosco vi ricondurranno indietro, ve l’assicuro. 01096
Bottom
01098
Top
Lauri: ”När man kommer andra gången är hemmets tröskel hög”, det vet jag, och tro inte, att jag mera knackar pä din dörr, när jag en gång lämnat den. - Valborgsdagen flyttar jag. Renzo. « Per chi torna a casa la soglia è alta » ; io lo so questo, ma non credere che io bussi più alla tua porta quando una volta si è partiti. Il primo di maggio parto. 01097
Bottom
01099
Top
Timo: Måhända följer jag med dig. Timoteo. Forse vengo con te. 01098
Bottom
01100
Top
Lauri: Jag förbjuder inte, kallar inte; lyd blott ditt hjärtas maning. - Nästa Valborgsdag flyttar jag till Impivaara-mon. Till en början bor jag förstås, tills mitt lilla, varma pörte står färdigt, i vår farfars tilltor-vade milkoja. Och då, när jag uträttat mitt eget dagsverke, vilar jag verkligen i en fridens boning, lyssnande till hur björnen visslar och tjädern blåser sin låt i Sompio. Renzo. Io non ti dico nè sì nè no; fa come il cuore ti dice. Io sgombero il prossimo primo maggio per le terre di Impivaara. Là da principio, finché la mia calda capannuccia sarà pronta, starò nella capanna muscosa del carbone, fatta da nostro nonno. Allora, compiuto il mio lavoro quotidiano, riposerò nella mia tranquilla capanna e sentirò l’orso fischiare nei boschi e il richiamo del gallo cedrone nella palude di Sompio. 01099
Bottom
01101
Top
Timo: Jag följer med, Lauri; det må vara sagt, Lauri. Timoteo. Io vengo, Renzo; è deciso, Renzo. 01100
Bottom
01102
Top
Tuomas: Om inte tiderna bättrar sig här, så följer också jag med Maso. Se i tempi qui non migliorano, vi seguo anch’io. 01101
Bottom
01103
Top
Juhani: Tuomas med! Skulle också du flytta? Gianni. Anche Maso! Anche tu sgombreresti? 01102
Bottom
01104
Top
Tuomas: Om inte tiderna bättrar sig. Maso. Se i tempi non migliorano. 01103
Bottom
01105
Top
Lauri: Jag flyttar på Valborgsdagen om också sö-tebrödsdagarna skulle nalkas Jukola. Renzo. Io sgombero il primo di maggio, anche se tornassero a Jukola giorni di festa [Propriamente, «di pane azzimo»; cfr. Marco, 14, 1.]. 01104
Bottom
01106
Top
Timo: Du och jag, vi båda, vi flyttar till Sompio kärr som de vårliga tranorna; och luften och vindarna spelar! Timoteo. Te e io, noi due sgombreremo per la palude di Sompio come le gru di primavera, quando l’aria e i venti soffiano! 01105
Bottom
01107
Top
Juhani: Håhåja! Men se om jag håller mig till sanningen, så har Lauris plan en hemlig dragningskraft. Skogen lockar. Tamme tusan! det känns sannerligen som såge jag bortom skogen himlens härliga vidd. Gianni. Diavolo! A dir la verità, nel progetto di Renzo c’è una attrattiva segreta. Il bosco attira. Diavolo! Mi par come se vedessi, dietro quel bosco, la bella spianata del cielo. 01106
Bottom
01108
Top
Aapo: Ni dårar, vad tänker ni på? - Flytta till skogen! Varför? Vi har ju gård och rum; ett dyrbart tak över vårt huvud! Abramo. Pazzi, che pensate? Sgombrare per il bosco! Perchè? Abbiamo una casa e un podere e un tetto amato sulla testa! 01107
Bottom
01109
Top
Juhani: Det är sant som så, att vi äger en gård, vid vilken vi hänger med naglar och tänder, så länge den har minsta lukt av gudslån. Men ser du, om nu olyckan här skulle störta allt huller om buller, tvärtemot ens bästa avsikter, så må skogen vara min utgård, dit jag snart nog kilar i väg, när de sista resterna skramlar i kvarnstruten. - Ja, vi må nu hugga i med hushållssysslorna och arbetet med fruktansvärd fart; och låt oss återigen befatta oss med den paragraf, om vilken det egentligen här var fråga. - Enligt min dumma skalle har Aapo på det hela taget övervägt sakerna ganska förnuftigt; och allt går väl, om blott alla för sin egen del beflitar sig om enighet och försonlighet. Men se om vi söker gräl, så finner vi alltid skäl för att resa nackborsten. Gianni. Certo, abbiamo un podere cui siamo attaccati ton le unghie e coi denti, finché ci si sentirà un po’ di odore di cibo. Ma se l’avversa fortuna mandasse tutto qui a gambe all’aria, malgrado le nostre migliori intenzioni, allora la foresta sarebbe il mio rifugio, verso il quale me la darei a gambe appena l’ultimo grano facesse rumore nella madia. Ma ora mettiamoci a sgobbare per la casa e per il podere con tremenda rapidità e ritorniamo al punto di cui propriamente si trattava. Secondo la mia zucca dura, Abramo ha considerato le cose in generale abbastanza con buon senso; e tutto procederà bene purché ciascuno dalla sua parte tenda alla concordia e all’intesa comune. Ma, se cercheremo motivi per leticare, troveremo sempre di certo da prenderci per i capelli. 01108
Bottom
01110
Top
Simeoni: Var finner vi inte det så länge som den gamle Adam kittlar och killar i oss där mellan ben och skinn? Simeone. Dove non ne troveremo finché il vecchio Adamo ci farà il pizzicorino fra le ossa e la pelle? 01109
Bottom
01111
Top
Timo: Den gamle Adam har jag alltid tänkt mig som en gammal allvarsam far i filthatt, svart långrock, knäbyxor och röd väst, som sträcker sig nedanom mannens navel. Sådan stegar gubben i väg försjunken i sina tankar och kör ett oxpar. Timoteo. Mi sono sempre figurato il vecchio Adamo come un padre vecchio e grave con un cappello di feltro, le falde nere, i pantaloni e il panciotto rosso che gli scende sempre sotto l’ombellico. Così il vecchio se la passeggia sprofondato nei suoi pensieri e guida un paio di bovi. 01110
Bottom
01112
Top
Simeoni: Med den gamle Adam menas syndens ursprung, arvsynden. Simeone. Per vecchio Adamo si intende la radice del peccato, il peccato originale. 01111
Bottom
01113
Top
Timo: Jag vet, att han är arvsyndens kännemärke och förebild, den behornade fanen i helvetet. Men som en sådan gubbstut, som jag sade, stegar han för min syn, körande ett oxpar. Det kan jag inte hjälpa. Timoteo. Lo so che egli ò il simbolo e il prototipo del peccato orginale, il Satana cornuto dell’inferno, ma io quel signore, come ho dello, me lo liiMiio cosi vestilo, che guida un paio di bovi. È così, e così é per me. 01112
Bottom
01114
Top
Juhani: Vi må lämna denna trosparagraf och hålla oss till saken. - Aapo, hur skall vi handla med våra tvenne torp, Vuohenkalma och Kekkuri? Gianni. Lasciamo questo paragrafo di fede e ritorniamo a bomba. Ahi .imo, che dei idiamo delle nostre due fattorie di Vuohenkalma e Kekkuri, date in mezzadria? 01113
Bottom
01115
Top
Aapo: Man bör minnas, att de bägges innehavare en gång röjde sin jord i den råa, dystra ödeskogen, och att de alltså inte bör visas bort från sina torvor -som ju vore orätt - så länge de orkar påta i sina tegar, och sedermera bestämmer lagen åt dem någotslags stöd för ålderdomen. Så är det fatt med den punkten. - Men låt oss ta en annan sak i åskådande, som enligt min åsikt torde vara ganska knepig. För den är här-städes vårt viktigaste steg, det som i förtid gör oss gråa i skallen eller bringar oss livets vackra väder och slutligen låter vår dag slockna i aftonens gyllenglöd. Och dig, Juhani, rör nu den saken främst. Märk alltså vad jag säger: ett värdinnelöst husbondskap är halvdant och haltande; en gård utan en husfru som trippar på loftstigen... Amiamo. Bisogna rammentare che i tenutari di entrambe, ne hanno dissodato una volta a fatica le terre su un suolo selvaggio e inospitale e non si possono cacciare dal loro possesso — il che sarebbe anche ingiusto — finche possono tenere i loro campi in buono stato, e poi la legge stabilisce che gli si dia di che provvedere alla vecchiaia. Così sta la faccenda; ma pensiamo anche a un’altra cosa che, secondo me, é molto complicata. È il nostro passo più importante qui, quello che ci può far diventar grigi prima del tempo o portarci il sole della vita e farci terminare i nostri giorni in un tramonto rosso dorato. E la cosa interessa innanzi tutti te, Gianni. Senti quel che dico : una casa senza padrona è incompleta e zoppicante; una fattoria in cui la padrona non vada per il sentiero che conduce al granaio... 01114
Bottom
01116
Top
Timo: ... är som en varglya utan en varghona, eller som en stövel utan den andra stöveln; det haltar sannerligen, såsom Aapo sade. Timoteo. È come il covo del lupo senza femmina o come uno stivale senza l’altro stivale; è proprio così come ha detto Abramo. 01115
Bottom
01117
Top
Aapo: En gård utan en husfru som trippar på loftstigen är som en molnig dag, och vid ändan av det familjebordet bor ledsnaden likt en falnande höstkväll. Men en god husfru är gårdens klara sol, som lyser och värmer. - Se: som den första på morgonen lämnar hon bädden, knådar sin deg, reder frukosten på bordet åt sin man, förser honom med vägkost när han beger sig till skogen, och därfrån skyndar hon med stävan i handen till fållan för att mjölka sin brokiga hjord. Nu bakar hon, stökar och ställer; nu är hon vid bordet, nu vänder hon sig där borta vid bakbänkens ända med brödet på handflatorna, och nu rör hon som ett yrväder om i ugnen, som ur sitt skinande gap öser eld och rök. Nu, medan bröden stiger, får hon äntligen, med barnet vid bröstet, sin frukost, äter en bit bröd, en stekt strömming och tar sig en klunk surmjölk ur stånkan. Men hon glömmer heller inte hunden, gårdens trogna vakt på trappan, ej heller katten, som sömnig plirar uppifrån ugnen. -Och nu stökar och ställer hon igen, vänder och svänger sig, knådar en deg till att jäsa i tråget, bakar den till bröd och gräddar dem, och i floder flyter svetten från hennes panna. Men se: när solen sjunker har hon bröden i taket, spett vid spett, från vilka en frisk livslukt fläktar ned. Och när männen kommer från skogen, väntar dem en ångande aftonmåltid på det skurade bordet. Men var är värdinnan själv? Där ute på gårdsplanen mjölkar hon åter sina krokhorniga nöt, och i stävan skvalpar mjölkens sakta susande fradga. - Så styr och stökar hon, så vänder och svänger hon sig; och först när de övriga redan snarkar vad de orkar i sin djupaste sömn, böjer hon sig välsignande ned på sin bädd. Men inte ens då är det slut med hennes arbete och stök. Utan att bli otålig stiger hon upp under nattens lopp då och då, nästan varje timma, för att lugna sitt lilla barn, som sakta kvider i vaggan. - Detta, bröder, är den goda husfrun. Abramo. Una fattoria in cui la padrona non vada per il sentiero del granaio è come un giorno nuvoloso, e sul suo desco familiare siede la noia come una languida sera autunnale. Ma una buona padrona è come il sole luminoso della fattoria che dà luce e calore. Guardate un po’: ella si alza per prima la mattina, impasta, prepara la colazione per suo marito, lo approvvigiona per andare nel bosco, indi si affretta col bugliolo in mano verso il chiuso a mungere le sue mucche pezzate. Poi fa il pane, e sfaccenda; ora è vicina alla tavola, corre con un pane in mano a portarlo sulla panca infìssa al muro, ora va come un turbine ad attizzare il fuoco nel forno, che lancia dalla gola lucente fiamme e fumo. Poi, mentre l’impastò lievita, coi bambini in collo fa un po’ di colazione in fretta, mangia un pezzo di pane, acciughe fritte e ci beve su, da un boccale di legno, del latte accagliato. E non dimentica il can barbone, il fedele guardiano della casa, sulla scala, nè il gatto che, mezzo addormentato, sogguarda con gli occhi un po’ inebetiti in cima al forno. E di nuovo sfaccenda, gira e volta, fa un nuovo impasto che lievita nella madia, ne trae dei pani e li mette in forno e il sudore le scorre a rivi dalla fronte. Ecco, al calar del giorno, deve mettere le ciambelle di pane infilate in pertiche di legno, sotto il soffitto, e da esse scende un odore sano. Quando gli uomini tornano dal bosco, li aspetta la cena fumante sulla tavola ben lavata. Ma dove è la padrona ? Là nel cortile di nuovo, munge le mucche dalle corna ricurve : ondeggia la superficie schiumosa del fresco latte che si agita nel bugliolo. Di nuovo ella sfaccenda, gira e volta, e solo quando tutti gli altri sono immersi nel sonno più profondo, si corica pregando. Ma il suo lavoro e le sue occupazioni non sono ancora finite. Pazientemente, nel corso della notte, ella si leva dal letto, a qualunque momento, a qualunque ora, si leva per calmare il suo piccolino che frigna nella culla. Questa, fratelli, è un’eccellente massaia. 01116
Bottom
01118
Top
Juhani: Väl talat, Aapo, och jag fattar nog ditt tals mening. Det söker nämligen locka mig till äktenskap. Jo, jag begriper. Hustrun, sade du, är en nödvändig persedel i hushållet. Det är sant! Men vänta lite. Din önskan, skulle jag tro, blir snart uppfylld. Ja, jah; jo! Jag bekänner, att jag redan huvudstupa förgapat mig i en flicka, som jag önskar få till hustru och en god sådan, om inte de gamla tecknen sviker mig. - Ja, bröder, andra dagar och andra konster närmar sig oss, och husbondskapet som jag skall åtaga mig bekymrar mig storligen. Husbondens, husbondens skuldror tyngs här av en stor börda, och stor blir en gång hans redovisning på domedagen. Jag ansvarar nu för er alla över hela linjen; håll det i minnet. Gianni. Ben detto, Abramo. Capisco lo scopo del tuo discorso che tende, cioè, a persuadermi di prender moglie. Capisco. Una donna, dici tu, è una cosa indispensabile in una casa. Certo! Ma non ci pensare. Spero che il tuo desiderio si realizzerà presto. Beh, beh! Confesso che il mio cuore è già seriamente preso di una ragazza di cui spero farmi una moglie, e buona, se i vecchi segni non mi ingannano. Orsù, fratelli, giorni diversi e arti diverse ci aspettano e la mia prossima qualità di padrone di casa mi dà seriamente da pensare. Un tremendo peso grava sulle spalle del padron di casa, del padron di casa, e grande è il conto che dovrò rendere un giorno al giudizio finale; dovrò pensare io a difendervi tutti, ricordatevelo. 01117
Bottom
01119
Top
Tuomas: Du? Varför då? Maso. Tu? Perchè? 01118
Bottom
01120
Top
Juhani: Jag är er husbonn; det är ur mina fingerspetsar man en gång suger mitt blod för er skull. Gianni. Io sono il vostro padrone e per voi un giorno mi si succhierà il sangue dalle dita. 01119
Bottom
01121
Top
Tuomas: Själv svarar jag för både min kropp och själ. Maso. Io rispondo di me e del mio corpo e dell’anima mia. 01120
Bottom
01122
Top
Timo: Själv svarar jag också; heh! Timoteo. E anch’io, ohi! 01121
Bottom
01123
Top
Aapo: Broder Juhani, märk, att sådana utgjutelser föder ond blod. Abramo. Fratello Gianni, bada che discorsi simili fan cattivo sangue. 01122
Bottom
01124
Top
Juhani: Jag menade inte ond blod lika litet som ont kött, men såsom tjära, såsom kardborren en het sommar klamrar ni er ursinnigt fast vid ett tomt, betydelselöst ord, fast ni till grund och botten känner mitt hjärta. Det tar jag illa upp! Gianni. Io non ho pensato nè a cattivo sangue nè a cattiva carne; come il catrame e la bardana nel calore dell’estate, voi vi attaccate furibondi a una parola vana, insignificante, benché conosciate il mio tuore fino in fondo! Ciò mi sdegna! 01123
Bottom
01125
Top
Aapo: Låt oss lämna detta, men säg oss nu, om du vill, vem den flickan är, som dragit ditt hjärta till sig. Abramo. Lascia andare e dicci ora, se vuoi, chi è la ragazza che ri ha rubato il cuore. 01124
Bottom
01126
Top
Juhani: Det vill jag säga tvärt på fläcken. Jäntan, som jag så obevekligt älskar, är Männistö-mors Venia. Gianni. Lo dirò senza tante storie. La ragazza che amo appassionatamente è Venia, la figlia della vecchia del pineto. 01125
Bottom
01127
Top
Aapo: Hm. Abramo. Ehm! 01126
Bottom
01128
Top
Juhani: Vad säger du? Gianni. Che dici? 01127
Bottom
01129
Top
Aapo: Hm, säger jag blott. Abramo. Ehm! Non dico altro. 01128
Bottom
01130
Top
Tuomas: En förarglig historia. Maso. Un affare in bilico. 01129
Bottom
01131
Top
Simeoni: Venia. Se, se! Men allt vare i den himmelska faderns hand. Simeone. Venia. Guarda, guarda! 01130
Bottom
01132
Top
Aapo: Hm, jaså Venla. Abramo. Ehm! Venia. 01131
Bottom
01133
Top
Juhani: Vad morrar ni? Men ack! Jag anar något; och beskydde oss Herrans son! Vad? Sjung ut bara! Gianni. Che avete da brontolare? Ma ah, ho un sospetto; Dio ci guardi! Che? Parlate chiaro! 01132
Bottom
01134
Top
Aapo: Hör på du: redan i åratal har mina tankar träget kretsat kring flickan. Abramo. Senti, sono già anni che io penso con desiderio a questa ragazza. 01133
Bottom
01135
Top
Simeoni: Ifall Skaparen unnat henne åt mig, varför skulle jag då sörja? Simeone. Se Dio desidera che sia mia, perchè me ne angustierei? 01134
Bottom
01136
Top
Eero: Alls inte. Hon är unnad åt dig och jag far i väg med henne. Rico. Macche. Egli la desidera per te e io me la prendo. 01135
Bottom
01137
Top
Juhani: Vad säger Tuomas? Gianni. Che dice Maso? 01136
Bottom
01138
Top
Tuomas: En förarglig sak; flickan tilltalar mig storligen, det bekänner jag. Maso. È un affare in bilico, la ragazza mi piace molto, lo confesso. 01137
Bottom
01139
Top
Juhani: Jaså. Jaså. Bra! Och Timo då? Gianni. Ah così, così! Bene! E Timoteo? 01138
Bottom
01140
Top
Timo: Jag avlägger samma bekännelse. Timoteo. Io debbo confessare la stessa cosa! 01139
Bottom
01141
Top
Juhani: ”Herrans son och Kaitarantas Gösta!” Men du, Eero? Gianni. Accidenti. E Rico? 01140
Bottom
01142
Top
Eero: Jag avlägger samma redbara bekännelse, samma redbara bekännelse. Rico. Faccio la stessa confessione sinceramente, la stessa. 01141
Bottom
01143
Top
Juhani: Bra, riktigt bra! Haha! - Och Timo med, Timo med! Gianni. Bene, benissimo. Ah, ah! Anche Timoteo, anche Timoteo? 01142
Bottom
01144
Top
Timo: Flickan är mig gruvligt kär, det bekänner jag. Visserligen gav hon mig en gång duktigt på truten, slog mig pojkstackare då riktigt ordentligt och jag minns allt den bastun; nå nåh! Timoteo. La ragazza mi è molto cara, lo confesso. Veramente una volta mi ha picchiato sodo, mi ha dato botte da orbo, quando ero ancora un moccioso e mi ricordo ancora di quella risciacquata. 01143
Bottom
01145
Top
Juhani: Tig, tig! för nu är frågan om du älskar henne. Gianni. Silenzio, silenzio! Ora si tratta di sapere se l’ami. 01144
Bottom
01146
Top
Timo: Ja-a, ja-a, det gör jag, och mycket, om hon nämligen älskar mig tillbaka. Timoteo. Ah, ah, sì, e molto; resta a sapersi se lei mi ama. 01145
Bottom
01147
Top
Juhani: Just så, just så! Också du ställer dig alltså i vägen för mig? Gianni. Bene, bene! Mi tagli la strada, dunque? 01146
Bottom
01148
Top
Timo: Ingalunda, ingalunda, ifall du inte på allvar kan behärska ditt lynne, ditt lynne och din tunga. Emellertid tycker jag mycket om den lunsan och söker också göra mitt bästa för att få henne till min hustru. Timoteo. No, no, se non sai frenare il tuo cuore e la tua lingua. Tuttavia ci tengo molto e cercherò di far del mio meglio per prenderla in moglie. 01147
Bottom
01149
Top
Juhani: Bra, bra! Men vad säger Lauri? Gianni. Bene, bene! Ma che dice Renzo? 01148
Bottom
01150
Top
Lauri: Vad har jag med flickan att skaffa? Renzo. Cosa c’entro io con questa ragazza? 01149
Bottom
01151
Top
Juhani: På vems sida står du? Gianni. Per chi tieni? 01150
Bottom
01152
Top
Lauri: Jag blandar mig icke i saken, varken från ilen ena eller andra sidan. Renzo. Non m’impiccio della faccenda, nè per l’uno nè per l’altro. 01151
Bottom
01153
Top
Juhani: Det här blir ändå en skön soppa. Gianni. Ne verrà fuori una bella zuppa. 01152
Bottom
01154
Top
Lauri: I den sticker jag inte min sked. Renzo. Io non ci vorrei mettere il mio cucchiaio. 01153
Bottom
01155
Top
Juhani: Alltså alla, utom Lauri. Pojkar, pojkar, Jukolas brödraskap och min stora släkt! Nu klämmer vi till, och jord och himmel skälver. Nu, kära bröder, fram med kniven, yxan eller vedträet, och en mot alla och alla mot en som sju tjurar! Låt gå för det! Ved-Iräet är mitt vapen; jag griper i den där masurbjäs-scn, och den må skylla sig själv, som därav får en pärta i skulten. - Tag edra vedträn, pojkar, och stig Iram om det finns karlatag i er. Gianni. Tutti, dunque, eccetto Renzo. Ragazzi, ragazzi, fratelli di Jukola, mia grande famiglia. Ora ci si batterà e la terra e il cielo tremeranno! Ora, cari fratelli, coltello, ascia o bastone, e uno contro tutti e tutti contro uno, come sette tori. Via! Un bastone sarà la mia arma, prenderò questo pezzo di legno nodoso, e peggio per chi ne avrà una legnata sul cranio. Prendete i vostri bastoni, ragazzi, e venite avanti, se avete coraggio. 01154
Bottom
01156
Top
Eero: Här står jag beväpnad, fast lite lägre än de andra. Rico. Eccomi armato, anche se sono un po’ più piccolo degli altri. 01155
Bottom
01157
Top
Juhani: Du, din pojkpinne! Men se jag märker åter det där försmädliga, det där fördolda, det där förbaskade grinet i ditt ansikte, och det ser ut som skulle du bara skämta med hela saken. Men jag skall allt lära dig. Gianni. Tu, soldo di cacio. Ecco, vedo di nuovo sul tuo viso quella smorfia ironica, subdola e maledetta, come se tutto per te non fosse altro che un gioco. Ma t’insegnerò io. 01156
Bottom
01158
Top
Eero: Varför bryr du dig om det, blott mitt vedträ språkar allvar. Rico. Che t’importa, purché il mio bastone faccia per davvero! 01157
Bottom
01159
Top
Juhani: Jag skall allt snart lära dig. Tag edra vedträn, tag edra vedträn, pojkar! Gianni. T’insegnerò io subito: prendete i vostri bastoni, ragazzi! 01158
Bottom
01160
Top
Timo: Här är jag med mitt vedträ, om så behövs. För min del önskar jag inte missämja och gräl, men om så behövs. Timoteo. Eccomi ed ecco il mio bastone, se ce n’è bisogno. Io non voglio nè rancore nè questioni, ma se ce n’è bisogno. 01159
Bottom
01161
Top
Juhani: Ditt vedträ, Tuomas! Gianni. Il tuo bastone, Maso! 01160
Bottom
01162
Top
Tuomas: Dra åt fanders med ditt vedträ, tokstolle! Maso. Va’ al diavolo col tuo bastone, barbagianni. 01161
Bottom
01163
Top
Juhani: Jäklar anagga! Gianni. Accidenti! 01162
Bottom
01164
Top
Simeoni: Gräsligt, hedniskt och turkiskt är detta tumult; men jag lämnar leken och överlåter gifter-målsärendet i Herrans hand. Simeone. Questo frastuono è orribile, pagano, turco; io rinuncio ;i c|iiesto gioco e metto questo matrimonio nelle mani di Dio. 01163
Bottom
01165
Top
Lauri: Jag lämnar också leken. Renzo. Ci rinunzio anch’io. 01164
Bottom
01166
Top
Juhani: Ni må därför stiga åt sidan, dra er undan! -Grip vedträet, Aapo, och må Jukolas väggar eka mens huvudskålarna spräcks. Eld och djävlar! Gianni. Allora, via, via dai piedi! Prendi il bastone, Abramo, e risuonino le pareti di Jukola quando ci spaccheremo il cranio. Per tutti i diavoli dell’inferno! 01165
Bottom
01167
Top
Simeoni: Eländigt är mänskobarnet. Jag för-skräckes, Juhani, när jag betraktar ditt utseende just nu, när jag ser, hur ditt öga rullar och ditt hår står på ända som stagg. Abramo. Il figlio dell’uomo è miserabile. Inorridisco, Gianni, nel vedere il tuo viso, e come ti ruotano gli occhi nelle orbite e ti si rizzano i capelli, quasi fossero erba sconvolta dal vento. 01166
Bottom
01168
Top
Juhani: Låt stå, låt stå; det är just det vanliga verkliga jussi-håret. Gianni. Lascia, lascia. Questi sono proprio i capelli che stanno bene a Giannino. 01167
Bottom
01169
Top
Eero: Jag vill lugga det en smula. Rico. Vorrei spazzolarli un po’. 01168
Bottom
01170
Top
Juhani: Du tummeliten! Bäst att du vackert stannar i vrån. Bort med dig! jag börjar tycka synd om dig. Gianni. Tu, soldo di cacio! È meglio resti in un canto. Via! Mi fai compassione. 01169
Bottom
01171
Top
Eero: För i god tid din gräsliga käke i vrån. Det är den jag tycker synd om; för den darrar och skälver ju redan som på en tiggare. Rico. Leva di mezzo, finché sei in tempo, questo orribile ceffo. Mi fa compassione; trema e balbetta già come un mendico. 01170
Bottom
01172
Top
Juhani: Titta, hur det här vedträet darrar, titta. Gianni. Guarda, guarda come trema questo bastone. 01171
Bottom
01173
Top
Aapo: Juhani! Abramo. Gianni! 01172
Bottom
01174
Top
Eero: Kläm till! Jag tror nästan, att det regnar härifrån tillbaka, regnar hagel stora som vedträn. Slå hitåt! Rico. Bastona : credo che pioverà anche su di te ; pioveranno gocce grosse come bastonate. Bastona pure! 01173
Bottom
01175
Top
Juhani: Jodå. Gianni. Certo. 01174
Bottom
01176
Top
Aapo: Du slår inte, Juhani! Abramo. Non bastonare, Gianni! 01175
Bottom
01177
Top
Juhani: Dra åt dynghögen du, eller tag ditt vedträ och försvara dig, eljes mörbultar jag din skalle. Grip ditt vedträ. Gianni. Va’ sul mucchio di letame, prendi il bastone e sta’ in guardia, altrimenti ti rammollisco la testa. Prendi il bastone! 01176
Bottom
01178
Top
Aapo: Var är vettet ditt? Abramo. Dove hai messo il giudizio? 01177
Bottom
01179
Top
Juhani: 1 detta masurvedträ; ser du, nu knyster det ett ord. Gianni. In questo bastone; guarda, ora dirà anche lui una parolina. 01178
Bottom
01180
Top
Aapo: Vänta, bror min, vänta tills också jag rycker mig ett vapen i näven. - Så där ja; här står jag nu med ett runt vedträ i handen. Men först ett par ord, du Jukolas kristliga brödraskara, och sedan skall vi slåss som galna vargar. - Märk detta: en ursinnig man är ett blodtörstigt odjur, men ingen mänska; han är för stenblind att se, vad som är rätt och billigt; och allra minst kan han i sin ilskas våld uträtta kärlekens ärenden. Men om vi nu ändå försökte från förnuftets synpunkt betrakta den sak, som fick bröderna att gripa till vedträna, så tror jag, att det är fatt som så. Ilickan kan inte älska oss alla, utan blott en enda, om hon fattar tycke till någon av oss, i vars sällskap hon hand i hand ville vandra över livets tistelrika backe. Jag finner alltså för gott, att vi allihopa och samtidigt besöker henne för att allvarligt framföra vårt ärende, spörjande med värma i sinnet och tungan, om hon kunde skänka sitt hjärta åt någon av oss. Om nu Ilickan är medgörlig, må den av oss, som fick den önskade lotten, tacka sin lyckas dag, men de övriga må utan knot nöja sig med sitt öde. Den, som blev lottlös, må svälja sin harm, önskande att också han ännu möter den för honom utkorade här i världen. Gör vi så, så handlar vi som män och verkliga bröder. Och då skall vår fars och mors förklarade skepnader stiga fram från himmelens glödande port och, stående på randen av ett glänsande moln, ropa till oss med i hög stämma: ”Se så där, Juhani, se så där, Tuomas och Aapo, se så där Simeoni, Timo och Lauri, just så där, min Eero-iiten! Ni är söner i vilka vi funnit behag!” Abramo. Aspetta, fratello, aspetta finché anch’io impugni un’arma. Ecco, ora prendo in mano una salsiccia di legno. Ma prima due parole, schiera dei fratelli cristiani di Jukola, e poi battiamoci come lupi rabbiosi. Badate; l’uomo, nel furore dell’ira, è come una belva assetata di sangue, non più un essere umano; è cieco e non vede ciò che è giusto e ragionevole; e, meno che mai può, in potere dell’ira com’è, sbrogliare le faccende d’amore. Ma se noi provassimo a esaminare, dal punto di vista della ragione, quest’incidente che spinge dei fratelli ad armarsi di bastoni, credo che la cosa sia così : la ragazza non può voler bene a tutti noi, ma solo a uno, se gli piace, col quale salire, la mano nella mano, il colle spinoso della vita. Mi par dunque meglio che andiamo tutti insieme e presto da lei a esporle seriamente la cosa chiedendole, con l’ardore dell’anima e della parola, se voglia dare il suo cuore a uno di noi. E se la ragazza acconsente, allora colui cui toccherà questa tanto sperata fortuna, ringrazi la sorte e gli altri si rassegnino a tornare a casa senza brontolare. Chi resterà a mani vuote, ingoi il suo disappunto sperando che anche a lui sia destinata poi, quaggiù, una fanciulla. Se facciamo così, facciamo da uomini e da veri fratelli. Allora le radiose ombre di nostro padre e di nostra madre usciranno dalle luminose porte del cielo e, stando sul bordo di una nuvola splendente, guarderanno giù verso di noi, gridandoci ad alta voce : « Bene, Gianni, bene Maso e Abramo, bene Simeone, Timoteo e Renzo, così, così, mio piccolo Rico! Siete proprio i ragazzi che ci piacciono! ». 01179
Bottom
01181
Top
Juhani: Gubbe, du språkar ju, tamme fan, som en himmelens ängel, och det fattas inte mycket att du får mig att lipa. Gianni. Diavolo, caro mio, tu parli proprio come un angelo del cielo; nè ci corre molto ch’io mi metta a piangere. 01180
Bottom
01182
Top
Simeoni: Vi tackar dig, Aapo. Simeone. Ti ringraziamo, Abramo. 01181
Bottom
01183
Top
Juhani: Tack skall du ha. Där kastar jag mitt vedträ. Gianni. Grazie. Io getto via il mio bastone. 01182
Bottom
01184
Top
Timo: Det gör jag med. Och detta gräl slutade så som jag redan från början ville. Timoteo. Anch’io. Questa lite è finita come speravo già fin da principio. 01183
Bottom
01185
Top
Simeoni: Aapo håller spegeln framför oss, därför må vi tacka honom. Simeone. Abramo ha messo uno specchio davanti a noi e noi lo ringraziamo per questo. 01184
Bottom
01186
Top
Eero: Vi må tacka honom, vi må i sanning sjunga ”Simeonis lovsång”. Rico. Ringraziamolo e cantiamo il versetto in ringraziamento di Simeone. 01185
Bottom
01187
Top
Simeoni: Återigen hån, hån och grin. Simeone. Canzona, canzona, e prendi in giro di nuovo! 01186
Bottom
01188
Top
Timo: Eero, låt bli att håna Guds ord, Simeonis lovsång. Timoteo. Non canzonare, Rico, la parola di Dio col tirare in ballo il versetto in ringraziamento di Simeone. 01187
Bottom
01189
Top
Aapo: Ack, så ung och så fördärvad! Abramo. Ah, così giovane e così incallito. 01188
Bottom
01190
Top
Simeoni: Så ung och så fördärvad! Eero, Eero! Ja, nu säger jag ej annat, men jag suckar för din skull. Simeone. Così giovane e così incallito! Rico, Rico! Non dico altro, ma sospiro per te. 01189
Bottom
01191
Top
Juhani: Jag spår som så, Eero, att vi en eller ett par gånger nödgas ge dig riktigt med fars hand. Ty mor uppfostrade dig alltför klemigt. Gianni. Ho il presentimento, Rico, che dovremo una volta o due punirti con mano veramente paterna. Poiché la mamma ti ha allevato troppo teneramente. 01190
Bottom
01192
Top
Simeoni: Vi bör tukta honom, så länge som hans hjärta ännu är ungdomsvekt och böjligt; men vi skall göra det med kärleksfull hand och inte i vredens ilska. En ilsken tuktan driver djävlarna in, men inte ut. Simeone. Dobbiamo castigarlo finché il suo cuore è ancora docile e pieghevole perchè è giovane; ma lo faremo con mano amorevole, non trasportati dalla collera. Una correzione irosa manda il diavolo dentro, non fuori. 01191
Bottom
01193
Top
Eero: Se här, och det med varm hand. Rico. Piglia su e, proprio, con mano amorevole. 01192
Bottom
01194
Top
Simeoni: O den där ogudaktiga, som slog mig! Simeone. Guarda questo empio, ora mi ha battuto. 01193
Bottom
01195
Top
Eero: Och rakt på käften. Gallan kan spricka för mindre än så. Rico. E sul ceffo. La bile scoppia anche per meno di questo. 01194
Bottom
01196
Top
Juhani: Kom hit lite, min gosse. Timo, ge mig käppen därifrån vrån. Gianni. Vieni qui, ragazzo mio. Timoteo, prendi quel bastone da quell’angolo. 01195
Bottom
01197
Top
Simeoni: Se så där, Juhani, håll du honom stadigt på dina knän, så drar jag ned hans byxor. Simeone. Ecco, Gianni, tienlo bene sulle ginocchia, io gli calo le brache. 01196
Bottom
01198
Top
Eero: För helvete, låt bli! Rico. No, all’inferno! 01197
Bottom
01199
Top
Juhani: Du sprattlar i onödan, din groda. Gianni. È inutile che ti dibatta, scemo. 01198
Bottom
01200
Top
Simeoni: Släpp honom inte. Simeone. Non lo lasciare. 01199
Bottom
01201
Top
Juhani: Se på den gärsen. Men inte slipper du, nej. Gianni. Sembra un pesce; ma non scapperà, no. 01200
Bottom
01202
Top
Eero: Slå bara, ni jäklar, så tänder jag eld under knuten. Jag gör i sanning eld och rök, eld och rök gör jfg! Rico. Se mi battete, maledetti, dò fuoco alla casa. Lo faccio davvero, fuoco e fumo, fuoco e fumo faccio! 01201
Bottom
01203
Top
Juhani: Sicken galla! Skall du tända eld under knuten? O vilken galla! Gianni. Ah! Brutto bilioso, dài fuoco alla casa? Brutto bilioso! 01202
Bottom
01204
Top
Simeoni: Gubevare vilken galla! Simeone. Dio guardi questo bilioso. 01203
Bottom
01205
Top
Juhani: Hit med käppen, Timo! Gianni. Qua il bastone, Timoteo! 01204
Bottom
01206
Top
Timo: Jag hittar den ju inte. Timoteo. Non lo trovo. 01205
Bottom
01207
Top
Juhani: Din blindbock, ser du den inte där i vrån? Gianni. Che, sei cieco? Non lo vedi in quel canto? 01206
Bottom
01208
Top
Timo: Jaså, den här av björk? Timoteo. Questo? di betulla? 01207
Bottom
01209
Top
Juhani: Just den; ro hit med den. Gianni. Proprio quello; dammelo qui. 01208
Bottom
01210
Top
Simeoni: Slå, men förnuftigt och inte särdeles kraftigt. Simeone. Battilo, ma con raziocinio, non con tutte le tue forze. 01209
Bottom
01211
Top
Juhani: Nog vet jag. Gianni. Ma lo so. 01210
Bottom
01212
Top
Lauri: Inte ett enda rapp, säger jag! Renzo. Non dategli nemmeno una bastonata, ve lo dico io! 01211
Bottom
01213
Top
Tuomas: Låt pojken vara! Maso. Lasciatelo stare! 01212
Bottom
01214
Top
Juhani: Han behöver lite på rumpan sin. Gianni. Ha bisogno di buscarne qualcuna. 01213
Bottom
01215
Top
Lauri: Nu rör du inte vid honom med ditt finger ens. Renzo. Non lo toccherai nemmeno con un dito. 01214
Bottom
01216
Top
Tuomas: Släpp pojken lös! På fläcken! Maso. Lascialo andare subito. 01215
Bottom
01217
Top
Timo: Han må få förlåtelse, den Eero-pojken, åtminstone ännu denna gång. Timoteo. Perdoniamogli a questo bambinone di Rico, almeno ancora per questa volta. 01216
Bottom
01218
Top
Simeoni: Förlåtelse, förlåtelse, tills tistel och ogräs kväver vetet. Simeone. Perdonare, perdonare, finché il loglio e l’erbaccia vincano il grano. 01217
Bottom
01219
Top
Lauri: Du rör inte vid honom. Renzo. Non lo toccare. 01218
Bottom
01220
Top
Aapo: Låtom oss förlåta honom; och sålunda försöker vi samla glödande kol på hans hjässa. Abramo. Noi perdoniamo e così cerchiamo di ammucchiare sulla sua testa carboni ardenti. 01219
Bottom
01221
Top
Juhani: Gå nu och tacka lyckan din. Gianni. Va’ e ringrazia la tua sorte. 01220
Bottom
01222
Top
Simeoni: Och bed att Gud skänker dig ett nytt hjärta, ett nytt sinne och en ny tunga. Simeone. E prega Dio di darti un nuovo cuore, una nuova anima e una nuova lingua. 01221
Bottom
01223
Top
Timo: Men jag går och lägger mig. Timoteo. Io vado a letto. 01222
Bottom
01224
Top
Aapo: Låt oss ännu granska en paragraf. Abramo. Esaminiamo ancora un punto. 01223
Bottom
01225
Top
Timo: Jag går och lägger mig. Följ mig, Eero; vi går och lägger oss och glömmer världens myrbo, den usla stacken, som ångar och bolmar i regnet. Kom, Eero! Timoteo. A letto vado. Vieni con me, Rico; andiamo a letto, dimentichiamo questo formicaio di mondo, questo miserabile ammasso che, sotto la pioggia, manda vapore e fumo. Vieni, Rico! 01224
Bottom
01226
Top
Juhani: Men hur lyder den paragrafen, som du vill att vi skall befatta oss med? Gianni. Ma qual è il punto che vuoi sistemare? 01225
Bottom
01227
Top
Aapo: Gunås, det är ju på det viset, att vi inte känner A ens, abc-bokens första bokstav, och ändå är läskunnigheten en oundviklig förpliktelse för den kristna medborgaren. Men man kan tvinga oss till det med lagens makt, kyrkolagens makt. Och ni vet, vilken kronans maskin som väntar på oss och önskar rycka oss in i sina kuggar, om vi inte lydigt lär oss att läsa. Det är ju fotstocken som väntar oss, den svarta fotstocken, som, dystert gapande med sina runda hål, ligger och vräker sig där i kyrkans förstuga som en svart galt. Just med denna helvetets hovtång har vår prost hotat oss, och han verkställer sin hotelse, om han ser att vi ej dagligen flitigt övar oss, det är visst och sant. Abramo. Dio ci guardi! È il fatto che non conosciamo ancora la prima lettera dell’alfabeto, e il saper leggere è tuttavia un dovere imprescindibile di ogni cittadino cristiano. Ci possono costringere a ciò col potere della legge, della legge ecclesiastica. E voi sapete che la macchina dello Stato ci attende e ci vuol afferrare coi suoi denti se non impariamo saggiamente a leggere. I ceppi ci aspettano, fratelli, i neri ceppi, che coi loro rotondi buchi paurosamente aperti, sono sdraiati là nel vestibolo della chiesa come un nero cinghiale. Il nostro pastore ci ha già minacciato con questa macchina infernale ed effettuerà la sua minaccia se non vedrà ogni giorno la nostra diligenza e il nostro studio; è cosa certa. 01226
Bottom
01228
Top
Juhani: Omöjligt att lära sig läsa. Gianni. È impossibile imparare a leggere. 01227
Bottom
01229
Top
Aapo: Mänskorna har också förr klarat den konsten. Abramo. Gli uomini hanno ben imparato quest’arte prima d’ora. 01228
Bottom
01230
Top
Tuomas: Nog finge man svettas därvid. Maso. Sudando. 01229
Bottom
01231
Top
Juhani: Och stånka. Jag har en så hård skalle. Gianni. E soffiando. Io ho una testa così dura. 01230
Bottom
01232
Top
Aapo: Men en stark vilja för mannen genom den gråa stenen. Låt oss gripa verket an, låt oss skaffa oss abc-böcker från Tavastehus och bege oss till klockarn i skola, såsom vår prosts befallning lyder. Vi må göra det, innan man för oss med kronans skjuts. Abramo. Una volontà forte porta l’uomo anche attraverso la pietra grigia [Come: « La fede fa passare le montagne ».]. Incominciamo, facciamo venire degli abecedari da Hämeenlinna e andiamo a scuola dal sacrestano, come ha ordinato il nostro pastore. Facciamo ciò prima che ci trascini la giustizia. 01231
Bottom
01233
Top
Juhani: Jag fruktar, att här bör handlas så, jag fruktar, Gud nåde oss! Men låt oss nu lämna den saken till morgondagen och gå till vila. Gianni. Ho paura che non sia cosa da farsi, ho paura. Dio abbia pietà di noi! Ma lasciamo questo progetto a domani e andiamo a letto. 01232
Bottom

kapitel 02 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
02001
Top
Det är en lugn septembermorgon. Daggen glimrar på fältet, dimman vältrar sig på de gulnade lövverkens toppar och skingras slutligen uppe i höjden. Denna morgon har bröderna stigit upp mycket vresiga och fåordiga, tvättat sina ansikten, borstat sina luggar och klätt på sig sina helgdagskläder. För i dag hade de beslutit att färdas till klockaren för att gå i skola hos honom. È una tranquilla mattina di settembre. La rugiada brilla sui campi, la nebbia vaga in cima al fogliame ingiallito e svanisce infine nrllr alture. Questa mattina i fratelli si sono levati di cattivo umore i m silenzio si sono lavati, pettinati e vestiti da festa; poiché hanno deciso di andare oggi a scuola dal sacrestano. 02001
Bottom
02002
Top
De äter nu sin morgonmåltid vid Jukolas långa furubord, och de bruna bönorna tycks smaka dem, fastän de inte är glada i synen, och harmens bitterhet skymtar vid deras ögonbryn; tanken på skolfärden, som de snart skall anträda, har åstadkommit detta. Men när de spisat, skyndar de sig dock ej strax i väg, utan sätter sig ännu en stund för att vila. Stumma sitter de, och någon av dem stirrar modfälld ned i golvet, medan en annan åter betraktar sin rödpärma-de abc-bok, vändande på dess styva blad. Vid pörtets södra fönster sitter Juhani, blinkande upp mot den steniga backen och den täta talldungen, i vilken skymtar morans hybble med sin rödkantade dörr. Fanno ora colazione alla lunga tavola di pino di Jukola e sembra jMr.ltno i gialli piselli, benché il loro aspetto non sia allegro, chè anzi un'aria di acida contrarietà erra sulle loro sopracciglia all’idea che In < sio devono incamminarsi verso la scuola. Quando hanno fatto mia/,ione, non si affrettano in cammino, ma stanno ancora un poco i liposarsi. Siedono in silenzio; uno fissa triste il pavimento, un altro sogguarda l’abecedario coperto in rosso, e ne sfoglia le pagine n|n'Nsr. (iianni siede alla finestra della casa, rivolta a mezzogiorno, guardando la collina petrosa e la folta pineta da cui appare la i apanna della vecchia con la porta dagli stipiti rossi. 02002
Bottom
02003
Top
Juhani: Venia trippar där på stigen, och så flink är hennes gång. Gianni. Venia laggiù va svelta lungo il sentiero. 02003
Bottom
02004
Top
Aapo: Och i går skulle såväl modern som dottern bege sig till sina släktingar i Tikkala för att bläda rovor och plocka lingon och stanna där ända till sena hösten. Abramo. Ieri dovevano andare, madre e figlia, dai loro parenti a Tikkala per sfogliare le rape e cogliere i lamponi e trattenersi là fino al tardo autunno. 02004
Bottom
02005
Top
Juhani: Ända till sena hösten? Jag blir mycket orolig. Troligen ger de sig i väg; men i Tikkala finns detta år en dräng, som är en ståtlig gosse och stor spelevink, och den vägen skulle snart allas vårt hopp försvinna. Det är alltså bäst att strax på stunden göra den märkliga konsten, framställa frågan, alla frågors fråga. Vi går alltså och frågar jäntan, om hennes sinne är hugat och hennes hjärta eldfängt. Gianni. Fino al tardo autunno? Questo mi turba molto. Esse senza dubbio partiranno; ma a Tikkala, quest’anno, c’è per servo un bel ragazzo furbo di tre cotte; così svanirà tutto quello che si sperava noi. Sarà meglio quindi fare subito questa mossa importante e avanzare la nostra richiesta, la richiesta di tutte le richieste. Si vada dunque a chiedere alla ragazza se voglia lasciarsi persuadere a prender fuoco. 02005
Bottom
02006
Top
Tuomas: Också jag anser det vara bäst. Maso. Par meglio anche a me, questo. 02006
Bottom
02007
Top
Timo: Det gör jag med. Timoteo. Anche a me. 02007
Bottom
02008
Top
Juhani: Ja, ja! och nu intet mera för denna gång än allihop att fria och detta på en gång som riktiga gossar. Ja, ja! Gud bevare oss! Men här finns ingen annan råd än att fria, fria bara! Nu har vi vår bästa dräkt på oss, är tvättade och borstade; hela vårt utseende liknar en kristen mänska: snygg och liksom pånyttfödd. - Jag blir mycket orolig. - Men till Venia bara! Nu är lämplig tid. Gianni. Bene, bene! Non ci resta altro che andare subito, come dei bravi ragazzi, a chiederla in isposa. Via, via! Dio ci protegga! Non c’è altro da fare che sposarci, sposarci! Ora abbiamo gli abiti migliori, siamo lavati e pettinati; tutto il nostro aspetto esteriore è come quello di un buon cristiano. Siamo puri come dei neonati. Io mi sento molto turbato, ma andiamo da Venia; ora è il momento favorevole. 02008
Bottom
02009
Top
Eero: Och vare det också sällhetens dag. Rico. Possa essere anche giorno di beatitudine. 02009
Bottom
02010
Top
Juhani: Vems sällhets dag, vems? Aha! vad tror du, pojke? Gianni. Giorno di beatitudine per chi, per chi? Ah, ah! Che vuoi dire, ragazzo? 02010
Bottom
02011
Top
Eero: Nå, kanske allas. Rico. Ma per tutti. 02011
Bottom
02012
Top
Juhani: Annorlunda sagt, att hon skulle bli allas vår hustru. Gianni. In altre parole ella ci sposerà tutti. 02012
Bottom
02013
Top
Eero: Må vara. Rico. Può darsi. 02013
Bottom
02014
Top
Juhani: Nej men! Gianni. Basta! 02014
Bottom
02015
Top
Simeoni: Hur i Guds namn skulle det vara möjligt? Simeone. Come potrebbe essere possibile, in nome di Dio? 02015
Bottom
02016
Top
Eero: Inför Gud är ingenting omöjligt. Vi skall alla enhälligt tro, hoppas och älska. Rico. A Dio niente è impossibile. Abbiamo fede, speriamo e amiamo tutti unanimi. 02016
Bottom
02017
Top
Juhani: Tig, Eero! för nu går vi och friar och på samma väg till skolan, med vägkostpåsarna över axeln. Gianni. Taci, Rico! Ora andiamo a chiedere la ragazza e, per la stessa via, a scuola, col sacco in ispalla. 02017
Bottom
02018
Top
Aapo: Men för att ordentligt uträtta vårt ärende, må en av oss vara liksom ordförande där inne i kojan. Abramo. Ma perchè la cosa riesca bene, uno di noi deve fare da portavoce là nella capanna. 02018
Bottom
02019
Top
Juhani: En viktig paragraf. Men just du är ju liksom gjuten för detta ämbete. Du har stora gåvor; ditt tal väcker alltid eld och lågor i ens barm. Sannerligen! du är född till präst! Gianni. È un punto importante, ma sei proprio tu adatto a questo passo. Tu hai delle buone doti; le tue parole accendono sempre fuoco c lampi in seno agli uomini. Certo tu eri nato per farti prete. 02019
Bottom
02020
Top
Aapo: Vad vet jag? och varför talar vi om gåvor? Här i skogarna försvinner de i okändhetens dimma, dunstar bort som en rännil i sanden. Abramo. Che ne so io? E perchè parlare di doti? Qui nei boschi esse si perdono nella nebbia dell’ignoranza, spariscono come un ruscello mormorante nella sabbia. 02020
Bottom
02021
Top
Juhani: Ett hårt öde lät dig ej gå i skola. Gianni. Peccato tu non sia potuto andare a scuola. 02021
Bottom
02022
Top
Aapo: Varifrån skulle vår gård ha fått medel att skola mig? Minns det: det dinglar allt en och annan påse mellan hemmet och skolan, innan gossen hamnar i predikstolens träsäck. - Men låt oss återgå till saken, friarsaken. Det må ske som ni vill. Jag stiger fram som gemensam ordförande och försöker tala som en klok karl. Abramo. Di dove sarebbero sortiti i mezzi, in casa nostra, per mandarmi a scuola? Pensa un po’: bisogna che più di una volta il sacco ballonzoli fra casa e scuola prima che un ragazzo monti in cattedra. Ma torniamo alla nostra faccenda, quella del matrimonio. Sia come volete, mi farò avanti come vostro portavoce, e cercherò di parlare come un uomo saggio. 02022
Bottom
02023
Top
Juhani: Låt oss sätta i gång med det. - Herrejessus! Men inte hjälper, utan låt oss sätta i gång med det på fullt allvar. Våra påsar lämnar vi utanför morans koja, och Lauri, som inte har något nöt i denna hage, må se till att inte svinen kommer åt dem. Nu går vi! och låt oss träda in i brudgemaket med abc-boken i näven; det liksom gör oss lite högtidliga. Gianni. Via, dunque. Coraggio! Non ci resta che metterci all’opera seriamente. Lasceremo i nostri sacchi fuori della capanna della vecchia e Renzo, che non ha alcuna posta in gioco, li guarderà dai porci. Andiamocene! E entriamo in casa della sposa con l’abecedario in mano; questo ci darà un’aria solenne. 02023
Bottom
02024
Top
Eero: Särskilt om vi vänder tuppbilden fram. Rico. Specie se lasciamo vedere la pagina del gallo (Nell’ultima pagina dell’abecedario era raffigurato un gallo; ai bambini, per farli studiare, si diceva che il gallo, alla fine del libro, avrebbe fatto delle uova.). 02024
Bottom
02025
Top
Juhani: Börjar du nu igen? Men tuppen erinrar mig om den gruvliga dröm, som pinade mig senaste natt. Gianni. Di nuovo te? Ma, a proposito del gallo, mi rammento di un sogno spaventoso che mi ha tormentato la notte passata. 02025
Bottom
02026
Top
Simeoni: Berätta den; kanske den är en hälsosam varning för oss. Simeone. Raccontalo; forse è un insegnamento utile per noi. 02026
Bottom
02027
Top
Juhani: Jag drömde som så, att där uppe på ugnen var ett hönsbo och i det sju stycken ägg. Gianni. Ho sognato che là, sul forno, c’era un nido di gallina con sette uova. 02027
Bottom
02028
Top
Simeoni: Jukolas sju bröder! Simeone. I sette ragazzi di Jukola! 02028
Bottom
02029
Top
Juhani: Men ett av äggen var på tok för litet. Gianni. Ma una delle uova era piccola piccola. 02029
Bottom
02030
Top
Simeoni: Eero! Simeone. Rico! 02030
Bottom
02031
Top
Juhani: Tuppen dog! Gianni. Il gallo moriva. 02031
Bottom
02032
Top
Simeoni: Vår far! Simeone. Nostro padre! 02032
Bottom
02033
Top
Juhani: Hönan dog! Gianni. La gallina moriva. 02033
Bottom
02034
Top
Simeoni: Vår mor! Simeone. Nostra madre! 02034
Bottom
02035
Top
Juhani: Sedan överföll strax all världens möss, råttor och vesslor boet. - Vad månne dessa djur betyder? Gianni. Allora subito i topi, i ratti e le donnole di tutto il mondo si gettavano sul nido. Cosa voglion dire queste bestie? 02035
Bottom
02036
Top
Simeoni: Våra syndiga lustar och världens vällust. Simeone. Le nostre colpevoli passioni e la concupiscenza del mondo. 02036
Bottom
02037
Top
Juhani: Antagligen. Sedan kom vesslorna, råttorna och mössen och rullade och vältrade, skramlade och slamrade med äggen, som snart gick sönder, och det lilla ägget spred en mycket frän stank. Gianni. Probabilmente. Venivano donnole, ratti e topi e giravano senza posa e ruzzolavano, facendo fracasso e battendo insieme le uova che presto si ruppero e allora dall’uovo piccolino sortì un acre fetore. 02037
Bottom
02038
Top
Simeoni: Märk detta, Eero. Simeone. Attento, Rico. 02038
Bottom
02039
Top
Juhani: Äggen krossades, och en förskräcklig röst, som många forsars dån, skrek nu i mitt öra uppifrån ugnen: ”allt är söndrat, och den söndringen var stor!” Så skreks det, men slutligen började vi ändå samla och koka denna röra, och äntligen fick vi därav så kallad äggröra; och vi åt den riktigt gärna och gav också åt våra grannar. Gianni. Le uova erano rotte e una voce spaventevole, simile al fracasso di molte cascate (Apocalisse, 14, 2.), mi gridava nelle orecchie dalla cima del forno: «Tutto è rotto e il delitto è grande!... » (Matteo, 7, 27.). Così gridò. Ma infine si cominciava a raccogliere e a cuocere tutto quel pasticcio e se ne faceva finalmente una specie di così detta frittata o uova strapazzate, e ne mangiavamo volentieri, dandone anche ai nostri vicini. 02039
Bottom
02040
Top
Eero: En vacker dröm. Rico. Bel sogno. 02040
Bottom
02041
Top
Juhani: En bitter, bitter: du stank där som helvetet. Särdeles bittert drömde jag om dig, pojke. Gianni. Amaro, amaro; tu puzzavi come l’inferno. Ho fatto un sogno amaro di te, ragazzo. 02041
Bottom
02042
Top
Eero: Men jag drömde riktigt sött om dig; jag såg att abc-bokens tupp värpte åt dig en mäkta stor hög karameller och sockerbitar som belöning för din flit och visdom. Du gladde dig mycket, smackade på dina sötsaker; gav till och med åt mig. Rico. Io invece ho fatto un sogno dolce di te; ho sognato che il gallo del tuo abecedario, per compensarti della tua diligenza e saggezza, faceva un mucchio di caramelle e di zolle di zucchero. Tutto contento tu sgranocchiavi quei dolciumi, e ne davi anche a me. 02042
Bottom
02043
Top
Juhani: Jaså, gav jag också åt dig? Det var ju väl gjort. Gianni. Anche a te? Ben fatto. 02043
Bottom
02044
Top
Eero: ”När gör gåvan ont?” Rico. « Quando un regalo può far del male? ». 02044
Bottom
02045
Top
Juhani: Aldrig; i synnerhet om jag gåve dig lite av käppen. Gianni. Mai; tanto più se ti facessi assaggiare un po’ di bastone. 02045
Bottom
02046
Top
Eero: Varför bara lite? Rico. Perchè solo un po’? 02046
Bottom
02047
Top
Juhani: Håll käft, din stut! Gianni. Becco chiuso, torello. 02047
Bottom
02048
Top
Tuomas: Det bör rii bägge göra, och låt oss nu bege oss i väg. Maso. Chetatevi tutti e due e mettiamoci in cammino. 02048
Bottom
02049
Top
Aapo: Må envar taga sin påse och abc-bok. Abramo. Prendete il sacco e l’abecedario. 02049
Bottom
02050
Top
Så begav de sig för att fria till grannens dotter. I gåsmarsch stegade de stumma över kullen vid potatisgropen, traskade uppför den steniga backen och stod äntligen utanför Männistö-mors koja. Così essi andarono a chiedere in moglie la figlia della vicina. Passarono silenziosi in fila indiana sul pendìo del fosso seminato a patate, passarono sulla collina rocciosa e si fermarono infine fuori di Ila capanna della vecchia del pineto. 02050
Bottom
02051
Top
Juhani: Här är vi, här lämnar vi påsarna; och du, Lauri, sitt nu troget och vakta dem, tills vi återvänder från brudgemaket. Gianni. Eccoci: deponiamo i sacchi e tu, Renzo, fai la guardia ledei mente finché torniamo dalla casa della sposa. 02051
Bottom
02052
Top
Lauri: Stannar ni länge där? Renzo. Che ci resterete di molto? 02052
Bottom
02053
Top
Juhani: Det beror på hur vår sak artar sig. - Har någon en ring? Gianni. Sempre quanto lo reclamerà la buona riuscita della nostra faccenda. Qualcuno ha un anello? 02053
Bottom
02054
Top
Eero: Den behöver du inte. Rico. Non importa. 02054
Bottom
02055
Top
Juhani: Har någon en ring i fickan? Gianni. Ha qualcuno un anello in tasca? 02055
Bottom
02056
Top
Timo: Inte jag och, enligt vad jag tror, ingen annan heller. Där ser man, en ungkarl borde ständigt bära en glänsande ring i taskan. Timoteo. Io no, nè alcun altro ch’io mi sappia. Però un giovane dovrebbe sempre avere un anello lucente nel taschino. 02056
Bottom
02057
Top
Juhani: Nå för tusan! Här står vi nu, och i går var kontryssen Iisakki hos oss, och av honom kunde jag ha köpt både ring och halsduk, men det begrep jag mitt svin inte då. Gianni. Diavolo! Eccoci arenati. Ieri c’era da noi Isacco, il mere iaio russo, dal quale si poteva comprare un anello o una sciarpa da eolio, ma io, stupido, non vi ho pensato. 02057
Bottom
02058
Top
Aapo: Dessa grejor kan vi köpa oss efteråt. Och det är också bäst att vi först säkert får veta, om någon av oss och vem av oss kommer att göra detta glada inköp. Abramo. Ma, fratelli, possiamo comprare ciò più tardi. È meglio si sappia prima con sicurezza se toccherà a uno di noi, e a chi, di fare questo piacevole acquisto. 02058
Bottom
02059
Top
Juhani: Vem gläntade på dörren? Var det Venia? Gianni. Chi apre la porta? Che, è Venia? 02059
Bottom
02060
Top
Timo: Det var ju käringen, den krokhakan. Timoteo. La vecchia è, dalla bazza a becco. 02060
Bottom
02061
Top
Juhani: Venlas spinnrock surrar där inne som en glad tordyvel i sommarkvällen, spående vackert väder. Nu går vi! Var är min abc-bok? Gianni. L’arcolaio di Venia ronza come un allegro scarabeo in una sera estiva, quando predice tempo bello. Andiamo ora! Dove è il mio abecedario? 02061
Bottom
02062
Top
Aapo: I din näve, bror min. Du är ju, ditt gudsbe-läte, liksom lite virrig i skallen. Abramo. L’hai in mano, fratello mio. Che ti gira la testa, creatura di Dio? 02062
Bottom
02063
Top
Juhani: Ingen fara med det, bror min. Men inte är jag väl sotig i ansiktet? Gianni. Niente, niente, fratello mio. C’è qualcosa che non va nel mio aspetto? 02063
Bottom
02064
Top
Eero: Ingalunda, utan du är ren och varm som ett nyvärpt ägg. EERO: Et suinkaan, vaan oletpa puhdas ja lämmin kuin vasta munittu muna. 02064
Bottom
02065
Top
Juhani: Nu går vi! JUHANI: Mennään nyt! 02065
Bottom
02066
Top
Eero: Jag är den yngsta och må därför öppna dörren för er och själv komma som den sista. Stig in. Rico. Aspetta! Io sono il più giovane e devo aprirvi la porta e entrare per ultimo. Entrate. 02066
Bottom
02067
Top
De steg in i morans koja, Juhani i spetsen, med vimmelkantiga ögon och håret på ända som pigg-svinsborst, och de övriga följde troget, allvarligt i hans hälar. Så steg de in, och Eero smällde igen dörren efter dem, men själv stannade han utanför, satte sig på lindan, lustigt mysande med sina läppar. Entrarono nella bassa capanna della vecchia, Gianni in testa, con gli occhi spalancati e i capelli ritti come le setole del porcospino; e gli altri gli stettero alle calcagna gravi e solenni. Entrarono e Rico chiuse con fracasso la porta dietro di loro, ma egli rimase fuori e si sedette nel campo con un sorriso furbo sulle labbra. 02067
Bottom
02068
Top
Men moran, i vars rum fem bröder nu står som friare, är en hurtig och pigg gumma; hon livnär sig med hönsskötsel och bärplockning. På somrarna och höstarna guppar hon flitigt på stubbiga svedjemar-ker, kring smultron- och lingontuvor, guppar och svettas i sin dotter Venlas sällskap. Vacker kallade man jungfrun. Hennes hår var rostbrunt, blicken slug och skarp, munnen len, kanske nästan för bred. Hon var kort till växten, men axelbred och mullig, och det sades att hon också var stark. Så beskaffade var brödernas älsklingsfågel i talldungens skydd. La vecchia, nella cui casa i cinque fratelli ora stavano in qualità di pretendenti, è una donna forte e svelta, che si industria a vivere allevando galline e cogliendo bacche. In estate e in autunno trotterella senza posa per i campi fra i ceppi degli alberi tagliati e nei pendii per fragole e mirtilli, trotterella tutta in sudore insieme a sua figlia Venia. La ragazza è ritenuta bella; ha i capelli ruggine, lo sguardo furbo e penetrante, la bocca graziosa benché un po’ larga. È piccola, ma quadrata di spalle e rotondetta e la dicono robusta. Così è la bella dei fratelli, che vive nel pineto. 02068
Bottom
02069
Top
Men kojans dörr knarrade till, och Juhani steg hastigt ut, ilsket yttrande åt de övriga, som ännu dröjde kvar: ”kom härifrån gossar!” Slutligen kom de alla ut med förnärmad uppsyn och började traska mot kyrkbyn. Men när de hunnit femtio steg från byggnaden, snappade Juhani från marken en sten av en knytnäves storlek och kastade den, pustande av ilska, i väg mot stugdörren; det skrällde i kojan och därinne tjöt gumman till, öppnade dörren, svor och domderade, hötande med näven åt de flyende bröderna. Med abc-boken i näven och vägkostpåsen på axeln traskade bröderna efter varandra på kyrkvägen, utan att växla ett ord sinsemellan. Med vredens vilda fart färdades de: sanden väste och påsarna slängde; och de märkte inte, huru snabbt det bar i väg. De gick länge stumma, tills Eero äntligen öppnade sin mun och yttrade: La porta della capanna si aprì stridendo e Gianni uscì arrabbiato, gridando furioso a quelli che erano ancor dentro: «Venite fuori, ragazzi». Uscirono essi finalmente tutti indignati e si avviarono al villaggio. Ma, quando furono distanti dalla casa circa cinquanta passi, Gianni raccattò di terra una pietra grossa come un pugno, e, sbuffando d’ira, la lanciò contro la porta della capanna i hr rimbombò; la vecchia urlò nella capanna, aprì la porta, imprecò e gridò furiosa minacciando col pugno i fratelli che fuggivano. Abece-d.iiio in mano e sacco in ispalla, andavano i fratelli in fila indiana viisu la chiesa senza scambiare una parola. Camminavano in preda a un’ira violenta; la sabbia si alzava sotto i loro piedi e i sacchi dondolavano; andavano senza saper dove. Avanzarono in silenzio finché Rico, da ultimo, aprì la bocca e disse: 02069
Bottom
02070
Top
Eero: Hur lyckades saken? Rico. Com’è andata la faccenda? 02070
Bottom
02071
Top
Juhani: Ja-ah! Hur månne den lyckades? Följde du med oss in, din skata, din kråkunge? Men du tordes inte, du tordes sannerligen inte. Vad skulle en sådan där kråkunge duga till? Honom kunde Venia gömma under kjolen. Men se, se, hur mycket jag egentligen drömt om dig. Jag drömde ju, såsom jag nu erinrar mig, senaste natt en dröm till om dig. Märkvärdigt! Du satt där i dungen vid Venlas sida ömt smekande henne, då jag närmade mig er så där sakta smygande. Men se, när ni upptäckte mig, vad gjorde då Venia? Hon den tusan, gömde dig under sina kjolfållar. ”Vad har du svept in i din kjol?” frågte jag. ”Bara en liten kråkunge”, svarade flickslynan. Hi, hi, hi! Och detta var ingen dröm, nej så tamme katten! men på egen hand, ur eget huvud hittade Juhani-gossen på detta. Ja-ah! han är ändå inte så dum som det tros. Gianni. Ah, ah, com’è andata? Sei entrato con noi, tu corvo, figlio di una cornacchia? Non hai avuto coraggio, davvero non hai avuto coraggio. Brutto figlio di lina cornacchia. Venia lo potrebbe nascondere sotto la gonna. Ma senti, senti, tutto quel che ho sognato di te. Ho fatto, ora che me ne ricordo, anche un altro sogno di te, la notte scorsa. Straordinario! Tu eri seduto là nel pineto accanto a Venla e vi abbracciavate voluttuosamente, quando mi sono accostato a voi furtivo e senza far rumore. Quando mi avete scorto, che ha fatto allora Venia? Diavolo! Ti ha nascosto nelle pieghe del suo vestito. « Cos’hai avvolto nel tuo vestito ?» — ho domandato io. — « Solo un piccolo corvo », rispose la furbona. Ih, ih, ih, ma questo non è un sogno, che il diavolo mi porti via! Da sè, nella sua propria zucca questo l’ha inventato Giannino! Ah! ah! non è poi così scemo come si crede. 02071
Bottom
02072
Top
Eero: Ja det är då märkvärdigt vad vi drömmer om varandra. Jag i min tur på detta vis om dig: Du och Venia stod liksom där i talldungen, ömt famnande varandra och allvarsamma blickande upp mot molnen. Från det hållet, från himlens höjd, bad ni om något tecken, såsom ett bevis på att er kärlek var Gudi behaglig. Himlen lyssnade, skogen lyssnade, marken och de små fåglarna med, och ni själva väntade i djupaste tystnad, vad därav komma månde. Så kom också slutligen en gammal kråka, släpigt flygande i det lugna vädret, och när den hunnit just till ert ställe glodde den ett slag på er, men vände åter sina ögon åt annat håll, bredde ut sina ben och släppte något vitt, som föll ned och strittade gossen och flickan i pannan, klatschade rakt i planeten. - Detta må ingalunda oroa ditt sinne; för jag drömde ju så, och har inte hittat på något ur mitt eget huvud. Rico. Strano come abbiamo sognato l’uno dell’altro. Anch’io ho fatto un altro sogno di te : là nello stesso pineto stavate tu e Venia, in tenero abbraccio, guardando seri le nuvole. Di là, dall’alto del cielo, imploravate qualche segno, come una testimonianza circa la opportunità del vostro amore. Il cielo ascoltava, ascoltavano il bosco, la terra e anche gli uccellini e voi, in profondo silenzio, aspettavate che cosa accadrebbe. Venne finalmente una vecchia cornacchia, volò, roteando per l’aria tranquilla e, arrivata vicino a voi, vi sbirciò, ma poi voltò gli occhi da un’altra parte, stese le zampe e lasciò cadere qualcosa di bianco che venne giù e schizzò sulla fronte del giovane e della ragazza e si spiaccicò sul loro viso. Non t’arrabbiare per questo, poiché l’ho sognato, non l’ho inventato nella mia zucca. 02072
Bottom
02073
Top
Juhani: Jag skall visa din fördömda... Gianni. Brutto malandrino, io ti... 02073
Bottom
02074
Top
Så störtade han förgrymmad i riktning mot Eero, som snabbt flydde undan sin ilskna broder. Han hoppade av vägen, hastade som en hare längs mon, men Juhani basade som en ilsken björn efter honom. Påsarna dinglade hit och dit, under dem dånade det torra fältet; och man hörde de övriga brödernas rop, när de sökte mana de trätande till sans och försoning. Men Eero skyndade åter tillbaka till vägen, och de andra till att rädda honom ur klorna på den förskräcklige Juhani, som redan löpte tätt i hälarna på sin yngsta bror. Allora corse corrucciato su Rico che, svelto, fuggì all’ira del fratello ; con un salto si levò di mezzo, e se la dette a gambe come una lepre per il campo, ma Gianni lo inseguì come un orso incollerito. I sacchi saltellavano sulle loro spalle, il terreno duro risonava loro sotto i piedi e si sentivano le grida degli altri fratelli che esortavano i litiganti alla moderazione e alla concordia. Ma Rico si affrettò a tornare sui suoi passi, e gli altri corsero a salvarlo dalle grinfie del terribile Gianni, che correva già alle calcagna del fratello. 02074
Bottom
02075
Top
Tuomas: Stanna vackert nu, Juhani. Maso. Via, fermati, Gianni. 02075
Bottom
02076
Top
Juhani: Jag skall allt klämma till honom. Gianni. Lo voglio strigliare. 02076
Bottom
02077
Top
Tuomas: Vackert, gossen min. Maso. Piano, ragazzo mio. 02077
Bottom
02078
Top
Juhani: I helvete heller! Gianni. All’inferno! 02078
Bottom
02079
Top
Aapo: Han gav dig blott lika för lika. Abramo. T’ha reso pan per focaccia. 02079
Bottom
02080
Top
Juhani: Förbannad vare hans tunga, förbannad vare denna dag! Vi fick ju, i Guds namn, korgen av Venia. Krokhornade spöken och himmelens stora härskara! Nu ser ju inte mina ögon ens ett famnsmått framåt, så svart är jorden och himmeln, svart för mitt hjärtas skull. Tusan också! Gianni. Maledetta la sua lingua, maledetto questo giorno! In nome di Dio, licenziati da Venia. Per tutti i cornuti dell’inferno! Non ci vedo a un palmo di distanza, neri sono la terra e il cielo, neri a causa del mio cuore. All’inferno! 02080
Bottom
02081
Top
Simeoni: Svär inte, karl. Simeone. Te, smetti di bestemmiare. 02081
Bottom
02082
Top
Juhani: Jag svär så att jorden gungar, splittras som en gammal timmersläde under maststocken! Gianni. Bestemmio perchè la terra giri, si disgreghi come una vecchia slitta sotto un carico di tronchi! 02082
Bottom
02083
Top
Simeoni: Vad skall vi göra? Simeone. Cosa possiamo farci? 02083
Bottom
02084
Top
Juhani: Göra? Om ej denna abc-bok vore Guds ord, Gud egen bok, så skulle jag nu på fläcken riva sönder, sönder denna bok! Men se här: jag smäller min matpåse i backen så det blir mäsk av den! Gianni. Farci? Se questo abecedario non fosse la parola di Dio, il libro di Dio, in pezzi, in pezzi lo farei questo libro! Ma ecco qui; questo sacco di vivande lo voglio spappolare! Volete vedere? 02084
Bottom
02085
Top
Simeoni: Du skall i Herrans namn inte göra så med gudslånet. Tänk på Paimios piga. Simeone. Per l’amor di Dio, non sciupare i doni del Signore. Ricordati della « serva di Paimo » (In un vecchio racconto si dice che questa serva, nelPattraversare una pnliide, per non bagnarsi i piedi, li mettesse su di un pane che aveva gettato nel fango, ma ci restò infissa per sempre.). 02085
Bottom
02086
Top
Juhani: I mitt hjärtas pina! Gianni. Il mio cuore è colmo di dolore! 02086
Bottom
02087
Top
Simeoni: ”Pina här nedan, manna där ovan.” Simeone. « Pazienza nel dolore, nel cielo avrai splendore ». 02087
Bottom
02088
Top
Juhani: Jag ger blanka tusan i himlens manna, när jag inte fick Männistö-morans Venla. O, I bröder och min stora släkt! Om ni visste, så lärde ni er begripa, att mina tankar redan närmare tio år riktigt fånigt har kretsat kring den där lunsan. Men nu försvann ju mitt hopp, försvann som aska för vinden. Gianni. Me ne infischio dello splendore celeste dacché non ho avuto Venia della vecchia del pineto. Oh! fratelli miei, mia grande famiglia. Se sapeste che il mio pensiero quasi da dieci anni ha folleggiato intorno a questa fanciulla, comprendereste! Ma ora la mia speranza se n’è andata, se n’è andata come cenere al vento. 02088
Bottom
02089
Top
Timo: Vi fick korgen i morgonstunden. Timoteo. Siamo stati licenziati già di mattina. 02089
Bottom
02090
Top
Juhani: Varenda man. Gianni. Tutti! 02090
Bottom
02091
Top
Timo: Ingen fick nåd, inte ens den minsta av oss. Alla fick vi korgen. Timoteo. Nessuno è stato risparmiato, nemmeno il più piccolo di noi. 02091
Bottom
02092
Top
Junani: Alla, alla! Men det är dock bättre så, än att någon av er andra hade fått henne till sin äkta hälft. Jag skulle, tamme tusan! nu ge stryk åt den gossen, om den konsten hade inträffat, det skulle jag göra. Gianni. Tutti, tutti; ma è meglio così che se uno di noi avesse ottenuto la ragazza. Diavolo! L’avrei bastonato quello a cui questa faccenda fosse andata bene, l’avrei... 02092
Bottom
02093
Top
Tuomas: Vi var särdeles omöjliga. Det visade jäntans hånfulla grin när Aapo hade framfört vårt gemensamma ärende. Maso. Siamo stati impassibili. Si è vista l’aria canzonatoria di Venia quando Abramo ha esposto il nostro comune progetto. 02093
Bottom
02094
Top
Juhani: Stryk skulle hon behöva, hela lunsan. Att håna oss! Vänta, din hynda. - Aapo sökte göra sitt bästa, men där skulle inte ens en kerubs tunga ha varit till hjälp. Gianni. Bisognerebbe picchiarla quella sfacciata. Prendersi gioco di noi! Aspetta, birbona! Abramo ha fatto del suo meglio, questo non si può negare, ma non ci avrebbe giovato nemmeno la parola di un cherubino. 02094
Bottom
02095
Top
Timo: Men om vi hade stegat inför flickan i svart klädesrock och uret skulle ha spänt ut västfickan likt en grann svedrova, nyckeln dessutom ha dinglat i kedjan och en pipa med silverbeslag ha bolmat mellan våra tänder, så skulle det, tamme katten! ha blivit både ägg och ungar av vårt besök. Timoteo. Ma se ci fossimo presentati a lei in falde nere e l’orologio ci avesse gonfiato la tasca del panciotto, come una superba rapa, e una chiave ci avesse tintinnato alla catena, e una pipa bordata d’argento ci avesse mandato fumo fra i denti, allora, mondo cane, sarebbe andata bene la faccenda. 02095
Bottom
02096
Top
Juhani: Kvinnan och skatan är bägge lika fikna efter glänsande föremål. - Men Aapo tiger som en frusen sjö. Gianni. La ragazza e la cornacchia hanno entrambe una gran passione per tutto quello che brilla. Ma Abramo sta muto come un lago gelato. 02096
Bottom
02097
Top
Aapo: Vår röst har inget eko i stormen. Eller börjar redan ditt lynnes virvelvindar lugna sig i din barm? Abramo. La nostra voce non ha eco nella tempesta. O i turbini dell’anima tua comincerebbero già a calmartisi in seno? 02097
Bottom
02098
Top
Juhani: Mitt hjärtas blodiga tjärn går alltjämt i vågor, går länge i vågor. Men säg dock ett ord. Gianni. Lo stagno sanguinante del mio cuore ribolle ancora, ribollerà a lungo. Ma di’ un parola lo stesso. 02098
Bottom
02099
Top
Aapo: Till och med två. Så hör nu. Tag ditt hjärta i din näve och viska med förnuftets tunga på detta vis: Venia brydde sig inte om dig, emedan hon ej älskar dig, och att hon inte gör det, må inte gräma dig, ty kärlekens låga tändes av himlen, men ej av mänskans avsikter. Tiggarflickan förälskar sig i konungen, furstinnan förälskar sig riktigt rasande i sotargossen. Så flyger här kärlekens ande kors och tvärs och du vet icke varifrån den kommer. Abramo. Anche due. Senti, allora. Prenditi il cuore in mano e sussurragli all’orecchio con la voce della ragione: « Venia non si cura di te, perchè non ti ama, e se essa fa così non t’indignare poiché la fiamma dell’amore l’accende il cielo, non il volere dell’uomo. La mendicante ama il re, e la principessa ama alla frenesia lo spazzacamino ». Così il soffio dell’amore svolazza di qua e di là e tu non sai donde venga. 02099
Bottom
02100
Top
Timo: Kärleken blåser från det håll han vill, och du vet icke varifrån han kommer och vart han far. Så hörde jag ofta en gammal rotegumma yttra sig. Men hon menade visst då Guds kärlek, skulle jag tro. Timoteo. « L’amore soffia donde vuole. Tu lo senti mormorare ma non sai donde venga e donde vada » (Giovanni, 3, 8.). Ho sentito spesso dire così dalla vecchia dell’assistenza pubblica (Donna facente parte della pubblica assistenza, in campagna.). Ma allora essa pensava all’amore divino, credo io. 02100
Bottom
02101
Top
Aapo: Säg ännu, Juhani, till ditt hjärta på detta vis: låt bli att sparkas! Venia gjorde rätt när hon avslog din begäran; för att inleda ett äktenskap utan kärlekens strävan vill ej gå för sig, utan det krumbuktar sig och åstadkommer för det mesta evinnerlig harm, såsom man, dess värre, nu ofta ser och hör. Ja, bröder, Venia må taga den, som är bestämd för henne, vi gör på samma vis. Abramo. Di’ anche così, Gianni, al tuo cuore. Sta tranquillo: Venia ha fatto bene a rifiutarti, poiché il matrimonio, senza la spinta dell’amore, non può andar bene, anzi prende delle brutte pieghe e sovente cagiona dolori eterni, come, purtroppo, vediamo e sentiamo spesso. Così, fratelli, Venia prenda colui che le è destinato, e noi facciamo lo stesso. 02101
Bottom
02102
Top
Timo: Den flickan, som är skapad av mitt revben, får jag slutligen, om så djävulen skulle ryta. Och så vet jag ännu en sak: mannens hjärta sitter på vänstra sidan, men kvinnans på högra sidan av bröstet. Timoteo. Scoverò finalmente la donna che è stata fatta dalla mia costola, anche se il diavolo ci mette le corna. E so ancora una cosa: il cuore dell’uomo sta a sinistra, ma quello della donna dalla parte destra del petto. 02102
Bottom
02103
Top
Juhani: Men mitt hjärta sitter icke, utan hoppar och rasar som en hedning. - O du din pladdertaska, din tattarlunsa! varför försmådde du mig, bondsonen, en riktig lergårds son, dess äldsta son? Gianni. Il mio cuore non sta fermo, ma balza e si agita come un pagano. O birbona d’una zingara! Perchè hai respinto me, contadino, giovane, di una fattoria fertile e figlio maggiore? 02103
Bottom
02104
Top
Aapo: Där är ingenting att förundra sig över. Vår gård befinner sig i skriande nöd, och den där jungfrun önskar, ehuru förgäves tror jag, bli värdinna på en mycket bättre gård. Jag har hört, att Sorvaris Juhani, den junkern, kelar med henne. Abramo. Non c’è da meravigliarsi. La nostra fattoria è in uno stato di rovina pietoso e quella ragazza spera, benché invano, secondo me, di divenir padrona di una fattoria molto migliore. Ho sentito dire che le sta dietro quel bravo Gianni di Sorvari. 02104
Bottom
02105
Top
Juhani: Du din spetshakade Jussi! vore du nu i mina vantar, skulle jag stryka dig lite. Att lura evig skam över jäntan. Gianni. Quel Giannino dal mento a becco! Se fossi ora fra le mie grinfie, ti concerei io un pochino. Sedurre una ragazza per condannarla a una vergogna eterna! 02105
Bottom
02106
Top
Aapo: Ja, ja, världen är samtidigt galen och falsk. Venia saknar inte utseende och Jussi inte konster. Sorvari är eu ståtlig gård, det lockar, men Jukola, detta fattigmansbo, befinner sig i ett särdeles ynkligt tillstånd, och vi själva, gårdens sju arvingar, i ett ännu ynkligare tillstånd, åtminstone inför världen. Mänskorna, som minns vår ungdoms lättjefulla och ofta också vildsinta liv, torde knappast längre vänta sig något ordentligt av oss. Och jag vet nog, att knappast ens ett tioårigt hyggligt och på alla de vis hedersamt uppträdande skulle återskänka oss ett fullt mänsko-värde i våra medborgares ögon. Så svårt är att slippa det dåliga ryktets smuts, när den engång fastnat vid mannen. Men bättre är ju dock att vi äntligen reser oss upp, än att vi för allan tid sjunker i vår eländighets smutspöl. Låt oss därför ivra för att bättra oss, bättra oss av alla krafter! Abramo. Sì, sì, il mondo è insieme pazzo e impostore. A Venia non manca la bellezza nè a Giannino la furberia. Sorvari è una Ilittoria magnifica, che attira; invece Jukola, questo nido di miseria, è in uno stato estremamente pietoso, e noi stessi, i sette eredi della I.moria in uno stato ancor più pietoso, almeno davanti al mondo. La gente, ricordandosi della nostra giovinezza infingarda e della nostra vita spesso temeraria, non si può aspettare più niente di buono da noi. E so che appena appena una condotta buona e onesta sotto tutti gli aspetti ci potrebbe ridare prestigio agli occhi dei nostri compaesani, tanto è difficile liberarsi dal fango di un cattivo nome, quando una volta s’è impadronito di uno. Ma è meglio, finalmente, risollevarci che sprofondarci per l’eternità nel pantano della nostra miseria. Perciò sforziamoci in tutti i modi di migliorarci, di migliorarci! 02106
Bottom
02107
Top
Juhani: Vi är ju nu på förbättringens väg. Men denna olyckliga friarfärd gav mitt hjärta en stöt, som det grymt kommer att lida av i dagar och veckor; gav mig ett sår. Gianni. Siamo già sulla via di migliorarci. Ma questo disgraziato viaggio per chiedere la mano della sposa, ha dato al mio cuore un colpo che mi farà soffrire profondamente giorni e settimane, mi ha inferto una ferita. 02107
Bottom
02108
Top
Aapo: Ett sår, ett sår, sant nog; men tiden, vet jag, låter glömskans skorv och skinn växa över det. - Vad är det för nojs där på vägen? Abramo. Una ferita, una ferita, veramente; ma il tempo, lo so, cicatrizzerà questa ferita con la pelle dell’oblio. Ma cos’è quell’andirivieni là sulla strada? 02108
Bottom
02109
Top
Timo: En glad skock gossar från Toukola. Timoteo. L’allegra brigata dei giovani di Toukola. 02109
Bottom
02110
Top
Aapo: De firar frimåndag bångstyrigt bråkande, storskälmarna. Abramo. Festeggiano la domenica di lunedì con una licenziosa ribotta, questi buoni a nulla. 02110
Bottom
02111
Top
Timo: Och vill gärna ha oss i sitt följe. Timoteo. E vorranno certo averci con loro. 02111
Bottom
02112
Top
Juhani: Frestelsen närmar sig. Gianni. La tentazione s’avvicina. 02112
Bottom
02113
Top
Timo: De har så roligt. Timoteo. Se la godono ben bene. 02113
Bottom
02114
Top
Juhani: Men vi då? Vad står framför oss? Tusen behornade djävlar! oss stackare väntar ju en eldig luggfest. Gianni. E noi? Cosa ci sta davanti? Per mille diavoli! Ci aspetta,-infelici, una bastonata coi fiocchi. 02114
Bottom
02115
Top
Eero: Vilken skillnad: att traggla på alfabetet i dörrvrån, eller hurrande och trallande fira en glad frimåndag i muntra kumpaners sällskap. Rico. Che differenza : scervellarci sull’abecedario, in un cantuccio presso la porta del sacrestano, o far festa di lunedì con allegri compagni, vociando e cantando. 02115
Bottom
02116
Top
Juhani: Skillnaden är gräsligt stor, stor som mellan djupets brunn och himlen. Bröder, vartåt skall vi gå? Gianni. La differenza è straordinariamente grande, grande come fra il pozzo dell’abisso e il cielo. Fratelli, dove andremo? 02116
Bottom
02117
Top
Eero: Naturligtvis går vi till himlen. Rico. Partiamo per il cielo. 02117
Bottom
02118
Top
Aapo: Till brunnen, till brunnen! för att rikligt sörpla i oss livets vatten. I lärdomens, kunskapens och visdomens skattgömmor vill vi fördjupa oss. Abramo. Per il pozzo, per il pozzo. Tracanniamo a profusione l’acqua della vita. Dobbiamo sprofondarci nei tesori nascosti della istruzione, del sapere e della saggezza. 02118
Bottom
02119
Top
Tuomas: Till klockarn, till klockarn! Maso. Dal sacrestano, dal sacrestano! 02119
Bottom
02120
Top
Juhani: Nå vi traskar i väg då! Gianni. Via, via!... 02120
Bottom
02121
Top
Eero: Hör på Kissala-Aapelis klanett. Rico. Udite il clarino di Abele di Rissala. 02121
Bottom
02122
Top
Juhani: Härligt! Gianni. Magnifico! 02122
Bottom
02123
Top
Timo: Ljuder som överängelns basun. Timoteo. Suona come la tromba dell’arcangelo. 02123
Bottom
02124
Top
Juhani: När den himmelska härskaran exerar och marscherar så smutsen stänker. Härligt! Gianni. Quando i soldati del cielo celeste si esercitano e marciano sollevando la polvere. Magnifico! 02124
Bottom
02125
Top
Timo: De vill gärna ha oss i sitt följe. Timoteo. Ci vorranno assolutamente con loro. Certo, certo, la tentazione si avvicina a noi, si avvicina senza dubbio. 02125
Bottom
02126
Top
Juhani: Naturligtvis. Frestelsen nalkas oss, nalkas sannerligen. JUHANI: Hyvin tietty. Kiusaus lähestyy meitä, lähestyy totisesti. 02126
Bottom
02127
Top
Medan bröderna språkade på detta vis, närmade sig en skara Toukolapojkar dem, men knappast just så artigt och välvilligt som Jukolaborna väntade sig. De var ganska mosiga och det roade dem att driva lite skoj med bröderna och så sjöng de för dem en nyss författad visa, som de kallat ”Sju mäns samlade krafter”. Sålunda nalkades de skolmännen, medan Kissala-Aapeli blåste, och sjöng på följande sätt: Mentre i fratelli parlavano, la brigata dei giovani di Toukola si avvicinava, ma non proprio con le intenzioni gentili e benevole che si aspettavano quelli di Jukola. Erano alquanto brilli e avevano voglia di canzonare un po’ i fratelli; così cantarono davanti a loro nna canzone inventata da poco, dal titolo: «La forza dei sette fratelli»; mentre Abele di Rissala sonava, abbordarono gli scolari cantando quel che segue: 02127
Bottom
02128
Top
Tjuta må nu gap och tunga,
När det lyster mig besjunga
Sju mäns samlade krafter.

Sjustjärnan den siffran visar,
Som i denna vers vi prisar:
Jukolas stabbiga klunsar.

Juho larmar, pörtet ekar;
Han har kraft i sina käkar,
Väldiga ”Jussi-pojken”.

Som en ek, så styv i stammen,
Tuomas står, när Abrahammen,
Jukolas Salomo språkar.

Simeoni, fladderskägget,
Klagar huru ”rakt åt väggen
Vandrar den syndiga mänskan”.

Simeoni ärtor kokar,
Timeoni fettet snokar,
Spottar i kokande grytan.

Lauri, sina vanor trogen,
Gångar uti krokträdsskogen,
Bökar omkring som en grävling.

Sist så följer Eero-liten,
Hal som fanken, flink i truten,
Jukolas vresiga racka.

Där har vi en brödraskara,
Stolt, som tjurar plägar vara,
Sju mäns samlade krafter.
Or gridate a squarciagola!
La canzone intorno vola
Dei sette forti fratelli.

Sette ad Jukola garzoni
Ci son, veri fannulloni:
Quante le stelle dell’Orsa.

Gianni strepita, rovina
Al fragore la casina:
È il miglior di tutti quanti.

Sta Tommaso come quercia,
Mentre Abramo, pio, gli sbercia
Un sermon da Salomone.

Simeone, barbarada,
Piange che l’uom sempre cada
Preda misera di Satana.

Mette in pentola i piselli;
Timo aggiunge bei lardelli
E talor ci sputa dentro.

E Lorenzo boscaiolo
Guarda gli alberi e nel suolo
Scava e fruga come un tasso.

Vien per ultimo il codino,
Enrichetto sbarazzino,
Bracco d’Jukola, mordace.

Dei fratelli ecco la schiera,
Come sette tori in fiera;
Ecco i sette forti prodi!
02128
Bottom
02165
Top
Stumma, men skärande tänderna, lyssnade bröderna till denna sång. Men när pinoandarnas hån inte slutade ens där, utan speord haglade i det oändliga, i synnerhet om tuppen och dess värpande i abc-boken, så började brödernas galla svälla och deras ögon blev vassa, krympte ihop som illerns ögon, där den under stubben i den svarta ödeskogen tittar ut mot solens ljus. Men nu hände det, att en klippare bland Toukolaborna plötsligt, då han passerade förbi Juhani, ryckte till sig abc-boken ur dennes hand och började springa av alla krafter, men förgrymmad störtade Juhani efter honom. Då kastade sig också de övriga bröderna med eldig fart över sina plågoandar, och slagsmålet var allmänt. Först smaskade örfilarna, smaskade på båda hållen, men sedan högg de tag i varandras strupar och började - blint och stånkande - riva, draga och fäktande bruka sina nävar. Hårt högg Toukolaborna emot, men ännu hårdare klämde Jukolas pojkar till; och tunga som järnklubbor föll brödernas nävar mot deras fienders skallar. De vältrade sig i dammet, som från den torra vägen bolmade upp i luften, och sanden och gruset knastrade omkring dem i lövverket. Så fortsatte en stund detta skräniga slagsmål, och bröderna, redan nästan på segrande sidan, ropade med hög röst: ”tigger ni, era baddare, om nåd?” och ekot svarade från molnen: ”nåd!” Men länge stretade Toukolaborna emot, tills de äntligen utmattade sjönk ned på marken. Där låg de med sönderrivna rockskört och uppsvällda ansikten, girigt inandande frisk luft i sitt heta flåsande innanmäte. Bröderna stod där som segrande part, men deras utseende vittnade om att också de fått nog av striden och att en stunds vila var välkommen också för dem. Särskilt Eero hade blivit illa tilltygad i kalabaliken, ty hans korta växt var till stor fördel för hans trätobroder. Under stridens gång rullade han ofta som en liten grävlingsracka i fotterna på de andra hjältarna, och blott en snabb hjälp från de övriga brödernas sida räddade honom ur den värsta klämman. Rufsig i luggen satt han nu på dikeskanten och samlade nya krafter, hårt pustande. In silenzio, benché a denti stretti, ascoltarono i fratelli questo canto. Ma poiché la beffa dei loro persecutori non si fermò qui, anzi le canzonature piovvero senza tregua, specialmente sul gallo dell’abecedario e il suo deporre le uova, ai fratelli cominciò a ribollire il sangue, i loro occhi divennero taglienti e piccoli come quelli di una puzzola, quando, di nascosto, sotto un ceppo, nella boscaglia, guarda la luce del sole. Ma accadde che uno più furbo di quelli di Toukola, passando accosto a Gianni, gli strappò l’abecedario di mano e se la dette a gambe a tutta forza; ma Gianni, furioso, gli si mise alle calcagna. Allora anche gli altri fratelli corsero, con la rapidità del vento, sui loro canzonatori e la rissa divenne generale. Dapprima volarono degli schiaffi, da una parte e dall’altra, poi si presero l’un l’altro per la gola e cominciarono ciecamente e affannosamente a far tutto a pezzi e, lavorando di braccia, a menar pugni. Quelli di Toukola rispondevano sodo, ma gli uomini di Jukola picchiavano ancor più sodo e i loro pugni cadevano sul corpo dei nemici, pesanti come clave di ferro. Si rotolavano nella polvere che si alzava a nuvole dalla strada asciutta e la sabbia e la ghiaia crepitavano sul fogliame circostante. Così la gazzarra durò per un po’ e i fratelli, quasi già vincitori, gridavano a gran voce: «Indemoniati, chiedete grazia? ». K l’eco rispondeva dalle nuvole « grazia ». Ma quelli di Toukola resistettero ancora finché, stremati di forze, si gettarono a terra. Slavano là con gli abiti strappati, il viso gonfio, aspirando avidamente l'aria fresca nel petto riscaldato e anelante. I fratelli vittoriosi stavano ritti, ma il loro aspetto mostrava che nr avevano abbastanza della lotta e che ora amavano riposare un poco. La peggio nella zuffa era toccata a Rico, perchè la sua statura piccola aveva dato un grande vantaggio alPavversario. Spesso, durante l i lotta, ruzzolava come un bassotto, fra le gambe dei litiganti, e Millanto il pronto intervento degli altri fratelli, aveva impedito che lusso del tutto calpestato. Coi capelli arruffati sedeva ora sul bordo del fossato e raccoglieva nuove forze, respirando a pieni polmoni. 02165
Bottom
02166
Top
Men när de övriga just slutade slåss, närmade sig Juhani med sin karl, ryckande honom i kragen och stundom pressande honom om strupen. Fruktansvärd, förfärlig var nu Jukolas äldste son att skåda. Vreden flammade som en eld i hans också annars ganska små ögon, som nu blodröda av ilska ursinnigt rullade i hans skalle; en frän svett rann ned från hans kinder, och han blåste och flåsade som en stridshingst. Ma mentre gli altri avevano proprio smesso di lottare, si avvicinò ( ìianni con un prigioniero, trascinandolo per il colletto e, qualche volta, serrandolo alla gola. Tremendo e mostruoso era ora l’aspetto di Gianni, il maggiore dei fratelli. L’ira balenava come fuoco nei mihì occhi piccolini che, iniettati di sangue, roteavano furibondi ed es.npcrati; un sudore acre gli scorreva sulle guance e, come un umilio da battaglia, soffiava e ansava. 02166
Bottom
02167
Top
Juhani: Leta reda på mitt abc, leta reda på min abc-bok, och det genast! Tag i Herrans namn reda på den rödpärmade abc-boken, din junker. Se så här ger jag dig, se så här! Gianni. Va’ a cercare il mio sillabario, va’ a cercare il mio abece-dario, subito! Altrimenti, guarda, ti stringo sino a che il midollo ti esce fuori. Va’ a cercare, per Dio, il mio sillabario rosso, scellerato. Bada, te le dò, bada! 02167
Bottom
02168
Top
Toukolabon: Slå inte! Il giovane di Toukola. Non mi battere. 02168
Bottom
02169
Top
Juhani: A-b-c-boken! Gianni. L’abecedario! 02169
Bottom
02170
Top
Toukolabon: Jag kastade ju den dit i busken. Il giovane di Toukola. L’ho gettato là nel cespuglio. 02170
Bottom
02171
Top
Juhani: Lägg den med riktigt vacker hand i min näve, med lillhantun, din junker. Tror du dig dansa här så där bara, junker? Ger du inte, din förbannade jävel, den rödpärmade abc-boken i min näve? Gianni. Dammelo con la manina per benino, con la zampina, scellerato: credi di spassartela qui, scellerato? Che mi dai codesto sillabario rosso, indemoniato? 02171
Bottom
02172
Top
Toukolabon: Du krossar ju min hals, min hals! Il giovane di Toukola. Mi strozzi, mi strozzi! 02172
Bottom
02173
Top
Juhani: A-b-c-boken! Herren förbarma sig över oss! A-b-c-boken! Gianni. L’abecedario! Dio ci protegga! L’abecedario! 02173
Bottom
02174
Top
Toukolabon: Här är den, du förfärliga man. Il giovane di Toukola. Eccolo, uomo terribile. 02174
Bottom
02175
Top
Juhani: Ge den en liten puss. Ja, pussa den vackert. Gianni. Dagli un bacino, bacialo per benino. 02175
Bottom
02176
Top
Toukolabon: Vasa? Pussa den? Il giovane di Toukola. Che? Lo devo baciare? 02176
Bottom
02177
Top
Juhani: Riktigt näpet. Och gör det för Herrans skull, bror min, om det kittlar i din rygg och ditt liv är dig kärt. Gör det, gör det, annars ropar redan i denna stund ditt blod efter hämd på mig, såsom fordom den fromma Abels blod. För du ser, att jag av vrede är svart i ansiktet som bastutomten. Pussa därför mitt abc. Jag bönfaller dig på bådas våra vägnar! - Se så där. Gianni. Sì, gentilmente. Fallo per amor di Dio, fratello mio, se non ti prude la schiena e ti è cara la vita. Falio, fallo, altrimenti, in questo momento il tuo sangue chiederà vendetta sul mio capo come una volta quello del pio Abele. Vedi che il mio viso è nero di rabbia come lo gnomo della sauna (Stanza sempre separata dall’abitazione, dove, su lastroni arroventati con fuoco di legna, si versa acqua; nel vapore che se ne sprigiona, i contadini, stesi su apposite tavole, prendono il bagno, frustandosi poi con fascetti di rami di betulla. Quando sono bene impregnati di vapore e di fumo, escono all’aperto e talvolta si rotolano nella neve.). Quindi bacia il mio sillabario. Te ne prego per il bene di entrambi! Bene. 02177
Bottom
02178
Top
Toukolabon: Är du nöjd? Il giovane di Toukola. Sei contento, ora? 02178
Bottom
02179
Top
Juhani: Alldeles nöjd. Gå nu och prisa din Skapare, att du slapp med detta. Och om du där i mittel-stycket, där emellan dina skuldror och huvudklubban, tycker dig känna några märken, alldeles som efter ett skruvstäds käftar, och i synnerhet om du i morgon ännu känner en styvhet som efter påssjuka, så undra inte så värst på den saken. Ja, gå nu. Men ännu ett ord, ett ord än, bror min. Vem har diktat den där visan, som vi nyss måste lyssna till med öronen på skaft? Gianni. Contentissimo. Va’, e ringrazia il tuo Dio di essertela sbirbata. Se ti scopri qualche segno fra le spalle e la chiorba come quello dei denti di una morsa, e specialmente se domani ti senti là anche una rigidità come dopo gli orecchioni, non te ne meravigliare. Ora vattene. Ma ancora una parola, una parola, fratello mio. Chi ha fatto quel canto che poco fa, quando l’abbiamo sentito, ci ha fatto rizzare gli orecchi? 02179
Bottom
02180
Top
Toukolabon: Det vet jag inte. Il giovane di Toukola. Non lo so. 02180
Bottom
02181
Top
Juhani: Öppna käften din! Gianni. Sputalo! 02181
Bottom
02182
Top
Toukolabon: Jag vet inte. Il giovane di Toukola. Non lo so. 02182
Bottom
02183
Top
Juhani: Nå, nå, nog får jag alltid vetskap om det. Men för mina hälsningar till Kissala-Aapeli och säg honom, att när jag träffar honom, så ger hans strupe ännu gällare ljud ifrån sig än hans klanett gjorde nyss. Gå nu; för min närvaro är inte vidare hälsosam för dig - och låt bli att knarra om hämnd. Akta dig att det inte faller mig in att sätta efter dig och ge dig lite på köpet. Gianni. Beh, beh, finirò col saperlo. Ma porta i miei saluti ad Abele di Kissala, e digli che, quando lo incontrerò, la sua gola manderá suoni ancora più acuti del suo clarino focoso. Vai ora, che la mia vicinanza non ti è tanto salutare. Cosa stai brontolando? Vuoi vendicarti? Bada che non mi salti in mente di acchiapparti per dartene qualcuna sopra mercato. 02183
Bottom
02184
Top
Tuomas: Lämna honom i fred, stackars karl. Maso. Lascialo in pace, miserabile. 02184
Bottom
02185
Top
Juhani: Han har fått på käften, det går jag i god för. - Men låt oss lämna denna gruvligt plöjda, i tusen kors uppfläkta landsvägsteg. Här är inte bra att dröja nu; för ett slagsmål på landsvägen är, sett ur lagens synpunkt, en särdeles krånglig historia och kan sätta sin man i hård klämma. Gianni. Ha avuto quel che si merita, ve l’assicuro. Ma lasciamo questo posto orribilmente calpestato e sconvolto in tutti i sensi. Non è bene restare qui ora; poiché una rissa sulla strada maestra, è, dal punto di vista della legge, una cosa molto grave e può dare a uno dei guai seri. 02185
Bottom
02186
Top
Aapo: Må vi skynda! - Men det var då en duktig avbasning; och jag skulle allt ha blivit mörbultad utan Simeonis hjälp; han bredde lite ut högen som låg ovanpå mig. Abramo. Spicciamoci! Che risciacquata. E mi avrebbero spennato senza Simeone che ha allontanato il groviglio dal mio capo. 02186
Bottom
02187
Top
Simeoni: Varför rörde vi vid dem? Men mänskan är svag, och kan inte tygla sin vrede och syndens makt. Ack! när jag skådade hur Tuomas’ näve fällde män till marken, tänkte jag: nu är inte ett mannadråp långt borta. Simeone. Perchè li abbiamo picchiati? L’uomo è debole e non può contenere la sua ira e la violenza del peccato. Ah, quando ho visto come il pugno di Maso ha atterrato quegli uomini, ho pensato : ora non è lontano un omicidio! 02187
Bottom
02188
Top
Tuomas: Kanske slog jag lite oförsiktigt, men nog har man ju slagit för mindre än så. - Låt oss vandra snabbare; dagen lider. Maso. Ho picchiato forse troppo imprudentemente, ma ci si è già bastonati anche per molto meno. Camminiamo più in fretta, il giorno se ne va. 02188
Bottom
02189
Top
Hårt traskade de, men förtrytelsen och harmen ville ej vika från deras ansikten, och elakt stack det till i deras hjärta, när de mindes Toukolapojkarnas nidvisa. Stum stegade Juhani i spetsen, spottande och emellanåt ruskande på sitt huvud. Slutligen vände han sig dock mot de andra och öppnade munnen. Procedettero rapidamente; l’indignazione e il dispetto non erano scomparsi dai loro volti, anzi pungevano dolorosamente il loro cuore al ricordo del canto ingiurioso dei giovani di Toukola. Gianni camminava davanti silenzioso, camminava in preda all’ira, sputando e scuotendo di quando in quando la testa; finalmente, volgendosi agli altri, aprì la bocca. 02189
Bottom
02190
Top
Juhani: Vem fan har diktat denna visa? Gianni. Di chi diavolo è questa canzone? 02190
Bottom
02191
Top
Eero: Kissala-Aapeli. Rico. Di Abele di Rissala. 02191
Bottom
02192
Top
Aapo: I samma riktning går också mina aningar; för han är en argsint spefågel. Han gjorde ju också en illmarig smädedikt om våran kapellansgubbe, som - gunås! - råkade bli lite suddig om näsan vid läsförhöret. Abramo. Ho un’idea anch’io, poiché egli è un canzonatore rabbioso. Fece certo lui pure quella esecrabile poesia satirica sul nostro vecchio pastore che — Dio lo guardi! — si era scarabocchiato il naso durante un esame ai parrocchiani. 02192
Bottom
02193
Top
Timo: Men blott jag hade ett kvarter brännvin och några ord att viska i Nikula-Ananias’ öra, så finge vi snart nog höra en kanske famnslång visa, i vilken det sannerligen skulle utmålas hurudan karl denna Aapeli är. En stor lurk och hundsfott är han; går från by till by med klanetten i hand, gör pigorna med barn och lever på sin gamla mors nacke. En ulspegel hela karlen. Timoteo. Se avessi un quarto d’acquavite e sussurrassi due parole all’orecchio di Anania di Nikula, sentiremmo presto una canzone lunga una tesa che ci mostrerebbe che razza di uomo è questo Abele: un fannullone e una canaglia, lui che va di villaggio in villaggio col clarino in mano, a far fare dei figli alle ragazze e vive alle spalle di sua madre. Un briccone. 02193
Bottom
02194
Top
Juhani: Om den struntvisan, som de kallade sju mäns samlade krafter, hör hemma i hans skalle, märk då, när jag nästa gång träffar honom, om det så sker på kyrkbacken, så drar jag ofläkt av honom huvud-svålen från nacken ända till ögonbrynen, det vare sagt. - Men kunde vi inte låta lagens arm klämma till karlen? Gianni. Se la canzone che essi chiamano « La forza dei sette fratelli » venisse davvero dalla sua zucca, allora, quando lo incontrassi la prima volta, fosse anche sulla collina della chiesa, gli scorticherei la pelle della testa dalla nuca alle sopraccigia; deciso. Ma perchè non lo mettiamo nelle mani della giustizia? 02194
Bottom
02195
Top
Aapo: Lagen dömer ingen utan trovärdiga vittnen. AAPO: Laki ei tuomitse ketään ilman ankaria todistusmiehiä. 02195
Bottom
02196
Top
Juhani: Må han då stiga fram och avlägga värje-målsed; och jag tror allt att han betänker sig lite, innan han kastar sin själ i mörkrets moras. Men om han gjorde sig skyldig till den eländiga konsten, så -god natt då, grannen min, sov i ro vad mig beträffar. JUHANI: Astukoon hän sitten puhdistus-valalle; ja luulenpa hänen ensin vähän arvelevan, ennen kuin viskaa sielunsa pimeyden alhoon. Mutta jos hän sen surkean tempun tekis, niin--hyvää yötä sitten, naapurini, makaa rauhassa minun puolestani. 02196
Bottom
02197
Top
Aapo: Men jag misstänker, att lagen i ett dylikt fall inte tillåter den anklagade att avlägga ed. Abramo. Ma credo che la legge, in simili circostanze, non ammette al giuramento l’accusato. 02197
Bottom
02198
Top
Juhani: Nå då må han få av min egen knytnäve, och han känner då, skulle jag tro, samma hälsosamma sveda, som lagens och rättens salt skulle ha skänkt honom. Gianni. L’avrà dai miei pugni, e credo proverà la stessa salutare amarezza che se avesse assaggiato il sale della giustizia. 02198
Bottom
02199
Top
Simeoni: Men låt oss redan lämna såväl visan som det odjursaktiga tumultet på vägen. - Där står den tjärstubbe, vid vars fot jag engång på en vallfärd insomnade och drömde en underlig dröm, fastän magen jamade av hunger. Jag var liksom i himmelriket, satt i en mjuk, fjädrande soffa och framför mig ångade ett rågat matbord. Smakliga, särdeles välsmakliga var också rätterna och så flottiga. Jag åt och drack, och små kerubpojkar passade upp mig som om jag varit en mäktig person. Allt var oförlikneligt vackert och festligt; där i närheten, i en gyllene sal, ekade änglarnas kör, och jag hörde dem sjunga den nya och stora psalmen. Så drömde jag, och då tändes gnistan i mitt bröst, som aldrig mera må slockna i det! Simeone. Cessiamo una buona volta di occuparci di quella canzone e di quella bestiale gazzarra sulla strada. Ecco qui quel ceppo ai cui piedi una volta, addormentatomi guardando il gregge, ebbi un sogno meraviglioso, benché mi brontolasse la fame in corpo. Mi sembrava di essere in cielo, seduto su un soffice divano che mi cullava e davanti a me fumava una ricca mensa, e le vivande erano così saporite e così grasse. Io mangiavo e bevevo e dei cherubini mi servivano come un gran personaggio. Tutto era incomparabilmente bello e solenne; lì vicino, in una sala dorata, risonava il coro degli angeli e io li sentivo cantare un canto nuovo ed eccelso. Così ho sognato e da allora si è accesa in me una favilla che non si spegnerà più. 02199
Bottom
02200
Top
Juhani: Den mångbeläste vallgubben, den rödögda och tunnskäggiga Tervakoski-Tuomas, din dåtida vallkamrat, gjorde dig lite virrig i skallen; så var det med den gnistan. Gianni. È stato quel gran lettore di Maso di Tervakoski dagli occhi rossi, dalla barba di becco, che pascolava allora il gregge con te che ti ha messo quelle stramberie in testa: ecco la scintilla. 02200
Bottom
02201
Top
Simeoni: Ja, ja, det får vi skåda på den yttersta dagen. Simeone. Sì, sì, si vedrà al giorno del giudizio finale. 02201
Bottom
02202
Top
Tuomas: Men där är ju den gran, från vilken vår far en gång fällde ett mäkta stort lodjur; och det var också hans sista lo. Maso. Là è l’abete sotto il quale, una volta, nostro padre abbattè una lince, e fu la sua ultima lince. 02202
Bottom
02203
Top
Timo: Det var så, efter den gången traskade han inte mera hemåt, utan drogs kallnad från skogen. Timoteo. Sì, la volta seguente non ritornò più a casa vivo, lo riportarono freddo. 02203
Bottom
02204
Top
Juhani: En hurtig och duktig man, men hård och fast som en klippa mot sina söner. Mera sällan rörde han sig dock kring Jukola gård, utan bodde i skogarna; och hemma huserade mössen. Gianni. Coraggioso e gagliardo era, ma duro e fermo come una pietra verso i figli. Raramente lo vedevi nei cortili di Jukola, che stava sempre nei boschi, mentre a casa i topi ballavano. 02204
Bottom
02205
Top
Aapo: Visserligen glömde han ofta sitt hem på grund av sin kanske förtrollade jaktlust, men han var ändå en god far och som en hedersman dog han. Må han vila i frid! Abramo. Davvero, dimenticava molto casa sua : era come stregato dalla passione della caccia; ma era propriamente un buon padre e morì da uomo onorato. Riposi in pace! 02205
Bottom
02206
Top
Timo: Och dubbelt så vår mor. Timoteo. E due volte in pace nostra madre. 02206
Bottom
02207
Top
Juhani: Det var en god husmor och en from mänska, ehuru hon inte ens lärt sig läsa. Gianni. Era una padrona di casa capace, e una donna devota, benché non sapesse leggere. 02207
Bottom
02208
Top
Simeoni: Och ändå bad hon på sina knän varje afton och morgon. Simeone. Tuttavia pregava in ginocchio sera e mattina. 02208
Bottom
02209
Top
Juhani: Det gjorde hon. En oförliknelig mor och husmor! Jag kommer alltid att minnas, hur hon gick och styrde årdret, stadig som en jättegumma. Gianni. Sì, era una madre e una padrona di casa esemplare! Ricordo sempre come camminava fra le corna dell’aratro, salda come un gigante. 02209
Bottom
02210
Top
Eero: Nog var hon en präktig mor, men varför var vi inte lydiga barn, varför stretade vi icke då på åkern som sju björnar? Då vore allt Jukola annorlunda än nu. Men vad begrep jag då, lilla skjortlasse? Rico. Era una madre eccellente, ma perchè non siamo stati ragazzi ubbidienti, perchè non abbiamo faticato nei campi come sette orsi? Jukola ora sarebbe tutt’altra cosa. Ma che capivo io allora, povera carnicina sdrucita? 02210
Bottom
02211
Top
Juhani: Håll käft där! Jag minns än ditt elaka och snäsiga uppträdande mot stackars mor. Men alltid översåg hon med dina fel, så som både fadern och modern gör med sitt yngsta barn; men se den äldstas päls är ständigt under lurvning, såsom jag vet av egen erfarenhet. Nog har jag, för böveln, på min tid fått stryk som en hundracka, men jag hoppas att allt varit till det bästa, med Guds hjälp. Gianni. Chiudi il becco! Ricordo ancora come era cattiva e insolente la tua condotta verso la povera mamma, ma lei ti compativa sempre come fanno tutti i babbi e le mamme col figlio più piccolo, mentre la pelliccia del maggiore è sempre conciata per le feste; lo so io per esperienza. Diavolo, mi hanno sempre bastonato come un cane, ma spero che tutto sia stato per il meglio, con l’aiuto di Dio. 02211
Bottom
02212
Top
Simeoni: Agan gör sannerligen gott, i synnerhet om du välsignar piskan och agar i Herrans namn. Simeone. Veramente i castighi fanno bene, specie se benedici il frustino e castighi in nome di Dio. 02212
Bottom
02213
Top
Eero: I synnerhet om du dessutom värmer piskan. Rico. Specialmente poi se riscaldi prima il frustino. 02213
Bottom
02214
Top
Simeoni: Jag hör ej dina usla speord, du stockblinda, du milt agade barn. Simeone. Io non voglio sentire i tuoi cattivi frizzi, ragazzo cieco e troppo teneramente castigato. 02214
Bottom
02215
Top
Timo: ”Ett snällt barn agar sig själv”, men den konsten ville jag titta på. Timoteo. « Un buon ragazzo si corregge da sé », ma vorrei un po’ vederlo questo miracolo. 02215
Bottom
02216
Top
Simeoni: Här är Sonnimäki vägkorsning, hit ända från kyrkogården förföljde en avlidens ande Kiikalas okynniga glasförsäljare, när han gick förbi kyrkan på natten, och vrok ifrån sig en grov svordom, den ogudaktige. Detta vare er en varning att undvika svordomssynden. Simeone. Eccoci al crocevia di Sonnimäki; un fantasma inseguì, dal recinto della chiesa fin qui, quello sboccato del vetraio di Kiikala, che, passando di notte davanti alla chiesa, s’era lasciato sfuggire di bocca, empio, una grossa bestemmia. Ciò vi serva ad evitare il peccato della bestemmia. 02216
Bottom
02217
Top
Juhani: Men vi står på Sonnimäki ås, kyrkan synes och där lyser klockarns röda boställe som ett flammande djävulsbo! Hih! där finns ju hela helvetets herradöme, där finns den skrämmande visdomen och förskräckliga äran. Nu domnar alla mina lemmar och mina fötter ställer sig obarmhärtigt på tvären. Ack! vad skall jag göra i denna bövelens stund, vad skall jag, er eländiga äldsta broder, göra? Gianni. Siamo in cima a Sonnimäki; si vede la chiesa e laggiù brilla la casa rossa del sacrestano come il nido fiammeggiante del diavolo! Brr!... Laggiù c’è il dominio di tutto l’inferno, laggiù c’è la saggezza spaventosa, il terribile onore. Ora tutte le membra mi si intorpidiscono e i piedi si rifiutano senza pietà di andare avanti. Ah! che faccio in questo momento di tortura, che faccio io, vostro povero fratello maggiore? 02217
Bottom
02218
Top
Eero: Eftersom du är vår äldsta broder, så gå då i spetsen för oss med goda exempel och vänd om från helvetets väg. Jag är redo att följa dig. Rico. Poiché sei il nostro fratello maggiore, va’ innanzi, dandoci il buon esempio, e volta le spalle alla via dell’inferno. Io sono pronto a seguirti. 02218
Bottom
02219
Top
Tuomas: Tig, Eero! Inget enda steg tillbaka nu. Maso. Zitto, Rico! Ora non si torna indietro. 02219
Bottom
02220
Top
Juhani: O djävlar! Klockarns dörr är enligt min mening dödens käft. Gianni. Diavolo, la porta del sacrestano mi sembra la gola della morte. 02220
Bottom
02221
Top
Aapo: Just där ligger vårt mänskovärdes och vår äras början. Abramo. Ma proprio di là comincerà la nostra stima e il nostro onore nel mondo. 02221
Bottom
02222
Top
Juhani: En het ära, het ära! Ve oss! Där ser jag ju klockarns hela ståt, prästgårdens skrämmande prakt, och min natur ställer sig på tvären - Gud hjälpe oss! -ställer sig på tvären. Vad säger du, Timo? Gianni. Un caldo onore, un caldo onore! Poveri noi! Già vedo tutto lo splendore del sacrestano, il terribile fasto della parrocchia e la mia natura è ricalcitrante. Dio ci aiuti! è ricalcitrante. Che dici, Timoteo? 02222
Bottom
02223
Top
Timo: Gruvligt på tvären. Timoteo. È molto ricalcitrante. 02223
Bottom
02224
Top
Aapo: Det tror jag, men här dansas icke alltid på rosor och blommor. Abramo. Lo credo, ma qui non si balla sempre su rose e fiori. 02224
Bottom
02225
Top
Juhani: På rosor och blommor? Har vi dansat på rosor och blommor? Gianni. Su rose e fiori? Abbiamo mai ballato su rose e fiori, noi? 02225
Bottom
02226
Top
Aapo: Vi får allt här sluka många beska bär, bror min. Abramo. Ingoieremo molte pillole amare, fratello mio. 02226
Bottom
02227
Top
Juhani: Beska bär? Har vi inte redan slukat tillräckligt med beska bär? O Aapo stackare! vi är redan kokta i många soppor, många vindar har rumsterat i våra luggar. Och varför? Var är vår seger? Denna värld är en ganska stor gödselhög, och ingenting annat. Åt helsike med klockarna och prästerna, läsför-hören och böckerna och länsmännen med sina pap-perspackar! Världens plågoandar allihop! Jag nämnde böckerna, men då mente jag inte precis bibeln, psalmboken, katekesen och abc-boken och inte heller ”Den ropandes röst i öknen” - den förfärliga boken - dem mente jag inte just nu. Men varför blev jag född? Gianni. Pillole amare? Non ne abbiamo già ingoiate a sufficienza, pillole amare? Ah, povero Abramo! Siamo già stati cotti in molte zuppe e i nostri capelli sono stati già agitati da molti venti. Cosa ci abbiamo guadagnato? Il mondo è un gran mucchio di rottami, nient’altro. Al diavolo i sacrestani e i pastori, gli esami alla parrocchia e i libri e i commissari di polizia con le loro 'scartoffie. Tutti spiriti del malanno! Ho nominato i libri, ma non ho inteso parlare della Bibbia, nè del Salterio, nè del Catechismo, nè dell’Abecedario e nemmeno de « La voce che grida nel deserto » — quel libro terribile — di questi certo io non ho inteso di parlare. Ma perchè sono nato? 02227
Bottom
02228
Top
Simeoni: Förbanna inte dina dagar, din nådatids dagar. Simeone. Non imprecare al giorno della tua nascita, ai giorni della tua grazia. 02228
Bottom
02229
Top
Juhani: Varför blev jag född, varför föddes jag? Gianni. Perchè son nato, perchè son nato? 02229
Bottom
02230
Top
Timo: Jag föddes till världen som en usel färdman. Varför öppnade jag ej hellre mina ögon som en har-mynt harunge under unggranen där? Timoteo. Sono nato come un povero viaggiatore. Perchè non ho aperto gli occhi come un leprotto labbro-fesso qui sotto questo abete ? 02230
Bottom
02231
Top
Juhani: Eller jag som den där ekorren, som med svansen i vädret skvittrar på tallens gren? En kotte är hans mödofria bröd och granens lav det varma täcket i hans mossbelupna stuga. Gianni. E io come quello scoiattolo coda-ritta che grida là sui rami di quel pino? Le pine sono il suo pane senza pensieri, e la barba dell’abete la coperta della sua casetta muscosa. 02231
Bottom
02232
Top
Timo: Och inte behöver han läsa. Timoteo. E non ha bisogno d’imparare a leggere. 02232
Bottom
02233
Top
Juhani: Nej, han behöver inte läsa. Gianni. E non ha bisogno di imparare a leggere! 02233
Bottom
02234
Top
Aapo: Envar har fått sin del, och alltid är det don efter person. Och här hjälper ingen klagan och bedrövelse, utan bara arbete och verksamhet. Framåt nu bara, mina bröder! Abramo. A ciascuno è assegnata la sua parte e sempre « la spada è a seconda dell’uomo». E non serve frignare e lamentarsi; bisogna lavorare e muoversi. Avanti, dunque, fratelli miei! 02234
Bottom
02235
Top
Tuomas: Framåt, till klockarn, om det så vore över havets fräsande svalg! Maso. Avanti, dal sacrestano, anche attraverso i gorghi agitati del mare! 02235
Bottom
02236
Top
Juhani: Vad funderar du på, Eero-pojken? Gianni. Che pensi, Richetto? 02236
Bottom
02237
Top
Eero: Jag funderar på att gå i skola hos klockarn. Rico. Penso che si va a scuola dal sacrestano. 02237
Bottom
02238
Top
Juhani: Hm! Låt oss gå då, vi skall stiga på då. Ack Herrens son! Men sjung, Timo, sjung bror min! Gianni. Ehm! Andiamo dunque, camminiamo. Ah, Gesù! Canta, Timoteo, canta, fratello! 02238
Bottom
02239
Top
Timo: Jag skall sjunga sången om ekorren i sin mossiga kammare. Timoteo. Canterò dello scoiattolo nella sua cella di muschio. 02239
Bottom
02240
Top
Juhani: Ja, ja! Gianni. Sì, sì. 02240
Bottom
02241
Top
Timo: Timoteo. 02241
Bottom
02242
Top
Sött den lilla ekorrungen
Slumrar i sin mossehydda;
Halli-hundens skarpa tand och
Jägargossens grymma snaror
Aldrig än hunnit dit.

Från sin högtbelägna hydda
Tittar han på världens vimmel,
Flera strider under honom;
Granens gren som fredens vimpel
Över hans huvud ses.

Vilken solskenslycklig levnad
Gungande i boets vagga!
Lilla ekorren där svänger
Kärt vid granemoderns hjärta;
Metsolas kantele klang!

Svajarsvansen ljuvt där slumrar
På sitt lilla fönsterbräde,
Fåglalåt vid himlafästet
Uti kvällen honom för till
Drömmarnas Gullebo.
Dolce lo scoiattolino
Dorme in sua muscosa stanza.
Non la zanna del mastino
Lo raggiunge mai lassù,

Nè il fucil del cacciatore.
Dall’altezza del suo nido
Guarda il giro della terra;
Sotto a sè c’è pace e guerra;
E dell’uomo il pianto e il riso;
Della coda fa bandiera.

Il suo viver così è bello
Nel suo mobile castello;
Nella placida altalena
Mentre canta la serena
Degli uccelli canzoncina.

S’addormenta al dondolìo;
E attraverso al finestrino,
Calan dolci sogni d’oro,
Da un paese di magìa :
Bella vita gli dà Iddio.
02242
Bottom

kapitel 03 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
03001
Top
Två dagar har förflutit. Kring bordet i klockarens folkstuga sitter bröderna, tragglande på abc:t allteftersom stundom klockaren och stundom hans lilla åttaåriga dotter läser upp det för dem. Så övar de sig att läsa, med de uppslagna abc-böckerna i händerna och svetten i pannan. Men endast fem av Jukolas söner ser man sitta bakom bordet. Var befinner sig Juhani och Timo? Jo, där står de ju i skamvrån nära dörren, och deras luggar, i vilka klockarens seniga näve nyss slingrat sig, står fortfarande rufsigt högt i vädret. Due giorni sono passati. I fratelli, seduti intorno alla tavola nella camera dei domestici del sacrestano, compitano l’alfabeto, come dice loro a volte lo stesso sacrestano e a volte la sua figliolina di otto anni. Così, il libro aperto in mano, si esercitano a leggere con zelo e la fronte in sudore. Ma puoi vedere solo cinque dei ragazzi di Jukola seduti sulla panca dietro la tavola. Dove sono Gianni e Timoteo? Stanno ritti là nel « cantuccio dell’asino », vicino alla porta e coi capelli, in cui dianzi la mano energica del sacrestano ha messo lo scompiglio, ancora ritti e arruffati. 03001
Bottom
03002
Top
Särdeles långsamt framskred brödernas lärdom, som ingalunda påskyndades av deras lärares skrämmande hårdhet, vilken tvärtom allt mera och mera förlamade deras lust och håg. Juhani och Timo kände knappast till annat än A, de övrigas kunskaper hade dock stigit någon bokstav framåt. Men det djärva undantaget bland dem alla bestod av brodern Eero, som redan lämnat abc:t och riktigt flinkt övade sig att stava. Molto lentamente progrediva l’insegnamento dei fratelli, non incoraggiato dalla paurosa severità del loro maestro che, al contrario, intorpidiva sempre più la loro buona volontà e il loro comprendonio. Gianni e Timoteo sapevano appena poco più dell’a; gli altri erano arrivati a imparare qualche lettera di più. Ma fra loro tutti faceva eccezione il fratello Rico che aveva già finito l’alfabeto e si esercitava a compitare con molta prontezza. 03002
Bottom
03003
Top
Kvällen nalkades, men denna dag hade bröderna icke smakat en enda matsmula. För klockaren, som hade lagt beslag på deras vägkost, försökte också med hungerns pina reta deras läslust. Sålunda, kramad av en ilsken hunger, stod nu Juhani i sin vrå, ruskande på sitt runda huvud och kastande glosögda oxblickar på sin lärare. Men sömnig stod Timo bredvid honom, utan att bry sig om världens vandring. Slutligen hejdade dock klockaren läsandet och yttrade: ”Håll upp nu och äten, ni trähästar, tuggen på som de idisslande bockarna i fållan. Men minns det, efter denna måltid vankas inte en enda matsmula innan ni har abc:t i edra skallar, ni masurskalliga tjurar. En timme ger jag er för måltiden, men genom dörren tar ni inte än ett enda steg ut. Jag anser det hälsosamt att förlänga er arrest ända till kvällen. Men öppnen nu edra käftar, för ni får snart matsäckarna i edra klor.” Så talade han, avlägsnade sig och sände en piga till bröderna med deras vägkost; men stadigt stängdes dörren. La sera si avvicinava e durante il giorno, i fratelli non avevano ancora assaggiato un bocconcino di cibo; poiché il sacrestano, che aveva sequestrato le loro provvigioni, cercava di stimolare la loro voglia di studiare coi patimenti della fame. Così, tormentato dalla rabbia della fame, Gianni sedeva nel suo cantuccio, scuotendo la testa arruffata, sputacchiando e guardando male il maestro coi roteanti occhi bovini. Al suo fianco dormicchiava Timoteo, incurante delle cose del mondo. Finalmente il sacrestano interruppe la lettura e disse : « Smettete ora e mangiate, teste dure, e masticate come ruminano i montoni nel chiuso. Ma ricordatevi che, dopo il pasto, non vi entrerà nelle labbra nemmeno una briciola di cibo prima che vi entri in zucca l’alfabeto, tori dal cranio duro. Vi dò un’ora di tempo per mangiare, ma non fate ancora un passo fuori della porta. Penso che sia bene per voi di tenervi agli arresti fino a stasera, molto bene. Ora spalancate la gola, perchè avrete nelle grinfie le vostre bisacce con le provviste ». Avendo parlato così, si allontanò e mandò ai fratelli per la domestica le loro provviste, ma la porta fu chiusa bene a chiavistello. 03003
Bottom
03004
Top
Timo: Var är min påse? Timoteo. Dov’è il mio sacco? 03004
Bottom
03005
Top
Lauri: Här är din, där är min. Jag skulle kunna äta småsten nu. Renzo. Là è il tuo, qui il mio. Mangerei anche dei sassolini ora. 03005
Bottom
03006
Top
Juhani: Nu äter vi inte en enda smula. Gianni. Invece non si mangerà nemmeno una briciola. 03006
Bottom
03007
Top
Lauri: Vasa? Skulle vi inte äta? Renzo. Che? Non si mangia? 03007
Bottom
03008
Top
Juhani: Inte en enda smula. Gianni. Nemmeno una briciola! 03008
Bottom
03009
Top
Lauri: Täpp hellre med din handtlata till havets svalg. Renzo. Chiuderesti più facilmente la gola del mare col palmo della mano. 03009
Bottom
03010
Top
Juhani: Påsarna må vackert lämnas i fred. Gianni. Lasciamo stare i sacchi. 03010
Bottom
03011
Top
Aapo: Vad tänker du på? Abramo. Che pensi di fare? 03011
Bottom
03012
Top
Juhani: Att reta klockarn. Vi äter nu inte förrän morgondagen randats. Mitt blod kokar, gossar, och mitt huvud går runt som Keitulas väderkvarn. Men lika för lika! Gianni. Di far dispetto al sacrestano. Non mangiare fino a domattina. In sangue mi ribolle, ragazzi, e la testa mi gira come il mulino a vento di Keitula. Ma dispetto contro dispetto! 03012
Bottom
03013
Top
Aapo: Av den harmen skulle våran gubbe få sig ett gott skratt. Abramo. Il vecchio riderà di cuore del tuo dispetto. 03013
Bottom
03014
Top
Juhani: Låt honom skratta! Jag äter inte. - Eero slavar redan, se, se. - Jag äter inte. Gianni. Lascialo ridere. Io non mangio. Rico sillaba già, guarda, guarda. Io non mangio. 03014
Bottom
03015
Top
Tuomas: Inte jag heller äter här, men på Sonnimäki mo därborta. Där sitter jag snart på ett ljungbols-ler. Maso. Io nemmeno qui, ma là sulla landa di Sonnimäki. Mi ci siederò fra poco su una materassa d’erica. 03015
Bottom
03016
Top
Juhani: Det var rätt! Där, där rullar vi snart våra rumpor. Gianni. Certo, là, là faremo presto delle capriole. 03016
Bottom
03017
Top
Eero: Jag är med om saken, pojkar. Rico. Io ci sto, ragazzi. 03017
Bottom
03018
Top
Aapo: Vad för slags galenskaper är det nu igen? Abramo. Che pazzie, di nuovo? 03018
Bottom
03019
Top
Juhani: Bort från fångenskapen! Gianni. Fuori dalla prigione! 03019
Bottom
03020
Top
Aapo: Vett ohoj! Abramo. Giudizio, ohi! 03020
Bottom
03021
Top
Juhani: Sonnimäkis talldunge, ohoj! Gianni. La pineta di Sonnimäki, ohi! 03021
Bottom
03022
Top
Eero: Just så! Och vettet svarade: hoj. Rico. Così. E il giudizio risponde: ohi! 03022
Bottom
03023
Top
Juhani: Svarade som en hel karl. Gianni. Risponde come un ragazzo. 03023
Bottom
03024
Top
Aapo: Simeoni, försök ditt bästa. Abramo. Simeone, fa’ del tuo meglio. 03024
Bottom
03025
Top
Simeoni: Lugna er, bröder! Men jag säger som så, att vi inte duger till läskarlar, och därför må vi säga farväl till allt stök på den punkten. Men vårt leverne må ändå vara oförvitligt och städat; för vi kan leva som kristna mänskor också utan läskunskap, blott vi har tron. Simeone. Calma, fratelli : dico che non siamo tagliati per divenire uomini di studio, e perciò possiamo ben lasciare tutti gli sforzi a questo riguardo. Ma sia la nostra vita irreprensibile e onesta, poiché possiamo vivere da uomini anche senza saper leggere, finché abbiamo la fede. 03025
Bottom
03026
Top
Aapo: Du stjälper ju, din jäkel, men hjälper inte. Abramo. Maledetto, tu ci butti giù invece di sollevarci. 03026
Bottom
03027
Top
Juhani: Simeoni talar som tillbörligt är. Bort härifrån, pojkar; jag tål ej mera detta. Gianni. Simeone parla il linguaggio della giustizia e della moderazione. Via di qui, ragazzi. Non ci reggo più. 03027
Bottom
03028
Top
Tuomas: Det värker i mitt hjärta när jag ser hur Juhani plågas. Bort, gossar! Maso. Mi si stringe il cuore a veder come vien conciato Gianni. Via, ragazzi! 03028
Bottom
03029
Top
Juhani: Saken är klar. Men ynka dig inte över mig, Tuomas; ty hämnden är i min hand. Visst har man skrupensat mig, rivit mig som ett kräftbete, sannerligen! Och visst har jag i min ficka en duktig handfull av klockarns hampa, en handfull hampa av klockarns blånor. Och ifall den bunten icke en gång täpper till klockarns käft, så sker det för den skull, att jag av min vara gör en sorts greja och maskin. Klockarn har en hals, ja han har en hals, men jag knyster ej mera nu. Gianni. È deciso. Ma non mi compiangere, Maso; tengo in mano la vendetta. Sono stato tritato e spezzettato come l’esca dei gamberi, in verità, e ho in tasca una manciata, una manciata di stoppa, strappatami dal capo dal maestro. Ma se con questo stoppaccio non tappo una volta o l’altra la gola del sacrestano, sarà perchè ne ho fatto un altro ordigno. Il sacrestano ha un collo, ha un collo; ma ora non dico più nulla. 03029
Bottom
03030
Top
Eero: Kanske vet jag annan och bättre råd. Av hårlocken, som du förvarar i taskan, tvinnar vi en fin metrev som gåva åt klockarn för hans goda undervisning. Men varför uppeggar jag till synd, då jag vet och vi alla samfällt medger, att agandet gör outsägligt gott, såsom vi alla broderligt språkade på vägen. Rico. Io ho un’altra idea migliore. Coi ricci che serbi in tasca intrecceremo un’eccellente cordicella per la lenza da regalare al sacrestano per il suo buon insegnamento. Ma perchè indurvi al peccato, quando io so e tutti siamo d’accordo nel convenire che il castigo fa un bene indicibile, come abbiamo detto qui da buoni fratelli? 03030
Bottom
03031
Top
Juhani: Eero stavar redan. Det var mig en snäll pojke. Gianni. Rico sillaba già. Che ragazzo saggio. 03031
Bottom
03032
Top
Eero: Det är skam att vara så här gammal och öva sig i stavning. Rico. È una vergogna che alla mia età mi eserciti a sillabare. 03032
Bottom
03033
Top
Juhani: Gammal? Och vår ålder då? Gianni. Alla tua età? E noi allora? 03033
Bottom
03034
Top
Simeoni: Han pikar. Simeone. Ci prende in giro. 03034
Bottom
03035
Top
Juhani: Ja, du pikar igen, du tistel i vår veteåker, du beska syra i vår kristliga brödradeg, du ditt piggsvin, din igelkott, du din groda! Gianni. Prendici pure in giro di nuovo, loglio del nostro campo di grano, amarezza e acidità dell’impasto cristiano dei fratelli di Jukola, porcospino, porcellino, ranocchio! 03035
Bottom
03036
Top
Simeoni: Tyst med er, tyst för klockarns skull! Simeone. Silenzio, silenzio per via del sacrestano! 03036
Bottom
03037
Top
Juhani: Alla enhälligt ut ur kurran! Den som nu stretar emot, får sig på käften. Gianni. Fuori tutti d’accordo da questa prigione! E se qualcuno si oppone avrà la sua. 03037
Bottom
03038
Top
Tuomas: Alla i väg, alla! Maso. Tutti fuori, tutti! 03038
Bottom
03039
Top
Aapo: Timo, du som är fast i hågen, vad säger du? Abramo. Timoteo, fratello mio, tu che sei sempre serio, che dici? 03039
Bottom
03040
Top
Timo: Att ”en näverrock är inte bäst, och gammal blir man sällan präst”; därför må vi stoppa pipan i säcken och bege oss i väg och det alla som en man. Jag kan också säga min sak på annat vis: ”Yxan vässer man på båda sidorna.” Timoteo. Non si fa un vestito dalla scorza, nè da un vecchio, un prete, perciò facciamo fagotto e via tutti dal primo all’ultimo. Posso appoggiare la nostra risoluzione con un altro proverbio : « L’ascia si affila dalle due parti ». 03040
Bottom
03041
Top
Aapo: Lauri, vad gör du? Abramo. Renzo, che fai? 03041
Bottom
03042
Top
Lauri: Traskar härifrån till Sonnimäki. Renzo. Vado di qui a Sonnimäki. 03042
Bottom
03043
Top
Aapo: Ack! om så alla döda ropade ur sina gravar; ni tredskande, ni dåraktiga män! Abramo. Ah, anche se i morti vi gridassero dai loro sepolcri : ostinati, pazzi! (Fatti degli Apostoli, 7, 51.). 03043
Bottom
03044
Top
Juhani: Det skulle inte hjälpa ens då, utan marsch i väg, gosse. Du med, annars - Herrejessus! - smäller och brakar det. Gianni. Non servirebbe a nulla. Marche! ragazzo. Che vieni? Altrimenti, Signore Gesù, fulmini e saette. Che vieni? 03044
Bottom
03045
Top
Aapo: Jag kommer. Men ett ord än. Abramo. Vengo, ma ancora una parola. 03045
Bottom
03046
Top
Tuomas: Här skulle inte ens tusen ord hjälpa. Maso. Ora non servirebbero neppure mille parole. 03046
Bottom
03047
Top
Juhani: Inte om så varje ord hade tusen svärd. Gianni. Nemmeno se ogni parola avesse mille spade. 03047
Bottom
03048
Top
Eero: Och varje svärd tusen eggar. Rico. E ogni spada mille lame. 03048
Bottom
03049
Top
Juhani: Tusen eldgnistrande eggar. Just så; inte ens det skulle hjälpa. Bort från Marstrands fängelse, bort från Sibirien, bort från den förskräckliga skattegömman som sju lod ur kanonens käft! Se, här finns både lodet och kanonen, den laddade kanonen, som blir allt hetare och hetare, nu är den eldröd och snart smäller det. O, kära bröder och släktingar av samma moder burna! ni såg hur han rullade denna min pannlugg kring sitt pekfinger, tog sedan för sig med hela grabbnäven så här, se så här, och så ruskade han till så att tänderna skallrade. Hm! Gianni. Mille lame infocate. Proprio così; non servirebbero a niente. Via dalla prigione, via dalla Siberia, via da questa orribile buca, via, come sette palle dalla gola del cannone! Ecco qui la palla, ed ecco qui il cannone, un cannone carico, che si riscalda e si riscalda e ora è rovente e fra poco esplode. O cari fratelli e d’una famiglia e nati da una stessa madre! Voi avete visto com’egli si è arrotolato questa ciocca della mia fronte intorno all’indice e l’ha afferrata con tutta la forza della mano, sì, così, guarda, e poi mi ha scosso tanto che i denti mi scricchiolavano. Ehm! 03049
Bottom
03050
Top
Tuomas: Jag såg och mitt kindkött svällde av ilska. Maso. Io ho visto e le guance mi si son gonfiate di rabbia. 03050
Bottom
03051
Top
Eero: Jag hörde hur Juhanis tänder skallrade, såg hur Tuomas svall upp, och jag förskräcktes, men tackade ändå Gud på edra vägnar, när jag mindes vad gott agan dock gör. Rico. Io ho sentito i denti di Gianni scricchiolare e le gote di Maso gonfiarsi; e ho inorridito, ma ne ho ringraziato Dio da parte vostra, ricordandomi come le punizioni faccian bene. 03051
Bottom
03052
Top
Juhani: Du skall inte, min kära bror, föra eldluntan till kanonens fängpannor, nämligen till dessa två öron, låt bli det. Gianni. Caro fratello, non accostare la miccia alla carica del cannone, non lo fare. 03052
Bottom
03053
Top
Tuomas: Varför retar du honom, Eero? Maso. Perchè lo fai arrabbiare, Rico? 03053
Bottom
03054
Top
Juhani: Eero är klockarns kelgris. Nå det är ju också bra, riktigt bra. Men vad ont har jag gjort, att klockarn plågar mig på det viset? Är det brottsligt, att jag är så hård i skallen? Det fattas ju icke mycket att jag skulle ta till lipen. Gianni. Rico è il cocco del sacrestano. Bene, benissimo. Ma che ho fatto di male, io, perchè il sacrestano mi maltratti così? È un delitto se ho una zucca così dura? Ci manca poco che mi venga da piangere. 03054
Bottom
03055
Top
Timo: Vad har jag gjort, att man så förbannat drar mig i håret? Är det för den skull att jag äger det förnuft, som Skaparen en gång i sin klokhet gav mig? Timoteo. E che cosa ho fatto io, perchè mi si scarruffino sì maledettamente i capelli? Forse perchè possiedo quel giudizio che Iddio mi ha dato una volta nella sua saggezza? 03055
Bottom
03056
Top
Lauri: Tre gånger har jag fått lugg. Renzo. Tre scarruffate mi son preso. 03056
Bottom
03057
Top
Juhani: Alla har vi söta minnen härifrån. - Upp med dörren! Gianni. Tutti noi abbiamo di questi dolci ricordi. Apri la porta! 03057
Bottom
03058
Top
Aapo: Märk det, att vi är bakom lås och bom. Abramo. Bada, che siamo sotto chiave. 03058
Bottom
03059
Top
Timo: En stötta är ställd för dörren, en bastant stötta. Timoteo. È messo il paletto, un paletto robusto. 03059
Bottom
03060
Top
Juhani: Som ett strå bryts den av; men för det andra: där finns ju ett fönster. En smäll med min påse, och då hörs allt ett näpet klirr och brak. Gianni. Si romperà come un festuca. Ma un’altra cosa; laggiù c’è la finestra. Un colpo col mio sacco e si sentirà un fracasso e un tintinnio. 03060
Bottom
03061
Top
Aapo: Ditt huvud tycks redan vara alldeles snurrigt. Abramo. Che ti ha dato di volta il cervello? 03061
Bottom
03062
Top
Juhani: Av två dagars snurrande, av två dagars snurrande, bror min! Gianni. Due giornate di giramento, due giornate di giramento, ragazzo mio! 03062
Bottom
03063
Top
Simeoni: Inte bör vi ändå för den skull slå sönder fönstret, utan låt oss språka vackert med klockarn! Simeone. Perciò non rompiamo la finestra, ma parliamo gentilmente al sacrestano. 03063
Bottom
03064
Top
Juhani: Gack åt fanders och språka med djävulen! - Fönstret i kras och bort ur fångenskapen! ”Ut med hela bataljonen!” som kaptenen skrek i ilskan. Gianni. Va’ all’inferno a conversare col demonio! La finestra in pezzi e via dalla prigione! « Fuori tutto il battaglione », gridò arrabbiato il capitano. 03064
Bottom
03065
Top
Tuomas: Lägg haken på, Eero! Maso. Metti la spranga alla porta, Rico. 03065
Bottom
03066
Top
Eero: Rätt så; stäng slottets stora port medan bataljonen marscherar ut genom bakporten. - Haken är på. Rico. Appunto, bisogna chiudere il portone del castello quando il battaglione esce dalla porta di dietro della fortezza. La porta è sprangata. 03066
Bottom
03067
Top
Aapo: Jag varnar er! Abramo. State in guardia. 03067
Bottom
03068
Top
Juhani: Gjort är gjort. Se där! Gianni. Il dado è tratto. 03068
Bottom
03069
Top
Aapo: Du förfärliga, du ogudaktiga! Abramo. O pazzo furioso! Empio. 03069
Bottom
03070
Top
Simeoni: Se så där! Nu är det gjort! Där klirrade fönstret! Simeone. Ecco, è fatto, la finestra si è spaccata. 03070
Bottom
03071
Top
Juhani: Fönstret klirrade och himlen blixtrade, när Jussi med påsen gav smak åt såsen! Det var som viborgska smällen. Gianni. La finestra si è spaccata e il cielo ha scintillato quando il sacco di Giannino ha ruzzolato! Che baccano! 03071
Bottom
03072
Top
Simeoni: Ve oss stackare! Simeone. Poveri noi! 03072
Bottom
03073
Top
Juhani: Vägen är klar, får du fart i dig? Gianni. La via è aperta, ti muovi? 03073
Bottom
03074
Top
Simeoni: Jag följer med er, junkrar! Simeone. Io ti seguo, caro fratello! 03074
Bottom
03075
Top
Juhani: Aapo, vägen är fri, får du fart i dig? Gianni. Abramo, la via è aperta, ti muovi? 03075
Bottom
03076
Top
Aapo: Varför sticker du näven i vädret, din toker? Jag kommer, jag kommer! Vad annat kan man göra här, när en gång fanen är med i båten. Abramo. Perchè alzi le mani, pazzo? Ti seguo, ti seguo! Non c’è altro da fare qui, da che il dado è tratto. 03076
Bottom
03077
Top
Juhani: Tusan också! Gianni. Maledizione. 03077
Bottom
03078
Top
Tuomas: Alle man påsarna på ryggen och ut genom fönstret! Det stampar i farstun. Maso. Tutti i sacchi in ispalla e fuori dalla finestra! Si sentono dei passi nel vestibolo. 03078
Bottom
03079
Top
Juhani: Är det klockarn? Jag skall snudda vid honom. Gianni. Che sia il sacrestano? Lo vorrei accarezzare. 03079
Bottom
03080
Top
Tuomas: Kom! Maso. Vieni! 03080
Bottom
03081
Top
Juhani: Det är klockarn. Jag skall snudda vid honom lite. Gianni. È il sacrestano. Lo vorrei accarezzare un po’. 03081
Bottom
03082
Top
Tuomas: Bort! säger jag. Maso. Via, dico. 03082
Bottom
03083
Top
Juhani: Ställ dig inte nu i min väg. Jag älskar dig, broder Tuomas. Gianni. Non mi ti mettere fra i piedi ora. Io ti voglio bene, Maso, fratello mio. 03083
Bottom
03084
Top
Tuomas: Jag låter dig inte gå och göra illdåd. Skynda nu bara ut med mig genom fönstret; där skuttar ju redan de övriga på åkerlappen. Kom! Maso. Non ti lascerò commettere crudeltà. Spicciati ora soltanto a uscir fuori della finestra con me; gli altri corrono già là sul campo. Vieni! 03084
Bottom
03085
Top
Juhani: Släpp mig lös! Vad fruktar du för illdåd? Jag tar honom bara vackert på mina knän, lyfter upp hans långa rockskört och smäller till honom med min bara handflata, och den handflatan gör allt ett gott arbete. Släpp mig, kära bror min, eljes spricker mitt hjärta som Korkens säckpipa. Släpp mig! du ser ju hur det snurrar runt i mitt huvud. Gianni. Lasciami! Che paura hai delle mie crudeltà? Lo prendo per benino sulle ginocchia, gli alzo le lunghe falde dell’abito, e lo sculaccio col palmo della mano nudo che certo saprà fare il suo dovere. Lasciami, mio caro fratello, altrimenti il cuore mi si spezza come la cornamusa di Korkki. Lasciami! Vedi come mi fuma la testa. 03085
Bottom
03086
Top
Tuomas: Vi är eviga fiender, om du ej lyder mig nu. Märk vad jag säger. Maso. Saremo sempre nemici, se ora non mi ubbidisci. Bada a quel che dico. 03086
Bottom
03087
Top
Juhani: Vi går då. Men inte skulle jag samtycka till detta, om jag ej av mitt hjärta älskade dig. Gianni. Andiamo allora. Non avrei mai ceduto se non ti volessi un bene dell’anima. 03087
Bottom
03088
Top
De tystnade, kastade sig genom fönstret ut på backen och sprang snabbt över klockarns potatisåker. På tegen klirrade småstenarna, mullklimparna flög högt i luften, och snart försvann de efter varann i den täta aldungen. Då störtade klockaren in med vredens förgrymmelse över sig, svängande i näven en bastant knölpåk av bamburör. Med hög, tjutande stämma ropade han efter rymlingarna, men fåfängt. Bröderna störtade ut ur aldungen, sprang över en stenig, med bergsklintar späckad nejd, därifrån genom ett tätt ensnår, därifrån över den vida prästgårdsängen vid Neulaniemis sävstrand, och slutligen över en slät, ekande sved, och stod sedan på den sandiga vägen under Sonnimäkis sluttande mo. De steg uppför kullerstensbranten, och när de hunnit till krönet på mon beslöt de att bygga sig en lägerplats vid granrötterna, på den ljungbevuxna marken; och snart steg röken från deras eld upp mot trädens toppar. Essi tacquero e si gettarono dalla finestra sulla collina e corsero a gambe levate attraverso il campo di patate del sacrestano. I sassolini del campo mulinavano sotto i loro passi, le zolle volavano alte nell’aria e ben presto sparirono nel folto degli ontani, dietro agli altri. Allora il sacrestano furibondo si precipitò dentro brandendo il suo grosso bastone di canna d’india e a voce tonante chiamò i fuggiaschi, ma invano. I fratelli se la svignarono fuori del bosco di ontani, corsero sul terreno petroso e roccioso, poi, attraverso uno stretto ginepreto, sulla spaziosa prateria di Neulaniemi, di proprietà della parrocchia, circondata da giunchi; finalmente, attraverso un campo vasto e che risuonava cupo sotto i loro piedi, e si fermarono sulla strada sabbiosa, nella landa inclinata di Sonnimäki. Lungo il pendio sassoso raggiunsero la cresta della collina e decisero di accamparsi sotto i pini, nella brughiera, e ben presto, dalle cime degli alberi, si levò il fumo del loro fuoco. 03088
Bottom
03089
Top
Höglänt var trakten, där bröderna vistades. Dit syntes bortom backen prästgårdens brutna tak, men på backkrönet klockarens röda gård, hela den stora kyrkbyn, och där borta i granarnas skygd socknens stenkyrka, ståtlig och grann. Dessutom syntes sjön med dess många holmar, i vilken nordosten ritade sina streck, sakta och mjukt blåsande under den klara himlen, blåsande över sjön, över ängar och skogar, över Sonnimäkis grandunge, vid vars fot bröderna nu vilade och stekte rovor i den flammande lägerelden. Alta era la contrada dove i fratelli si erano accampati. Si vedeva, dietro la collina, il tetto ad angolo tronco della parrocchia, la casa rossa del sacrestano in cima alla collina, il grosso villaggio e, laggiù in seno agli abeti, la magnifica e imponente chiesa parrocchiale di pietra. Si vedeva anche un lago dai molti isolotti, increspato da un vento di nord-est che, spirando dolce e lieve nel cielo sereno, aliava sul lago, sui prati e sui boschi e sul pineto di Sonnimäki, su cui i fratelli ora si riposavano e cuocevano rape su braci ardenti. 03089
Bottom
03090
Top
Juhani: Nu äter vi en riktigt kunglig måltid. Gianni. Ora mangiamo un cibo da re. 03090
Bottom
03091
Top
Timo: En riktig lantdagsmåltid. Timoteo. Un banchetto da festa. 03091
Bottom
03092
Top
Juhani: Nötkött ur påsen och stekta rovor ur askan. De är mogna i denna stund. Gianni. Carne di bove presa dai sacchi e rape dalla cenere calda. Saranno cotte fra poco. 03092
Bottom
03093
Top
Vinden den blåser och trädtoppar svänger,
Nånstans långt borta min käresta sjunger...
S’agita il vento ed il fogliame piega Sento la voce sua lungi una lega (Canto popolare.). 03093
Bottom
03097
Top
Vilken tjurskallighet av oss, att sitta på klockarns bänk med abc-boken i näven, sitta där tvenne jäkulu-siska dagar. Siamo stad stupidi come bovi a sedere sulla panca del sacrestano col sillabario in mano, a sedere due giorni d’inferno. 03094
Bottom
03098
Top
Eero: Men se att stå i dörrvrån, det är annat det. Rico. Ma stare in piedi nel cantuccio, questo è un altro affare. 03095
Bottom
03099
Top
Juhani: Bästa lilla Eero, min kloka Eero, du min sextums Eero, du din navelfarbror - i klockarns dörrvrå! Jag skall lära dig, din jäkel. Gianni. Bene, mio Richetto, mio saggio Richetto, soldo di cacio mingherlino burattino: nel cantuccio del sacrestano. T’insegnerò io, diavolo. 03096
Bottom
03100
Top
Aapo: Tyst, tyst, ni hedningar! Abramo. Calma, calma, pagani. 03097
Bottom
03101
Top
Tuomas: Sitt stilla, Juhani, och bry dig inte om hans prat. Maso. Non t’arrabbiare, Gianni, e non dar retta alle sue chiacchiere. 03098
Bottom
03102
Top
Juhani: Mössan av huvudet när du äter, din klimp. Gianni. Togliti il berretto, quando mangi, pezzo di mota. 03099
Bottom
03103
Top
Tuomas: Mössan av, säger också jag. Maso. Togliti il berretto, te lo dico anch’io. 03100
Bottom
03104
Top
Juhani: Så där ja. Lyda måste du; det hjälper inte. Gianni. Beh! bisogna darti retta, non c’è altro da fare. 03101
Bottom
03105
Top
Simeoni: Alltid bara gnat, endast gnat. Måtte Gud en gång upplysa edra själar och sinnen. Simeone. Sempre litigi, stupidi litigi. Se Dio una buona volta vi illuminasse l’anima e il cuore! 03102
Bottom
03106
Top
Juhani: Han är ju alltid en trätsticka. Gianni. Lui è sempre un mettimale. 03103
Bottom
03107
Top
Eero: Alltid är jag i era förbannade munnar ”den stumpen och tummeliten, den lillpinnen Eero”. Men därför är jag seg. Rico. E voi mi avete sempre sulla vostra maledetta bocca « cenerentola e pollicino, e quel tappetto di Rico ». Perciò son diventato coriaceo. 03104
Bottom
03108
Top
Juhani: Du är en argsint hundracka, såsom vi hörde i visan om ”sju mäns kraft”. Gianni. Tu sei un maledetto bracco, come ti han chiamato nella canzone « La forza dei sette fratelli ». 03105
Bottom
03109
Top
Eero: Men jag biter tillbaka med vassa tänder. Rico. Rispondo anch’io a morsi e sodo. 03106
Bottom
03110
Top
Juhani: Du är full av bitterhet. Gianni. Tu sei pieno di amarezza. 03107
Bottom
03111
Top
Aapo: Låt också mig yttra ett ord. Eero sade nyss något i vilket det enligt min åsikt fanns lite sanning. Ser du: den bitterhet, som han stundom delar omkring sig, har vi kanske själva ganska mycket kokat ihop. Låt oss dock minnas: alla är vi samma Skapares kreatur. Abramo. Lascia dire una parolina anche a me. Rico ha detto qualcosa in cui, secondo me, c’è un po’ di vero: quell’amarezza che lui qualche volta sparge intorno a sè gliel’abbiamo ammannita noi stessi in massima parte. Ricordiamoci che siamo tutte creature dello stesso Creatore. 03108
Bottom
03112
Top
Timo: Just så. Om jag har två näsor, ”den ena som en läst och den andra som en brödhalva”, vad rör det andra? Själv bär jag dem. Men låt oss ge katten i näsor och nasusar, Skapare och skapelser. Se här, Juhani, får du en rova, mjuk som en gammal röksvamp. Hugg den i nacken och fäst dig inte vid den där struntens prat. Han är ung och oförståndig. - Ät, broder min. Timoteo. Giustissimo. Se io ho due nasi, uno come una forma da scarpe e uno come una mezza pagnotta, cosa c’entrano gli altri? Io li porto lo stesso. Ma al diavolo nasi e natte, creatori e creature. Guarda qui, Gianni, prendi una rapa tenera come il burro. Rompile il tollo e non ti occupare più delle chiacchiere di questo sfaccendato. È giovane e senza giudizio. Mangia, fratello mio. 03109
Bottom
03113
Top
Juhani: Visst äter jag. Gianni. Mangerò certamente. 03110
Bottom
03114
Top
Timo: Nu lever vi som på bröllopsfest uppe på den här höga, ekande backen. Timoteo. Ora stiamo come a nozze in questa alta collina sonora. 03111
Bottom
03115
Top
Juhani: Som på himmelens bröllop. Men nog pinade man oss ändå för en stund sen särdeles eländigt i helvetet där nere. Gianni. Come a nozze in cielo. Ma siamo stati maltrattati ben bene laggiù in quell’inferno. 03112
Bottom
03116
Top
Timo: ”Än sänkas vi neder, än höjas vi upp” här i världen. Timoteo. « Il mondo è fatto a scale : chi le scende e chi le sale ». 03113
Bottom
03117
Top
Juhani: Så är det fatt. Vad säger du, broder Aapo? Gianni. Davvero. Che dici, fratello Àbramo? 03114
Bottom
03118
Top
Aapo: Jag har försökt göra mitt bästa, men fåfängt. Nu ilsknar jag emellertid en gång till och lämnar vår levnadsskutas styråra i ödets hand. Här sitter jag. Abramo. Ho cercato di fare del mio meglio, ma invano. Ora ne lm abbastanza e lascio il timone della barca della nostra vita nelle in.ini del destino. Io mi siedo qui. 03115
Bottom
03119
Top
Juhani: Här sitter vi och där ligger hela världen under våra fötter. Där glöder klockarns stuga som en röd tupp och där reser sig i höjden tornet på Herrans tempel. Gianni. Eccoci seduti qui e tutto il mondo giace ai nostri piedi. I iiggiù la casa del sacrestano rosseggia come la cresta di un gallo e si alza il campanile del tempio del Signore. 03116
Bottom
03120
Top
Aapo: Vid det templets fot sitter vi en gång i skammens svarta stock, sitter med böjda nackar, som sju kråkungar på gärdet, och hör hur mänskorna, pekande finger, yttrar: där sitter Jukolas lata bröder. Aiikamo. Ai piedi di quel tempio siederemo un giorno nei neri icppi infamanti, siederemo rannicchiati come sette piccoli corvi su una siepe, c si sentirà la gente dire, mostrandoci a dito: « Qui siedono i sette pigroni ili Jukola ». 03117
Bottom
03121
Top
Juhani: Aldrig gryr den dagen, då Jukolas gossar med böjda nackar som kråkungar sitter i skammens svarta stock och hör hur mänskorna, pekande finger, yttrar: där sitter Jukolas lata bröder. Den dagen gryr ej, hellre låter jag mig hängas, eller marscherar ända till världens ända, till Heinola bataljon för att svänga med geväret. ”Vårföre sörja, spolingar unga?” Nu, bröder, när vi ätit, skall vi sjunga, klämma till så mon darrar. Gianni. Non nascerà mai il giorno in cui i ragazzi di Jukola, r.umil i Inali ionie giovani corvi, siederanno nei neri ceppi infa-III.mti, iitN si udirà l.i gente dire, mostrandoci a dito: «Qui siedono i stile poltroni di Jukola». Questo giorno non spunterà mai; andrò piuttosto a impiccarmi o alla fine del mondo, a maneggiare il fucile nel battaglione di Heinola. « Tristi pensier non turbino la fronte ». ( )i a, fratelli, quando si è mangiato, cantiamo, cantiamo giocondamente così che la landa ne tremi. 03118
Bottom
03122
Top
Simeoni: Vi skall välsigna oss och lägga oss att sova. Simeone. Preghiamo e dormiamo. 03119
Bottom
03123
Top
Juhani: Först sjunger vi: ”Vårföre sörja”. Harkla din strupe, Timo. Gianni. Prima si canti: «Tristi pensieri non turbino la fronte». Si hiarisciti la voce, Timoteo. 03120
Bottom
03124
Top
Timo: Jag är redo. Timoteo. Io sono pronto. 03121
Bottom
03125
Top
Juhani: Och Eero-pojken då? Vi är ju vänner igen? Gianni. E il piccolo Rico? Siamo di nuovo amici? 03122
Bottom
03126
Top
Eero: Vänner och bröder. Rico. Amici e fratelli. 03123
Bottom
03127
Top
Juhani: Allt väl. Men skruva lite på strupen din. Gianni. Tutto bene. Ma schiarisciti la voce. 03124
Bottom
03128
Top
Eero: Den är redan fix och färdigt stämd. Rico. È già in ordine. 03125
Bottom
03129
Top
Juhani: Bra! Och må nu de andra lyssna hur det klingar i grandungen. - Nu, gossar! Gianni. Bene! Ascoltate ora voialtri come ne risuona la pineta. Via, ragazzi! 03126
Bottom
03130
Top
Vårföre sörja, spolingar unga,
Liksom ett fjällberg är ju vår lunga?
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Heinolajapparnas ståtliga skara
Snart får mig skåda, jäntor må vara;
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Inte jag skräms utav bispen och prästen;
Strax är jag krigsklädd från skulten till lästen.
Frallaralla rallaralla rallalallala!

Spring du min Brunte och hjulen må snurra;
Kejsarens skulor nog får oss att hurra.
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Vårföre sörja spolingar unga,
Liksom ett fjällberg är ju vår lunga?
Frallaralla rallaralla rallarallala!
Tristi pensieri non turbino la fronte.
È il mio petto robusto come un monte.
Traila, ralla, ralla, ralla, ralla, rallalà.

Ai valorosi giovani di Heinòla
Ogni bella ragazza se ne vola.
Traila, ralla, ralla, ralla, ralla, rallalà.

Non paura mi fa vescovo o prete,
Come un eroe vestito mi vedrete.
Traila, ralla, ralla, ralla, ralla, rallalà.

Galoppa, baio, dove si scodella
Per i lieti soldati la gamella.
Traila, ralla, ralla, ralla, ralla, rallalà.

Tristi pensieri non turbino la fronte.
È il mio petto robusto come un monte.
Traila, ralla, ralla, ralla, ralla, rallalà.
03127
Bottom
03151
Top
Juhani: Just så! Se här har vi gott att vara. Gianni. Così qui si sta bene. 03148
Bottom
03152
Top
Simeoni: Lite mindre ljud, lite mindre ljud! Ni larmar ju som legioner spöken. - Men tyst, tyst, här kommer folk. Simeone. Più piano, più piano! Fate rumore come una legione di orchi. Zitti zitti, viene gente. 03149
Bottom
03153
Top
Juhani: Folk? Se närmare efter, så ser du en skock zigenare, så ser du ”Rajamäki-regementet”. Gianni. Gente? Guarda meglio, vedrai una banda di zingari, « il Reggimento di Rajamäki ». 03150
Bottom
03154
Top
Det resande sällskapet, som närmade sig, var en kringströvande familj, som bodde i en liten stuga på Rajamäkis svedmarker, och som världen därför kallade ”Rajamäki-regementet”. Dess förman och husbonde är den allom kände Mikko, en kortvuxen, men livlig man i svart filthatt. Han saluför beck på sina färder och svänger flinkt gällarens vassa kniv. Han utövar också fiolspelmansyrket, gnider ganska ofta sin svartröda fröjdlåda vid danser och talkokvällar-nas glädjefester, fuktande sin strupe med allt som bjuds. - Men en bra kopperska är hans gumma, Kajsa, en snusnäst, amper käring. Få är allt de bastur som hon ej får att ryka till koppningsbastu för ortens gummor. Så skuttar Kajsas yxa, smackar hennes mun och svettas hennes snusiga ansikte förfärligen, men så sväller också hennes förningspåse. - De har en barnflock, som följer dem på deras färder från by till by, från gård till gård. Två av dem rör sig redan på egna ben, hoppar glada kring sina föräldrar på vägen, men far och mor drar de tre yngsta som ett lass på en arbetskärra; och Kajsa drar alltid i skacklarna, och Mikko skuffar bakpå med sin käpp. Ljudligt är oväsendet, där Rajamäkis resande sällskap färdas; och någon spefågel hade om denna familj hopskrivit en lång humörfrisk visa, kallad efter regementets namn. Detta var det stojande följe som nu färdades framåt på vägen nedanför Sonnimäki mo mot kyrkbyn, medan bröderna, glada som gumsar, firade frihetens timma på hennes högsta ås. La carovana che si avvicinava era una famiglia di vagabondi, originaria di una capanna nella foresta di Rajamäki, perciò la gente la chiamava « il Reggimento di Rajamäki ». Michele, il padrone, è conosciuto da tutti; piccolo ma agile, con un felt in testa. Nelle sue corse vende pece e fa brillare con abilità il t coltello del castratore. Fa anche il suonatore di violino e spesso il suo allegro strumento rosso-scuro, nei balli e nelle fes operai (Operai che lavorano volontariamente senz’altro salario che i pa divertimento nella serata.), annaffiandosi la gola con tutto quel che gli offrono per mettere le ventose è sua moglie, Caterina, vecchia acida sudicio di tabacco. Rara è la sauna che essa, passando, non riscaldi per a le ventose alle donne del comune. Allora l’accetta di Caterina la bocca le scoppietta e il volto sudicio di tabacco le suda orribi ma anche la sua bisaccia si gonfia. Hanno una torma di bambini, che li seguono nei loro vi villaggio in villaggio e di fattoria in fattoria. Due di essi ca: già da soli, saltellano felici, vicino ai genitori lungo la strada, davanti, un po’ di dietro, ma i tre più piccoli sono porta bagagli nel carretto del padre e della madre ; e Caterina tira le mentre Michele spinge di dietro col suo bastone. Grande è il rumore dove passa la banda di Rajamäki e u spirito una volta aveva composto su questa famiglia una lun zone buffonesca chiamandola col nome di reggimento. Tale 1 chiassosa che ora viaggiava lungo la strada sotto la landa di mäki verso il villaggio, mentre i fratelli, allegri come pesci, vano il momento della loro liberazione sull’alta vetta della brughiera. 03151
Bottom
03155
Top
Juhani: Hejsan! tjänare, du förutnämnda regemente, tjänare! Gianni. Ohè! salve a voi, così detto reggimento, salve! 03152
Bottom
03156
Top
Timo: ”Hustote till?” som svensken säger. Timoteo. « Hustote till » (Corruzioni dello svedese « hur star det till?» e del russo «Kak pozivajeä? » che significano « come va? »), dice lo svedese. 03153
Bottom
03157
Top
Eero: ”Kappusivai!” som ryssen säger. Rico. « Kappusivai! », dice il russo. 03154
Bottom
03158
Top
Kajsa: Vad vill ni, ni där uppe? Caterina. Cosa volete, voi lassù? 03155
Bottom
03159
Top
Eero: Att moran kommer och suger fast ett riktigt duktigt horn vid den här broder Juhanis bruna lårskinka. Rico. Che la nonna venga a succhiare il sangue con una ventosa dalla natica bruna di mio fratello Gianni. 03156
Bottom
03160
Top
Juhani: Moran suger och knäpper medan faren fiollåtar släpper, det går ju fint ihop. Gianni. La nonna succhia e scoppietta, e il nonno suona, questo va benissimo insieme. 03157
Bottom
03161
Top
Mikko: Jag ger fanken i er, ni Jukolas stråtrövare! Michele. Andate al diavolo, furfanti di Jukola! 03158
Bottom
03162
Top
Eero: Gubben vill inte spela. Nå, låt oss då sjunga, och det en riktigt klämmig marsch. Rico. Il vecchio non vuol suonare. Allora canteremo noi una bella marcia. 03159
Bottom
03163
Top
Juhani: En klämmig marsch, när Rajamäki-regementet trampar förbi. Nå gossar, Timo och Eero! Gianni. Una bella marcia mentre sfila davanti a noi il « Reggimento di Rajamäki»; via, ragazzi, Timoteo e Rico! 03160
Bottom
03164
Top
Nu iväg man börjar troppa
Upp- och nedför backar,
För att snöpa, för att koppa,
Sälja beck, jag tackar.

Snusnos-Kajsa själv vid skälmen
Tycker om att luffa,
Mikko, med sin buss i käften,
Bak med staven skuffar.
Su e giù bisogna girare,
Col coltello c’è da castrare,
Vender pece alle ragazze
Che cinguettan come gazze.

Kaisa (Kaisa = Caterina.) vecchia tabaccosa
Sulle stanghe sta pensosa;
Mangia cicche Michelino
Dietro spinge il carrettino.
03161
Bottom
03175
Top
Juhani: Just så! Det är nog en ganska skojfrisk versstump. Gianni. Così, così! Una canzonetta un po’ buffa. 03172
Bottom
03176
Top
Kajsa: Ni må veta, era bänglar där, att vi alltid färdas med heder, men ni, ni strövar omkring i folks skogar som rövare och rovdjur. Jag koppar, jag, och bringar hälsa; Mikko snöper, han, och gör feta galtar, granna oxar och ståtliga valacker på vilka konungars konungar rider; det må ni veta, era djävlar. Caterina. Sappiate, voi, indemoniati, che noi andiamo avanti con onore, invece voi gironzolate nei boschi della gente come briganti e come belve. Io metto le ventose, io, e ridò la salute, Michele castra, lui, e così fa ingrassare i porci, dà vigoria ai bovi e abbelli mu quali cavalcano i re dei re: sappiatelo, diavoli. 03173
Bottom
03177
Top
Juhani: Ett par verser på den predikan, gossar! Timo och Eero, ni hurtiga gossar! Gianni. Ancora un paio di versi su quella predica, r molco c Rico, bravi ragazzi. Insieme! 03174
Bottom
03178
Top
Kajsas läppar börjar smacka,
Koppjärnet att knacka,
Kreeta-mor i Kajsas klor hon
Grinar grymt och snackar.

Men där borta inom gärdet:
Hur det gnyr och gnisslar!
Sor och galtar hörs predika,
Smågrisarna visslar.

Varför väsnas galtarna och
Varför grisar skria?
Se: med blanka kniven sin nu
Nalkas Mikko stian.
Kaisa gonfia-gote taglia
Con l’accetta la ramaglia:
Una donna ch’ella struscia
Dalle mani non le sguscia.

Ma laggiù cantan con gioia,
Fan sentire coi grugniti,
I porcelli tutti uniti,
La canzon di mamma troia.

Il grugnito che vuol dire?
Cos’è tutto quel guaire?
Ecco piange quel porcello:
Vede Mikko (Mikko = Michele.) col coltello.
03175
Bottom
03194
Top
Juhani: Sannerligen en skojfrisk versstump; det kan du inte förneka, Mikko? JUHANI: Totisesti lystillinen laulu-remputus; sitä ei taida kieltää, Mikko? 03191
Bottom
03195
Top
Mikko: Täpp strax till käftamentet ditt och vet, att här står självaste Mäster-Mikko, som knipsade landshövdingens hingst på ett rent lakan, utan att utgjuta en enda droppe blod. Och för det konststycket fick han också en fullmakt, som inte ens kejsaren av Rom är man till att bryta. En sådan Mikko är jag. Michele. Chiudi subito quella tua gola e sappi che c Mil heir ni persona i he ha pizzicato nn cavallo del govern. i opei la bianca sen/,a versare nemmeno una goccia di sai tale bravura ha ottenuto una procura che nemmeno l’in Koma potrebbe violare, lùco che Michele sono io. 03192
Bottom
03196
Top
Eero: O du tvådubbla Snöpare-Mikko med din trollkäring till gumma. Rico. Oh tu doppio Michele castratore, con la tua vecchia strega. 03193
Bottom
03197
Top
Kajsa: Se till att jag inte förvandlar er till en vargskock som i gamla tider gubben gjorde med det högmodiga bröllopsföljet. Caterina. Guardate che non vi cambi in un armento di lupi come fece un giorno un vecchio zingaro con uno sfaciato di nozze. 03194
Bottom
03198
Top
Juhani: Här står jag fortfarande som den gamla Jukola-Jussi i mina egna byxor, och hoppas med Guds hjälp stå på samma vis också framdeles. Inte ramlar det något värre ur din trollkonst, gumstacka-re, än då du i förfjol spådde oss världens undergång och fick mången gumma att i onödan be gubben sin om förlåtelse för sin forna elakhet. Gianni. Per il momento sono ancora il vecchio Giannino di Jukola nei miei pantaloni e così spero, con l’aiuto di Dio di restare per lungo tempo. Quanto alle tue stregonerie, povera vecchia, non ne verrà fuori niente più di quando l’anno passato ci predicesti la fine del mondo, e inducesti così molte donne a chiedere inutilmente perdono delle loro cattiverie ai mariti. 03195
Bottom
03199
Top
Kajsa: Hör på vad jag nu spår. Caterina. Senti cosa ti predico ora. 03196
Bottom
03200
Top
Eero: Du spår och önskar oss en varm bastu och dig själv att koppa oss i nacken. Rico. Predici e sarebbe bene ci predicessi e ci augurassi una sauna calda e tu ci applicassi le ventose sul collo. 03197
Bottom
03201
Top
Juhani: Men det är en dåraktig spådom och önskan. Visserligen tänker jag vid hemkomsten värma bastun och bada riktigt ljuvligt, men jag ämnar alls inte låta sprätta upp Adams-fracken i nacken på mig. Gianni. Queste sono profezie e auguri stolti. Certo, quando tornerò a casa, farò scaldare la sauna e farò un magnifico bagno, ma non ho voglia di farmi sgraffiare nel jrac\ di Adamo. 03198
Bottom
03202
Top
Kajsa: Hör på, hör på! Din bastu skall fatta eld och likaså din stuga, och i jämmerligt skick skall du själv ströva i skogar, mossar och kärr, för att söka skydd för din frysande kropp. Ack! blodigt måste du dessutom slåss mot mänskor och skogens odjur för att sedan, flåsande som en döende hare, luta i busken ditt förbannade huvud. Hör detta och håll det i minnet. Caterina. Senti, senti! In fiamme andrà la tua sauna e in fiamme anche la tua casa, e tu stesso, male in arnese, andrai correndo pei boschi e le paludi, cercando un ricovero alle tue membra gelate. Ah! dovrai sostenere lotte sanguinose e con gli uomini e con le belve del bosco, e allora, ansimando come una lepre morente, nasconderai la testa negli arbusti. Ascoltami e ricordatene. 03199
Bottom
03203
Top
Juhani: Drag åt helvetet... Gianni. Va’ all’inferno... 03200
Bottom
03204
Top
Tuomas: Tig nu, tig! Maso. Zitto, zitto! 03201
Bottom
03205
Top
Simeoni: Du gudlösa, du förvildade! Simeone. Empio, selvaggio! 03202
Bottom
03206
Top
Juhani: Drag åt det glödröda helvetet! Gå till klockarn och trolla honom en evinnerlig svinsjuka i halsen. Gianni. Va’ nelle pianure dell’inferno! Va’ dal sacrestano e stregagli la gola così che gli vengano degli orecchioni eterni. 03203
Bottom
03207
Top
Eero: Så han sjunger som en gammal huggtands-galt i Mikkos klor. Rico. Perchè canti nelle grinfie di Michele, come un vecchio porco zannuto. 03204
Bottom
03208
Top
Juhani: Ja! och till prosten, den skrymtande, skenheliga och rika flott- och korvprosten... Vad skall vi bestämma för honom? Säg det, Eero. Gianni. Sì! E al prevosto, a quell’ipocrita, a quel falso, a quel riccone pieno di grasso e di salsicce... Che cosa gli auguriamo a lui? Di’ un po’, Rico. 03205
Bottom
03209
Top
Eero: Att honom må vid tiondeförhören ske såsom fordom skedde tullsnoken vid Uleåborgs port; att han i sin säck må få en präktig kattpirog. Rico. Che gli succeda, quando è all’arrosto, durante gli esami parrocchiali, come accadde una volta al pubblicano alle porte di Oulu : che vada nel suo sacco un pasticcio farcito di gatto. 03206
Bottom
03210
Top
Juhani: Ja! en fiskpirog från Paldamo, ser du, vars innanmäte består av en katt, en hårig katt. Gianni. Bene! Un pasticcio di pesce di Poltamo, vedi, in cui sia messo, come ripieno, un gatto, un gatto col pelo e tutto (Allude a uno scherzo fatto a un doganiere col regalargli un pasticcio ili pesce ripieno di carne di gatto col pelo.). 03207
Bottom
03211
Top
Eero: Och därav må han följande söndag göra en så ilsken och hetsig predikan, att den får hans ister-buk att spricka, spricka med ett enda brak. Rico. E che faccia, la domenica seguente, una predica sulla punizione così fanatica e velenosa da lacerare il suo grasso stomaco, 03208
Bottom
03212
Top
Juhani: Ja! och sedan må fanken ta honom på sin nacke och fara i väg med honom såsom djävulen brukar göra med präster. Gianni. Sì, sì! e poi che il diavolo se lo porti, lo prenda per la iiik.i c lo faccia volare, come è costume del diavolo di far volare i pastori. 03209
Bottom
03213
Top
Eero: Till kamrat åt den rike mannen må han föra den myndiga och rika prosten. Rico. Che se lo porti via col ricco, quel pastore ricco e potente (Luca, 16.). 03210
Bottom
03214
Top
Juhani: Där var de hälsningar, som vi ber dig snällt framföra till både klockarn och prosten. Och i fall du uträttar allt detta så får du sedan trolla mig själv till varg om du vill, som du hotade. Gianni. Questi sono i saluti che ti preghiamo di trasmettere al s.it restano e al prevosto. E se farai tutto ciò, puoi venire a cambiare .uh he me in lupo, come mi hai minacciato. 03211
Bottom
03215
Top
Eero: Till en så glupsk varg, att han i ett tag slukar hela Rajamäki-regementet i käften sin. Rico. In un lupo così avido che possa mangiare in un boccone lutto il « Reggimento di Rajamäki ». 03212
Bottom
03216
Top
Juhani: Ja! och hornsäcken till på köpet. Gianni. Bene! E per di più il sacco delle ventose. 03213
Bottom
03217
Top
Eero: Och beckpåsen med som bakelse. Rico. E anche il sacchetto della pece come dolce. 03214
Bottom
03218
Top
Juhani: Just så, din hammarpojk! Gianni. Proprio così, canzonatore! 03215
Bottom
03219
Top
Kajsa: Bra, bra! prosten och klockarn skall få edra hälsningar, och den soppan får ni allt äta upp igen, ni förbannade bänglar! Låt dem smaka lite sten till avsked, Mikko, ge dem så skallen spricker. Caterina. Tutto bene! Il prevosto e il sacrestano riceveranno i saluti da parte vostra e questa minestra l’avrete ben un giorno nella vostra scodella, maledetti! Butta loro in dono una pietra, Michele, che gli spacchi il cranio. 03216
Bottom
03220
Top
Mikko: Se här finns ju en lämplig rullsten, just som på befallning. - Se där, ni Pelttaris bockar! - Marsch väg, Kajsa! Nu går vi. Michele. Qui c’è una pietra che va proprio bene, come se l’avessi ordinata apposta. Ecco, becchi del demonio. Marche! Caterina, Ora sì, ora. 03217
Bottom
03221
Top
Juhani: Har ni sett på jäkeln! Han slängde en sten, och det var närapå att den träffat mig i pannan. Gianni. Maledetto! Ha gettato una pietra e c’è mancato poco che mi colpisse in fronte. 03218
Bottom
03222
Top
Eero: Vi skall skicka bollen tillbaka. Rico. Gettiamogli indietro la palla. 03219
Bottom
03223
Top
Juhani: Slunga den tillbaka åt gubben, så den dunsar i hatten. Gianni. Centra il vecchio che gli ruzzoli il cappello. 03220
Bottom
03224
Top
Tuomas: Låt bli att kasta, pojke, om du vill spara ditt lusbo. Maso. Non gettarla, ragazzo, se vuoi risparmiare la chiorba. 03221
Bottom
03225
Top
Aapo: Du ser väl, din skurk, att där finns barn. Abramo. Non vedi, furbo, che ci sono dei bambini? 03222
Bottom
03226
Top
Juhani: Håll igen stenen; de skuttar redan i väg så att heden dånar. Gianni. Lascia la pietra, loro hanno già preso il largo così in fretta che la landa ne rimbomba. 03223
Bottom
03227
Top
Simeoni: O, I vanartiga, ni kalmucker och hundno-singar! Inte ens en fredlig färdman får numera i fred gå förbi oss på vägen. O, I rövare! Simeone. Guai a voi, maligni, calmucchi, ceffi di cane. Nemmeno un pacifico viandante può passare tranquillamente per la strada davanti a noi, briganti ! 03224
Bottom
03228
Top
Juhani: Jag då, som inte skulle kröka ett hårstrå på dem ens? Men se när en karl är riktigt i farten och det strömmar vilda ryckar genom hans bussiga kropp, så - ja du vet det fuller väl, två dagar och nätter har gossen suttit i tornet. Men jag skickade allt granna hälsningar till klockarn för att lugna gallan min. Gianni. Io che non gli torcerei nemmeno un capello? Ma, sai, quando uno è eccitato e fiotti violenti gli attraversano il corpo gagliardo, allora, sai bene... Due giorni e due notti siamo stati seduti in prigione. Ma ho mandato al sacrestano dei magnifici saluti per calmare la mia bile. 03225
Bottom
03229
Top
Aapo: Och ännu galnare till prosten. De hälsningarna får vi ännu bittert ångra. Abramo. E dei saluti ancora più folli al prevosto. Di questi saluti ce ne pentiremo un giorno amaramente. 03226
Bottom
03230
Top
Juhani: Vårföre sörja, spolingar unga? Livet, den unga mannens levnad är just som den här ekande, brusande heden. Och där i nordost står ju Impivaaras karga berg och där i nordväst svallar kyrkbyns sjö och dessutom skymtar där också andra sjöar, där vid himlastranden som låge de evinnerligt fjärran. Kolis-tins tre sjöar skådar mitt öga där. Gianni. « Tristi pensieri non turbino la fronte ». La vita, la vita dei giovani è proprio come questa landa sonora e mormorante. E là a nord-est si ergono i monti scoscesi di Impivaara e là ancora a nord-ovest ondeggia il lago del villaggio e s’intravvedono anche altri laghi all’orizzonte come in una lontananza sconfinata. Il mio occhio scorge i tre laghi di Kolistin. 03227
Bottom
03231
Top
”Intet hjälper, intet hjälper
måste nu mig dränka;
jäntan fräser som en orm
och argsint är, kantänka.”
Altro da fare, altro da fare;
Al lago, al lago bisogna andare,
In gran furore monta la cara,
Soffia qual serpe la bocca amara.
03228
Bottom
03237
Top
På den där sjöns yta sitter ofta vår klockargubbe med ett metspö i näven. Ack! om han sutte stilla där nu och jag vore en vildsint vindpust, en ilsken orkan från sydost, så visste jag allt mot vad jag skulle rusa med brak och dån, och snart nog skulle klockarns eka slå kullerbytta. E là sulla superficie di quel lago sta spesso il nostro pastore con la lenza in mano. Ah, se stesse curvo là ora e io .fossi una violenta raffica, una spaventosa tempesta di sud-est, saprei dove abbattermi mu I racasso e ben presto si rovescerebbe la barchetta del sacrestano. 03234
Bottom
03238
Top
Simeoni: Vilket syndafullt önskemål! Simeone. Che augurio peccaminoso! 03235
Bottom
03239
Top
Juhani: Det skulle jag göra, jag skulle vräka omkull ekan så att sjöns vatten kokade som välling. Gianni. Io lo farei. Rovescerei la barca e l’acqua del lago bollile! »lit: come una pappa. 03236
Bottom
03240
Top
Timo: En stek åt vargen hela mannen. Timoteo. Sarebbe un buon arrosto per i lupi. 03237
Bottom
03241
Top
Juhani: I varggropen skulle jag störta honom och själv hovera mig på kanten. Gianni. Lo getterei nella fossa da lupi e ballerei di gioia sulla sponda. 03238
Bottom
03242
Top
Aapo: Räven, björnens fiende, narrade en gång nallestackarn i gropen. Högeligen skrattade han då och gick där uppe kring den gapande gropen, hånfullt språkande. Steg så upp på ryggen av en lo, som förde honom upp i en hög gran där i närheten. I sin glädje började räven sjunga och kalla till sig vindar från alla fyra riktningar; bad dem spela på granens kantele efter hans sång. Snart kom östan, västan och sunnan, och högt ekade och susade granen. Kom så också den kraftfulla nordan, störtade fram genom den skäggiga, mörka skogen, brusande och brakande. Då fylldes granen av ett väldigt leverne, darrade och böjde sig djupt, bröts äntligen av och ramlade mot gropen, i sitt fall och kastande räven från sin topp i björnens famn djupt i gropen. Abramo. Una volta la volpe, mal disposta verso l’orso, lo trasse con inganno in una fossa. Si mise allora a sghignazzare e andava su e giù intorno alla fossa aperta, prendendolo in giro. Poi sedette sul dorso di una lince, la lince la portò su un alto abete che si ergeva nelle vicinanze. Cominciò a cantare la volpe nella sua gioia e a chiamare tutti i venti dei quattro canti del cielo e comandò loro di suonare la Kantele (La Kantele è lo strumento nazionale finnico, specie di mandola, la cui origine è cantata in un celebre runo del Kalevala.) di abete per accompagnare il suo canto. Venne ben presto il vento d’oriente, d’occidente e di mezzogiorno e l’abete urlò e fremette con violenza... Venne anche il vigoroso vento di tramontana die squassò la barbuta e scura foresta, fremendo e scricchiolando. Allora l’abete muggì, tremò, si curvò profondamente e infine si ruppe e cadde sulla fossa, lanciando giù, nel cadere, dalla sua cima, la volpe nelle zampe dell’orso, dentro la fossa profonda. 03239
Bottom
03243
Top
Timo: Nå det var då fanken! Och sedan? Timoteo. Diavolo! E allora? 03240
Bottom
03244
Top
Juhani: Nog kan du gissa, hur det sedan gick. Björnen nappade förstås ordentligt tag i rävens skrov och skakade den så att tänderna skramlade, såsom klockarn gjorde med mig. - Men jag begriper Aapos mening. Han ville påminna mig om att den, som gräver grop åt andra, faller själv däri. Må så vara, men jag skulle dock gärna se klockarn i varggropen. Gianni. Puoi ben immaginare cosa accadde allora. L’orso, Maria Vergine!, afferrò vigorosamente la volpe per la cotenna e la scosse tanto che i denti le scricchiolarono, come fece il buon sacrestano con me. Ma io capisco quel che Abramo vuol dire. Egli mi vuol ricordare che chi scava una fossa a un altro, ci cade dentro lui stesso. Sia pure così, ma non mi spiacerebbe che il sacrestano cadesse preda di una fossa da lupi. 03241
Bottom
03245
Top
Timo: Att se klockarn dimpa ned i gropen, se det skulle knappast mitt hjärta heller ha något emot. Men inte skulle jag ändå plåga gubbstackarn alltför länge i den unkna kammaren. Två timmar, två timmar blott. Och därmed nog om detta. Klockarn må leva i frid, utan att falla ens i mitt förnärmade hjärtas grop. Men en sak undrar jag på. Hur kan ni tro på sådant där slidder-sladder som nu det där om räven och björnen. Nej bröder! inte kan ju räven prata strunt ens, och ännu mindre kalla till sig världens vindar. Ni tror på sådant, men jag anser det vara rena lögnen. Timoteo. Vedere il sacrestano capitombolare in una fossa, non ci ho niente in contrario. Ma non tormenterei a lungo questo vecchio furfante nella fossa puzzolente. Due ore, due ore soltanto. E basta. Viva pure in pace, il sacrestano, senza cadere nella fossa del mio cuore indignato. Ma una cosa mi stupisce. Come potete credere a simili pappolate, come quella della volpe e dell’orso? O fratellini! La volpe non può dire nemmeno una parolina e tanto meno chiamare a sè i venti del cielo. Voi credete a ciò, ma io considero la cosa pura menzogna. 03242
Bottom
03246
Top
Juhani: Det vet man, att Timos huvud knappast är av de skarpaste här i världen. Gianni. Si sa che la testa di Timoteo non è la più penetrante del mondo. 03243
Bottom
03247
Top
Timo: Må så vara. Men med detta huvud färdas jag genom denna värld lika hedersamt som du eller någon annan, man eller kvinna. Timoteo. Va bene. Ma con questa testa vado attraverso il mondo con onore come te o qualunque altro, uomo o donna. 03244
Bottom
03248
Top
Aapo: Timo fattar inte innebörden. Abramo. Timoteo non afferra le allusioni. 03245
Bottom
03249
Top
Juhani: Den pojkstackarn fattar den alls inte. Men låt mig förklara saken för dig. Historien om räven och björnen härstammar antagligen från de tider, då alla kreatur och till och med träden kunde tala, såsom det berättas i gamla testamentet; och det har jag hört av vår avlidna blinda morbror. Gianni. Questo povero ragazzo non afferra niente del tutto. Ma guarda che ti spiego la cosa. La storia della volpe e dell’orso è probabilmente di quei tempi in cui tutte le creature, e persino gli alberi, sapevano parlare, come si narra nel Vecchio Testamento; l’ho sentito dire da nostro zio cieco, buonanima. 03246
Bottom
03250
Top
Aapo: Inte tycks du heller fatta sagan och dess mening. Abramo. Ma nemmeno tu hai capito questa favola e il suo scopo. 03247
Bottom
03251
Top
Timo: Men ändå smädar grytan kitteln, för att den är sotig. Timoteo. «La marmitta canzona il paiolo, ma hanno entrambi il fianco nero ». 03248
Bottom
03252
Top
Juhani: Kläcker du kvickheter, gubbe? Men tro mig, så tackar jag i alla fall Gud för det, att jag inte är lika enfaldig som du stackars Timo. Gianni. Vuoi forse sofisticare, caro mio? Ma credi a me, ringrazio Dio di non essere scemo come te, povero Timoteo. 03249
Bottom
03253
Top
Timo: Må så vara; inte ser jag någon fara i det. Timoteo. Va bene; non ci vedo alcun pericolo. 03250
Bottom
03254
Top
Eero: Handla du, Timo, liksom publikanen fordom; slå dig bara för bröstet, och så får vi skåda, vem av er som marscherar hemåt som den bättre mannen. Rico. Timoteo, su, fa’ come una volta il pubblicano (Allusione al racconto del pubblicano e del fariseo (Luca, 18, 13).), battiti solo il petto e si vedrà chi sia il migliore di noi due. 03251
Bottom
03255
Top
Juhani: Aj! kände sig också Eero-liten träffad, du som själv är en sådan publikan? Gianni. Ah, ah! Ti sei sentito ferito anche tu Richetto, tu che sei pure un pubblicano? 03252
Bottom
03256
Top
Eero: Ja, Zakeus-liten fick en träff mitt i pricken, själva publikanernas huvudman. Rico. Si è sentito ferito dolcemente lo stesso capo dei pubblicani, il piccolo Zaccheo (Allude al vangelo di Luca, 19, 2.). 03253
Bottom
03257
Top
Juhani: Jag struntar i dina Zakeusar och andra skråpukar, och går i stället vackert och lägger mig. Jag vill vända ryggen åt er och sova som en myrstack under drivan. - Men Gud hjälpe oss! vi har ju valt oss ett gruvligt ställe. Gianni. Io non mi occupo nè del tuo Zaccheo nè della tua dolcezza; ma vado dolcemente a dormire. Vi voglio voltare la schiena e dormire come un formicaio sotto un monticello di neve. Ma Dio ci aiuti, ci siamo fermati in un luogo sinistro. 03254
Bottom
03258
Top
Aapo: Hur så? Abramo. Perchè? 03255
Bottom
03259
Top
Juhani: Där står ju den där märkvärdiga, hemska stenen, som ekar så sorgligt när kyrkklockorna dånar. Och titta på dessa ögon, som oavlåtligt stirrar på oss där uppifrån. Jag blir rädd. Låt oss i Herrans namn gå härifrån! Gianni. Ecco quella roccia singolare e spaventosa che dà sempre una triste risposta al suono delle campane della chiesa. E guarda quegli occhi che ci mirano fissi di là incessantemente. Io ho paura. Andiamocene di qui, in nome di Dio. 03256
Bottom
03260
Top
Tuomas: Låt oss sitta i frid. Maso. Stiamo tranquilli. 03257
Bottom
03261
Top
Juhani: Men här är skogsrået oblitt och elakt. Gianni. Ma lo spirito del bosco qui è aspro e collerico. 03258
Bottom
03262
Top
Aapo: Blott mot dem, som svär eller annars bär sig ogudaktigt åt. Akta dig därför för sådant. Men sägnen om bilderna där på stenens sida berättar om en händelse från forna tider. Abramo. Soltanto verso coloro che bestemmiano o profferiscono altre empietà. Perciò stai attento. La storia delle figure là nel fianco della pietra rammenta un fatto occorso in tempi lontani. 03259
Bottom
03263
Top
Lauri: Vill du berätta den för oss? Renzo. Ce la vuoi contare? 03260
Bottom
03264
Top
Aapo: Men titta först noggrannare på den där stenen. Där ser ni liksom fyra gyllene, strålande punkter. De är tvenne älskandes väna ögon, en skön jungfrus och en ståtlig ynglings; och deras avbilder ser ni också tecknade i stenen. Titta på den, och kisa lite med ögonen. Där sitter de ömt omfamnande varandra. Men nedanför, vid de ungas fötter ligger hopsjunken och genomborrad av ett svärd en gammal kämpe. Abramo. Ma guarda prima attentamente la roccia. Vedrai come quattro punti dorati e raggianti. Sono i dolci occhi di due innamorati, una graziosa fanciulla e un giovane vigoroso; vedete pure le loro immagini scolpite sulla pietra. Guardatele a occhi socchiusi. Sono strette in un tenero abbraccio. Ma sotto, ai piedi dei giovani giace un vecchio eroe rannicchiato e trafitto da una spada. 03261
Bottom
03265
Top
Timo: Precis som du säger. Timoteo. Proprio come dici. 03262
Bottom
03266
Top
Lauri: Något sådant tycker också jag mig skåda där. Men berätta historien. Renzo. Anche a me par di vedere qualcosa di simile. Ma racconta il fatto. 03263
Bottom
03267
Top
Följande sägen berättade Aapo dem. E Abramo narrò loro la seguente storia: 03264
Bottom
03268
Top
Förr stod här i närheten ett ståtligt slott, och herren till detta slott var en rik och mäktig man. Han hade en styvdotter, moderlös, men ljuvlig och fager som morgonen. En yngling älskade jungfrun, men såväl ynglingen som jungfrun hatades av slottsherren, i vars hjärta det aldrig fanns plats för kärlek. Men jungfrun älskade också den ädle ynglingen; och de träffade ofta varandra på denna ekande hed, och just vid foten av denna sten hade de sin mötesplats. Men fadern fick vetskap om de ungas hemliga förbund, och lät en gång jungfruns öron höra en fruktansvärd ed. ”Min dotter”, sade han, ”se till att jag icke överraskar er omfamnande varandra i skogarnas mörker. Vet, att mitt svärd då strax sammanviger er till en blodig död. Det lovar och svär jag heligt.” Så yttrade lian, och jungfrun förskräcktes efter att ha hört eden. Men hon glömde dock ej sin hjärtevän, utan allt häftigare stegrades hennes kärlek. « C’era una volta qui vicino un magnifico castello e il padrone di tale castello era un uomo ricco e potente. Egli aveva una figliastra orfana di madre, graziosa e bella come un mattino. Un giovane l’amava, ma il terribile padrone del castello, nel cui cuore l’amore aveva mai albergato, odiava e il giovane e la donzella. « Ma la ragazza amava anch’essa il nobile giovane ed essi si incontravano spesso qui sulla landa sonora, e proprio ai piedi di questa roccia era il luogo dei loro convegni. Ma il padre venne a sapere il segreto legame dei giovani ed una volta profferì all’orecchio della donzella un giuramento terribile. “ Figlia mia — disse egli — bada che non vi colga abbracciati di notte nei boschi; sappi che la mia spada vi unirebbe in una morte cruenta. Lo prometto e lo giuro sacrosantamente ”. Così egli disse e la ragazza fu presa da terrore, nell’udire tale giuramento. Ma non potè dimenticare l’amico del suo cuore, anzi più vivo divenne il suo amore. 03265
Bottom
03269
Top
Det var en lugn natt; en aning uppstod i jungfruns bröst, att ynglingen vandrade på heden, väntande på sin käresta. Slutligen, när hon trodde att alla i slottet redan vilade i sin djupaste sömn, begav hon sig, svept i sin vida, fina duk, på sin älskogsfärd, smög ut som en skugga, försvann snart i skogens sköte, och en gång fladdrade hennes blåa duk till i den daggiga lövskogen. Men i slottet sov ändå icke alla, utan vid fönstret stod självaste slottsherren, spejande efter jungfrun, som lik en nattlig ande försvann sin väg. Då omgjordade han sig med sitt svärd, ryckte till sig ett spjut och skyndade ut, försvann i skogen i jungfruns spår. Ett blodtörstigt odjur förföljde så ett mildögt lamm. « Era una calma notte d’estate e nel seno della donzella sorse il presentimento che il giovane vagasse sulla landa, aspettando il suo amore. Finalmente, quando pensò che tutti già nel castello fossero immersi in un profondo sonno, si avviò al convegno d’amore, avvolta nel suo velo ampio e fine. Strisciò fuori come un’ombra, scomparve ben presto in seno al bosco, e il suo velo azzurro si agitò una volta tra gli alberi rugiadosi. « Ma non tutti nel castello riposavano, il padrone in persona sedeva sul bordo della finestra, guardando la ragazza che se n’andava come un fantasma notturno. Allora egli cinse la spada, afferrò lo spiedo e corse fuori inoltrandosi nel bosco dietro la ragazza. Una belva assetata di sangue inseguì allora un agnello dai dolci occhi. 03266
Bottom
03270
Top
Men upp till heden skyndade den flämtande flickan och mötte där sin vän, vid den gråa stenens fot. Där stod de, kärligt famnande varandra, viskande kärlekens språk i en säll stund. De stod inte längre här på jordens yta, men deras själar vandrade på himlens blomsterängder. - Så förflöt några ögonblick, och då störtade slottets förfärliga herre fram, stötte sitt vassa spjut i jungfruns vänstra sida, så att dess spets trängde ut genom ynglingens högra sida, och så förenade han dem i döden. De sjönk ned mot stenen, och som en enda flod rann deras blod ned på heden, färgande ljungblommornas kinder röda. Där, förenade av ett stålfäste, satt de på stentronen, stumma, men fortfarande kärligt famnande varandra. Och ljuvligt, som fyra gyllene stjärnor strålade deras ögon mot slottets myndiga husbonde, som häpnande beskådade den underbara, lugna bilden i dödens käftar. Plötsligt utbröt ett åskväder, himlen blixtrade och dånade, men i blixtarnas blåa blänk strålade lycksaligt de ungas ögon, såsom fyra ljus i himlens sal, i den helga luften lyser. Detta betraktade mördaren, när himlens vrede rasade öve' och runtom honom. Starkt talade till hans själ de ungas ljuvligt slocknande ögon, deras som en fors rinnande blod, talte ock den dånande himlen. Hans sinne rördes, rördes för första gången, när han, med en kall och svart ånger i hjärtat, betraktade de döendes underbara ögon, som allt fortfarande lyste småleende mot honom. Hans hjärta förskräcktes och darrade, när blixtarna flammade och rymden dånade, och från alla håll rusade mot honom skräckens andar. En gränslös förtvivlan grep hans själ. « Saliva intanto frettolosa e anelante la giovane e s’incontrò col suo amico, qui ai piedi della roccia grigia. Qui essi stettero teneramente abbracciati mormorandosi parole d’amore. « In quel momento di beatitudine non erano più sulla superficie di questa terra, ma le loro anime vagavano nei prati fioriti del cielo. Passarono alcuni istanti e improvvisamente apparve il tremendo signore del castello; trafisse il fianco sinistro della fanciulla con la sua lancia tagliente, così che la punta di questa uscì fuori dal fianco destro del giovane e in tal modo li unì nella morte. Essi si abbatterono contro la roccia e il loro sangue scorse e confluì in un solo rivo sulla landa, arrossando le corolle dei fiori. Là, uniti dal vincolo di acciaio, giacquero su un seggio di pietra, muti ma stretti in un tenero amplesso. E i loro occhi, magnifici, raggianti come quattro stelle d’oro riguardavano il potente signore del castello che, stupito, mirava quella scena meravigliosa e tranquilla in braccio alla morte. Sorse improvvisamente un uragano, il cielo si rischiarò e muggì, ma, nella fiamma bluastra del baleno, gli occhi dei giovani raggiavano di beatitudine come quattro fiaccole durante una festa nelle sale del cielo. Mentre l’assassino guardava questo spettacolo, la collera celeste si scatenò su di lui e d’intorno a lui. Possenti parlarono alla sua anima i begli occhi languidi dei giovani, il loro sangue che fluiva come una cascata, e parlava il cielo imbronciato. Si sentì commuovere, si sentì commuovere per la prima volta, quando, col pentimento freddo e nero in cuore, vide i begli occhi dei morenti che brillavano sempre, senza posa, sorridendo; inorridì e tremò quando i fulmini fiammeggiarono e lo spazio rimbombò e da tutte le parti galopparono su di lui gli spiriti del terrore. Un’angoscia infinita s’impadronì dell’anima sua. 03267
Bottom
03271
Top
Ännu en gång såg han på de unga, men de blickade ständigt med samma skimrande ögon, fastän redan slocknande, mot honom. Då slog han sina armar i kors över bröstet och började med stelnad blick stirra mot öster, och så stod han länge stum i den dystra natten. Men slutligen spände han plötsligt högt sitt bröst och gav till ett långt rop, ett långt och skrämmande hårt rop, som dånande rullade runt nejden. Så stod han åter stum en stund, under vilken han skarpt och länge lyssnade, tills det sista ekot av hans rop hade lagt sig till ro vid den bortersta kullens barm. Och när detta skett, ropade han åter förskräckligt, alltjämt stirrande mot öster, och länge vältrade sig ekot över nejderna, och han lyssnade skarpt till dess lopp från berg till berg. Men slutligen dog det fjärran, skälvande ljudet, blixten vilade, och de ungas strålande ögon hade slocknat; blott ett tungt regn suckade i skogen. Då, som plötsligt vaknande ur drömmen, ryckte slottsherren sitt svärd ur skidan, genomborrade sitt bröst och stupade vid de ungas fötter. Och än en gång blixtrade himlen till, blixtrade och dånade; men snart rådde åter tystnaden överallt. « Riguardò ancora una volta i giovani, i cui occhi splendevano sempre benché già vicini a spegnersi, e lo guardavano sorridendo. Allora incrociò le braccia e fisso verso oriente, con lo sguardo impietrito stette a lungo muto nella notte tenebrosa. Ma finalmente, all’improvviso, sollevò il petto e gettò un lungo grido, lungo e pauroso, che si diffuse come un muggito nella contrada. Poi stette ancora un momento in silenzio, ascoltando attentamente, finché l’ultima eco del suo grido non svanì in lontananza. Allora, rivolto di nuovo verso oriente, gridò spaventosamente e l’eco si diffuse lontano nella contrada e lo udì distintamente propagarsi di monte in monte. Ma infine la voce lontana e tremante morì, il fulmine si placò e gli occhi raggianti dei giovani si spensero; solo una pioggia pesante gemeva nel bosco. Allora d’un subito, come desto da un sogno, il signore del castello trasse la spada dal fodero, si trafisse il petto e cadde ai piedi dei giovani. « Il cielo scintillò ancora una volta, scintillò e tuonò, ma ben presto il silenzio dominò di nuovo ovunque. 03268
Bottom
03272
Top
Morgonen kom, och på heden fann man de döda vid den gråa stenens fot; man bar dem bort och redde dem ett viloläger bredvid varandra i graven. Men i stenen såg man hädanefter deras avbilder; och man såg där de tvenne unga, famnande varandra, och under dem på sina knän en sträng, skäggig kämpe. Och fyra underbara nitar, som fyra gyllene stjärnor, strålar i stenens sida både dag och natt, erinrande om de älskandes ljuvligt slocknande ögon. Och åskans vigg, berättar sägnen, tecknade, när den flammade, dessa bilder i stenen. Och såsom på denna avbildning, så sitter ynglingen och jungfrun på himlens troner; och liksom kämpen där krälar, så gör den forna slottsherren det i glödande luft på pinobädden. Och när tornets klockor klämtar, spetsar han alltid noga sina öron, lyssnande efter stenens eko; men lika sorgmodig är alltjämt klangen. En gång skall dock stenen giva ifrån sig ett underbart milt och fröjdefullt ljud, och då har stunden för hans försoning och frälsning randats, men nära är då också hela världens stund. Därför lyss också folket alltid med en särskild ängslan på stenens eko, när klockorna klämtar. De såge gärna att mannens försoningsdag skulle randas, men minns med förskräckelse världens domedag. « Venne il mattino e sulla landa furono trovati i morti ai piedi della roccia grigia; li portarono via e costruirono loro una tomba perchè stessero l’uno vicino all’altro. Ma, da quel giorno, si vide sulla roccia la loro immagine; si scorgono i due giovani abbracciati e, sotto di loro, un vecchio severo e barbuto, in ginocchio. E quattro punti meravigliosi, come quattro stelle d’oro, brillano sul fianco della roccia, notte e giorno, in ricordo dei begli occhi languenti degli amanti. Un colpo di fulmine, narra la storia, scolpì, sfolgorando, queste immagini sulla roccia. E, come in questa immagine, così siedono felici il giovane e la donzella nei seggi celesti e come giace <]tii il vecchio così l’antico signore del castello sta sul suo giaciglio del castigo, nell’aria infuocata. E quando suonano le campane della torre tende sempre attento le orecchie per udire l’eco che rimanda la pietra, ma il suono è sempre triste. Una volta certamente si udrà venire dalla pietra una voce meravigliosamente dolce e gaia e allora sarà giunto il momento della riconciliazione, della liberazione del colpevole. E però il popolo ascolta sempre con grandissima inquietudine l’eco della pietra, quando le campane suonano. Vedrebbero volentieri sorgere il giorno della riconciliazione del colpevole ma pensano con terrore al momento del giudizio finale ». 03269
Bottom
03273
Top
Detta var den sägen, som Aapo berättade sina bröder på Sonnimäkis hed. Questa fu la storia che Abramo narrò ai suoi fratelli sulla landa di Sonnimäki. 03270
Bottom
03274
Top
Timo: Men nog får gubben svettas. Ända till domedag! Håhå! Timoteo. Deve sudare il vecchio sino al giudizio finale! Oh, oh! 03271
Bottom
03275
Top
Simeoni: Din drunimel, akta att inte domedagsba-sunen skallar just i denna stund. Simeone. Insensato! Guarda che proprio in questo momento non suoni la tromba del giudizio. 03272
Bottom
03276
Top
Eero: Inte behöver man ängslas för världens slut, så länge det finns hedningar här på jorden. Nå Gud nåde! här finns ju sju stycken förvildade hedningar mitt i kristenhetens sköte. Men inte så ont, att det inte för något gott med sig. Vi är ju världens pelare vi. Rico. Non c’è da temere la fine del mondo, finché ci saranno pagani sulla faccia della terra (Matteo, 24, 14.). E, grazie a Dio, qui ci sono sette pagani selvaggi in grembo alla comunità cristiana. Ma niente è così cattivo che non ci si trovi anche qualcosa di buono. Siamo le colonne del mondo, noi. 03273
Bottom
03277
Top
Juhani: Att du vore världens pelare? Sex tum lång. Gianni. Tu, una colonna del mondo, pollicino? 03274
Bottom
03278
Top
Simeoni: Du darrar allt, Eero, darrar som självaste fan, när den dagen nalkas, som du hånar. Simeone. Tremerai, Rico, tremerai come il diavolo, quando si avvicinerà il giorno di cui tu ora ti fai beffa. 03275
Bottom
03279
Top
Timo: Det gör han icke, det går jag i god för. Åhhå! då råder allt oväsen och villervalla. Två villervallor har redan funnits, den tredje fattas ännu; och då sker det stora salighetsundret; då skall världen förvandlas till aska och stoft som en torr näversko. Då råmar boskapen på sveden och svinen kvinkar gräsligt på stigen, om nämligen denna undergång sker sommartid, men sker den på vintern, så bråkar och råmar boskapen i lagården och svinstackarna på bosset i stian. Då är det ljud i skällan, pojkar. Åhhå! Två villervallor har varit, den tredje fattas än, såsom blinda morbror sade. Timoteo. Non riderà allora, ve lo dico io. Oh! Allora ci sarà strepito e trambusto. Due scompigli ci sono già stati e il terzo ha ancora da venire. Allora si farà palese il gran segnale della salute eterna; allora il mondo andrà in cenere e in polvere come una pantofola di betulla disseccata. Allora il bestiame muggirà nei campi e i porci spaventati si lamenteranno nel chiuso, sempre che tale rovina avvenga d’estate, ma se accadesse d’inverno, allora il bestiame sbraiterà e muggirà nelle stalle, e i porcellini gemeranno nel porcile. Allora ci sarà del tumulto, ragazzi. Oh! Due scompigli sono già venuti, il terzo ha ancora da venire, come diceva nostro zio cieco. 03276
Bottom
03280
Top
Simeoni: Ja, ja, låt oss inte glömma den dagen. Simeone. Sì, sì, ricordiamoci di quel giorno. 03277
Bottom
03281
Top
Juhani: Tig nu, bröder, Gubevars! ni vänder ju ens hjärta helt upp och ned. Låt oss sova, låt oss sova! Gianni. Zitti, ora, fratelli, Dio ci guardi! C’è da sentirsi rimescolare tutto. Dormiamo, dormiamo. 03278
Bottom
03282
Top
Så språkade de, men samtalet avtynade så småningom och sömnen böjde nedåt den ena efter den andra. Sist av dem satt Simeoni och vakade, lutande sig mot granens barkiga rot. Han satt och grubblade ihärdigt över dessa världens yttersta tider och domens stora dag. Och röda, fuktiga, milda brann hans ögon, men hans sträva kinders bruna rodnad lyste långt. Slutligen somnade också han; och så drömde de alla sött kring lägerelden, som flammade ännu en slund, men småningom falnade och slocknade. Così parlavano, ma la conversazione finalmente cessò e il sonno li colse uno vicino all’altro. L’ultimo ad addormentarsi fu Simeone; appoggiato alla radice sporgente di un pino, meditava profondamente sulla fine del mondo e il gran giorno del giudizio. I suoi occhi arrossati e umidi splendevano e le guance gli ardevano di un rossobruno. Infine dormì anche lui, e così tutti riposavano dolcemente intorno a un braciere che a poco a poco languì e si spense. 03279
Bottom
03283
Top
Dagen skymde och skymningen tätnade till natt; luften var varm och tryckande; det blixtrade då och då på den nordostliga himlasidan, emedan ett häftigt åskväder var i antågan. Med örnens fart närmade det sig kyrkbyn, kastade eld ur sitt sköte och antände plötsligt prostgårdens ria, som, fylld med torr halm, snart var ett enda eldhav. Klockorna började klämta och det blev rörelse i byn, från alla håll skyndade folk till den vildsinta branden, en flod av män och kvinnor, men fåfängt. Fruktansvärt slog lågorna upp från rian, och himlafästet färgades blodrött. Men ovädret störtade nu mot Sonnimäki, där bröderna låg djupt insomnade; och heden ekade av deras snarkningar. Nu väcker dem med ens en förfärlig skräll och de blir värre skrämda än någonsin förr i sitt liv. Deras drömförvirrade sinne förskräckes, när minnet av den dystra sägnen, beskrivningarna av världens ändalykt, strax rinner dem i hågen medan naturmakterna rasar kring dem i den hemska natten. Och det som ljus är i denna natt, är åskmolnets blixtar och det dystra återskenet från den böljande branden i byn. - Nu flammade det till och i samma ögonblick följde en väldig skräll som strax väckte bröderna. Med ljudliga rop och skrik sprang de samtidigt upp från marken, och med håret på ända som susande säv, och ögonen som ringar i skallen, stirrade de på varandra några ögonblick. Cominciò a farsi buio e il buio si fece sempre più fitto finché cadde la notte: l’aria era calda e pesante; in cielo lampeggiava qua e là a nord-est, chè si preparava un violento temporale. Con la rapidità dell’aquila si avvicinò al villaggio, lanciò fuoco all’intorno e lo appiccò improvvisamente al granaio della parrocchia, che, pieno di paglia secca, fiammeggiò ben presto in un colossale incendio. Le campane cominciarono a suonare, dando l’allarme al villaggio; da ogni parte la gente si affrettò verso il furioso incendio, corsero uomini, donne, ma invano. Il granaio bruciava paurosamente, e la volta del cielo divenne rossa come il sangue. Poi l’uragano si volse verso Sonnimäki, dove i fratelli riposavano di un sonno profondo; e la landa risuonava del loro russare. Allora un tuono terribile li svegliò ed essi si spaventarono come mai in vita loro. Il loro spirito assopito fu colto da terrore quando d’improvviso la storia tenebrosa si insinuò nella loro memoria, con le sue evocazioni della fine del mondo, mentre la natura infuriava intorno a loro nella notte tenebrosa. E l’unica luce, in quella notte, era data dai fulmini tra le nuvole e paurosi contorni indistinti scaturivano dall’incendio che ondeggiava sul villaggio. Venne un fulmine seguito immediatamente da un tuono inaudito che svegliò i fratelli. Gridando a più non posso, essi balzarono di terra come un sol uomo; i capelli ritti come giunchi rumoreggianti, gli occhi selvaggi, si guardarono l’un l’altro alcuni istanti. 03280
Bottom
03284
Top
Simeoni: Domedagen! Simeone. Il giorno del giudizio. 03281
Bottom
03285
Top
Juhani: Var är vi, var är vi? Gianni. Dove siamo? Dove siamo? 03282
Bottom
03286
Top
Simeoni: Bär det nu i väg? Simeone. Dobbiamo già andarcene? 03283
Bottom
03287
Top
Juhani: Hjälp oss, nåd! Gianni. Aiutaci, misericordia! 03284
Bottom
03288
Top
Aapo: Förfärligt, förfärligt! Abramo. Terribile, terribile! 03285
Bottom
03289
Top
Tuomas: Ja, förfärligt är det. Maso. Terribile davvero. 03286
Bottom
03290
Top
Timo: Herren bevare oss pojkstackare! Timoteo. Il Signore ci guardi, noi poveri ragazzi! 03287
Bottom
03291
Top
Simeoni: Klockorna klämtar redan! Simeone. Suonano le campane! 03288
Bottom
03292
Top
Juhani: Och stenen klingar och dansar! Hi, ha! Gianni. E la roccia risuona e balla. Ohi, ohi ! 03289
Bottom
03293
Top
Simeoni: ”Himlens klockor klämtar!” Simeone. Suonano le campane del cielo! 03290
Bottom
03294
Top
Juhani: ”Och mina krafter tryter!” Gianni. E le forze mi abbandonano! 03291
Bottom
03295
Top
Simeoni: Och bär det då i väg så här? Simeone. E così dobbiamo andarcene? 03292
Bottom
03296
Top
Juhani: Hjälp oss, barmhärtighet och nåd! Gianni. Aiutaci, Dio di misericordia e di grazia. 03293
Bottom
03297
Top
Aapo: Vilken fasa! Abramo. Che orrore! 03294
Bottom
03298
Top
Juhani: Tuomas, Tuomas, hugg tag där i mitt rockskört! Hi, ha! Gianni. Maso, Maso, tienmi stretto per il lembo del vestito! Ohi, ohi! 03295
Bottom
03299
Top
Simeoni: Hi, ha! Nu bär det i väg, i väg! Simeone. Ohi, ohi! si va, si va! 03296
Bottom
03300
Top
Juhani: Tuomas, min broder i Kristus! Gianni. Maso, fratello mio in Cristo! 03297
Bottom
03301
Top
Tuomas: Här är jag; vad vill du? Maso. Sono qui, che vuoi? 03298
Bottom
03302
Top
Juhani: Läs en bön! Gianni. Prega! 03299
Bottom
03303
Top
Tuomas: Ja, den som det kunde. Maso. Prega tu lì. 03300
Bottom
03304
Top
Juhani: Läs du, Timo, om du kan! Gianni. Prega, Timoteo, se puoi! 03301
Bottom
03305
Top
Timo: Jag skall försöka. Timoteo. Mi ci provo. 03302
Bottom
03306
Top
Juhani: Gör det nu strax! Gianni. Fallo subito! 03303
Bottom
03307
Top
Timo: O Herre, stora sorg, o Betlehems nådetron! Timoteo. Oh, Signore, grande, grande, o trono di grazia di Betlemme! 03304
Bottom
03308
Top
Juhani: Vad säger Lauri? Gianni. Che dice Renzo? 03305
Bottom
03309
Top
Lauri: Inte vet jag vad jag skall säga i detta elände. Renzo. Non so che dire in questa miseria. 03306
Bottom
03310
Top
Juhani: Elände, ändlöst elände! Men jag tror dock, att slutet inte kommer just nu. Gianni. Miseria, infinita miseria! Ma credo tuttavia che non siamo proprio ancora alla fine. 03307
Bottom
03311
Top
Simeoni: O om man gåve oss nådatid blott en enda dag! Simeone. Oh, se ci dessero ancora un giorno di respiro! 03308
Bottom
03312
Top
Juhani: Eller en vecka, en dyrbar vecka! - Men vad skall vi tänka om den förfärande elden och klockornas virriga ekon? Gianni. Oh una settimana, una preziosa settimana! Ma che pensare di quella luce spaventosa e di quel suono confuso di campane ? 03309
Bottom
03313
Top
Aapo: Det är ju eldsvåda i byn, go’ vänner. Abramo. C’è un incendio nel villaggio, amici miei. 03310
Bottom
03314
Top
Juhani: Ja, Aapo, och larmkiockan klämtar. Gianni. Già, Abramo, E suona la campana a martello. 03311
Bottom
03315
Top
Eero: Prästgårdens ria brinner. Rico. Brucia il granaio della parrocchia. 03312
Bottom
03316
Top
Juhani: Tusen rior må brinna bara denna värld består och vi dess sju syndiga barn. Gud hjälpe! Hela min kropp simmar ju i en flod av kallsvett. Gianni. Brucino pure mille granai purché duri questa terra verminosa e noi suoi sette figli peccatori. Signore, aiuto! Sono in un bagno di sudore freddo. 03313
Bottom
03317
Top
Timo: Det är inte utan att också mina byxor darrar. Timoteo. Anche a me tremano i pantaloni. 03314
Bottom
03318
Top
Juhani: En stund utan like! Gianni. Momento unico al mondo! 03315
Bottom
03319
Top
Simeoni: Så straffar oss Gud för våra synders skull. Simeone. Così Dio ci punisce dei nostri peccati. 03316
Bottom
03320
Top
Juhani: Så är det! Varför sjöng vi den där leda sången om Rajamäki-regementet? Gianni. Davvero! Perchè cantare quella maligna canzone sul « Reggimento di Rajamäki » ? 03317
Bottom
03321
Top
Siemoni: Ni skymfade skamlöst Mikko och Kajsa! Simeone. Avete canzonato impudentemente Michele e Caterina! 03318
Bottom
03322
Top
Juhani: Det gjorde vi. Men Gud välsigne dem! Han må välsigna oss alla, alla, klockarn med! Gianni. Che dici! Ma che Dio li benedica. Ci benedica tutti, anche il sacrestano! 03319
Bottom
03323
Top
Simeoni: Den bönen är tacknämlig för himlen. Simeone. Questa preghiera sarà gradita al cielo. 03320
Bottom
03324
Top
Juhani: Låt oss lämna detta gruvliga ställe. Där ser man ju elden flamma som förtappelsens ugn, och där glöder i stenens sida också dessa ögon så bedrövligt mot oss. Tro mig, det var Aapos berättelse om dessa kattögon som åstadkom denna darrning i våra ryggkotor. Men låt oss ta till schappen, och ingen av oss må glömma sin påse och abc-bok. Bort, bröder! Vi marscherar till Tammisto där Kyösti bor, till Kyösti med Herrans hjälp, och därifrån i morgon hemåt, om vi lever. Låt oss gå nu! Gianni. Andiamocene da questo luogo spaventoso. Laggiù divampa l’incendio come il forno della perdizione, e qui dal fianco della roccia, questi occhi mandano raggi sinistri verso di noi. Sapete, proprio quella storia di Abramo su questi occhi di gatto ci ha fatto correre i brividi per la schiena. Ma prendiamo l’àmbulo e che nessuno si dimentichi del suo sacco e del sillabario. Via, fratelli. Andiamo a Tammisto, da Gustavo, con l’aiuto di Dio, e domani a casa, se siamo sempre vivi. Andiamocene! 03321
Bottom
03325
Top
Lauri: Men snart har vi ett jädrans regn i nacken på oss och blir våta som råttor. Renzo. Ma presto ci verrà sul groppone un rovescio e ci inzupperemo come topi. 03322
Bottom
03326
Top
Juhani: Må vara, må vara! Vi fick ju ännu nåd. Låt oss gå nu! Gianni. Bagniamoci, bagniamoci pure! Ancora grazie. Andiamo ora! 03323
Bottom
03327
Top
De skyndade bort, hastigt traskande i hälarna på varandra, hamnade snart på den sandiga vägen och styrde kosan mot Tammisto gård. I blixtskenet och dundret, som vältrade sig åt flera håll under fästet, gick de en stund, tills ett störtregn började skölja dem. Då ökade de sin gång till språng och närmade sig ”Kulomäkis gran” som, berömd för sin höjd och yvighet, stod tätt invid vägen bjudande skydd åt mången vandrare i regnet. Vid dess fot satt bröderna medan regnskuren föll och brusade i den väldiga granen; men när luften lättade, fortsatte de åter sin färd. Naturen lugnade sig, vinden stillnade, molnen flydde, och blek steg månen upp över skogens toppar. Utan brådska och bekymmer traskade bröderna framåt på den plaskande vägen. Partirono in fretta, camminando rapidi uno dietro l’altro e raggiunsero la strada sabbiosa e si diressero verso la fattoria di Tammisto. Sotto i colpi dei fulmini e il brontolare dei tuoni che rotolavano da ogni parte per il cielo, avanzarono un po’, finché un acquazzone si mise ad annaffiarli. Allora se la dettero a gambe e si accostarono all’abete di Kulomäki, che, noto per la sua altezza e il suo spesso fogliame, si ergeva proprio di fianco alla strada maestra e serviva di riparo a molti passanti sorpresi dalla pioggia. I fratelli si misero ai suoi piedi; mentre il rovescio continuava crepitando sul maestoso abete ; ma quando il tempo si schiarì si rimisero in cammino. La natura si placò, il vento cessò, le nubi si dissiparono e una luna scialba sortì dalle cime del bosco. Senza fretta e senza pensieri i fratelli avanzarono sulla via fangosa. 03324
Bottom
03328
Top
Tuomas: Ofta har jag funderat på vad åskan egentligen är, det där blixtrandet och dundret. Maso. Ho spesso pensato donde venga e che cosa sia l’uragano coi suoi fulmini e i suoi tuoni. 03325
Bottom
03329
Top
Aapo: Vår blinda morbror sade att detta uppror på himmelen kom sig därav, att mellan molnklimparna samlats torr sand, som vindvirvlarna lyft upp i luften. Abramo. Nostro zio cieco diceva che in cielo nasce questo fracasso quando fra nuvola e nuvola va a posarsi della sabbia asciutta sollevata in aria da turbini di vento. 03326
Bottom
03330
Top
Tuomas: Hur månne det nu är med den saken? Maso. Può essere. 03327
Bottom
03331
Top
Juhani: Men som barn inbillar man sig ett och annat. Vad tänkte jag månne som en liten pojkstrunt om åskan? Jo, ser du, det var ju Gud, som då åkte och kuskade på himlens gator, och det slog eld ur den steniga vägen och hjulets järnsko. Heheh! Barnet tänker som det orkar. Gianni. Anche la fantasia d’un bambino ha le sue immagini. Quante volte non ho pensato io all’uragano quando avevo ancora le sottanine? Pensavo fosse Dio che andava in carrozza per le vie del cielo e che sprizzasse fuoco dalle pietre della via e uscissero ghiere dalle ruote di ferro. I bambini hanno un cervello da bambini. 03328
Bottom
03332
Top
Timo: Och jag då? I samma riktning funderade också jag, när jag som en sådan där liten baddare till tummeliten tassade på stigen mens åskan knallade, trippade, trippade med en liten skjortslarva på mig. Gud vältar sin åker, tänkte jag, vältar och klämmer riktigt duktigt till med sin tjurlemspiska, och av rappen blixtrar sedan den ståtliga valackens trinda lår, liksom vi ser länderna på en praktfull häst kasta gnistor, när vi stryker över dem. Ja, sådana var dessa tankar. Timoteo. E io? la pensavo quasi lo stesso anch’io, quando, piccolo come il pollice del diavolo, trotterellavo per la strada sotto l’imperversare dell’uragano, con un pezzetto di camicia addosso. Dio ara i suoi campi, pensavo io, ara e assesta dei bei colpi di frustino sulla groppa del suo bel cavallo che sprizza scindile dalla grassa coscia, come le vediamo uscire dai fianchi di un pulledro, quando lo si stropiccia. Così la pensavo io. 03329
Bottom
03333
Top
Simeoni: Som barn tänkte jag och tänker fortfarande: himlens blixt och dunder skall uppenbara Guds vrede för de syndiga på jorden; för mänskornas synder är stora, otaliga som sandkornen i havet. Simeone. Io credevo, da bambino, e credo ancora, che il fulmine e il tuono manifestino l’ira di Dio contro i peccatori della terra; poiché i peccati degli uomini sono grandi e innumerevoli come i granelli di sabbia in mare. 03330
Bottom
03334
Top
Juhani: Visst syndas det här, det kan inte förnekas, men nog kokas syndare också här riktigt i salt och peppar. Gossen min, håll i minnet vår skolfärd och vad vi rönte under den. Klockarn klöste och luggade ju oss som en hök; det känner jag än och skär mina länder, gosse. Gianni. Davvero si fanno dei peccati quaggiù, non si può negare, ma il peccatore vien già cotto col sale e col pepe in questo mondo. Ragazzo mio, ricordati della nostra gita a scuola e di quello che abbiamo dovuto sopportare. Il sacrestano ci ha graffiati e bastonati come un falco; lo sento ancora e stringo i denti, ragazzo mio. 03331
Bottom
03335
Top
Men den nattliga färden fortsattes och bröderna närmade sig Tammisto gård, i vilken de trygga steg in, och Kyösti redde dem präktiga bäddar. Denne Kyösti, en karl stadig som en timmerstock, var gårdens enda son, men ville aldrig taga hand om hus-bondskapet utan önskade alltid leva enligt sin egen håg, för sig själv. En gång hade han också likt en besatt vandrat från by till by, predikande och skrikande; och i detta tillstånd hade, berättas det, hans funderingar om religiösa ting fört honom. Och när han slutligen klarnat upp från detta, var han annars densamma som förr, men han skrattade aldrig mer. Och det förunderliga skedde också, att han hädanefter i Jukolas bröder såg sina bästa vänner, fastän han tidigare knappast ens känt dem. In till denna man steg nu bröderna för att söka sig nattkvarter. Ma il loro viaggio notturno volgeva al termine ed era vicina la fattoria di Tammisto dove i fratelli entrarono seri, e Gustavo preparò loro dei buonissimi letti. Questo Gustavo, un tipo massiccio come un tronco, era il solo uomo della fattoria, ma non gli importava di fare da capoccia, preferendo vivere sempre isolato e per sè. Una volta aveva corso i villaggi come un forsennato, predicando e gridando, e si era ridotto in tale stato, si racconta, per le sue meditazioni sulle cose della fede. Quando finalmente ritornò in sè, era in tutto come prima, se non che non rise mai più. E avvenne allora questo fatto bizzarro, che egli, da quel momento, scelse, come suoi migliori amici, i fratelli di Jukola che prima aveva appena conosciuto. Da quest’uomo andarono ora i fratelli in cerca di alloggio per la notte. 03332
Bottom

kapitel 04 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
04001
Top
Följande dag närmade sig Jukolaborna åter sitt hem, traskande i rad efter varandra. Men jämmerligt var deras utseende: deras kläder illa rivna, deras ansikten brokiga av blånader och sår. Juhani, som stegade främst, hade fått sitt vänstra öga nästan igenmurat, Aapos läppar var särdeles svullna, ur Timos panna hade skjutit fram ett väldigt horn, och haltande lin-kade Simeoni efter de andra. Alla hade fått sina huvuden illa sargade; och en hade svept omkring det sin tömda matpåse, en annan åter ryckt trasor ur jackan för sina sår. I detta skick återvände de från sin skolfärd, och mot dem ilade deras hundar Killi och Kiiski, muntert glammande. Men bröderna orkade föga återgälda de vänskapsbevis de fick av sina trogna väktare. Il giorno seguente i giovani di Jukola si avvicinarono di nuovo a casa in fila indiana. Avevano un aspetto miserabile: i vestiti tutti strappati, i visi segnati da ecchimosi e ferite. Gianni, che camminava in testa, aveva l’occhio sinistro quasi chiuso, Abramo le labbra gonfie, a Timoteo era sortito dalla fronte un duro bernoccolo e Simeone cammini va zoppicando dietro agli altri. Avevano tutti la testa malconcia e chi ci si era avviluppato intorno una bisaccia vuota, chi si era strappato dei brandelli della blusa per le ferite. In tale stato ritornavano dalla spedizione a Scuola. I cani Killi e Kiiski corsero loro incontro contenti e facendo le feste. Ma i fratelli non avevano la forza di rendere le carezze ai loro fidi guardiani. 04001
Bottom
04002
Top
Men vem hade behandlat dem så illa? Vem hade på detta vis kunnat stuka Jukolas starka bröder? Jo, det var Toukolabornas hämdevärv. När de hade hört, att Jukolaborna tog sig en rast i Tammisto, slöt de sig samman tjugo man starka och gömde sig i buskarna vid vägkanten för att vänta på sina ovänner. Där nuckade de länge och vaktade, med bastanta vapen i nävarna. Men slutligen, när skolmannen närmade sig, rusade de sammansvurna på dem med rykande fart, från vägens bägge sidor anföll de, och det uppstod en gruvlig lek med gärdsgårdstörar, i vilken bröderna illa tilltygades. Men utan men klarade inte heller Toukolaborna slagsmålet, ty mången av dem kände den svindlande verkan av brödernas nävar. Tvenne av dem bars avsvimmade hem: Kuninkala-Eenokki och Kissala-Aapeli. Och då blänkte Aapelis skalle fram från nacken ända till pannan, sken som bottnen på en tennkanna. Juhanis näve hade uträttat detta hårdhänta röjningsarbete. Chi li aveva malmenati in tal modo? Chi aveva potuto così abbattere i forti fratelli di Jukola? Erano i giovani di Toukola che si erano vendicati. Essi, avendo saputo che quelli di Jukola erano a Tammisto, avevano fatto una congiura di diciotto uomini valenti e si erano nascosti in un cespuglio sul ciglio della strada a far la posta ai loro nemici. Stettero a lungo ad attenderli, mezzo assopiti, con solide armi in mano. Finalmente, quando gli allievi si avvicinarono, i congiurati balzarono loro addosso con la rapidità del vento, si slanciarono dalle due parti della strada e sorse un’orribile mischia in cui i fratelli le buscarono sode. Ma nemmeno quelli di Toukola se la cavarono incolumi dalla lotta; a più d’uno girò il capo sotto i colpi solidi dei pugni dei fratelli. Due di loro furono portati a casa svenuti: Enoc di Kuninkala e Abele di Rissala, il cui cranio era lucido dalla nuca alla fronte, lucido come il fondo di un bricco di stagno; era stato il pugno di Gianni a compiere quest’opera ripugnante di dissodamento. 04002
Bottom
04003
Top
Men sist och slutligen satt dock bröderna i hemmets vida stuga, trötta på alla vis. Finalmente i fratelli sedevano nell’ampia camera di casa loro, Manchi morti. 04003
Bottom
04004
Top
Juhani: Vem är i tur att elda bastun? Gianni. A chi tocca di scaldare la sauna? 04004
Bottom
04005
Top
Timo: Det är nog jag. Timoteo. A me. 04005
Bottom
04006
Top
Juhani: Elda den så att rösena brakar. Gianni. Scaldala da far scoppiettare la stufa. 04006
Bottom
04007
Top
Timo: Skall göra mitt bästa. Timoteo. Cercherò di fare del mio meglio. 04007
Bottom
04008
Top
Juhani: Gör det bästa du kan, för våra sår kräver hetta; sannerligen! Men du, Eero, hämta från Routio ett stop brännvin till priset av den bästa stock som finns i vår skog. Ett stop brännvin! Gianni. Fai bene, perchè le nostre ferite hanno bisogno di vapore caldo; davvero! Ma su, Rico, va’ a prendere un litro di acquavite da Routio. Glielo pagheremo col miglior tronco del nostro bosco. Un litro di acquavite! 04008
Bottom
04009
Top
Simeoni: Det är kanske för mycket. Simeone. Sarà forse un po’ troppa. 04009
Bottom
04010
Top
Juhani: Det är knappt så det räcker till smörjmedel för sju män. Här finns ju, skall Herren veta, sår som stjärnor på himlen; och illa värker och sparkas detta öga, men ännu värre gallan och hjärtat här i mitt sinne. Men allt är väl, allt är väl! Jukola-Jussi är inte död än. Gianni. Basterà appena per frizionare sette uomini. Abbiamo, il Signore lo sa, tante ferite quante sono le stelle in cielo. Questo occhio mi duole e mi brucia, ma mi fa ancor più male qui dentro, nella bile e nel cuore. Ma bene, bene! Giannino di Jukola non è uncor morto. 04010
Bottom
04011
Top
Kvällen kom, en sorgmodig septemberafton. Eero hämtade brännvin från Routio och Timo bragte bud, att bastun var färdig; och brödernas ilskna sinne stämdes lite mildare. De gick att bada och Timo kastade bad, rösets svartnade stenar smällde och som ett moln rullade den heta ångan runt bastun. Med all sin kraft brukade nu envar sin savmjuka, ljuvliga björklövsbukett, de badade och baddade sina sår, och badkvastarnas häftiga klatschande hördes lång väg från bastun. Venne la sera, una triste sera di settembre; Rico prese l’acquavite da Routio e Timoteo venne a dire che la sauna era pronta, notizia che addolcì un po’ la collera dei fratelli. Andarono a fare il bagno; Timoteo fece sprigionare il vapore, gettando l’acqua sulle pietre nere e roventi della stufa, che scricchiolarono, e il vapore bollente si diffuse all’intorno come una nuvola. Ciascuno maneggiò allora con tutta la forza il suo bel fascetto di tenera betulla e fecero il bagno, si medicarono le ferite col vapore e di lontano si udivano dalla sauna i colpi rapidi dei fascetti di betulla. 04011
Bottom
04012
Top
Juhani: Nu får våra sår smaka på den turkiska polkan. Bastubadet, det är nog den sjuka kroppens och själens bästa bot här på jorden. Men ögat svider av bara tusan! Nå svid nu och värk då, desto ilsknare ger jag dig hetta i nacken. Hur är det fatt med din trut, Aapo? Gianni. Le nostre ferite hanno ora un bagno turco. Un bagno di vapore; non c’è rimedio migliore, sia per il corpo malato che per l’anima. Mi brucia un occhio come il diavolo. Brucia quanto vuoi, ti darò ancor più calore sul collo. Come va il ceffo, Abramo? 04012
Bottom
04013
Top
Aapo: Den blir nog mör så småningom. Abramo. Si sgonfia a poco a poco. 04013
Bottom
04014
Top
Juhani: Kläm till den och bulta på den som ryssen på sin krake, så mjuknar den nog. Men mera ånga, l'imo, eftersom ditt åliggande i kväll är att tjäna oss. - Så där, min gosse! Låt komma bara. Nog finns där hetta, nog finns där hetta! Just så, din krabat! Gianni. Battilo e picchialo come fa il Russo con la sua rozza, allora di certo ti diventerà morbido. Ma ancora del vapore, Timoteo, poiché questa sera tocca a te di servirci. Così, fratellino mio! lascialo venire bene il caldo, bene il caldo. Così, fratellino caro! 04014
Bottom
04015
Top
Lauri: Det tar till och med i naglarna. Renzo. Vi bruciate le unghie. 04015
Bottom
04016
Top
Juhani: Naglarna må också få sin del. Gianni. Anche le unghie devono avere la loro parte. 04016
Bottom
04017
Top
Aapo: Sluta upp med kastandet, pojke; annars får vi jämka oss ut härifrån alle man. Abramo. Oh ragazzo, smetti di gettare acqua, altrimenti dovremo svignarcela. 04017
Bottom
04018
Top
Eero: Prisar vi honom lite till, så är vi snart förvandlade till kol. Rico. Ringraziamolo ancora un po’ e presto saremo carbonizzati. 04018
Bottom
04019
Top
Juhani: Det är redan nog, Timo. Kasta inte mera. Kasta för helvete inte mera! - Stiger du ned, Simeoni? Gianni. Basta, Timoteo; non buttar più acqua. All’inferno non ne buttar più! Scendi di già, Simeone? 04019
Bottom
04020
Top
Simeoni: Jag stackars gosse ger mig i väg. Och ack, om ni visste varför! Simeone. Scendo, povero me, ah, se sapeste perchè? 04020
Bottom
04021
Top
Juhani: Säg det. Gianni. Dillo. 04021
Bottom
04022
Top
Simeoni: Minns, mänska, förtappelsens ugn och bed dag och natt. Simeone. Ricordati, uomo, della fornace della perdizione e prega notte e giorno. 04022
Bottom
04023
Top
Juhani: Sånt struntprat! Låt kroppen få om den så önskar; för ju hetare badet är, desto bättre är dess helande kraft och verkan. Det vet du fuller väl. Gianni. Sciocchezze! Fai prendere al corpo ciò che vuole; più il vapore è caldo e migliore è la sua efficacia e la sua forza nel guarire. Lo sai bene. 04023
Bottom
04024
Top
Simeoni: Vems är varmvattnet i ämbaret här vid ugnsfoten? Simeone. Di chi è quell’acqua calda in quel vaso davanti alla stufa ? 04024
Bottom
04025
Top
Juhani: Det är mitt, sa bonn om Stockholm. Rör inte vid det. Gianni. « È mia », disse il fabbro della sua casa. Non la toccare. 04025
Bottom
04026
Top
Simeoni: Jag tar en liten skvätt av det. Simeone. Ne prendo solo un goccino. 04026
Bottom
04027
Top
Juhani: Det skall du inte göra, du din kanalje till broder, annars går det illa. Varför värmde du ej själv åt dig? Gianni. No, caro mio, altrimenti son dolori. Perchè non te ne sei scaldata un po’ anche per te? 04027
Bottom
04028
Top
Tuomas: Vad bråkar du där i onödan? Tag från min pyts, Simeoni. Maso. Cosa cianci? Prendine dal mio secchio, Simeone. 04028
Bottom
04029
Top
Timo: Eller från min, där under lavtrappan. Timoteo. O dal mio, là sotto la scaletta del banco. 04029
Bottom
04030
Top
Juhani: Eller tag om det kniper också från mitt ämbar, men lämna åtminstone hälften kvar. Gianni. Prendine anche dal mio secchio, ma lasciamene almeno la metà. 04030
Bottom
04031
Top
Lauri: Eero! Din tokdåre, se till att jag inte kastar dig ned från laven. Renzo. Rico, maledetto, bada che ti butto già dal banco. 04031
Bottom
04032
Top
Aapo: Vad är det för konster och knep ni har för er där i vrån ni två? Abramo. Oh, voi due, cosa intrigate, cosa pasticciate là in quell’angolo? 04032
Bottom
04033
Top
Juhani: Vad knorrar ni där? Vasa? Gianni. Cosa ringhiate là? Eh? 04033
Bottom
04034
Top
Lauri: Han blåser mig på ryggen. Renzo. Mi soffia nella schiena. 04034
Bottom
04035
Top
Aapo: Håll dig i skinnet, Eero! Abramo. Stai buono, Rico! 04035
Bottom
04036
Top
Juhani: Heh, din snorgärs! Gianni. Ehi, robaccia! 04036
Bottom
04037
Top
Simeoni: Eero, Eero, kommer inte ens badets mo-lande hetta dig att tänka på helvetets eld. Kom ihåg Hemmola-Juho, kom ihåg Hemmola-Juho! Simeone. Rico, Rico, nemmeno il calore soffocante del vapore ti fa pensare al fuoco dell’inferno? Ricordati di Juho di Hemmola, ricordati di Juho di Hemmola. 04037
Bottom
04038
Top
Juhani: Han såg ju på sin sjukbädd den eldsjö, från vilken han ännu en gång räddades, och han såg den för att han alltid på bastulaven hade tänkt på helvetet, efter vad man berättade. - Men är det dagsljuset som skiner igenom knuten där? Gianni. Nel suo letto di dolore vide il lago infuocato, da cui ancora una volta fu salvato, per il motivo che, come gli fu detto, egli sempre, sul banco della sauna, si era ricordato dell’inferno. Ma è la luce del giorno che splende, entrando da quest’angolo? 04038
Bottom
04039
Top
Lauri: Klara dagsljuset. Renzo. Un bellissimo giorno. 04039
Bottom
04040
Top
Juhani: O din best! bastun sjunger på sista versen. Därför vare mitt husbondskaps första strävan att bygga en ny bastu. Gianni. Diavolo! la sauna canta la sua ultima canzone. Perciò il primo compito di quando amministrerò la casa, sarà di costruire una nuova sauna. 04040
Bottom
04041
Top
Aapo: En ny är sannerligen av nöden. Abramo. Ce n’è proprio bisogno di una nuova. 04041
Bottom
04042
Top
Juhani: En ny, en ny utan tvekan. En bastulös gård går icke an med tanke på såväl badandet som husmorans och statargummornas barnafödsel. Ja, en rykande bastu, en skällande hund, en galande tupp och en jamande katt, de är en duktig gårds kännetecken. Ja, nog har den stök och görslor, som tar hand om vår gård. - Lite ånga till är åter av nöden, Timo. Gianni. Nuova, nuova, senza discussione. Una fattoria senza sauna non è ammissibile : occorre, e per fare il bagno e per i parti della moglie del padrone e di quelle degli operai. Una sauna che fuma, un cane che abbaia, un gallo che canta e un gatto che miagola; tali sono i segni di una fattoria in buono stato. Sì, avrà il suo da fare chi si occupa della fattoria. Ci vorrebbe ancora un po’ di vapore, Timoteo. 04042
Bottom
04043
Top
Timo: Det skall du få. Timoteo. L’avrete. 04043
Bottom
04044
Top
Simeoni: Men låt oss minnas, att det är lördagsafton. Simeone. Ma ricordiamoci che è sabato sera. 04044
Bottom
04045
Top
Juhani: Och låt oss passa på att våra skinn inte snart hänger på sparren, som det hände med förra pigan. En fasansfull händelse! Gianni. Stiamo attenti che la nostra pelle non resti penzoloni da una pertica come una volta quella di una domestica. Che fatto terribile. 04045
Bottom
04046
Top
Simeoni: Flickan hann aldrig till bastun i de andras sällskap, utan sölade och drönade där medan de andra redan låg och sov. Men en lördagskväll dröjde hon längre än vanligt. Man började leta efter henne; men vad hittade man av henne? Bara skinnet på sparren. Och riktigt mästerligt var det skinnet flått, där fanns håret, ögonen, öronen, munnen och till och med naglarna i behåll. Simeone. Quella ragazza non andava mai nella sauna con gli altri, ma ci si traccheggiava quando gli altri dormivano. Un sabato sera ci si fermò più a lungo, come al solito. Andarono a cercarla, ma cosa trovarono? Solo la sua pelle a una pertica. Era stata scorticata proprio con mano maestra : c’erano ancora i capelli, gli occhi, le orecchie, la bocca e anche le unghie. 04046
Bottom
04047
Top
Juhani: Vare den händelsen oss... Se, se, hur häftigt ryggen min suger ångan i sig! Liksom du inte fått smaka på badkvasten sedan nyåret. Gianni. Che non ci succeda anche a noi... Guarda, guarda, come prende presto il vapore la mia schiena! Come se non avesse gustato il fascetto di betulle da capo d’anno. 04047
Bottom
04048
Top
Lauri: Men vem hade flått flickan? Renzo. Ma chi l’aveva scorticata? 04048
Bottom
04049
Top
Timo: Vem, fråga det. Vem annan än ... Timoteo. Chi? E lo domandi? Chi, se non... 04049
Bottom
04050
Top
Juhani: Storgubben. Gianni. Il vecchione. 04050
Bottom
04051
Top
Timo: Ja. Han som går omkring som ett rytande lejon. - En fasansfull händelse! Timoteo. Già, lui che va in giro come un leone ruggente. Che atto orribile! 04051
Bottom
04052
Top
Juhani: Stick du, Timo-liten, i min näve jackan från sparren där. Gianni. Timoteo, passami la mia camicia là dalla pertica. 04052
Bottom
04053
Top
Timo: Den här då? Timoteo. Questa? 04053
Bottom
04054
Top
Juhani: Nåh! Här bjuder han Eeros lapp åt en karl. Du kan då! - Den mellersta där. Gianni. Macché! Offrire a un uomo quel pezzetto di stoffa di Rico, Ma, te! Quella là, nel mezzo. 04054
Bottom
04055
Top
Timo: Jaså, den här? Timoteo. Questa? 04055
Bottom
04056
Top
Juhani: Ja, se det är jacka för en fullvuxen karl. Tack skall du ha. - En gräslig händelse, säger också jag, för att återgå till det tidigare. Men må det vara oss en påminnelse om, att ”helgdagsaftonen är den största festen”. Och så skall vi tvätta oss så rena som om vi kommit från barnmorskans flinka händer; och sedan till stugan med skjortan under armen, och den hettade kroppen må få sig riktigt frisk luft i nacken. -Jag nästan tror, att det där ögongullet mitt smått är på bättringsvägen. Gianni. Questa è una camicia da uomo. Grazie. Un fatto orribile, dico, per tornare a bomba. Ma dobbiamo ricordarci che « la vigilia della festa è la festa maggiore ». Ora puliamoci bene come se uscissimo dalla mano abile della levatrice; poi torniamo in camera con la camicia sotto il braccio, perchè il nostro corpo infiammato si prenda bene l’aria fresca. Mi pare che il mio caro occhio vada già meglio. 04056
Bottom
04057
Top
Simeoni: Men min fot är inte på samma väg, utan värker och molar som i kokande aska. Var hamnar jag med den, stackare? Simeone. Ma non il mio piede, mi brucia e mi duole come se l’avessi nella cenere bollente. Che ne faccio, povero me? 04057
Bottom
04058
Top
Eero: Lägg dig vackert att sova när vi hunnit in i stugan, och be om fotsalva, och prisa sedan din Skapare, som i dag skyddat dig ”så du inte stött din fot mot stenen”, såsom vi läser i aftonbönen. Rico. Mettilo a letto per benino quando andiamo in casa e domanda un unguento per il piede (Apocalisse, 3, 18.) e poi ringrazia il Creatore che oggi ha impedito « che il tuo piede urtasse in una pietra » come leggiamo nella preghiera della sera (Frase del Vangelo di Luca, 4, 11.). 04058
Bottom
04059
Top
Simeoni: Jag hör ej på dig, jag hör inte. Simeone. Non ti sento, non ti sento. 04059
Bottom
04060
Top
Eero: Be då också om öronsalva. Men sätt dig i gång med detsamma, annars blir du här som byte åt fanen. Rico. Domanda anche un unguento per le orecchie. Ma muoviti, altrimenti diverrai preda del diavolo qui. 04060
Bottom
04061
Top
Simeoni: Mina öron är tilltäppta i din riktning, tillknäppta på andligt vis. Begrip det, mänska! Simeone. Le mie orecchie sono sorde alle tue parole, sorde in senso spirituale. Capisci, uomo! 04061
Bottom
04062
Top
Eero: Kom nu, eljes hänger ditt skinn snart på sparren, och på riktigt kroppsligt vis. Rico. Vieni, ora, altrimenti la tua pelle penderà dalla pertica e questa in senso corporale. 04062
Bottom
04063
Top
Nakna och brännheta gick de från bastun till stugan; och deras kroppar glödde som solstekt björknäver. När de kommit in, satte de sig att pusta en stund medan svetten rann; och därefter klädde de småningom på sig. Men Juhani begynte nu koka salvor åt hela den sårade brödraskaran. Han ställde på elden en gammal skaftlös malmpanna, hällde i den ett stop brännvin och i brännvinet blandade han två kvarter krut, ett kvarter svavelmjöl och samma mängd salt. När detta hade kokat ungefär en timme, lyfte han koket att kallna, och salvan, som liknade en becksvart välling, var färdig. Sina sår, isynnerhet dem, som de hade i huvudet, smorde de med denna salva och strök över den med färsk, gulbrun tjära. Och då klämdes deras tänder ihop och mörknade deras anleten fasligt; så sved i såren det starka läkemedlet. Men Simeoni redde aftonmåltiden, bar till bordet sju hålkakor, en torkad nötbog och ett rågat träfat med glödstekta rovor. Men denna kväll smakade maten dem inte särskilt, och snart reste de sig från bordet, klädde av sig och lade sig ned på sina läger. Nudi e riscaldati, andarono dalla sauna in casa e i loro corpi erano abbronzati come la scorza della betulla bruciata dal sole. Entrati, si fermarono un momento per riposarsi, chè sudavano abbondantemente, poi si vestirono adagio, adagio. Allora Gianni si mise a preparare un balsamo per le ferite di tutti i fratelli. Mise sul fuoco una vecchia padella di metallo, smanicata, ci versò un litro di acquavite e vi mescolò due quarti di polverina, un quarto di farina di zolfo e altrettanto sale. Quando questa mistura ebbe bollito per circa un’ora, la levò dal fuoco perchè freddasse e il balsamo, nero come la pece e pastoso, era pronto. Unsero le loro ferite, specie quelle del capo, con l’unguento e vi spalmarono sopra del catrame fresco e giallo-scuro. Strinsero forte i denti e si oscurarono orribilmente in volto; tanto bruciava nelle ferite quella energica medicina. Simeone preparò la cena, mise in tavola sette pani a ciambella, un coscio di bove seccato e una zuppiera colma di navoni. Ma quella sera non gustarono molto il cibo; si alzarono presto da tavola, si spogliarono e andarono a letto. 04063
Bottom
04064
Top
Natten var mörk och överallt rådde ljudlöshet och tystnad. Men plötsligt ljusnade rymden kring Jukola; bastun hade fattat eld. För så het hade Timo eldat gråstensugnen, att väggen började glöda och slutligen flammade upp i lågor, och så brann byggningen till aska, utan att någons öga såg det. Och när dagen grydde, återstod av Jukolas bastu några pyrande bränder och ugnens skinande kummel. Slutligen, vid middagstiden, vaknade även bröderna, steg upp lite friskare än föregående kväll, klädde på sig och började äta frukost, som nu smakade dem väl. Länge spisade de utan att yttra ett ord, men slutligen uppstod ett samtal om det vilda uppträdet på vägen mellan Tammisto och Toukola. La notte era scura e dovunque regnava il silenzio e la pace. Ma d’improvviso lo spazio intorno a Jukola s’illuminò; la sauna aveva preso fuoco! Timoteo aveva talmente scaldato il forno di pietra grigia (Non si sa quale sia il corrispondente esatto, in italiano, di questa pietra grigia.) che il fuoco, nella parete, prima cominciò a covare poi divampò. Così in tutta pace l’edifìcio s’incenerì senza che nessuno se ne avvedesse. Quando spuntò il mattino, della sauna di Jukola restavano solo alcuni tizzoni ardenti e un mucchio di pietre del forno ancora calde. Finalmente a mezzogiorno si svegliarono anche i fratelli e si levarono più freschi della sera prima; si vestirono e si misero a far colazione di gusto. Mangiarono a lungo senza dire una parola, ma alla fine si rimisero a discorrere del brutto incontro sulla strada fra Tammisto e Toukola. 04064
Bottom
04065
Top
Juhani: Vi fick oss sannerligen en duktig bastu; men likt rövare rusade de på oss med störar och stakar. Men ack! hade också vi haft vapen i nävarna och ögonen öppna för faran, så sågade man allt denna dag kistbräder i Toukola by, och dödgrävaren skulle ha arbete. Men jag gav dock Kissala-Aaapeli hans andel. Gianni. Ne abbiamo buscate davvero; ma ci sono corsi addosso come briganti con bastoni e con pertiche. Se avessimo avuto delle armi in mano e avessimo preveduto il pericolo, oggi si preparerebbero delle bare nel villaggio di Toukola e il becchino avrebbe il suo lavoro. Però ad Abele di Rissala gli ho dato la sua parte. 04065
Bottom
04066
Top
Tuomas: En vit, hårlös linje löpte från hans panna ned till nacken som vintergatan på hösthimlen. Maso. Una riga bianca e senza capelli gli correva dalla fronte al collo come la via lattea nel cielo autunnale. 04066
Bottom
04067
Top
Juhani: Du såg det? Gianni. L’hai vista tu? 04067
Bottom
04068
Top
Tuomas: Jag såg det. Maso. L’ho vista io. 04068
Bottom
04069
Top
Juhani: Han har fått sitt. Men de andra, de andra. Ilerrejessus! Gianni. Lui ha avuto il fatto suo, ma gli altri, gli altri, diavolo! 04069
Bottom
04070
Top
Eero: Dem hämnas vi på ända till märgen. Rico. Ci vendicheremo fino al midollo. 04070
Bottom
04071
Top
Juhani: Låt oss alla samfällt slå våra huvuden ihop och därur må uppstiga en plan till en makalös hämnd. Gianni. Scervelliamoci tutti insieme e prepariamo un piano di vendetta senza precedenti. 04071
Bottom
04072
Top
Aapo: Varför dra över oss ett evinnerligt fördärv? Må vi ty oss till lag och rätt, men inte bruka egen-handsrätt. Abramo. Perchè provocare malanni eterni? Basiamoci sulla legge e sulla giustizia e non sull’opera delle nostre mani. 04072
Bottom
04073
Top
Juhani: Den första Toukolabon, som jag får i mina klor, slukar jag levande med hull och hår; det är lag och rätt. Gianni. Il primo uomo di Toukola che mi capita fra le mani io ingoio vivo con la pelle e i peli e tutto; questa è la legge e la giustizia. 04073
Bottom
04074
Top
Simeoni: Min arma broder! skall du någonsin ärva himmelriket? Simeone. Povero fratello mio! Non ci pensi mai di unirti agli eredi al cielo? 04074
Bottom
04075
Top
Juhani: Vad bryr jag mig om himlen, ifall jag inte får se Tuhkala-Mattis blod och träck! Gianni. Cosa m’importa del cielo, se non posso veder scorrere il sangue e le budella di Matteo di Toukola! 04075
Bottom
04076
Top
Simeoni: Ve dig vidunder, ve dig! Man måste gråta. Simeone. Ah, orribile, orribile! C’è da piangere. 04076
Bottom
04077
Top
Juhani: Gråt du för att katten är död, men inte för min skull. Hmhm! Jag skall göra korv av dem. Gianni. Piangi sulla morte del gatto ma non per me. Ehm! Io ne farò salsicce. 04077
Bottom
04078
Top
Tuomas: Detta sargande skall jag en gång hämnas, det lovar och svär jag. Så gör ju bara en varg. Maso. Una volta mi vendicherò di questa scorticatura, lo prometto e lo giuro. Sono i lupi che trattano così la gente. 04078
Bottom
04079
Top
Juhani: En galen varg. Jag svär samma ed. Gianni. I lupi furiosi. Io faccio lo stesso giuramento. 04079
Bottom
04080
Top
Aapo: Den hämnden återfaller på vår egen nacke; men lagens dom straffar dem och belönar oss. Abramo. Questa vendetta ci ripiomberà sul capo; invece una sentenza legale punirà loro e compenserà noi. 04080
Bottom
04081
Top
Juhani: Men lagen får ej deras ryggar att lida för dessa sår, som vi fått. Gianni. Ma per mezzo della legge la loro schiena non sconterà il fio delle ferite che portiamo. 04081
Bottom
04082
Top
Aapo: Desto mera deras penningpungar och ära. Abramo. Ma lo sconterà tanto più la loro borsa e il loro onore. 04082
Bottom
04083
Top
Simeoni: Låt oss slå ur hågen den blodiga hämnden, och ty oss till lagen. Så lyder min önskan, fastän tingshusets liv och leverne väcker fasa inom mig. Simeone. Via dalla nostra anima una vendetta sanguinosa e mettiamoci al riparo della legge, benché abbia un sacro terrore dei maneggi e del chiasso del tribunale. 04083
Bottom
04084
Top
Juhani: Vad det anbelangar, så blir inte denna gosse så värst villrådig ens på det stället. Visserligen dunkar mitt hjärta lite, när vi för första gången står inför den höga rättens bord, men en fullvuxen karl rycker snart upp sig igen. Jag minns än, efter det jag vittnat för Koivulas Kajsa-stackare, som sökte underhåll för sitt barn, ja jag minns hur jaktfogden skrek: ”Juhani Juhanisson Jukola, från Toukola by!” Gianni. Se la cosa andrà fin là, non sarò uomo da farmi mettere in mezzo. Certo il cuore batte un po’ quando ti siedi per la prima volta davanti al tavolo dell’alta giustizia, ma, se si è uomini, si fa presto a tirarsi su. Mi ricordo ancora quando mi hanno citato come testimonio per quella povera Caterina di Koivula che chiedeva gli alimenti per suo figlio; mi rammento quando il commissario gridò: « Giovanni, figlio di Giovanni di Jukola, del villaggio di Toukola! ». 04084
Bottom
04085
Top
Timo: ”Och hans yngre broder Timoteus!” Jag var ju också där; och Kajsa fick också en pappa åt sitt barn så det small. Jag var ju också vittne, Juhani. Timoteo. « E il suo fratello minore Timoteo! ». Perchè c’ero anch’io; e Caterina trovò d’un colpo un padre per il suo figlio. Ero anch’io testimonio, Gianni. 04085
Bottom
04086
Top
Juhani: Ja visst, ja visst! Och där var då fullt med folk i farstun, trappan och ute på gården. Jag satt i farstun och språkade med Tammisto-Kyösti om vad och på vilket vis gossen skulle yttra sig inför lagen. Jag talte som bäst livligt med honom, plockande på hans rockknapp så här, på det här viset, när jaktfogden eller vargkallarn skrek med så hög röst, att mångas ögon och öron flög upp i vädret: ”Juhani Juhanisson Jukola, från Toukola by!” Gianni. Già, già. E l’atrio, la scala e il cortile formicolavano di gente. Ero seduto nel vestibolo e chiacchieravo con Gustavo di Tammisto, del come si doveva parlare davanti alla giustizia. Discorrevo con lui, proprio di gusto, tirandogli i bottoni dell’abito, così, quando il commissario o il guardacaccia gridò a voce così alta che tutti spalancarono gli occhi e drizzarono le orecchie : « Giovanni, figlio di Giovanni di Jukola, del villaggio di Toukola! ». 04086
Bottom
04087
Top
Timo: ”Och hans yngre broder Timoteus!” Och visst fick, tamme hundan, Kajsa en pappa åt sitt barn! Timoteo. « E il fratello Timoteo! ». E Caterina ebbe, mondo cane, un padre per il suo bambino. 04087
Bottom
04088
Top
Juhani: Det fick hon. Gianni. Certo. 04088
Bottom
04089
Top
Timo: Fastän man inte lät oss avlägga ed. Timoteo. Benché non ci facessero giurare. 04089
Bottom
04090
Top
Juhani: Man lät inte, det är sant; men vårt allvarliga och redbara tal verkade mycket. Gianni. Non si giurò, è vero; ma la nostra deposizione ferma e sincera ebbe un grande effetto. 04090
Bottom
04091
Top
Timo: Och våra namn har i protokoll och suppliker gått ända till kejsaren, heh! Timoteo. E i nostri nomi nei protocolli e nelle suppliche sono arrivati fino all’imperatore, eh! 04091
Bottom
04092
Top
Juhani: Det är klart det. - Så skrek jaktfogden, och då skalv det till lite i gossens hjärteskinn, men snart var han inne i saken och vräkte ur sig sanningens orubbliga ord som självaste aposteln, utan att fästa sig vid hela tingslagets skratt och flin. Gianni. Certo. Il commissario dunque gridò e allora mi si agitò qualcosa in fondo al cuore, ma si prese presto confidenza e si fece fluire dalla bocca la voce incrollabile della verità, come un apostolo in persona, senza curarsi delle risa e dei bisbigli di tutto il tribunale. 04092
Bottom
04093
Top
Timo: Så går det till vid tingen; och allt går väl. Men nog drar man där ändå i en och annan draglina och slår ett och annat krokben. Timoteo. Così ci si deve presentare in tribunale e tutto procede bene. Ma ti tirano anche in molti tranelli e ti fanno lo sgambetto. 04093
Bottom
04094
Top
Juhani: Det är sant; men rätten och sanningen snappar ändå sist och slutligen med våld till sig segern efter många konster. Gianni. Certo; ma la giustizia e la verità finiscono per forza col vincere, dopo molti trucchi. 04094
Bottom
04095
Top
Timo: Efter många konster och knep; så är det; om inte självaste fanken är sakförare, han som gör natt till dag och dag till natt och den svarta tjäran till surmjölk. - Men saken kunde ordnas lika bra på annat sätt. Varför ställde inte Gud rättsskipandet på en hållbarare och riktigt stadig grund här i världen? Varför vittnen, svåra förhör och de lagfarnas finter? Detta vore enligt min åsikt den genaste vägen till rätt och sanning när saken tyckes skum, och man inte kan utgrunda den: Hela tingslaget, med domaren själv i spetsen, stiger ut på gården, där kommissarien eller jaktfogden blåser i ett väldigt stort näverhorn, som skulle kallas tingshorn; i det skulle han tutande blåsa några gånger med tratten vänd mot himmelens höjder. Men då skulle himlen öppna sig och rättvisans ängel uppenbara sig för allt folket, frågande med hög röst: ”vad önskar kommissarien”, och kommissarien skulle i sin tur fråga ängeln med hög, ropande röst: ”är den anklagade mannen skyldig eller oskyldig?” Då skulle den förklarade ängeln giva ett svar, på vars rättvisa ingen behövde tvivla och enligt vilket man borde låta mannen gå i Herrans namn eller låta honom få stryk med råga. Sålunda, tror jag, skulle allt ordna sig. Timoteo. Dopo molti trucchi e maneggi: certo, purché il diavolo in persona non faccia da avvocato e cambi la notte nel giorno e il giorno nella notte e il latte accagliato in nero catrame. Ma una cosa vale l’altra. Perchè Dio non ha posto le decisioni della giustizia su basi più solide, estremamente solide? Perchè i testimoni, gl’interrogatori difficili e i maneggi dei legulei? Secondo me, ci sarebbe una via che porta più direttamente alla giustizia e alla verità: quando un affare sembra scuro e non si può sbrogliare. Tutto il tribunale, col giudice in persona in testa, esce fuori nel cortile, dove il commissario o il guardiacaccia suona una gigantesca tromba di betulla che si chiamerebbe la tromba del tribunale; la suonerebbe più d’una volta, rivolgendo la bocca dello strumento verso l’alta sede del Signore. Allora il cielo si aprirebbe e l’angelo della giustizia si mostrerebbe a tutto il popolo domandando ad alta voce : « Che vuole il commissario? » e a lui chiederebbe di rimando il commissario con voce tonante: «L’imputato è innocente o colpevole?». Allora l’angelo illuminato darebbe un responso la cui giustizia nessuno potrebbe mettere in dubbio e, secondo il quale, l’imputato andrebbe sotto la protezione del Signore o sarebbe strigliato a dovere. Così, credo, tutto andrebbe bene. 04095
Bottom
04096
Top
Juhani: Varför så mycket kommando och honnör? Hör på hur jag har funderat ut saken. I Skaparens ställe skulle jag ha ordnat det så här: Den anklagade mannen må bekräfta sina ord med ed, med en helig ed, och svär han rätt, så må han som en fri man marschera hemåt igen, men skulle det roa honom att komma stickande med en lögn, så må den maskätna marken öppna sig under honom och sluka honom ned i helvetet. Där har ni rättvisans rakaste väg. Gianni. Ma perchè tanti comandi e tanti onori? Guarda un po’ come ho pensato io la faccenda. Se fossi il Creatore, farei così : l’accusato conferma la sua parola col giuramento, un giuramento sacro; se giura il vero, sarà libero di marciare di nuovo a casa sua; ma se gli piacesse di mentire, la terra si aprirà sotto di lui e l’inghiottirà nell’inferno. Questa sarebbe la via più diretta alla verità. 04096
Bottom
04097
Top
Aapo: Den konsten kunde kanske gå an, men allt är måhända bäst såsom det en gång bestämdes av själva visdomens fader. Abramo. Si potrebbe usare anche questo mezzo, ma forse meglio di tutto è come ha disposto una volta il Padre stesso della saggezza. 04097
Bottom
04098
Top
Juhani: Bäst. Här står vi sönderrivna, skorviga, enögda som hankatter i mars månad. Är detta ljuvligt? Anamma! denna värld är den största dårskap som finns under solen. Gianni. Meglio? Siamo qui lacerati, piagati, monocoli come i gatti di marzo. È bello questo? Diavolo! Questo mondo è la cosa più sciocca che si trovi sotto il sole. 04098
Bottom
04099
Top
Simeoni: Så har han ställt det, Herren, ty han vill pröva mänskobarnens troskraft. Simeone. Il Signore ha disposto così per provare la forza dell’uomo nella fede. 04099
Bottom
04100
Top
Juhani: Troskraft! Han prövar och utröner, men för hans prövningars skull färdas själar tätt som mygg in i den evinnerliga bastun; dit jag inte ville sända en orm ens, jag, så syndig jag än är. Gianni. La forza nella fede. Lui prova, esamina, ma, con tutti i suoi esami, le anime vanno come zanzare nella tormenta eterna, dove non manderei nemmeno un serpente, benché io non sia altro che un povero peccatore. 04100
Bottom
04101
Top
Tuomas: En hård lek är detta liv och denna värld. Det finns föga hopp för någon att få samma lott som tillföll Josua och Kaleb bland sexhundratusen män. Maso. Questa vita e questo mondo sono un brutto giuoco. Poca è la speranza di ognuno di essere salvato, se la parte degli eletti è così piccola, come accadde un tempo di Giosuè e Caleb fra centomila uomini ( Num., 26, 25.). 04101
Bottom
04102
Top
Juhani: Rätt! Vad är då detta liv? Helvetets farstu. Gianni. Vero. Cos’è questa vita? L’atrio dell’inferno. 04102
Bottom
04103
Top
Simeoni: Juhani, Juhani, håll styr på din tanke och tunga! Simeone. Gianni, Gianni, bada alla tua anima e alla tua lingua! 04103
Bottom
04104
Top
Juhani: Ett färdigt helvete, säger jag, om jag riktigt ställer mig på tvären. Jag är ju här den lidande själen, och Toukolas gossar är djävlar med tjugor i nävarna. Onda andar är mänskorna mot oss. Gianni. Un vero inferno, dico. E se devo tirar fuori quel che mi ribolle dentro, io qui sono un’anima in pena e i giovani di Toukola dei demoni con le forche in mj no. Gli uomini sono degli spiriti maligni contro di noi. 04104
Bottom
04105
Top
Aapo: Låt oss lite stiga in i vårt eget bröst. Mänskornas vrede har vi måhända själva tänt och hållit vid liv. Låt oss minnas hur vi väsnats i deras rovland och ärtåkrar, vid våra metarfärder trampat höet på deras åstränder, ofta skjutit björnar som de inringat och gjort andra liknande konster, utan att bry oss om lagens hot och samvetets röst. Abramo. Guardiamoci un po’ in seno. Siamo stati forse noi stessi, in gran parte, che abbiamo acceso e mantenuto l’odio degli uomini. Ricordiamoci come abbiamo rovinato i loro campi di rape e le loro piantagioni di piselli, calpestato il loro fieno ai margini dei fiumi nelle nostre partite di pesca, ucciso spesso gli orsi già da loro accerchiati, e fatti molti altri tiri del genere, senza occuparci delle minacce della legge e della voce della nostra coscienza. 04105
Bottom
04106
Top
Simeoni: Vi har ju retat himlen och jorden. Ofta när jag lägger mig och minns vår ungdoms okynnes-dåd, sticker samvetets eldiga svärd riktigt ont i mitt bröst, och det känns som hörde jag ett underligt brus som ett fjärran, suckande regn, och som om en dyster röst dessutom viskade i mitt öra: ”Guds och mänskornas suckan för Jukolas sju bröders skull.” Undergången hotar oss, bröder, och lyckans stjärna glimrar inte för oss innan förhållandet mellan oss och mänskorna kommit på bättre fot. Varför skulle vi då ej gå och be om förlåtelse, lovande härefter leva på annorlunda vis. Simeone. Abbiamo irritato il cielo e la terra. Spesso, quando vado a letto e mi rammento delle azioni licenziose e maligne della nostra gioventù, la spada infuocata della coscienza punge dolorosamente il mio povero petto e mi par di udire uno strano rumore, come il gemito di una pioggia lontana, come se una voce tenebrosa mi bisbigliasse all’orecchio : « È il sospiro di Dio e degli uomini sui sette fratelli di Jukola ». La perdizione ci minaccia, fratelli, e la stella della felicità non brillerà per noi prima che i nostri rapporti con la gente siano migliori. Perchè non andremmo a chiedere perdono, promettendo di vivere altrimenti, d’ora in poi ? 04106
Bottom
04107
Top
Eero: Jag ville gråta blott jag kunde. Simeoni, Simeoni! ”det fattas inte mycket att du ej...” ja, det fattas inte mycket. ”Men gå för denna gång din väg.” Rico. Io piangerei se potessi. Simeone, Simeone! « Ci manca poco che non... » ci manca poco... « Ma va anche questa volta » (Fatti degli Apostoli, 26, 28.). 04107
Bottom
04108
Top
Simeoni: Ja, ja, vi ser det allt på yttersta dagen. Simeone. Già, già, si vedrà l’ultimo giorno. 04108
Bottom
04109
Top
Timo: Månne mitt huvud skulle böja sig till att be om förlåtelse. Det tror jag inte. Timoteo. Piegar la testa per chieder perdono? Non mi ci vedo. 04109
Bottom
04110
Top
Tuomas: Inte så länge korpen är svart. Maso. Giammai, finché il corvo sarà nero. 04110
Bottom
04111
Top
Eero: ”När vi till domen kommer”, sker alltså det undret. Då är korpen vit som snö, såsom sjunges i visan om den glada gossen och kära mor. Gärna för mig må de sista resterna malas i kvarntruten, innan vi här börjar bönfalla. Rico. « Arriveremo al giudizio finale », allora accadrà anche questo. Allora il corvo sarà bianco come la neve, come si canta nella canzone dell’allegro ragazzo e della sua cara mammina (Vedi la prefazione alla Kanteletar, 4.). Da parte mia, preferisco esser ridotto agli estremi, prima di supplicare quaggiù. 04111
Bottom
04112
Top
Juhani: Tro mig, Simeoni, det går inte an att ideligen betrakta hur det är fatt med vår själ, ständigt minnas det där brinnande innanmätet, djävulen och smådjävlarna. Sådana tankar gör antingen mannen virrig i skallen eller virar repet om hans hals. - Våra forna vildsintheter bör egentligen mera hållas för ungdomsdårskaper än som synder i strängare bemärkelse. Och för det andra, så har jag kommit till den tron och förvissningen, att man här allt emellanåt måste sluta sina ögon, och inte låtsas se vad man ser och veta vad man vet. Så måste en man handla om han med pälsen hel önskar slippa ur livets trämortel. - Låt bli att glo; inte behöver man alls glo här. - Jag menar dessa mindre synder mot Gud, men ej mot min granne. Nabon är snarstucken, lättsårad och behöver sin läxa liksom jag; men Gud är en långsint och barmhärtig man, och förlåter alltid till sist, om vi med redbart hjärta ber till honom. Ja, ja, jag menar som så: det går inte alltid och allestädes an att på en hårsmån när jämföra våra egna dåd och våra små kanaljekonster med Guds ord och bud, utan bäst är att hålla sig där mittemellan. Grövre synder bör vi undvika, för allan del, säger jag, och be om ögonsal-va, men de mindre, nämligen mindre mot Gud, bör vi inte alltid träda på samvetets metkrok, utan stå där mittemellan, mittemellan. Gianni. Credi a me, Simeone, non mette conto di esaminare senza posa lo stato dell’anima nostra, di ricordarsi sempre della caverna infuocata, del diavolo e dei diavoletti. Pensieri del genere ti fanno girare il capo o ti mettono la corda al collo. Le nostre antiche gesta temerarie sono da considerarsi piuttosto come follie che peccati nel più stretto senso della parola. In secondo luogo, sono arrivato alla ferma convinzione che qui bisogna qualche volta chiudere gli occhi e fingere di non vedere ciò che si vede e di non sapere ciò che si sa. Così si deve fare qui se si vuole uscire con la pelle intatta dal tagliere della vita. Non importa spalancare tanto gli occhi e la bocca. Penso ai peccatuzzi contro Dio, non contro i vicini. I vicini e il prossimo hanno il naso corto e all’insù e hanno bisogno dei loro beni come me, ma Dio è un essere longanime e misericordioso (Num., 14, 18.) e finisce sempre col perdonare se lo preghiamo con cuore leale. Sì, sì, io penso che non mette conto di paragonare sempre e ovunque minuziosamente le proprie azioni e le nostre piccole canagliate con la parola e i comandamenti di Dio, ma restare nel giusto mezzo. Dobbiamo evitare i peccati capitali, in ogni caso, dico, e domandare un unguento per gli occhi; ma i piccoli peccati, vale a dire i piccoli peccati contro Dio, non bisogna sempre fissarli all’amo della coscienza, ma restare nel giusto mezzo, nel giusto mezzo. 04112
Bottom
04113
Top
Simeoni: Store Gud! just så där viskar satan i mänskans öra. Simeone. Gran Dio! Così Satana bisbiglia all’orecchio dell’uomo. 04113
Bottom
04114
Top
Timo: Just som när Ollis mora i brännvinstörsten dukar opp lögnhistorier för Mäkelä-moran. Timoteo. Proprio come le chiacchiere che la vecchia di Olii fa alla massaia di Mäkälä per farsi dare un po’ d’acquavite di cui è ghiotta (Allude a un canto popolare.). 04114
Bottom
04115
Top
Aapo: Juhani yttrade några ord, som jag med förundran och förtrytelse åhörde. Broder, lär oss Guds bud på det viset? Lärde vår mor oss på det viset? Ingalunda! En står inför Gud som tusen och tusen som en. Varför käxar du då om mindre synder, om mittemellan, försvarande att man tjänar två herrar. Säg ut, Juhani: vad är synd? Abramo. Gianni ha detto parole che ho ascoltato con meraviglia e indignazione. Fratello, così ci insegnano i comandamenti di Dio? Così ci ha insegnato nostra madre? Giammai. Davanti a Dio una cosa vale come mille e mille come una (Seconda epistola di Pietkö, 3, 8.). Cosa cianci di piccoli peccati, e del giusto mezzo, pretendendo così di servire a due padroni ? Di’, Gianni: che cos’è il peccato? 04115
Bottom
04116
Top
Juhani: Vad är sanning? du Jukolas Salomo, herr jubelmagister och Paavo-gubbe från Savolaks? ”Vad är synd?” Ah! ”Vad är synd?” Se hur klokt frågat, märkvärdigt klokt. ”Nog finns det huvud på våran pojk”, finns sannerligen. Ja, vem vill ännu yttra sig? ”Vad är synd?” Ahah! Vad är sanning? frågar jag. Gianni. Cos’è la verità? Salomone di Jukola. Signor Maestro, Paolo svedese! (Paolo svedese (1777-1852), pietista assai noto e fervente.). Cos’è il peccato? Ah, cos’è il peccato? che domanda saggia, singolarmente saggia. Ha della testa questo ragazzo, della testa davvero, che dire di più? Cos’è il peccato? Ah, ah! Cos’è la verità? domando io. 04116
Bottom
04117
Top
Tuomas: Varför konstrar och krumbuktar du dig, gosse? Vet att den lära, som du förkunnade, är hin ondes lära. Maso. Perchè divaghi e giri la domanda, ragazzo? Sappi che la dottrina che ci hai ammannita è l’insegnamento dello spirito del male. 04117
Bottom
04118
Top
Juhani: Jag skall berätta er ett levande exempel, som kraftigt försvarar min tro. Tänk på kyrkbyns förra garvare. Mannen kom på underliga tankar om sin själ, synden och de värdsliga ägodelarna, och började ändra på mycket i sitt forna liv. Sålunda slutade han plötsligt med att ta emot och ge ut skinn på sön- och helgdagar, utan att bry sig om hur viktigt bonden ansåg det vara att på samma resa kunna uträtta tvenne saker. Fåfängt varnade hans vänner honom, när de märkte att hans arbete minskades dag för dag, men att det ständigt ökades hos hans yrkesbröder i granngården. Den galna mannen svarte alltid bara: ”mina händers arbete välsignar Gud nog, om ock det funnes mindre av det, men han, som nu tror sig rycka brödbiten ur munnen på mig, han skall slutligen skörda förbannelse i sin pannas svett, enär han ej håller Herrens sabbat i helgd.” Så yttrade han, där han gick och stollades på helgdagarna med psalmboken i näven, ögonen runda i skallen och håret på ända som Pommi-Pietaris lugg. Men hur gick det slutligen med mannen? Det vet vi. Snart nog fick han i sin hand det tyngsta träet, tiggarstaven kom i hans hand, och hans väg blev kronans långa teg. Nu traskar han från by till by och tömmer glasen, när han blott kan. En gång träffade jag honom på Kanamäki ås vid vägkanten; där satt han på sin kälkes sidobrä-de, och den arma mannen var mycket full. Hur är det fatt med er, garvare? frågte jag; ”det är som det är”, svarte han och bligade ett tag styvt på mig. Men jag frågte honom ytterligare: hur mår mäster nu egentligen? - ”Jag mår som jag mår”, yttrade han åter och begav sig i väg, skuffande kälken framför sig och lallande något slags tokig visa. Så var det med hans slut. Men den andra garvaren? Han blev rik så det förslog och som en rik och lycklig man dog han. Gianni. Voglio raccontarvi un esempio di vita vissuta che sostiene validamente le mie idee. Vi ricordate dell’antico conciapelli del villaggio? Costui era arrivato a idee straordinarie sull’anima, sul peccato, sul Mammone di questo mondo e cambiò moltissimo il suo tenore di vita. Così smise subito di ricevere e di vendere pelli la domenica e i giorni festivi, senza curarsi del fatto che, per un contadino, è molto importante prender due piccioni a una fava (Andare in chiesa e fare i propri affari.). Invano lo avvertirono i suoi amici, quando si accorsero che il lavoro gli scemava di giorno in giorno, mentre invece il suo collega della fattoria vicina ne aveva sempre di più. Quello sciocco rispondeva sempre: «Dio benedirà il lavoro delle mie mani, anche se diminuisce, ma costui che crede ora di strapparmi un pezzo di pane dalla bocca, dovrà mietere maledizione per il sudore della sua fronte, perchè non onora il sabato del Signore ». Così andava dicendo, e si gingillava, la domenica, col salterio in mano, gli occhi tondi e i capelli ritti come la chioma di Pietro di Pommi (Non si sa a chi voglia alludere l’Autore.). Ma che gli accadde alla fine? Lo sappiamo. Dovette ben presto prendere il bastone più pesante che ci sia, il bastone del mendicante, e la sua casa fu la strada maestra. E ora va di villaggio in villaggio, alzando il gomito, quando può. Una volta l’ho incontrato a Kanamäki, sul ciglio della strada; sedeva su un regolo della slitta e, poveretto, era ubriaco fradicio: «Come vanno gli affari, conciapelli? », gli domandai io. «Vanno come vanno », rispose lui, fissandomi con uno sguardo da ebete. E gli chiesi ancora: «Come state, maestro? ». «Sto come sto», rispose lui, e riprese a camminare spingendo la slitta avanti a sè e canticchiando una stupida canzone. Questa è stata la sua fine. E l’altro conciapelli invece si è arricchito presto ed è morto ricco e felice. 04118
Bottom
04119
Top
Aapo: En trångbröstad tro och andlig högfärd fördärvade garvaren, och så sker med alla hans likar. Men hur som helst, så är din tro en falsk tro och lära. Abramo. La sua fede ristretta e il suo orgoglio spirituale hanno rovinato il conciapelli e così accadra a tutti i suoi simili. Sia come si vuole, ma la sua dottrina è una dottrina e una fede falsa. 04119
Bottom
04120
Top
Simeoni: Falska profeter och världens sista stunder. Simeone. I falsi profeti e gli ultimi tempi del mondo (Matteo, 24, 11). 04120
Bottom
04121
Top
Timo: Han vill locka oss över till turkarnas tro. Men inte rubbar du mig; för jag är säker och stark, säker och stark som yxögat. Timoteo. Lui vorrebbe indurci nella fede dei Turchi. Ma tu non mi scuoterai, perchè sono solido e fermo, solido e fermo come l’occhio dell’ascia (Modo di dire popolare.). 04121
Bottom
04122
Top
Juhani: Ro hit, Tuomas, med den där brödhalvan där på bordsändan. - Falska profeter! Jag frestar ingen till synd och orättfärdighet, och själv skulle jag inte bestjäla skomakaren på en syl ens och inte skräddarn på ett nålsöga. Men mitt hjärta gnistrar, då min mening alltid vrids till det värsta, görs becksvart, fastän det kunde förslå med en svartbrun färg. Gianni. Dammi, Maso, quel mezzo pane là dal fondo della tavola. « I falsi profeti ». Non inducono nessuno al peccato, all’ingiustizia, e io stesso non ruberei nè una lesina a un calzolaio nè la cruna di un ago a un sarto. Ma il cuore mi cuoce quando vedo le mie intenzioni sempre volte al peggio, fatte nere come la pece, mentre il marrone basterebbe. 04122
Bottom
04123
Top
Aapo: Du talade så tydligt, prövade saken så från paragraf till paragraf och från gren till gren, att man inte kunde missförstå det. Abramo. Hai parlato così chiaro, hai così approfondito, la cosa, paragrafo per paragrafo, punto per punto, che non ti si poteva fraintendere. 04123
Bottom
04124
Top
Timo: Jag sätter mitt huvud i pant på att han ville få oss över till turkarnas tro. Timoteo. Ci scommetto la testa che ci voleva convertire alla fede dei Turchi. 04124
Bottom
04125
Top
Simeoni: Gud nåde honom! Simeone. Dio abbia pietà di lui! 04125
Bottom
04126
Top
Juhani: Håll käft, och det strax på fläcken! Att be lill Gud för min skull, förmana mig som en blackögd präst, det går inte an. För jag har just lagom med förnuft, fastän jag inte är idel klokskap, som till exempel den där våran Aapo. Gianni. Chetatevi subito! Pregare Dio per me, ammonirmi come un prete dagli occhi tristi non mette conto. Ho abbastanza buon senso, benché non sia la saggezza in persona come, per esempio, il nostro Abramo. 04126
Bottom
04127
Top
Aapo: Gunås! tillräckligt klok är ju inte jag heller! Abramo. Dio mi guardi! non sono abbastanza saggio io. 04127
Bottom
04128
Top
Juhani: Idel klokskap, idel klokskap! Och täpp du lill din matglugg, annars ger jag dig på trynet med det här bogbenet och det lite bättre än i går. Så säger jag och slutar äta, eftersom min säck är full. Gianni. La saggezza in persona, la saggezza in persona! E chiudi la bocca, altrimenti ti buschi un pugno sul ceffo e anche un po’ meglio di ieri. Te lo dico e smetto di mangiare, perchè il mio sacco è pieno. 04128
Bottom
04129
Top
Timo: Jag går i god för, att vi är mätta som bromsar alle man. Timoteo. Scommetto che siamo tutti pieni come tafani. 04129
Bottom
04130
Top
Eero: Men varför ser jag inte bastun? Rico. Ma perchè non vedo più la sauna? 04130
Bottom
04131
Top
Juhani: Vad skulle en så där kort en som inte läcker över gärdsgården? - Men - bastun har ju gått ål helvete! Gianni. Che può vedere quel soldo di cacio? Ma la sauna è andata al diavolo. 04131
Bottom
04132
Top
Eero: Nädå, men till himlens höjder i en eldvagn. Rico. No, in cielo su un carro di fuoco (Il Libro dei Re, 2, 11.). 04132
Bottom
04133
Top
Juhani: Kan den verkligen ha brunnit? Gianni. Sarebbe bruciata? 04133
Bottom
04134
Top
Eero: Vad vet jag, och vad har jag med det att göra? Det är Jukolas husbonns bastu men inte min. Rico. Che ne so io? E che ci ho a che fare? È la sauna del capoccia di Jukola, non la mia. 04134
Bottom
04135
Top
Juhani: Också Eeros kropp badade i går kväll, ifall jag inte minns orätt. Ja, ja, allt vilar ständigt på husbondens axlar, det är min tro. Men vi skall gå och titta. Var är min mössa? Vi skall gå och titta, bröder. Det anar mig att vår bastu ligger i aska. Gianni. Ma ci ha preso un buon bagno ieri sera anche il corpo di Rico, se ben ricordo. Già, già, tutto sempre sulle spalle del capoccia, credo bene. Ma andiamo a vedere. Dov’è il mio berretto? So che la nostra sauna è in cenere. 04135
Bottom
04136
Top
De gick för att se hur det var fatt med bastun. Därav befanns numera återstå blott ett svart röse och en rykande ruin. Och bröderna betraktade en stund denna förödelsens avbild med pinsamma känslor, och återvände slutligen tillbaka till sitt pörte. Som sista man stegade Juhani med ett par gångjärn i näven, som han ilsket slängde på bordet. Andarono a vedere in che stato era la sauna. Non restavano più altro che la stufa annerita e detriti fumanti. I fratelli guardarono un momento quel quadro desolante con l’animo triste e finalmente se ne tornarono a casa. Gianni entrò per ultimo, tenendo in mano due cardini di ferro che gettò rabbiosamente sulla tavola. 04136
Bottom
04137
Top
Juhani: Ja, nu är Jukola gård utan bastu. Gianni. Così la fattoria di Jukola è senza sauna. 04137
Bottom
04138
Top
Eero: ”Och en gård utan bastu går inte an”, sade Juhani. Rico. « E una fattoria senza sauna non può stare » ha detto Gianni. 04138
Bottom
04139
Top
Juhani: Het eldade Timo den kära ugnen och till aska förvandlades de älskade sparrarna och väggarna, i vilkas skydd vi alla har stigit fram i världens ljus. Timo eldade ugnen väl kraftigt, säger jag. Gianni. Timoteo ha scaldato troppo la cara stufa e in cenere sono andate le care pertiche fuligginose e le pareti al cui riparo tutti abbiamo visto la luce. Timoteo ha scaldato troppo forte la stufa, lo dico io. 04139
Bottom
04140
Top
Timo: Enligt din befallning, enligt din befallning; nog vet du det. Timoteo. Per ordine tuo, per ordine tuo, lo sai. 04140
Bottom
04141
Top
Juhani: Jag ger fanken i dina befallningar, men vi är män utan bastu, och det är en pinsam historia; husbyggen ökar ej brödet. Gianni. Va’ al diavolo col tuo ordine; ora siamo senza sauna e questa è una cosa angosciosa; la costruzione di una casa non ingrassa. 04141
Bottom
04142
Top
Aapo: En pinsam sak; men bastun var dock gammal, knutarna fulla med hål; och själv beslöt du ju i går att snarligen bygga en ny. Abramo. Una cosa angosciosa; però la sauna era vecchia, gli angoli pieni di buchi; e tu stesso ieri avevi deciso di costruirne presto una nuova. 04142
Bottom
04143
Top
Juhani: Visserligen var den gammal och dess stockar genomrökta ända till kärnan, men nog skulle der, ha hängt ihop ännu ett år eller två. Gården har inte råd att förlora på bastubyggen; åkrarna, åkrarna bör man först hugga klorna i. Gianni. Certo era vecchia e le travi marcie fino al midollo, ma avrebbero durato ancora un anno o due. La fattoria non ha mezzi ancora per darsi alla costruzione di saune; dai campi, dai campi bisogna cominciare. 04143
Bottom
04144
Top
Tuomas: Åkrarna får allt reda sig utan dig liksom i somras den väldiga Däldängen, vars granna hö vi lät vissna utan en enda sväng på lien. Men det var din egen vilja. Alltid, när jag påminte dig om dess ned-mejning, svarte du: ”inte ska vi gå riktigt ännu; höet växer så det knakar.” Maso. Coi campi ti succederà come l’estate passata alla bella prateria di Aro, il cui magnifico fieno abbiamo lasciato sciupare senza nemmeno un colpo di falce; fu la tua volontà. Spesso, quando ti rammentavo quella falciatura, mi rispondevi : « C’è ancora tempo, il fieno cresce ancora, si sente spuntare». 04144
Bottom
04145
Top
Juhani: Det är en gammal historia och bättras inte av att du käxar om den. Däldängen växer bara grannare nästa sommar. - Men vad är det för en karl, som där på åkern stegar mot vår gård? Gianni. È una cosa passata e non migliorerà con le tue ciance. La prateria di Aro crescerà più abbondante l’estate ventura. Ma chi è quell’uomo che viene verso di noi per i campi? 04145
Bottom
04146
Top
Tuomas: Nämndeman Mäkelä. Vad vill den karlen? Maso. È l’assessore Mäkelä, cosa vorrà? 04146
Bottom
04147
Top
Juhani: Nu är jäkeln lös. I kronans namn kommer han, och för det där förbannade slagsmålet som vi hade med Toukolaborna. Gianni. Ora il diavolo è scatenato. Lui viene in nome della legge per quella maledetta lotta con la gente di Toukola. 04147
Bottom
04148
Top
Aapo: I den senare drabbningen står lagen på vår sida, men vad den föregående beträffar bör vi ta oss i akt. Låt mig lägga ut saken för honom. Abramo. Per l’ultima lotta la legge è dalla nostra parte, ma per quella anteriore resta a vedersi. Permettetemi di spiegargli la cosa. 04148
Bottom
04149
Top
Juhani: Men jag, äldst av oss bröder, vill också ha mitt ord med i laget, när det är fråga om allas bästa. Gianni. Ma io, che sono il maggiore, voglio anch’io parlare, poiché è in questione un affare di interesse comune. 04149
Bottom
04150
Top
Aapo: Men akta dig, att du inte pratar oss i säcken, ifall det lite liksom skulle bli fråga om krumbukter. Abramo. Ma bada di non farci mettere nel sacco, se ci sarà bisogno di giocar un po’ d’astuzia. 04150
Bottom
04151
Top
Juhani: Nog vet jag. Gianni. Sì, lo so bene. 04151
Bottom
04152
Top
Mäkelä steg in, en förträfflig och välvillig nämndeman. Han kom dock i ett annat ärende än det som bröderna gissade på. Entrò Mäkelä, l’assessore eccellente e benigno. Veniva egli per tutt’altra faccenda di quella che credevano i fratelli. 04152
Bottom
04153
Top
Mäkelä: Goddag! Mäkelä. ’Ngiorno! 04153
Bottom
04154
Top
Bröderna: Goddag! I Fratelli. ’Ngiorno! 04154
Bottom
04155
Top
Mäkelä: Vilka gräsligheter skådar jag? Gossar, hur är det fatt med er? Ni har skråmor, blånader, skrov och trasor om huvudet! O ni eländiga! Mäkelä. Che orrori vedo? Ragazzi, cos’avete fatto! Lacerati, contusi, pieni di croste e di cenci in capo! Poveri voi! 04155
Bottom
04156
Top
Juhani: ”Nog slickar hunden sina sår”, men vargarna må akta sig. Är det för den skull ni nu står i vårt rum? Gianni. « Il cane lecca le sue ferite », ma i lupi stiano in guardia. Siete venuto da noi per questo motivo? 04156
Bottom
04157
Top
Mäkelä: Vad skulle jag ha vetat om detta. Men är det bröder som tilltygar varann på detta vis! Fy skäms! Mäkelä. Che ne so io di questo? Ma è possibile che dei fratelli si graffino in questo modo? Svergognati! 04157
Bottom
04158
Top
Juhani: Ni misstar er, Mäkelä. Bröderna har behandlat varandra som änglar; detta är nabornas verk. Gianni. Vi sbagliate, Mäkelä. I fratelli si sono trattati fra loro come angeli; questa è opera dei vicini. 04158
Bottom
04159
Top
Mäkelä: Vem har då gjort detta? Mäkelä. Chi ha fatto ciò? 04159
Bottom
04160
Top
Juhani: Goda grannar. Men får jag fråga varför ni kommit för att hälsa på oss? Gianni. I buoni vicini. Ma posso chiedervi per quale ragione siete venuto a farci visita? 04160
Bottom
04161
Top
Mäkelä: För en högst allvarlig sak. Gossar, gossar! nu väntar er en gruvlig dag. Mäkelä. Per una brutta ragione. Ragazzi, ragazzi! È venuto il giorno della disgrazia per voi. 04161
Bottom
04162
Top
Juhani: Vad är det för en dag. Gianni. Che giorno sarebbe? 04162
Bottom
04163
Top
Mäkelä: Skammens dag. Mäkelä. Il giorno della vergogna. 04163
Bottom
04164
Top
Juhani: När gryr den? Gianni. Quando spunterà? 04164
Bottom
04165
Top
Mäkelä: Av prosten har jag fått en sträng befallning att nästa söndag följa er till kyrkan. Mäkelä. Ho avuto dal prevosto l’ordine formale di portarvi in chiesa la domenica ventura. 04165
Bottom
04166
Top
Juhani: Vad vill han med oss i kyrkan? Gianni. Cosa vuole da noi in chiesa? 04166
Bottom
04167
Top
Mäkelä: Ha er att sitta i fotstocken; för att säga det rakt på sak. Mäkelä. Mettervi nei ceppi, a parlar chiaro. 04167
Bottom
04168
Top
Juhani: Varför det? Gianni. Per qual motivo? 04168
Bottom
04169
Top
Mäkelä: För många sakers skull. - Ni dårar och vettvillingar, ni slog sönder klockarns fönster och rymde från honom som vargar. Mäkelä. Ha molte ragioni. Poveri sciocchi! Avete fracassata la finestra del sacrestano e siete fuggiti da lui come lupi! 04169
Bottom
04170
Top
Juhani: Klockarn rev oss som en galen varg. Gianni. Il sacrestano ci lacerava come un lupo famelico. 04170
Bottom
04171
Top
Mäkelä: Men vad har prosten gjort er? Mäkelä. Ma che cosa vi ha fatto il prevosto? 04171
Bottom
04172
Top
Juhani: Inte ett loppbett ens. Gianni. Nemmeno una puntura di pulce. 04172
Bottom
04173
Top
Mäkelä: Och ändå har ni skymfat och hånat honom genom den där storkäftiga, oförskämda Koppare-Kajsa. Ni sände genom Rajamäkis hemska regemente de mest svinaktiga ord, verkliga skurkord som hälsningar till en högt uppsatt man och vår församlings herde, se det var då en oförliknelig fräckhet! Mäkelä. E nondimeno lo avete canzonato e oltraggiato per mezzo di quella boccalona sfacciata di Caterina, la donna delle ventose. Avete mandato a dire da quell’orribile « Reggimento di Rajamäki » delle porcherie e delle oscenità come saluti a un uomo di grado elevato, al pastore della nostra parrocchia, con un coraggio sfrontato, e unico al mondo! 04173
Bottom
04174
Top
Juhani: ”Visst är det sant, men det må bevisas”, sade Kakkis-Jaakko, men så säger inte jag. Gianni. « Certo è vero, ma bisogna provarlo », disse Giacomo Kakkinen, ma io non lo dico. 04174
Bottom
04175
Top
Mäkelä: Men nu bör ni veta, att prostens strängaste straff drabbar er. Nu är han en obarmhärtig man mot er. Mäkelä. Ora sappiate che il prevosto si vendicherà su voi molto aspramente e senza pietà. 04175
Bottom
04176
Top
Aapo: Sätt er, Mäkelä, så språkar vi om saken på en lite vidare och djupare grund. - Titta på den här paragrafen: kan prosten skruva oss i fotstocken för Rajamäki-Kajsas lögner? Ingalunda! Må det lagligen bevisas vad vi yttrat och på vilket vis vi kränkt hans ära. Abramo. Sedetevi, Mäkelä; trattiamo la cosa un po’ più particolarmente e profondamente. Esaminate questo punto: potrebbe il prevosto gettarci nei ceppi per le bugie di Caterina di Rajamäki? Mai al mondo! Bisognerebbe che egli assodasse legalmente che cosa abbiamo detto e in che modo abbiamo intaccato il suo onore. 04176
Bottom
04177
Top
Juhani: ”Först skall saken undersökas, sedan straffet undanstökas”, det är visst det. Gianni. «Bisogna esaminare prima di fustigare»; è cosa nota. 04177
Bottom
04178
Top
Mäkelä: Men den andra frågan, beträffande den där läsningen, den, den ger honom dock en viss myndighet på grund av kyrkolagen, som han nu säkerligen i sin ilska brukar mot er. Mäkelä. C’è un’altra questione: la storia della lezione di lettura; questa gli dà, secondo il diritto ecclesiastico, un potere considerevole che ora egli certamente userà contro di voi, nella sua ira. 04178
Bottom
04179
Top
Juhani: I läsbestyret står Guds förordning och lag på vår sida, som strider mot det försöket. Ser ni, han har ju redan i vår moders sköte försett oss med så hårda skallar, att det är en omöjlig sak för oss att lära oss läsa. Vad står att göra, Mäkelä? Särdeles ojämnt faller här andens gåvor på vår lott. Gianni. Per quel che riguarda la lettura, abbiamo dalla nostra parte l’ordine e la legge di Dio che si oppongono ai nostri sforzi. Vedete, egli ci ha dato, già nel seno di nostra madre, delle teste così dure che ci è impossibile di imparare a leggere. Che fare, Mäkelä? I doni dello spirito sono distribuiti molto inegualmente quaggiù. 04179
Bottom
04180
Top
Mäkelä: Era skallars hårdhet är blott en tom inbillning från er sida. Med flit och dagliga övningar övervinner man slutligen allt. - Er far var en av de hiistä läskarlarna. Mäkelä. V’immaginate a torto che la vostra testa sia dura. La diligenza e l’esercizio quotidiano finiscono per vincere tutto. Vostro padre era uno dei migliori lettori. 04180
Bottom
04181
Top
Aapo: Men vår mor kände inte till en enda bokstav, och ändå var hon en sann kristen. Abramo. Ma nostra madre non conosceva nemmeno una lettera dell’alfabeto, e tuttavia era una buona cristiana. 04181
Bottom
04182
Top
Juhani: Och uppfostrade och agade sina pojkar i gudsfruktan. Gud signe den gumman! Gianni. E ha allevato e corretto i suoi figli nel timore di Dio. Dio la benedica! 04182
Bottom
04183
Top
Mäkelä: Försökte hon inte skaffa er hjälp från annat håll? Mäkelä. Non ha provato però a farvi istruire con l’aiuto di altri. 04183
Bottom
04184
Top
Juhani: Nog sökte hon göra sitt bästa; hon vände sig också till Männistö-moran. Men den ilskna käringen började strax bearbeta våra ryggar, och i våra ögon förvandlades hennes stuga till den förfärligaste trollhåla; och slutligen steg vi inte in i stugan, fastän de piskade oss så mycket de orkade. Gianni. Ha fatto del suo meglio; ha provato con la vecchia del pineto, ma quella nonna biliosa ha cominciato a bastonarci sul groppone, e la sua capanna divenne ai nostri occhi un qualcosa di più spaventoso dell’antro di un orco; alla fine non ci siamo più andati, benché ci abbiano battuti senza tante cerimonie. 04184
Bottom
04185
Top
Mäkelä: Då var ni allt oförståndiga, men nu står ni som män för er sak; och en förnuftig, frisk man kan vad han vill; därför bör ni visa såväl prosten som världen vad manlighet rår med. Jag måste förundra mig över att du, Aapo, som har en så redig tankegång och som inte heller saknar en och annan kunskap, utan med ditt skarpa minne erinrar dig allt vad du sett och hört, att du inte har handlat annorlunda. Mäkelä. Eravate allora senza comprendonio, ma adesso siete uomini fatti, e un uomo ragionevole e sano può ciò che vuole; perciò mostrate al prevosto e a tutto il mondo ciò di cui è capace la virilità. Tu, Abramo, che sei così giudizioso e a cui non manca questa e quella nozione, che hai una memoria così fedele e tenace di tutto quanto vedi e odi, mi meraviglio che tu non abbia già agito diversamente. 04185
Bottom
04186
Top
Aapo: Det är lite jag vet; nå ett och annat vet jag ändå. Vår avlidna blinda morbror berättade oss många saker, berättade om bibeln, om sina färder till sjöss och om världens byggnad, och då lyssnade vi Abramo. So poco io; sì, so questo e quello. Nostro zio cieco buonanima ci raccontava molte cose, della Bibbia e dei suoi viaggi in mare e della struttura dell’universo e lo ascoltavamo sempre con avidità. 04186
Bottom
04187
Top
Juhani: Vi lyssnade som harar med spetsade öron, när gubben berättade för oss om Moses, om Israels barn, om händelser i Konungaboken och om under i Uppenbarelseboken. ”Och deras vingsus var såsom hjulens gnissel, när de rullade ut i krig.” Herrejessus! vi känner till många under och ting, och är inte precis så förvildade hedningar som det tros. Gianni. L’ascoltavamo con le orecchie ritte come lepri, quando il vecchio ci raccontava di Mosè, dei figli d’Israele, degli avvenimenti del Libro dei Re e dei miracoli dell’Apocalisse. E il fremito delle loro ali era come il gemito delle ruote quando corrono alla guerra (Apocalisse, 9, 9.). Signore! Noi conosciamo molti miracoli e molte cose, non siamo dei pagani così selvaggi come si crede. 04187
Bottom
04188
Top
Mäkelä: Men ni måste börja från abc-boken, för att bli verkliga medlemmar av den kristna församlingen. Mäkelä. Ma dovete cominciare col sillabario, per divenire dei veri membri della comunità cristiana. 04188
Bottom
04189
Top
Aapo: Mäkelä, där på brädet ser ni sju stycken abc-böcker som vi köpt i Tavastehus, och denna syn må bevisa att vi strävar att skaffa oss lärdom. Prosten må ännu visa lite tålamod med oss, och jag tror att av vår sak ännu avlas, födes och växer något. Abramo. Mäkelä, su questo tavolato vedete sette sillabari comprati a Hämeenlinna, e questo prova che noi ci sforziamo d’imparare. Se il prevosto avrà con noi ancora un po’ di pazienza, credo che ne potrà germinare, nascere e crescere qualcosa. 04189
Bottom
04190
Top
Juhani: Han må visa medlidande, och jag skall betala honom dubbla tionden, och ungfågelskött skall inte fattas i hans skål när han så tarvar. Gianni. Abbia un po’ di pazienza, e gli voglio pagare le decime doppie; e, a tempo debito, non gli mancherà mai nel piatto la carne di un uccellino. 04190
Bottom
04191
Top
Mäkelä: Här hjälper knappast, skulle jag tro, böner och fagra löften, när jag tänker på hans häftiga och rättvisa vrede mot er. Mäkelä. Credo che non serviranno a niente le preghiere e le belle promesse, se mi ricordo della sua violenta e giusta collera contro di voi. 04191
Bottom
04192
Top
Juhani: Vad vill han då oss och vad vill ni? Bra! Kom an bara med sjuttio man i ert följe, och det skall ilndå spruta blod. Gianni. Ma che vuole lui allora da noi e che volete voi? Beh, venite con settanta uomini e il sangue zampillerà. 04192
Bottom
04193
Top
Mäkelä: Men säg hur ni tänker göra, för att lära er abc:t och lilla katekesen, som är prostens viktigaste order. Mäkelä. Ma ditemi come pensate di poter imparare il sillabario e il piccolo catechismo, che è l’ordine principale del nostro prevosto. 04193
Bottom
04194
Top
Juhani: Vi tänker här hemma gå i lära hos Männi-slö-moran eller hennes dotter Venia. De är bägge välläsande kvinnor. Gianni. Tenteremo qui a casa con l’insegnamento della vecchia del pineto, di sua figlia Venia. Sanno leggere bene entrambe. 04194
Bottom
04195
Top
Mäkelä: Jag skall meddela prosten om ert uppsåt. Men för er egen frids skull bör ni gå och be honom om förlåtelse för ert oförskämda upptåg. Mäkelä. Riferisco le vostre idee al prevosto. Ma, per vostra tranquillità, andate a chiedergli scusa per quel capriccio sfacciato. 04195
Bottom
04196
Top
Juhani: Den paragrafen skall vi ta och begrunda. Gianni. Ci penseremo. 04196
Bottom
04197
Top
Mäkelä: Gören som jag säger; och veten, att om han inte hos er märker en redbar, flitig ivran, så sitter ni en vacker söndag i fotstocken vid kyrkans stenfot. Så säger jag; och farväl med er! Mäkelä. Fate come vi dico io, e sappiate che, se non riscontra in voi uno zelante e sincero interessamento una bella domenica starete nei ceppi, nei ceppi davanti allo zoccolo della chiesa. Io ve l’ho detto; state bene. 04197
Bottom
04198
Top
Juhani: Farväl, farväl! Gianni. Arrivederci, arrivederci! 04198
Bottom
04199
Top
Tuomas: Var det på fullt allvar du talte med honom om Männistö-moran och hennes dotter? Var det på fullt allvar du nästan lovade att vi skulle gå och krypa för prosten? Maso. Dicevi sul serio quando parlavi della vecchia del pineto e di sua figlia? Dicevi sul serio quando gli hai quasi promesso di andare a prosternarti davanti al prevosto? 04199
Bottom
04200
Top
Juhani: Inte ens ett tecken ditåt, och inte ett dyft på fullt allvar. Gossen pladdrade så för att vinna tid. Att Männistö-moran eller Venia här skulle föra läs-stickan! Det skulle ju till och med svinen i Toukola skratta åt! Ni hörde, att man säkert hotade oss med lotstocken, med skammens galge. Jäklar anagga! har mte en karl rätt att leva i frid och efter sin egen vilja pA sin egen grund, när han ej står i vägen för någon, inte kränker någons rätt? Vem kan förbjuda det? Men jag säger ännu en gång: präster och tjänstemän är med sina böcker och protokoll mänskornas onda andar. - O du svarta svin! Ve denna förbannade dag! Så möter oss nu hals över huvud det hårda ödets klubbslag och mänskornas förargligheter, så jag är redo att köra mitt huvud i väggen! O du svarta tjur! Venia gav oss korgen; man har gjort en giftig smäde-visa om oss; klockarn pinade oss som självaste fan; Toukolas pojkar dammade oss som vi varit heden; stryk fick vi som julgrisar och som verkliga julbockar går vi här omkring, enögda tomtar med trasor kring huvudena. Och dessutom! Nu är ju vårt hem utan den fattiges enda fest, utan rösets brusande ånga. Där glöder ju och ryker vår forna älskade bastus ävlan. Och sedan återstår ännu den värsta av djävlarna. Hmh! Med tio hål grinar fotstocken mot oss i kyrk-farstun. Eld och lågor! Om icke ett sådant bråte av förtretligheter för rakkniven till en karls strupe, vad gör det då? O du behornade tjur! Gianni. Non c’era ombra di serietà, nè di verità. Ho cianciato così per guadagnar tempo. La vecchia del pineto o Venia guidarci a leggere l’alfabeto coi legnetti! (Per insegnare ai bambini a leggere si mostravano pezzetti di legno, raffiguranti le lettere dell’alfabeto.). Ne riderebbero anche i polli di Toukola. Avete sentito, ci minacciano seriamente i ceppi e la gogna. Per mille tuoni! Non può dunque un uomo vivere in pace e come vuole, quando non si mette sulla via di nessuno e non lede il diritto di anima viva? Chi può impedirlo? Ma lo dico ancora una volta: i preti e i funzionari, coi loro libri e i loro protocolli, sono gli spiriti maligni degli uomini. Porco cane! Giorno maledetto! Ora si rovesciano su di noi i colpi della cattiva fortuna e le malignità degli uomini; sarei pronto a rompermi la testa nel muro. Diavolo nero! Venla ci ha ripudiati, hanno fatto su di noi una canzone velenosa, il sacrestano ci ha torturato come il maligno in persona; quelli di Toukola ci hanno battuto come un terreno da dissodare, ci hanno lardellato il groppone come ai porcellini di Natale e andiamo in giro come i becchi di Natale, quasi fantasmi monocoli con cenci in capo. Che ancora? La nostra casa adesso è senza l’unica gioia del povero, senza il mormorante vapore del bagno. Là, sotto la cenere, bruciano e fumano i rottami della nostra cara sauna. E ci mancava ancora la peggiore diavoleria. Ehm! Dall’atrio della chiesa ci fanno le boccaccie, coi loro dieci buchi, i ceppi. Fulmini e tuoni! Se un tale cumulo di disgrazie non porta un uomo a tagliarsi la gola con un rasoio, cosa ci vuole allora? Per le corna del diavolo! 04200
Bottom
04201
Top
Eero: Nu minns du lite orätt; i fotstocken finns inte alls tio hål. Rico. Non rammenti con esattezza : i ceppi non hanno dieci buchi. 04201
Bottom
04202
Top
Juhani: Hur många är de då? Gianni. E quanti allora? 04202
Bottom
04203
Top
Eero: Hur många stjärnor finns det i sjustjärnan, hur många söner i Jukola? Rico. Quante stelle ha l’Orsa, quanti giovani ha Jukola? 04203
Bottom
04204
Top
Juhani: Sju pojkar är vi. Alltså sju hål och sju söner. Nå desto värre. Sju hål! Alltid bara desto galnare. Se hur mänskorna och det hårda ödet sam-mansvurit sig mot oss. Sju hål som kvarnstensögon! Vilken smälek av det hårda ödet! Men om de skjuter på oss alla sin ilskas pilar, så biter vi våra genompina-de hjärtan så hårda som gnistrande stål. Om de så pustar ormgift mot oss från alla håll, om så himlen låter idel galla regna över oss, så rusar vi ändå, med slutna ögon, skärande tänder och vrålande som vilda oxar, mot dem. Och om man slutligen med kronans knift släpar oss till stocken, så skall jag med ljuv fröjd sitta i fotträet. Gianni. Noi siamo sette. Così sette buchi e sette giovani. Ancora più pazzesco. Sette buchi! sempre più pazzesco. Guarda come gli uomini e la dura sorte si accaniscono tutti in fila contro di noi. Sette buchi grossi come l’occhio della macina del mulino! Anche la beffa oltre la cattiva fortuna! Ma ci lancino pure tutte le freccie della loro rabbia, noi induriremo i nostri cuori lacerati come l’acciaio scintillante, soffino pure contro di noi da tutte le parti il veleno come serpenti, e il cielo faccia piovere su di noi bile schietta, noi allora, a occhi chiusi, a denti stretti e muggendo come bovi impazziti, li affronteremo. E anche se, alla fine, ci torturassero nei ceppi col potere della legge, ci resterei con gran gioia! 04204
Bottom
04205
Top
Aapo: Varför med glädje? Abramo. Perchè con gioia? 04205
Bottom
04206
Top
Juhani: Du fattar inte, bror min, den dömande kraft som bor i vreden. Hämndplanerna skulle få gossen att glömma all smälek; och att smäda oss är ju deras mening. Tanken på att tappa blod ur vår herr prost skulle smaka mitt ilskna sinne som honungs-tlugg. Och inte skulle jag där bruka kniv eller bössa, såsom gubben från Karis gjorde, nej, med naglar och Illuder skulle jag hugga honom i strupen som en varglo. I stycken, i tusen stycken skulle jag riva karini, och då finge jag riktigt njuta av min godbit till liiiinnd. Så skulle jag göra, om jag så ägde tio liv och vai je liv i tio år skulle pinas i en spiktunna. Det vore Intet mot hämndens vällust. Gianni. Tu non comprendi, fratello mio, il potere dell’odio. L’idea della vendetta mi farà dimenticare tutta la vergogna, e il loro scopo è di svergognarci. Il pensiero di cavar sangue al signor prevosto, avrebbe per il mio animo invelenito il sapore di una rugiada di miele. E non impiegherei nemmeno un coltello o un fucile come già quel Careliano; no, ma con le unghie e 'coi denti lo colpirei alla gola come un lupo cerviero. Lo farei in pezzi, in mille pezzi, e allora potrei veramente gustare le leccornie della vendetta. Farei certo così anche se avessi dieci vite e se ogni vita fosse tormentata per dieci anni in un barile irto di punte. Non sarebbe niente in confronto alla voluttà della vendetta. 04206
Bottom
04207
Top
Aapo: Du vänder ju upp och ned på hela ditt väsen i grund och botten. Skölj, usla broder, ditt hjärtas kokheta kittel med vatten från tålamodets sorlande dike, som sakta slingrande färdas genom ängen. Abramo. Tu ti sconvolgi l’esistenza da cima a fondo. Annaffia, povero fratello, la caldaia bollente del tuo cuore con l’acqua fresca della pazienza, attinta dal ruscello mormorante che scorre flessuoso e lento attraverso il prato. 04207
Bottom
04208
Top
Simeoni: Du är ju alldeles becksvart i synen, och blodröda, stickande rullar dina ögon. Förbarma dig över dig själv. Simeone. Hai il viso nero come la pece, e gli occhi iniettati di sangue che roteano e ti schizzano dal capo. Abbi pietà di te stesso. 04208
Bottom
04209
Top
Tuomas: Visserligen skulle vi hämnas, om vi sattes ull sitta på skammens tron, men må våra hjärtan vara i Irid tills detta sker. Allt hopp är ju ännu inte ute. Maso. Certo ci vendicheremmo se ci imprigionassero sul seggio dell’onta, ma viviamo in pace finché ciò avverrà. Ancora tutte le speranze non sono perdute! 04209
Bottom
04210
Top
Juhani: Från en av världens utkanter hägrar ännu mot oss fridens dag. Ilvesjärvi där vid Impivaaras sluttning är den hamn, till vilken vi seglar bort från stormarna. Nu har jag fattat mitt beslut. Gianni. Un solo angolo della terra, il sole della pace illumina ancora per noi : Ilvesjärvi; là ai piedi di Impivaara, c’è un porto dove navigheremo fuori della tempesta. Ora sono risoluto. 04210
Bottom
04211
Top
Lauri: Det gjorde jag redan senaste år. Renzo. Io lo ero già l’anno passato. 04211
Bottom
04212
Top
Eero: Jag följer er om det så gäller ända till Impivaaras djupaste grotta, där, efter vad man berättar, det gamla bergstrollet kokar beck, med en hjälm av hundra fårskinn på huvudet. Rico. Io vi seguirò anche nella più profonda grotta d’Impivaara, dove, come si dice, il vecchio della montagna cuoce la pece con un casco in capo fatto di cento pelli d’agnello. 04212
Bottom
04213
Top
Tuomas: Dit flyttar vi alla härifrån. Maso. Ci andremo tutti. 04213
Bottom
04214
Top
Juhani: Dit flyttar vi och bygger en ny värld. Gianni. Ci andremo e costruiremo un nuovo mondo. 04214
Bottom
04215
Top
Aapo: Månne inte överhetens näve når oss också där? Àbramo. La mano dei governatori non ci potrebbe afferrare anche là? 04215
Bottom
04216
Top
Juhani: Skogen skyddar sina ungar. Där står vi då riktigt på vår egen grund; djupt som de plirögda gräver vi oss ända till jordens kärna, och skulle det roa dem att också där ansätta gossarna, så skall de få röna hur det känns att störa sju björnar i deras lya. -Nu till garvarn för att skriftligt bekräfta affären. För tio år må vår jord övergå i andras händer. Gianni. La foresta protegge le sue bestie. Là staremo come vorremo; ci sprofonderemo là fino al midollo della terra, come talpe dagli occhi sbircianti. E se piacesse loro di darci la caccia anche là, si accorgerebbero cosa si prova a disturbare sette orsi nel loro covo. E ora dal conciapelli a redigere per iscritto il contratto. Per dieci anni la nostra fattoria passerà in altre mani. 04216
Bottom
04217
Top
Simeoni: Jag längtar också till en fridens boning. Bröder, låt oss reda oss ett nytt hem och ett nytt hjärta i skogarnas sköte. Simeone. Sospiro anch’io un asilo di pace. Fratelli, creiamoci una nuova casa e un nuovo cuore in seno alla foresta. 04217
Bottom
04218
Top
Juhani: Alla enhälligt! Gianni. Tutti d’accordo! 04218
Bottom
04219
Top
Aapo: Vad besluter du, Timo? Abramo. Cosa decidi tu, Timoteo? 04219
Bottom
04220
Top
Timo: ”Era vägar är mina vägar”, säger ordstävet. Timoteo. « Dove vanno gli altri vado anch’io », dice il proverbio. 04220
Bottom
04221
Top
Aapo: Ni flyttar, och skulle då jag stanna här som en ensam tall på Jukolas gårdsplan? Ack! särdeles fast har mitt väsens alla rötter och grenar slutit sig vid er krets. Låt gå för det, och må vi önska det bästa av vår färd. Jag följer med. Abramo. Voi sloggiate, e io resterei qui, come un pino solitario, nel cortile di Jukola. Ah! troppo fortemente le radici e i rami della mia esistenza sono intrecciati ai vostri. Sia così e speriamo il meglio da questo viaggio. Io vi seguo. 04221
Bottom
04222
Top
Juhani: Utmärkt! Nu till garvarn varje man, för att göra ett lagligt kontrakt på saken. Alla enhälligt! Gianni. Benissimo! Ora tutti dal conciapelli a fare un contratto come si deve. Tutti d’accordo! 04222
Bottom
04223
Top
De begav sig samfällt för att uppgöra kontraktet och arrenderade sin gård åt garvaren på tio år; och skriftligen formulerades följande paragrafer. Garvaren äger förfoga över gården och odlar den i tio år, de tre första utan någotslags vederlag, men därefter må han erlägga bröderna sju tunnor råg årligen och bygga en ny bastu innan arrendetidens utgång. Fritt och allestädes i Jukolas skogar må bröderna idka jakt, och på vilket villebråd som helst, som lagen blott lillåter. På norra delen av gårdens ägor, i Impivaara-li akten, må de ha rätt att leva och handla enligt eget skön såväl vad jorden som skogen beträffar. På allhelgonadagen övertager garvaren gården, men bröderna må, i fall de så önskar, ännu följande vinter ha skydd i sitt födelsehem. Så löd kontraktets huvudpunkter. Andarono insieme a fare il contratto, affittarono la loro fattoria al conciapelli per dieci anni e fissarono per iscritto i seguenti paragrafi. Il conciapelli amministrerà e coltiverà la fattoria per dieci anni, i primi tre senza pagare alcun fitto, ma in seguità pagherà ai fratelli sette staia di segale all’anno e costruirà una nuova sauna prima della fine dell’affittanza. I fratelli potranno cacciare liberamente e in ogni luogo nei boschi di Jukola tutta la cacciagione consentita dalla legge. Nella parte settentrionale della circoscrizione della fattoria, nella regione di Impivaara, potranno agire e vivere a loro gradimento, tanto nei campi che nei boschi. Nel giorno di Ognissanti il concia-pelli prenderà possesso della fattoria, ma i fratelli, se loro piacerà più, staranno ancora l’inverno seguente nella casa nativa. Queste furono le clausole principali del contratto. 04223
Bottom
04224
Top
Det blev november och garvaren var med sina lass på Jukolas gårdsplan och övertog husbondskapet för ilen fastställda tiden. Men bröderna, som ville undfly prosten och hans befallningsmän, levde denna vinter lör det mesta i skogarna, skidande och jagande i trakten, och vistades i en milkoja på Impivaara mo. flyttningen var dock ännu inte riktigt slutförd med häst och andra nödvändiga persedlar. Den var utsatt att ske när sommaren kommit. Emellertid stökade de redan smått med sitt nya pörte: högg stockar att torka till våren och rullade grundstenar på den stubbiga sveden, under det branta berget. Venne il primo novembre e il conciapelli era col suo carico nel cortile di Jukola, e prendeva la direzione della fattoria per il tempo stabilito. I fratelli, per evitare il prevosto e i suoi messaggeri, vissero quell’inverno, principalmente nei boschi, sciando e cacciando nei dintorni e alloggiarono nella capanna del carbonaio, nei pascoli di Impivaara. Un vero e proprio sgombero col cavallo e gli altri utensili indispensabili non era però ancora stato fatto. Avevano deciso che avesse luogo dopo il disgelo. Si prendevano già cura però della loro futura dimora : abbattevano tronchi perchè fino a primavera si stagionassero e rotolavano pietre per le fondamenta sulla prateria piena di ceppi di alberi abbattuti, sotto il monte scosceso. 04224
Bottom
04225
Top
Så förflöt vintern, och under den nåddes bröderna av ingetslags befallning från prosten, ingen påminnelse. Väntade han, eller hade han övergivit dem åt sitt öde? Così passò l’inverno, e, finché durò, i fratelli non ricevettero nessun ordine e nessun avviso dal prevosto. Aspettava egli o li aveva abbandonati al loro destino? 04225
Bottom

kapitel 05 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
05001
Top
Våren hade kommit, snödrivorna smultit ned, blitt blåste vinden, jorden började grönska och björkdungen gick i löv. La primavera era venuta, i monticelli di neve si erano sciolti, il vento soffiava dolcemente, la terra cominciava a verdeggiare e la betulla metteva le foglie. 05001
Bottom
05002
Top
Bröderna färdas nu på sin flyttning mellan Jukola och Impivaara. Går längs den steniga, krumbuktande skogsvägen, med bössorna på axeln och på ryggen näverkontarna, i vilka ligger deras ammunitionsför-råd. I spetsen stegar Juhani och vid hans sida Jukolas stora, argsinta hundar, Killi och Kiiski. Efter dem, dragande en släpa, går körd av Timo brödernas enögda häst, den gamla Valko. Men lasset följes av de övriga bröderna, med bössorna på axeln och kontar-na på ryggen, och de hjälper Valko vid vägens värsta ställen. Som den sista spatserar Eero, bärande i famnen Jukolas stolta tupp, vilken bröderna ej velat skiljas från, utan har tagit med sig som tidvisare till Impi-vaaras ödemark. På kärran sågs en kista, varg- och rävsaxar, en gryta och i grytan tvenne bordsfat av ek, en slev, sju skedar och andra till kokkonsten hörande grejor. Som täcke över grytan hade man placerat en grov, med ärtor fylld säck; och allra överst på denna krängde och jamade Jukolas gamla katt i en liten påse. - Så lämnade bröderna sitt gamla hem, traskade modstulna, tysta på den krångliga, steniga skogsvägen. Himlen var klar, luften lugn, och nedanför backen mot väster rullade redan solens hjul. I fratelli sono in procinto di sgomberare da Jukola a Impivaara. Avanzano per un sentiero del bosco petroso e serpeggiante, il fucile a tracolla e sul dorso la cesta di scorza di betulla con le munizioni. Davanti va Gianni e al suo fianco i grandi cani ringhiosi Killi e Kiiski. Dietro a loro avanza, tirando il carretto, Valko, il vecchio cavallo guercio dei fratelli di Jukola, guidato da Timoteo. Gli altri fratelli seguono il carico, fucile a tracolla e i sacchi sul dorso, pronti ad aiutare Valko, nei passi più difficili della strada. Ultimo viene Rico, tenendo in braccio il superbo gallo di Jukola, dal quale i fratelli non avevano avuto cuore di separarsi, e che avevano preso perchè desse loro la sveglia nelle solitudini di Impivaara. Sul carro si vedevano una cassa, trappole da lupi e da volpi, una pentola e, in questa, due zuppiere di quercia, un cucchiaione, sette cucciai e altri utensili dell’arte culinaria. La pentola aveva per coperchio un ruvido sacco, pieno di piselli, e in cima a questo, in alto, si dibatteva e miagolava, in un sacchetto, il vecchio gatto di Jukola. Così lasciavano i fratelli la loro antica casa, se n’andavano tristi e silenziosi lungo il diffìcile sentiero petroso. Il cielo era limpido, l’aria calma e il disco del sole scendeva già verso occidente. 05002
Bottom
05003
Top
Juhani: Mänskan är en sjöfarare på livets stormiga hav. Så seglar också vi nu bort från våra kära hemknutar, seglar med vårt vagnskepp genom villande skogar mot Impivaaras branta ö. Ack! Gianni. L’uomo è un navigatore nel mare burrascoso della vita. Così anche noi ora navighiamo lontano dal nostro cantuccio natio, navighiamo sulla nostra nave a ruote, attraverso i boschi dai sentieri tortuosi, verso l’isola scoscesa di Impivaara. Ah! 05003
Bottom
05004
Top
Timo: Det fattas inte mycket, att jag torkar tårar från mina kinder, också jag, min groda. Timoteo. Non ci manca molto che io m’imbratti di lacrime le guance, povero ranocchio che non sono altro. 05004
Bottom
05005
Top
Juhani: Det undrar jag inte på, efter att ha blickat in i min egen barm i denna sorgens stund. Men det båtar till intet här i världen, utan vare mannens hjärta ständigt lika hårt som en vit rullsten. Som en färde-man är mänskan född till världen, här har hon ingen varaktig stad. Gianni. Non mi meraviglio, guardando nel mio cuore in questo momento doloroso. Ma che giova? In questo mondo il cuore dell’uomo deve essere duro come un sasso. Il figlio dell’uomo è nato viaggiatore quaggiù e non vi permane eternamente. 05005
Bottom
05006
Top
Timo: Här vandrar hon en liten tid, dänger och svänger sig tills hon sist och slutligen ramlar omkull och försmäktar som råttan vid stenfoten. Timoteo. Qui egli erra per un po’ di tempo, si dondola e ciondola, finché da ultimo s’intorpidisce e crepa come un ratto ai piedi di un muro. 05006
Bottom
05007
Top
Juhani: Rätt sagt, klokt talat! Gianni. Ben detto, saggiamente parlato. 05007
Bottom
05008
Top
Simeoni: Och om det vore nog därmed; men först då börjar det! Simeone. E se tutto stesse qui, ma dopo? 05008
Bottom
05009
Top
Juhani: Då blir det fråga om våra pund, ville du säga. Så sant så! Gianni. Dopo, vuoi dire che viene la domanda sui nostri talenti, vero ? 05009
Bottom
05010
Top
Timo: Då bör det utsägas utan några knep och konster: här är jag, och här, Herre, är ditt pund. Timoteo. Allora sarà venuto il momento di dire senza frode e senza falsità : eccomi, Signore, ed ecco il tuo talento. 05010
Bottom
05011
Top
Simeoni: Mänskan borde alltid tänka på sin ändalykt; men hon är förhärdad. Simeone. L’uomo dovrebbe sempre ricordarsi della sua fine, ma si è indurito. 05011
Bottom
05012
Top
Juhani: Förhärdad, det kan jag ej förneka. Men sådana är ju vi, Gud sig förbarme, allihopa under denna himmel. Ändå bemödar vi oss av alla krafter att hädanefter leva såsom fromma hjältar höves, när vi först har hunnit riktigt installera oss här och fått oss ett varmt fridens bo. Låt oss, bröder, ingå ett starkt förbund och lämna å sido alla syndens påfund, all ondska, allt gräl och hat i denna dvärgalyckans bostad. Bort med ondskan, grälet och stoltheten. Gianni. Indurito, indurito, non si può negare; ma, Dio mio, siamo tutti così sotto il cielo. Sforziamoci pertanto di vivere in avvenire come si conviene a uomini pii, quando una volta saremo riusciti a installarci nella nostra pacifica e tepida dimora. Fratelli, facciamo un serio patto di cacciare via tutti i capricci colpevoli, tutta l’ira, le liti e l’odio dal nostro nido. Via l’ira, l’odio e l’orgoglio. 05012
Bottom
05013
Top
Eero: Och pråligheten. Rico. E il fasto! 05013
Bottom
05014
Top
Juhani: Just så! Gianni. Già! 05014
Bottom
05015
Top
Eero: Och de granna, syndiga kläderna! Rico. E l’eleganza peccaminosa. 05015
Bottom
05016
Top
Juhani: Just så! Gianni. Già! 05016
Bottom
05017
Top
Eero: Gungande kyrkschäsar och allt det granna kyrkkrimskramset. Rico. E i calessi a molla e tutti i bei ninnoli domenicali. 05017
Bottom
05018
Top
Juhani: Vasa? Vad är det du pratar om? Gianni. Che? che dici? 05018
Bottom
05019
Top
Simeoni: Han skarvar till igen. Simeone. Canzona di nuovo. 05019
Bottom
05020
Top
Juhani: Jag märker det. Pass på att jag ej nappar dig i nackskarven, om jag nämligen skulle bry mig om en vettvillings prat, men då vore jag ju ingen man, sannerligen inte. - Hur behandlar du, din förbannade spoling, den där tuppen? Varför kvider djurstackarn? Gianni. Me n’accorgo. Guarda che non ti prenda per la collottola; cioè, se badassi alle ciance di un babbeo, ma allora non sarei un uomo, non lo sarei davvero. Come tieni, maledetto orsachiotto del diavolo, codesto gallo? Perchè grida codesta povera bestia? 05020
Bottom
05021
Top
Eero: Jag ordnade bara till vingen, som hängde. Rico. Gli ho soltanto aggiustata un’ala che pendeva. 05021
Bottom
05022
Top
Juhani: Jag skall strax ordna till dig en smula. Se till att jag inte tar dig i nacken. Ni må veta, att det där är den bästa tuppen i hela häradet vårt, vad tjänstgöringen beträffar; alltid pålitlig och säker. Första gången gal han klockan två, den andra gången klockan fyra, som är den bästa uppstigningstiden. Av den tuppen får vi mycken glädje här i hjärtat av ödemarken. - Och katten då där på lassets topp! Ack du stackars Matti-pojk! Där svänger och dänger du och tittar ut genom påshålet, helt sorgligen jamande. ”O gubbstackarn, gamla rackarn!” föga har du många dar kvar att tassa här. Dina ögon är redan ganska skumma och hest ljuder ditt jamande. Men kanske du ännu friskar till dig, när du hamnat i nacken på de feta skogsmössen. Det önskar jag dig. Men er, Killi och Kiiski, tycker jag mest synd om i alla fall. Såsom vi själva har också ni blivit avlade, födda och uppvuxna i Jukola, vuxit upp som våra egna bröder. Ack hur brinnande ni tittar in i mina ögon! Ja, Killi, ja, du min Kiiski-pojk, ja! Och viftar så muntert med era svansar! Nå, ni vet ju inte, att vi nu lämnar vårt ljuva hem. Ve er eländiga! Jag måste gråta, det måste jag. Gianni. T’aggiusto io subito. Guarda che non ti prenda per la collottola. Sappiate che questo è il miglior gallo di tutta la nostra circoscrizione nell’esercizio delle sue funzioni; sempre esatto e degno di fede. La prima volta canta alle due, la seconda alle quattro, che è l’ora migliore per alzarsi. Questo gallo ci svagherà molto nella solitudine. E il gatto là in cima al carico. Povero Matteo! Ti dondoli e ciondoli e sbirci dal buco del sacco, miagolando lamentosamente... «Oh mio povero micino, sei ridotto a lumicino!...». Non hai più molti giorni da campare su questa terra. La vista ti si è già indebolita e il tuo miagolio è rauco. Ma forse ti rimetterai ancora, quando potrai afferrare i grossi topi di bosco per la nuca. Lo spero. E voi, Killi e Kiiski, mi fate più pena di tutti. Come noi, siete nati, cresciuti e vissuti a Jukola, cresciuti come nostri fratelli. Ah! come mi guardate con ardore! Sì, Killi, sì, Kiiski caro, sì! Dimenate la coda con tanta gioia. E non sapete che noi ora lasciamo la nostra bella casa! Poverini! Mi vien da piangere, mi viene. 05022
Bottom
05023
Top
Timo: Kom ihåg hur du nyligen rådde dig själv. Håll ditt hjärta i styr, ditt hjärta i styr. Timoteo. Pensa a quel che mi hai consigliato dianzi. Bisogna che tu t’indurisca il cuore, t’indurisca il cuore. 05023
Bottom
05024
Top
Juhani: Jag kan ej, jag kan ej, när jag lämnar det kära hemmet. Gianni. Non posso, non posso nel lasciare la mia casa adorata. 05024
Bottom
05025
Top
Tuomas: Visst tynger denna dag ens sinne; men i Impivaara får vi fort ett nytt hem och måhända blir det oss snart lika kärt. Maso. Sì, questo giorno è terribile, ma, presto, a Impivaara avremo un’altra casa che forse ci diventerà altrettanto cara. 05025
Bottom
05026
Top
Juhani: Vad sade du, min broder? Ej finns på jorden och ej heller i himmelen en plats så kär som den, på vilken vi föddes och växte upp och på vars marker vi som små mjölkgrisar vältrade oss. Gianni. Che dici, fratello mio? Nè in terra nè in cielo c’è un luogo caro come quello dove siamo nati e cresciuti e sul cui suolo ci siamo ruzzolati piccoli quando avevamo i baffi di latte. 05026
Bottom
05027
Top
Aapo: Sant nog krossar avskedsstunden våra hjärtan; för hembusken är kär också för haren. Abramo. Certo il momento del distacco ci spezza il cuore; poiché anche alla lepre è caro l’arbusto dove è nata. 05027
Bottom
05028
Top
Juhani: Hur var det harmamman sade, när hon åter märkte att hon var dräktig och bad sin lilla unge lämna henne, för att ge plats åt de kommande? Gianni. Come diceva già la lepre madre quando, accorgendosi di essere di nuovo pregna, ordinò al suo piccolo di andarsene, di andarsene per cedere il posto ai fratellini venturi? 05028
Bottom
05029
Top
Timo: ”Ge dig nu i väg, ungen min, lillungen, och minns alltid vad jag säger: bak riset en snara, bak hålet en fälla.” Timoteo. « Mettiti in viaggio, figliolino mio, piccolino mio, e ricordati sempre quello che ti dico: dov’è ramo, là tagliola; dove buco, trappola». 05029
Bottom
05030
Top
Juhani: Så sade hon till ungen sin, och gossen lomade i väg; han lomade, tultade i väg längs sveden och hedbrynet, och hans kluvna läpp var dragen till ett sveklöst grin. Så stegade han hemifrån, och sorgligt sken kvällssolen. Gianni. Così diceva al suo piccolo, e il leprotto se n’andò saltellando; saltellò e sgambettò lungo i pascoli e i bordi della landa, sgambettò labbro-fesso con una smorfia innocente. Così se n’andò dalla sua casa e triste era la luce della sera. 05030
Bottom
05031
Top
Eero: Det var Jösse-Jussi, det. Rico. Era Giannino-lepre. 05031
Bottom
05032
Top
Juhani: Låt gå för det. - Så lämnade han sitt hem och detsamma gör vi med. Farväl, hem! Din trappa, din dynghög ville jag nu kyssa. Gianni. Sia quel che si vuole. Se n’andò da casa come ce ne andiamo anche noi. Stai bene, casa! Vorrei baciare la tua soglia, il tuo mucchio di letame. 05032
Bottom
05033
Top
Aapo: Ja, min broder. Men låt oss söka jaga bort vårt sinnes dysterhet. Snart är vi mitt i det bistra arbetet och donet, snart brakar stockarna, yxorna smäller, och upp mot himlen reser sig ett väldigt pörte på Impivaara mo, mitt bland djupa skogar. Se nu: vi färdas ju redan i den bistra ödemarken, i granarnas sus. Abramo. Sì, fratelli. Ma cerchiamo di cacciar via questo buio dall’anima. Presto avremo un lavoro e un compito arduo, presto i tronchi scricchioleranno, le scuri faranno risuonare i loro colpi, e verso il cielo si alzerà una solida casa sui pascoli di Impivaara, fra i boschi selvaggi. Guardate! Entriamo già nei boschi maestosi tra il fremito degli abeti. 05033
Bottom
05034
Top
Så talte de med varandra, på sin färd genom den dystra skogen. Men småningom höjde sig nejden och deras väg slingrade sig upp till en högtbelägen skogig mark, som kallades Teerimäki. Här och där sågs mossbelupna bergsklintar, till formen lika jättarnas gravkullar, kring vilka låga, rotrika tallar susade. Hårt skakade kärran och den gamla Valkos bogar på den klippiga vägen, där ögat på sina ställen knappast kunde skönja de forna hjulspåren. Över åsen gick vägen; ty bottenlösa kärr utbredde sig på dess bägge sidor. Men bröderna gjorde också själva sitt bästa för att lätta den gamla, enögda dragarens lass. Slutligen hann de upp på backkrönet, lät Valko pusta där en stund, och blickade ned på världens vidder. Deras ögon skådade fjärran byar, ängar, åkrar, blånande sjöar och vid västanskogarnas rand kyrkans höga torn. Men i söder på en backsluttning skymtade Jukola gård som lyckans förlorade land; och trånande tankar fyllde åter brödernas bröst. Men därifrån vände de slutligen sina ögon mot norr, och där syntes det höga Impivaara, dess brantsluttande stup, mörka klyftor och skäggiga, stormrivna granar på bergets sidor. Men vid bergets fot såg de en trevlig, stubbrik svedmark, deras blivande boplats, och nedanom svedmarken en skog, som skulle förse dem med smäckra stockar för husbygget. Allt detta såg de, såg mellan furorna den klara Ilvessjön och hur den granna solen nära sin nedgång lyste från bergets nordöstra brant; och en hoppets ljuva glimt blänkte i deras ögon och höjde åter deras bröst. Così parlavano fra loro, nel viaggio attraverso la cupa foresta. Poi, a poco a poco, il terreno si elevò e la via s’inerpicò serpeggiando verso un altipiano boschivo chiamato Teerimäki. Qua e là si scorgevano le punte salienti delle rocce coperte di muschio, simili nella forma, a lastre sepolcrali di giganti, intorno a cui fremevano bassi e tozzi pini. Il carro e le spalle del vecchio Valko sobbalzavano fortemente per la via petrosa dove l’occhio, in certi punti, poteva appena distinguere gli antichi solchi delle ruote. La via saliva sulla collina perchè sui due fianchi si stendevano paludi senza fondo. I fratelli facevano del loro meglio per alleggerire il peso del vecchio cavallo guercio. Finalmente pervennero in cima alla collina, fecero riprendere fiato un momento a Valko e guardarono le pianure del mondo al di sotto di loro. Il loro occhio scorse i villaggi lontani, i prati, i campi, i laghi bluastri e l’alto campanile della chiesa al confine occidentale del bosco. A sud, sul pendio di un’altura, s’intravvedeva la fattoria di Jukola come la terra della felicità perduta; e pensieri tristi colmarono di nuovo il petto dei fratelli. Ma essi volsero infine gli occhi verso nord-ovest dove si scorgeva l’alto Impivaara, il suo brusco pendio, le cupe grotte e i pini barbuti, lacerati dalle tempeste, che si ergevano sui fianchi del monte, alle cui radici videro una bella prateria sparsa di pedali, loro futura dimora, e, al di sotto, una foresta che avrebbe dato loro tronchi robusti per costruire la casa. Videro tutto questo, videro fra i pini il chiaro lago di Ilvesjärvi e il sole splendente che illuminava, nel tramonto, il pendio nord-ovest del monte e un giulivo raggio di speranza sfolgorò nei loro occhi e risollevò i loro petti. 05034
Bottom
05035
Top
Därifrån begav de sig igen vidare och med allt starkare fart började de skynda mot sitt nya hem. Backen sjönk, och de kom till furornas pelarrad på mon, där ljungen, lingonrisen och det vissnande starrgräset omväxlande täckte den ekande marken. Så mötte de en sandig, byggd väg, som ledde från Viertola herrgård till kyrkan; de stegade över den, löljande sin egen skogsväg, som löpte över moåsen. Si misero di nuovo in cammino e, con sempre maggior lena, si affrettarono verso la nuova casa. La collina si abbassava ed essi andavano verso la landa sotto il colonnato dei pini, dove la brughiera, l’edera e i fili d’erba secca a poco a poco nascondevano la terra risonante. Seguì poi una via sabbiosa e ben costruita dalla mano dell’uomo che portava dalla fattoria di Viertola alla chiesa; l’attraversarono, tenendo la propria strada fra i boschi, la quale seguiva il fianco della collina. 05035
Bottom
05036
Top
Aapo: Här är den mon, på vilken ormarnas tingssal låg i forna tider, efter vad gammalt folk säger. Som domare satt där deras kung, den ytterst sällan synliga vita ormen, med en omätligt dyrbar krona på huvudet. Men en gång rövade en djärv ryttare denna krona från dem, såsom sägnen förtäljer. Abramo. Questa è la landa in cui, come raccontano i vecchi, c’era una volta la sala del tribunale dei serpenti. Giudice era il loro re, un serpente bianco, che si vedeva ben raramente, e che aveva in capo una corona preziosa e incomparabile. Ma un coraggioso cavaliere una volta gliela rapì, come racconta una storia. 05036
Bottom
05037
Top
Och Aapo berättade dem följande sägen, mens de stegade från moåsen ned mot det öde Sompiokärret. Det kom således en ryttare och på mon såg han ormarnas konung, som hade en blänkande krona på huvudet. Han red mot honom, snappade med sin svärdsspets kronan från kungens huvud, sporrade hästen och sprängde med sina dyrbarheter i väg som i blåst och moln. Men ormarna var icke heller sena av sig, utan började strax ilsket förfölja den fräcka rövaren. De ilade vinande i väg, snodda till ringar, och tusen tunnband rullade så i ryttarens fjät som en trissa som pojkarna kastat på landsvägen. Snart nåd-de de ryttaren, stimmade redan tätt vid hästens fotter, hoppade upp mot dess bogar, och mannen var i stor fara. Och i sin nöd kastade han ned som bete till ilem sin hatt, som de strax rev i stycken och åt i sin rasande ilska. Men mannen vart inte länge hulpen av iletta knep, snart rullar ormarna igen i hans fjät och sanden virvlar högt upp från vägen. Och allt hetsigare sporrade hjälten sin flämtande häst; som en flod flöt blodet från den ståtliga hingstens söndersargade bogar, och ur munnen sprutade den fräsande fradgan. Kyttaren flydde in i skogen, men skogen hindrade icke hans fienders lopp. Han kom till en flod, och med ett brus red han i dess virvlar, och hingsten förde honom snabbt över den. Också ormarna mötte floden, och med många forsars dån störtade de sig i vågornas sköte, simmade med stormens fart över den, och högt steg den vita fradgan. Mannen red fortfarande framåt, och alltjämt förföljde honom ormarnas rasande skara. Ett stycke framför sig såg han en häftigt flammande svedjebrand, och mot elden styrde han nu sin häst; svepande sig i den i flodbadet genomblötta kappan störtade han sig i lågornas famn, men ormarna uppgav inte ens för ett ögonblick sitt förföljande. Så ilar himlens ridande hjälte genom guldmolnen. Än en gång högg han sina sporrar i ljumskarna på sin hingst och än en gång rusade han framåt, sedan störtade den frustande hingsten, för allan tid glömmande livets heta lek. Men i fria luften stod mannen räddad från elden och sina grymma fiender; ty elden hade bränt ormarnas tallösa skara. Där stod hjälten med triumferande uppsyn, och den underbara dyrgripen höll han i sin hand. E Abramo narrò loro la storia seguente, mentre essi scendevano dalla sommità della collina verso la deserta palude di Sompio. « Venne una volta un cavaliere e vide sulla landa il re dei serpenti che aveva in capo una corona raggiante. Egli spinse il cavallo contro di lui, tolse con la punta della spada la corona di testa al re, spronò il cavallo come il vento e corse via col suo tesoro. Ma non furono tardi nemmeno i serpenti; si dettero subito furiosi ad inseguire lo sfrontato brigante. Corsero sibilando, acciambellati, e mille cerchi rotolarono così dietro il cavaliere come un disco gettato dai ragazzi rotola sulla strada maestra. Ben presto raggiunsero il cavaliere, si ammassarono tutti ai piedi del cavallo, gli saltarono in groppa e grande era il pericolo del cavaliere. Disperato, buttò loro come esca il suo cappello, che essi subito fecero a pezzi e mangiarono rabbiosamente. Ma tale espediente non giovò a lungo al cavaliere, chè ben presto i serpenti si rotolarono di nuovo dietro a lui e la sabbia turbinava alta sulla via. Con sempre maggiore foga spingeva l’eroe il suo ansante cavallo; a fiotti scorreva il sangue dai fianchi lacerati del superbo stallone e dalla bocca gli sgorgava una schiuma fremente. Il cavaliere fuggì nella foresta, ma la foresta non ostacolò la corsa dei suoi nemici. Incontrò un torrente; si gettò con fragore nel vortice e ben presto il cavallo lo portò all’altra riva. Anche i serpenti incontrarono il torrente e, col fragore di molte cascate, si tuffarono in seno alle onde e, nuotando con la rapidità della tempesta, lo attraversarono. Il cavaliere avanzava sempre più, ma la selvaggia banda dei serpenti lo inseguiva tuttavia. Vide egli allora in lontananza un terreno dissodato che bruciava furiosamente; contro il fuoco spinse il suo cavallo e, avviluppatosi nel mantello inzuppato con l’acqua del torrente, si gittò in seno alle fiamme; ma i serpenti non cessarono nemmeno un istante il loro inseguimento. Così l’eroico cavaliere del cielo fende le nubi dorate. Ancora una volta egli spinse gli speroni nei fianchi del cavallo e ancora una volta si slanciò avanti; ma allora cadde il cavallo anelante, dimentico per sempre del giuoco ardente della vita. Il cavaliere era libero, si era salvato dal fuoco e dai suoi terribili nemici; il fuoco infatti aveva arsa la folla innumerevole dei serpenti. E l’eroe, con lo sguardo raggiante, teneva in mano il prezioso tesoro ». 05037
Bottom
05038
Top
Aapo: Det var sägnen om ormens krona här på Teerimäki mo. Abramo. Ecco la storia della corona del serpente bianco qui sulla collina di Teerimäki. 05038
Bottom
05039
Top
Juhani: En ståtlig sägen och en ännu ståtligare karl, som snappade kronan från ormens huvud och slutligen vann den åt sig själv. Pocker till karl! Gianni. Un’azione superba e un uomo ancora più superbo, che strappò la corona dal capo del serpente e finì per conquistarla. Che uomo coraggioso! 05039
Bottom
05040
Top
Timo: Det är allt få gubbar som här skådar den ormen, men den, som ser den, blir oerhört klok, efter vad gammalt folk säger. Timoteo. Sono rari quelli che hanno visto questo serpente, ma chi lo vede diventa incomparabilmente saggio, come dicono i vecchi. 05040
Bottom
05041
Top
Juhani: Man säger också: den som innan göken börjat gala tar fatt denna domareorm, kokar och äter den, skall begripa korpens språk, som ger honom vetskap om vad honom därnäst skall hända. Gianni. Si dice anche che chi riesce a prendere questo giudice dei serpenti, in primavera avanti il primo canto del cuculo, lo cuoce e lo mangia, comprende il linguaggio del corvo, e sa ciò che gli accadrà nel futuro. 05041
Bottom
05042
Top
Eero: Man säger dessutom som så: den som på våren efter det göken galit gör allt detta, den karlen begriper korpens språk, som låter honom veta vad som honom dessförinnan skett. Rico. Si dice ancora: chi fa tutto questo di primavera, dopo il primo canto del cuculo, intende il linguaggio del corvo e sa tutto ciò che gli è accaduto in passato. 05042
Bottom
05043
Top
Juhani: O bästa bror, nu språkade du allt bra dumt! Som inte alla skulle veta det utan att äta ens en gnutta ormkött? Si nu visade Eero äntligen hur han rätteligen ser ut vad hjärnan anbelangar, som en dum bagge. ”Han får då veta vad honom dessförinnan skett.” Kan denna tanke komma från en mans skalle? O du din pojkstackare! Gianni. Oh, fratello, che sciocchezze dici! Non lo conosce forse ognuno il passato, senza aver mangiato nemmeno un briciolo di carne di serpente? Guardate, ora Rico ci ha mostrato esattamente quel che vale in fatto di logica; una stupida pecora sa quel che gli è accaduto in passato. È possibile un’idea del genere nel cervello di un uomo? Oh povero ragazzo! 05043
Bottom
05044
Top
Aapo: Strunta i det, Juho. Antingen sade han dumheter eller konstrade och krumbuktade han sig som vanligt; hur som helst, men vad han än gjorde slängde han till oss en beaktansvärd tanke. Låt oss begrunda hans uttalande, och jag tror nästan att vi därur kan meta fram en viss lärdom. Att veta vad som hänt, det är ju, från en viss synpunkt sett, en stor visdom. Om du slugt begrundar, vilken sådd från loma dar som frambragt nyttiga eller fördärvliga Irukter, och inriktar ditt liv därefter, ditt stök och nrbete, så är du en klok man. Blott också våra ögon tidigare hade öppnat sig, så tror jag näppeligen att vi un skulle stryka här som flyttfolk. Abramo. Lascia andare, Gianni : ha detto una bestialità o ha voluto di nuovo fare lo spiritoso; fa lo stesso, ma in ogni caso ha espresso un’idea curiosa. Proviamo a esaminare la sua parola e credo che ci si possa pescare qualcosa di saggio. Conoscere quel che è accaduto è, da un certo punto di vista, una gran saggezza. Se tu distingui con esattezza quale seme abbia prodotto frutti utili e quale dannosi, nei giorni passati, e regoli la tua vita, il tuo lavoro e la tua condotta in conformità di ciò, sarai un uomo saggio. Se i nostri occhi si fossero aperti più presto, credo che ora noi non andremmo in giro come degli emigranti. 05044
Bottom
05045
Top
Juhani: Som vargungar under bara himlen. Men gjort är gjort. Gianni. Come dei lupatti senza tetto. 05045
Bottom
05046
Top
Tuomas: Vad vi förlorade i Jukola, det kan vi snappa tillbaka på Impivaara sved. - Hitåt hela bröd-i askocken, varje man må hugga sina naglar i lasset och bistå Valko så länge kärret räcker. Hitåt alle man! Hjulen sjunker ju spannlångt in i den gyttjiga marken. Maso. Ciò che abbiamo perduto a Jukola, lo riprenderemo sui pascoli di Impivaara. Qui tutti, ognuno spinga il carico per aiutare il nostro Valko finché dura la palude. Qua tutti! Le ruote del carro s’affondano di un palmo nel terreno limaccioso. 05046
Bottom
05047
Top
Språkande på detta vis hade de traskat ned från mon, gått över Seunala-Mattis jämna sved, därefter genom en tät ung granskog, och stod nu vid randen av Sompiokärret. Dystert såg detta kärr ut; på dess yta växlade ävjiga, sumpiga öppningar, mossiga tuvor, tranbärsbon, och här och där stod låga, vissnande björkar, som vemodigt nickade med sina huvuden i aftonvinden. Men på mitten var kärret smalast och marken där också hårdare och fastare. Där stod kortvuxna, mossklädda tallar och på tuvorna mörkgröna, starkt doftande getporsbuskar. Och över denna sträcka löpte en eländig väg till kärrets andra strand, där en mörk ödeskog åter tog vid. Längs denna väg färdades nu bröderna över kärret. Någon av dem drog i skacklama vid Valkos sida, medan åter en annan sköt på kärran. Äntligen, om ock mödosamt, nådde de kärrets strand och färdades åter på torra marken längs ödeskogens rotbemängda väg, vilken räckte ungefär femhundra steg. Men slutligen glimtade framför dem den stubbiga svedmarkens öppna vidd, och de stod på det utsedda stället, under det hålrika berget. Così parlando fra loro, erano scesi dalla collina, avevano attraversata la vasta prateria di Matteo di Seunala, poi, per un’ampia abetina, erano arrivati al bordo della palude di Sompio. Questa palude aveva un aspetto triste; sulla sua superfìcie si avvicendavano stagni fangosi, isolotti muscosi, coperti di mortella di palude e qua e là una betulla bassa e languente piegava triste il capo sotto il vento della sera. Nel centro la palude era più stretta e anche la terra più dura e più compatta. Ivi crescevano pini nani, rivestiti di muschio e, sugli isolotti, arbusti di rosmarino di un verde scuro e fortemente odoranti. E su questa striscia di terra, una strada difficile portava all’altra riva della palude dove ricominciava il bosco cupo. Lungo questa via andavano ora i fratelli attraverso la palude. Gli uni tiravano le stanghe ai lati di Valko, gli altri spingevano il carro. Finalmente, a stento, raggiunsero il bordo della palude e andarono di nuovo sulla terra asciutta per una via del bosco ingombra di radici che durò circa cinquecento passi. Finalmente splendè dinanzi a loro la vasta prateria, pianeggiante, coperta di ceppi; erano giunti nel luogo prefìsso, sotto il monte cavernoso. 05047
Bottom
05048
Top
Här hade fordom brödernas farfar, en utmärkt arbetskarl, odlat sved och låtit röken stiga från väldiga kolmilor. Flera svedjeland hade han fällt och bränt, med sin risharv luckrat månget svart, färdigsått land, och slutligen bärgat i sin ria den fullkorniga säden. Ruinen där vid svedens sida visade ännu det ställe, där hans skogsria hade stått, varifrån han strax förde hem den färdiga säden, lämnande till vinterföret halmen och bosset. Men ett litet stycke från rians ruiner, där vid gränsen mellan sved och skog, syntes milans svarta botten, väldig och stor, där han bränt klingande smideskol av svedmarkens runda, barkade trädstammar. Så hade här Jukolas forne ståtlige hus-bonn stökat och bökat under mången hettande sol, torkande från pannan mången pärlande svett. Men under nätterna låg han i en koja med torvtak och vaktade milan; och samma koja hade bröderna nu valt till sin tillfälliga boplats. Là anticamente il loro nonno, celebre dissodatore, aveva coltivato terreni e affumicato grosse carbonaie. Intorno a questo monte aveva diboscato e dissodato molti terreni, erpicato col suo erpice di rami secchi molta nera terra seminata e finalmente riposto nel suo granaio il raccolto abbondante. Un monte di detriti, al limite della prateria, mostrava ancora il posto del suo granaio boschivo, donde portava a casa il grano bell’e pronto, lasciando la paglia e la pula da mettere nelle slitte invernali; a un tratto di strada dai detriti del granaio, al confine fra la prateria e il bosco, si vedeva il fondo nero di una grossa carbonaia dove egli aveva ridotto in carboni crepitanti i tronchi del dissodamento. Qui l’antico e vigoroso padrone di Jukola aveva lavorato e corso sotto l’ardore di molto sole e si era asciugato molte perle di sudore sulla fronte. Di notte riposava in una capanna dal tetto d’erba, di guardia alla sua carbonaia; e questa stessa capanna ora i fratelli avevano scelto per abitazione provvisòria. 05048
Bottom
05049
Top
Vid är den stubbiga sveden, men bortom dess bryn ser dock inte ditt öga; ty i öster, söder» väster stänger skogarna ditt synfält och i norr ett högt berg. Men stiger du upp på detta bergs av ett fåtal granar krönta ås, så bär din blick fjärran i alla riktningar. På dess södra sida ser du att börja med alldeles under dina lötter den nämnda, långsluttande sveden, längre bort ilen dystra ödeskogen, och bortom den åter Sompio-kärret, och där vid himlaranden höjer sig den matt-blånande Teerimäkibacken. Norrut sänker sig småningom berget och på dess sluttande jordsvål, som lorilom också använts för svedjebruk, står en ung och lät björkdunge, på vars gräslösa stigar tjädrarna skuttar och järparna sorgmodigt visslar. 1 öster synes en jämn mo med furuskogar, i väster en knagglig mark med mossbetäckta stenar, och här och där på den mossiga åsen en låg, men tät och stadig tall. Hortom tallarna glittrar där klar och fiskrik Ilvesjärvi sjö, ungefär på tusen stegs avstånd från sveden. Men annat ser du näppeligen, hur vida du än skådar. Skogarnas mörka hav skymtar kring dig allestädes. Dock ser du ännu den matta blånaden från Viertolas herrgård i nordost och i fjärran vid den nordvästliga himlaranden kyrkans gråa torn. Så såg den trakt och ilcss omnejd ut, vilken Jukolaborna hade utsett till sin boplats. La prateria cosparsa di ceppi, è ampia, ma, oltre i suoi bordi l’occhio non può spaziare, poiché a levante, a mezzogiorno e a ponente i boschi sbarrano la vista e a nord un alto monte. Ma se stai sulla cima di questo monte, incoronato di rari pini, il tuo occhio può spaziare in lontananza in tutte le direzioni. A mezzogiorno vedi prima, ai tuoi piedi, il dolce pendio della prateria di cui abbiamo parlato; più lontano la cupa boscaglia e, dietro a questa, la palude di Sompio e laggiù all’orizzonte, si alza la collina bluastra di Teerimäki; a nord, la montagna s’abbassa a poco a poco e sul suo dolce declivio, che un tempo era anch’esso dissodato e coltivato, cresce un giovane e folto bosco di betulle, sui cui glabri sentieri i galli di montagna saltellano e le gallinelle fischiano in tono melanconico. A oriente si vede una piatta landa col suo pineto e a occidente un terreno aspro e coperto di rocce muscose, e qua e là, su un’elevazione rivestita di muschio, un pino basso ma robusto e folto. Dietro ai pini brilla il lago di Ilvesjärvi, lucente e ricco di pesci, a circa mille passi dalla prateria. E non scorgi quasi altro, per quanto tu guardi lontano, che il mare cupo dei boschi che ti circonda da tutte le parti. Puoi vedere veramente il cupo profilo della prateria di Viertola a nord-est e in lontananza, a nord-ovest, al confine del cielo, la torre grigia della chiesa. Tale era la regione e i dintorni scelti dai giovani di Jukola per loro dimora. 05049
Bottom
05050
Top
Men kring milkojan hade bröderna denna kväll slagit sig ned, lösgjort den trötta Valko ur skalmarna och släppt honom på bete med skällan om halsen, och av stubbar och ruskor tänt en munter eld på sveden. Där stekte Simeoni strömming, rovor och nötkött för den gemensamma aftonmåltiden, och de övriga stökade kring arbetskärran, lossande lasset och kånkande allehanda don och grejor till deras platser. Men när detta var undanstökat och maten framdukad, satte de sig att spisa på den kvällsomslut-na sveden; och solen hade sjunkit bortom berget. I fratelli, quella sera, si erano fermati presso la capanna del carbonaio, avevano staccato lo stanco Valko e lo avevano lasciato andare al pascolo con un campano al collo e avevano fatto un allegro fuoco sulla prateria con ceppi e rami secchi. Simeone cucinò delle aringhe, delle rape e della carne di bove per la cena comune e gli altri si affaccendarono intorno al carro scaricando e portando ogni oggetto e ogni utensile a suo posto. Fatto ciò, quando il cibo fu pronto, essi si sedettero sulla prateria per cenare, e il sole era calato dietro i monti. 05050
Bottom
05051
Top
Simeoni: Detta är alltså vår första måltid i vårt nya hem; och måtte den bringa lycka och Guds frid också över alla våra övriga måltider härstädes. Simeone. Ecco il nostro primo pasto nella nuova casa; ci possa portare la felicità e la pace di Dio per tutti gli altri che faremo qui. 05051
Bottom
05052
Top
Juhani: Lyckan, en präktig lycka må vara vår enda kamrat här i alla de arbeten och görslor, som våra fingrar blott orkar med. Gianni. Che la felicità, una superba felicità ci accompagni sempre qui, in tutti i lavori e le faccende che le nostre mani eseguiranno. 05052
Bottom
05053
Top
Aapo: Jag ville liksom yttra en mening. Abramo. Vorrei dire una cosa importante. 05053
Bottom
05054
Top
Juhani: Nå kläm fram den ur din hjärtkammare. Gianni. Schiudile i penetrali del tuo cuore. 05054
Bottom
05055
Top
Aapo: En huvudlös kropp går inte an, säger jag. Abramo. Un corpo senza testa non vai niente, dico io. 05055
Bottom
05056
Top
Juhani: Utan dänger mot väggarna som en huvudlös höna. Gianni. Dà solo dei picchi contro le pareti come una gallina senza testa. 05056
Bottom
05057
Top
Timo: Inte behöver den vara huvudlös ens, bara den blir vimmelkantig, så flaxar den så här, så här, hit och dit, hit och dit. Så gjorde ofta Männistö-morans höns, och då sade gumman att det flög trollpilar i luften. Timoteo. Anche con la testa, se è invasata dal demonio, salta così, così, di qua e di là, di qua e di là. Lo facevano spesso le galline della vecchia del pineto, e allora lei diceva che delle frecce magiche volavano nell’aria. 05057
Bottom
05058
Top
Juhani: Men ut med språket nu, broder Aapo. Gianni. Ma parla chiaro, Abramo. 05058
Bottom
05059
Top
Aapo: Denna tanke bor i min hjärna: Ifall vi här vill åstadkomma något och göra det ordentligt, så bör en av oss vara förste man, leda våra samtal och avgöra våra stridigheter. Kort sagt, det må finnas en, vars röst äger bestämmanderätt för ordningens skull. Abramo. Ecco il progetto che ho nel cervello : se vogliamo fare qui qualcosa di degno, uno di noi deve sempre essere il capo, colui che dirige le nostre deliberazioni, l’arbitro delle nostre controversie. Per farla breve, ci deve essere uno solo la cui voce domini per mantenere l’ordine. 05059
Bottom
05060
Top
Juhani: Jag är den äldsta här. Gianni. Io qui sono il più vecchio. 05060
Bottom
05061
Top
Aapo: Du är förstlingen i Jukolas räcka, och du må alltså äga en sådans rättigheter. Abramo. Tu sei il primogenito della schiera di Jukola e quindi ne hai anche il diritto. 05061
Bottom
05062
Top
Juhani: Ja, jag är den första mannen i raden, och vet också kräva hörsamhet av er. Men frågan är, om ni vill lyda. Gianni. Io sono il primo della fila, e saprò anche esigere da voi l’obbedienza. Purché soltanto obbediate. 05062
Bottom
05063
Top
Aapo: Det är rätt och tillbörligt. Men vi må ändå lyssna till envars ord i gemensamma frågor. Abramo. È giusto e conveniente. Ma negli affari comuni, dovremo sentire sempre la parola di ognuno. 05063
Bottom
05064
Top
Juhani: Särskilt dina råd vill jag alltid och gärna vända mitt öra mot. Men jag är den främste. Gianni. Ascolterò sempre e volentieri specialmente il tuo consiglio. Ma io sarò il primo. 05064
Bottom
05065
Top
Aapo: Sant! Men vilket straff bestämmes för den, som visar tredska och obotlig uppstudsighet? Abramo. Certo! Ma che castigo infliggere a colui che si mostrerà recalcitrante e irrimediabilmente ostinato? 05065
Bottom
05066
Top
Juhani: Honom stoppar jag in där i bergsskrevan och bommar till klyftans gap med en hög tiolispunds-stenar. Där må han sitta en dag eller två, allt hur saken och omständigheterna kräver. Ja, ja, där må han suga på ramarna, tänkande på vad hans frid tillhörer. Gianni. Lo ficcherò in una caverna del monte e porterò un cumulo di pietre di circa un quintale per chiudere la bocca della porta. Lui starà là un giorno o due, a seconda che lo esigeranno i fatti e le circostanze. Sì, si succerà le unghie; pensando a ciò che possa giovare alla sua pace (Luca, 19, 42.). 05066
Bottom
05067
Top
Lauri: Jag är inte med om beslutet. Renzo. Io non sono favorevole a questo sistema. 05067
Bottom
05068
Top
Tuomas: Inte jag heller. Maso. Nemmeno io. 05068
Bottom
05069
Top
Timo: Är jag en strimmelkindad grävling, vars boning är en däven håla i berget? Näggu, näggu. Timoteo. Sono forse un tasso dalle gote striate, la cui dimora è una grotta che sa di tanfo? Macche. 05069
Bottom
05070
Top
Juhani: Ni ställer till uppror. Gianni. Cominciate a ribellarvi. 05070
Bottom
05071
Top
Tuomas: Den straffparagrafen går inte an, går inte. Maso. Questo sistema di punizione non può andare, non può. 05071
Bottom
05072
Top
Timo: ”Det hampar sig inte”, säger ordstävet. Jag är ingen grävling, och inget vildsvin. Timoteo. « Non può andare », dice il proverbio. Io non sono un tasso. 05072
Bottom
05073
Top
Juhani: Uppför dig därför alltid städat och hyggligt, för att undvika min vredes straffande förskräckelse. Gianni. Però comportati sempre da uomo saggio e retto per evitare lo spaventoso castigo della mia collera. 05073
Bottom
05074
Top
Timo: Men jag är ingen grävling, och ingen varg. Hej, hej! Jag är inte heller en björn och ingen råtta. Vet lite hut. ”Vet hut, sa Jaakkola-Knut”; Hehheh! Timoteo. Ma io non sono nè un tasso nè un lupo. Nemmeno un orso o un ratto! Dovresti vergognarti. « Vergognati, briccone, disse Lapo a Jacopone! ». Eh, eh! 05074
Bottom
05075
Top
Aapo: Tillåter man mig ta till orda? Abramo. Posso parlare anch’io? 05075
Bottom
05076
Top
Juhani: Gärna. Vad önskar du säga? Gianni. Volentieri, che vuoi dire? 05076
Bottom
05077
Top
Aapo: Att inte heller jag gillar den där straffparagrafen, som du vill ta i bruk i vår krets, utan jag anser den bröder emellan vara för grov, för djurisk. Abramo. Che non approvo questo sistema di castigo che tu vorresti istituire fra noi, lo trovo troppo rozzo e troppo bestiale tra fratelli. 05077
Bottom
05078
Top
Juhani: Jaså, du gillar den inte? Gillar den inte? Att du sannerligen inte gillar den? Nå, säg då en klokare paragraf, eftersom jag aldrig begriper vad som är rätt och vad som är orätt. Gianni. Non l’approvi? Non l’approvi? Non l’approvi proprio? Dimmi allora un sistema più saggio, poiché io non so mai afferrare quel che è giusto e quel che non lo è. 05078
Bottom
05079
Top
Aapo: Det har jag inte sagt. Abramo. Non lo dico. 05079
Bottom
05080
Top
Juhani: Säg den nya, gillansvärda paragrafen, du Jukolas kloka gubbe. Gianni. Esponi tu un sistema nuovo e accettabile, tu che sei il sapiente di Jukola. 05080
Bottom
05081
Top
Aapo: Långtifrån en klok gubbe. Men detta ... Abramo. Sono ben lontano dal meritare tale epiteto. Ma questo... 05081
Bottom
05082
Top
Juhani: Paragrafen, paragrafen! Gianni. Il sistema, il sistema! 05082
Bottom
05083
Top
Aapo: Detta är ju... Abramo. Questo è... 05083
Bottom
05084
Top
Juhani: Paragrafen, paragrafen! Ro ut med den visa paragrafen! Gianni. Il sistema, il sistema. Esponi questo saggio sistema! 05084
Bottom
05085
Top
Aapo: Är du galen? Du skriker ju där som sutte du med eld i byxorna. Varför tjuter du och vickar på huvudet som en uv? Abramo. Sei pazzo? Gridi come se avessi il fuoco nei pantaloni. Perchè sbraiti e dimeni la testa come un gufo? 05085
Bottom
05086
Top
Juhani: Paragrafen! skriker jag allt vad jag orkar. Den splitternya och urgamla, visa paragrafen! Säg hur den lyder, och jag lyssnar stum som mörten till grodans kväkning. Gianni. Il sistema! Grido forte, questo sistema nuovo di zecca e vecchio e saggio! Dillo e io ascolterò in silenzio come una carpa il gracidare della rana. 05086
Bottom
05087
Top
Aapo: Så här lyder min åsikt om saken: Den som struntar i råd och förmaningar och ständigt bara gör sig skyldig till ofog, sående mellan oss tvedräktens frön, han må utstötas ur vårt förbund, förvisas någonstans långt bort. Abramo. Ecco il nuovo progetto: colui che disprezzerà i consigli e i rimproveri, mostrandosi sempre maligno e seminando fra noi il germe della discordia, sarà escluso dalla nostra alleanza e cacciato via. 05087
Bottom
05088
Top
Tuomas: Så lyder förordningen. Maso. Sia questa la regola. 05088
Bottom
05089
Top
Lauri: Det går jag in på. Renzo. L’approvo. 05089
Bottom
05090
Top
Timo: Det gör jag också. Timoteo. Anch’io. 05090
Bottom
05091
Top
Simeoni: Det går vi alla gemensamt in på. Simeone. L’approviamo tutti all’unanimità. 05091
Bottom
05092
Top
Juhani: Hm! Vare så. Och kom ihåg: den som härefter önskar ställa till bråk, han får harpasset i näven, en spark i aktern och flyktbacken framför sig. -1 vilket arbete skall vi hugga tag i morgon, morianer där? Nog skall jag lära er. Gianni. Ehm! È deciso. E ricordatevi: chi, d’ora innanzi, sarà restio, gli daremo in mano il passaporto della lepre, un calcio nel sedere e marche! A che lavoro mettiam mano domani, o negri ? Certo io vi insegnerò. 05092
Bottom
05093
Top
Aapo: Tycks vara lite harmsen av sig; men inte grumlar ju det vårt lugna och klara sinnelag denna aftonstund. Abramo. Sei un po’ arrabbiato; ma questo non turberà la nostra calma e serena gioia di stasera. 05093
Bottom
05094
Top
Juhani: Vad skall vi börja träla med när morgonen gryr? Gianni. Cosa cominceremo a fare quando il giorno si leverà? 05094
Bottom
05095
Top
Aapo: Naturligtvis bör vi här först börja med pört-hygget. Abramo. Naturalmente la prima cosa è di costruirci una casa. 05095
Bottom
05096
Top
Juhani: Så är det. Arla i morgon må fyra män, alla med yxstumparna i näven, gå envar till sin knut, och dessa fyra män må bestå av följande: jag själv, Tuomas, Simeoni och Aapo. De övriga får bila och rulla slockar upp till oss. Och när pörtet och en liten bodstomme blivit färdiga, skall pojkarna strax bege sig ut för att proviantera på jakt- och fiskefärder. Kom ihåg det! Gianni. Certo. Domani, di buon’ora, quattro uomini, con l’ascia in mano, andranno ognuno da un angolo della costruzione e questi quattro saranno: io, Maso, Simeone e Abramo. Gli altri ci sbozzeranno e ci faranno rotolare qui i tronchi. E quando la casa e una piccola dispensa saranno pronte, ragazzi, si va a cacciare e a pescare per mettere insieme provviste. Ricordatevelo! 05096
Bottom
05097
Top
Så slutade de äntligen sin måltid och lade sig till ro i milkojans skygd. Natten kom, en molnig men lugn majnatt. I ödeskogen ropade uven med sin hesa röst, på Ilvesjärvi sjö snattrade änderna, och då och då hördes i fjärran björnens vassa vissling. Eljes rådde i naturen frid och en stor tystnad. Men den finvingade Sömneliten hyste ingen lust att hälsa på hos bröderna i lorvkojan. Stumma, men vältrande sig från sida till sida, tänkte de på denna världens gång och vår levnads föränderlighet. Allora essi finirono il loro cibo e andarono a dormire nella capanna del carbonaio. Venne la notte, una notte di -maggio nuvolosa ma calma. Nel bosco una civetta gridava con la sua voce rauca; nel lago di Ilvesjärvi le anitre schiamazzavano e di quando in quando si udiva di lontano il fischio stridulo dell’orso. Ma il sonno dalle ali leggiere non andava a visitare i fratelli nella capanna. 7In silenzio, ma, girandosi ora su un fianco ora sull’altro, meditavano sul corso del mondo e le vicissitudini della vita. 05097
Bottom
05098
Top
Aapo: Efter vad jag tror har ingens öga ännu slutit sig. Abramo. Credo che nessuno abbia ancora chiuso occhio. 05098
Bottom
05099
Top
Juhani: Timo sover redan sött, men vi övriga vänder och svänger på oss här som korvar i en kokande kiltel. Varför är vi så pigga? Gianni. Timoteo dorme già placidamente, ma noialtri ci rivoltiamo e ci dimeniamo qui come salsicce in una pentola che bolla. Come mai siamo così svegli? 05099
Bottom
05100
Top
Aapo: Vårt liv har denna dag tagit en tvär krök. Abramo. Il cammino della nostra vita ha fatto una svolta brusca oggi- 05100
Bottom
05101
Top
Juhani: Därför är mitt sinne oroligt, så oroligt. Gianni. Perciò sono inquieto, molto inquieto. 05101
Bottom
05102
Top
Simeoni: Dystert är mitt hjärta. Vad är väl jag? En lörlorad son. Simeone. Il mio cuore è triste. Chi sono io? Un fìgliol prodigo. 05102
Bottom
05103
Top
Juhani: Hm! Ett i öknen vilsegånget lamm. Gianni. Ehm! Un agnello smarrito nel deserto. 05103
Bottom
05104
Top
Simeoni: Så övergav vi grannarna och våra kristna närmaste. Simeone. Abbiamo lasciato i nostri vicini e il nostro prossimo cristiano. 05104
Bottom
05105
Top
Tuomas: Här är vi och här stannar vi så länge det finns färskt kött i skogen. Maso. Si è qui e ci si starà finche si troverà carne fresca nel bosco. 05105
Bottom
05106
Top
Aapo: Allt går väl i lås, om vi ständigt griper verket an med förnuftiga tankar. Abramo. Tutto riuscirà bene se agiremo sempre con buon senso. 05106
Bottom
05107
Top
Simeoni: Uven ropar där i ödeskogen, och dess rop bådar aldrig gott. Det varslar om eldsvådor, blodiga slagsmål och mord, efter vad gammalt folk säger. Simeone. Una civetta urla là nel deserto e il suo grido non presagisce nulla di buono. Preannunzia incendio, lotte sanguinose e delitti, come dicono i vecchi. 05107
Bottom
05108
Top
Tuomas: Att ropa i skogen är dess yrke och har ingen betydelse. Maso. Gridare nel bosco è il suo mestiere e non significa nulla. 05108
Bottom
05109
Top
Eero: Här är en by, Impivaara gård med torv på taket. Rico. Ma qui c’è un casale, la fattoria dal tetto d’erba di Impivaara. 05109
Bottom
05110
Top
Simeoni: Men nu har spåmannen flyttat på sig, ropar där på bergets krön. Där bad fordom, såsom sägnen berättar, ”den bleka jungfrun” om sina synders förlåtelse, bad alla nätter både vinter och sommar. Simeone. Ora l’annunziatrice ha cambiato sede, grida là in cima al monte. Là, un tempo, come racconta una leggenda, la « vergine pallida » implorava il perdono dei suoi peccati, pregava tutte le notti d’inverno e d’estate. 05110
Bottom
05111
Top
Juhani: Efter henne kallas ju detta berg Impivaara, Jungfruberget. En gång i barndomen hörde jag den där sägnen, men till största delen har den fallit ur mitt minne. Bror Aapo, berätta du den här för oss för att få den tråkiga natten att gå. Gianni. Da lei questo monte ha preso il suo nome di Impivaara (Impivaara = monte della vergine.). Ho sentito una volta, quand’ero bambino, questa storia, ma mi è sparita quasi tutta dalla memoria. Caro Abramo, raccontacela tu per far passare questa notte triste. 05111
Bottom
05112
Top
Aapo: Timo snarkar som en karl; men sove han i frid; jag berättar gärna för er den historien. Abramo. Timoteo russa come un vecchio; lasciamolo in pace; la racconterò per voi. 05112
Bottom
05113
Top
Följande sägen om den bleka jungfrun berättade Aapo nu för sina bröder. Allora Abramo raccontò ai suoi fratelli la storia della « vergine pallida ». 05113
Bottom
05114
Top
Fordom bodde i detta bergs grottor ett förfärligt troll, mänskornas skräck och död. Tvenne lustar och lidelser hade han i livet: att se och fingra på sina skatter i grottornas djupa gömmor och att dricka mänskoblod, som han gruvligt törstade efter. Men blott på nio stegs avstånd från berget ägde han kraft till våldshandlingar, och därför måste han bruka list under sina färder. Han kunde förvandla sin skepnad till vad han ville; och runtom i nejderna sågs han vandra stundom som en fager yngling, stundom som en skön jungfru, beroende på om han törstade efter kvinno- eller mannablod. Mången besegrades av hans utseendes helvetiska skönhet, mången fick ge upp sitt liv i trollets fruktansvärda grottor. Så lockade detta vidunder till sig de olyckliga offren. « Abitava una volta, nelle grotte di questo monte, un terribile orco, terrore e morte degli uomini: aveva due passioni nella vita: contemplare e maneggiare i suoi tesori nei profondi nascondigli delle grotte e bere il sangue umano di cui aveva una sete inestinguibile. Ma egli aveva il potere di commettere le sue violenze solo a nove passi dal monte; e perciò, nelle sue scorribande, doveva ricorrere all’inganno. Poteva cambiare il suo aspetto come voleva; e lo si vedeva andare intorno, ora sotto le spoglie di un bel giovane, ora sotto quelle di una graziosa ragazza, sempre a seconda che era avido del sangue di un uomo o di una donna. La bellezza infernale del suo sguardo soggiogava molti; molti persero la vita nelle orrende grotte dell’orco; così questo mostro allettava le sue vittime infelici. 05114
Bottom
05115
Top
Det var en mild sommarnatt. På den gröna liden satt en yngling, famnande sin älskade, en ung jung-lru, som likt en skimrande ros vilade vid hans bröst. Detta var deras avskedsomfamning, för gossen skulle resa bort och skiljas för en tid från sin hjärtevän. -”Jungfrun min”, så talte ynglingen, ”nu beger jag mig bort från dig, men knappast hinner hundra solar stiga och sjunka innan jag åter träffar dig.” Jungfrun yttrade: ”Och den sjunkande solen skänker inte en så öm avskedsblick åt sin värld som jag åt min älskling när han lämnar mig, och när den stiger strålar ej så ljuvligt himmelens flamma som mina ögon strålar, då jag åter skyndar emot dig. Och vad som rymmes av min själ i en klar dags lopp, det är tanken på dig, och i mina drömmars dunkla värld vandrar jag i ditt sällskap.” - Så jungfrun; men ynglingen yttrade åter: ”Ljuvligt talte du; men varför anar min själ oråd? lungfrun min, nu må vi svära varann evig trofasthet här under himmelens anlete.” Och de svor en helig cd, svor den inför Gud och himlen, och andlösa lyssnade till deras ord skogarna och bergen. Men slutligen vid morgongryningen omfamnade de varandra för sista gången och skildes. Ynglingen skyndade sina lärde, men länge vandrade jungfrun ensam i skogens skymning, tänkande på sin fagra älskling. « Era una tiepida notte d’estate : sulla verde landa sedeva un giovane abbracciando la sua diletta che gli posava sul petto come una splendida rosa. Era il loro abbraccio d’addio; poiché egli doveva partire e separarsi per un po’ di tempo dall’amica del cuore. “ Mia cara — diceva il giovane — ora vado via da te, ma il sole arriverà appena a levarsi e a calare cento volte prima che io torni Diceva la ragazza : “ Il sole al tramonto non getta un così tenero sguardo d’addio alla terra come lo getterò io al mio caro quando se ne andrà, nè illuminerà così splendidamente il cielo, nel levarsi, come il suo occhio quando mi affretterò incontro a te. Ciò che riempirà il mio animo nei lunghi giorni splendenti sarà il pensiero di te, e nel mondo nebuloso dei miei sogni io passeggerò con te ”. Così la fanciulla; e di nuovo diceva il giovane: “Come parli bene; ma come mai ho un cattivo presagio? Mia cara, giuriamoci fedeltà eterna al cospetto del cielo ”.Ed essi giurarono un giuramento sacro, giurarono al cospetto di Dio e del cielo, e i boschi e i monti ascoltarono senza parlare le loro parole. Finalmente, allo spuntar dell’alba, si abbracciarono un’ultima volta, e si separarono. « Il giovane se n’andò, ma la fanciulla vagò a lungo sola nel bosco cupo, ricordando il suo diletto. 05115
Bottom
05116
Top
När hon så går i den dunkla grandungens sköte, vilken underbar skepnad möter henne då? Hon ser en ung man, ädel som en furste och skön som denna gyllene morgon. Som en eldslåga svajar och skimrar I jäderplymen i hans hatt. På hans skuldror hänger en mantel, blånande som himlen och som himlen brokig av glänsande stjärnor. Hans livrock är vit som snö, och kring midjan har han ett purpurrött bälte. Han blickar på jungfrun, och ur blicken flödar flammande kärlek, och sällt ljuder hans stämma, då han yttrar till henne: ”Räds mig icke, ljuva mö, jag är din vän och bringar dig en gränslös lycka, blott jag en gång får famna dig. Jag är en mäktig man, jag äger skatter och dyrbara stenar, oräkneliga till antalet, och ville jag så kunde jag köpa hela denna värld. Bliv min käresta, jag önskar föra dig till ett ståtligt slott och sätta dig vid min sida på en lysande tron.” Så talte han med tjusande röst och förundrad stod jungfrun där. Hon mindes eden som hon nyss svurit, och bortåt vände hon sig, men vände sig åter mot mannen, och en egendomlig förvirring grep hennes sinne. Hon vände sig mot mannen, med handen täckande sitt ansikte som inför den strålande solen; hon vände sig åter bort, men blickade ännu en gång på den underbara skepnaden. En stark beundran strålade därifrån mot henne, och plötsligt sjönk jungfrun i den fagra furstens famn. Men bort skyndade fursten med sitt byte, som liksom i yrsel vilade på hans armar. Över branta backar, genom djupa dalar gick de oupphörligt, och allt mörkare blev skogen omkring dem. Oroligt bultade jungfruns hjärta och ångestsvetten flöt ned från hennes panna; ty slutligen märkte hon liksom något djuriskt, hemskt i glöden som flammade ur skepnadens förtrollande ögon. Hon såg sig kring, och snabbt flög de mörka granarna förbi henne, medan hennes bärare sprang vad han mäktade; hon såg upp i ynglingens ansikte, och fasaväckande rysningar ilade över hennes kropp, men en underlig tjusning rådde dock i hennes hjärta. Mentre andava attraverso un folto pineto, che essere meraviglioso le si fa incontro? Vede un giovane nobile come un principe e bello come quella mattina dorata. Il pennacchio del suo cappello ondeggia e guizza come una lingua di fuoco. Dalle spalle gli scende un mantello azzurro come il cielo e come il cielo sparso di stelle scintillanti. Il suo giustacuore è bianco come la neve e alla vita ha una cintura porporina. Contempla egli la fanciulla e nel suo sguardo si diffonde un amore radioso e la sua voce risuona di gioia quando le parla : “ Non aver paura di me, soave fanciulla! Io ti sono amico e ti darò una felicità sconfinata se ti potrò abbracciare solo una volta. Sono un uomo potente, ho tesori e pietre preziose innumerevoli e potrei comprare anche tutto il mondo. Diventa la mia cara; io ti voglio portare in un bel castello e porti accanto a me su un trono splendente ”. Così egli parlava con voce incantatrice e la fanciulla fu presa da stupore. Ricordò il giuramento prestato poco prima, e si allontanò, ma poi gli si avvicinò di nuovo e uno strano turbamento le afferrò l’anima. Si volse verso di lui, coprendosi il viso con le mani, come davanti allo splendore del sole poi si voltò di nuovo indietro, e finalmente contemplò ancora una volta quell’essere meraviglioso. Un’estasi possente si irraggiava verso di lei e all’improvviso la fanciulla cadde fra le braccia del bel principe. Allora egli corse via con la sua preda che, come in delirio, gli riposava fra le braccia. Andavano incessantemente su ripide colline, attraverso valli profonde e il bosco intorno a loro si faceva sempre più cupo. Il cuore della fanciulla batteva inquieto e il sudore dell’angoscia le scorreva dalla fronte, che finalmente aveva scorto come qualcosa di bestiale e di orribile nella fiamma fascinatrice di quegli occhi. Si guardò intorno e veloci passavano i cupi abeti nella corsa veloce del suo rapitore; guardò l’aspetto del giovane e brividi di spavento le corsero per il corpo, ma uno strano rapimento le teneva tuttavia il cuore. 05116
Bottom
05117
Top
De färdades ständigt framåt genom skogarna, och slutligen syntes ett högt berg och dess mörka hålor. Och nu, när de var på blott några stegs avstånd från berget, skedde något förskräckligt. Mannen i den kungliga dräkten förvandlades plötsligt till ett fasligt Iroll: hornen trängde sig ut ur hans huvud, på hans nacke frasade styv borst, och den arma flickan kände hans vassa naglar sarga sitt bröst. Och där skrek nu den olyckliga jungfrun, fäktade och slet sig i sina plågor, men fåfängt. Med ett elakt rytande släpade Irollet henne in i sin djupaste grotta och sög blodet ur henne ända till sista droppen. Men det skedde ett under: livet flyktade inte från jungfruns lemmar, utan hon fortsatte att leva blodlös, snövit; som en sorgsen skepnad från Dödens land. Med häpnad märkte Irollet detta, brukade mot sitt offer sina klor och Illuder med all sin makt, men kunde ändå inte få henne att dö. Slutligen beslöt han för allan tid behålla henne hos sig i grottans natt. Men vilka tjänster kunde hon uträtta, vad nytta förskaffa trollet? Han be-lullde henne att putsa hans skatter och dyrbara stenur, att oupphörligt stapla upp dem inför honom, för lian tröttnade inte att beundrande granska dem. « Avanzarono essi attraverso i boschi e finalmente videro l’alto monte e le sue cupe grotte. E allora, quando furono soltanto a pochi passi dal monte, accadde una cosa orribile. L’uomo dalla veste regale, si mutò improvvisamente in un orribile orco: gli sortirono le corna dal capo, sul collo gli si rizzarono peli duri e la povera fanciulla sentì nel suo seno il dolore delle aguzze unghie di lui. Allora l’infelice urlò, si dibattè e lottò nell’angoscia, ma invano. Gridando malignamente l’orco la trasse nella sua grotta più fonda e le succhiò fino all’ultima goccia il sangue. Ma allora accadde un miracolo : la vita non si dipartì dalle membra della giovane; essa continuò a vivere esangue, bianca come la neve, come uno spettro malinconico della terra dei morti. L’orco vide ciò con stupore, si slanciò contro la sua vittima con le unghie e coi denti e con tutte le sue forze, ma non la potè uccidere. Alla fine decise di tenerla sempre con sè nella notte delle sue caverne. « Ma che servizio poteva ella fare, che profitto poteva trarne l’orco? Le prescrisse di pulire i suoi tesori e le sue pietre preziose e di accumularle davanti a lui continuamente; chè egli non si stancava mai di guardarle con ammirazione. 05117
Bottom
05118
Top
Så lever i åratal den bleka, blodlösa jungfrun lllngslad i bergets sköte. Men på natten ser man henne dock som försänkt i bön på bergets krön. Vem Kliv henne denna frihet? Var det himmelska makter? Alla nätter, i storm, i regn, i bitande köld står hon l>å bergets hjässa, bedjande om förlåtelse för sina synder. Blodlös, snövit och lik en bild, så orörlig, slum står hon, med händerna över bröstet och huvu-ilcl nedsjunket mot sina bröst. Den arma törs ej en « nda gång lyfta sitt huvud mot himlen, utan på kyrk-lornet, på skogarnas fjärran rand håller hon oupphörligt sina ögon fästade. Ty ständigt viskar dock en hemlig röst i hennes öra om hoppet; fastän som en fjärran gnista, på tusenmila avstånd, ser hon det hoppet glimta. Så förflyter hennes nätter på berget, och aldrig hörs från hennes läppar en klagan; ej hävs, ej sjunker av klagan den bedjandes barm. Så går den dystra natten, men vid morgongryningen rycker det obarmhärtiga trollet henne åter in i sina grottor. « Così visse per anni la fanciulla pallida, esangue, prigioniera in seno alle montagne. E, la notte, la si poteva vedere pregare in silenzio in cima al monte. Chi le dava quella libertà? La forza del cielo? Tutte le notti nella tempesta, sotto la pioggia, e al freddo pungente, stava in cima al monte invocando perdono per i suoi peccati. Esangue, bianca come la neve, simile a un’immagine, tanto era immobile e silenziosa, stava ella, le mani sul petto e il capo inclinato sul seno. La poveretta non osa levare la fronte verso il cielo nemmeno una volta, ma il suo occhio è incessantemente diretto verso il campanile della chiesa, e il lontano limite dei boschi; poiché una voce segreta le sussurrava sempre all’orecchio parole di speranza; benché questa speranza le balenasse come una scintilla lontana mille leghe. Così essa passa la sua notte sul monte e non si ode mai un lamento dalle sue labbra; e mai un sospiro solleva e abbassa il seno della supplice. Così la notte scura passa; ma, allo spuntar del giorno, l’orco spietato la trae di nuovo nelle sue caverne. 05118
Bottom
05119
Top
Knappt hade hundra solar hunnit belysa jorden, innan ynglingen, jungfruns älskade, glad i hågen återvände från sin resa. Men hans ljuva jungfru skyndade alls inte emot honom för att hälsa honom välkommen. Han frågade var den sköna dröjde, men fick inte besked av någon. Överallt letade han efter henne, natt och dag, oförtröttligt, men alltid fåfängt; jungfrun hade försvunnit spårlöst som morgondaggen. Men slutligen lät han hoppet fara, glömde all livets glädje och vandrade här en stund som en stum skugga. Sist och slutligen, när en strålande sol stigit upp, förmörkade dödens natt hans ögons ljus. Cento soli avevano appena finito di illuminare la terra, che il giovane, il diletto della fanciulla, tornò a casa, felice del suo viaggio, ma la sua bella non gli si affrettò incontro a dargli il benvenuto. Domandò dove si trovasse, ma nessuno lo sapeva. Dovunque la cercò, notte e giorno, instancabilmente, ma sempre invano. La fanciulla era sparita senza lasciar traccia, come la rugiada del mattino. Finalmente perse tutta la speranza, e, dimentico della gioia di vivere, vagò ancora qualche tempo quaggiù come un’ombra muta. Una volta finalmente, mentre il sole radioso si alzava, la notte della morte gli oscurò la luce degli occhi. 05119
Bottom
05120
Top
Men förfärligt långa år tillbringar den bleka jungfrun: om dagarna i trollets grotta oupphörligt putsande och staplande skatter inför sin grymma plågoandes ögon; men nätterna förnöter hon på bergets krön. Blodlös, snövit och stel som en bild, orörlig och stum står hon, med händerna över bröstet och huvudet nedsjunket mot sina bröst. Ej törs hon lyfta sin panna mot himlen, men mot kyrktornet, mot skogarnas fjärran rand, är hennes ögon oupphörligt riktade. Inte klagar hon; ej hävs, ej sjunker av suckar den bedjandes barm. Ma la fanciulla pallida trascorse anni terribilmente lunghi: di giorno, negli antri dell’orco, forbendo e ammucchiando senza posa i tesori sotto gli occhi del suo crudele aguzzino; mentre le notti le passava in cima al monte. Esangue, bianca come la neve e simile a una immagine tanto è immobile e dolente, essa posa le mani sul petto e reclina la testa sul seno. Non osa levare la fronte al cielo, ma il suo sguardo è sempre diretto al campanile della chiesa e al confine lontano dei boschi. Non si lamenta ; nè alcun sospiro solleva o abbassa il seno della supplice (Qui l’A. ha ripetuto le parole di dianzi, forse per dare maggior risalto alla monotona vita della fanciulla.). 05120
Bottom
05121
Top
Det är en ljus sommarnatt. På berget står åter jungfrun, tänkande på den tid som hon tillbragt i sin smärtfyllda fångenskap; och hundra år har förflutit Irån den dag då hon skildes från sin hjärtevän. Hon lörskräckes, det svindlar i hennes hjärna och kalla svettpärlor droppar från hennes panna ner på bergets mossiga grund, när hon föreställer sig de gångna år-tiondenas längd. Då tordes hon för första gången blicka upp mot höjden, och efter en stund märkte hon ett underligt ljus, som likt en flygande stjärna syntes närma sig henne från fjärran rymder. Men ju närmare detta ljus nalkades henne, desto mera ändrade det form. Och det visade sig inte vara någon llygande stjärna; men en förklarad yngling med ett blänkande svärd i handen. Och detta anlete utstrålade något så ljuvligt välbekant, och jungfruns hjärta började hårt att klappa; för nu kände hon igen sin lorna brudgum. Men varför närmade han sig med svärdet i handen? Detta gjorde jungfrun betänksam, och hon yttrade med svag röst: ”Är det detta svärd som äntligen gör slut på min smärta? Här är min barm, unga hjälte, hugg till med ditt blanka stål, och skänk mig, om du kan, döden, som jag redan länge, lllnge längtat efter.” Så talte hon på berget, men ynglingen kom ingalunda till henne med döden, utan med en ljuvlig livsfläkt, vilken redan som en doftande morgonvind nynnande svepte sig kring den bleka limgfrun. Den kärleksfullt blickande unga mannen log henne i famn, kysste henne, och strax kände den blodlösa jungfrun en fin blodström som en ljuv fors llyla i sina ådror, hennes kinder sken som ett moln i morgonrodnaden, och av glädje rodnade den ljusa pannan. Och hon lade sitt lockiga huvud på sin brudgums arm, blickade upp i den klara höjden, utanda-ili's i en suck årtiondens kval; och ynglingens fingrar .(lövade i hennes lockar, som vackert fladdrade i den stilla blåsten. Härlig var räddningens stund och befrielsedagens morgon. Fåglarna kvittrade i granarna omkring det branta berget, och i nordost steg solens skinande skiva. Denna morgon var lik den morgon då vännerna en gång på den gröna liden skildes för lång tid. « È una pallida notte d’estate. Sul monte sta di nuovo la fanciulla, ricorda il tempo che ha trascorso nella sua dolorosa prigionia e cento anni sono passati dal giorno in cui si è separata dall’amico del suo cuore. Si spaventa, le gira il capo e fredde perle di sudore le scendono dalla fronte sul terreno muschioso; quando si rammenta la lunghezza delle decadi passate, allora osa per la prima volta di guardare in alto e subito scorge una luce meravigliosa che, simile a una stella cadente, le si avvicina dalla lontananza dello spazio. Ma quanto più questa luce le si avvicina, tanto più cambia aspetto. Non è più una stella cadente, ma un giovane trasfigurato, con una spada sfolgorante in mano. S’irradia da quel volto una dolcezza nota; il cuore della fanciulla comincia a battere forte, ora che ha ravvisato il suo antico diletto. Ma perchè si avvicinava con la spada in mano ? La fanciulla si turbò e disse con flebile voce : “ Codesta spada metterà fine, una buona volta, al mio soffrire? Ecco il mio seno, giovane eroe, colpisci qui col tuo acciaio corrusco, e, se puoi, dammi la morte che io ho lungamente, lungamente sospirato ”. Così parlò essa dal monte, ma il giovane non le portava la morte, bensì il dolce sorriso della vita, che, mormorando come il vento odoroso del mattino, cinse la fanciulla. Guardandola teneramente, il giovane la prese fra le braccia, la baciò e subito la fanciulla esangue sentì un sottile fiotto di sangue correrle come un dolce ruscello per le vene, le guance le brillarono quale nube arrossata dall’aurora e la fronte le s’irradiò di gioia. « Allora appoggiò la testa ricciuta sul braccio del fidanzato, guardò verso il cielo splendente concedendo una tregua al suo seno dopo un dolore di diecine d’anni, e le dita del giovane errarono fra i suoi riccioli dolcemente agitati da una brezza leggera. Bello era il momento della redenzione e il mattino della liberazione. Gli uccelli cinguettavano fra gli abeti, sui margini del monte selvaggio, e a nord-est si levò il disco lucente del sole. Questo mattino era simile a quello in cui, una volta, gli amanti, sulla collina verdeggiante, si erano separati per lungo tempo. 05121
Bottom
05122
Top
Men nu började det ilskna trollet, med vredens borst på ända, klättra upp till berget för att åter släpa jungfrun in i sina skrymslen. Men knappt hade han sträckt ut sina klor mot jungfrun, innan ynglingens svärd, snabbt som blixten, genomborrade hans bröst; och på berget stänkte hans svarta blod. Jungfrun vände bort sitt ansikte från denna syn och tryckte pannan mot sin väns bröst, när trollet med ett elakt tjut uppgav andan och störtade utför bergets branter. Så räddades världen från det fasaväckande vidundret. Men i ett silvermolns blänkande sköte svävade ynglingen och jungfrun upp mot himmelens nejder. På sin brudgums knä vilade bruden, och tryckande sin panna mot hans barm log hon lycksalig. Genom rymderna ilar de, och nere i ett fjärran djup lämnade de skogarna, bergen och dalarnas månggreniga utlö-pare. Och allt försvann slutligen för deras ögon som i blånande rök. « Allora l’orco rabbioso, coi peli ritti per la collera, salì sul monte per riportare la fanciulla nei suoi antri, ma aveva appena allungato le grinfie verso di lei, che la spada del giovane, rapida come il fulmine, gli trapassò il fianco e il sangue nero zampillò sul monte. La fanciulla torse il capo, premendo la fronte contro il petto dell’a-mato, quando l’orco, orribilmente gridando, rese l’anima e cadde giù dal pendio del monte. Così la terra fu liberata da quell’orribile mostro. Il giovane e la fanciulla furono portati in seno a una nube argentea nelle regioni eteree. La fidanzata riposava fra le braccia dell’amato, premendo la fronte sul suo petto, e sorrideva felice. Andavano per lo spazio e giù, nella lontananza profonda, restavano i boschi, i monti e le sinuose ramificazioni delle vallate. E tutto alla fine scomparve ai loro occhi come un fumo azzurrino ». 05122
Bottom
05123
Top
Detta var sägnen om den bleka jungfrun, som Aapo berättade för sina bröder i torvkojan den sömnlösa natten på Impivaara sved. Questa fu la storia della « vergine pallida » che Abramo narrò ai suoi fratelli nella capanna di fogliame in quella notte insonne nella prateria di Impivaara. 05123
Bottom
05124
Top
Juhani: Men se, nu tycks Timo vakna just när vår berättelse slutar. Gianni. Timoteo si sveglia proprio quando la storia è finita. 05124
Bottom
05125
Top
Timo: Varför sover ni inte i frid, pojkar? Timoteo. Perchè non dormite in pace, ragazzi? 05125
Bottom
05126
Top
Juhani: Här berättas det dukteligen. - Ja, så löd sagan om flickan och trollet. Gianni. Qui si raccontano storie a tutt’andare. Sì, era la storia della fanciulla e dell’orco. 05126
Bottom
05127
Top
Simeoni: Men man säger ju att det fasliga trollet fortfarande lever. Jägarna har sett honom; och han har blott ett enda öga som i nattens mörker lyser som ett glödande kol. Simeone. Ma si dice che questo orribile orco sia ancora in vita. Dei cacciatori l’hanno visto; aveva un occhio solo che, nell’oscurità della notte, brilla come un carbone ardente. 05127
Bottom
05128
Top
Juhani: Och vad hände inte Kuokkala-gubben för några år sedan, han som nu vilar i Herrens hägn. En vår, när han var på tjäderspelet och sittande vid sin lägereld här på sveden väntade att midnattstimman skulle passera, såg han där vid foten av berget samma lysande sken och hörde en röst, som oupphörligt frågade: ”ska jag slänga, ska jag slänga?” Rösten frågte på det viset flera tusen gånger, så att gubben, som var av gamla stammen och vars hjärta inte brukade klappa i onödan, slutligen ilsknade till och svarte den frågande med barsk stämma: ”släng då, för fanken!” Gianni. Che successe diversi anni fa, al vecchio di Kuokkala che ora riposa in Dio? Una volta, di primavera, mentre era a caccia del gallo cedrone, e aspettava la mezzanotte, vicino a un braciere qui sul prato, vide là, alle radici del monte, la stessa luce brillare e udì una voce che chiedeva senza posa: «Lo getto, lo getto?». Ripetè questa domanda mille volte, tanto che il vecchio, che era di stampo antico e il cui cuore non batteva per niente, alla fine si arrabbiò e rispose con voce stizzosa : « Getta e lasciami in pace ». 05128
Bottom
05129
Top
Timo: Men se då behövdes intet annat. Timoteo. Sì, ma non ebbe bisogno di dir altro. 05129
Bottom
05130
Top
Juhani: Ja, berätta du, Timo, hur det gick. Gianni. Racconta, Timoteo, come andò. 05130
Bottom
05131
Top
Timo: Se så flög efter en stund ett grinande ben-rangel i gubbens lägereld, kom så det skramlade, flög som från tio mäns nävar och släckte elden ända till den sista gnistan. Men då snappade gubben geväret i näven och tassade vackert bort från hela bergets åsyn, fastän, såsom Juhani sade, han var av gamla stammen och hans hjärta inte brukade klappa i onödan. Timoteo. Dopo un momento venne uno scheletro, che faceva le boccacce, nel braciere del vecchio con un enorme fracasso, venne come lanciato da dieci mani d’uomini e spense il fuoco fino all'ultima scintilla. Allora il vecchio afferrò il suo fucile e se la svignò in fretta e furia dalla vista del monte, benché, come ha detto Gianni, fosse di antico stampo e non gli battesse il cuore per nulla. 05131
Bottom
05132
Top
Simeoni: Vi har alltså flyttat hit till trollens och djävlarnas hemvist. Simeone. Siamo tornati di casa in questa dimora di orchi e di diavoli? 05132
Bottom
05133
Top
Aapo: Hit flyttade vi och här bor vi utan fruktan. Trollet, om han så vore i livet än, är särdeles maktlöst; det bevisade just hans uppträdande mot Kuok-kala-gubben. I sin ilska kunde han blott släcka elden, och också det med gubbens eget samtycke. Ynglingens svärd stukade för allan tid hans makt. Abramo. Siamo tornati qui e qui abiteremo senza paura. L’orco, se è ancor vivo, è ormai impotente; l’ha dimostrato col suo modo di comportarsi col vecchio di Kuokkala. Tutto quanto ha potuto fare, nella sua rabbia, è stato di spegnere il fuoco, e anche questo col permesso dell’uomo. La sua potenza è stata spezzata per sempre dalla spada del santo giovane. 05133
Bottom
05134
Top
Juhani: Men flickan där i innandömets mörker måste jag tycka synd om, flickan som var hos den förbannade borstnacken. Gianni. Ma come mi fa compassione la fanciulla nelle tenebre delle caverne, la fanciulla con quel maledetto orco setoloso. 05134
Bottom
05135
Top
Simeoni: Varför motstod hon inte frestelsen. Simeone. Perchè non ha resistito alla tentazione? 05135
Bottom
05136
Top
Juhani: O gosse, säg inte så! Vad skulle ske, om till exempel i någon fridens dal dig trädde tillmötes en kungadotter, skön som en ros och blomma, trippande till dig i silke, schalar och pomadans doft, i glödande guldskrud som en påfågel, om en sådan juvel trädde dig till mötes och ville omfamna och pussa dig, ja, hur skulle det då gå med ditt usla hjärta? Jag bara frågar, Simeoni? Gianni. Ah, ragazzo, non dir così! che faresti tu, per esempio, se ti venisse incontro la figlia di un re in una valle fiorita e tranquilla, bella come una rosa in fiore, ti sgambettasse incontro, vestita di seta, con uno scialle, impomatata, profumata e coperta di lustrini d’oro scintillanti come un pavone; se una pupattola del genere ti venisse incontro e volesse abbracciarti e baciarti, cosa farebbe il tuo misero cuore, ti domando io, Simeone? 05136
Bottom
05137
Top
Simeoni: Jag skulle bedja om kraft i tron. Simeone. Io cercherei forza nella fede. 05137
Bottom
05138
Top
Juhani: Hm. Gianni. Ehm! 05138
Bottom
05139
Top
Timo: Jag skulle inte tillåta henne omfamna mig och ännu mindre pussa mig på munnen. Håll dig borta från mig, skulle jag säga, håll dig, din skalk, på laga avstånd, annars tar jag en ruska därifrån hultet och klämmer till så att ryggen din i morgon lyser brokigare än nyckelpigans vingar. Så skulle jag göra utan förbarmande. Då finge hon allt nog. Timoteo. Io non le permetterei di abbracciarmi e ancor meno di baciarmi la bocca. « Allontanati, direi, levati dai piedi, diavoletto, altrimento prendo un ramo da un arbusto e ti batto tanto che domani avrai la schiena più lustra e variopinta dell’ala di una coccinella ». Io farei così senza alcuna pietà. Certo questo gioverebbe. 05139
Bottom
05140
Top
Juhani: Håhå, min broder! Jag misstänker att du skulle tala lite annorlunda, om du lite mera hade tittat dig omkring här i världen, ifall du till exempel hade besökt Åbo stad. Den har jag skådat, när jag kuskade oxar dit från Viertola herrgård. Jag såg där allt ett och annat som förundrade mig, såg hur ståten och stassen gör mänskobarnen snurriga i skallen. Ve eder, ve den larmande byn, och ve det ombytliga livet! Härifrån mullrar vagnar, därifrån mullrar vagnar, och i vagnarna sitter etterförbaskade mustaschprydda narrar, sitter flickor som porslinsdockor, spridande vitt omkring sig en tät lukt av dyra oljor och smörjor. Men titta då ditåt! Kors i alla tider! där trippar då fram i gullfjädrar en riktig skälm till mamsell eller fröken eller vad hon nu är. Titta på halsen hennes! Vit som sötmjölk, kinden peströd, och ögonen brinner i huvudet på henne som tvenne bål i solskenet, när emot henne stegar en riktig sprätt till man, i hatt, svartglänsande frack, och glutt... nå ianken anamma honom! - gluttar genom ett fyrkantigt glas, som glimtar i spjuverns vänstra öga. Men si nu ... nå för sju smeder ändå! - nu bröstar man sig på bägge hållen, och si när honan nu riktigt snörper ihop sm mun till en smultronmun och kvittrar som svalan på ett soligt tak, och sprätthöken framför henne vifta i med handen och svansen, svänger på sin hatt och skrapar med foten så att stengatan gnistrar, si det är i n lek det. Jesses, sickna skator ni är! tänkte jag, pojkknatting, där jag stod i gathörnet, med en binga llirska oxhudar över axeln, och med förnöjd min /Wkådade detta tjäderspel. Gianni. Poverino! Credo che ragioneresti diversamente se ti fossi guardato in giro un po’ di più in questo mondo, se specialmente fossi stato a Turku. Io ci sono stato una volta, quando ci portai i bovi dalla fattoria di Viertola. Ne ho visto là di meraviglie, e come il fasto e il lusso possono far girare il capo all’uomo. Ohi, ohi, che villaggio rumoroso, che vita spensierata. Qui corrono vetture, là corrono vetture e sulle vetture siedono dei pazzi indiavolati con tanto di baffi; siedono delle ragazze come bambole di porcellana che diffondono intorno un forte profumo di olì e pomate costose. E guarda qui! Gesù, proteggici! Ecco che salta fuori una graziosa donzella, o signorina che sia, con piume d’oro. Che collo! Bianco come il latte fresco, e le guance rosse e gli occhi le brillano come due bracieri in pieno giorno, quando le viene incontro un tronfio fannullone col cappello e le falde di un nero lucente che le fa l’occhialetto. Bah! Che il diavolo ti porti! che le fa l’occhietto attraverso un vetrino quadrato che brilla all’occhio sinistro di quel bighellone. Ma guarda ora, per mille diavoli! ora si fanno degli inchini da tutte e due le parti e la puttanella stringe la bocca a cui di gallina e cinguetta come una rondine su un tetto soleggiato, e il moscardino davanti a lei agita la mano e le falde, dondola il cappello e gratta tanto col piede il selciato da farne sprizzar scintille. Ah che divertimento! Ah cari i miei civettoni, pi usavo allora io, povero ragazzo, stando sull’angolo della strada, col mio pacco di pelli fresche di bove sulle spalle, e guardavo ridachiando quei due piccioni che tubavano. 05140
Bottom
05141
Top
Tuomas: Herrarna är narrar. Maso. I signori sono pazzi. 05141
Bottom
05142
Top
Timo: Och barnsliga som snorkillingar. Så äter de också, med trasor under hakan, och kan inte - tamme hundan! - ens slicka sin sked, när de stiger från bordet; det har jag med egna ögon sett till min stora lörundran. Timoteo. E puerili come ragazzi dal viso imbrattato di latte. È, quando lo mangiano, si mettono dei cenci nel petto e, mondo cane!, non sanno nemmeno leccare il cucchiaio quando si alzano da tavola; l'ho visto io con questi occhi e con mia gran meraviglia. 05142
Bottom
05143
Top
Simeoni: Men att skoja och skinna bonden, det är ile nog karlar till. Simeone. Ma per truffare e scorticare i contadini, allora sì che sono uomini! 05143
Bottom
05144
Top
Juhani: Sant är, att i herrskapens värld finns mycket käringaktigt och skrattretande, det märkte jag under min Åboresa. Men se när en sådan där inställ-siun lunsa närmar sig oss riktigt i smörjors lukt och med fladdrande krås, så är det inte utan att det skälver till i mänskobarnets hjärta. Ja, ja, gossar! världens lusta lockar starkt; det märkte jag på min Åbo-lllrd. Och jag säger en gång till, att mitt hjärta ömkar Ilickan där på berget. Det var redan på tiden för henne att räddas från helvetet och segla med sin vän till fridens hamn, till vilken Gud slutligen må hjälpa också oss. I det hoppet söker vi sova nu. Visserligen finns om detta berg ännu en märkvärdig berättelse, men den må bli till en annan gång, och låt oss söka sova nu. - Gå ändå, Simeoni, och täck över glöden med aska, att jag inte i morgon bitti behöver klirra med eldstålet och svänga hökvasten, utan strax får börja hugga på stockändan som en rödvippig hackspett. Gå nu! Gianni. Certo, nel mondo dei signori si trovano molte cose effeminate e ridicole; l’ho osservato nel mio viaggio a Turku. Ma, quando ti si avvicina una donnetta del genere tutta moine, profumata di pomate e il colletto svolazzante non si può far a meno di sentirsi qualcosa muovere in cuore. Sì, sì, ragazzi, le vanità del mondo attirano potentemente; me ne sono avvisto nel mio viaggio a Turku. E dico ancora una volta : compiango di cuore la fanciulla del monte. È già passato del tempo da quando è stata salvata da quell’inferno e naviga col suo amico verso quel porto di pace dove un giorno Dio condurrà anche noi. Con questa speranza cerchiamo di dormire ora. Veramente su questo monte c’è un’altra storia singolare, ma lasciamola per un’altra volta e cerchiamo di dormire, ora. Simeone, va’ a coprire le braci con la cenere che io non abbia bisogno domattina di fregare l’acciarino e dar fuoco a una manciata di fieno, ma possa subito battere i tronchi come un picchio dal ciuffo rosso. Va’, per piacere. 05144
Bottom
05145
Top
Simeoni gick för att uträtta Juhanis befallning, men kom snarligen tillbaka med håret på ända och ögonen på vid gavel i huvudet. Stammande talte han något om ett underligt, brinnande öga där ute vid arbets-kärran. Därav blev också de övriga vimmelkantiga, signade sina kroppar och själar, och steg mangrant ut från sin koja; och deras luggar liknade trollkvastarna i björken. Orörliga, stumma som stoder stod de, stirrande i den riktning, varåt Simeonis finger pekade. De tittade utan att blinka och såg också tydligt bakom hjulen ett underligt blänk, som emellanåt försvann, men snart åter visade sitt skinande ljus. Detta hade de måhända ansett vara hästen Valkos enda öga, men däromkring skymtade ju intet vitt, utan tvärtom något svart, och inte heller hördes skällans klang. Funderande härpå stod bröderna orubbliga; men slutligen yttrade dock Tuomas med ganska barsk stämma: Simeone andò a eseguire l’ordine di Gianni, ma ritornò ben presto coi capelli ritti e gli occhi smarriti. Balbettando, egli raccontò qualcosa di uno strano occhio che brillava fuori, vicino al carro. Gli altri si alzarono di scatto, benedissero le loro anime e i loro corpi e uscirono fuori tutti insieme dalla capanna, e i loro capelli somigliavano a un groviglio di ramoscelli secchi di betulla. Immobili, muti come statue fissando nella direzione indicata da Simeone, guardarono senza battere gli occhi e videro anch’essi veramente, dietro il carro, una bagliore strano che di quando in quando spariva, ma per riapparire ben presto. Avrebbero potuto prenderlo per l’unico occhio di Valko, ma non distinguevano niente di bianco; al contrario qualcosa di nero, e non si udiva il suono del suo campano. In questi pensieri i fratelli stavano fermi; ma finalmente Maso disse con voce aspra: 05145
Bottom
05146
Top
Tuomas: Vad är det som fattas? Maso. Che c’è là? 05146
Bottom
05147
Top
Juhani: Du skall i Herrans namn inte börja språka med honom så sturskt. - Det är han! Vad skall vi nu göra, bröder? Det är han! Vad skall vi säga honom? Gianni. Per l’amor di Dio, non cominciare a parlargli così aspramente! È lui! Che facciamo ora, fratelli? È lui. Che dirgli? 05147
Bottom
05148
Top
Aapo: Det vet jag sannerligen inte. Abramo. Io non lo so davvero. 05148
Bottom
05149
Top
Timo: Nu skulle allt en psalmvers göra gott. Timoteo. Ora farebbe bene un versetto. 05149
Bottom
05150
Top
Juhani: Kan ingen av oss utantill en enda bön? Läs, kära bröder, låt i Herrans namn komma vad som blott rinner er i hågen, utan att alls anpassa bibelstycket efter vad vi har för oss. Läs till exempel om nöddopet, kära bröder. Gianni. Nessuno di noi sa a memoria un sola preghiera? Recitate, cari fratelli, tirate fuori in nome di Dio, quel che ricordate, quel che vi passa per il capo, un passo della Bibbia, anche se non è proprio adatto alle circostanze. Recitate sia pure la parola di un battesimo d’urgenza, cari fratelli. 05150
Bottom
05151
Top
Timo: Nog har jag kunnat en och annan räcka ur psalmboken, men nu är det liksom en väldig bom för mitt huvuds dörr. Timoteo. Io sapevo uno o due versetti del salterio, ma ora è come se avessi un trave orribile davanti al cervello. 05151
Bottom
05152
Top
Simeoni: Anden låter dig inte tala, lika litet som mig. Simeone. È lo spirito che non ti permette di parlare, come a me. 05152
Bottom
05153
Top
Timo: Nej han tillåter inte. Timoteo. Non me lo permette. 05153
Bottom
05154
Top
Juhani: Detta är förfärligt. Gianni. È terribile! 05154
Bottom
05155
Top
Aapo: Förfärligt! Abramo. Terribile! 05155
Bottom
05156
Top
Timo: Sannerligen förfärligt. Timoteo. Veramente terribile. 05156
Bottom
05157
Top
Juhani: Vad skall vi göra? Gianni. Che fare? 05157
Bottom
05158
Top
Tuomas: Ett strängt uppträdande mot honom tror jag är bäst. Låt oss fråga vem han är och vad han vill. Maso. Per me, il meglio è di mostrarsi risoluti. Domandiamogli i lii è e che vuole? 05158
Bottom
05159
Top
Juhani: Låt mig fråga. Vem är du? Vem är du? Vem är du och vad vill du oss? - Inte ett ord till svar. Gianni. Lascia che glielo chieda io. «Chi sei? chi sei? chi sei r i he vuoi da noi? ». Non risponde una parola. 05159
Bottom
05160
Top
Lauri: Vi tar eldbränderna. Renzo. Prendiamo dei tizzoni. 05160
Bottom
05161
Top
Juhani: Vi tar eldbränderna och bultar dig till stek, ilall du ej säger ditt namn, din släkt och ditt ärende. Gianni. «Prenderemo dei tizzoni e ti conceremo per le feste se non i i dici il tuo nome, la tua famiglia e i tuoi affari ». 05161
Bottom
05162
Top
Lauri: Nej, jag menade att vi strax bör gripa till eldbränderna. Renzo. No, pensavo di colpirlo subito coi tizzoni. 05162
Bottom
05163
Top
Juhani: Om man vågade. Gianni. Se si osasse. 05163
Bottom
05164
Top
Tuomas: Endast en död har Gud ämnat oss. Maso. Si deve morire una volta sola. 05164
Bottom
05165
Top
Juhani: Ja, endast en död. En eldbrand i näven, gossar! Gianni. Già, si deve morire una volta sola. Tizzoni in pugno, ragazzi! 05165
Bottom
05166
Top
De stod snart i en rad, med brinnande bränder som vapen i händerna. I spetsen stod Juhani, med uvrun-da ögon, och glodde på ögat bakom kärran, som starkt skinande tittade emot honom. Så stod bröderna i gnistrande beväpning på den nattliga sveden; och uven ropade från bergets granar, den dystra ödeskogen under dem susade tungt, och mörka moln täckte himlavalvet. Si misero presto in fila, coi tizzoni ardenti in mano a guisa di armi. Davanti stava Gianni, con gli occhi tondi come una civetta, guardando l’occhio dietro il carro che lo fissava con una luce misteriosa. I fratelli stavano così nella prateria deserta con le loro armi scintillanti e la civetta cantava sugli abeti del monte; dalla desolata palude si levavano lugubri rumori e le nubi scure coprivano la volta del ciclo. 05166
Bottom
05167
Top
Juhani: När jag säger: nu, gossar! så må bränderna flyga ur våra nävar i nacken på djävulen. Gianni. Quando dirò: su, ragazzi, allora volino i tizzoni dalle vostre mani sul groppone del diavolo. 05167
Bottom
05168
Top
Simeoni: Men om vi ännu skulle försöka med lite besvärjelse. Simeone. Ma proviamo ancora un po’ con gli esorcismi. 05168
Bottom
05169
Top
Juhani: Rätt funderat! Först lite besvärjelse. Men vad skall jag säga honom? Viska till mig, Simeoni; för själv är jag i denna stund så märkvärdigt dum. Men viska du mig orden, så dänger jag dem mitt i planeten så ödemarken ekar. Gianni. Ben pensato. Prima un po’ di esorcismi. Ma cosa dovrei dirgli? Dimmelo piano in un orecchio; perchè in questo momento mi sento straordinariamente stupido. Suggeriscimi la parola e io gliela getterò così forte in faccia che il bosco ne risuonerà. 05169
Bottom
05170
Top
Simeoni: Märk då vad jag framsäger. - Här står vi. Simeone. Bada allora a quel che ti dico: siamo qui... 05170
Bottom
05171
Top
Juhani: Här står vi! Gianni. Siamo qui! 05171
Bottom
05172
Top
Simeoni: Som troshjältar, med brinnande svärd i nävarna. Simeone. Come eroi della fede, con spade infuocate in pugno... 05172
Bottom
05173
Top
Juhani: Som troshjältar, med brinnande svärd i nävarna! Gianni. Come eroi della fede, con spade infuocate in pugno. 05173
Bottom
05174
Top
Simeoni: Drag dina färde. Simeone. Va’ per la tua strada... 05174
Bottom
05175
Top
Juhani: Drag åt ditt helvete! Gianni. Va’ al diavolo! 05175
Bottom
05176
Top
Simeoni: Vi är döpta kristna, Guds stridsmän. Simeone. Noi siamo cristiani battezzati, guerrieri di Dio... 05176
Bottom
05177
Top
Juhani: Vi är döpta kristna, Guds stridsmän, Kristi soldater. Gianni. Noi siamo cristiani battezzati, guerrieri di Dio. 05177
Bottom
05178
Top
Simeoni: Fastän vi inte ens kan läsa. Simeone. Benché non si sappia leggere... 05178
Bottom
05179
Top
Juhani: Fastän vi inte ens kan läsa. Gianni. Benché non si sappia leggere. 05179
Bottom
05180
Top
Simeoni: Men tror ändå. Simeone. Ma abbiamo la fede lo stesso... 05180
Bottom
05181
Top
Juhani: Men tror ändå och litar fast på det. Gianni. Ma abbiamo la fede lo stesso e crediamo fermamente. 05181
Bottom
05182
Top
Simeoni: Gå nu. Simeone. Ora vattene!... 05182
Bottom
05183
Top
Juhani: Gå nu! Gianni. Ora vattene. 05183
Bottom
05184
Top
Simeoni: Snart gal tuppen. Simeone. Presto il gallo canterà... 05184
Bottom
05185
Top
Juhani: Snart gal tuppen! Gianni. Presto il gallo canterà. 05185
Bottom
05186
Top
Simeoni: Och ropar efter Herrens ljus. Simeone. E annunzierà la luce del Signore... 05186
Bottom
05187
Top
Juhani: Och ropar efter Herren Sebaots ljus! Gianni. E annunzierà la luce del Dio degli eserciti! 05187
Bottom
05188
Top
Simeoni: Men han låtsas inte märka något. Simeone. Mi pare che non se ne dia per inteso. 05188
Bottom
05189
Top
Juhani: Men han låtsas inte märk... Ja, han bryr sig inte om ifall jag så tjöte till honom med en ängels lunga. Herren välsigne oss, bröder! för nu hjälper intet annat än - nu gossar! Gianni. Mi pare che non se ne dia per int... Già, non se ne dà per inteso, benché io sbraiti come un angelo. Il Signore ci benedica, fratelli! Non resta altro che... Via, ragazzi! 05189
Bottom
05190
Top
Då kastade de alla sina bränder mot spöket, som med blixtens fart började springa bort med fyra fotters dån, och länge glimtade den lysande kolen på lians rygg genom det nattliga mörkret. Så flydde han från den eldiga kalabaliken, och när han hunnit ned lill svedens rand, tordes han slutligen stanna, blåsande ljudligt en, två gånger. Och brödernas vålnad, det anskrämliga spöket var dock deras enögda häst, som lör en stund hade förlorat sin vita färg i kärrets svarta ilypölar, i vilka den antagligen sjunkit och länge vältrat sig, innan den kom upp på fasta marken igen. I det tumlandet hade också skällan slitits från dess lials, vilken omständighet i denna stund bragt brödernas tro på villovägar. Detta var det öga, som lyste bak arbetskärran i nattens skymning, såsom månget kreaturs öga lyser i mörkret. - Men först efter en stund, och också då med försiktighet, tordes bröderna närma sig sin Valko, och märkte slutligen sin lörvillelse. Därifrån återvände de med vresiga ansikten till sin koja; och i morgongryningen låg de slutligen alla försänkta i djup sömn. Allora tutti gettarono il loro tizzone contro il fantasma che scappò via come una freccia scalpitando sui quattro zoccoli e i carboni ardenti s’intravvidero a lungo sul suo groppone, attraverso le tenebre della notte. Così esso fuggì da quella pioggia infuocata e, raggiunto il limite della prateria, osò finalmente fermarsi soffiando forte una volta o due, perchè il fantasma dei fratelli, il mostro spaventevole era il loro cavallo monocolo che aveva, per un momento, perduto il suo colore bianco nel fango nero della palude dove si era sprofondato e si era a lungo rotolato prima di poter rimettere gli zoccoli all’asciutto. Nel rivoltarsi si era anche strappato il campano dal collo, circostanza che aveva tratto i fratelli in errore. Questo era l’occhio che brillava dietro il carro, nelle tenebre notturne, come brilla l’occhio di molti animali nell’oscurità. Ma solo dopo un po’, e anche con prudenza, i fratelli osarono avvicinarsi a Valko e finalmente si accorsero del loro errore. Contrariati, tornarono alla capanna e finalmente, allo spuntar del giorno, s’immersero in un sonno profondo. 05190
Bottom

kapitel 06 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
06001
Top
Äntligen stod brödernas rökpörte färdigt. Fem famnar var dess längd och tre dess bredd; mot öster vette dess ena gavel, mot väster den andra. När du stigit in genom dörren, som låg i rummets östra ända, stod till höger en stor eldstad, och till vänster en spilta, som byggts för Valkos vinterbehov. Framåt från tröskeln, ungefär till mitten av rummet, hade du under dig den bara, med granris täckta marken, men på bortre sidan fanns ett ståtligt golv byggt av breda balkar och på det höjde sig en rymlig lave. För bröderna använde sitt nya pörte både till boningsrum och bastu. Ungefär tjugo steg från bostaden stod deras bod, sammanfogad av små, runda granstammar. La casa dei fratelli era finalmente pronta. Era alta circa cinque tese e larga tre, con una facciata a oriente e l’altra a ponente. Entrando dalla porta che si trovava dal lato est della casa, sorgeva a destra un gran focolare e a sinistra una stalla costruita perchè Valko ci svernasse. Dalla soglia fino a circa metà della camera il terreno era coperto di rami d’abete, ma in fondo c’era un magnifico impiantito fatto di larghe tavole e, al disopra di questo, un ampio soppalco, chè i fratelli usavano la loro nuova casa come abitazione e come sauna. A circa venti passi dalla casa sorgeva il granaio, formato da piccoli tronchi rotondi di abete. 06001
Bottom
06002
Top
Bröderna hade alltså ett ypperligt skydd mot regnet, stormen och vinterkölden, likaså ägde de ett visthus för sina matvaror. Och nu kunde de på fullt allvar gripa sig an med jakt och all möjlig fångstverksamhet. Och då nalkades döden för orrar, tjädrar och järpar, för harar, ekorrar och tungsinta grävlingar, och likaså för Ilvesjärvis änder och fiskar. Av Killis och Kiiskis häftiga skall och bössornas dunder ekade då backarna och de oändliga granskogarna. Brödernas lod fällde också då och då en krullhårig björn; men ännu var inte rätta tiden inne att fånga honungslabben. I fratelli avevano così un eccellente riparo contro la pioggia, il temporale e il freddo invernale, e avevano anche una dispensa per le provviste. Ed ora potevano darsi con lena alla caccia e tender lacci per prendere selvaggina e reti per pesci di ogni genere. E la morte incombè allora sui galli cedroni e sui tetras, sulle gallinelle e sulle lepri, sugli scoiattoli e i tetri tassi, e così pure sulle anitre e sui pesci del lago di Ilvesjärvi. I colli e le sconfinate abetine risuonarono pei rumorosi latrati di Killi e Kiiski e per le detonazioni. Qualche volta, sotto il piombo dei fratelli, cadeva anche un orso arruffato, ma non ria ancora il tempo propizio per la caccia del mellivoro. 06002
Bottom
06003
Top
Kom så hösten med frostnätter, och i sina djupa gömslen dog eller flydde gräshopporna, ödlorna och grodorna, och det var tid på att fånga rävar i blänkande sax; denna konst hade bröderna lärt sig av sin far. Nu fick mången flinkbent Mickel med sitt fina skinn betala någon läckerbit. Som man vet trampar hararna i skogen sina stigar i den mjuka snön, och på dessa stigar gillrade bröderna hundratals mässingssnaror till en bråd död för mången vitpäls. Dessutom hade de byggt sig en präktig, med sluttande gärden försedd varggård i den buskiga svackan vid svedens östra rand. Och därtill hade de, också för vargafänge, grävt en grop, väldigt djup, ett stycke från pörtet åt det torra sandiga fältet till. Steken lockade mången hungrig varg in i den bastanta inhägnaden; och när bröderna märkte att deras offer var i knipa, uppstod i varggården dån och brak i den mörka höstnatten. Då stod en av bröderna lutad mot gärdet, med bössan i handen, siktande för att med lodet fälla den strävhåriga besten; och en annan bredvid honom, hållande lyset, en tjärvedskavle, som en flammande fackla i luften. Andra av dem åter hjälpte Killi och Kiiski att jaga dystert bligande, grinande odjur ut ur buskaget och kastade därvid sina tjärflammors blänk än hit, än dit. Hårt var tumultet som uppstod av männens rop, hundarnas larm och bössornas smällar, och oförtröttligt skrällde det till i ödemarken och Impivaaras hålrika vägg. Så stojade man, snön smutsades, färgades mer och mer röd, trampades i tusen riktningar, tills slutligen alla svans-herrar låg där i sitt blod. Och sedan fick bröderna åtskilligt stök och arbete med att flå bytet, men denna sysselsättning kändes dem dock ganska trevlig. -Också i gropen, vid svedens västra rand, störtade ett och annat av skogens snedögon. Venne l’autunno con le sue notti gelate e le cavallette, le lucertole r le rane morirono o si rimpiattarono nei loro profondi nascondigli; era tempo dunque di cacciare le volpi con le trappole lucenti, arte che i fratelli avevano imparata dal loro padre. Allora molte agili volpi dovettero fornire ai fratelli un boccone succolento con la loro fine pelliccia. Si riconosceva nel bosco la via battuta dalle lepri sulla neve molle e su quella i fratelli tesero a centinaia i lacci di ottone per far morire molte lepri dal bianco mantello. Si erano anche fabbricati un acconcio recinto dalle pareti inclinate per catturare i lupi in una depressione cespugliosa, al confine orientale della prateria. E, oltre a ciò, sempre per cacciare i lupi, avevano scavato una fossa grande e profonda a poca distanza dalla casa, nel terreno secco e sabbioso. Un pezzo di carne allettava molti lupi affamati nel robusto recinto e allora, quando i fratelli scorgevano la preda nell’imbarazzo, dalla fossa si alzava un baccano indiavolato nella cupa notte autunnale. Uno dei fratelli stava appoggiato alla palizzata col fucile in mano cercando di abbattere col piombo la belva dai peli rudi; un altro si teneva accanto una fiaccola fiammante composta di legnetti incatramati; un terzo aiutava Killi e Kiiski a cacciare fuori dai cespugli le belve inferocite e digrignanti andando qua e là con un tizzone incatramato. Grande era il tumulto per le grida dei cacciatori, i latrati dei cani e gli scoppi dei fucili, e la foresta e le pareti Cavernose d’Impivaara rimbombavano senza posa. Ci si agitava, la neve si insudiciava e si arrossava via via sempre più, era calpestata in mille direzioni, finché tutte le belve dalla grossa coda, riposavano nel loro sangue. Allora i fratelli avevano di nuovo da faticare a scuoiare la loro preda, ma questo lavoro era di loro gradimento: uno o due lupi dagli occhi obliqui caddero così nella fossa al confine occidentale della prateria. 06003
Bottom
06005
Top
Det hände en gång, att Timo en tidig morgon, medan de andra ännu sov, begav sig för att titta på den gillrade gropen, vars till hälften insjunkna täckel-se redan på avstånd lät honom hoppas det bästa. Och när han hunnit till gropens rand, såg också hans glada öga i djupet ett gråaktigt föremål, såg en baddare till varg, som, med nosen tryckt mot marken, låg orörlig, med sina ögon lurande upp mot mannen. - Vad beslöt nu Timo? Att ensam klämma livet ur vargen och till de andras stora förnöjelse stiga in i pörtet med den håriga bördan på axeln. Han grep sig verket an, bar fram stegen som stod invid pörtväggen, ställde den varsamt i gropen och steg själv, med en tung vedklubba i handen, nedför pinnarna, ärnande krossa bestens huvud till mos. Länge fäktade han med sin klubba, med grinande mun, men ständigt blott i tomma luften. Vargens huvud svängde alltid snabbt undan, svängde till höger, svängde till vänster, när mannen klämde till med sitt besvärliga vapen. Slutligen tappade han sin klubba framför vargen, och fann då ingen annan råd än att stiga upp och skynda till pörtet för att meddela det skedda. Accadde una volta che Timoteo, mentre gli altri dormivano ancora, uscì di buon mattino per vedere la trappola il cui coperchio mezzo abbassato faceva sperar bene già da lontano. Arrivato sull’orlo della fossa, vide con gioia nel fondo un che di grigiastro, scorse un lupo robusto che col muso a terra, giaceva immobile e lo fissava. Cosa fece allora Timoteo? Pensò di togliere da solo la vita al lupo e poi entrare in casa, con gran gioia degli altri, col suo fardello peloso in ispalla. Si mise all’opera, portò fuori una scala che era appoggiata alla parete della casa, la mise prudentemente nella fossa, e con una pesante mazza in mano, scese i gradini con l’intenzione di fracassare la testa della belva. Si affaticò a lungo con la mazza, a denti stretti, ma sempre nel vuoto. La testa del lupo sgusciava agilmente, sgusciava a destra, sgusciava a sinistra, quando l’uomo picchiava con la sua incomoda arma. Finalmente lasciò cadere la mazza giù dal lupo e non trovò niente di meglio che tornare su e affrettarsi a casa per annunziare quel che era accaduto. 06005
Bottom
06006
Top
Därifrån begav sig efter en stund bröderna, utrustade med störar, rep och strupklämmor, för att fånga sitt byte. Men tom var gropen när de hann fram. Uppför stegen, som Timo hade lämnat efter sig i gropen, hade deras varg vackert stigit och smitit sin väg, tackande sin lycka. Det märkte bröderna strax, och svärande och skärande tänder spejade de nu med förgrymmade ögon efter Timo; men han var inte längre närvarande. Han sprang redan flyende borta vid skogsranden, där han snart försvann i tallskogens skygd. Han begrep, att det inte var bra att stanna och prata mera om saken. Men de andra tjöt efter honom, med nävarna i vädret, lovande rådbråka honom till mos ända till hälarna, om han blott dristade sig att glänta på pörtets dörr. Så hotade de, lämnade gropen ilskna och vredgade, och stegade tillbaka till sitt pòrte. Men som en flykting traskade Timo i skogen, och snart började bröderna ångra sitt uppträdande mot honom, då de märkte att olyckan skett på grund nv hans oförstånd, och inte på grund av ett elakt pojkstreck. Därför steg Juhani redan före kvällen upp på Impivaara ås, ropade därifrån med sin kraftiga stämma i alla väderstreck och kallade på Timo, försäkrande och bedyrande honom, att han ej behövde frukta för att strax återvända. Så ropade han, och om en stund återvände Timo, ilsket lurande och hlängande med ögonen. Utan att yttra ett ord klädde han av sig, lade sig ned på sin bädd, och snart snarkade han i djupaste sömn. In un momento i fratelli corsero muniti di pertiche, di funi e di corde per catturare la preda. Ma, quando giunsero, la trappola era vuota. Il lupo era venuto su bel bello per la scala, che Timoteo aveva lasciato nella fossa, e se l’era svignata, ringraziando la sua fortuna. I fratelli capirono subito ciò e, bestemmiando e stringendo i denti, cercarono Timoteo con gli occhi corrucciati; ma egli era già fuori di tiro. Stava fuggendo verso il limite del bosco dove si rifugiò al riparo degli abeti. Aveva capito infatti che non sarebbe stato bene rimanere oltre e discutere la Cosa. Gli altri gli gridarono dietro coi pugni tesi, minacciandogli di ridurlo in poltiglia dalla testa ai piedi, se si fosse arrischiato di socchiudere la porta della casa. Avendo proferito queste minaccie, lasciarono la fossa arrabbiati e furiosi e tornarono di nuovo a casa. Timoteo vagò nel bosco come un fuggiasco e i fratelli ben presto cominciarono a pentirsi della loro condotta verso di lui, pensando che il malanno era accaduto per inavvertenza non per cattiveria. Perciò Gianni, già prima di sera, andò sulla cima di Impivaara e di là gridò a gran voce in tutte le direzioni chiamando Timoteo, assicurandogli e giurandogli che poteva tornare subito senza timore. Così egli gridò e, dopo un momento, tornò Timoteo imbronciato e roteando gli occhi. Senza parlare, si svestì, si gettò sul giaciglio e ben presto cadde in un sonno profondo e si mise a russare. 06006
Bottom
06007
Top
Kommen var också den lägligaste tiden för björnjakt. Då tog bröderna sina spjut, tryckte starka laddningar i gevären och gav sig i väg för att väcka skogens furste, som drömde i sitt mörka ide djupt under de snöiga granarna. Och deras eldrör fällde mången stornosig nalle, när han uppretad rusade ut ur sin Ii idskammare. Då uppstod ofta en bister strid, snön yrde vitt omkring och rödfärgades av det rinnande blodet, när sår utdelades på bägge hållen. Så kämpade man tills den sista strävnuniga nallen lagt sig till ro. Men när bröderna glammande hunnit hem med sina bördor, smorde de sina sår med ett läkemedel, som var sammansatt av brännvin, salt, krut och svavelmjöl. Med detta smorde de sina sår och strök gulbrun tjära över. Era arrivato anche il tempo più favorevole per la caccia all’orso. Allora i fratelli presero gli spiedi, caricarono i fucili con palle esplosive e partirono per svegliare il principe del bosco che dormiva già nel suo covo tenebroso e profondo sotto gli abeti coperti di neve. E molti orsi dal muso schiacciato caddero sotto la canna del loro fucile, mentre si slanciavano furiosi fuori dalla loro pacifica grotta! Spesso si impegnava una lotta violenta, la neve turbinava all’intorno, schizzando lontano e si arrossava per il sangue colante dalle ferite inferte da ambo le parti. Si combatteva finché la fiera dal muso arruffato giaceva in pace. I fratelli, rientrati in casa felici, ungevano le loro ferite con un medicamento fatto di acquavite, sale, polvere e farina di zolfo. Ungevano le loro ferite e vi stendevano sopra catrame giallo scuro. 06007
Bottom
06008
Top
Så samlade de sitt uppehälle ur ödemarken och backarnas lundar, fyllande sitt visthus med mångahanda villebråd: fågel, hare, grävling och björnkött. De hade också dragit försorg om sin gamla trogna Valkos vinterproviant. Därborta vid kärrstranden såg man en väldig, med skäror hopmejad slättoppig höstack, lagom stor för vinterns behov. Inte heller hade man glömt de förråd som krävdes för pörtets vintervärme. En mäkta stor vedtrave stod nära boden, och dessutom stod vid pörtets vägg, räckande från marken ända upp till takröstet, en reslig hög tjärveds-stubbar, som liknade ett rös av Hiisis renhorn. - Så försedda kunde de lugniman betrakta vinterns rimfrostskägg. Così essi traevano i loro alimenti dal bosco e dai cespugli delle colline, riempiendo la loro dispensa di selvaggina di ogni genere : carne di uccelli, di lepre, di tasso e d’orso. Avevano anche pensato a raccogliere il foraggio invernale per il vecchio fedele Valko. Al confine della palude si vedeva un grosso mucchio di fieno falciato e compresso, sufficiente per la durata dell’inverno: e non avevano nemmeno dimenticato il combustibile per riscaldare la loro casa. Sorgeva vicino al granaio una grossa catasta di legna e ancora un alto mucchio di ceppi appoggiato alla parete della casa, simile a un grande ammasso di corna di cervo, e che andava dal terreno fino alla grondaia. Con simili provviste essi potevano guardare tranquillamente all’inverno dalla barba grigia. 06008
Bottom
06009
Top
Det är julafton. Vädret är blitt, gråa moln täcker himlen och en nyfallen snö täcker berg och dalar. Från skogen hörs ett sakta sus, tjädern njuter sin kvällsvard bland björkens hängen, en flock sidensvansar i den rölliga rönnen, och skatan, talldungens flinka jungfru, bär i väg kvistar för att grunda sitt blivande bo. Såväl i kojan som i den ståtliga herrgården råder fröjd och ro, så ock i brödernas pörte på Impivaara sved. Utanför dörren ser du ett halmlass, som Valko julen till ära dragit från Viertola herrgård för att bredas på pörtets golv. Inte ens här kunde bröderna glömma julhalmens prassel, som var deras ljuvaste minne från barndomens tid. È la vigilia di Natale: l’aria è dolce, nuvole grigie nascondono il cielo e la neve fresca copre le montagne e le valli. Si ode nel bosco un flebile rumore, il gallo cedrone cena nell’abete carico di gattucci, uno stormo di ghiandaie nel sorbo rossiccio e la pica, questa avida figlia del bosco, portano ramoscelli secchi per fabbricare il loro futuro nido. Tanto nella capanna come nella ricca fattoria è gioia e pace e così pure nella casa dei fratelli, sulla prateria di Impivaara. Fuori della porta si vede un carico di paglia che Valko ha portato dalla fattoria di Viertola per coprire l’impiantito della casa in onore di Natale. Nemmeno qui i fratelli hanno potuto dimenticare il rumore della paglia secca che era il più bel ricordo dei tempi della fanciullezza. 06009
Bottom
06010
Top
Men från pörtet höres ångans sus från rösets heta stenar och klatschandet av mjuka bastukvastar. Bröderna tar sig nu ett kraftigt julbad. Och när de äntligen slutat det brännheta badandet, steg de ned, klädde på sig och satte sig att vila på plankorna, som de i brist på bänkar hade fogat in längs väggarna. Där satt de, flåsande och utgjutande svett. En flammande pärta upplyste rummet; Valko i sin spilta knastrade på havre, ty man hade ihågkommit också hans jul; nuckande och gäspande satt tuppen på sin ås; Killi och Kiiski låg nära ugnen med tassarna under käken, och på Juhanis knän spann Jukolas gamla, vattengrå katt. Dalla casa si ode il sibilo del vapore che si sprigiona dalle pietre riscaldate del camino e il battere dei flessibili fascetti di betulla. I fratelli fanno un bel bagno di Natale. E quando finalmente il bagno bollente fu finito, essi scesero giù dal soppalco, si vestirono e riposarono sulle assi disposte lungo le pareti in luogo di panche e vi si sedettero soffiando e sudando. Un pezzo di legno acceso rischiarava la camera; Valko nella sua stalla, maciullava l’avena, chè si erano ricordati anche del suo Natale; il gallo stava sulla sua pertica sonnacchioso e sbadigliante, Killi e Kiiski, il muso fra le zampe, riposavano vicino al focolare e il vecchio gatto grigio di Jukola faceva le fusa sulle ginocchia di Gianni. 06010
Bottom
06011
Top
Slutligen började Timo och Simeoni tillrusta kvälls-varden; men de övriga bar in kärvar. De löste upp banden, bredde ut halmen så där kvarterstjockt, men ännu tjockare på laven, där de vanligen tillbringade sina aftnar och nätter. - Slutligen var kvällsvarden färdig: sju hålkakor, två ekbunkar fulla med ångande björnkött och en stäva öl stod på bordet. De hade själva kokat sitt öl, noggrant följande sin mors metod vid bryggandet av denna dryck. Men de hade dock gjort det starkare än vanligt bondöl. Svartrött skummade det i stävan; och slök du en kanna därav, så kände du liksom lite svindel i hjärnan. Så sitter de nu alla vid bordet, njutande av kött och bröd och skummande öl ur stävan. Finalmente Timoteo e Simeone cominciarono a preparare la cena, mentre gli altri mettevano dentro le balle di paglia. Sciolsero i legami, stesero la paglia sul pavimento, alta un palmo, ma un po’ più alta nel soppalco dove abitualmente passavano le sere e le notti. Finalmente la cena fu pronta; sette pani a ciambella, due ciotole di quercia piene di carne d’orso fumante e un bugliolo colmo di birra stavano sulla tavola. Avevano fatta la birra da sè, ricordandosi fedelmente della ricetta della madre. Ma l’avevano fatta più forte della birra comune dei contadini. D’un rosso scuro, spumava nel bugliolo; e, se uno ne avesse trangugiato un gotto, avrebbe avuto un po’ di capogiro. Tutti sono già seduti a tavola a godersi la carne, il pane e la birra spumante nel bugliolo. 06011
Bottom
06012
Top
Aapo: Nog är här staplat ganska rikligt med föda framför oss. Abramo. Che abbondanza di cibi ci sta davanti. 06012
Bottom
06013
Top
Juhani: Vi skall äta och dricka, pojkar, för nu har vi julen hos oss, jul hos alla, såväl kritter som mänskor. Häll, broder Timo, lite öl över Valko-stackarns havrehög där i spiltan. - Se där, låt gå för ett stop i alla fall. Denna kväll må ingen snålhet råda, men alla må få sitt, så hästen, hunden och katten som Jukolas glada bröder. Tuppen må vila i fred och utkräva sin del i morgon. Där får ni, Killi och Kiiski, ett duktigt stycke av björnens skånka, och där får du, kattstackare. Men först skall vi ge tass, du ditt pliröga! - Se så där! Och sedan med bägge händerna! Titta på vår kisses konster och medge sedan, att också jag har något av en läromästare i mig. Han ger redan hand med bägge tassarna samtidigt, och då sätter han sig att sitta som en allvarlig gubbe och sticker, spjuvern, sina bägge framtossor i näven min. Så där! Gianni. Mangiamo e beviamo, ragazzi, perchè è Natale per noi, Natale per tutti, per le bestie e per gli uomini. Versa, Timoteo, fratellino, la birra sull’avena di Valko, nella sua stalla. Sì, anche un bicchiere. Stasera, niente avarizia, tutti abbiano la loro parte, il cavallo, il cane, il gatto, e i felici fratelli di Jukola. Il gallo dorma in pace, avrà la sua parte domani. Qua a voi, Killi e Kiiski, questo grosso cosciotto d’orso e qua a te, povero micio. Ma, avanti, dà la zampina, occhi imbambolati! Così. E poi tutte e due le zampine. Guardate le bravure del nostro gatto e dite se non sono un bravo maestro. Dà la mano con le due zampine insieme : si siede come un vecchio grave e mi mette le due zampe anteriori nella mano, il birbante. Ecco. 06013
Bottom
06014
Top
Aapo: Vilket skoj! Abramo. Che giochetto! 06014
Bottom
06015
Top
Tuomas: Vad allt skall man inte ännu på gamla dar lära sig. Maso. C’è da imparare anche da vecchi. 06015
Bottom
06016
Top
Juhani: Nog har den lärdomen också krävt sin tid. Men jag släppte inte gossen innan han med bägge tassarna tackade sin lärare. Nu gör han det som en karl, och magistern är betald. - Se det är då en katt! Se där! kör i dig ett stycke björn. Och Killi och Kiiski då. Ja, ja! ”Rör vid mannen, men inte vid hans hund.” Rätt sagt. Men därtill vill jag tillägga: rör vid Jukolas Jussi, men inte vid hans katt. Gianni. Maria Santa, c’è voluto anche del tempo a istruirlo. Ma non l’ho lasciato finché non ha saputo ringraziare il suo maestro con le due zampine. Ora lo fa come un uomo e il maestro è pagato della sua fatica. Che gatto! Ecco, càcciati sotto i denti questo pezzo d’orso. Killi e Kiiski qua. Così, così. « Tocca l’uomo, ma non il suo cane ». Bene! Ma voglio aggiungere anche questo: «Tocca Giannino di Jukola, ma non i suoi cani ». 06016
Bottom
06017
Top
Eero: Ro hit med den där ölstävan, Juhani. Rico. Passami il bugliolo della birra, Gianni. 06017
Bottom
06018
Top
Juhani: Den skall du få. Drick, bror min, du guds-skapade, drick, för nu är det jul, och det fattas inte förråd i boden. Hur gott har vi det ej här? Vad skulle det röra oss om så hela världen utom Impivaara och dess omgivning fattade eld och förvandlades till stoft och aska. Här lever vi som på en sved i skogen, utan att behöva bry oss om ilskna mänskor. Här har vi gott att vara. Skogen är vår äng, åkern, kvarn och bostad i all evighet. Gianni. Prendi, bevi, fratellino, creatura di Dio, bevi, chè ora è Natale e le provviste non mancano nel granaio. Che cosa ci manca qui? Che cosa ci farebbe se tutto il mondo, eccetto Impivaara e i suoi dintorni, andassero in cenere e in polvere? Viviamo qui da signori a modo nostro, senza curarci dei cattivi. Qui stiamo bene (Luca, 9, 33.). Il bosco ci serve da prato, da campo, da mulino e da nido eternamente. 06018
Bottom
06019
Top
Timo: Och köttbod. Timoteo. E da dispensa. 06019
Bottom
06020
Top
Juhani: Just så! Här är gott att vara! Tack skall du ha, Lauri, för den utväg du fann för oss, så vi slapp undan världens marknad. Här råder fred och frihet. Jag frågar än en gång: vad skulle det röra oss, om den gyllne elden brände hela världen, om blott norra delen av Jukola gård och dess sju söner sparas? Gianni. Proprio così. Qui, si sta bene! Grazie, Renzo, dell’espediente che hai trovato per farci fuggire il mercato del mondo. Qui c’è libertà e pace. E chiedo ancora: che ci farebbe se il fuoco dorato bruciasse tutto questo mondo, purché risparmiasse la metà settentrionale della fattoria di Jukola e i suoi sette ragazzi? 06020
Bottom
06021
Top
Timo: Om en löpeld en gång började sitt rens-ningståg över hela världen, så skulle det bli stoft och aska också av Jukolas norra sida och av dess sju söner på köpet. Timoteo. Se una volta l’incendio si stendesse su tutto il mondo, anche la metà settentrionale della fattoria di Jukola andrebbe in cenere e anche i suoi sette ragazzi sopra mercato. 06021
Bottom
06022
Top
Juhani: Det vet jag fuller väl. Men ser du, en man kan tänka sig vad han vill, föreställa sig själv som hela världens herre eller som en bökande tordyvel. Se han kan föreställa sig att Gud är död, djävlarna, änglarna och hela mänskosläktet och kräken på jorden, i havet och i luften, föreställa sig att jorden, helvetet och himlen försvinner som en blåntott för vinden, och ett mörker träder i stället, där ingen tupp med bakböjt huvud någonsin ropar efter Herrens ljus. Så ljungar här mannens tanke; och ho kan kasta nät i dess väg? Gianni. Lo so bene. Ma l’uomo può immaginarsi tutto quel che vuole, può figurarsi di essere il signore di tutto il mondo, o uno stercorario. Può immaginare che tutto sia morto, Dio, i diavoli, gli angeli e tutti gli uomini e le bestie della terra, del mare e del cielo, figurarsi che la terra, l’inferno e il cielo periscano tutti nel fuoco come un batuffolo di stoffa, e prendano il loro posto le tenebre in cui il gallo dal collo graziosamente ricurvo non annunzierà mai più la luce del Signore. Così vola il pensiero dell’uomo quaggiù e chi potrebbe tendere reti sul suo cammino? 06022
Bottom
06023
Top
Timo: Vem fattar denna världs uppställning? Inte mänskobarnet som är enfaldigt och dumt som en bräkande bagge. Men bäst är att taga dagen som den kommer, och låta den gå som den försvinner, det må sedan barka åt skogen eller tallen. Vi är bara här. Timoteo. Chi può concepire la costruzione di questo mondo? Non certo il figlio dell’uomo che è stupido e vuoto come un montone belante. Ma la miglior cosa è di prendere il giorno come viene, lasciarlo andare, come vuole andare! Qui o là. Noi siamo qui e basta. 06023
Bottom
06024
Top
Juhani: Har vi det inte gott här? Vad fattas oss? Gianni. Di che cosa abbiamo bisogno? Che ci manca qui? 06024
Bottom
06025
Top
Timo: Inte Guds nåd och inte hans fåglamjölk. Boden är full med mat och varmt är vårt pörte. Och här vältrar vi oss på halmen. Timoteo. Nè la grazia di Dio nè il latte di gallina! la dispensa è piena di cibo e la nostra casa calda: ci rotoliamo nella paglia. 06025
Bottom
06026
Top
Juhani: Här vältrar vi oss som ungnöt på den prasslande halmen. Bada kan vi när det lyster oss, när det faller oss in, och äta när det smakar. - Men vi är ju redan mätta män. Vi har bara att välsigna våra säckar och städa bordet. Gianni. Ci rotoliamo come giovenchi nella paglia secca. Possiamo lare il bagno quando ci piace, e ci frulla per il capo e mangiare quando ci gusta. Ma ora siamo sazi. Non ci resta che benedire i nostri ventri e sgombrare la tavola. 06026
Bottom
06027
Top
Simeoni: Vänta tills jag läst en kort bordsbön och sjungit en vers på den. Simeone. Aspettate che abbia recitato una preghiera di fine tavola e cantato un versetto. 06027
Bottom
06028
Top
Juhani: Det må bli för denna gång. Varför gjorde du det inte före måltiden? - Gå du, Eero-pojke, som är yngst och tappa öl ur tunnan. Gianni. Lascia stare, per questa volta. Perchè non l’hai fatto prima del pasto? Rico, tu che sei il più giovane, va a spillare della birra dal barile. 06028
Bottom
06029
Top
Simeoni: Du tillåter alltså inte att man sjunger en psalmvers julaftonen till ära? Simeone. Non mi permetti dunque di cantare una strofa per la veglia di Natale? 06029
Bottom
06030
Top
Juhani: Inte duger vi till sångare, kära bror. Vi må läsa och sjunga i våra hjärtan, som ju också är det Gudi tacknämligaste offret. - Men si där har vi åter ölstävan, skummande och fradgande som Storkyro fors. Tack skall du ha, pojk! Ta en sup! Smaka här, broder Tuomas, så det riktigt känns i jackan. Gianni. Ma nessuno di noi è un cantore, caro fratello. Si canta e si prega nel nostro cuore, il che è l’offerta più gradita a Dio. Ma ecco qua il bugliolo di birra, spumante e mussante come la cascata di Kyrö. Grazie, ragazzo! Beviamo! Alla tua salute, Maso, e tracanna un bel bicchier on e! 06030
Bottom
06031
Top
Tuomas: Nå, inte tövar jag så länge. Maso. Non faccio complimenti. 06031
Bottom
06032
Top
Juhani: Så kolkar en man. Sådana klunkar gör våra strupar till riktiga klockarstrupar. Gianni. Così si tracanna. Con tali sorsate le nostre gole diventeranno delle vere gole da cantori : 06032
Bottom
06033
Top
”Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken,
Bäcken gav oss nog med ved
Och ölet bjöds av näcken.”
Qui una bella vita facciamo,
Per il fuoco la legna tagliamo,
Dal ruscello la birra beviamo.
Chi può vita migliore goder!
06033
Bottom
06039
Top
Just så. Men vår dryck består ju av kornets bruna saft, vårt bränsle av vedträet och tjärstubben, och under oss finns ett mjukt halmbolster, ett präktigt brottningsfält, om det så gällde för kungar och storfurstar. - Ett ord, Tuomas. En gång gick ju broder Aapo i borgen för att din kraft och styrka högt skulle överstiga Juhos, men det ville jag inte just gärna tro. Hur vore det att rulla sig där? Vi skall pröva! Bene. Ma per bevanda abbiamo il succo bruno dell’orzo, per combustibile ciocchi e ceppi ; e sotto abbiamo una soffice materassa di paglia, e un bel campo di lotta, che potrebbe servire a re e a principi. Una parola, Maso. Abramo ha assicurato una volta che tu sei più forte e più robusto di Gianni, ma non lo posso credere del tutto. Se facessimo un po’ di lotta? Si prova! 06039
Bottom
06040
Top
Simeoni: Håll er i styr! och spara den glänsande halmen åtminstone till morgondagen. Simeone. Seduti! E risparmiate fino a domani questa paglia lucida. 06040
Bottom
06041
Top
Juhani: Nu står ju glädjen högst, ”helgaftonen störst av fester”; och det skall bli boss av halmen. -Roar det Tuomas? Gianni. Ora la gioia è al colmo, la vigilia è più festa della festa. E la paglia sarà pesticciata adesso come strame. Ti andrebbe, Maso? 06041
Bottom
06042
Top
Tuomas: Man kan väl pröva. Maso. Si può provare. 06042
Bottom
06043
Top
Juhani: Livtag! Gianni. Una lotta incrociata (Specie di lotta in uso nella campagna finlandese, in cui i due avversari, tenendosi l’un l’altro per i fianchi, cercano di sopraffarsi.). 06043
Bottom
06044
Top
Tuomas: Låt gå för det! Maso. Va bene! 06044
Bottom
06045
Top
Juhani: Vi skall hugga till, vi skall hugga till! Gianni. Dài, dài! 06045
Bottom
06046
Top
Aapo: Vänta, gosse! Tuomas bör också få ett nä-vatag i din byxlinning. Abramo. Aspetta, ragazzo. Anche Maso deve tenerti stretto per la cintura dei pantaloni. 06046
Bottom
06047
Top
Juhani: Det må han få, må han få! Gianni. Tenga, tenga! 06047
Bottom
06048
Top
Eero: Juho, varför grinar du och rullar med ögonen som oxen på slaktbänken? Ack broder min! Men se upp, att du inte skämmer ut dig nu. Rico. Gianni, perchè fai le boccacce e torci gli occhi come un bove e il macello? Fratello mio, guarda di non coprirti di vergogna ora. 06048
Bottom
06049
Top
Aapo: Allt väl. Vems är första kastet? Amiamo. Benissimo. A chi tocca il primo colpo? 06049
Bottom
06050
Top
Juhani: Det må vara Tuomas’. Gianni. A Maso. 06050
Bottom
06051
Top
Tuomas: Det må vara den äldsta broderns. Maso. Al fratello maggiore. 06051
Bottom
06052
Top
Juhani: Stå på dig då. Gianni. Tieni bene allora. 06052
Bottom
06053
Top
Tuomas: Vill försöka. Maso. Provo. 06053
Bottom
06054
Top
Juhani: Står du, står du? Gianni. Ti tieni, ti tieni? 06054
Bottom
06055
Top
Tuomas: Vill försöka. Maso. Provo. 06055
Bottom
06056
Top
Aapo: Helejä, gossar! Så där, just så där! Ni kämpar ju som troshjältar. Jussi brottas och bänder som självaste Israel och ”Tuomas står så styv i stammen”. Abramo. Bravi, ragazzi! Così, così! Lottate come eroi della fede, Gianni si torce e si dimena come Israele (Genesi, 24-29.) in persona e Maso sta fermo come una quercia. 06056
Bottom
06057
Top
Eero: ”När Abrahammen språkar.” Men titta på luhos mun och du blir skrämd. Ack! om jag nu kunde slicka en stålstång mellan hans tänder - så pritsch! och den vore strax i tvenne stycken. Jag blir skrämd, skrämd! Rico. « E Abramo predica sempre ». Ma guarda la bocca di Gianni: mette paura. Se gli mettessi una sbarra di ferro fra i denti, crac! la farebbe subito in due pezzi. Ho paura, ho paura! 06057
Bottom
06058
Top
Aapo: Det är ju män som tampas. Under oss stiger och sjunker tiljorna. Abramo. Una lotta d’uomini soltanto! Le tavole si alzano e si abbassano sotto di noi. 06058
Bottom
06059
Top
Eero: Som orgeltrampor; och Tuomas’ sockor plöjer golvet som en grov svedplog. Rico., Come i pedali dell’organo, e le scarpe di Maso scavano il pavimento come un grosso aratro. 06059
Bottom
06060
Top
Aapo: Inte tar man just i med några mjölkfingrar, l ör fanken! om detta stök skedde på berget där borta, så skulle klackjärnen slå gnistor ur klippan. Abramo. Non si accarezzano davvero con ditini da lattante. Diavolo! Se lottassero così sul monte, i loro tacchi ferrati farebbero sprizzare scintille dalla roccia. 06060
Bottom
06061
Top
Eero: Riktiga guldstjärnor skulle flyga i skogen, och därav uppstode allt en munter skogsbrand. -Men Tuomas står fortfarande. Rico. Delle vere stelle d’oro volerebbero nel bosco, e alimenterebbero un gaio incendio. Ma Maso tien sempre duro. 06061
Bottom
06062
Top
luomas: Har du bökat tillräckligt nu? Maso. Mi hai già tirato abbastanza? 06062
Bottom
06063
Top
Juhani: Kasta du. Gianni. A te. 06063
Bottom
06064
Top
l uomas: Vill försöka. Och nu får du se hur golvet snurrar. Abramo. Mi provo. Ma guarda come gira il pavimento ora. 06064
Bottom
06065
Top
Eero: Stå på dig, Juho! Rico. Attento, attento, Gianni! 06065
Bottom
06066
Top
Aapo: Det var ett kast. Abramo. Questo era un colpo. 06066
Bottom
06067
Top
Eero: Det var ett dån som från ”Haamaas vedkub-he”, en smäll som från ”himlens eldhammare”. Rico. È stato un tiro come « un colpo di maglio », come uno scoppio del « martello infuocato del cielo ». 06067
Bottom
06068
Top
Timo: Och där ligger Juhani som en maltsäck. Timoteo. E Gianni è steso là come un sacco di malto. 06068
Bottom
06069
Top
Eero: Stackars ”Jussi-pojken”! Rico. O Giannino! 06069
Bottom
06070
Top
Timo: Så kallade han sig som liten knatting. Timoteo. Si è sempre chiamato bambino da sè. 06070
Bottom
06071
Top
Aapo: Man bör dock veta hur man slänger en karl. Minns det, Tuomas: mänskans kropp är ju inte av järn, utan av kött och ben. Abramo. Bisogna però sapere come si abbatte uno. Maso, ricordati ; il corpo dell’uomo non è di ferro, ma di carne e d’ossa. 06071
Bottom
06072
Top
Timo: Ja, också om hon bär byxor. Timoteo. Sì, anche se porta i pantaloni. 06072
Bottom
06073
Top
Tuomas: Skadade jag dig? Maso. Ti ho fatto male? 06073
Bottom
06074
Top
Juhani: Sköt dig själv. Gianni. Bada per te. 06074
Bottom
06075
Top
Tuomas: Stig upp. Maso. Lèvati. 06075
Bottom
06076
Top
Juhani: Nog stiger jag upp och visar dig mannakraften i handkavle. I den leken väges styrkorna. Gianni. Mi levo e ti mostrerò la mia forza alla lotta col bastone, che è in quella che si misurano le proprie forze. 06076
Bottom
06077
Top
Tuomas: Eero, hämta hit eldstören därifrån vrån. -Se här, Juhani. Maso. Rico, porta il randello da quell’angolo. Ecco, Gianni. 06077
Bottom
06078
Top
Juhani: Här är jag. Och nu baktass mot baktass och nyporna om stören! Gianni. Eccomi. E ora piede contro piede e le unghie intorno al randello. 06078
Bottom
06079
Top
Aapo: Och när jag skriker till, då skall ni dra, men utan en enda knyck. Stören vid tårnas plats, just vid tårnas plats, inte en tum åt någotdera hållet. - Nu, gossar! Abramo. Quando grido, tirate, ma senza scosse, il randello sopra le dita dei piedi, proprio sopra le dita, ma non un pollice più in là o più in qua. Via, ragazzi! 06079
Bottom
06080
Top
Timo: Juho stiger uppåt så det knakar. Timoteo. Gianni si leva come una piuma. 06080
Bottom
06081
Top
Aapo: Där hjälper ju ingen nåd. Abramo. Non c’è da aver compassione. 06081
Bottom
06082
Top
Juhani: Gå och tappa öl, Timo. Gianni. Va’ a prendere della birra, Timoteo. 06082
Bottom
06083
Top
Timo: Du haltar ju, bror min. Timoteo. Zoppichi, fratello. 06083
Bottom
06084
Top
Jjuhani: Tappa öl, din förbannade knatting! Hörde du? Eller vill du ha dig kring öronen? Gianni. Va’ a prendere la birra, maledetto orsacchiotto! Mi senti? o vuoi un ceffone? 06084
Bottom
06085
Top
Tuomas: Skadade jag din fot? Maso. Ti ho fatto male al piede? 06085
Bottom
06086
Top
Juhani: Vad rör det dig? Sköt om din egen tass. Vad bryr jag mig om det, om min klack också lossnade från sulan? Den lossnade ju under brottningen som en rovskiva. Men titta på dig själv, du. Det syns, att du vinner över mig i brottning och handkavel; men kom och slåss. Gianni. Di che cosa t’immischi? Occupati delle tue zampe. È colpa mia se mi è andato via il tacco della scarpa? Se n’è andato nella lotta come un pezzo di rapa. Ma bada per te. Sembra che tu mi abbia vinto alla lotta e al bastone, ma vieni a batterti. 06086
Bottom
06087
Top
Aapo: Slagsmål hör inte till saken nu. Abramo. Ma che battersi ora. 06087
Bottom
06088
Top
Juhani: Jodå, om vi bara vill. Gianni. Certo, se vogliamo noi. 06088
Bottom
06089
Top
Tuomas: Jag vill inte. Maso. Io non voglio. 06089
Bottom
06090
Top
Juhani: Du törs inte. Gianni. Non hai coraggio. 06090
Bottom
06091
Top
Aapo: Vet att brottningen är en lek. Abramo. Si lotta solo per gioco. 06091
Bottom
06092
Top
Simeoni: Jag vet att den är en lek, varav ofta uppstår slagsmål och mord. Simeone. Conosco questo gioco da cui nasce spesso la rissa e l’assassinio. 06092
Bottom
06093
Top
Juhani: Tuomas må ha vunnit, men ingen annan kröker Juhani här. Det svär jag och bevisar från man lill man över hela kompaniet. - Ett nappatag, Aapo! Håller din krage? Håller den? Gianni. Maso mi ha vinto, ma nessun altro qui può piegare Gianni. Lo giuro e lo proverò a tutta la compagnia, uomo per uomo. Un colpettino, Abramo! Regge la tua cintura? Regge? 06093
Bottom
06094
Top
Aapo: Vildsint utan minsta skäl! Sansa dig, sansa, och låt oss brottas på ordentligt vis. Abramo. Ecco che ti arrabbi senza il menomo motivo. Pazienza, pazienza, e lottiamo da gente come si deve. 06094
Bottom
06095
Top
Juhani: Blixt och dunder! Gianni. Fulmini e tuoni! 06095
Bottom
06096
Top
Aapo: Sansa dig, säger jag. - Så där, kasta nu. Abramo. Pazienza, dico io. Ecco, ora dài. 06096
Bottom
06097
Top
Eero: Juho dansar polska som en pojke, om han också haltar. Rico. Gianni, balla la polka come un ragazzo, benché zoppichi. 06097
Bottom
06098
Top
Juhani: Vad yttrar du nu, broder Aapo? Gianni. Che dici ora, fratello Abramo? 06098
Bottom
06099
Top
Aapo: Att jag ligger under dig. Abramo. Che ti sto sotto. 06099
Bottom
06100
Top
Juhani: Stig fram som följande nummer, Simeoni. Gianni. Ora tocca a te, Simeone. 06100
Bottom
06101
Top
Simeoni: Inte för tusen riksdaler ens skulle jag slöra den höga helgen. Simeone. Nemmeno per cento ristalleri, sciuperei la bella festa. 06101
Bottom
06102
Top
Juhani: Ärad vare julhelgen! Inte stör man den under en oskyldig brottning, då vårt sinne är glättigt och vårt hjärta rent. Ett försök, Simeoni! Gianni. Si faccia onore alla festa di Natale! Non c’è alcun delitto in questa lotta innocente in cui il nostro spirito è contento e il nostro cuore puro. Una sola prova, Simeone! 06102
Bottom
06103
Top
Simeoni: Varför frestar du mig? Simeone. Perchè mi tenti? 06103
Bottom
06104
Top
Juhani: En kramning! Gianni. Un solo assalto! 06104
Bottom
06105
Top
Simeoni: Du satan! Simeone. Satana! 06105
Bottom
06106
Top
Aapo: Frid åt honom, Juhani, frid! Abramo. Lascialo in pace, Gianni, lascialo in pace! 06106
Bottom
06107
Top
Juhani: Men vi kan väl försöka. Se så, ett enda kragtag! Gianni. Possiamo provare, guarda, un solo assalto. 06107
Bottom
06108
Top
Simeoni: Drag åt helvete, onda ande! Jag medger, ull du vinner. Simeone. Va’ aH’inferno, spirito maligno! Confesso che hai vinto. 06108
Bottom
06109
Top
luomas: Det tror jag först när jag ser det. Och inte lorde Simeonis senor heller vara kalvkött. Maso. Lo crederò solo quando lo vedrò. Non credo che i muscoli di Simeone siano di carne di vitella. 06109
Bottom
06110
Top
Juhani: Därför må han komma och pröva. Då ser man, om de är kalvkött eller svart, tågigt björnkött. Gianni. Però venga a provare. Allora si vedrà se sono di vitella o di carne d’orso nera e coriacea. 06110
Bottom
06111
Top
Aapo: Låt honom vara i fred och må en annan träda fram, som har större lust att mäta sina krafter. Timo där, alltid tapper karl! Abramo. Lascialo stare e venga fuori un altro campione più volonteroso di lottare. Timoteo, tu che sei sempre stato forte! 06111
Bottom
06112
Top
Juhani: Behagas det? Gianni. Che ne dici? 06112
Bottom
06113
Top
Aapo: Kör i vind, Timo! Du hänger ju aldrig med huvudet. Abramo. Avanti, Timoteo! Tu non ti sei mai perduto d’animo. 06113
Bottom
06114
Top
Tuomas: Aldrig, men alltid hurtig, städse som i sin egen gård. Jag kan inte glömma konsten, som han gjorde vid det minnesvärda bråket med Toukolaborna. Han fick ju först oförhappandes en duktig smäll i skallen sin, men, utan att bry sig något vidare därom, vände han sig lugnt om, snappade stören från mannens näve och så dängde han tillbaka mot skallen -och stören gick av. Gick av så det skrällde, och ner damp mannen som en tomsäck. Så gjorde Jukolas Timo. Och jag vet att det fortfarande finns karlatag i honom. Maso. Mai, anzi sempre vigoroso e come a casa sua. Non ho mai dimenticato le botte che menò nella rumorosa rissa con quelli di Toukola. Incassò da principio un colpo sulla chiorba perchè non ci badava; ma, senza dargli troppa importanza, si girò, strappò il bastone dal pugno dell’avversario e lo colpì di rimando sul cranio e il bastone si ruppe; si ruppe con fracasso e l’uomo si afflosciò in terra come un sacco vuoto. Così fece Timoteo di Jukola. E io so che è ancora capace di tener testa all’avversario. 06114
Bottom
06115
Top
Timo: Kom an, gosse. Timoteo. Vieni, ragazzo. 06115
Bottom
06116
Top
Juhani: Det är just det jag önskar. Men vänta tills också jag griper tag i dina linningar. Nu är jag färdig. Gianni. È proprio quel che cerco. Ma lascia che anch’io ti tenga sodo. Ora son pronto. 06116
Bottom
06117
Top
Aapo: Det första rycket är Timos. Abramo. Il primo sia Timoteo. 06117
Bottom
06118
Top
Juhani: Må så vara. Då hinner jag pusta lite. Gianni. Va bene. Potrò respirare un poco. 06118
Bottom
06119
Top
Timo: Se så där! Timoteo. Qua. 06119
Bottom
06120
Top
Juhani: Nej, min son! Gianni. Ehi, ragazzino! 06120
Bottom
06121
Top
Tuomas: Ett ganska klämmigt ryck, Timo, du tappra Timo! Men har du råd att bättra? Maso. Questo è un bel colpo, Timoteo, bravo Timoteo! Ma puoi fare anche di meglio? 06121
Bottom
06122
Top
Juhani: Inte går man härifrån utan vidare. Gianni. Non mi si spaccia con questo (Detto di chi si vanta. Frase in uso nel paese dell’Autore.). 06122
Bottom
06123
Top
Tuomas: Timo, har du råd att bättra? Maso. Timoteo, puoi fare di meglio? 06123
Bottom
06124
Top
Timo: Borde ha. - Vad säger det här? Timoteo. Può essere. Chi è che dice questo? 06124
Bottom
06125
Top
Juhani: ”Inte går man härifrån utan vidare, sa Hyvänmäki-tiggarn.” Gianni. « Non mi si spaccia con questo », disse il mendicante di I Iyvänmäki. 06125
Bottom
06126
Top
Aapo: En gång till, Timo. Abramo. Ancora una volta, Timoteo. 06126
Bottom
06127
Top
Tuomas: Har du råd att bättra? Maso. Puoi fare anche di meglio? 06127
Bottom
06128
Top
Timo: Borde ha. - Och detta då? Timoteo. Può essere. E questo? 06128
Bottom
06129
Top
Juhani: ”Inte går man härifrån utan vidare, sa Hyvänmäki-tiggarn.” Gianni. « Non mi si spaccia con questo », disse il mendicante di Hyvänmäki. 06129
Bottom
06130
Top
Tuomas: Men det var en knyck som kändes. Maso. Ma è stato uno strattone quello che si è sentito. 06130
Bottom
06131
Top
Eero: Ingen fara, bara en smula och särdeles oskyldigt skalv Juhanis röst. Rico. Niente di pericoloso, soltanto la voce di Gianni ha un po’ tremato e proprio innocentemente. 06131
Bottom
06132
Top
Juhani: Upprätt står jag. Gianni. Sono ancora ben solido. 06132
Bottom
06133
Top
Tuomas: En gång till, Timo. Maso. Ancora una volta, Timoteo. 06133
Bottom
06134
Top
Timo: Vi skall försöka, vi skall försöka. Timoteo. Proviamo, proviamo. 06134
Bottom
06135
Top
Juhani: ”Vänta - håll!” Mina byxor ramlar! Gianni. Alt! Mi cadono le brache! 06135
Bottom
06136
Top
Timo: ”Men nu, sa Kaitaranta.” Timoteo. « E ora, disse Kaitaranta ». 06136
Bottom
06137
Top
Juhani: Mina byxor ramlar! Hör du det? Gianni. Mi cadono le brache, intendi ? 06137
Bottom
06138
Top
Timo: Se så där, bror min! Timoteo. Ecco, fratello mio. 06138
Bottom
06139
Top
Aapo: Ligger Juhani där igen och pussar golvet? Abramo. Gianni è di nuovo steso là a baciare il pavimento? 06139
Bottom
06140
Top
Eero: Och flåsar som en tjuroxe. Men väl att han "hinner pusta lite”. Rico. E sbuffa come un torello. Ma meno male « che ha il tempo di respirare un po’ ». 06140
Bottom
06141
Top
Timo: Under mig ligger gossen som en blöt trasa. Timoteo. Sta sotto di me come una pantofola bagnata. 06141
Bottom
06142
Top
Tuomas: Men hans byxor spelade honom ett spratt. Maso. I pantaloni gli hanno fatto un brutto tiro. 06142
Bottom
06143
Top
Aapo: De må i sanningens namn vara sagt. Jussis egna byxor stod emot deras herre och blev bundsförvanter med Timo. Abramo. Sia detto in nome della verità. I pantaloni di Gianni si sono rivoltati al loro padrone e hanno fatto alleanza con Timoteo. 06143
Bottom
06144
Top
Eero: Så är det fatt. Därför bort med alla byxor och leken må börja på nytt. Rico. Sì, la cosa sta così. Però via i pantaloni e ricominciate il gioco. 06144
Bottom
06145
Top
Simeoni: Håll nu käft, din odåga! Eljes ger jag dig på nosen. Har du ej redan fått nog av denna helvetiska lek? Simeone. Chiudi il becco, francolino! Altrimenti ti dò un nocchino. Non ne hai ancora abbastanza di questo gioco infernale? 06145
Bottom
06146
Top
Eero: Nå den må då förvandlas till en himmelsk lek. Bort med byxorna och skjortorna, och börja brottas som två änglar på Paradisets åkrar. Rico. Allora trasformiamolo in gioco celeste. Via le brache e le camicie, e lottate come due angeli sui prati del paradiso. 06146
Bottom
06147
Top
Tuomas: Varför sitter du på hans nacke, Timo? Maso. Perchè gli siedi sul collo, Timoteo? 06147
Bottom
06148
Top
Timo: Om det nu fanns ett vedträ, så fick han på baken så det small. Timoteo. Se avessi un bastone glielo darei sulle chiappe da fargliele rimbombare. 06148
Bottom
06149
Top
Aapo: Hur så? Detta är brottning, men inget slagsmål. Abramo. Perchè? Questa è una lotta, non una zuffa. 06149
Bottom
06150
Top
Eero: Är Timo förtörnad? Rico. Che è in collera Timoteo? 06150
Bottom
06151
Top
Timo: Inte alls, inte alls, men jag säger som så: om här nu fanns ett vedträ eller en rund kavel, så fick han på baken så det small. Timoteo. Affatto, affatto, ma, dico, se avessi un bastone o un randello, glielo darei sulle chiappe da fargliele rimbombare. 06151
Bottom
06152
Top
Tuomas: Släpp upp honom. Maso. Lascia che si rialzi. 06152
Bottom
06153
Top
Timo: Stig upp, du Guds missfoster. Timoteo. Alzati, creatura di Dio. 06153
Bottom
06154
Top
Juhani: Jag stiger, och du skall veta att när jag fått byxorna upp igen, är det din tur att sjunka ner, och på annat vis än jag nyss. Jag, stackars pojk, kroknade ju för en olyckas skull, som du så flinkt utnyttjade, din hundsfott, din stövelknekt! Gianni. Mi alzo, ma sappi che, quando mi sarò stretto i pantaloni, toccherà a te di nuovo di stare disteso e un po’ diversamente di poco fa. Io, povero ragazzo, sono stato vinto per una disgrazia di cui tu hai tratto profitto così prontamente, brutto svergognato di un lustrascarpe! 06154
Bottom
06155
Top
Aapo: Bort med vresigheten! Jag vet att han knappast märkte din byxolycka, innan kastet skett. Det gjorde han i kampens hetta, pojkbytingen. Abramo. Non t’arrabbiare! Io so che lui si è appena accorto dell’incidente dei tuoi pantaloni prima di fare il suo colpo. L’ha fatto nel calore della lotta, povero ragazzo. 06155
Bottom
06156
Top
Juhani: Det visste han nog, den mullsorken. Men ni är ju alla som korpar i nacken på mig. Att han kantänka inte visste. Skrek jag inte som en rågångare med hög röst: vänta-håll, byxorna ramlar? Men han brydde sig inte därom, utan slet med naglar och tänder som en katt. Men tusan också! Jag skall allt lära dig att hädanefter till din lycka utnyttja en annans korvbyxor, jag skall allt lära dig. Gianni. Lo sapeva benissimo questo. Ma siete tutti come corvi contro di me. Non lo sapeva! Non ho forse urlato come un ossesso con tutta la mia voce: «alt, mi cadono i pantaloni»? Ma lui non se n’è dato per inteso, ha lottato con le unghie e coi denti come un gatto. Per mille diavoli! Ti voglio insegnare io, d’ora innanzi, ad approfittarti dei miei pantaloni a organetto, ti voglio insegnare. 06156
Bottom
06157
Top
Timo: Det gjorde jag i kampens hetta. Abramo. L’ha fatto nel calore della lotta, povero ragazzo. 06157
Bottom
06158
Top
Juhani: Jag skall allt lära dig, bara jag fått mina byxor opp och svångremmen fast som ett kilat tunnband. Gianni. Ti voglio insegnare io, quando mi sarò tirato su i pantaloni e stretto la cintura come un cerchio di botte. 06158
Bottom
06159
Top
Timo: Jag struntar i hela brottningen; när jag en gång vann, så vann jag, inte finns där då annat att muttra om. Vad hör byxorna hit. I brottningen brottas karlen, men inte byxorna och sockorna eller andra snöstrumpor. Timoteo. Io me ne infischio della lotta; quando ho vinto una volta, ho vinto, e non c’è nè da dirci nè da ripeterci. Che c’entrano qui i pantaloni? Nella lotta è l’uomo che combatte, non i pantaloni, le ghette o le uose per la neve. 06159
Bottom
06160
Top
Juhani: Nävarna i linningen igen och bröst mot bröst. Tusan också! Gianni. Le mani alla cintura di nuovo e petto contro petto! Per mille diavoli! 06160
Bottom
06161
Top
Timo: Skall jag gå med honom i det där barnsliga bråket? Timoteo. Devo ricominciare ancora una volta questo gioco puerile con lui? 06161
Bottom
06162
Top
Eero: Och det frågar han. Gå, du av Gud skapade, så länge du kan det. Rico. Che domanda? Vacci, creatura di Dio, vacci, se puoi. 06162
Bottom
06163
Top
Simeoni: Gå inte, säger jag. Simeone. Non andare, dico io. 06163
Bottom
06164
Top
Eero: Gå inte, om du fruktar och darrar. Rico. Non andare, se hai paura e tremi. 06164
Bottom
06165
Top
Juhani: Nu hjälper inte fruktan eller darrande, utan han måste delta i en ny tävlan och det just i denna Guds stund. Gianni. Non c’è paura o tremito che tenga; deve fare una nuova lotta, e proprio in questo sacrosanto momento. 06165
Bottom
06166
Top
Eero: Förbarma dig över honom, Juhani, förbarma dig! Rico. Abbi pietà di lui, Gianni, abbi pietà! 06166
Bottom
06167
Top
Timo: Varför det, Eero? Varför det? Låt gå för ett försök än, ett eller två. Buss på bara! Timoteo. Perchè? Rico, perchè? Un assalto ancora o due, via! 06167
Bottom
06168
Top
Juhani: Se här, gosse! Gianni. Qui, ragazzo. 06168
Bottom
06169
Top
Tuomas: Hyggligt, Juho! Maso. Per benino, Gianni! 06169
Bottom
06170
Top
Aapo: Hyggligt! Så där slåss ju två hungriga hökar. Abramo. Per benino! Lottano come due falchi affamati. 06170
Bottom
06171
Top
Simeoni: Slagsmål, idel slagsmål! Simeone. È una zuffa, una zuffa e nient’altro. 06171
Bottom
06172
Top
Aapo: Förnuftigt, Juhani! Abramo. Giudizio, Gianni! 06172
Bottom
06173
Top
Simeoni: O ni vidunder, o ni vidunder! Simeone. Mostri, mostri che siete. 06173
Bottom
06174
Top
Eero: Du skall inte krossa din broder! Rico. Non tritare tuo fratello! 06174
Bottom
06175
Top
Simeoni: Aha, nu blir ju också Eero blek om nosen. Där har du fiskarna, som du metade efter. Simeone. Ah, ah! impallidisce già anche Rico. Ecco i pesci che hai pescato. 06175
Bottom
06176
Top
Tuomas: Juhani! Maso. Gianni. 06176
Bottom
06177
Top
Simeoni: Hela pörtet faller ju samman, ni odjur och djävlar. Simeone. La casa crolla già, belve indiavolate! 06177
Bottom
06178
Top
Juhani: ”Vått, gosse, sa ryssen!” Nå varför ligger du där, och plirar upp i taket? Gianni. « Vott (Vott = « Guarda », in russo.), ragazzo », dice il Russo! ora perchè sei steso là e sbirci il soffitto? 06178
Bottom
06179
Top
Timo: Du vinner nu, men låt bara tiden forma oss lite till; du åldras och blir mindre, men jag växer och blir kraftigare. Timoteo. Ora mi hai vinto, ma dà tempo al tempo, tu invecchi e diventi più piccolo, io invece cresco e mi rinforzo. 06179
Bottom
06180
Top
Juhani: En gång förfaller och upphör denna jord att vara, hur skulle det då ej ske med den syndiga mänskostackarn. Tiden nöter oss alla, bror min. Men stig upp och häv i ditt synamente en klunk öl och erkänn att i dig finns ett par lod mindre styrka än i mig. Gianni. Anche il mondo un giorno finirà per disgregarsi, e tanto più un povero peccatore. Il tempo eguaglia tutti noi, fratellino. Ma alzati e tracanna nella strozza un bicchierone di birra e riconosci che hai un paio di oncie di forze meno di me. 06180
Bottom
06181
Top
Timo: Det såg man. Där låg jag ju som en kluns under dig och du över mig som en lurvig björn. Timoteo. S’è visto. Ero steso a pancia all’insù sotto di te e tu sopra come un orso ben pasciuto. 06181
Bottom
06182
Top
Juhani: ”Tag dig en sup, Svansmatti, ur Kiikka-Heikkis kanna!” I Jukolas hjord är jag alltså den andra i ordningen vad styrkan anbelangar. Lauri och Eero är visserligen oprövade än, men de må veta att de skulle svimma och lyssna till bisurr vid den prövningen; och Simeoni har erkänt sig vara svagare än jag. Men en lillfingerskarl är ingen enda av Jukolas bröder, det går jag i god för. Hit må komma ända till femti stycken Toukolabor, näve mot näve. Fem tunnor bär jag ju på min nacke, och Tuomas lite till; fem tunnor, blott en annan staplar tyngden på min rygg. Gianni. Bevi, alla salute! Sono dunque il secondo del gregge di Jukola, quanto a forza. Renzo e Rico non hanno ancora provato ma sanno che gli verrebbero le vertigini se provassero, e Simeone ha riconosciuto da sè di essere più debole di me. Ma nessuno dei fratelli di Jukola è un minuzzolo, lo garantisco io. Vengano anche cinquanta di quelli di Toukola pugno contro pugno. Io posso portare cinquanta barili sulla schiena e Maso anche un po’ più. Cinquanta barili, se qualcuno soltanto me li mette sulla schiena. 06182
Bottom
06183
Top
Tuomas: Men det skulle roa mig att se Lauri och Eero i ett riktigt nappatag. Maso. Ma vorrei vedere Renzo e Rico lottare con tutte le loro forze. 06183
Bottom
06184
Top
Aapo: Sannerligen något att titta på. Den ena stadig och lugn som vinterns blidväder, den andra liten som en dvärg, men flink och vass som en blixt. Kör i vind, och där kämpar vesslan och harhannen. Jag jämför dig inte med haren för rädslans skull, därtill finns inget skäl, inte heller för hur du rör dig, för Lauri stegar som smeden Könnis gräftare - vars fotter och gräfta sattes i rörelse av ett finurligt urverk i magen - men kampen skulle enligt min mening likna brottningen mellan en vessla och en ståtlig harhanne. Abramo. Certo sarebbe qualcosa degno di essere veduto. Uno grave e calmo come il disgelo in inverno, l’altro piccolo come un pigmeo, ma vivace e pronto come il lampo. Via, e combatteranno l’ermellino e la lepre. Non ti paragono alla lepre per la timidezza, non ne ho motivo, nè per la rapidità, che Renzo cammina come l’erpicatore meccanico dell’orologiaio Könni, le cui gambe e il cui erpice si muovevano per mezzo di un ingegnoso movimento d’orologeria nascosto nel ventre; ma questa lotta mi farebbe l’effetto di un combattimento fra un ermellino e un superbo coniglio. 06184
Bottom
06185
Top
Juhani: Kragtag, gossar, kragtag eller livtag. Gianni. Un assalto, ragazzi, un assalto o una lotta incrociata! 06185
Bottom
06186
Top
Lauri: Vad lönar det sig att brottas med Eero? Man får aldrig ett ordentligt tag i honom, men han bråkar mellan benen på en som en katt, klöser och klämmer om midjan på ett så förbaskat vis, att man knappt kan dra ett pipande andetag i sitt bröst. Så gjorde han när vi sistlidna höst brottades på Däldängen. Och vem som där vann, vem som hamnade under, det ”begrep inte livari ens”. Varför skulle jag då mera försöka mig på honom? Renzo. Come, lottare con Rico? Non è capace di fare un assalto a modo: sgattaiola fra le gambe, ti graffia, ti preme i fianchi come un ossesso, che appena puoi tirare il fiato. Così ha fatto quando l’autunno passato, abbiamo lottato sui prati di Aro. E chi abbia vinto, chi sia rimasto di sotto nessuno potrebbe saperlo. Cosa dovrei fare dunque io con questo merlo? 06186
Bottom
06187
Top
Eero: Jag var inte en enda hårsmån starkare än du. Tro om du vill. Rico. Non ero più forte di te di un capello. Credilo, se lo vuoi credere. 06187
Bottom
06188
Top
Lauri: Det tror jag, för jag vet att du är svagast. Renzo. Lo credo, perchè so che sei più debole di me. 06188
Bottom
06189
Top
Juhani: Det må en rejäl brottning bevisa. Gianni. Lo proverà una lotta leale. 06189
Bottom
06190
Top
Lauri: Varför skulle jag mera slåss med honom? Renzo. Cosa dovrei fare io con questo merlo? 06190
Bottom
06191
Top
Simeoni: Låt oss lägga oss, ni vettvillingar. Simeone. Andiamo a letto, piuttosto, pazzi! 06191
Bottom
06192
Top
Juhani: Nätter finns det många, men jul bara en gång om året, och därför må vi nu glädja oss. Gläd dig, du julstuga, gläd dig hela Israels land! Denna natt, i denna stund har skett ett stort under i Babylons stad. Låt oss fröjdas! - Vilken lek skall vi börja med? Skall vi äta julskinka, skall vi sticka svin, eller skall vi fäkta efter sotarn? Gianni. Le notti sono molte, ma il Natale c’è una volta sola all’anno e perciò ora divertiamoci. Rallègrati, casa di Natale, rallè-grati, terra d’Israele! Stanotte, in questo momento, è accaduto un gran miracolo nella città di Babilonia, Rallegriamoci! A che gioco vogliamo giocare? A «mosca cieca» o a «colpire il maiale» o a « battere il calzolaio » ? 06192
Bottom
06193
Top
Simeoni: Se så! Skall vi här ännu nojsa som ostyriga kläppar? Gå din väg! Simeone. Macché, ancora queste scemenze, come dei ragazzi sfrenati? Via! 06193
Bottom
06194
Top
Juhani: En ung mans ogifta liv är som en dans. Inte sant, Timo? Gianni. La vita di un giovane celibe è un ballo. Vero, Timoteo? 06194
Bottom
06195
Top
Timo: Hi, hi, hi! Timoteo. Ih, ih, ih! 06195
Bottom
06196
Top
Juhani: Inte sant? Gianni. Vero? 06196
Bottom
06197
Top
Timo: Nog är det så. Timoteo. Certo è così. 06197
Bottom
06198
Top
Eero: Just så, ”Jussi-liten”. Rico. Proprio, così, « Caro Gianni ». 06198
Bottom
06199
Top
Juhani: Sade räven till haren. Rätt! Detta liv går an; emellanåt är det ju också roligt och får en att lyfta på hälarna. - Låt oss dansa ryssdans; i det är jag överdängare. Titta här! Gianni. Disse la volpe alla lepre. Bene! La vita insomma è passibile e di quando in quando è anche divertente e fa alzare un po’ i talloni. Balliamo alla russa; io son maestro in questo. Guardate! 06199
Bottom
06200
Top
Aapo: Månne vårt öl stiger i skallen på en? Abramo. Che la birra gli sia andata alla testa? 06200
Bottom
06201
Top
Juhani: Häv i ditt käftamente kannor tre, törhända känner du det då skvalpa lite i övre våningen? Men sjung, Eero, när Jussi-pojken dansar. Kläm till med det! Gianni. Versatene nella strozza tre gotti e sentirai un po’ di confusione nella chiorba. Ma canta, Rico, mentre Giannino balla. Intona qualcosa! 06201
Bottom
06202
Top
Eero: Vilken sort får det vara? Rico. Di che genere lo volete? 06202
Bottom
06203
Top
Juhani: Vad som helst, bara det ekar och brakar. Kläm till, gosse, tjut så att grundbjälkarna stiger! Sjung, du din mullsorks son, sjung mens jag dansar, skuttar som en bagge, skuttar ända till taket. Sjung! Gianni. È lo stesso, purché faccia chiasso. Intona, ragazzo, grida da far alzare le tavole dell’impiantito. Canta, torello, canta mentre io ballo, salto come un montone, salto fino al soffitto. Canta! 06203
Bottom
06204
Top
Eero: Jag skall försöka. Rico. Proverò. 06204
Bottom
06205
Top
”Glädom oss och fröjdom oss,
Nu är julen nära;
Nu med öl står karen fyllda,
Allt vad öl kan bära;
Stånkor fyllda, stävor fyllda,
Allt vad öl kan bära!”

”Anjapeltos marknad glad var,
Öl och brännvin drack vi,
För den svarta oxens pris
Oss fästegåvor fick vi,
Fick vi fick vi;
För den svarta oxens pris
Oss fästegåvor fick vi.”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Rallegratevi e gioite
Or Natale è sopraggiunto :
Bacinelle sono empite,
Un boccale vi si è aggiunto
Pien di birra spumeggiante,
Dalla botte giù calante.

Birra, birra ed acquavite.
La si compra sul mercato;
Vale quanto un bove nero,
Vale quanto un bue screziato,
Se qualcuno è fidanzato,
Un regalo ci ha comprato
Un regalo per la sposa,
E sul tavolo si posa.

Giovannino, sacchettino! Gianni di Jukola!
06205
Bottom
06223
Top
Aapo: Tyst, Eero, och förarga honom inte. Abramo. Silenzio, Rico, non lo far arrabbiare. 06224
Bottom
06224
Top
Juhani: Sjung på bara; inte blir jag arg; sjung på, så jag inte behöver dansa utan musik. Gianni. Continua a cantare; non mi arrabbierò, continua a cantare, altrimenti dovrò ballare senza musica. 06225
Bottom
06225
Top
Eero: Rico. 06226
Bottom
06226
Top
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
”Jussi jannen, mjöl på nosen,
Grisars boss han brukar bädda...”
Giannino, sacchettino, Giannino di Jukola!
Giannino... muso di farina
Spazzatore del porcile.
06227
Bottom
06231
Top
Timo: Hi, hi, hi! Vilka tokigheter du sjunger. Timoteo. Ih, ih, ih! Che sciocchezze canti. 06232
Bottom
06232
Top
Juhani: Sjung på bara, sjung på. Inte blir jag arg. Gianni. Continua a cantare, continua. Non mi arrabbierò. 06233
Bottom
06233
Top
Eero: Rico. 06234
Bottom
06234
Top
”Jussi jannen, mjöl på nosen...
Spolvera nel porcile, riscalda il trogolo
06235
Bottom
06237
Top
Jag sjunger och knäpper dessutom med fingrarna. Io canterò e farò schioccare insieme le dita. 06238
Bottom
06238
Top
”Grisars boss han brukar bädda ...
Svinstian han plägar elda!”
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Ida gick till stranden,
ritade i sanden
Kära gullets namn,
Kära gullets namn.”

”När min älskades röst jag hörde,
Första gången henne såg,
I himlens fröjd jag liksom mig rörde,
Serafimer runt om mig:
I himlens fröjd jag liksom mig rörde,
Serafimer runt om mig.”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Minns du än, Maija,
När smultron vi åto,
Av glädjelekar njöto?
Fralla ralla la!
Smultron vi åto,
Av glädjelekar njöto.
Fralla ralla la!”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Du ska inte, stackars Aato,
Klanka på Jussi;
Det bör du veta att vår
Jussi är bussig.
Jussi satt i häktet,
Bockbogen i bröstet;
Alla vi tillhöra
Samma sorts släkte.”
Fralla ralla la!

”Vilukselas Vitka
Och Viuvalas Pispa,
Syvän-ojas Sonni
Och Sylvinäs Jalli
Ralla lalla la!
Syvän-ojas Sonni
Och Sylvinäs Jalli!”
Ralla ralla laa!

”Ve mig, o vilda gosse,
Hur sku så jag handla!
Huset mitt jag hemma har,
Och själv i bojor vandrar,
Huset mitt jag hemma har,
Och själv i bojor vandrar.”
Giannino, sacchettino,
Giannino di Jukola.

Ida andò sopra la sponda,
Scrisse sulla sabbia fonda,
Scrisse il nome del suo caro,
Che nel mondo non ha paro.

Quando la sua voce ho udito
E la vidi il primo giorno,
Mi pareva il paradiso
E di aver gli angeli intorno,
Quando la sua voce ho udito.
Giannino, sacchettino, Giannino di Jukola.

Ci ripensi tu, Maria,
Quando fragole mangiammo
E felici ci abbracciammo.
Ci ripensi tu, Maria?
Traila ralla laa!
Quando fragole mangiammo
E felici ci abbracciammo.
E felici ci abbracciammo.
Traila ralla laa!

Adolfino poveraccio,
Non sgridare a Giovannino:
Tanta forza è nel suo braccio
È in prigione poverino
Mangia spalle di montone
Tutti quanti quaggiù siamo
Tutti dello stesso prezzo.
Traila ralla laa!

Freddoloso, che va lento
Ed il vescovo Viuvala
Toro del fosso profondo
Ed Jalli di Sylvinä.
Tralla ralla laa!
Toro del fosso profondo
Ed Jalli di Sylvinä.
Tralla ralla laa!

Poveretto, disgraziato,
Cosa sono diventato!
C’è una casa tutta mia
Ed io son tra le catene :
Son padron di fattoria
E qui vivo tra le pene
Una casa ho fabbricato
E qui vivo incatenato.
06239
Bottom
06293
Top
Juhani: Så där ja! Så där. Här tynger ju inga järn. Sjung på! Gianni. Così, così! Qui almeno i ferri non pesano. Continua a cantare. 06292
Bottom
06294
Top
Eero: Rico. 06293
Bottom
06295
Top
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Jussi jannen, mjöl på nosen,
Grisars boss han brukar bädda,
Svinstian han plägar elda!
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Giannino, sacchettino! Gianni di Jukola
Giannino!... bocca di farina
Spazzatore del porcile,
Riscalda trogolo!
Giannino! sacchettino! Gianni di Jukola.
06294
Bottom
06302
Top
Är det inte tillräckligt nu? Non ti basta ancora? 06301
Bottom
06303
Top
Juhani: Mera! Vi dansar på Karja-Mattis bröllop. Mera! Mera! - Karja-Mattis bröllop! Gianni. Ancora. Si balla come alle nozze di Matteo del bestiame! Ancora! Le nozze di Matteo del bestiame! 06302
Bottom
06304
Top
Simeoni: Också tuppen skriar redan förgrymmad över detta ogudaktiga liv och leverne. Simeone. Anche il gallo spaventato strepita contro questo empio chiasso. 06303
Bottom
06305
Top
Juhani: Håll käft, tupp, och kackla inte där! Gianni. Chiudi il becco, gallo, e smettila coi tuoi cò, cò, cò. 06304
Bottom
06306
Top
Tuomas: Du har allt hållit på en god stund, Juhani. Maso. Basta, Gianni. 06305
Bottom
06307
Top
Aapo: Den där turkdansen tar ju livet av dig. Abramo. Questa danza turca ti leva il fiato. 06306
Bottom
06308
Top
Juhani: Det här är ryssdans. Inte sant, Eero? Gianni. Questa è russa, non è così, Rico? 06307
Bottom
06309
Top
Eero: Det här är Jussi-dans. Rico. È gianninesca. 06308
Bottom
06310
Top
Juhani: Må så vara, och låt sedan gå för Jussi-dans ett tjugotal hopp ännu. Gianni. Sia pure, ma facciamo ancora quattro salti di danza gianninesca. 06309
Bottom
06311
Top
Simeoni: Du vilda man! Simeone. Pazzo! 06310
Bottom
06312
Top
Timo: Se så där, se så där! Hi, hi, hi! Nämen lamme sjutton! Timoteo. Guarda guarda, ih, ih, ih! che ossesso! 06311
Bottom
06313
Top
Juhani: Undan ur vägen! Annars trampar jag dig lill mos som kosackhästen den druckna marknads-gubben. Hih! Gianni. Via di qui, altrimenti ti spappolo come fece il cavallo del cosacco col girovago ubriaco. Ih! 06312
Bottom
06314
Top
Aapo: Hans skinnrem är allt i farten där bak. Den studsar av bara fanken; studsar upp, studsar ner, och piskar turvis hans rygg och skinkor. O du! Abramo. La correggia gli balla dietro come invasata. Salta su, salta giù, gli batte ora la schiena ora le natiche. Oh, te! 06313
Bottom
06315
Top
Juhani: Lalla, la, la! Det var då först en duvning. Hehheh! Det var andra gången jag dansade här i livet. Första gången skedde det på Karja-Mattis bröllop, där det på spinnsidan fanns bara tre gamla käringar, men karlfolk en duktig binga. Men se när Matti bryggde oss ett par koppar kärv kaffeknorr, så var det intet annat än att banka på golvet, vi gubbar oss emellan; och under oss suckade den syndiga marken. Käringstackarna tackade för att de slapp galoppen; vi skulle ju ha dansat dem till trasor. O tamme-tusan ändå! - Men nu av med kläderna ända till skjortan, och upp på laven. Vi sluter ju ändå inte våra ögon ännu, men vid den skummande ölstävan i pär-tans flammande sken berättar vi glada sagor och historier där i lavens värme. Gianni. Traila, laa, laa! Che pazzia! Eh, eh! Per la seconda volta ho ballato a sazietà. La prima accadde alle nozze di Matteo del bestiame alle quali di donne c’erano solo tre vecchie, e un branco di uomini. Ecco che quando Matteo ci ebbe preparato due tazze di ardente ponce al caffè non ci restò altro che metterci a pestare le tavole dell’impiantito, fra uomini, e la terra peccaminosa gemeva sotto di noi. Le povere vecchie ringraziarono il loro Dio di poter scappare da tutto quel pasticcio, chè noi, ballando, le avremmo fatte a brandelli. Diavolo! Ma ora spogliamoci fino alla camicia e saliamo nel soppalco. Non chiudiamo ancora gli occhi, ma, accanto al bugliolo della birra schiumante e alla luce della torcia incatramata, raccontiamo allegre leggende e storie, nel caldo soppalco. 06314
Bottom
06316
Top
De klädde av sig, fyllde stävan med öl och steg alle man upp på laven. Där satt de, alla i sina skjortjackor, på det halmbeströdda golvet i den stekande hettan. Flitigt gick den skummande stävan laget runt och i väggstockens springa blossade furupärtans gyllene låga. Men i Juhanis skalle uppflammade en tanke och från hans mun droppade en mening, som slutligen skulle bringa olycka åstad. Si spogliarono, riempirono il bugliolo di birra un’altra volta e salirono insieme sul soppalco. Là tutti con la loro camicia corta, sedevano sul giaciglio di paglia fra il caldo vapore. Il bugliolo schiumante passava continuamente dall’uno all’altro e la fiamma dorata della torcia di pino, fissata in una fessura della parete, spandeva la sua luce. Ma nella testa di Gianni sorse un’idea e dalla sua bocca uscirono parole che cagionarono poi una tremenda disgrazia. 06315
Bottom
06317
Top
Juhani: Här steker vi ju oss riktigt som fyllkorvar i ugnen, och värme skänker oss rösets heta stenar. Eero, spola ugnen med en kanna öl, så får vi veta hur kornsaftens ånga smakar. Gianni. Qui ci arrostiamo come salsiccioni sulla paglia della stufa, e le pietre bollenti del camino ci riscaldano. Rico, versa un gotto di birra sulla stufa che sentiamo il gusto del vapore dell’orzo. 06316
Bottom
06318
Top
Tuomas: Vad är det nu för ett dumt påhitt? Maso. Che idea pazza sarebbe questa? 06317
Bottom
06319
Top
Juhani: Ett fint påhitt. Spola! Gianni. Un’idea magnifica. Versa. 06318
Bottom
06320
Top
Eero: Jag skall lyda min förman. Rico. Io ubbidisco al mio capo. 06319
Bottom
06321
Top
Juhani: Ett par kannor öl på röset! Gianni. Un paio di gotti di birra sul fornello. 06320
Bottom
06322
Top
Tuomas: Inte en droppe! Om jag därifrån hör den minsta väsning, så blir den olycklig, som åstadkom den. Maso. Nemmeno una goccia! Se sento il minimo sibilo, guai a chi l’avrà causato. 06321
Bottom
06323
Top
Aapo: Vi skall inte slösa med den goda drycken. Abramo. Non dissipiamo questa eccellente bevanda. 06322
Bottom
06324
Top
Timo: Inte har vi råd att leva i ölbad, ingalunda, ingalunda. Timoteo. Non abbiamo i mezzi di fare il bagno con vapori di birra : per niente, per niente. 06323
Bottom
06325
Top
Juhani: Det vore bra roligt att smaka på det. Gianni. Sarebbe però bello provare. 06324
Bottom
06326
Top
Tuomas: Jag förbjuder det strängt. Maso. Lo proibisco assolutamente. 06325
Bottom
06327
Top
Juhani: Det vore bra roligt att smaka på det. Segern i brottningen nyss har ganska mycket rest upp Tuomas’ nackborst, och han tror sig nu regera i detta rum som han vill. Kom dock ihåg, att den beska gallan, när den riktigt sväller, ger sin gosse sjumannakraft i slagsmålet. Vare därmed hur som helst, men mina ögon vill ingalunda ännu akta på dig. Gianni. Sarebbe però bello provare. La vittoria nella lotta di dianzi ha fatto alzar la cresta a Maso e ora lui crede di comandare in questa casa a modo suo. Ricordati però che l’amara bile, se si gonfia, dà all’individuo la forza di sette uomini, nella lotta. Comunque i miei occhi non hanno ancora voglia di farti la guardia. 06326
Bottom
06328
Top
Simeoni: Brottningens frukter, brottningens frukter alltihop! Simeone. Frutti della lotta, tutti frutti della lotta! 06327
Bottom
06329
Top
Juhani: Låt det skvala, Eero. Jag står för saken och försvarar mannen. Gianni. Falla scoppiettare, Rico. Ne rispondo io e ti difenderò. 06328
Bottom
06330
Top
Eero: Det är förmannens befallning, och jag måste lyda; eljes har jag harpasset i näven mitt i julnatten. Rico. Ordine del capo e io devo ubbidire, altrimenti mi buscherò il passaporto della lepre, proprio la notte di Natale. 06329
Bottom
06331
Top
Då utförde Eero flinkt, bitande ihop och snörpande sina läppar till ett lustigt smil, Juhanis befallning, och snart hördes från röset en smäll och strax därpå en väldig väsning. Nu rusade Tuomas förgrymmad upp och störtade som en örn mot Eero, men Juhani skyndade också att hjälpa sin yngre broder. Därav uppstod ett allmänt tumult, i vars vimmel den brinnande pärtan kastades från laven ner på golvet. Där tände den snart, utan att bröderna märkte det, en livlig eld i halmen. Såsom ringen på vattenytan sprider sig jämnt och snabbt överallt, så vidgades jämväl eldens klara rundel på golvet. Den räckte allt högre upp och slickade redan lavens golv, innan husets invånare varsnade faran under sig. Men för sent varsnade de den för att hinna rädda annat än sina egna liv och kreaturens, som fanns i pörtet. Vida böljade redan lågorna, och stor var nöden och villervallan. Alla skyndade de mot dörren, och när den öppnades störtade männen, hundarna, katten och tuppen med ett förfärligt stoj nästan samtidigt ut. Det tycktes som om pörtet med röken hade spytt ut dem ur sitt gap på den snöiga marken, där de nu stod, hostande i kapp. Men som den sista steg Lauri ut, vid grimskaftet ledande Valko, som troligen annars hade blivit eldens offer. Ut trängde redan den våldsamma elden genom fönstrens små öppningar och slutligen såväl genom dörren som taket. I lågornas sköte gungade Impivaaras bastanta pörte. Men på det snöiga fältet stod pörtets manskap utan skydd; de hade ju redan jämnat med marken också milkojan, sitt första skydd här, och visthuset var byggt så glest som ett skatbo. Där stod bröderna rådvilla, och deras enda skydd mot vind och köld bestod av en kort blaggarnsskjorta. Ej ens mössor att täcka sina huvuden med eller näverskor för sina fötter hann de rädda undan eldens välde. Av husets forna persedlar fanns kvar blott bössorna och näverkontarna, som man före badandet ställt in i boden. - Men i snön stod bröderna, alla med ryggen mot den susande branden, lyftande och närmande än sin högra, än sin vänstra fot; och de fotterna lyste så röda, baddade av snön och elden, lyste röda som ankornas simfötter. Allora Rico, stringendo i denti e facendo il muso con un sorriso furbo, eseguì prontamente la volontà di Gianni e ben presto si udì nella stufa uno sfrigolio e subito dopo un rumore sordo. Allora Maso si alzò furioso e si slanciò su Rico, ma anche Gianni corse a difendere il fratello minore. Si scatenò una rissa generale e, nel trambusto, la torcia ardente fu gettata dal soppalco sul pavimento; ben presto, a insaputa dei fratelli, dette fuoco alla paglia. Come un cerchio, sulla superficie dell’acqua, si propaga eguale e rapido da tutte le parti, così l’ardente cerchio di fuoco si allargò sul pavimento. La fiamma salì sempre più in alto e lambiva già il pavimento del soppalco prima che gli inquilini della casa si accorgessero del pericolo che correvano. Ma se n’accorsero troppo tardi, per poter salvare qualcos’altro all’infuori della propria vita e di quella delle bestie che si trovavano nella casa. Le fiamme ondeggiavano in tutte le direzioni e l’angoscia e la confusione erano enormi. Tutti corsero verso la porta e, apertala, si slanciarono fuori, quasi a un tempo e con un baccano indiavolato, uomini, cani, gatto e gallo. Pareva come se la casa li avesse vomitati dalla sua gola col fumo, sulla terra nevosa dove essi ora stavano tossendo a gara. Ultimo uscì Renzo, conducendo per le briglie Valko che altrimenti sarebbe rimasto senza dubbio vittima dell’incendio. Il fuoco usciva già con violenza dalle piccole aperture delle finestre e finalmente anche dalla porta e dal tetto. La massiccia casa di Impivaara ondeggiava già in seno alle fiamme e nel suolo nevoso stavano indifesi i suoi abitanti. Anche la capanna del carbonaio, loro prima dimora di quella contrada, era già rasa al suolo e la dispensa era stata costruita con la consistenza di un nido di gazze. I fratelli si trascinavano sulla neve e il loro solo riparo contro il vento e il gelo era una corta camicia di ghinea. Non avevano potuto salvare dalla furia dell’incendio nè i berretti per coprirsi il capo nè le babbucce di betulla per i piedi. Dei primitivi oggetti della casa restavano solo i fucili e le bisacce, che avevano messi nel granaio prima di fare il bagno. Stavano essi sulla neve, il dorso rivolto all’ardore dell’incendio, alzando e riscaldando ora il piede destro ora il sinistro e i loro piedi, esposti alla neve e al fuoco, rosseggiavano come le zampe palmate delle oche. 06330
Bottom
06332
Top
De njöt av det sista goda, som deras pörte ännu gav dem, njöt av stockeldens värme; och häftigt brann deras eld. Väldeligen steg flamman mot höjden, överallt skimrade det flackande ljuset, och de skäggiga granarna på bergets ås smålog ljuvligt som i morgonrodnans eld. Från stapeln av tjärstubbar steg en rök, tjock och becksvart, upp till molnen och vältrade sina bollar under himlataket. Men på sveden och i dess omgivning var det ljust, rådde en rödaktig dager i vinternattens hjärta, och förvånade över detta underligt hemska sken stirrade fåglarna ner från trädens snöiga grenar och såg hur Impivaaras starkt byggda pörte blev till kol och aska. Men skrapande sig i luggen av ilska och bedrövelse stod bröderna däromkring, stod allesamman med ryggen mot elden och lyfte turvis sina fotsulor mot den värmande elden. Småningom sjönk dock deras stockeld ihop, ramlade slutligen ner i bränder, och av tusentals gnistor fylldes den nattliga luften. Med förskräckelse märkte bröderna då, att himlen började klarna och vinden vända sig från söder mot norr. Blidvädret höll på att förvandlas till köld. Essi si godevano l’ultimo benefìcio che ancora dava loro la casa, si godevano il calore del braciere e violento era il loro fuoco. Le fiamme si levavano possenti nell’aria, la luce ondeggiante splendeva in tutte le direzioni e gli abeti barbuti, sulla vetta dei monti, sorridevano dolcemente come al sopraggiungere della rosea aurora. Dal cumulo di ceppi incatramati, si alzava sino alle nuvole un fumo spesso e nero come la pece e roteava turbinando sotto la volta del cielo. Sulla prateria e i suoi dintorni dominava la luce di un giorno rosseggiante nel cuore della notte invernale e gli uccelli, impauriti dallo strano spettacolo, guardavano fissamente giù dai rami nevosi, mentre la solida casa di Impivaara si carbonizzava e s’inceneriva. I fratelli, tentennando la testa dalla rabbia e dalla disperazione, stavano tutti intorno seduti con la schiena rivolta al fuoco e alzavano a turno le piante dei piedi verso il calore. A poco a poco però la loro catasta ardente si attenuò, crollò in tizzoni e l’aria della notte si riempì di migliaia di scintille crepitanti. I fratelli notarono allora con terrore che il cielo cominciava a schiarirsi e il vento girava da sud a nord; dal disgelo si passava al freddo. 06331
Bottom
06333
Top
Aapo: Vi räddades från elden, men för att bli köldens offer. Se nu: himlen klarnar och kallt blåser redan nordan. Bröder, vår fara är fruktansvärd. Abramo. Ci siamo salvati dal fuoco per esser vittime del gelo. Guardate. Il cielo si schiarisce e viene il freddo dal nord. Fratelli, siamo in un pericolo tremendo. 06332
Bottom
06334
Top
Juhani: Död och förbannelse! Vem åstadkom detti»? Gianni. Maledizione e morte! Chi è il responsabile di tutto questo ? 06333
Bottom
06335
Top
Tuomas: Vem! Du din eldföda, frågar du än? Om jug nu handlade rätt, så skulle jag störta dig att stekas dlli i den glödande askan. Maso. Chip Hai la faccia tosta ancora di chiederlo? Per far bene, dovrei gettarti ad arrostire nella cenere bollente. 06334
Bottom
06336
Top
Juhani: Aldrig gör en Tuomas det, aldrig. Men fftrbannad vare den mannen, som åstadkom denna helvetiska natt! Gianni. Giammai potrà far ciò un solo Maso, giammai. Ma, maledetto sia colui, che ci ha dato questa notte d’inferno! 06335
Bottom
06337
Top
Tuomas: Han förbannar sig själv. Maso. Maledice se stesso. 06336
Bottom
06338
Top
Juhani: Förbannad vare den mannen, nämligen Tuomas Jukola. Gianni. Maledetto sia colui, cioè Maso di Jukola. 06337
Bottom
06339
Top
Tuomas: Säg det en gång till. Maso. Dillo un’altra volta. 06338
Bottom
06340
Top
Juhani: Tuomas Juhanisson Jukola är skuld till allt detta. Gianni. Maso di Jukola, figlio di Giovanni, è la causa di tutto ciò. 06339
Bottom
06341
Top
Aapo: Tuomas! Abramo. Maso! 06340
Bottom
06342
Top
Simeoni: Juhani! Simeone. Gianni! 06341
Bottom
06343
Top
Lauri: Tyst! Renzo. Silenzio! 06342
Bottom
06344
Top
Timo: Nu kan ni sannerligen inte drabba samman, ni junkrar. Så, så, vi skall hålla oss vackert stilla och värma oss broderligt. Timoteo. Ora non vi batterete, scellerati! Ora bisogna essere saggi e scaldarsi fraternamente. 06343
Bottom
06345
Top
Simeoni: Ni ogudaktiga! Simeone. Empi! 06344
Bottom
06346
Top
Aapo: Bort med hatet och grälet, när den eländigaste död hotar oss. Abramo. Ira e questioni via, ora che ci minaccia lugubre la morte. 06345
Bottom
06347
Top
Tuomas: Vem är den skyldige, vem är den skyldige? Maso. Chi è il colpevole, chi è il colpevole? 06346
Bottom
06348
Top
Juhani: Oskyldig är jag! Gianni. Io sono innocente. 06347
Bottom
06349
Top
Tuomas: Oskyldig! Blixt och flamma! jag äter dig levande! Maso. Innocente! Tuoni e fulmini! Ti mangerei vivo! 06348
Bottom
06350
Top
AAPO. Siivosti, siivosti! Abramo. Calma, calma! 06349
Bottom
06351
Top
Simeoni: Stilla nu! Simeone. In nome di Dio, calma! 06350
Bottom
06352
Top
Aapo: Skyldig eller oskyldig, det må förbli oavgjort nu, när brådskan är vår enda räddning. Vårt pörte ligger i aska och nästan nakna står vi på snödrivan. Vad betyder denna blaggarnsslarva till skjorta? Väl ändå, att vi lämnat bössorna och ammunitionen där i boden; för vapen behöver vi nu. Från Teerimäki skallar ulvarnas tjutande läte. Abramo. Innocente o colpevole, lasciamo andare ora, chè la fretta è la nostra sola salvezza. La nostra casa è in cenere e noi siamo quasi nudi sulla neve gelata. Cosa mi fa questo pezzo di camicia di ghinea? Bene comunque che là, nel granaio, ci siano restati i fucili e le munizioni; ora avremo gran bisogno di armi. La voce urlante dei lupi risuona da Teerimäki. 06351
Bottom
06353
Top
Tuomas: Vad gör vi således? Maso. Che facciamo dunque? 06352
Bottom
06354
Top
Aapo: Jag vet ingen annan råd än att skynda mot Jukola, skynda för bleka döden. Två må alltid rida på Valko och de övriga löpande följa efter dem. Så må ske: turvis springande, turvis till häst. Tack vare vår häst slipper vi alltså att trampa i drivan hela vägen, och med Guds hjälp räddas vi kanske ännu. Abramo. Non vedo altro mezzo che affrettarci verso Jukola, affrettarci per sfuggire alla pallida morte. Due soltanto possono cavalcare Valko e gli altri seguiranno correndo. Facciamo così; si corre a turno e a turno si va a cavallo. Grazie al nostro cavallo, facciamo a meno di pestare la neve gelata per tutta la strada e, con l’aiuto di Dio, forse ci salveremo ancora. ' „ 06353
Bottom
06355
Top
Juhani: Men nog liknar våra fötter då stekta rovor, innan vi står i Jukolas stuga, i vedbrasans värma. Gianni. Ma i nostri piedi saranno come rape arrostite prima di stare nella stanza di Jukola davanti a un bel fuoco di ceppi. 06354
Bottom
06356
Top
Simeoni: Där ligger dock vårt enda hopp. Och låt oss därför skynda på. Blåsten blir bistrare och himlavalvet blottas! Låt oss skynda på! Simeone. È la nostra sola speranza. Però spicciamoci. Il vento cresce già e la volta del cielo si scopre! Spicciamoci! 06355
Bottom
06357
Top
Eero: Vår undergång är kommen! Rico. È venuta la nostra ora! 06356
Bottom
06358
Top
Juhani: Där står nu Jukolas sju söner! Gianni. Ecco i sette ragazzi di Jukola. 06357
Bottom
06359
Top
Simeoni: Vår nöd är stor, men mäktig är himmelens Herre. Låt oss skynda! Simeone. La nostra condizione è terribile, Ma il Signore del cielo è potente. Spicciamoci! 06358
Bottom
06360
Top
Tuomas: Ut med bössorna och kontarna från boden! Maso. Fuori dal granaio i fucili e le bisacce! 06359
Bottom
06361
Top
Juhani: En förfärande natt! Härifrån hotar oss den sprakande kölden, därifrån de hungriga, tjutande ulvarna. Gianni. Notte spaventosa! Da una parte ci minaccia il freddo sferzante, dall’altra i lupi famelici e urlanti. 06360
Bottom
06362
Top
Timo: I fara är såväl Valko som vi själva. Timoteo. Siamo in pericolo Valko e noi. 06361
Bottom
06363
Top
Juhani: Vi själva i en större. En naken man, så har jag hört, är i vintertiden en särdeles välkommen stek för vargen. Gianni. Ma noi ancora di più. Un uomo nudo, ho sentito dire, è un arrostino delizioso per il lupo, d’inverno. 06362
Bottom
06364
Top
Timo: Och mannen och svinet, så har jag hört, är likadana i smaken, och det vet man, att svinet på vintern är Svans-Heikkis älsklingsföda. Vi står inför en bister paragraf och punkt; det kan inte förnekas. Timoteo. L’uomo e il porco, dicono, hanno lo stesso gusto, e si sa che il porco, d’inverno, è il cibo preferito per il lupo. Siamo in cattive acque, non si può negare. 06363
Bottom
06365
Top
Juhani: Vad skall vi göra? Gianni. Che facciamo? 06364
Bottom
06366
Top
Aapo: Till Jukola som trollpilar genom natten, innan kölden flammar upp och isar vårt blod med sin brännande kyla. Till Jukola över den tjutande Tee-i imäkibacken! Mot vargarna har vi vapen, men inte mot den frostskäggiga kung Köld. Abramo. Corriamo a Jukola, come le frecce magiche attraverso la notte, prima che il freddo infierisca e ci sferzi il sangue da farcelo congelare. Via, verso Jukola attraverso i boschi scricchiolanti di Teerimäki. Contro i lupi abbiamo armi, ma non contro Re Bar-bagelata. 06365
Bottom
06367
Top
Tuomas: Här är bössorna och kontarna. Nu geväret över axeln och konten på ryggen alle man, och två må börja rida, vi andra skuttar bakefter allt vad vi kan. Men låt oss skynda i väg, skynda i väg för våra odödliga själars skull! Maso. Ecco i fucili e le bisacce. Ognuno metta il fucile a tracolla e il sacco in ispalla; e due vadano a cavallo, noialtri sgambettiamo dietro come possiamo. Ma spicciamoci, spicciamoci, per le nostre anime immortali! 06366
Bottom
06368
Top
Juhani: Norrhimlen klarnar och stjärnorna glänser. Hi, ha! Men låt oss hasta i väg. Gianni. Il nord si schiarisce e le stelle brillano. Ih, ah! Ma spicciamoci! 06367
Bottom
06369
Top
Aapo: I morgon hämtar vi sakerna och grejorna som elden lämnat kvar åt oss; i morgon kommer vi och bärgar också katten och tuppen. Den här natten härdar de nog ut i närheten av den glödande ruinen. Men Killi och Kiiski följer med oss på färden som trogna kumpaner. - Var är de? Abramo. Domani prenderemo di qui le provviste e gli oggetti che ci ha lasciato l’incendio; domani verremo a salvare anche il gatto e il gallo. Questa notte la passeranno qui vicino ai detriti caldi. Ma Killi e Kiiski ci accompagneranno nel viaggio come fedeli compagni. Dove sono? 06368
Bottom
06370
Top
Tuomas: De syns inte till. - Tyst! låt oss lyssna. Maso. Non li vedo. Silenzio! Stiamo a sentire. 06369
Bottom
06371
Top
Eero: De kilar redan i väg långt härifrån. Där hörs ileras skall bortom berget. Rico. Sono già andati lontano di qui, si sentono i loro latrati dietro i monti. 06370
Bottom
06372
Top
Tuomas: De jagar en lo, och denna lo har antagligen gått tätt förbi vårt pörte och lämnat sina spår åt hundarna. Men de må jaga bäst de vill; nu måste vi glömma dem och skynda i väg på den bistra färden. Maso. Cacciano una lince che forse è passata vicina alla nostra casa, lasciando loro le sue tracce. Ma caccino quanto vogliono; ora dobbiamo dimenticarci di loro e affrettarci al nostro viaggio diffìcile. 06371
Bottom
06373
Top
Juhani: Låt gå för det! Ty livet och döden har huggit varandra i skinnet som tvenne björnhannar. Gianni. Andiamo! Qui la vita e la morte si sono prese l’un l’altra per la cotenna come due orsi. 06372
Bottom
06374
Top
Aapo: Nu alla krafter i rörelse. Abramo. Ora, via, con tutte le forze! 06373
Bottom
06375
Top
Juhani: Vår själs och kropps alla krafter ända till märgen! Gianni. Con tutte le forze delle nostre anime e dei nostri corpi, fino al midollo! 06374
Bottom
06376
Top
Tuomas: Med tanke på att den eländigaste död hotar oss. Maso. Pensando che una morte dolorosa ci minaccia. 06375
Bottom
06377
Top
Juhani: Från tvenne håll hotar den svarta döden. Ili, ha! nu fryser näsan eller ligger tarmarna på marken, om ej denna gosse efter en stund står på hala halmen i ljusets sken. Ett av dessa tre skall ske efter en timme. Men här hjälper ju inte att jämra sig, alls inte, utan bitande tänderna samman spränger jag mig väg genom milstjocka isberg, om det så gäller. Gianni. Da ogni parte ci minaccia la nera morte. Ih, ah! ora avrò il naso gelato e le budella in terra se non sto presto davanti al fuoco sulla paglia lucente. Una di queste tre cose succederà in un’ora. Ma non serve a niente di prendersela qui; stringo i denti da fendere una montagna di ghiaccio dello spessore di una lega. 06376
Bottom
06378
Top
Simeoni: Låt oss försöka i Herrans namn och med hans bistånd. Simeone. Proviamo nel nome e nell’aiuto di Dio. 06377
Bottom
06379
Top
Juhani: Med hans bistånd. Vad förmår väl här med egen kraft en man av kvinna född? Men må vi vara i gott beskydd. Gianni. Col suo aiuto. Perchè cosa vale qui un uomo nato di donna (Giobbe, 14, 1.) con le sue proprie forze? Ma siamo in buone mani (Giovanni, 16, 33.). 06378
Bottom
06380
Top
Eero: Låt oss ge oss i väg utan mera jämmer! Rico. Partiamo senza indugio. 06379
Bottom
06381
Top
Juhani: Och utan någon fruktan! Nu skall vi gå! Gianni. E senza paura! Andiamo! 06380
Bottom
06382
Top
Tuomas: Alltså alla redo. Stig upp på hästryggen, Eero och Simeoni, och börja rida mot Jukola, men så, att vi alltid kan hålla oss nära vår krakes broddar, vi, som till fots skyndar efter er i snön. Maso. Tutti pronti. Montate a cavallo, Rico e Simeone, e trottate verso Jukola, ma in modo che restiamo sempre vicino agli zoccoli della nostra rozza noi che vi correremo dietro nella neve. 06381
Bottom
06383
Top
Så begav de sig i väg: nakna, iklädda endast en blaggarnsskjorta och envar bärande sin kont på ryggen och sin bössa på axeln eller i handen. Så började de färden på den vintriga, nattliga vägen, flyende undan kölden, som rusade över dem från nordens myrar. Men han kom ändå inte med sitt förskräckligaste utseende, och vädret blev inte denna gång det värsta vädret. Visserligen blottades då och då himlens panna, men seglande moln täckte den åter, och nordanvinden blåste drägligt. Bröderna var också bekanta med kylan, i mången tjutande köld hade deras skinn barkats, och fordom hade de, som ostyriga pojkar, ofta nog barfota trampat drivorna i långa timmar. Men faslig, fruktansvärt faslig var dem dock nu färden från Impivaara till Jukola. Häftigt rusade de framåt, med skräcken i hjärtat. I spetsen, på Valkos rygg, red Eero och Simeoni, de andra följde dem springande hack i häl, trampande ödemarkens snö, som av språnget yrde runtomkring. Men på Impivaara sved, i den skinande spiselns närhet satt katten och tuppen, sorgmodigt stirrande in i den falnande elden. Così si misero in cammino: nudi, vestiti solo di una camicia di ghinea e ciascuno col suo sacco sul dorso e il fucile a tracolla o in mano. Così correvano nella notte e in pieno inverno, fuggendo il freddo che li sferzava dalle paludi del nord. Ma il freddo non era ancora venuto nel suo aspetto più terribile, e la temperatura non era delle più rigide, in questo momento. Veramente la fronte del cielo talvolta si scopriva, ma nubi veleggianti la coprivano di nuovo e la bora soffiava moderatamente. I fratelli erano abituati al freddo: la loro pelle si era indurita molte volte al gelo scricchiolante, e spesso quand’erano ragazzi sbarazzini, avevano pesticciato per lunghe ore, a piedi nudi, i monticelli di neve. Ma spaventosa, terribilmente spaventosa era ora, per loro, questa corsa da Impivaara a Jukola. Avanzavano in fretta, il terrore nel cuore. Davanti, sul dorso di Valko, cavalcavano Rico e Simeone, e gli altri stavano loro alle calcagna, pestando la neve della foresta che nella loro corsa si sollevava all’intorno. E sul prato di Impivaara intanto il gatto e il gallo stavano vicino al focolare ardente, guardando tristi il fuoco che si carbonizzava. 06382
Bottom
06384
Top
I riktning mot byn skyndade bröderna, lämnade redan Sompiokärret bak sin rygg och närmade sig I eerimäkibacken, varifrån alltjämt hördes vargarnas fasaväckande tjut. Men i grandungen, mellan kärret och Seunala-Jaakkos sved, skedde ett ryttar-byte: ned steg Eero och Simeoni medan tvenne av bröderna åter skyndade i deras ställe. Ofördröjligt fortsatte de igen sin färd, sprängde i väg över moåsen, över Viertolavägen och därifrån genom den viila, susande granskogen. Men slutligen närmade sig ilen klippiga Teerimäkibacken, och plötsligt tystnade vargarnas mångstojande läte. Snart stod de på bergets krön och lät sin häst pusta; ryttarna steg åter ned Irån ryggen och tvenne andra strax upp i deras ställe. Ännu stod de på den snöiga klippan; nordan blåste, himlavalvet klarnade igen för en stund och sjustjärnans horn visade att midnattstimman redan var förliden. I fratelli si affrettavano verso il villaggio, lasciandosi alle spalle la palude di Som pio, avvicinandosi a Teerimäki da cui si udiva l’urlo spaventoso dei lupi. Nella giovane abetina, fra la palude e la prateria di Giacobbe di Seunala, avvenne il cambio dei cavalieri. Rico e Simeone scesero e due altri fratelli presero il loro posto. Proseguirono senza fermarsi, corsero lungo il dorso della collina, tagliarono la via di Viertola e di là attraversarono un vasto pineto mormorante. Finalmente la collina rocciosa di Teerimäki era vicina e all’improvviso la voce tumultuosa dei lupi si tacque. Ben presto essi furono sulla cresta del monte e lasciarono prender fiato al cavallo; di nuovo i cavalieri scesero e subito altri due presero il loro posto. Stavano sulla roccia nevosa, la bora soffiava, la volta del cielo si schiarì di nuovo per un momento e il timone dell’orsa maggiore diceva che la mezzanotte era già passata. 06383
Bottom
06385
Top
Men när de vilat ett slag, skyndade de åter ner llings den släta bergsvägen, och när denna tog slut, kom de in i en mörk grandunge, och dyster stod naturen omkring dem. Blek tittade månen ner, uvar-na ropade, och här och där i ödemarkens sköte stod en underlig skepnad, liknande en skogsbjörn, ofantligt stor: de fallna granarnas uppåtvridna, mossiga lötter. Orörliga som frusna spöken stirrade dessa björnbeläten mot det underliga färdsällskapet, som snabbt löpte förbi dem. Så tittade de orubbligt, men mellan dem, kring dem, uppstod snart skrämmande liv i den dystra granskogen. Där kretsade de hungriga vingarna i brödernas omgivning, närmande sig allt mer och mer. Stundom framför eller bakom, slinkan-ile över vägen, stundom på bägge sidor om vägen mellan granarna syntes deras snabba språng. Ilskna, blodtörstiga följde de efter de nattliga flyktingarna från Impivaara; och granrötternas torra grenar knastrade och small när de brast. Skälvande och frustande sprang den skygga Valko; och den man, som satt främst, kunde knappt hindra honom från att skena. Men allt djärvare stegrades odjurens fräckhet. Flämtande, blodtörstiga smet de ofta tätt förbi männen; och som skrämskott smällde då och då brödernas bössor, stundom åt höger, stundom åt vänster. Men det förjagade dem dock inte långt bort. Riposatisi un poco, si rimisero in marcia lungo la liscia via del monte e, quando questa fu finita, si trovarono in una buia abetina e la natura intorno a loro aveva un aspetto sepolcrale. La terra livida li guardava, le civette urlavano e qua e là, in fondo al bosco, sorgeva uno strano fantasma simile a un orso colossale : erano radici muschiose di abeti abbattuti sollevate in alto. Immobili come spettri gelati, queste imagini di orsi sbirciavano la bizzarra carovana che correva rapida davanti a loro. Essi guardavano immobili, ma fra di loro e intorno a loro, ben presto si manifestò un andirivieni spaventoso nella selvaggia abetina. I lupi famelici attorniavano i fratelli e si avvicinavano sempre più. Si vedevano correre selvaggiamente ora davanti, ora di dietro, saltando attraverso la strada, ora dai due lati della via, fra gli abeti. Irosi e sitibondi di sangue, seguivano i notturni fuggiaschi d’Impi-vaara; e i rami secchi delle radici degli abeti crepitavano e scoppiettavano nel rompersi. Il timido Valko correva tremando e sbuffando; così che l’uomo che cavalcava davanti poteva appena reggerlo nella sua corsa sfrenata. Ma l’audacia delle belve diveniva sempre più sfrontata; ansanti, assetate di sangue, volteggiavano spesso vicino agli uomini e allora i fratelli dj quando in quando scaricavano i loro fucili ora a destra e ora a sinistra. Ma le belve non si allontanavano. 06384
Bottom
06386
Top
Nu kom de till Kiljavas släta, av skogseld härjade mo, på vilken här och där stod en förtorkad tallstam som viloplats för hök och uv. Här fick vargarnas ilska skrämmande mått, och stor var männens fara. Då red Tuomas och Timo, men de övriga, som sprang till fots, stannade plötsligt och började nästan samtidigt en häftig skottlossning mot sina förföljare, som, skrämda därav, nu förflyttade sig ett stycke bort. Männen började åter hasta framåt; men det dröjde inte länge, förrän ulvarnas lurpassande skara frasade i deras omgivning, och faran var större än någonsin tidigare. Då stannade Tuomas hästen och yttrade med hög röst: ”Den karl, vars bössa är tom, må ladda den strax på fläcken! Han må skynda på av bara fanken!” Så ropade han, steg ner, befallande Timo att hålla Valko stadigt i styr. Bröderna stod nu och laddade, och de kände ingen kyla, inte i fotterna, inte i någon kroppsdel. Vargarna stod också femtio steg från männen, oavlåtligt borrande sina glupska ögon i dem, i sin iver piskande med svansarna. - Och befriat från moln skymtade himlavalvet, från vilket den klara månen nu tittade ner på heden. Raggiunsero la landa aperta di Kiljava, già devastata da un incendio, dove qua e là si ergeva un tronco di pino dissecato, sede di falchi e di gufi. Qui l’esasperazione dei lupi divenne anche più terribile e grande era il pericolo degli uomini. Cavalcavano allora Maso e Timoteo, e gli altri, che correvano loro dietro, si fermarono d’improvviso e quasi tutti insieme spararono a salve contro i loro persecutori che, spaventati, si tolsero dalla loro strada. Gli uomini corsero avanti ma non passò molto che il branco di lupi in agguato fece ressa di nuovo vicino a loro e il pericolo era grande come non mai. Allora Maso trattenne il cavallo e gridò a gran voce: «Chi ha il fucile scarico, lo ricarichi subito! E lo faccia in un lampo! ». Così gridando scese a terra, ordinando a Timoteo di tener Valko solidamente. I fratelli ristettero e caricarono i fucili, non sentendo il freddo nè ai piedi, nè alle membra. Si fermarono anche le belve a una cinquantina di passi dagli uomini, guardandoli avidamente e senza posa e agitando furiosi la coda. La volta del cielo, già sgombra di nubi, appariva e la chiara luna guardava in giù verso la landa. 06385
Bottom
06387
Top
Tuomas: Är våra bössor laddade? Maso. Avete caricato i fucili? 06386
Bottom
06388
Top
Aapo: Det är gjort. Vad är din mening? Abramo. Fatto. Cosa pensi? 06387
Bottom
06389
Top
Juhani: Alla samtidigt igen! Gianni. Si spara di nuovo tutti insieme! 06388
Bottom
06390
Top
luomus: Nej, om vårt liv är oss kärt. Någons eld-rör må alltid vara laddat; håll det i minnet. Lauri, du har ju den stadigaste handen och det skarpaste ögat, stig bredvid mig här. Maso. No, se avete cara la vita. Ci sia sempre il fucile di qual-< uno carico, ricordatevelo. Renzo, tu che hai la mano sicura e l’occhio più acuto, vieni accanto a me. 06389
Bottom
06391
Top
l.auri: Här står jag. Vad vill du? Renzo. Ci sono. Che vuoi? 06390
Bottom
06392
Top
Luomas: En hungrig varg äter till och med sin blodiga broder. Om vi nu kunde åstadkomma den konsten så vore där vår räddning. - Vi skall försöka, Lauri, vi siktar på den första där till vänster, och skjuter samtidigt, men spara er eld ni andra. Lauri, sikta nu skarpt som en örn och låt det flamma när jag säger: nu. Maso. Un lupo affamato mangia anche un suo fratello sanguinolento; se potessimo ora usare quest’espediente, saremmo salvi. Proviamo. Renzo, prendiamo di mira il primo a sinistra e spariamo insieme, voialtri risparmiate il fuoco. Renzo, mira con precisione come un’aquila e spara quando dirò: Via! 06391
Bottom
06393
Top
Lauri: Jag är redo. Renzo. Sono pronto. 06392
Bottom
06394
Top
Tuomas: Nu! Maso. Via! 06393
Bottom
06395
Top
Då gav de bägge fyr i samma ögonblick, och vargarna störtade sin kos. En av dem dröjde dock på fältet, och försökte krypande nå de andra, men därav blev ingenting. Männen skyndade åter framåt med alla krafter: sex bröder löpte till fots, blott Timo ensam red i spetsen. Och så förflöt en liten stund. Men snart hejdade vargarna sin flykt, de vände tillbaka, ilade åter ivrigt mot det nattliga färdsällskapet. Den kringyrande snön ven och Kiljava vida hed dånade, när de i en skock rusade fram. Med pilsnabb fart hann de fram till sin kumpan, som krälade i sitt blod, störtade förbi honom, men vände snart om, då blodets lockande lukt slog emot deras näsborrar. Helt om kastade de sig: svansarna svängde till, snön flög i vädret och lustans och lidelsens öga slog eld i natten. Så störtade de sig grymt grinande i en klunga över sin sårade broder: och på heden uppstod ett väldigt tumult och flämtande, så man trodde att himlens pelare skulle ramla. Fältet skalv och snön förvandlades till en gräslig sörja, när ödemarkens söner rev i stycken sin forna frände, vars blod Tuomas’ och Lauris träffsäkra lod hade fått att flöda. Men tystnad rådde åter på den nattliga heden. Man hörde blott ett sakta flåsande, och kotorna knakade, när odjuren, med blodiga nosar och blänkande ögon, slet sönder och åt upp sitt offer. Spararono entrambi nel medesimo batter d’occhio e i lupi fuggirono spaventati. Rimase però sul terreno uno di loro, sforzandosi di trascinarsi dietro agli altri, ma non potè andare avanti. Gli uomini correvano con tutte le loro forze; dietro i sei fratelli a piedi e davanti Timoteo solo a cavallo. Passò un momento e ben presto la fuga dei lupi si arrestò; tornarono sui loro passi correndo infuriati dietro la carovana notturna. La neve si sollevava turbinando all’intorno mentre essi si slanciavano in avanti correndo. Con rapidità fulminea raggiunsero il loro compagno che strisciava nel sangue, lo oltrepassarono, ma tornarono presto verso di lui, che l’odore allettante del sangue accarezzava loro le narici. Fecero un giro su se stessi, le code oscillarono, la neve si sollevò, i loro occhi sprizzavano fuoco nella notte per la selvaggia bramosia. Con orribili smorfie si slanciarono sul loro compagno ferito e sulla landa si levarono un fracasso e una confusione tremenda; si sarebbe creduto che le colonne del cielo crollassero. Il suolo tremò e la neve si cambiò in un guazzabuglio orribile, mentre gli antichi amici sbranavano il figlio della foresta, il cui sangue, le palle precise di Maso e Renzo, avevano fatto scorrere. Poi il silenzio regnò di nuovo sulla landa notturna. Si udivano soltanto dei gemiti flebili e uno scricchiolare d’ossa mentre le belve, coi musi insanguinati e gli occhi scintillanti, dibattendosi, divoravano la loro preda. 06394
Bottom
06396
Top
Men fjärran från sina fasaväckande fiender färdades bröderna; och härligt hade i deras öron ljudit vargarnas mordskrän i Kiljava; det var för dem räddningens ljuva och goda budskap. Kuttila vida äng närmade sig, kring vilken deras väg krökte sig över den sluttande nejden. Men för att vinna tid beslöt de nu gena över denna äng. Med samlade krafter rusade de mot en gärdsgård, den bröts ned, och Valko, igen bärande tvenne av bröderna, steg över den fällda gärdsgården och började sporrad av männens piska springa över ängens släta yta. Men utan att dröja skyndade efter dem de av bröderna, vilkas tur det var att trampa i snön. Över ängen gick vintervägen till kyrkbyn, och resande, med tre hästar och tre slädar, färdades som bäst på denna väg. Men illa skrämdes såväl hästarna som männen, när de såg bröderna nalkas dem från norr. De såg i månens sken sju män i bara skjortan, med bössorna på axeln, skynda fram med sin häst. Och de trodde att en skock ilskna troll från Impivaaras hålor ville rusa på dem. Det blev en häftig fart och rörelse på ängen. Vildsinta ilade de resandes hästar, ilade än hit, än dit, och en av männen ropade, en himlade sig, och en svor och domderade med hög röst. Men bröderna vände knappast sina ögon mot tumultet, de bara sprang ursinnigt mot Jukola över Kuttila äng, och rykande klövs snön framför dem. Dem mötte ängens andra gärdsgård, de rusade samfällt mot den, den ramlade med ett brak, och snart färdades de åter på den backiga vägen. I fratelli correvano già lontano dai loro tremendi nemici; il tumulto micidiale dei lupi a Kiljava aveva risuonato deliziosamente ai loro orecchi : era la soave e buona notizia della loro salvezza. Si avvicinavano all’ampia prateria di Kuttila intorno alla quale descrissero un arco per attraversare poi una contrada collinosa. Per guadagnar tempo, decisero di tagliare attraverso i prati e si slanciarono tutti insieme contro la siepe che cadde giù e Valko, con in groppa di nuovo due dei fratelli, passò la cinta abbattuta e galoppò, tocco dal frustino, lungo la superficie unita del prato. I fratelli, che dovevano di nuovo pestare la neve, correvano senza posa dietro di lui. Attraverso la prateria correva la via usata nell’inverno per andare al villaggio e dei viaggiatori con tre cavalli e tre slitte, che ci passavano in quel momento, si spaventarono terribilmente, tanto gli uomini che i cavalli, quando videro avvicinarsi i fratelli provenienti dal nord. Al chiaro di luna scorsero sette uomini in camicia, fucili a tracolla, che correvano in avanti ccn un cavallo. Credettero che una banda di orchi incolleriti corresse dalle grotte di Impivaara su di loro. Vi fu allora sul prato una confusione e un trambusto enormi. I cavalli dei viaggiatori impazziti corsero di qua e di là e, degli uomini, chi gridava, chi pregava, chi bestemmiava e urlava a perdifiato. Ma i fratelli, gettando appena uno sguardo su quella confusione, correvano all’impazzata verso Jukola, attraverso il prato di Kuttila, e la neve si fendeva davanti a loro come fumo. Arrivarono all’altra siepe della prateria, la gettarono giù; quella si abbattè con fracasso, e ben presto essi ripresero ad andare per la via della collina. 06395
Bottom
06397
Top
Men denna natt var allt hemsk och förfärlig för dem. De sprang hårt, sprang snabbt och flämtande, och tvivlan stirrade ur deras störstyva blickar, som de oupphörligt riktade mot sitt forna hem. Så sprängde de i väg utan att yttra ett ord, och fort flydde under dem den snöiga marken. Men äntligen, när de hunnit till Pohjanpeltos åkerlid, såg de i det bleka månskenet Jukola gård på backsluttningen, och nästan samtidigt hördes från deras munnar: ”Jukola, Jukola!” De sprang nedför backen, skuttade över Bäckängen som bevingade troll och vrängde sig uppför backen och stod så på tröskeln till gårdens stängda dörr. De hade ej tid att knacka och vänta att bli insläppta, utan rusade med alla krafter framåt, och skramlande flög den bastanta farstudörren upp. Med brak och dunder skyndade de från farstun in i stugan och sedan som en vindil till eldstadens kolbädd, som mot dem utandades en dyrbar värma. Men garvarens sömnvirriga familj skrämdes mycket, då de trodde att rövare antastade dem. Quella notte fu per loro sinistra e spaventosa. Correvano follemente, correvano ansanti e la disperazione errava nei loro occhi impietriti, che essi aguzzavano senza posa verso l’antica dimora di Jukola. Così avanzavano senza parlare e la terra nevosa fuggiva rapida sotto di loro; finalmente raggiunta la cresta di Pohjanpello, scorsero, alla pallida luce lunare, sul fianco di una collina, la fattoria di Jukola e quasi ad una voce si udì dalle loro bocche : « Jukola, Jukola! ». Scesero dalla collina, galopparono attraverso la prateria di Oja-niittu, come orchi alati, passarono di nuovo la collina e si trovarono sulla soglia della porta inchiavardata della fattoria. Non avevano tempo di bussare e di aspettare che li facessero entrare; ma vi si spinsero con tutte le loro forze e la porta massiccia dell’atrio, scricchiolando e crepitando, si spalancò. Battendo i piedi e facendo fracasso, si precipitarono dall’atrio nella camera, e, in un lampo, al focolare acceso, da cui si alzava un prezioso calore verso di loro. Ma la famiglia del conciapelli assopita si spaventò terribilmente, credendo di essere assalita da briganti. 06396
Bottom
06398
Top
Garvaren: Vilket vidunder är det som på detta vis stiger in i en ärbar mans hus mitt i julnatten? Svara; min bössa är framsträckt! Il conciapelli. Che mostro entra così nella casa di un uomo onorato, proprio nella notte di Natale? Di’, il mio fucile è puntato verso di voi! 06397
Bottom
06399
Top
Tuomas: Låt bössan vara i fred, karl. Maso. Lascia stare il fucile, compare. 06398
Bottom
06400
Top
Aapo: Skjut inte på gårdens eget folk. Abramo. Non sparare sulla gente della fattoria. 06399
Bottom
06401
Top
Juhani: Vi är, gunås, från Impivaara. Gianni. Veniamo — che Dio ci protegga — da Impivaara. 06400
Bottom
06402
Top
Timo: Det forna Jukolas sju söner. Timoteo. I sette ragazzi della vecchia Jukola! 06401
Bottom
06403
Top
Simeoni: Herren förbarme sig över oss! Sju själar är på väg till evigheten i denna fasansfulla stund. I lerren förbarme sig över oss! Simeone. Il Signore abbia compassione di noi! Sette anime sono in cammino verso l’eternità proprio in questo terribile momento. Il Signore abbia compassione di noi! 06402
Bottom
06404
Top
Juhani: Elden förstörde vårt präktiga pörte i skogen och alla våra saker med. Hit skyndade vi som harar utan något annat hölje för vår arma kropp än denna skjortslarva, en kort slarva till karlskjorta. Och det var en hård lek. Gianni. Il fuoco ha bruciato la nostra bella casa nel bosco e anche tutti i nostri beni. Siamo così qui come lepri senz’altra veste sul nostro povero corpo che uno straccio di camicia, uno straccetto di camicia. È stato un gioco orribile. 06403
Bottom
06405
Top
Garvarens hustru: Kors i Jessu namn! La moglie del conciapelli. Dio ci guardi! 06404
Bottom
06406
Top
Garvaren: O ni eländiga! Il conciapelli. Poveri voi! 06405
Bottom
06407
Top
Juhani: Ja, säg inte annat! Här sitter vi nu som skator, ropande efter Herrans nåd. Ack! jag måste gråta! Gianni. Già, non è incredibile? Ora noi siamo qui come gazze, a implorare la grazia del Signore. Ah! c’è da piangere. 06406
Bottom
06408
Top
Husmoran: Ni stackars barn! Skynda dig, gubbe, och tänd eld. La moglie del conciapelli. Poveri ragazzi! Spicciati, vecchio, ad attizzare il fuoco. 06407
Bottom
06409
Top
Eero: Ve den olyckliga natten, ve oss olyckliga! Rico. Notte sfortunata e sfortunati noi! 06408
Bottom
06410
Top
Aapo: Ve förskräckelsens natt, ve! Abramo. Notte di spavento, ahimè! 06409
Bottom
06411
Top
Simeoni: Ack ve! Simeone. Ahimè! 06410
Bottom
06412
Top
Juhani: Gråt inte, Eero, gråt inte, Simeoni, låt bli att gnälla, Aapo! Gråt inte, gråt inte, Eero min broder; för nu är vi i skydd. Men nog var det en turkisk marsch. Gianni. Non piangere, Rico, non piangere, Simeone, non piagnucolare, Abramo! Non piangere, non piangere, Rico, fratello mio, ora siamo al riparo. Ma è stata una marcia da Turchi! 06411
Bottom
06413
Top
Husmoran: Ve mänskobarnet här på jorden, ve! La moglie del conciapelli. Oh, ragazzi, oh! 06412
Bottom
06414
Top
Juhani: Kära husmor, er gråt och er ömkan får mig åter att tåras. O! Men gråt inte, mora, gråt inte! Vi har sluppit ur odjurens och köldens klor till kristna medmänskors värme. Och Gud vare lovad för det. Gianni. Buona padrona, le lacrime e la vostra compassione mi fanno piangere di nuovo. Ah, non piangete, buona donna, non piangete! Siamo scampati dalla grinfie delle belve e del freddo e siamo qui a scaldarci dai nostri vicini cristiani, grazie a Dio. 06413
Bottom
06415
Top
Tuomas: Uselt, särdeles uselt är vårt tillstånd. Men red oss en flammande vedbrasa, hämta också ett par halmkärvar för oss att ligga på och led Valko till stallet och giv honom lite hö. Maso. La nostra condizione è triste, molto triste. Fateci una bella fiammata e portateci due fastelli di paglia per farci un giaciglio sul pavimento e menate Valko nella stalla con un po’ di fieno davanti. 06414
Bottom
06416
Top
Aapo: Förlåt oss, att vi i lagens namn och för vårt livs skull så ihärdigt anhåller om hjälp och beskydd av er. För vårt livs skull, för vårt livs skull! Abramo. Scusateci se vi chiediamo aiuto e protezione così energicamente in nome della legge e per la nostra vita! Per la nostra vita, per la nostra vita! 06415
Bottom
06417
Top
Juhani: O nådeförbundets änglar! mitt liv håller ju på att droppa från min nässpets, håller just på att droppa. - Om det finns kött och öl i gården, så bringa fram det. - Si det var då en lek, en bastonad, som vi kommer att minnas. Ge oss kött och uppvärmt öl för vårt dyra livs och våra själars skull. Gianni. O angelo di misericordia! La vita mi sta proprio sulla punta del naso come se stesse per andarsene, per andarsene. Se avete in casa carne e birra, portatecela. È stato un brutto gioco, una batosta di cui ci ricorderemo. Portateci della carne e della birra calda, per amore delle nostre vite e della nostra anima. 06416
Bottom
06418
Top
Garvaren: Allt vad vi hinner och kan, go’ vänner, och sedan jag först fått ljus i vår stuga. - O ni eländi-1'ii! i blotta skjortan. Il conciapelli. Faremo tutto ciò che possiamo, appena avremo fatto un po’ di luce in casa. Voi infelici, solo con la camicia. 06417
Bottom
06419
Top
Juhani: Ingen trasa på huvudet och ingen hasa på inssarna. Titta på dessa sibyllafötter, titta. Gianni. Nemmeno un cencio in capo, nè una ciabatta alle piote. Guardate questi piedi di sibilla, guardate! (Allusione a un passo del libro delle profezie della Sibilla.). 06418
Bottom
06420
Top
Garvaren: Det här reser ju håren på ända. Kom och titta, gumma. Il conciapelli. Mi vien la pelle d’oca. Vieni a vedere, vecchia! 06419
Bottom
06421
Top
Timo: Titta på mina ben med. Timoteo. E guardatemi le gambe. 06420
Bottom
06422
Top
Juhani: Vad är det mot dessa? Se här! Titta, gosse, på stekta rovor. Gianni. Cosa sono in confronto alle mie? Qui, guarda, ragazzo, rape arrostite. 06421
Bottom
06423
Top
Timo: Och de här då! Timoteo. E queste! 06422
Bottom
06424
Top
Juhani: Vad är dina skånkor mot de här? Gianni. Cosa sono le tue coscie in confronto alle mie? 06423
Bottom
06425
Top
Timo: Och mina då? Försök inte. Titta nu. Är det människokött? Timoteo. E le mie? Uguali, guarda. Sembra carne d’uomo? 06424
Bottom
06426
Top
Garvaren: Skynda, gumma, kom och titta. Il conciapelli. Spicciati, vecchia, a vedere. 06425
Bottom
06427
Top
Husmoran: Å goda mänskor och himmelens makin! La moglie del conciapelli. Oh, buona gente e potenza del cielo! 06426
Bottom
06428
Top
Juhani: Ja, kan detta mer kallas skick och fasoner? Också Tuomas’ ögon är fuktiga. Gråt inte, Tuomas. Som jag sade: är detta skick och fasoner? Gianni. È verosimile? Anche gli occhi di Maso sono umidi. Non piangere, Maso. Quando lo dico io: è verosimile? 06427
Bottom
06429
Top
Timo: Så kuskar man här i väg mänskokalven. Timoteo. Così deve volare quaggiù il povero vitello umano (Allusione a « Libro di giuochi » dei bambini.). 06428
Bottom
06430
Top
Husmoran: Hur de är röda och skiner, är röda och skiner. Å, goda mänskor! La moglie del conciapelli. Come sono rossi e lustri, rossi e lustri. Buona gente. 06429
Bottom
06431
Top
Timo: Som järnet i ässjan, isynnerhet smidesjärnet. Hi, hi! Timoteo. Come il ferro nella fucina, o meglio il ferro da lavorare nella fucina. Ih, ih! (Apocalisse, i, 15 e 2, 18.). 06430
Bottom
06432
Top
Husmoran: Så röda, så röda! Kors i Jessu namn! La moglie del conciapelli. Così rossi! così rossi! Il Signore ci guardi ! 06431
Bottom
06433
Top
Juhani: De är precis ”som gjutkoppar”, såsom det står i bibeln. Herre hjälpe oss stackare! Gianni. Sono proprio simili a rame fuso — come dice la Bibbia. — Il Signore aiuti noi poveretti! 06432
Bottom
06434
Top
Husmoran: Ve er knattingar! La moglie del conciapelli. Poveri ragazzi! 06433
Bottom
06435
Top
Lauri: Gör vad vi bad och ni lovade. Renzo. Fate ciò che abbiamo chiesto e voi avete promesso. 06434
Bottom
06436
Top
Aapo: Vi bönfaller: skynda på! Själv tänder vi nog brasan, eftersom här i vrån finns vedträn, präktiga, nävriga vedträn. Abramo. Vi preghiamo, fate presto! Sistemeremo noi stessi il fuoco poiché qui nell’angolo ci sono delle legna di betulla. 06435
Bottom
06437
Top
Juhani: Så sitter vi åter i det gamla Jukola, under dessa bekanta, sotiga sparrar, och här dröjer vi ända till Valborgsmäss. Den forna stugan vare ännu denna vinter vårt kvarter. Gianni. Siamo di nuovo nella vecchia Jukola, sotto queste note travi fuligginose, e qui resteremo fino al primo di maggio. L’antica nostra stanza sarà ancora il nostro quartiere di questo inverno. 06436
Bottom
06438
Top
Tuomas: Men vänta när våren kommer. Maso. Lascia venire l’estate. 06437
Bottom
06439
Top
Juhani: Låt våren komma, och ett pörte, ståtligare än det förra, står på Impivaaras sved. Gianni. Lascia venire l’estate e una casa, più bella della prima, sorgerà di nuovo sulla prateria di Impivaara. 06438
Bottom
06440
Top
Tuomas: När bara snön försvunnit, så ekar åter yxhugg i ödemarken och bergen och Jukolas bröder behöver inte längre tigga om vindskydd hos andra. Maso. Quando la neve se ne sarà andata, i boschi e i monti risuoneranno ancora di colpi e i fratelli di Jukola non avranno più bisogno di mendicare dagli altri un riparo dal vento. 06439
Bottom
06441
Top
Juhani: Panpigt sagt. Tuomas, låt oss förgäta det förbannade påhittet, som tände eld på vårt pörte, och låt oss i våra sinnen föreställa oss det nya pörtet, som vi reser upp igen. Gianni. Ben detto! Maso, dimentichiamo questa maledetta avventura che ha fatto prender fuoco alla nostra casa e figuriamoci nella mente la nuova casa che faremo sorgere un’altra volta. 06440
Bottom
06442
Top
Tuomas: Du må veta, att redan då vi begav oss på den skrämmande färden försvann ur mitt bröst all grämelse; och vet, att när du på vägen, löpande efter mig, flåsade i min nacke som en simmande hingst, så skar detta mig i hjärtat. Maso. Sappi che, già partendo per questo tremendo viaggio, dal mio petto tutto il rancore si era dissipato, e sappi che quando, correndomi dietro, ansavi sul mio collo come uno stallone a nuoto, mi si spezzava il cuore! 06441
Bottom
06443
Top
Juhani: Låt oss därför fröjdas, att den färden är avslutad och att vi åter står i ett varmt pörte. - Där kommer man ju till oss med mat och dryck och med tvenne väldiga kärvar glänsande halm. Låt oss tacka Gud, kära bröder! Gianni. Perciò rallegriamoci che questo viaggio sia finito e che stiamo di nuovo in una casa riscaldata. Ecco che ci portano da mangiare e da bere ed ecco due bei fastelli di paglia lucente. Ringraziamo Iddio, cari fratelli! 06442
Bottom
06444
Top
Men glättigt flammade björkvedsbrasan, i vars ljuvliga värma bröderna lögade sig. När de stått där en stund, sju man i led, gick de till bords för att njuta av kött, bröd, korv och uppvärmt öl, vilket allt garva-rens ömsinta hustru rett åt dem. Husbonden själv tog hand om Valko, ledde honom till stallet och fyllde krubban framför honom med hö. Följande männens spår, kom slutligen också hundarna från sin dystra färd, kom flämtande, fjäsande, och av glädje flammade deras ögon. Med stor fröjd mottog dem bröderna: ömkade dem, ruskade på dem, gav dem föda och smekte dem på alla vis. Il fuoco di betulla fiammeggiava allegramente e i fratelli si scaldavano contenti al suo calore. Dopo essere rimasti ritti un momento, tutti sette in fila, andarono a tavola, a godersi la carne, il pane, le salsicce e la birra calda, cose tutte che la misericordiosa padrona di casa il ve va loro preparato. Il padrone stesso prese cura di Valko, lo condusse nella stalla e gli riempì la greppia di fieno. Finalmente, seguendo le traccie dei padroni, vennero anche i cani dalla loro corsa notturna, vennero ansanti, dimenandosi e i loro occhi scintillavano di gioia. I fratelli li accolsero felici, li accarezzarono, li nutrirono e li festeggiarono in tutti i modi. 06443
Bottom
06445
Top
Men när bröderna spisat, sjönk de ner på sina halmbäddar, och insvepta i drömmens fina duk glömde de snart livets strid. Sött sov de, och länge än värmde den flammande elden, tills den falnade och lörkolnade. Då stängde husmoran spjället, och från ugnen flöt ut i stugan en ljuvlig värma; sedan lade sig också kvinnan åter ned på sitt läger, och åter rådde lystnad överallt i stugan. Men ute skuttade kölden sprakande längs gärdena, nordanvinden blåste kraftfullt under den stjärnblänkande himlen, varifrån den bleka månen småleende blickade ner. Quando i fratelli ebbero mangiato, si gettarono sul loro giaciglio di paglia e ben presto, avvolti dal tenue velo del sonno, dimentica-rono la lotta della vita. Riposavano dolcemente; la fiamma lucente li riscaldò ancora a lungo, finché languì e si carbonizzò. Allora la padrona chiuse lo sportellino della stufa e da questa si irradiò nella stanza un buon calore; poi essa tornò a letto e un silenzio generale regnò di nuovo nella casa. Ma al di fuori il freddo saltava crepitando lungo le siepi, la bora soffiava violenta sotto il cielo stellato, da cui la livida luna guardava sorridendo alla terra. 06444
Bottom

kapitel 07 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
07001
Top
Tidigt på vårkanten, långt innan tranorna kommit, lämnade bröderna Jukola gård, flydde åter till Impi-vaaras momarker och började strax med alla krafter bygga sig en ny stuga. Snart vilade bastanta stockar på hörnstenarna och varv slöt sig till varv. Då smällde yxorna och dunsade den tunga klubban flera dagar från morgongryningen till aftonskymningen. Där arbetade Juhani, Aapo, Tuomas och Simeoni vid var sin knut, men de andra grovhögg stockar och rullade dem längs spiror upp på bygget. Med svetten lackande, men alltid glada i hågen stökade de, och stadigt höjde sig byggnaden och runtomkring spred sig kådans friska doft. Men sedan förflöt åter dagar, då bröderna ej ens rörde vid yxorna utan, snarkande i djupaste sömn, lät dygnen vandra från morgon till kväll och stundom ända till den tredje morgonen. Al principio della primavera, già prima della venuta delle gru, i fratelli lasciarono Jukola, si trasferirono nella prateria di Impivaara e si misero con tutte le forze a fabbricare una nuova casa. Presto sulle pietre d’angolo posarono le travi massicce e un piano si alzò sull’altro. Allora per parecchi giorni dal primo mattino fino al crepuscolo risuonavano le scuri e picchiavano i martelli. Gianni, Abramo, Maso e Simeone stavano ciascuno nel proprio angolo, mentre gli altri riquadravano i tronchi e li ruzzolavano sulle travi trasversali per la costruzione. Col capo sudato, ma di lieto umore, si affaccendavano senza posa e la casa si ergeva e diffondeva intorno un fresco odore di resina. Ma passavano anche dei giorni durante i quali i fratelli non toccavano affatto le scuri, ma russavano immersi nel sonno da una sera all’altra e persino fino al mattino seguente. 07001
Bottom
07002
Top
Emellertid, redan innan skördefälten gulnat i byn, stod stugan färdig på Impivaara mo; stod på samma ställe, i samma form och skick som den förra; ännu ståtligare stod den där. Och nu kunde bröderna, eftersom deras stadiga stuga var färdig, åter med fulla krafter bege sig på sina fångstfärder. De rustade sig både för jakt och för fiske i Ilvesjärvi sjö, de gav sig i väg med vapen och fångstredskap, och även hundarna följde dem med eldskimrande ögon. Utan att tröttna strövade de över skogiga berg, kärr och marker och skar i alla riktningar insjöns klara yta, snärjande åt sig skaffning såväl för stunden som för den kommande bistra vintern. Och därvid offrade flera av skogens och havets invånare sitt liv. Eppure, prima che i campi di grano si fossero indorati intorno al villaggio, la casa si era alzata nella prateria di Impivaara: sorgeva nello stesso posto, nello stesso modo e costruzione come la prima, ancora più imponente. Ed i fratelli, ora che la solida casa era compiuta, potevano dedicarsi con tutte le loro forze alle spedizioni di caccia. Si equipaggiarono tanto per la caccia quanto per la pesca sul lago di Ilvesjärvi, si misero in moto con le loro armi, con i loro arnesi, e i cani li seguivano con gli occhi scintil-lanti. Instancabili correvano per i monti boscosi, per paludi e terreni, dappertutto sulla limpida superficie del lago, mettendo da parte delle provviste tanto per il momento quanto per il grave inverno futuro. Ed allora più d’un suddito di Ahtola e di Tapiola (Ahtola e Tapiola, luoghi citati nel Kalevala come sinonimi di laghi e di boschi.) vi perdè la vita. 07002
Bottom
07003
Top
Men nu lyster mig berätta om den gamle Fnösk-Matti, brödernas enda vän härute i skogarna. - Det var en gubbe, som hette Fnösk-Matti; han bodde på cn lummig masurbacke, bodde där ensam för sig själv i sin lilla koja några tusen steg från Impivaara berg. Han tillverkade det mjukaste fnöske i Tavastland och olierrans starka näverskor, och denna sysselsättning säkrade honom ständigt hans dagliga bröd. I sina yngre dar hade han rest i Österbotten, dit han som förträfflig körsven följde med socknens förra prost, som flyttat ända till Lapplands gränser. Där hade I nösk-Matti dröjt den följande sommaren, jagande björnar, järvar och tranor på Nordens oändliga myrar. Om dessa färder hade han mycket att berätta; och han ägde ett makalöst minne; inte glömde han vad han en gång såg eller hörde. Skarpa var också hans sinnen och ögon: genom förvillande skogar vandrade han utan att gå vilse. Det fanns icke heller någon så fjärran ort, att han ej trodde sig på pricken veta den rätta riktningen dit, om han blott en gång besökt den. Han utpekade den strax med tummen; och fåfängt var att säga emot honom, så säker var han på sin sak. Om man till exempel frågade honom: "Var ligger Vuokatti”, svarade han genast, hötande ined tummen mot himlaranden: ”Där borta, titta lllngs med tummen min; där, om du så sköt med bössa. Kuusamo kyrka ligger vid den där lilla gropen, men ett litet tuppfjät till höger därifrån löper linjen lill Vuokatti.” Likaledes, om man frågte honom: "Var ligger Porrassalmi slagfält”, svarade han åter ofördröjligen och hötande med tummen mot himla-ianden: ”Där borta; titta längs med tummen min; dllr, om du så sköt med bössa.” Så säker var gubben, och ut och in på flera mils omkrets kände han också till skogarna kring sin koja. Han hade genomtraskat dem i alla riktningar, stundom letande efter fnöske-svampar, stundom efter skonäver och stundom vittjande sina snaror. Det hände också att han på sina rundfärder vek in till Impivaara-stugan för att hälsa på bröderna. Och då fick bröderna en trevlig stund: med munnarna på vid gavel lyssnade de på gubbens berättelser, med munnarna på vid gavel och öronen spetsade som läderlappens öron. - En augustiafton sitter han åter en gång hos bröderna språkande om sina skogsfärder i nordanlanden. Ora io vorrei narrare del vecchio Matteo dell’Esca, l’unico amico dei fratelli in quel bosco. C’era una volta un vecchio, di nome Matteo dell’Esca; abitava sopra una collina fitta di betulle, viveva solo in una capanna un mille passi lontano dal monte di Impivaara. Faceva l’esca più tenera di tutto il Häme, e le scarpe più robuste di scorza di betulla e questo mestiere non gli faceva mai mancare il suo pane quotidiano. Da giovane aveva viaggiato nel nord, dove, da bravo postiglione, aveva accompagnato l’ex prevosto della parrocchia, che era stato traslocato ai confini della Lapponia. Laggiù Matteo dell’Esca si era trattenuto l’estate successiva a caccia degli orsi, dei ghiottoni e delle gru negli sconfinati pantani di Tapiola. Di questi viaggi egli aveva molto da raccontare: la sua memoria era incomparabilmente tenace, egli non scordava nulla di quanto una volta aveva veduto o udito. Acuto era pure nell’osservare e nel guardare; attraverso i laberinti delle foreste egli passeggiava senza mai smarrirsi. Non si trovava luogo tanto lontano dove egli non fosse stato una volta, la cui ubicazione egli non pensasse di conoscere, non sbagliandosi di un capello. Egli la indicava col pollice; e vana riusciva ogni contestazione, tanto incrollabili egli riteneva le sue cognizioni. Se, per esempio, tu gli domandavi: « Dov’è Vuokatti? », rispondeva subito, tendendo il dito verso l’orizzonte : « Laggiù, guarda lungo il mio pollice, laggiù, come se tu prendessi la mira. La chiesa di Kuusamo è verso quella piccola sgraffiatura, ma, a un salto di gallo a destra, passa la linea di Vuokatti ». Nello stesso modo, se tu gli domandassi: «Dov’è il campo di battaglia di Porrassalmi », egli di nuovo ti risponderebbe senza indugio e puntando il pollice verso l’orizzonte : « Laggiù, guarda lungo il mio pollice, laggiù, come se tu prendessi la mira ». Così era preciso il vecchio, e conosceva esattamente tutti i boschi varie leghe all’intorno della sua capanna. Li aveva attraversati parecchie volte, ora in cerca di esca, ora di scorza per le scarpe, e ora delle sue trappole. Talvolta gli avveniva anche che, nel girellare, capitasse alla casa di Impivaara per salutare i fratelli; ed era quello per loro un momento gradito: a bocca aperta e con le orecchie ritte come quelle dei pipistrelli ascoltavano i racconti del vecchio. Una volta ancora, una sera d’agosto, si trovava in visita dai fratelli, chiacchierando delle sue caccie nelle terre del nord. 07003
Bottom
07004
Top
Juhani: Jaså. Men hur gick det sedan? Gianni. Bene! E poi? che avvenne? 07004
Bottom
07005
Top
Fnösk-Mutti: Ja, hur gick det månne? Därifrån kom vi till en jädrans öppning, till ett flyigt kärr, och på skidorna gled vi över den pösande graven. Vi hittade flera varma tranbon, sköt många skriande tranor, fyllde säckarna trinda med ägg och fjädrar, och tranorna slängde varje gubbe som en grann bunt över axeln. Och så tog vi oss en sup. - Sedan for vi vår kos igen, med hundarna och tranorna på nacken, över den gungande och svallande, bubblande och sjudande myren; och ofta var någon av mannarna på vippen att för allan tid sjunka i det evinnerliga djupet, med en kvinkande hund på nacken. Men så kom vi ändå åter opp på en ekande backe, på hård mark, fastän våta som dränkta möss. Där redde vi oss vårt nattläger, tände en fladdrande eld och klädde av oss våra slaskvåta jackor. Det var bara att dra skjortan och byxorna av sig som ett ofläkt ålskinn. Snart ångade kläderna på grenarna, tranäggen fräste i den glödande askan och vi själva vred och svängde på oss i eldens ljuvligt stekande hetta, splitternakna som nattliga spöken. Och så tog vi oss en sup. - Men hur fick vi månne tiden att gå? hur förflöt majnatten för oss? Nå, hundarna svängde ju på sina fuktiga näsborrar och bligade opp mot trädens toppar. Slutligen började också vi kika oppåt, och vad tror ni vi såg? Matteo dell’Esca. Già. E poi che avvenne? Poi si arrivò ad una enorme frana, a un pantano mobile e si scivolò sugli sci attraverso quella fossa gorgogliante. Vi trovammo parecchi nidi di gru ancora caldi, si ammazzarono parecchie gru stridule, si riempirono i nostri sacchi d’uova e di piume e un uomo si gettava le gru sulle spalle a grossi pacchi. E poi facemmo una bevuta. Quindi disor-meggiammo, con i cani e con le gru sulle spalle, attraverso il pantano mobile, nella palude sonora e gocciolante; e spesso si correva rischio di sprofondare per sempre nell’abisso, col cane che guaiva sul dorso. Ma in qualche modo si arrivò sopra un colle risonante, sopra un terreno solido, sebbene fradici mezzi, come topi a nuoto da un guado. Ci rizzammo un bivacco per la notte, ci accendemmo un fuoco tremolante e ci spogliammo delle vesti gocciolanti. Non c’era altro da fare che strapparsi da dosso le brache e la camicia, sfilarseli come una pelle d’anguilla. Presto le vesti fumarono sui rami, le uova di gru sfrigolarono nella cenere, e noi stessi ci rivoltolavamo a quel gradevole fochetto tutti nudi come fantasmi notturni. E poi facemmo una bevuta. Ma come trascorse il tempo? Come ci passò la notte primaverile? I cani non cessavano di gironzolare con i musi umidi e sbirciavano fra il fogliame degli alberi. Alla fine anche noi cominciammo a adocchiare le cime degli alberi, e che cosa vedemmo lassù ? 07005
Bottom
07006
Top
Juhani: Ja, säg det. Troligen en liten björnnalle med halvöppna ögon. Gianni. Diccelo, forse un orsacchiotto lappolante? 07006
Bottom
07007
Top
Timo: Eller självaste Körri och Kyöpeli, de leda gastarna, antar jag. Timoteo. O Körri e Kyöpeli (Körri e Kyöpeli = nomi di demoni.) in persona, io credo. 07007
Bottom
07008
Top
Fnösk-Matti: Varken si eller så, utan där satt en brunaktig drasut till järv oppe i grenverket på en torr och mossig tall. Heiskanen sköt, men bommade; Lill-Jussi sköt, men bommade; slutligen smällde också jag i väg en salva, men med nästan samma lycka. Järven bara guppade till ett tag och gav ifrån sig en riktigt ilsken morrning, men satt näpet kvar på Htcnen. Då skrek Heiskanen: ”trollkonster, trollkonster!” tog ur fickan en dödmanstand, bet i den några gånger och spottade på lodet, som han ånyo vred in i sin bössa. Sedan fäktade han en stund med handen i luften, och anskrämmeligt rullande sina Agon sade han, den jädrans pojken, ett par tre märkvärdiga, förskräckliga ord, sköt och ner damp järven b ån tallen. Men långt från döden var alltjämt den baddaren, och leken begynte på nytt. Vi själva, alldeles nakna som vi var, kunde näppeligen träda bad-diiren inpå livet; ej heller ville hundarna nalkas honom, utan tassade och småskällde på en famns håll, ulti järven fräste mot dem från buskarna. Trolldoms-k i al terna, ser ni, verkade alltjämt. Men Heiskanen brtrjade åter vräka gräsliga ord ur munnen sin, fäk-Iunde med handen och gruvligt rullande med ögonen. Och se när hunden nu riktigt rök på den rödkäftiga •ilvugeln, så uppstod det allt ett slagsmål. O herre du mllde så hunden nu gick åt järvstackarn, så här, så här bara! Ni har, tammefan, aldrig sett en sådan kurans och kalabalik, nej då. Matteo dell’Esca. Nè l’uno nè l’altro: se ne stava lassù un ghiottone bruno scuro, sulla forca di un pino secco e barbuto. Heiskanen tirò, ma fece padella. Giannino tirò, ma anche lui lo mancò, finalmente anch’io tirai, ma quasi con lo stesso risultato; il ghiottone si dondolò e grugnì rabbiosamente, ma rimase seduto sul suo ramo. Allora Heiskanen (Alcuni nomi propri di persona non sono stati tradotti, mancando il i orrispondente italiano, mentre quelli geografici sono stati lasciati nella forma originale.) gridò: «Stregonerie, stregonerie!», si levò di tasca un dente di morto, lo morse diverse volte e sputò sopra una palla, che rinfilò nel fucile. Poi agitò un momento la mano in aria, e facendo gli occhiacci esclamò : « Figlio del diavolo », due o tre parole strane e terribili, sparò e il ghiottone ruzzolò giù dal pino. Ma quel furfante era ancora lontano dalla morte; il giuoco dovè ricominciare. Anche noi, nudi come Dio ci aveva fatto, non osavamo accostarci a quella canaglia e nemmeno i cani avevano voglia di avvi-cinarglisi, ma saltavano e annusavano a una tesa di distanza, mentre il ghiottone sputava loro contro e grugniva in un cespuglio. Si vedeva che le potenze magiche agivano ancora. Ma Heiskanen riprese a sfilare dalla bocca orribili parole agitando le mani e stralunando gli occhi. E quando un cane si slanciò su quel gola-di-fuoco, come un razzo sfavillante, allora sì che si scatenò un buggerio. Dio santo! quando il cane si attaccò al ghiottone, piglia, piglia! che botte, che picchi, mai se ne son visti dei simili. Davvero! Porco demonio! 07008
Bottom
07009
Top
Juhani: Jäklar anamma! Gianni. Corpo di mille bombe! 07009
Bottom
07010
Top
Timo: Man borde ha varit med om den roligheten! Timoteo. Che bel vedere davvero! 07010
Bottom
07011
Top
Fnösk-Matti: Nog var det en rolig och lustelig lek, alltid. Matteo dell'Esca. Era un giuoco numero uno, era! Maria santa! 07011
Bottom
07012
Top
Timo: Och sedan stack ni järven i påsen? Timoteo. E allora avete ficcato il ghiottone nel vostro sacco. 07012
Bottom
07013
Top
Fnösk-Matti: Visst var det en grann persedel att stoppa i påsen; en fet klumpeduns. Ja; och så tog vi oss en sup. - Sedan drog vi jackorna på oss igen, kruttorra, och lade oss snällt att sova i den fladdrande brasans värma. Men med sömnen blev det lite si och så, enär trollpilar som eldormar ideligen flög härs och tvärs i luften över våra huvud. Heiskanen störtade ofta nog opp, ropande med ljudlig stämma: ”Slockna, trollpil, slockna, trollpil!” och fräsande singlade somliga av dem ned i skogen, somliga åter i den gråa myren, men de flesta fortsatte sin släta bana utan att fästa sig vid hans rop. Och en gång hördes, ilande från norr till syd, en sakramentskat ilsken och häftig väsning, åtföljd av ett långvarigt litet sorl. Vad månne det var för en pojkfan som där skuttade i väg? frågte jag Heiskanen, som efter en stund grymtande svarade mig: ”Där färdades ju självaste hin onde.” -Så gick åter en timme, gick två, och det blixtrade i det milda, dimmiga vädret. Men österifrån vid myrkanten hördes plötsligt ett ljud som om mossbelupna granar hade susat till, och från myrens västra sida svarade ett annat ljud, men lent som prasslet från en liten björkdunge. Vad susade där, och vad prasslade här? frågte jag igen, och äntligen svarade Heiskanen grymtande: ”Det är grandungens farsgubbe som språkar med sin dotter.” - Men äntligen gick natten och grydde dagen och vi började åter traska vidare. Men se nu såg vi alldeles vid skogsranden en black-nad, jädrans stor varg, men han flydde som ärthäss-jan för virvelvinden. Till sist såg man bara hans vänstra bakben, jag sträckte bössan och sköt av tassen på honom, av som en riska, men han räddade lindå sitt skinn. Jag sköt av labben på stackarn. Matteo dell'Esca. Era proprio un cosone grande e grosso da ficcarsi nel sacco, un bel ciccione. Bene! e poi facemmo una bevuta. E poi ci rinfilammo i vestiti secchi come la polvere e ci mettemmo bellamente a dormire al calduccio di quel fuoco vacillante. Ma dormimmo solo un pochettino, perchè dei dardi magici, simili a frecce infuocate, volavano su e giù per l’aria, senza posa, dandoci il capogiro. Spesso Heiskanen saltava su, gridando ad alta voce : « Spengiti, dardo magico, spengiti, dardo magico! », e qualcuno ne piombava giù dentro il bosco, o nello stagno grigio, ma parecchi ancora continuavano a scivolare, senza badare alle sue grida. Un’altra volta risuonò, da nord verso sud, un maledetto soffio cui tenne dietro un fischio lungo: « Chi è mai questo messere? », chiesi io a Heiskanen, che dopo un momento mi rispose brontolando : « È il diavolo in persona che è passato di qui ». Passò un’ora, ne passarono due e gettava fuoco l’aria umida e nebbiosa. Ma da oriente, dall’orlo della palude si udì ad un tratto una voce come il sussurro di abeti muscosi e dall’orlo d’occidente rispose tosto un’altra voce, ma sottile come il mormorio di un piccolo betulleto. « Che cos’è quel sussurro laggiù e che cos’è questo mormorio quaggiù? », io domandai di nuovo ed Heiskanen finalmente rispose brontolando : « È il babbo del pineto che chiacchiera con la sua figliola ». Ma finalmente passò la notte e spuntò il giorno, e ci rimettemmo in cammino. Quand’ecco, proprio all’orlo del bosco, vedemmo un diabolico lupo grigio, ma scappò come un graticcio da seccare i piselli portato via da un vortice di vento. Alla fine non si vide più che la zampa posteriore di sinistra : io la presi di mira, e la trapassai, come fosse cartilagine, eppure si salvò la pelle lo stesso. Gli avevo colpito la zampa a quel povero diavolo. 07013
Bottom
07014
Top
Timo: Å fanken! Labben av som en istapp, och sedan låg den framför er på marken som grisfoten på lastlagsbordet. Timoteo. Corpo del demonio! una zampa spezzata come un ghiacciolo e giaceva a terra dinnanzi a voi come una zampa di porco sulla tavola del martedì grasso. 07014
Bottom
07015
Top
Fnösk-Matti: Nå inte just så precis. Matteo dell’Esca. Non proprio così! 07015
Bottom
07016
Top
Tuomas: Men hur märkte ni att tassen gått av? Maso. Ma come vi siete accorti di avergli spezzato la zampa ? 07016
Bottom
07017
Top
Fnösk-Matti: Vi löpte ju efter honom ett duktigt stycke och såg ofta, hur vargpojkens släpande, sviktande tass, mens han traskade, hade gjort såna där tior i sanden. Matteo dell'Esca. Gli abbiamo corso dietro per un buon pezzo di strada e abbiamo visto come spesso il lupatto con la sua zampa vacillante e strisciante lasciava impressi nella sabbia dei segni come dei dieci. 07017
Bottom
07018
Top
Timo: Nå jäklar anagga! Tior i sanden? Hi, hi, hi! Timoteo. Che il diavolo vi porti! Dei dieci sulla sabbia? Ih, ih, ih! 07018
Bottom
07019
Top
Fnösk-Matti: Tydliga tior. Matteo dell'Esca. Dei chiari dieci. 07019
Bottom
07020
Top
Juhani: Vargen var i klämma. Gianni. Il lupo era stregato. 07020
Bottom
07021
Top
Fnösk-Matti: Vargen var i klämma, liksom också männen. Men de förbaskade hundarna vek ej ett lamnsmått från våra hälar, utan stegade nedslagna, med slokande svansar, de alltid förr så tappra hundarna. Matteo dell’Esca. Il lupo era stregato e gli uomini anche. E quei diavoli di cani non si scostavano un pollice dai nostri calcagni, ma andavano innanzi malinconici, con la coda penzoloni, i cani prima tanto arditi. 07021
Bottom
07022
Top
Aapo: Vad hade stukat deras iver? Abramo. Che cosa aveva fiaccato il loro zelo? 07022
Bottom
07023
Top
Fnösk-Matti: Trollkonsterna, de omtöcknande trollgaserna, med vilka himlen var späckad som med krutrök i krigstid. Heiskanen sökte visserligen göra sitt bästa, besvor och förbannade och fäktade med handen, men utan minsta nytta. Och Lill-Jussi, den spjuvern, skuttade i väg som ett nystan, stampade i marken och svettades svårt. För pojken var inte begåvad med mera benlängd än högst tre kvarter; men en riktig utterrygg hade han, lång och seg. Seg var hela mannen också, fördömt seg och fast som själva uttern. Länge dammade han i väg efter vargen, som linkande traskade framför honom, men sist och slutligen hjälpte intet, utan han måste lämna Svans-Heikki i skogens värjo. Ja; och så tog vi oss en sup. Och när vi gjort detta, började vi åter traska hemåt, bärande vårt rikliga byte. Så stegade vi i väg, med påsarna under armen, i påsarna äggen och fjädrarna och annat mindre skogsvilt; skidorna och tranorna på ryggen, bössorna i näven; och turvis kånkade envar på sin axel den ludna järven. Så färdades vi. Men vid molnens rand flög en liten, bräkande beckasin; jag sköt den och stoppade den i påsen. Efter att ha gått ett stycke till fick jag i en talltopp syn på en flygande ekorre, platt och storögd, och jag sköt den och stack den i påsen. Matteo dell'Esca. Le stregonerie, quei vapori magici di cui l’aria era piena come dopo la battaglia l’aria è piena di polvere. Veramente Heiskanen faceva del suo meglio, scongiurando e maledicendo, gridando e gesticolando, ma tutto invano. E Giannino lo sbarazzino, saltellava come un nano, scalpitava tutto sudato; perchè le gambe di quel ragazzo non erano più di tre pollici, ma aveva una vera schiena di lontra, lunga e coriacea. Tutto coriaceo era costui, maledettamente coriaceo e resistente come una lontra. A lungo trotterellò dietro il lupo che scappava zoppicando; ma in conclusione non gli giovò, chè dovè lasciarlo alla protezione dei boschi. Bene, e allora facemmo una bevuta. E quando questa fu finita, riprendemmo il cammino verso casa, portando la nostra pingue preda. Si marciava coi sacchi sotto il braccio, nei sacchi le uova e le piume e qualche selvaggina più piccola; con gli sci e le gru sulle spalle, i fucili in pugno e ciascuno di noi portava a turno, in bilancia sulle spalle, il velloso ghiottone. Così andavamo innanzi, quando una beccaccina pigolante svolazzò sull’orlo delle nuvole; io la colpii e la misi nel mio sacco. Andammo avanti un altro po’ ed io vidi nel fogliame di un pino uno scoiattolo volante piatto e dai grandi occhi, gli tirai e lo misi nel mio sacco. 07023
Bottom
07024
Top
Slutligen anlände vi till vida, höga gläntor och en gång skymtade ännu Turkkila gård, från vilken vi begett oss på den bistra färden. Vi kom till ett blodigt ställe, som Turkkilahusbonn utpekat för oss redan då vi gick ut på jakt, och där en björn för två dagar sedan hade dödat en ståtlig hingst. Vi tittade en stund på björnens nedsölade bord, och jag märkte strax att han nyligen, antagligen föregående kväll i solnedgången, hade kommit och njutit av stekens rester. Jag tänkte som så, att han igen skulle återvända till samma ställe vid solnedgången, och därför beslöt jag stanna och vänta på honom; men de övriga gick vidare till Turkkila för att bereda sig en glad aftonmåltid. Där stod jag nu och funderade och eftersin-nade hur jag skulle mottaga min gäst på den öppna gläntan, där det inte fanns ett enda träd att klättra opp i. Men ”den fiffiga vinner över den flinka”, och slutligen uppfann jag något, som närapå liknade en jädrans maskin. Jag såg där i närheten en tjärvedsstubbe, svart och gruvligt stor, vars rötter tjälen om vårarna hade lyft i höjden, åtminstone en aln högt. Med min yxa högg jag av dess mellersta rot, som tiiingde sig lodrätt nedåt, röck ut den och utvidgade llnnu gropen lite. In i den kröp jag sedan, stack bössmynningen ut mot blodfältet och började i det lina skyddet med ett starkt fäste över huvudet vänta pfl björngossen. Han nalkades, närmade sig hasande liån dälden, högg tänderna i hingstens söndersargade bog, och jag beslöt nu försiktigt ge honom lite bly i skallen. Men har man sett på fanken! då klirrade det dlir mässingsbeslaget på bösskolven helt lite mot en ii v jackans tennknappar, och björnens skarpa öra Ii (ir de strax klirret. Ursinnig störtade han mot mig, men därifrån small det emot honom. Struntande i det sprang han bara i samma riktning, skriande med skrämmande stämma. Nu hördes ett väldigt buller (•ver mitt huvud; rötterna brakade och jorden räm-iiudc, när den månghornade stubben lyftes bort ovanom mig. Och jag pojkstackare tänkte redan att min inilalykt var kommen och väntade bara, med bössan i näven, att bestens vidöppna gap skulle uppenbara sig. Men plötsligt slutade tumultet, och allt var tyst och stilla, tyst som i graven, och det blev intet av det vllntade nappataget. Jag bidade en stund till, men • lutligen tittade jag som hastigast mellan de i luften Iftcnde rötterna på andra sidan, och där låg ju björnen alldeles livlös, med den kullstjälpta stubben i I.unnen, och ur det mäktiga bröstet flöt blodet i mulini. Men heleja! tänkte jag, där jag igen stod som en Ii i gosse, under den fria himlen. Tjärstubben över mig hade ju flinkt förflyttat sig bort. Alla fine si arrivò a lande alte e vaste e apparve ancora a sud la fattoria di Turkkila dalla quale si era partiti per questa difficile gita. Si giunse a un luogo insanguinato, che il padrone di Turkkila ci aveva mostrato già quando eravamo partiti per la caccia, e dove due giorni innanzi un orso aveva sbranato un superbo stallone. Colà sostammo a guardare la tavola lordata dall’orso ed io osservai subito che egli, forse la sera prima, era ritornato, al tramonto del sole, a godere gli avanzi del suo banchetto. Pensai che sarebbe tornato sul posto al tramonto anche di quel giorno e decisi quindi di rimanere ad aspettarlo; ma gli altri si avviarono a Turkkila per preparare una lieta cena. Colà allora mi fermai e stavo continuamente pensando e mi scervellavo come avrei potuto spiare il mio ospite in quella landa aperta, dove non cresceva nemmeno un albero per arrampicarvisi. Ma « il furbo vince lo svelto » ; trovai alla fine un ripiego, un tiro proprio geniale; scorsi là vicino un ceppo da catrame, nero e grossissimo, le cui radici i geli della decorsa primavera avevano spinte in su, almeno per l’altezza di un cubito. Di questo ceppo io scalzai con la mia ascia la radice centrale, quella che si affonda dritta in terra, la trassi fuori e allargai il buco ancora un pochino. Allora vi strisciai dentro, misi la canna del fucile verso il posto insanguinato e in quel grazioso rifugio cominciai ad aspettare l’orsacchiotto, con una solida fortezza sulla testa. L’orso venne, sbucò dai cespugli, ficcò le zanne nella spalla lacera dello stallone e allora io decisi prudentemente di mandargli del piombo nella fronte. Ma che diavolo! la placca di latta del calcio urtò dolcemente contro un bottone di stagno della mia giacca e il fine orecchio dell’orso percepì subito quel tintinnio. Come forsennato si scagliò contro di me, ma io gli sparai contro. Senza badarci, continuò a correre, urlando spaventosamente. Allora si udì un fracasso sulla mia testa; le radici scricchiolarono e la terra tremò, quando il ceppo ramificato mi fu strappato di sopra alla testa. Ed io, disgraziato, pensai che fosse già venuto il giorno nefasto e attesi, col fucile in pugno, che mi si spalancasse contro la gola del mostro. Ma ad un tratto il fracasso cessò e tutto fu quieto, muto come una tomba e non mi venne, come mi aspettavo, ad una picchiata. Aspettai ancora un momento e finalmente detti un’occhiata dall’altra parte delle radici sollevate: laggiù giaceva senza vita l’orso, stringendo fra le zampe un tronco, irrorando di sangue la terra dal suo petto poderoso. Ma bravo! pensai, ritrovandomi libero, sotto il libero ciel. Il ceppo da catrame era stato spostato via dalla mia testa proprio a tempo debito. 07024
Bottom
07025
Top
Juhani: ”Helvete, sa Heskus-Jaakko!” Gianni. All’inferno! diceva Giacomo di Heskuu (Allude al detto di un mendicante, noto nel paese di Kivi.). 07025
Bottom
07026
Top
Timo: Nå tammetusan och sju smeder! Timoteo. Per sette fabbri! 07026
Bottom
07027
Top
Juhani: Den flinkaste knycken på jordens rund! Gianni. Il tiro più svelto che si sia visto sul globo terrestre! 07027
Bottom
07028
Top
Tuomas: En tapper knyck, en manlig knyck både av björnen och er. Maso. Un bel tiro, un tiro coraggioso, tanto da parte dell’orso quanto da parte vostra! 07028
Bottom
07029
Top
Juhani: O du svarta tjur! Gianni. Per le corna del diavolo! 07029
Bottom
07030
Top
Timo: Jäklar! Annat kan jag inte säga. Men hur gick det sedan? Timoteo. Diavolo! altro non so dire! Ma e poi? 07030
Bottom
07031
Top
Fnösk-Matti: Nå, du gissar väl hur det sedan gick, gissar att smällen hördes ända till Turkkila som från en byttbotten, och fick i väg mannar som mygg till gläntan. Nu uppstod glamman och stoj, när man på en sviktande, gungande stång bar björnen till gården. Nog var den en ärkepappa alltid: där den hängde ocli svängde förmörkade den Turkkilas hela stuga såsom ett tjockt åskmoln på himlen. - Så var det med den dagens stök, den dagens och den färdens. Och så tog vi oss en sup. Matteo dell'Esca. Sì, tu indovini che cosa avvenne poi, che il fracasso si udì fino a Turkkila come dal fondo di una caldaia e radunò la gente come zanzare in un campo. E si levò un fracasso e uno scompiglio, quando sopra una pertica piegante ed oscillante si portò l’orso alla fattoria. Ed era proprio un bel compare : dondolando da un gancio al soffitto, oscurava tutta la sala di Turkkila, come in cielo una nuvola temporalesca. Queste furono le pene di quel giorno, di quella giornata e di quella caccia. E poi facemmo una bevuta. 07031
Bottom
07032
Top
Juhani: Och så firade ni gladeligen gravöl. Gianni. E avete celebrato dei lieti banchetti funebri dell’orso. 07032
Bottom
07033
Top
Fnösk-Matti: Ja, vi började i Turkkila och slutade i prästgården, slutade med mosiga ansikten och blacka ögon. Så var det, och de dagarna har varit och farit, Men gärna minns den här gubben färderna från sin mandoms bästa dagar och gärna berättar han ont dem. Matteo dell’Esca. Li abbiamo cominciati a Turkkila e finiti alla parrocchia. Li abbiamo finiti con visi ben pasciuti e con occhi imbambolati così, e quei giorni se ne sono andati per sempre. Ma volentieri ci si ricorda, da vecchi, delle avventure degli anni virili e volentieri si raccontano. 07033
Bottom
07034
Top
Aapo: Och gärna hör vi på dem. Abramo. E volentieri noi le stiamo a sentire. 07034
Bottom
07035
Top
Juhani: Berätta så ända till morronkvisten, och vi minns alls inte att det finns sömn i världen. Gianni. Continuate a raccontare fino a giorno fatto, noi non ci ricorderemo che c’è il sonno nel mondo. 07035
Bottom
07036
Top
Fnösk-Matti: Nog är det på tiden att klunsa i väg till sitt kyffe igen; på tiden, jo. Farväl, bröder! Matteo dell'Esca. Ma ormai è tempo di arrampicarci nella nostra bicocca: sì, è tempo: fratello diletto! 07036
Bottom
07037
Top
Juhani: Farväl, vördnadsvärda Matti! Gianni. Il Signore vi guardi, bravo Matteo. 07037
Bottom
07038
Top
Aapo: Må så väl, och var alltid välkommen till våi stuga! Abramo. State bene e siate sempre il benvenuto in casa nostra. 07038
Bottom
07039
Top
Så begav sig Matti, med yxan på axeln, i väg mot sin lilla koja på den lummiga masurbacken, långt borta från byn. Men till nattens ro lade sig bröderna, ty mörkret fick redan överhand, och kvällens allt dunklare ljus skimrade blekt genom stugans trånga fönsteröppningar. Men länge svärmade tankarna eldigt i deras hjärnor, jagande den vederkvickande sömnen på flykten. De mindes Fnösk-Mattis berättelser från de nordliga ödemarkerna, den förhäxade luften som rådde där, och trollpilarna, som fräsande llög härs och tvärs genom den dunkla natten. Liksom pilarna där gnistrade och bössorna blixtrade, så blixt-mde i deras bröst en underlig lust och iver. Mest av nllt eldades deras iver av tranan, denna så klokt och skarpt blickande fågel, vars karga skri rullar kring nordanlandens myrar; och i deras tankar hägrade de ljunbeklädda bonas ljuva värma, hägrade med sina glänsande ägg i odonbuskarnas gömma. Att fånga de Irtnghalsade fåglarna och plundra deras bon, det var un brödernas lusta. Starkt tjusades deras sinnen av nordankärrens högtidliga dunkel. E Matteo si avviò, con l’ascia sulla spalla, verso la capanna, nel fitto delle betulle, lontano dal villaggio. I fratelli se ne andarono al riposo notturno perchè già vinceva la tenebra e la pallida luce della sera passava debolmente per i finestrini della loro casetta. Ma per un pezzo ancora i pensieri si affollavano nel loro cervello, cacciandone il sonno refrigerante. Ricordavano quel che Matteo dell’Esca aveva raccontato dei deserti del nord, di quell’aria stregata e delle frecce magiche che attraversavano sibilando la cupa notte. Come lassù brillavano le frecce e lampeggiavano gli schioppi, così il loro petto era inondato da una strana passione, soprattutto nutrita dalla gru, da quell’uccello dall’aria savia e permalosa, che schiamazza nei pantani del nord, e, nel loro pensiero, brillava il cordiale calore dei piumati nidi e, dal grembo dei cespugli di rosmarino, il chiarore delle uova lucenti. Di acchiappare lassù quei colli lunghi e di derubarne i nidi, questa era allora la smania dei fratelli. Potentemente li attirava la solenne mestizia del nord. 07039
Bottom
07040
Top
Men längst av alla vakade Juhani på sin bädd. Han yiubblade över med vilka medel man här på hemsocknens marker kunde få till stånd en fångstfärd, som kunde jämföras med den nyss beskrivna jakten l'rt 1’imentolas myrar. Han erinrade sig Kourukärret, illlr det visserligen inte fanns tranor, men ymnigt med brokiga änder. Och enär nordmännens supning l.lngslade hans sinne med särskild kraft, så mindes Iiiiu att det fanns brännvin i Viertola herrgård. Och ••Allinda lyckades han tankevägen sammanfoga en •.m ts avbild av den förträffliga jakten uppe i norr, och i Iter att ha beslutat sätta i gång med den följande illig, somnade han äntligen; men i sömnen huserade Inni länge på Fnösk-Mattis mäktiga färder. En gång hoppade han mitt i drömmen upp från bädden, ry-i>indc med anskrämmelig stämma: ”Järvungen! Tafast den tranhalsen!” Åt detta rop morrade de övriga, halvvakna, ilsket från sina lyor; men sjönk dock snart tillbaka i sömn. Men länge stirrade Juhani omkring sig, innan han fattade att han ingalunda stod på Lapplandsvida marker, bland myrarna, i de gråa nejderna, utan på hemstugans fridfulla skulle. Småningom klarnade hans sinne, han lade sig åter på bädden och insomnade djupt. - Men på morgonen, efter uppstigningen, erinrade han sig sitt beslut från i går och började strax förklara det för de övriga. Ma più a lungo di tutti vegliava Giovanni nel suo letto. Egli andava imaginando come avrebbe potuto organizzare, nella loro parrocchia natale, una partita di caccia da mettere a paro con quella ora appunto raccontata dei pantani di Pimentola : si ricordava della palude di Kouru, dove di gru non c’era l’ombra, ma si trovavano invece branchi di anitre dai fianchi cangianti. E quando le lunghe trincate degli uomini del nord lusingarono l’animo suo con strana forza, gli venne in mente che avrebbe trovato dell’acquavite nella fattoria di Viertola. E così egli compose nella sua fantasia una specie di imagine delle cacce nordiche, e, avendo deciso di metterla in esecuzione il mattino seguente, finì per addormentarsi: ma nel sonno durò per un pezzo a fantasticare di Matteo dell’Esca e delle sue cacce. Una volta saltò su dal letto gridando con voce terribile: «Un ghiottone! un ghiottone! prendetelo per il collo, quel brigante » e mezzo risvegliati da quell’urlo, gli altri gli si rivoltarono contro dai loro cantucci, ma presto ripresero sonno. Gianni però rimase a lungo ad occhi spalancati guardandosi attorno prima di avvedersi che non si trovava nelle terre sabbiose di Lapponia, fra i pantani ed i grigi promontori, ma sul pacifico soppalco di casa sua. Poco a poco la mente gli si schiarì, si risdraiò sul letto e si addormentò sodo. Ma, al mattino, alzatosi, si ricordò della decisione presa nella notte e cominciò subito a darne conto agli altri. 07040
Bottom
07041
Top
Juhani: Bröder, hören vad jag säger och vad jag nu vill inskärpa i ert sinne. Jag minns nämligen en fångstrik ort, och undrar storligen över att vi ända till denna dag glömt Kourukärret, i vars gräsmarker och klara gölar det svärmar otaliga vattenfåglar. Dit må vi nu bege oss på jakt och därifrån hämtar vi säcktals med änder som långrovor. Gianni. Fratelli, sentite che cosa dico e dove voglio rivolgere la vostra mente. Mi ricordo di una contrada ricca di caccia, e mi sorprende che sino ad oggi ci siamo dimenticati della palude di Kouru, nei cui prati e limpidi laghetti si addensano uccelli acquatici senza numero e misura. Ora andiamo a caccia laggiù, e portiamone anatre a sacchi come mazzuoli. 07041
Bottom
07042
Top
Tuomas: Jag är med om saken. Maso. Son d’accordo. 07042
Bottom
07043
Top
Timo: Gärna jag med. Timoteo. Anch’io volentieri. 07043
Bottom
07044
Top
Eero: Jag med; och när jag spankulerar i Kourukärret, tycker jag mig vara Lill-Jussi på Lapplands myrar. Låt gå för det! Rico. Anch’io. E quando me ne andrò in giro per la palude di Kouru, mi sembrerà di essere Giannino nei pantani di Lapponia. Andiamo! 07044
Bottom
07045
Top
Aapo: Inte heller jag är mot företaget, som kanske skaffar oss flera dagars föda. Abramo. Nemmeno io sono contrario al progetto, che ci procurerà molti giorni di provviste. 07045
Bottom
07046
Top
Juhani: Vi besluter oss alltså för färden. Men till Kourukärret är det en duktig väg, en riktig varga-verst, och nog stannar vi där åtminstone över en natt. Därför vore ej, skulle jag tro, en sup av ondo, när vi kojar under bara himlen. Gianni. Dunque il viaggio è deciso. Ma di qui alla palude di Kouru c’è un tragitto lunghissimo, enorme, e laggiù ci dovremmo passare almeno una notte. Perciò io penso che un sorso di acquavite non guasterebbe per un campeggio all’aperto. 07046
Bottom
07047
Top
Tuomas: I Viertola finns brännvin. Maso. A Viertola c’è dell’acquavite. 07047
Bottom
07048
Top
Juhani: Brännvin, och gott brännvin. Gianni. E di quella buona. 07048
Bottom
07049
Top
Tuomas: Sju kvarter, pojkar! Maso. Sette quartucci, ragazzo! 07049
Bottom
07050
Top
Juhani: Rätt! Ett kvarter per man. Gianni. Giusto! uno per ciascuno. 07050
Bottom
07051
Top
Aapo: Kanske låter vi brännvinet vara, då vi till vår lycka inte precis vant oss vid det än. Abramo. Ma forse sarebbe bene lasciare da parte l’acquavite, alla quale, grazie a Dio, non siamo ancora abituati. 07051
Bottom
07052
Top
Juhani: Nog har också du då och då tagit dig en sup liksom jag. Gianni. Ma tu ti ci sei messo di tanto in tanto al pari di me. 07052
Bottom
07053
Top
Eero: Försök, Aapo, fatta hans barnsliga pikar. Låt också oss en gång få säga: ”Och så tog vi oss en sup”, när vi som gråhåriga gubbar berättar om våra forna lijältedater för ungdomen. Låt oss inbilla oss att vi liksom i levande livet tuktar järvungar uppe i Norden. Rico. Devi capire, Abramo, la nostra idea puerile; cioè che noi pure possiamo dire una volta : « E facemmo una bevuta », quando, coi capelli grigi, racconteremo le nostre gesta alla gioventù. Lascia che anche noi, da desti, ci imaginiamo trasportati alla caccia dei ghiottoni del nord. 07053
Bottom
07054
Top
Juhani: Vad illfänas du igen? Det är ju bara rätt och tillbörligt, att mänskan sköter kroppen sin. Under denna färd kommer vi säkerligen att traska genom sumpiga myrar och pösiga gungflyn, och tillbringa våra nätter slaskvåta på bäddar av björnmossa. Då smakar en liten klunk ur fickpluntan nog så gott, skulle jag tro. - Vi finner alltså för gott att vi, när vi beger oss i väg, inte saknar medicinsupen i konten. Och nu må Lauri-pojken skynda sig till Viertola med det bästa rävskinnet under armen; och brännvin skall det komma. Gianni. Ancora delle sciocchezze? Eppure l’uomo ha il diritto e il dovere di aver cura del proprio corpo. Durante questo viaggio avremo un bel po’ da trampoleggiare per pantani e terreni mobili e passare le notti infangati e inzuppati in un letto di muschio. Allora una sorsatina di quella tale bottiglietta farà del bene, io credo. Il meglio sarà dunque di non mettersi in viaggio senza quella certa medicina nel sacco. Ed ora Renzo se ne vada a Viertola, con la miglior pelle di volpe sotto il braccio, in cambio della quale prenderà dell ’acquavite. ^ 07054
Bottom
07055
Top
Lauri gick alltså till Viertola efter brännvin till styrkedryck för andjakten i Kourukärret. - Ungefär femtusen steg från Impivaara, på Viertolas marker, ligger detta vida kärr, omgärdat av dystra skogar. På dess yta, där änderna har sitt trevna hem, omväxlar klara gölar med höga gräsfält och tuvrika halvöar med tvinande tallar. Hit hade bröderna beslutat färdas för att jaga knarkande änder, med hopp om ett lågat byte. Renzo si avviò a Viertola per prendere dell’acquavite che doveva mettere in forza i cacciatori di anitre a Kouru. Un cinquecento passi da Impivaara, nel distretto di Viertola, si stende quell’ampia palude, circondata da fìtti boschi. Sulla sua superficie, dimora cara alle anatre, si alternano limpidi laghetti, alti prati erbosi, lingue di terra e monticelli coperti di pini per metà disseccati. Laggiù avevano deciso i fratelli di recarsi a cacciare le anatre schiamazzanti, con la speranza di farne buona preda. 07055
Bottom
07056
Top
Lauri återvände från Viertola och hade med sig pärlande brännvin som tappats på en tennflaska, de-las farsgubbes forna skogsflaska. Men utom brännvinet hade han med sig ett viktigt budskap från Metsola, som hetsade brödernas sinnen till allt eldigare iver. Han berättade att en björn slagit en av Viertolas bästa oxar och kände också till mordplatsen, som låg norrut från Impivaara på Viertolas mark, men nära Jukola skogsrå. Förbi detta ställe beslöt de nu färdas till Kourukärret och lämna hemmet först då dagen lutade mot kvällningen. De skulle kanske möta björnen, som vid solnedgången plägar gå och njuta resterna av det fällda bytet. Så hoppades de. Och när de spisat en mäktig middag och kvällen nalkades, begav de sig starkt utrustade i väg; de hade näverkontarna på ryggen och skarpa laddningar i bössorna. Sist stegade Lauri, ledande hundarna vid ett rep och bärande i konten sju kvarter brännvin. Man hade kommenderat honom att stanna ungefär trehundra steg från slaktfältet, och han skulle lossa Killi och Kiiski när han hörde skrik eller bössmällar. Han handlade också därefter; stannade i god tid vid en granrot för att avvakta händelserna. De andra klev närmare stället, där oxen blivit sargad, och fann den till hälften uppätna djurkroppen på den blodiga marken i en dyster grandunge. De gömde sig nu på lämpligt skotthåll bakom ett lågt men tätt snår, och beslöt sig för att vänta. Tornò Renzo da Viertola, portando la periata acquavite, messa nella boraccia di zinco, che il babbo era solito di adoperare a caccia. Ma, oltre all’acquavite, egli aveva portato da Metsola una notizia importante, che punse ancor più al vivo la smania dei fratelli. Raccontò che un orso aveva ucciso uno dei migliori buoi di Viertola e sapeva anche dove la strage era avvenuta, nel terreno di Viertola a nord di Impivaara, ma vicino al confine del bosco di Jukola. Per questo posto decisero i fratelli di partire, per la palude di Kouru, e di tornare a casa solo verso il far della sera. Forse avrebbero incontrato l’orso, che è solito di tornare al tramonto del sole per terminare il pasto con gli avanzi della sua preda. Così speravano essi. E quando il loro pranzo sostanzioso fu consumato, e calava la sera, si misero in cammino, bene equipaggiati, col sacco di scorza di betulla sulle spalle e le cariche a palla negli schioppi. Per ultimo veniva Renzo, tenendo i cani al guinzaglio e portando nel sacco i sette quartucci di acquavite. Era fissato che sarebbe rimasto coi cani un trecento passi dal luogo del massacro e che avrebbe lasciati liberi Killi e Kiiski appena udito gridare e sparare. E così fece: si fermò a tempo sotto una quercia per aspettare che cosa sarebbe successo. Gli altri si avvicinarono al luogo dove il bue era stato scannato e trovarono sul terreno insanguinato il corpo della bestia per metà divorato, in una cupa abetina. Si nascosero a una distanza giusta per il tiro, in una bassa ma fitta pineta e attesero. 07056
Bottom
07057
Top
Så förflöt en ganska lång stund. Men slutligen hördes från dälden ett stillsamt tassande och prassel i riset, och nu gissade man att kostgångaren var i antågande till måltiden. Så var det också fatt. Bland träden nalkades tyst och försiktigt en oherrans stor björn. Men han tycktes ha anat ugglor i mossen; ty fnysande och svängande med nosen stannade han redan på långt håll från sitt offer. Länge konstrade han, och slutligen syntes han liksom hågad att dra sig tillbaka, utan att närma sig männen inom skotthåll. I djupaste tystnad avvaktade bröderna hans göranden i gransnåret, tills slutligen Timo, utan att fästa sig vid de andras varnande åtbörder, på omvägar började smyga sig mot den ilskna fienden. Och nu, när han trodde sig vara tillräckligt nära björnen, avlossade han ett skott; men endast krutet rök upp i luften ur fänghålet utan att tända laddningen i röret. Argsint rusade nu björnen som en stor, mossbelupen, rullande sten mot mannen, som ofördröjligen kastade sig ned med ansiktet mot jorden, och där låg han utan att röra på sig. Besten luktade på honom, skubbade och luggade, gruvligen morrande och fnysande. Timos dödsstund hade väl varit inne, om icke Juhani skyndat till hans hjälp, avfyrande ett skott mot björnens ryggrad. Han vågade ej sikta lägre, med tanke på sin broder, som låg under vidundret. Men lodet träffade inte målet, åtminstone ej tillräckligt nära, för grandungens furste rusade än vildsintare mot Juhani, och lämnade Timo att böka i jorden. Då svängde Juhani, försvarande sitt liv, bösskolven mot bestens öppna käft, och en fruktansvärd drabbning var i antågande. Men nu sköt Tuomas, borrande i björnens lår ett eldigt lod. Då också han måste handla varsamt för sin broders skull, kunde han icke sikta mot huvudet eller bröstet, där såren säkrast blir dödsbringande. Men björnen kände dock nu bly i sin kropp, och blodet flöt ned för hans feta, runda skånk. Rasande, förskräckligt rytande rände han mot Tuomas, men fick ett så häftigt slag för pannan av mannens bössa, att han, ruskande på huvudet, stannade mitt i språnget. Och där stod nu fienderna för ett ögonblick, hotfullt blickande på varandra. Passò un bel po’ di tempo. Finalmente dei passi leggeri e uno scricchiolìo di rami fecero capire che il convitato si avvicinava al pranzo. E difatti, di mezzo agli alberi, si accostava guardingo e in silenzio un orso di grossezza non comune. Ma pareva che fiutasse il pericolo; perchè, già a distanza dalla sua vittima, si fermò d’un tratto, sbuffando e torcendo il muso. Per un pezzo rimase in dubbio e parve finalmente preferisse tornare indietro, restando fuori di tiro. Zitti zitti i fratelli aspettavano nel pineto finché da ultimo Timoteo, senza badare ai cenni degli altri che cercavano di impedirglielo, per una via traversa si avvicinò al rabbioso nemico. E allora, appena egli credè di essere abbastanza vicino all’orso, fece fuoco. Ma soltanto la polvere nello scodellino prese fuoco, senza accendere la carica. Furibondo si avventò l’orso, come un grosso masso muscoso rotolante, sull’uomo, che senza indugio si buttò con la faccia a terra e vi rimase immobile. La belva lo annusò, lo grattò e lo spinse, mentre ruggiva e soffiava incollerita. Per Timoteo stava per suonare l’ultima ora, se Gianni non fosse accorso in suo aiuto, sparando all’orso nella schiena. Non si arrischiò a mirare più in basso, ricordandosi che il fratello stava sdraiato sotto la belva. Ma la palla non colpì nel segno, almeno non quanto doveva, chè il re delle selve si slanciò ancor più furente contro Gianni, lasciando Timoteo a giacere per terra. Allora Gianni, per salvare la pelle, voltò la canna dello schioppo contro la gola spalancata dell’orso e la lotta si fece terribile. Ma ora Maso sparò mandando una palla infuocata nel ginocchio dell’orso. Anche lui, per scansare il fratello, non osò mirare alla testa o al petto, le ferite più sicure per portare la morte. Ora davvero l’orso si sentì il piombo nel corpo e il sangue gli scorreva lungo la zampa grossa e rotonda. Furibondo, con un pauroso ruggito, si slanciò allora contro Maso, ma lo schioppo di lui lo colpì così forte nella fronte, che egli, scuotendo il capo, interruppe ad un tratto la corsa. Ed ecco che i nemici ristettero per un momento guardandosi l’un l’altro minacciosamente. 07057
Bottom
07058
Top
Men nu skyndade hundarna fram, närmade sig snabbt och ljudlöst som tvenne eldslågor; men när de hunnit till den lurviga björnen, uppstod ett ilsket spektakel. Killi gläfsade björnen rakt i skägget, hela tiden dock stående ett par steg åt sidan från honom. Men bakom honom stojade Kiiski, och tordes till och med stundom nafsa åt sig en liten beta från hans lårull. Han kastade sig dock ständigt kvickt åt sidan, när skogens honungstass som en svartgrå, väldig hö-vålm svängde sig mittemellan hundarna. Men slutligen, efter att ha gjort några misslyckade attacker mot sina plågoandar, tog björnen till flykten med de larmande hundarna tätt i fjäten. Allora corsero innanzi i cani, si fecero dappresso rapidi e muti come due lampi, finché, giunti presso l’orso arrogante, si levò una mischia rabbiosa. Killi gli abbaiava alla barba, tenendosi però qualche passo in disparte. Dietro a lui strepitava Kiiski, e di tanto in tanto si azzardava a strappargli qualche fiocco di pelo dalle coscie, ma però era sempre pronto a fare un balzo in disparte, ogni qualvolta zampadimiele si rivoltava verso di lui come un grosso mucchio nerogrigiastro di fieno. Finalmente, dopo aver tentato qualche altro mal riuscito attacco contro i suoi persecutori, l’orso prese la fuga, coi cani alle calcagna. 07058
Bottom
07059
Top
Allt detta hände särdeles snabbt och innan de övriga bröderna hunnit till stridsplatsen. Men Juhani och Tuomas laddade strax igen sina bössor, med hopp om att ännu en gång få fatt på björnen. Timo steg också så småningom upp och stirrade en stund omkring sig, liksom om han ej riktigt vetat var norr låg, från vilket håll vinden blåste. Häftigt förebrådde honom nu bröderna för hans dumdristighet, som kunde ha spillt flera mäns liv, och kanske ohjälpligt förstört jakten. Utan att yttra ett ord satt Timo på en tuva, borrade upp fänghålet och knackade med knivbaken flintan vassare. Och snart stod de alla åter färdiga att fortsätta jakten. Tutto ciò avvenne presto presto e prima che gli altri fratelli giungessero sul campo di battaglia. Ma Gianni e Maso ricaricarono i fucili nella speranza di colpire un’altra volta l’orso. Anche Timoteo si rialzò piano piano e si guardò d’intorno per un po’, come se non si fosse ancora ben accertato dove fosse la tramontana e da che parte soffiasse il vento. Gli altri gli fecero aspri rimproveri per la sua sciocca audacia che avrebbe potuto costar loro la vita e che aveva irrimediabilmente rovinato la caccia. Senza aprir bocca, Timoteo, se ne stava sul prato a sbrattare il buco dello scodellino e ad affilare colla costola del coltello la pietra focaia. E di lì a poco tutti erano pronti a riprendere la caccia. 07059
Bottom
07060
Top
Allt fjärmare drog sig hundarnas skall, och bröderna började redan tänka att de knappast mera skulle nå sitt offer. Men efter en stund ljöd Killis och Kiiskis röster åter ljudligare, allt mera närmande sig, och synbarligen gjorde björnen nu sin vanliga rond, och var på väg till samma ställe från vilket han begett sig i väg. Bröderna ställde sig då på lämpliga platsci för att avvakta jakten som närmade sig. I en liten, gräsklädd glänta stod Simeoni och lite längre boi t från honom Lauri, bägge orörliga, stumma som std der. I full fart, så att marken ekade, nalkades björnen, blottande sitt öppna, svartröda gap. Mot Simeoni ilade den flämtande björnen. Mannen sköt, och honungstassen rullade runt i gräset, men steg åter upp, rusande mot skytten. Men då blixtrade Lauris bössa till, en hård smäll ekade runtomkring, och b jörnen låg livlös vid Lauris fötter. Där låg han, utan att röra en lem, och blodet flöt från huvudet och bröstet. Sempre più lontano si spostava l’abbaiare dei cani, quasi non si udiva più, e già i fratelli pensavano che non avrebbero più incontrato la loro preda. Ma, passato un momentino, si risentì chiaro l’urlo di Killi e di Kiiski, che si avvicinava sempre più e si vide che l’orso faceva la sua solita svoltata e stava per ritornare nello stesso punto da dove si era mosso. Ecco che i fratelli si misero ai punti adatti, coi fucili in pugno, pronti a riprendere la caccia. Sopra una piccola radura erbosa stava Simeone e, a pochi passi da lui, Renzo, ambedue immobili, muti come statue. Di piena corsa, che ne tremava la terra, l’orso s’avvicinò, mostrando la gola rosso-scura spalancata e si slanciò ansimando contro Simeone; quegli sparò e zampadimiele piombò a terra, ma si rialzò e fuggì verso il tiratore. Ecco che lampeggiò lo schioppo di Renzo, un colpo violento echeggiò e muta giacque la belva ai piedi di Simeone. Quivi giacque senza muovere membro e il sangue gli sgorgava dal capo e dal petto. 07060
Bottom
07061
Top
Men bröderna samlades snart kring den fallna björnen, och den var en gammal och stor hanbjörn. Man såg nu, att hans huvud blivit genomborrat alldeles invid örat, och genomborrat var också hans bröst. Det förstnämnda såret, det visste alla, hade I auris lod åstadkommit; för ett kreatur, vars hjärna blivit genomborrad, stupar i ett nafs, och reser sig alilrig mera. Men förnöjda satt skyttarna kring sko-r.cns pälslurviga hjälte, beredande sig att hälla i sig ilråpsupen. Hundarna satt också nöjda och stolt blickande bredvid sin vedersakare. - Vacker var kvällen, vinden hade mojnat och solen sjönk i den mörka ödemarkens sköte. Det var skönt för bröderna ill rasta där i den ljuva aftonstunden, med den larmande och heta leken bakom sig. Ma tosto i fratelli si raccolsero dintorno al caduto che era un vecchio e grosso maschio. Si vide ora che il capo gli era stato trapassato sotto all’orecchio e trafitto era pure il fianco. La prima ferita, come sapevano tutti, era della palla di Renzo; perchè l’animale colpito al cervello, cade di peso e non si rialza più. Soddisfatti, sedevano i cacciatori intorno all’irsuta pelliccia, e si preparavano a celebrare la bevuta della morte; con sguardi di soddisfazione sedevano alteri i cani accanto al loro nemico abbattuto. Bella era la sera, il vento si era placato e il sole discendeva in grembo alla oscura foresta. Piacevole era per i fratelli di riposarsi colà, in quel gradito momento della sera, ora che la lotta animata e rumorosa era finita. 07061
Bottom
07062
Top
Juhani: Den första supen må Lauri få. Han sköt «mi en karl, träffade spjuvern på det rätta stället, och björnen dråsade ner på sina labbar som höet för lien. I'ug dig en ordentlig jamare, gossen min! Gianni. Il primo sorso tocca a Renzo. Egli ha sparato da uomo, ha colpito il birbante proprio nel punto debole, e l’orso è ruzzolato sugli unghioni, come il fieno sotto la falce. Una bella sorsata, figliolo! 07062
Bottom
07063
Top
Lauri: Ja, om också jag för en gångs skull skulle lialla en sup nedför halsen min. Renzo. Se toccasse anche a me di trangugiare una bella sorsata! 07063
Bottom
07064
Top
Juhani: Du första resans gosse på brännvinsstigen, m.m någon smak än, oskyldig som ett lamm. Gianni. O novellino nell’arte del bicchierino! Non ne conosce ancora il gusto, è innocente come un agnello! 07064
Bottom
07065
Top
Lauri: Smaken känner jag nog, vet att en fågel knappast smutsar mannen, men hur världen känns ullr en glad pojk svänger sig i fyllan, det vet jag sannerligen inte. Renzo. Il gusto lo conosco tanto da non farmi mangiar la pappa in capo, ma come sembri il mondo a un ragazzo allegro che si pavoneggi per la birra bevuta, questo davvero non lo so!... 07065
Bottom
07066
Top
Aapo: Betänk dig ett slag, Lauri, och hellre ville jag neka dig än bjuda. Abramo. Pensa un po’, Renzo : io vorrei piuttosto proibirtelo, che consigliartelo. 07066
Bottom
07067
Top
Lauri: Här skall smakas! Renzo. Beviamo! 07067
Bottom
07068
Top
Aapo: Låt oss hoppas, att detta ej blir början till en fördärvlig sed. Abramo. E speriamo che questo non sia il principio di un rovinoso vizio. 07068
Bottom
07069
Top
Lauri: Vad är det för struntprat? Tag här, eftersom vi har skäl att vara liksom lite på muntra sidan. Renzo. Che vai cianciando? Prendine, perchè abbiamo ragione di fare un po’ di bisboccia. 07069
Bottom
07070
Top
Juhani: Där ligger ju vår nallepojke som en bättre hösäck, och räddade är nu flera nöts och hästars liv. Gianni. Qui giace il padrone, simile a un vero mucchio di fieno e così sarà risparmiata la vita di molte vacche e di molti cavalli. 07070
Bottom
07071
Top
Timo: Jag tänker som så, att Viertolas herre nästa gång gratis stoppar brännvinsflaskan i vår barm, ett stop eller två. Timoteo. So bene che la prossima volta il padrone di Viertola ci farà scivolare gratis sotto la giacca una bottiglia di acquavite, un litro o due. 07071
Bottom
07072
Top
Juhani: Det vore bara rätt och tillbörligt, då vi räddat hans stora oxhop från odjuret där. Gianni. Non mi parrebbe troppo, dacché abbiamo liberato il suo armento da questo incontro. 07072
Bottom
07073
Top
Aapo: Nog är det en väldig oxhop; fyrtio stycken spjuthuvud. Sommarn lång har de sitt leverne både dag och natt i skogarna, men under vintern drar de all gödsel från herrgården ut till åkrarna. Men deras fria sommarliv i skogarna gör dem nästan vilda. Abramo. E che razza d’armento! quaranta capi di bestiame: tutta l’estate stanno, giorno e notte, nei boschi; ma, nell’inverno, portano nei campi il letame di tutta la fattoria. Ma la loro vita estiva in libertà nei boschi li fa quasi inselvatichire. 07073
Bottom
07074
Top
Juhani: Gud bevare alla från att hamna bland dem i hundars sällskap; de gör snart hackelse av såväl mannen som hans hundar. Låt oss minnas i vilken klämma Nikkilä råkade bland Honkamäkis oxar; stoi var mannens nöd fast ökens antal icke var så fruktansvärt som i Viertolas glosögda skock. För hundarnas skull, som i ett sådant trångmål alltid tyr sig till sin husbonde, skulle döden slutligen ha fått honom i sina klor, om ej ett stadigt ängsgärde råkat komma i vägen, vilket som en skyddande slottsmur äntligen satte stopp för oxarnas stormanlopp. Gianni. Dio ci salvi dall’incontrarli coi nostri cani; ci ridurrebbero in pappa tanto noi che i nostri cani. Ricordiamoci del pericolo corso da Nikkilä coi bovi di Honkamäki : il rischio fu grande, sebbene il numero dei cornuti non fosse terribile come quello di questo armento dai grandi occhi di Viertola. Poiché i cani, in tale rischio, si rifugiavano sempre dal padrone, egli avrebbe finito per soccombere, se non avesse trovato un solido appoggio in una palizzata che, come la muraglia di una fortezza, finì per proteggerlo dall’assalto dei buoi. 07074
Bottom
07075
Top
Aapo: Låt oss vara på vår vakt. Nyligen hörde jag liksom ett hest skrän därifrån backen. De är inte heller, skulle jag tro, långt från oss. - Men vad sysslat Eero med där bakom stenen? Abramo. Stiamo in guardia. Ho udito poco fa come un fioco muggito da quella collina. Non sono, io penso, lontani da noi. Ma che cosa va raspando Rico sotto quella pietra? 07075
Bottom
07076
Top
Eero: Det finns ju en utter här, här i urgröpningen under stenen. Rico. Qui c’è una lontra, in un cavo sotto la pietra. 07076
Bottom
07077
Top
Juhani: Kan det vara möjligt? Gianni. Possibile? 07077
Bottom
07078
Top
Eero: Så säkert. Fotspår leder in i öppningen, men Inga ut därifrån, efter vad jag kan se där i sanden. Rico. Di certo. Si vedono delle orme che vanno dentro, ma nessuna che esce fuori, come vedo nella sabbia. 07078
Bottom
07079
Top
Aapo: Tag och visa de spåren för hundarna, så ser man nog på deras svansviftning om där finns inhy-singar. Abramo. Mostrale ai cani : se muoveranno la coda, vorrà dire che ci sono degli ospiti. 07079
Bottom
07080
Top
Juhani: Hit med er, Killi och Kiiski! Gianni. Qui Killi e Kiiski! 07080
Bottom
07081
Top
Tuomas: De har löpt sin kos igen, och troligen lunnit harspår. Maso. Eccoli di nuovo in cammino, certo sulle tracce di una lepre. 07081
Bottom
07082
Top
Eero: Med samlade krafter häver vi nog upp den lillr stenen. Rico. Unendo le nostre forze, arriveremo a sollevare questa pietra. 07082
Bottom
07083
Top
Tuomas: Vi har allt stökat för sämre saker än denna. Hit med yxan din, Juhani, och jag hugger här en stadig stör åt envar av oss, med vilka vi tillsammans lyfter upp stenen när våra hundar kommer tillbaka. Maso. Abbiamo tentato per cose anche di minor conto. Qua l’ascia, Gianni, e ve ne tagliere» delle robuste leve, con cui tutti insieme alzeremo la pietra, quando i cani saranno venuti. 07083
Bottom
07084
Top
Så språkade de; och med Juhanis vassa yxa högg Tuomas åt varje man en hejare till stör, fyra av björk och tre av rönn. - Men plötsligt hörde de från skogen ett väldigt brak och dån, som tycktes närma sig dem med förskräcklig fart. Förundrade lyssnade bröderna på detta med störarna i näven, lyssnade och väntade vad som slutligen skulle uppenbara sig i skogen. Därifrån hördes ett elakt, oredigt bölande; däremellan kvinkade hundarna särdeles gällt; och snart uppenbarade sig en gräslig syn. Tio vredgade oxar störtade mot dem, fösande framför sig hundarna, som Ilydde för sitt liv, skyndande till männen. Men detta lick männens hår att resa sig på ända, och kalla kårar kilade längs ryggen på dem. Och utan att stanna i usade oxarna mot dem, böljande så att öronen gick i lås; man mötte dem med kraftiga slag, och så började en gruvlig lek. Med sina starka störar klämde bröderna till, klöv behornade huvuden, och redan låg tvenne oxar på fältet, sparkande med klövarna i vädret. Men bröderna hotades också av dödens käftar. Timo föll överända, och oxen böjde sig redan för att genomborra den under honom liggande mannens bröst; men då föll Tuomas' rönnstör tungt nedåt, föll och bröt ökets ryggrad. Högt stönande sjönk krittret livlöst till marken, och Timo var räddad. Också Aapo hotades av samma fördärv, men han åter räddades av Juhani och Eero. Kraftigt klubbade Juhani med stören oxen mellan hornen, medan Eero ryckte honom i svansen, sålunda förflyttande odjuret i rätt ställning, och snart nog låg också det på fältet, sparkande i vädret med sina klövar. 1 stridens vimmel förlorade Timo sin björkstör, men upptäckte snart Juhanis yxa i gräset; den fick han i näven och började dänga omkring sig med eldig våldsamhet. Han högg till höger, högg till vänster; gruvligen öppnade sig oxarnas magar och forsande flöt blod, vatten och lort ned på fältet. Så kämpade männen bleka om nosen i dödens käftar; och sitt bästa gjorde också hundarna, brukande sina tänder som järntänger mot oxarnas strupar. Hård var farten i larmet och tumultet, upp och ned svängde störarna, högt i luften flög oxarnas lösslitna horn, och brödernas hojtanden, hundarnas stoj och krittrens bölanden flöt samman till ett enda förfärande ljud. Così dicevano, e Maso preparò con l’ascia tagliente di Gianni sette leve resistenti, una per ciascuno, quattro di betulla e tre di sorbo. Ma ad un tratto sentirono dal bosco uno strepito e un fracasso, che sembrava avvicinarsi con paurosa velocità. Stupefatti attendevano i fratelli con le leve in mano, aspettando che cosa apparirebbe finalmente dal bosco. Si sentì un brutto rumore confuso, rotto dal pauroso guaire dei cani; e tosto apparve un quadro terrificante. Contro di essi si slanciarono di corso dieci bovi infuriati cacciandosi innanzi i cani che fuggivano la morte affrettandosi verso i loro padroni; ai fratelli si rizzarono i capelli e un tremito gelava loro le membra. Senza fermarsi un istante i bovi avanzavano, ruggendo paurosamente; nell’urto potente la lotta fu terribile. Con le robuste leve rompevano i fratelli i capi dei cornuti e già due bovi giacevano al suolo, percuotendo l’aria con gli zoccoli. Ma anche sui fratelli sovrastava la morte. Cadde Timoteo e già un bove stava per trafiggergli il petto, quando subito si abbassò la grande leva di sorbo di Maso e gli spezzò la schiena. Muggendo piombò a terra la bestia spirando e Timoteo fu salvo. Di una stessa funesta sorte era minacciato Abramo, ma lo salvarono Gianni e Rico. Con la sua leva potente Gianni colpì il bove tra le corna, Rico lo fece voltare attaccan-doglisi alla coda, sì che di lì a poco, giacque a terra, agitando gli zoccoli nell’aria. Timoteo, nello scompiglio della lotta, perse la sua leva di betulla, ma si accorse dell’ascia di Gianni rimasta nella radura, se ne impadronì e cominciò a vibrarne dei colpi in aria come in vortici di fuoco. Picchiava a destra, picchiava a sinistra; ferite terribili si aprivano nel ventre dei buoi e ne colava gorgogliando il sangue commisto ad acqua ed escrementi. Lividi, così lottavano gli uomini in preda alla morte; e del loro meglio facevano anche i cani, ficcando le zanne, simili a tenaglie di ferro, nella gola dei buoi. Aspra era la mischia e lo strepito: si sollevavano e ripiombavano giù le leve, su nell’aria turbinavano le corna strappate dei buoi, e le grida dei fratelli, l’abbaiare dei cani e il muggito delle bestie si fondevano in uno strepito spaventoso. 07084
Bottom
07085
Top
Men äntligen var striden till ända. Sju oxar låg livlösa på marken, tre av dem flydde, den ena med ett horn i behåll, den andra alldeles hornlös och den tredje på annat vis rådbråkad. Men bleka om nosen, med ögonen på skaft, stod bröderna på den blodiga marken. Rödflammig stod Timo med den blodiga, lortiga yxan i näven, stod där som en svedjeröjare. De kunde knappast fatta vad som hade skett. Allt tycktes dem som en ond dröm, när de tänkte på tumultet, som liksom en vild virvelvind hade närmat m|',. härjat ett ögonblick och sedan åter blivit till intet, förskräckta blickade de på bestarnas myckenhet, som nu låg framför dem på fältet: grandungens björn, i'iuvligt stor, och sju feta oxar. Hårda stötar hade de också själva fått pröva på, särskilt Aapo, Juhani och I uno; men de stod dock allihop alltjämt på benen. Där stod de, med störarna i nävarna, flämtade, svettades och bligade moltysta på varandra. Ma finalmente la lotta cessò; sette bovi giacevano morti a terra, tre erano fuggiti, uno dei quali con un solo corno, uno con la testa rotta, e il terzo pure malconcio. Ma lividi, con occhi truci, stavano i fratelli sul suolo insanguinato. Rosso in viso, con l’ascia in pugno macchiata di sangue e di fango, stava Timoteo, come un uomo intento a dissodare un campo. A stento poterono rendersi conto di ciò che era avvenuto. Tutto sembrava loro come un orribile sogno nel ricordare la mischia, che, come un turbine improvviso, era piombato su di loro, aveva infuriato per brevi istanti e si era d’improvviso calmato. Rabbrividendo guardavano alla quantità di bestiame che ora giaceva loro davanti sul campo insanguinato : l’orso, nell’abetina, grossissimo e i sette pingui bovi. Duri colpi avevano essi stessi ricevuto, specialmente Abramo, Gianni e Timoteo, ma pure erano ancora in piedi; con le leve in mano, affannati, sudati, tossendo e guardandosi l’un l’altro fissi e senza parlare. 07085
Bottom
07086
Top
Men de hann knappt pusta ut ett slag, innan en ny i .n a nalkades dem, flerdubbelt större än den förra. Virvelvinden följdes av en orkan. Det kändes nu som vili Idens ändalykt vore kommen. Fältet dånade som ' id en jordbävning, skogen brakade och ett förfärligt vt Al fyllde den lugna aftonluften, när trettio och tre vildsinta oxar närmade sig i fullt språng. Bröderna lyssnade till oväsendet med ögonen runda i skallen, lyssnade en stund alldeles orörliga, stumma som en lllnge schasad svinhjord, den där i buskaget vid likiins gärdsgårdshörn med slappt nedhängande i lyssnar, om förföljaren alltjämt skulle närma if. Så gjorde också bröderna, tills oxhopen störtade Ii.mi ur skogen. Då kastade de sina störar, fattade bössorna och flydde allt vad de förmådde med sina I dar, och råmande satte oxarna av i deras spår. Mot gärdsgården mellan Viertolas och Jukolas sko-|kii skyndade sig bröderna. De mötte en grund kogstjärn, ovanpå täckt av en grässkorpa; men de Inule ej tid att kringgå den, utan störtade vidare l’im>in tjärnen. Det hördes ett brus, när de skymdes av vattenstänk och dimma, men i samma ögonblick uppenbarade de sig igen. Deras språng påminde om månens gång på himlens blå ängder. Inte väjer han för molntappen, som vill spärra hans väg, men färdas obekymrad genom den, och klarare än förr stiger han åter ut. Och tryggt och högtidligt skrider han. Men Jukolas pojkar sprang som harar och vilda gumsar; ty faran rusade i deras fjät. Kom så ett gärde, starkt och nytt emot dem, och eldigt flög bröderna över det, men ett tjugotal steg på andra sidan stannade de i en öppen glänta för att se om detta stängsel kunde rädda dem. Den ursinniga, vilt larmande oxskocken närmade sig, det hördes ett hårt brak och grangärdet störtade samman, och nu var oxarna närmare bröderna än förr. Där sprängde man i väg över den ekande mon: männen och hundarna främst, och oxarna efter dem, råmande och uppsparkande torvor och dammande sand, liksom vinterstormen vrider snön som rök i höjden. Med häftig fart sprang bröderna och dödsskräcken borrade i deras bröst, för de trodde sig redan trampa sista stumpen av sin levnadsstig. Ma avevano appena ripreso fiato, che un nuovo pericolo fu loro presso, molto più grave del primo. Alla raffica seguì l’uragano. Pareva che fosse prossima la fine del mondo. La terra rumoreggiava come un terremoto, la foresta muggiva e un fracasso spaventoso riempiva l’aria tranquilla della sera quando trentatrè bovi infuriati vennero di corsa. Udirono i fratelli lo strepito, con gli occhi spalancati, ascoltarono per un momento immobili, muti come un gregge di porci lungamente inseguito, che in un cespuglio, al termine di una siepe, con le orecchie penzoloni sta ad ascoltare se si fanno vicini i cacciatori. Così i fratelli, finche le mandre dei bovi sbucarono fuori del bosco. Allora buttarono via le leve, afferrarono gli schioppi e fuggirono a tutta forza coi cani, mentre i bovi si precipitavano muggendo sulle loro tracce. Al termine della siepe, fra i campi di Viertola e di Jukola si affrettavano i fratelli. Sbarrava loro la via uno stagno dall’acqua bassa, coperto di erba; per girarvi attorno non avevano tempo; senza pensarci, vi si gettarono per attraversarlo. Si sentì un risciacquio, mentre essi sparivano in una nube d’acqua e di nebbia, ma nello stesso momento riapparvero nell’aria chiara. La loro corsa ricordava la luna nei prati azzurri del cielo. Non fugge dinanzi alla nube che vuole sbarrarle la via, ma, senza darsene pensiero, le passa attraverso e, più limpida di prima, ne riesce fuori, e procede sicura c solenne. Ma i ragazzi di Jukola correvano come lupi e montoni selvatici, perchè avevano il pericolo alle costole. Ed ecco un’altra robusta siepe e come una fiamma la sorvolarono; ma una ventina di passi più oltre ristettero su di un’ampia radura per vedere se quella siepe avrebbe potuto salvarli. Si appressava l’armento infuriato, con cupo fracasso crollò la siepe di abeti ed ora i bovi erano più vicini ai fratelli. Ed ecco che piombarono sulla sonante radura: gli uomini e i cani dinanzi, gli animali alle loro calcagna, ruggendo, scaraventando in aria zolle e sabbia, come una tempesta invernale che solleva in alto, come fumo, turbini di neve. Con velocità pazza correvano i fratelli, con l’orrore della morte in cuore, perchè pensavano giunto l’ultimo tratto del cammino della loro vita. 07086
Bottom
07087
Top
Då hördes ett rop från Aapos mun: ”Kasta av er kontarna, men behåll bössorna!” Så yttrade han, och sex näverkontar damp strax ned till marken; den sjunde dinglade fortfarande på Lauris rygg; han ville ännu inte skiljas från den. Men det knepet båtade dem föga; för allt närmare nalkades dem det hemska stampet och vrålet. Men återigen hördes från Aapos läppar det bedrövligt tjutande ropet: ”Till Trollstenen, till Trollstenen!” Han syftade därmed på en sten, en väldig sten som stod i den dystra ödeskogen. I dess riktning skyndade bröderna, stod snart vid dess fot, och snabba som blixtar kilade såväl män som hundar upp på dess krön. Mossan flög långa vägar, när deras nävar nappade tag i stenhörnen; deras naglar högg starkare, säkrare och vassare än någon-sm lodjurets krumma klor. Så räddades de från en lusansfull död, men nog hade de varit nära dödens svalg. De hade knappt hunnit upp på stenen, innan oxhopen väsnades runtom dem, vrålande och bökan-de i jorden. Och denna sten, männens tillflyktsort, bestod av ett nästan fyrkantigt, famnshögt klippstycke, som låg i skogen ungefär trehundra steg från (jjllntans rand. Där satt nu bröderna, gruvligt flåsande och med svetten lackande efter galoppen undan den Ilskna döden. Förstummade, utan att yttra ett ord, Milt de en lång stund. Men slutligen öppnade Juhani sin mun. Allora si sentì un urlo dalla bocca di Abramo : « Via i sacchi dalle spalle, ma teniamo i fucili ». Così egli gridò e sei sacchi di scorza di betulla piombarono subito a terra, il settimo tremava ancora sulle spalle di Renzo che non voleva liberarsene. Ma a poco servì questo ripiego, perchè sempre più da presso li incalzava il tremendo fracasso, ed ecco che dalle labbra di Abramo risuonò di nuovo il disperato grido: «Sulla Rupe del Demonio, sulla Rupe del Demonio!». E accennava a un certo masso, grossissimo, che si ergeva nella radura del bosco. Verso quel masso si affrettarono i fratelli, ne giunsero presto ai piedi, e, con la velocità del fulmine, uomini e cani vi si arrampicarono. Il muschio se ne distaccò, quando i loro pugni si aggrapparono ai bordi della rupe; le loro unghie vi si stringevano più forti, più salde e acute che i ricurvi artigli della lince. In tal modo si salvarono essi da una morte tremenda, ma erano stati nel punto di esserne inghiottiti. Appena avevano raggiunto il masso, che già li circondava muggendo l’orda delle bestie, che batteva il terreno con gli zoccoli, e questo masso, il loro rifugio, era una rupe quasi quadrata, alta una tesa e si ergeva nel bosco, un trecento passi dal margine della radura. Colà stavano i fratelli, tutti sudati e affannati per la fuga dalla triste morte. Rimasero a lungo senza aprir bocca; finalmente Gianni prese a parlare. 07087
Bottom
07088
Top
Juhani: Här är vi, bröder, och tackom vår lycka för ilei. För det var en marsch, som vi kommer att min-inis så länge det finns oxar i världen. Gianni. Eccoci qua, fratelli, e ringraziamone la nostra buona sorte, è stata una marcia che ricorderemo finché ci sarà un bove a questo mondo. 07088
Bottom
07089
Top
Aapo: Här är vi, men hur skall vi komma härifrån? ( >xen är ett envist kräk, och de här är till på köpet illoin sig av ilska över sina kumpaners död, som de nu llerdubbelt vill hämnas på våra hundar. Abramo. Sì, ci siamo; ma come faremo a venirne via? Il bove è caparbio, e questi qui sono furibondi per la strage dei loro compagni che vorrebbero vendicare a cento doppi sui nostri cani. 07089
Bottom
07090
Top
Juhani: Och vi skulle få oss en släng av samma slev. Gianni. E riceveremo anche noi una simile zuppa. 07090
Bottom
07091
Top
Aapo: Om ej den här stenen vore så hög. Abramo. Se non ci fosse stata la benedetta altezza di questa rupe! 07091
Bottom
07092
Top
Inhani: Ja det var en välsignad sak för oss. Sannerligen! Som ekorrar, så flinkt klättrade vi upp. Gianni. Ci è stata davvero provvidenziale. Realmente ci siamo arrampicati su svelti come scoiattoli. 07092
Bottom
07093
Top
Eero: ”Och så tog vi oss en sup.” Rico. E poi « facemmo una bevuta ». 07093
Bottom
07094
Top
Juhani: Just så! Herran vare lov, att vi åtminstone lui i brännvin, om så skulle ske, att pojkarna finge lllia sig fasta här uppe. Gianni. Per l’appunto — grazie al Signore — che un po’ di acquavite non ci manca, per il caso che qui si dovesse digiunare. 07094
Bottom
07095
Top
Lauri: Jag släppte inte konten min, jag. Renzo. Io non ho lasciato andare il mio sacco. 07095
Bottom
07096
Top
Juhani: Dig vare också tack, min broder. Men ro Irum med din tennflaska, häv i dig en duktig sup och .illl den sedan i rullning. Nu är hjärtat i behov av lite styrkande medel. Gianni. Sii lodato, pure, fratello mio. Tira fuori la borraccia di stagno, dacci una bella sorsata e poi falla girare. Ora c’è bisogno di un po’ di cura ricostituente! 07096
Bottom
07097
Top
Aapo: Men av den varan bör vi njuta försiktigt i ett så här farligt läge. Abramo. Ma questa merce bisogna ce la godiamo con prudenza in così pericolosa situazione. 07097
Bottom
07098
Top
Juhani: En hälsosam påminnelse. Men tag nu en måttlig klunk. Gianni. Un’avvertenza salutare. Prendine dunque una sorsata modesta. 07098
Bottom
07099
Top
Aapo: Lagom är alltid bäst. Låt oss minnas: här har vi nu vårt läger och kanske för mera än en natt. Abramo. La moderazione è sempre il meglio. Ricordiamoci che questo è anche il nostro letto e forse per più di una notte. 07099
Bottom
07100
Top
Juhani: Gud bevare oss för det! Jag hoppas, att hungern snart nog avlägsnar den där hornskogen ur vår åsyn. - Ja, här sitter vi som sju knallar i ödemarken, på den mossiga trollstenen. Men hur har det namnet egentligen kommit till? Gianni. Che Dio ci aiuti! Io spero che la fame levi ben presto di torno quest’orda di corna. Davvero, eccoci qui come i sette barbagianni nel bosco, su questa muscosa Rupe del Demonio. Ma da dove è nato questo nome? 07100
Bottom
07101
Top
Aapo: Av en underlig berättelse. Abramo. Da una strana novella. 07101
Bottom
07102
Top
Juhani: Nå berätta den då för oss så vi får tiden att gå. För här är ju berättelser på sin plats, berättelser och historier. Gianni. Raccontacela per passare il tempo. Perchè questo è proprio il momento di raccontare storie e novelle. 07102
Bottom
07103
Top
Och de fick sig till livs av Aapo följande berättelse om denna sten. Ed Abramo raccontò loro la novella seguente intorno a quella rupe : 07103
Bottom
07104
Top
I sitt slott på ett fjäll i Lappland bodde fordom en mäktig jättefurste, den främsta trollkarlen i Norden. Han ägde en ädel och vacker ren, oförlikneligt snabb till att löpa. Det fagra djuret begav sig en dag på vårvintern för att leka på skaren och strövade slutligen runtom hela Finland. Då skyndade mången bågskytt, efter att ha skådat den gyllenfärgade och ljusögda renen, att jaga den med sin härdade pil. Men ingen mäktade följa den, ty snart lämnade den långt efter sig en skidande man. - Slutligen hamnade den i Tavastland, där det fanns en ryktbar skidlöpare och träffsäker bågskytt. Denne kom nu jättens granna ren på spåren och började flinkt att jaga den, glidande på sina hala skidor med ett starkt armborst på axeln. Med vinande fart rände renen över den silliä drivan, men ännu snabbare ilade bågskytten i iless spår. Så löpte de länge såväl över öppna vidder som upp och ned för branta backar. Men slutligen började renen ansättas av trötthet; den flåsade redan iluktigt under flykten, dess fart minskades och allt ultimare nalkades mannen. Då skedde ett under, som man emellertid också förr sett hejda mången bågskytts pil. Plötsligt vände sig renen om och närmade sig sin förföljare med bönfallande uppsyn och fällande ymnigt flödande tårar. Men utan att betänka sig »illnde den obarmhärtige mannen i väg sin pil, genomborrade det ljuva djurets panna; och så föll Hiisis ren, färgande den vita snön röd med sitt blod. « Nel suo castello, sui monti della Lapponia, abitava una volta un principe dei demoni, il più potente stregone del nord. Aveva egli una renna nobile e bella, incomparabilmente veloce alla corsa. Un giorno di primavera correva questo svelto animale sulla neve gelata lungo tutta la Finlandia. Allora più d’un arciere, vista la renna dal pelame d’oro e dai limpidi occhi, la inseguì per colpirla con il dardo acuminato. Ma nessuno riuscì a tenerle dietro, chè essa lasciava a grande distanza chi la inseguiva sugli sci. Capitò finalmente a Häme, dove viveva un celebre sciatore ed arciere valente. Costui aveva fiutato la bellissima renna del demone; la inseguì velocemente rincorrendola sui levigati sci, col forte arco sulle spalle. Con folle rapidità la renna volava sulla pianura gelata, ma con rapidità anche maggiore l’arciere ne seguiva le tracce. Così corsero per lunghi tratti superando gli aperti piani e sprofondandosi giù dalle ripide colline. Ma finalmente la stanchezza prese la renna e già essa ansimava fuggendo, la corsa s’infiacchiva e sempre più vicino le si appressava l’uomo. Avvenne allora un miracolo, che già altre volte aveva raffrenato il dardo di molti cacciatori. D’un tratto la renna si volse, si accostò al suo persecutore con un supplice gesto e versando lacrime copiose. Ma senza punto badarle, scagliò l’uomo spietato l’arma, trafiggendo la fronte del bell’animale; e così cadde la renna del demone, tingendo del suo sangue la bianca neve. 07104
Bottom
07105
Top
Då kände Hiisi, där han traskade i det fjärran Noi ilens dystra dalar, plötsligt sitt hjärta vridas om neli visste strax, att hans gyllene fåle var i fara. Han kyndade upp till fjället, där hans slott stod, och böl jade med sin trollkikare sikta mot söder. Och då >u'b’ lian långt borta i en mörk grandunge sin ren, som, simmande i sitt blod, vred sig i dödsvånda; och han sity, också banemannen med triumferande uppsyn stå vid silt offer. Då förgrymmades han faseligen, ryckte 10*. en stor fyrkantig stenklump ur slottsmuren och ulllngde den högt i luften, så att den flög mot båg-skyllen i Tavastlands skogar. Med ett kraftigt brak in h dån ilade den karga stenen, i en väldig båge klyvande molnens blåsiga värld. Den steg upp mot lilmlakupan, och sjönk sedan åter, sjönk ned mot milen, och precis på skyttens skult föll den omätliga I Vidden, begravande mannen under sig för allan tid. « Allora il demone, errando nelle cupe vallate dell’estremo nord, sentì ad un tratto mancargli il cuore, e tosto comprese che l’animale suo diletto si trovava in pericolo. Egli si affrettò sopra il monte dove si ergeva il suo castello, e incominciò a cercare col suo magico cannocchiale verso il mezzogiorno. E scorse da lontano, in una scura abetina, la sua renna mentre si torceva negli spasimi della morte accanto al suo assassino, che la guardava con occhi esultanti. Un tremendo furore prese lo stregone, staccò dai muri del castello un grosso masso quadrato, lo scagliò alto nell’aria perchè volasse contro l’arciere nei boschi di Häme. Con grande strepito la pesante pietra sibilò e, descrivendo un arco, fendè il mondo delle nubi e dei venti. S’innalzò quel masso al cielo con fracasso, ripiombò a terra e l’immenso macigno cadde sul cranio del cacciatore, scavandogli per sempre una tomba sotto di sè ». 07105
Bottom
07106
Top
Juhani: Och mannens död blev vår lycka. För var voir vi nu utan denna sten? Där i ödemarken skulle tinga som as, stackare. Gianni. E la morte di quell’uomo è stata la nostra salvezza. Dove saremmo ora noi senza questa rupe ? In quel bosco giaceremmo schiacciati, povere carogne! 07106
Bottom
07107
Top
Tuomas: Men vi får nog tillräckligt också av del här. Det går jag i god för. Maso. Ma anche di star qui finiremo con averne piene le tasche. Ve lo garantisco. 07107
Bottom
07108
Top
Juhani: Gud hjälpe oss i tid! Gianni. Dio ci aiuti a tempo debito! 07108
Bottom
07109
Top
Timo: Men här måste ju pojkarna också få sig en snark huller om buller på varandras nackar som svalungarna i boet sitt. Timoteo. Se dobbiamo far qui un pisolino, bisognerà sdraiarci gli uni sugli altri come le rondinelle nel loro nido. 07109
Bottom
07110
Top
Aapo: Det går inte. Snart skulle ju en sömndruc-ken man ramla ned som byte åt oxarna. Därför bör alltid två av oss, en på var sida, vakta sin sovande broder. Abramo. No, questo non va! Qualcuno di noi, stupidito dal sonno, finirebbe per cadere preda dei bovi. Perciò due di noi, uno per lato, conviene che faccia la guardia ai fratelli addormentati. 07110
Bottom
07111
Top
Juhani: Ett förnuftigt råd: och låt oss noga följa det; här är vårt kvarter åtminstone för denna natt. Det ser vi alla av oxarnas tillrustningar. Där ligger ju tre satar redan och vräker sig på sina förbannade magar, pustande och idisslande, de jäklarna! - Men gå och lägg er, pojkar; jag och Aapo skall valla er ungefär till midnatt. Gå och lägg er, gå och lägg er. Herren välsigne er! Gianni. Consiglio giudizioso: e teniamone attento conto. Qui è il nostro quartiere per stanotte. Già lo vediamo tutti dalla disposizione dei bovi. Laggiù tre di quei diavoli si sono sdraiati e ruttano, distesi sulle loro pance maledette, soffiano e ruminano, diavolacci! Ma mettetevi a dormire, figliuoli; io e Abramo veglieremo su di voi, fin verso mezzanotte. A dormire, a dormire! Che il Signore ci benedica! 07111
Bottom
07112
Top
Aapo: Ve oss stackare! Abramo. Peveretti noi! 07112
Bottom
07113
Top
Simeoni: Ja, var har inte vi olyckliga hamnat. Simeone. Dove siamo capitati, disgraziati noi! 07113
Bottom
07114
Top
Juhani: I elände, i ett stort elände. Men gå och lägg er, välsigna era själar och kroppar och sov i Herrans namn. Gianni. Che miseria, che grande miseria! Ma mettetevi a dormire! Benedite le anime e i corpi vostri, e dormite nel nome del Signore. 07114
Bottom
07115
Top
Så förflöt deras natt: tvenne vakade alltid, medan de övriga sov på den mossiga stenen; och lång var natten. Slutligen grydde dock morgonen, solen steg upp och höjde sig uppå himlen, men sig likt var fortfarande deras öde; alltjämt, omringande dem, gungade hornen kring Hiisis sten, och hungern kramade dem redan ganska duktigt. De trodde dock att samma obarmhärtiga gäst skulle utöva sin verkan också i oxarnas magar och slutligen tvinga dem atl söka sig till betesmarkerna. Så hoppades de, väntande på sina fienders avfärd. Men till sin förskräckelse märkte de snart, att det fanns nog med djurföda i skogens fuktiga starrgräs i stenens närhet. Det började nu oxarna lugnt att nafsa åt sig, utan att förflytta sig längre bort än att den mossiga stenen ständigt var mom synhåll för dem. Così passarono la notte. Due di essi vegliavano, gli altri dormivano sul masso muscoso e lunga era la notte. Finalmente spuntò l’alba. Il sole si levò e si alzò in cielo ma la loro sorte rimase la stessa; sempre quelle corna, cingendoli d’assedio, saltavano intorno alla Rupe del Demone e forte li stringeva la fame. Nondimeno speravano che lo stesso ospite spietato si facesse sentire nel ventre dei bovi e alla fine li obbligasse ad andare in cerca dei pascoli. Così speravano in attesa che i nemici se ne andassero. Ma con spavento si avvidero di lì a poco che gli animali trovavano cibo a sufficienza nei carici che crescevano fra l’erba umida dintorno alla rupe. E ora i bovi cominciarono a brucare tranquillamente, allontanandosi quel tanto che li lasciasse sempre in vista del masso muscoso. 07115
Bottom
07116
Top
Juhani: De har inte den minsta tanke på att röra på skånkorna. De reder, tamme tusan, här sitt kvarter och sitt uppehälle ända tills vintern kommer. Gianni. Non pensano nemmeno per idea a sgombrare: che il diavolo se li porti, hanno preso domicilio qui fino all’inverno. 07116
Bottom
07117
Top
Eero: De har fan i kroppen sin. Rico. Hanno il diavolo in corpo. 07117
Bottom
07118
Top
Timo: Vad skulle här fattas dem? Skogen ger dem brtde mat och dryck; men torra mossan är vårt bröd och sovel. Timoteo. Che cosa li trattiene qui? Il bosco gli dà da mangiare e da bere; ma, per noi, il musco secco ci deve fare da pane e da companatico. 07118
Bottom
07119
Top
Simeoni: Men saken är den, att vi sitter här för vflra hundars skull. Jag fruktar, att vår enda utväg är ■ill offra Killi och Kiiski åt de ilskna tjurarna. Simeone. Il fatto è che noi stiamo qui fermi, per causa dei nostri cani. Io ho paura che l’unica via di scampo per noi è di gettare Killi e Kiiski come vittime ai tori infuriati. 07119
Bottom
07120
Top
Juhani: Ett grymt råd. Gianni. Un consiglio atroce. 07120
Bottom
07121
Top
Aapo: Som vi inte följer i första rappet. Abramo. Che non ci garberà di seguire. 07121
Bottom
07122
Top
Juhani: Inte så länge Jukolas Juho står på sina ben. Gianni. No, davvero, finche Gianni di Jukola sarà vivo. 07122
Bottom
07123
Top
luomas: Skulle vi rädda skinnet med att offra dom, som så många gånger räddat våra liv ur odju-tons mordlystna klor? Och vore det till någon nytta lör oss? Jag tvivlar. Maso. Per salvare la nostra pelle dovremmo sacrificare questi che tante volte ci hanno liberato dagli artigli micidiali delle belve? E ci sarebbe utile? Ne dubito. 07123
Bottom
07124
Top
Juhani: Det gör jag med. Efter att ha rivit sönder hundarna skulle oxarna där helt vackert börja vänta prt mera och mera kött att köra sina horn i. Det är visst. Gianni. Anch’io. Cotesti bovi, una volta che abbiano fatto a pezzi i nostri cani, si metteranno bel bello ad aspettare di poterci infilare sulle corna. Non c’è dubbio. 07124
Bottom
07125
Top
Simeoni: Ja, ja, men vad skall vi hitta på, när Imngern riktigt börjar jama i magen? Simeone. Sì, sì, ma a qual mezzo ricorreremo, quando la fame comincerà a brontolarci nel ventre? 07125
Bottom
07126
Top
Juhani: Den jamar till en början i vår magsäck, men därifrån flyger den snart som ett skott till det 1 lappande hjärtat, flyger som katten flyger i nacken prt den feta musen, och då kväses den karskaste man. I Iflrd, hård är mannens lott i denna dag. Vad skall vi lui la på? frågar också jag. Gianni. Prima ci brontolerà nella pancia, poi, di là, farà un salto sul cuore palpitante, salterà come una gatta sulla nuca di un sorcio grosso, e allora anche un bel pezzo d’uomo è spacciato. Dura, ben dura è la nostra vita; che scampo troveremo? io mi domando. 07126
Bottom
07127
Top
Aapo: Låt oss samfällt ropa häftigt som med en mun; kanske hörs ljudet av någon som vandrar i skogen, eller törhända når det ända till Viertola och får mänskorna att grubbla över saken. Abramo. Gridiamo tutti quanti forte, ad una voce; forse qualcuno udrà questo grido nel bosco o la voce arriverà fino a Viertola e spingerà qualcuno a pensarci su. 07127
Bottom
07128
Top
Juhani: Den konsten tål att prövas. Gianni. Si potrebbe provare. 07128
Bottom
07129
Top
Timo: Låt oss skrika hårt. Timoteo. Gridiamo forte. 07129
Bottom
07130
Top
Juhani: Riktigt förbannat. Låt oss alla samtidigt klämma till med detta underverk till rop. Alla samtidigt, så verkar det bättre. Se så, nu stiger vi upp och håller oss redo. När jag för tredje gånger slår i hop labbarna, så ryter vi till, och ryter som sju karlar. - Ett, tu, tre! Gianni. Proprio come pazzi. Urliamo tutti insieme in una volta, un urlo miracoloso... Tutti in una volta, così l’effetto sarà potente. Su, via! tutti in piedi e pronti! La terza volta che batterò le mani mettiamoci a urlare e urliamo come sette uomini. Uno, due, tre! 07130
Bottom
07131
Top
De skrek allihop allt vad de orkade och samtidigt, så att det skrällde i stenen och marken runtom den, och självaste oxarna spratt till och flydde några steg bort från stenen. Men anskrämmeligt lät också de sju männens plötsliga tjut och det därpå följande hojtande skränet, i vilket hundarna dessutom stämde in med sitt ynkliga ylande. De sände i väg fem långa rop och skogen dånade och fjärran vältrade sig ekot. Men när de slutat med det femte och kraftigaste ropet, satte de sig åter ned för att pusta ett slag. Och när de vilat sig, gjorde de samma sak om igen, ropande sju gånger, och började sedan vänta på verkan av denna åtgärd. Med svartnade ansikten och rödsprängda ögon satt de på den mossbelupna stenen, och storligen pustade bälgarna i deras bröst. Urlarono quegli uomini con tutte le forze e tutti insieme, sì che la rupe e la terra sottostante e all’intorno ne tremarono e i bovi stessi trasalirono e si scostarono qualche passo dalla rupe. Paurosamente echeggiò il subito grido dei sette uomini a cui si mischiò il lugubre urlìo dei cani. Per cinque volte si ripetè il grido e il bosco ne rintronò e lungi se ne diffuse l’eco. Ma quando il quinto e più acuto grido risuonò, si fermarono un momento per riprendere fiato. Dopo la pausa ripresero a gridare sette volte, in attesa dell’effetto che ne sarebbe venuto. Coi volti congestionati, e gli occhi arrossati di sangue, sedevano sulla rupe muscosa e forte soffiavano i mantici dei loro petti. 07131
Bottom
07132
Top
Juhani: Låt oss vänta på hur detta verkar, låt oss vänta. Nog är mänskorna tokiga, om de inte fattar, att en skara män skriker så blott i yttersta nöd. Låt oss vänta. Gianni. Aspettiamo che cosa accadrà, aspettiamo. Bisognerebbe che la gente fosse impazzita per non capire che un gruppo di uomini non urlerebbe così senza una gravissima necessità. Aspettiamo! 07132
Bottom
07133
Top
Eero: Men om inte detta oväsen är oss till hjälp, så hör vi sannerligen döden till. I väster sänker sig redan den andra dagens sol och rasande tilltar hungern. Rico. Ma, se dopo questo strepito non si vede aiuto di sorta, allora noi siamo davvero preda della morte. Già tramonta il sole all’occidente per la seconda volta e la fame si fa più rabbiosa. 07133
Bottom
07134
Top
Simeoni: Gud nåde oss! en natt och halvannan dag har förflutit sedan vi senast spisade. Simeone. Dio abbia pietà di noi. Una notte e la metà di un giorno sono passati dall’ultima volta che abbiamo mangiato. 07134
Bottom
07135
Top
Timo: Så är det. Lyss på knorrandet här i magen min, knorrandet och morrandet och lite pip till på köpet. Hårt är vårt öde. Timoteo. Così è. Sentite il brontolio della mia pancia, il brontolio, il ribollimento ed il fischio. Questa è una cosa dura! 07135
Bottom
07136
Top
Juhani: Hårt, hårt; vi vet och tror det, när vi lyss på våra egna magar. Gianni. Dura, dura! lo sappiamo e lo crediamo, basta badare alle nostre pance. 07136
Bottom
07137
Top
Simeoni: Lång är den hungrandes dag. Simeone. Lungo è il giorno a chi ha fame! 07137
Bottom
07138
Top
Timo: Ja, lång är den. Timoteo. Lungo davvero! 07138
Bottom
07139
Top
Juhani: Lång och dyster! Är också Aapos hjärna redan tom? Minns du inte något kråkkrax ens, något uggelprat som du kunde roa oss med, mens vi sitter på den här förskräckliga Hungerön. Gianni. Lungo e triste! È già vuoto il cervello di Abramo? Non ti ricordi più di qualche storiella di cornacchia o qualche raccontino di barbagianni, che tu ci voglia narrare mentre noi ce ne stiamo su questa tremenda isola della fame? 07139
Bottom
07140
Top
Aapo: Visst minns jag en sägen, som hungern just nu får mig att tänka på; men den får oss ej att glömma vår kroppsliga spis, utan för en starkt till minnes såväl mat som dryck. Abramo. Mi ricordo di una novella, che ora appunto la fame mi fa venire in mente; questa però non ci farà dimenticare il cibo del nostro corpo, ma piuttosto ci ricorderà vivamente tanto il mangiare che il bere. 07140
Bottom
07141
Top
Juhani: Du menar mannen i berget. Jag har hört den. Gianni. Tu vuoi dire « L’uomo del monte ». Io l’ho sentita. 07141
Bottom
07142
Top
Timo: Men för mig är den något nytt; berätta den, hroder Aapo. Timoteo. Ma per me è nuova. Raccontala, fratello Abramo. 07142
Bottom
07143
Top
Simeoni: Berätta den, berätta på bara! Simeone. Raccontala, raccontala! 07143
Bottom
07144
Top
Aapo: Ja det är en historia om en man, en ädel l roshjälte, som någon tid satt fången i Impivaaras grottor, liksom fördom den där bleka jungfrun, men av annat skäl. Abramo. È la novella di quel valoroso eroe della fede che rimase per qualche anno prigioniero nelle grotte di Impivaara, come una volta la « vergine pallida », ma per un motivo diverso. 07144
Bottom
07145
Top
Och följande historia förtalde Aapo dem: E Abramo raccontò loro la leggenda seguente: 07145
Bottom
07146
Top
Förr i världen, när kristendomen och hedendomen ännu kämpade mot varandra i Tavastland, fanns i de omvändas skara en präktig man, from och ivrig i att utbreda den nya läran, som han också träget hyllade i skydd av Svea rikes vapenmakt. Men de harnesk-klädda hjältarna måste plötsligt förflytta sig härifrån till sitt hemland, och de kristna tavastlänningarna förföljdes på det grymmaste av sina hedniska bröder. Somliga av dem drabbades av en förfärlig död, somliga sökte rädda sig, flyende till skogarnas villande sköte, eller till bergens grottor eller annanstans. Till Impivaaras klyftor flyktade den nämnde fromme mannen, men hans förföljare, som hämndlystna följde i hans fotspår, upptäckte snart hans gömställe. ”Vargen må stängas in i sin egen lya!” skrek de elakt triumferande, murade grottmynningen hållbart igen och lämnade mannen att förgås i hunger och mörker. « Una volta, quando la fede cristiana ed il paganesimo, lottavano ancora l’uno contro l’altro nel paese di Häme, nel gruppo dei convertiti c’era un eccellente uomo, pio e zelante nel diffondere la nuova fede, che ardentemente difendeva sotto la protezione delle armi dello Stato svedese. Ma i guerrieri corazzati dovettero ad un tratto ritornare nella loro patria e quelli di Häme cristianizzati si trovarono esposti alle più terribili persecuzioni dei loro fratelli pagani. Alcuni di essi furono messi a morte in maniera orribile, altri cercarono salvezza fuggendo nei labirinti dei boschi, altri nelle grotte della montagna, ed altri, altrove. Il già ricordato uomo pio si rifugiò nelle caverne di Impivaara; ma i suoi persecutori, che anelanti alla vendetta seguivano le sue tracce, ben presto ne scoprirono il nascondiglio. “Rinchiudiamo il lupo nella sua tana”, gridarono essi con gioia maligna; murarono saldamente la bocca della caverna e abbandonarono l’uomo a languire per fame nelle tenebre. 07146
Bottom
07147
Top
Ett eländigt slut skulle nu ha drabbat mannen, men himlen gjorde åter ett under. Knappt hade dagsljusets sista skimmer försvunnit från grottans öppning, så fylldes allaredan den vita grottan av det underbaraste, silverskira sken; och så kunde mannen mitt i det kalla bergets hjärta njuta av en blid, himmelsk dager. Och inte nog med detta under. Ty se, plötsligt gröpte sig fram ur grottans golv en klar källa, vars vatten aldrig minskades hur mycket man än öste; och mannen hade alltså i sitt stengemak en ständigt frisk dryck. Men dessutom höjde sig vid källans rand ett vackert, grönskande träd, som bar de härligaste frukter, som aldrig tog slut hur man än plockade; och där hade mannen sin söta föda. Där levde han sina dagar, prisande Herren, där sov han sina nätter, drömmande om de sällas land. Och hans dag var som en sommardag, varm och klar, och hans natt en ljuvlig skymningstid. Så förflöt ett år, och som en flod strömmade i Tavastland de kristnas blod. Men när förföljelsens fasansfulla tidevarv hade löpt till ända och ute sken en skön septembermorgon, nåddes hjältens öron av hamrars och hjärnstörars buller från grottans igenmurade öppning. Genom det steniga fi iisot började slutligen dagern skymta fram, och i en blink försvann från grottan det underbara ljuset, såsom ock källan och det vid källans rand växande fruktbara trädet. Una triste fine sarebbe toccata a quell’uomo, ma un altro miracolo fece il cielo. Non appena dalla bocca della caverna era scomparso l’ultimo bagliore del giorno, ecco nell’ampia grotta brillò una luce argentea e nel cuore della fredda rupe un dolce bagliore di cielo. E si produssero ancora altri portenti. Ecco che si aprì nel pavimento una limpida sorgente, la cui acqua non si esauriva mai e quell’uomo ebbe così nella sua cella di sasso una sempre fresca bevanda. Ed inoltre dall’orlo della fonte si alzò un bell’albero verdeggiante carico di squisite frutta, inesauribili e così toccò all’uomo un cibo eccellente. Colà trascorreva egli i suoi giorni, celebrando il Signore; colà passava le notti, sognando il regno dei beati; e i suoi giorni erano come un giorno d’estate, caldo e limpido, e le sue notti come un soave crepuscolo. Così passò un anno e a fiotti scorreva il sangue dei cristiani di Häme. Ma quando l’anno tremendo della persecuzione volgeva al fine e di fuori splendeva una. bella mattina di settembre, arrivò agli orecchi dell’eroe, dalla bocca murata della caverna, uno strepito di martelli e di sbarre di ferro. Attraverso le macerie ricominciò finalmente a spuntare il giorno e, in un momento, scomparve il miracoloso chiarore nella caverna e parimenti la sorgente e l’albero fruttifero dal margine della sorgente stessa. 07147
Bottom
07148
Top
Men vad åstadkom detta dån och stoj utanför t'iottans ingång? Jo, där stod en skara hedningar och mitt bland dem några kristna, som var fängslade med rep och dömda att dö av svält i bergets mörka innandöme. Och de kunde inte tänka annat än att samma Ode hade mött den man, som ett år tidigare blivit inlåst i samma grotta. Men till deras stora häpnad steg hjälten när grottan öppnades ut med förklarad, strålande panna. Och en röst, vars helga klang gick genom märg och ben, ekade ur hans mun: ”Varen välkomna, I vänner och bröder, var välkommen, du gyllne sol och brusande skog, välkommen!” Då föll skaran ned på knä framför honom, prisande den Gud som han trodde på och som räddat honom från en förfärlig död. Men med hög stämma förtalde mannen dem om de sköna underverk, som han upplevt i bergets sköte; och med en mun ropade folket till honom: "Döp oss med, döp också oss till tron på samma Gud!” Så ropade de till stor fröjd för mannen, och befriade ofördröjligt de dödsdömda från repen. Till bäckens strand steg så den fromme hjälten, följd av hopen som, avsägande sig hedendomen, lät döpa sig till Kristi tro. Men uppe på branten stod männen som ännu för en stund sedan var utsedda att offras, sjungande en lovsång till Honom, som hade räddat både dem själva och deras rättfärdige fader från en kvalfull död, och lett hedningarnas barn från mörkret till ljuset. Så sjöng de, blickande upp mot himlens höjd. « Ma donde veniva lo strepito e il fracasso all’apertura della caverna? Stava colà un numeroso gruppo di pagani e in mezzo a loro alcuni cristiani legati con corde e condannati a morire di fame nelle viscere oscure del monte. Nè potevano essi immaginare che un’eguale morte non fosse toccata all’uomo che un anno prima era stato rinchiuso in quella stessa caverna. Però grandemente stupiti furono essi quando, all’aprirsi della grotta, ne uscì quell’eroe dal volto raggiante. E una voce, la cui dolcezza li penetrò fin nelle ossa, risuonò dalla sua bocca : “ Salve, amici e fratelli, salve, aureo sole e selva sonante, salve! ”. La folla cadde in ginocchio dinanzi a lui, celebrando Iddio nel quale credeva e che lo aveva salvato da una morte orribile. Ma ad alta voce raccontò loro quell’uomo i miracoli che gli erano avvenuti nel seno della montagna; e ad una voce il popolo gli gridò: “ Battezzaci, battezzaci, nella fede dello stesso Dio! Così gridavano con grande gioia di quell’uomo, e senza indugio sciolsero dai ceppi quei condannati a morte. Poi si avanzò il pio eroe sulla riva del ruscello, e lo seguiva la folla, che abiurava il paganesimo, si faceva battezzare nella fede di Cristo. Ma sulla sponda più alta stavano ancora gli uomini votati al sacrificio, cantando inni di grazia a colui che aveva salvati da una morte crudele tanto essi stessi quanto il loro padre spirituale e guidati i figli dei pagani dalla tenebra alla luce. Ed essi inneggiavano, con gli sguardi alla sublimità del cielo ». 07148
Bottom
07149
Top
Aapo: Så lyder sägnen om den fromme mannen. Abramo. Questa è la leggenda dell’uomo pio. 07149
Bottom
07150
Top
Juhani: Och hedningarnas döpelse skedde just på samma ställe vid bäcken, där vi nu har vår varggård. Gianni. E il battesimo dei pagani avvenne proprio nello stesso punto del ruscello, dove ora si trova la nostra fossa da lupi. 07150
Bottom
07151
Top
Simeoni: Tron uträttar under. Jag är säker på den saken, att mannen i grottan inte hade någon källa eller något fruktbart träd och att inget för världsliga ögon synbart ljus upplyste hans kammare, men att en fast och orubblig tro tillfredsställde alla hans kroppsliga behov. Hans andes makt var hans friska källa, hans smakliga frukt och strålande ljus. Hur sade min forna vallarkamrat, Tervakoski-Tuomas? ”Äger du trons sköld och andens svärd, så kan du dansa polska till och med i djävlarnas sällskap.” Så föll den fromma gubbens ord. Simeone. La fede fa miracoli. Io sono sicuro che nella caverna non c’era nè una sorgente nè un albero fruttifero e che nessuna luce visibile ad occhi terrestri risplendeva nella sua cella, ma che una robusta e incrollabile fede soddisfaceva tutti i suoi bisogni corporei. La forza del suo spirito gli era fresca fonte, frutti nutrienti e raggiante chiarore. Che cosa diceva il mio antico compagno di pascoli, Maso di Tervakoski? « Se tu hai lo scudo della fede e la spada dello spirito, puoi andare a ballare la polka coi diavoli ». Così diceva il pio vecchio. 07151
Bottom
07152
Top
Juhani: Men en fullvuxen karls mage reder sig inte så värst länge med bara tron och tomt väder, inte 0111 den så ruttnade. Och jag kan svära på att han körde i sig också kraftigare kost än frukter och vatten. Det kräver en karls kropp, som vuxit och frodats med tillhjälp av kött och rågbröd. Jo, jo, man brukar berätta den historien också på ett annat vis. Man berättar, att fem svarta tjurhorn plötsligt uppenbarade sig för mannen på grottans vägg. När han nu vred på del första hornet, störtade därifrån vinande fram den bästa och klaraste sortens fabriksbrännvin, så mannen fick sin matsup som drog hans läppar i rynkor. Ur del andra hornet åter ryckte han åt sig alntals med mång-veckad, fet och varm svinkorv. Men ur det tredje pressade sig i en styv båge fram den bästa nyrågsgröt, och ur det fjärde surmjölk att skölja ned gröten med, en surmjölk så tjock som tjära. Och när han nu fyllt sin mage som en fästing, så öppnade han särdeles snabbi det femte hornet och därifrån halade han flinkt fram pikanell, den bästa sortens dansk rulltobak, som svällde i gossens kind lik en sugande blodigel. Behöver en ledig karl något bättre traktament? Gianni. Ma il ventre di un adulto non si contenta a lungo della nuda fede e dell’aria vuota, ci scommetterei la testa. Ed io ci giurerei che lui si è rimpinzato con un cibo più succulento delle frutta e dell’acqua. Di questo ha bisogno il corpo umano, quando è cresciuto ed ha prosperato in virtù della carne e del pane di segale. Già, già, si racconta la leggenda anche in un’altra maniera. Si racconta che cinque corna di tori nere gli apparvero d’un tratto sulla parete di quella caverna. Quando egli aprì il primo corno, ne scaturì gorgogliando una eccellente e limpida acquavite di fabbrica, come aperitivo, che gli ha fatto stringere le labbra nella sorsata. Dal secondo corno svolse a tese delle salsicce di carne di porco, grasse, calde e grinzose. Dal terzo poi una eccellente farinata densa e finalmente dal quarto latte accagliato, spesso come il catrame. E, quando si fu riempito la pancia come una cimice, aprì svelto il quinto corno e ne tirò fuori delle cicche del miglior tabacco danese a rotolo, da masticare, che gli gonfiò nella gota come una sanguisuga che succhia. Che un fannullone avrebbe bisogno di essere trattato meglio di così? 07152
Bottom
07153
Top
Timo: Han var i himlen, han. Men vi då? Timoteo. Lui era nel settimo cielo, lui! ma noi? 07153
Bottom
07154
Top
Tuomas: Detta svider i mannens sinne. Maso. Questo fa male al cuore. 07154
Bottom
07155
Top
Eero: Och gör pojken yr i skallen. Timoteo. E fa girare la testa! 07155
Bottom
07156
Top
Juhani: Tusen riksdaler för en sådan måltid just nu! Tusen gånger tusen daler! Gianni. Mille scudi per un pranzo siffatto! Mille volte mille scudi! 07156
Bottom
07157
Top
Simeoni: ”Veckad, fet, varm svinkorv!” Ja, vi sitter mitt i helvetet och hör berättas hur det i himlen glammas och spisas. Ack! Vad skall vi göra, bröder, vad skall vi göra? Simeone. Salsicce di carne di porco, grinzose, grasse, calde. Sì, noi stiamo in mezzo all’inferno, e sentiamo raccontare come in cielo se la godono e mangiano. Ma che dobbiamo fare, fratello? che dobbiamo fare ? 07157
Bottom
07158
Top
Eero: Låt oss tro, låt oss tro! Rico. Aver fede, aver fede! 07158
Bottom
07159
Top
Simeoni: Brukar du ännu hädiskt språk, ditt vidunder! Simeone. E puoi ancora scherzare, mostro che sei? 07159
Bottom
07160
Top
Eero: Bara ett sista pip, broder min, ett sista pip; tro mig. Snart faller jag suckande samman som en uttömd blåsa, en oxblåsa. Ack om här funnes ett varmbröd med smör på. Rico. L’ultimo fischio, fratello mio, l’ultimo fischio; credimi. Presto cascherò giù sospirando come una vescica vuotata, come una vescica di bove. Ah! se ci fosse qui un panino caldo, e spalmato di burro! 07160
Bottom
07161
Top
Timo: Och på smöret ytterligare en jädrans fyll-korv. Timoteo. E sopra il burro anche un’enorme salsiccia... 07161
Bottom
07162
Top
Juhani: Ja bara här funnes sju varmbröd, sju skålpund smör och sju vid stockelden stekta korvar; se det bleve ett gästabud. Gianni. Ci fossero qui sette panini caldi, sette libbre di burro e sette salsicce arrostite su un braciere. Che pappata sarebbe! 07162
Bottom
07163
Top
Eero: Blixt och dunder! Rico. Porco demonio. 07163
Bottom
07164
Top
Timo: Mänskan borde alltid vara klok och ständigt lia i fickan lite salt i en stoppa. Saltet binder kraften och uppehåller livet i veckotal om man så inte har ens en mygga till frukost i tarmändan. Timoteo. L’uomo dovrebbe essere sempre saggio e portare in tasca un sacchettino di sale. Il sale lega le budella e conserva la vita per settimane, anche senza nemmeno una briciola in pancia. 07164
Bottom
07165
Top
Juhani: Nå nå, gosse lilla! inte bärgar man sig så vilrst länge ens med salt. Gianni. Ih, figliuolo, nemmeno col sale si va avanti a lungo. 07165
Bottom
07166
Top
l'imo: Men Koivisto-Iisakki, den makalösa latmasken, ligger och vräker sig på Karkkulas bastulave Ilera veckor i sträck, utan en gnutta föda. Och tack vare vilka konster piper livhanken i gubben? Jo, den •.pjuvern suger på saltstoppan som en kläpp på sin mammas spenknapp. Timoteo. Ma Isacco di Koivisto, quell’uomo incomparabilmente pigro, se ne sta sdraiato sul soppalco della sauna di Karkkula, lasciando passare giorni che Dio manda senza gustare un briciolo di colazione. E come va che respira ancora? Il birbante succhia il sacchetti no del sale, come un marmocchio i capezzoli della mamma. 07166
Bottom
07167
Top
Juhani: Ofta sitter han också som en kornknarr i byns rågåkrar, gnidande korn ur axen in i käften sin. - Men ser man på, kvällen är redan långt liden, men ingen hjälp hörs av från mänskovärlden, och häi spatserar fortfarande, spatserar runtom oss trettio och tre frustande djävlar. Men där stångas ju tvenne baddare. Kläm till bara, kläm till och kör hornen genom varandras pannor, kör så att hjärnorna sprutar på marken, så är vi av med två plågoandar. Se så där, så där! Så har vi här också lite nöje som tidsfördriv. - Just på det viset! och länge må denna lek vara med åtta benplogar plöjande jorden. Gianni. Spesso se ne sta come una quaglia nelle risaie del villaggio, schiacciando le spighe per riempirsene la bocca. Ecco, è già sera avanzata, ma nessun aiuto ci viene dal mondo degli uomini e qui ci continuano a passeggiare intorno trentatrè diavoli sbuffanti. Ma guarda quei due demoni che si assaltano a cornate. Fate alle cornate, alle cornate, e spaccatevi le teste l’un l’altro e che le cervella vi schizzino dal cranio in terra! e così noi avremo due tormentatori di meno. Ecco, ecco, bene! un po’ di svago per ammazzare il tempo. Proprio così! E che questo giuoco duri un bel pezzo, e che la terra sia arata da otto aratri di ossa. 07167
Bottom
07168
Top
Tuomas: Kraftigt tampas där vitryggen och vithu vet. Maso. Ora si picchiano per bene il Gobbo e il Canuto. 07168
Bottom
07169
Top
Juhani: Men vithuvudet vinner. Gianni. Ma il Canuto vince. 07169
Bottom
07170
Top
Tuomas: Vitryggen vinner. Maso. Il Gobbo vince. 07170
Bottom
07171
Top
Juhani: Här är labben min, slå vad. Gianni. Ecco la mia zampa, scommettiamo. 07171
Bottom
07172
Top
Tuomas: Kör för det. Slå av du, Timo. Maso. Va bene. Timoteo fa da arbitro. 07172
Bottom
07173
Top
Juhani: Se där! Gianni. E sia. 07173
Bottom
07174
Top
Tuomas: Ett kvarter brännvin! Maso. Un quarto d’acquavite! 07174
Bottom
07175
Top
Juhani: Sagt som sagt. - Men låt oss titta, låt oss titta på bägge bjässarnas kämpalek. Nu vilar de lik som lite, panna mot panna. Gianni. Accettato. Guardiamo dunque, guardiamo la lotta dei due campioni. Ora eccoli che riprendono fiato, testa contro testa. 07175
Bottom
07176
Top
Timo: Och knycker till bara så där sakteligen. Timoteo. Ora si pigiano piano piano. 07176
Bottom
07177
Top
Juhani: Men nu. Nu bättrar man på för full fart. Se så där Viten, mitt Vithuve, kör dina klövar stadigt i marken! Gianni. Ma ora, ricominciano di buzzo buono. Su Canuto, Canuto mio, ficca forte in terra il tuo zoccolo! 07177
Bottom
07178
Top
Tuomas: Kör ännu stadigare du, min tappra Vitrygg. Så där ja! Maso. Ficca il tuo ancora più forte, bravo il mio Gobbo, così! 07178
Bottom
07179
Top
Juhani: Vithuvet, Vithuvet! Gianni. Canuto, Canuto! 07179
Bottom
07180
Top
Tuomas: Du min kraftiga Vitrygg med stål i pannan! Se så! Men lämna nu det eviga stretandet och kasta din gubbe åt fanders! Maso. Gobbo mio robusto, dalla fronte d’acciaio, lascia andare questo noioso tentennare e manda quel merlo al diavolo. 07180
Bottom
07181
Top
Juhani: Viten! Fanken må klippa av dina horn! Flyr du din jäkel? Gianni. Canuto, che il diavolo ti strappi le corna. Scappi, maledetto? 07181
Bottom
07182
Top
Tuomas: Harpasset är nog för honom. Maso. Se la dà a gambe. 07182
Bottom
07183
Top
Timo: Och den andra lunkar i väg efter honom av hara fanken. Hi, hi, hi! Timoteo. E l’altro gli corre dietro come un pazzo. Ih, ih, ih! 07183
Bottom
07184
Top
Tuomas: Jahah, Juhani. Maso. Beh, Gianni. 07184
Bottom
07185
Top
Juhani: Jag förlorade ett kvarter brännvin. Det skall du få när vi slipper ur knipan. Men när månne den dagen gryr? Ack! efter åtskilliga år händer det, alt man på jaktfogdens kommando släpar härifrån ett duktigt skräplass till byn och från byn till kyrkogården, släpar i väg med sju mäns skramlande och slamrande benrangel. Gianni. Ho perduto un quarto d’acquavite e la pago quando siamo fuori dell’impiccio. Ma quando spunterà quel giorno? Ah! di qui a qualche anno, sotto la guida del nostro guardacaccia, si trasporterà al villaggio e dal villaggio al cimitero un carico d’ossa tintinnanti: i resti scricchiolanti di sette uomini. 07185
Bottom
07186
Top
Simeoni: Och så ändades vårt syndiga leverne. Simeone. E così sarà finita la nostra vita di peccatori. 07186
Bottom
07187
Top
(Juhani: Så ändades vårt leverne.) JUHANI: Niin päättyi elämämme. 07187
Bottom
07188
Top
Timo: Ja så ändades det. TIMO: Niinhän se päättyi. 07188
Bottom
07189
Top
Juhani: Ändades på ett eländigt sätt. Men öppna knuten din, Lauri, och låt alla få sig en jamare. Gianni. Sarà finita in un triste modo. Ma apri il tuo sacco, Renzo, e fa girare la borraccia. 07189
Bottom
07190
Top
Aapo: Låt gå för denna gång, men vad som finns kvar av brännvinet må sparas tills nöden är störst. Abramo. Vada per questa volta. Ma il resto della nostra acquavite va risparmiato per le necessità estreme. 07190
Bottom
07191
Top
Juhani: Vare det så. Men nu tar vi en rejäl sup, och srt ropar vi så det dundrar. Gianni. Come tu dici. Ma ora prendiamo una sorsata che conti e poi urliamo come un corno... 07191
Bottom
07192
Top
När de fått sin sup, höjde de åter sina röster, alla löpande på samma gång. Ekot nådde till Viertola-logdens öra, där han traskade på ribacken, men han I.illude icke ropets betydelse, utan yttrade fasande lör sig själv: ”Det är råtrollet som ropar.” Men bröderna skrek fortfarande häftigt, spännande sina hakor upp mot himlen och med munnarna på vid gavel, sftsom drakar eller som fågelungarna i redet när de liör sin annalkande moders vingsus, skrek tio gånger. I >eh därefter satte de sig åter på sin mossiga plats med ett falnande hopp i hjärtat. Quando ebbero trincato, alzarono di nuovo la voce, gridando tutti insieme. Il grido giunse all’orecchio del guardiano di Viertola mentre egli passava sulla collina del granaio, ma non ne afferrò il significato e disse impaurito : « È il gnomo del confine che grida laggiù ». E i fratelli, alzando il mento verso il cielo e a bocca spalancata come draghi o come uccellini nel nido quando sentono avvicinarsi il battito dell’ala materna, chiamarono forte ancora una volta, urlarono dieci volte. E poi sedettero di nuovo sul loro masso muscoso, mentre la speranza languiva nei loro cuori. 07192
Bottom

kapitel 08 Capitolo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa-|ita|-fra|-epo| (sv-it) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capitolo
Ladda för dig Sju bröder o I sette fratelli télécharger
08001
Top
Kommen är redan den tredje dagen då bröderna vistas på stenen, men fortfarande sitter de omringade av oxarna. Då och då förflyttar sig kräken lite längre bort, men alltid rör sig en och annan inom synhåll, med en brumning strax varskoende sina kumpaner om bröderna skulle söka fly från sin fångenskap. Där omkring dem nafsar nu en av oxarna skogsgräs i sig, krökande sin tunga, medan en annan idisslande och tungt pustande vilar på sin kullriga mage. Där gnabbas tvenne mellan lek och allvar, och runtomkring ekar smattret av deras horn. Men där åter tätt invid Trollstenens fot skrapar en av dem ilsket i jorden, och kastar argsint råmande mull och ris högt i luften. Så sölar de där till brödernas bleka ångest; ty på döden väntar redan Jukolas präktiga pojkar. - För en stund sedan har Lauri hävt i sin strupe en mäkta stor brännvinsklunk, och nu gör han det en gång till, vilket väcker de andras förundran och får dem atl allvarligt börja förmana honom. È già cominciato il quarto giorno da che i fratelli sono sulla rupe e sempre assediati dai bovi. Di quando in quando gli animali se ne scostano un pochino, ma sempre o l’uno o l’altro passeggia restando in vista, e con un muggito dànno avviso ai loro compagni se i fratelli tentano di scappare dalla loro prigionia. Là tutto intorno alcuni brucano, torcendo la lingua, l’erba del bosco, altri si riposano distesi sui loro ventri gonfi, ruminando e soffiando; più in là due altri, un po’ scherzando un po’ sul serio, lottano e tutto intorno risuona il ticchettio delle loro corna. Ma uno di essi, proprio ai piedi della rupe scalciava irosamente gettando in aria fango e rami secchi e muggendo malignamente. Così si traccheggiavano aumentando il tormento e il furore impotente dei fratelli; perchè già in attesa della morte stavano i bravi ragazzi di Jukola. Un momento prima Renzo aveva trangugiato una bella sorsata di acquavite; ed ora aveva fatto lo stesso, sì che gli altri molto se ne stupivano e cominciavano a rimproverarlo aspramente. 08001
Bottom
08002
Top
Juhani: Vad fanken går åt dig? Gianni. Che ti prende il demonio? 08002
Bottom
08003
Top
Aapo: Ja vad tänker du på? Glöm inte att vi alla äi i samma klämma. Abramo. Che cosa rimugini ? Ricordati che tutti quanti ci troviamo nelle peste. 08003
Bottom
08004
Top
Tuomas: Kom ihåg att vår boning inte är bredare än handflatan, så det gäller att röra sig försiktigt. Maso. Ricordati che la nostra dimora non è più larga di un palmo, nella quale dobbiamo stare attenti per non muoverci. 08004
Bottom
08005
Top
Lauri: Din förbaskade karl! Renzo. Son pazzo furioso! 08005
Bottom
08006
Top
Aapo: Men det går inte an. Abramo. Ma non facciamo sciocchezze! 08006
Bottom
08007
Top
Lauri: Då må det gå åt fanders. Som en kvarnsten må slottet vårt snurra runt och kasta som byte åt kräken sju stycken olyckliga gossar. Snurra, sten, från östan till västan, och du skog runtom oss, snurra hän västan till östan! Helejä! Renzo. E allora andate all’inferno! Giri la nostra fortezza come le ruote di un mulino e butti in preda alle bestie i sette disgraziati ragazzi; gira, rupe, da oriente ad occidente, e tu, bosco, d’intorno, gira, da occidente a oriente! Evviva! 08007
Bottom
08008
Top
Juhani: Du är väl inte redan full, gosse? Gianni. Sei già brillo, ragazzo! 08008
Bottom
08009
Top
Lauri: Passar det sig att fråga? Vad kostar livet och världen? Inte ett mögligt öre. Flyge därför allt som damm och aska på vindarnas vägar. Hej hoppsan! Låt oss smaka på det här, mina hjärtebröder. Renzo. Che c’è bisogno di domandarlo? Che cosa conta la vita e il mondo? Nemmeno un quattrino! Perciò ogni cosa se ne vada, come polvere e cenere, per le vie del vento! Bah! Prosit! fratelli cari. 08009
Bottom
08010
Top
Aapo: Han är i fyllan. Ta kannan från honom! Abramo. È brillo, levategli la borraccia. 08010
Bottom
08011
Top
Lauri: Den lossnar inte så lätt. Kannan är min; jag släppte den ju inte att trampas av oxarna på mon. Men ni andra? Ack! ni ställde ju vackert edra kontar pä marken som eländiga zigenare, när länsmannens luissa smäller. Renzo. Nemmeno per scherzo! la borraccia è mia. Io non l’ho buttata perchè i bovi la calpestassero nel campo. Ma voialtri? Ah! voi avete buttato bellamente i vostri sacchi a terra, come miseri zingari allo scoppio del fucile del commissario. 08011
Bottom
08012
Top
Juhani: Hit med kannan! Gianni. Qua la borraccia! 08012
Bottom
08013
Top
Lauri: Kannan är min. Renzo. La borraccia è mia! 08013
Bottom
08014
Top
Juhani: Men jag vill ta hand om den. Gianni. Ma io voglio tenermela. 08014
Bottom
08015
Top
Lauri: Vill du? Om du vill, så får du den mitt i planeten. Renzo. La vuoi? Se la vuoi, prendila sulla zucca. 08015
Bottom
08016
Top
Juhani: Tänker du börja slåss? Gianni. Vuoi venire alle mani? 08016
Bottom
08017
Top
Lauri: Vill du, så skall inte det heller fattas. Men kära hiöder slåss ju inte. Låt oss alltså smaka på det här. Renzo. Se vuoi, verremo anche a questo. Ma dei fratelli che si vogliono bene non se le dànno. Alla salute! 08017
Bottom
08018
Top
Timo: Sup inte, Lauri. Timoteo. Non trincare, Renzo! 08018
Bottom
08019
Top
Juhani: Hit med kannan strax! Gianni. La borraccia qui subito! 08019
Bottom
08020
Top
Lauri: Stryk skall du få. Vad månne du inbillar dig vnra? Renzo. Sulla schiena te la dò. Che cosa credi di essere? 08020
Bottom
08021
Top
Juhani: En syndig mänska, förvisso; men jag är Gianni. Un povero peccatore in verità, ma io sono ad ogni modo il tuo fratello maggiore. 08021
Bottom
08022
Top
Lauri: Äldsta? Nå desto mera har du hunnit synda «x Ii desto mera stryk behöver du. Men skål! säger svensken. Renzo. Il maggiore? Beh! allora tanto più hai avuto tempo di far peccati e tanto più meriti le busse! Però skål (« Skål », parola di augurio che si rivolge brindando.) dice lo svedese. 08022
Bottom
08023
Top
Tuomas: Du smakar inte en droppe. Maso. Nemmeno un gocciolo. 08023
Bottom
08024
Top
Lauri: Tuomas tycker jag mycket om, Tuomas och l iero-liten. Men de andra där? Vad skall jag säga om dem? Renzo. A Maso io voglio bene. A Maso e a Richetto, ma di questi altri qui che dire? 08024
Bottom
08025
Top
Tuomas: Håll munnen din och hit med kannan! Se här, Juhani, lyft konten på ryggen och tag hand om brännvinet. Maso. Chiudi la bocca e dà qui la borraccia. Qui, Gianni, prendi il sacco sulle spalle e custodisci l’acquavite. 08025
Bottom
08026
Top
Lauri: Blott du kan lirka med Lauri. Ja jag tycker om dig, dig och Eero-liten. Renzo. Soltanto tu puoi prendere il posto di Renzo. A te, io voglio bene, a te e a Richetto. 08026
Bottom
08027
Top
Tuomas: Tig! Maso. Silenzio! 08027
Bottom
08028
Top
Lauri: Sickna karlar! Vad är Jukola-Jussi? En virrig tupp; en hornlös tjur. Renzo. Che razza di gente! Chi è Giannino di Jukola? Un gallo screstato, un toro scornato. 08028
Bottom
08029
Top
Juhani: Håll käft med detsamma, så att ej mina öron hör något slikt en gång till. Gianni. Chiudi subito il becco, chè i miei orecchi non sentano un’altra volta qualche cosa di simile. 08029
Bottom
08030
Top
Lauri: ”Den som har öron till att höra, han höre”, predikar Aapo, den där Jukolas heliga Paulus. Renzo. « Chi ha orecchi ascolti » (Apoc., 2: 2, 11, 17; 3: 6, 13, 22.), predica Abramo, il San Paolo di Jukola. 08030
Bottom
08031
Top
Simeoni: Ve dig! Är du den forna redliga, allvarliga och ordnjugga gossen? Är du Lauri? En sådan däi lösmynt bängel? Simeone. Ah! sei tu? Sei tu che prima eri un ragazzo serio, verace e di poche parole? Sei tu, Renzo? un tale chiacchierone maledetto? 08031
Bottom
08032
Top
Lauri: Nå du är ju också Simeoni, den mörmynta ”var hälsad-rabbi”. Renzo. E tu sei Simeone la bocca di miele del « salute Rabbi » (Matteo, 26, 49.). 08032
Bottom
08033
Top
Simeoni: Det förlåter jag dig, ständigt samlande, ständigt glödande kol på din hjässa. Simeone. Questo ti perdono, e sempre accumulo carboni ardenti (Ep. Rom., 12, 20.) sul tuo capo. 08033
Bottom
08034
Top
Lauri: Drag åt helvetet, där finns kol! Renzo. Va’ aH’inferno! colà c’è carbone! 08034
Bottom
08035
Top
Simeoni: Du ogudaktiga! Simeone. Ateo! 08035
Bottom
08036
Top
Timo: Ja det är liksom raggen skulle resa sig på min rygg. Timoteo. Mi si rizzano i peli sulla schiena. 08036
Bottom
08037
Top
Lauri: Vad bräker Timo, den där Jukolas blackög-da getabock? Renzo. Che borbotta Timoteo, il capriolo occhi-grigi di Jukola? 08037
Bottom
08038
Top
Timo: Låt gå för det. Getmjölk är ganska gott. Timoteo. Lascia andare! Anche il latte di capra è buono. 08038
Bottom
08039
Top
Lauri: Va? Renzo. Eh! 08039
Bottom
08040
Top
Timo: Getmjölk är ganska gott. Och jag tackar dig för denna hedersbevisning: stor tack! Ja, där fick vi vår andel; stor tack! Men nu kommer du till andra sorters grejor. Titta på dina kelgrisar där, Tuomas och Eero, på dem där. Timoteo. Anche il latte di capra è buono e io ti ringrazio per questa cortesia. Grazie tanto! Ecco, ora ognuno ha avuto la sua. Grazie tanto! grazie tanto! Ma ora passiamo ad un altro affare. Guarda là i tuoi compari, Maso e Rico, laggiù. 08040
Bottom
08041
Top
Lauri: Va? Renzo. Eh! 08041
Bottom
08042
Top
Timo: Titta på dina kelgrisar, Tuomas och Eero, på dem där! Timoteo. Il prete legge gli annunzi tre volte, ma vien pagato. 08042
Bottom
08043
Top
Lauri: Va? LAURI: Häh? 08043
Bottom
08044
Top
Timo: Prästen språkar trenne gånger, men han får sin betalning. TIMO: Pappi praakaa kolme kertaa, mutta hän saa makson. 08044
Bottom
08045
Top
Lauri: ”Andra sorters grejor”, bräkte du. Men jag vet nog med vilka slags grejor jag jämför dem. Tu-omas-pojken där är en ädel yxa, trofast, manlig och stark, men min lilla Eero-parvel där är en liten, vass och klämmig täljyxa. Ja, han ”täljer”, täljer riktigt llinkt, kastar omkring sig små speglosor, den junkern. Renzo. « Ad un altro affare », tu hai brontolato. Ma io so bene a che cosa li paragono. Maso è una valida ascia, solida, virile e potente; ma il piccolo Rico puccettino è una piccola ascia da intaglio, acuta e mordente. Già, egli «intaglia»; intaglia alla svelta, fa scheggiare intorno a sè delle paroline che arrivano, il birbantello. 08045
Bottom
08046
Top
Juhani: Bra! Men kallade du mig en virrig tupp? Gianni. Bene! ma tu mi hai chiamato gallo screstato. 08046
Bottom
08047
Top
Timo: Han kallade ju mig en getabock. Stor tack! Timoteo. Ed egli mi ha detto capriolo. Tante grazie! 08047
Bottom
08048
Top
Lauri: Eero täljer, men han har en mans hjärta. Renzo. Rico intaglia, ma ha un cuore d’uomo. 08048
Bottom
08049
Top
Juhani: Bra, bra! Men kallade du mig en virrig lupp? Gianni. Bene, bene! ma tu non mi hai detto gallo screstato? 08049
Bottom
08050
Top
Lauri: Jag kallade dig dessutom en hornlös tjur. Renzo. Ti ho detto anche toro scornato! 08050
Bottom
08051
Top
Juhani: Ålräjt, bror, ålräjt. Gianni. Bene, fratello, bene. 08051
Bottom
08052
Top
Timo: Håll dig lugn, Juho. Mig kallade han ju en getabock och jag tackar honom för den hederstiteln; lör geten är inget föraktat djur. Viertolas rödkindade Iröken, den där mamsell Lydia, dricker endast getmjölk, en vit gets mjölk, ingenting annat. Så är det. Timoteo. Sta’ tranquillo, Gianni! Egli mi ha chiamato capriolo ed io lo ringrazio per questo dtolo; perchè la capra non è un animale spregevole; la signorina dalle guance rosee di Viertola, la Lidia, beve soltanto latte di capra bianca e nient’altro. Dunque vedi. 08052
Bottom
08053
Top
Simeoni: Vore vi män om vi fäste oss vid en fyllhunds prat? Simeone. Saremmo uomini se prendessimo sul serio le parole di un ubriaco? 08053
Bottom
08054
Top
Lauri: Du en man? Du? Ack bror min! du skulle nllt ta till lipen om du såge något, som jäntorna lörresten inte plär visa slika mammasgossar som dig. Renzo. Un uomo tu? Ah! fratellino mio! ti metteresti a piangere amaramente se tu vedessi qualcosa che le ragazze non fanno vedere a degli stupidoni come te. 08054
Bottom
08055
Top
Juhani: Simeoni, Simeoni! nog smakade jag hellre på puukkokniven än sådana stygn. Gianni. Simeone, Simeone, prenderei più volentieri una coltellata che punzecchiature come questa. 08055
Bottom
08056
Top
Simeoni: Nå, nå, på yttersta dagen får man visst se vem han stungit haver. Simeone. Beh, beh! nel giorno del giudizio si vedrà chi è stato punzecchiato (Giovanni, 19, 37.). 08056
Bottom
08057
Top
Timo: Ja nog har du utmålat oss på alla de vis från en tupp till en yxstump; men vad är du själv då, om jag nu ställer dig mot väggen och gör dig en slug fråga. Timoteo. Tu ci hai paragonato a tante cose, cominciando dal gallo fino al manico dell’ascia; ma che cosa sei tu stesso, se mi è permesso di chiedertelo, scommettendoci la testa. 08057
Bottom
08058
Top
Lauri: Jag är Lauri. Renzo. Io sono Renzo. 08058
Bottom
08059
Top
Timo: Så där ja, så där ja! Bara den snälla Lauri? Timoteo. Guarda, guarda! il gentile Renzo e basta? 08059
Bottom
08060
Top
Lauri: Den duktiga Lauri, ingenting annat, fast man nog velat kalla och beskriva mig på alla möjliga vis: en grävling, en drölig gräftare, knarrbroder och åtskilliga till. Hm! Från allas edra läppar har jag hört ett och annat liknande. Men i största stillhet har jag lagt undan allt här bakom örat. Nu skulle det roa mig att lite röra de samlade besparingarna, jag ville, tamme tusan! slunga riktigt rejäla plåtar mitt i pannan på er, och kasta varje man lik en agnsäck som byte ned till oxarna! Renzo. Il bravo Renzo, niente di più, quantunque in molti modi raffigurato e chiamato; il ghiottone, l’erpicatore meccanico di Könni, il brontolone, e mille altri. Ehm! Tali epiteti e altri simili li ho sentiti dalle labbra di ciascuno di voi. Ma li ho inghiottiti tutti in questo dente bacato, senza fiatare. Ed ora mi piacerebbe di spicciolarne un pochino di questo tesoro, mi piacerebbe, che il diavolo vi porti, di scaraventarvi proprio questi monetoni sulla fronte, e buttare giù ciascuno di voi come sacchi di paglia in preda ai bovi. 08060
Bottom
08061
Top
Aapo: Är detta verkligen Lauri, den beskedliga, tystlåtna Lauri? Abramo. È costui proprio Renzo, il modesto, taciturno Renzo? Chi lo crederebbe? 08061
Bottom
08062
Top
Juhani: Tjah, bror Aapo, tjah! i det vackra vetet finns mycket malört. Det har jag redan länge anat, men nu känner jag mannens hjärta. Gianni. Ahimè, fratello Abramo: ahimè! nel buon frumento si trova molto loglio. Già da un pezzo l’avevo dubitato, ma ora capisco il cuore di quest’uomo. 08062
Bottom
08063
Top
Lauri: Håll truten, du Jukolas tjur. Renzo. Chiudi quel muso, toro di Jukola. 08063
Bottom
08064
Top
Juhani: Du skall i Herrans namn inte reta upp mig mera, för mitt blod börjar hetta, hetta. Din förbaskade valp, jag kastar dig ned i oxarnas stampkvarn, och följe sedan förstörelsens skräck, komme almanackans sista dag! Gianni. Non mi irritare, per l’amor di Dio, perchè il sangue mi bolle, mi bolle! Maledetto orsacchiotto, io ti scaravento laggiù nel mortaio dei bovi e venga l’abbominazione della desolazione (Matteo, 24, 15.), venga l’ultimo giorno del calendario! 08064
Bottom
08065
Top
Simeoni: O vilket elände, vilket elände! Simeone. Miseria, miseria! 08065
Bottom
08066
Top
Aapo: Tyst, tyst! Här får ingen slåss. Abramo. Zitti, zitti! smettiamo di leticare. 08066
Bottom
08067
Top
Tuomas: Var förnuftig, du. Maso. Abbi giudizio, tu! 08067
Bottom
08068
Top
Juhani: Han har skällt ner mig skamlöst. En virrig tupp! Gianni. Mi ha svergognato. Mi ha detto gallo screstato. 08068
Bottom
08069
Top
Aapo: Och den heliga Paulus då. Var du lugn bara. Abramo. E San Paolo dunque? sta’ tranquillo! 08069
Bottom
08070
Top
Timo: Och getabocken sedan. Vad säger du om det? Många tusen tack, min tvillingbror! Timoteo. Il capriolo? Che ne dici? Grazie tante, gemello mio! 08070
Bottom
08071
Top
Aapo: Låtom oss minnas, hur nära dödens käftar vi är. Bröder: det finns en tanke i min hjärna, på min tungspets ett litet knep, som kanske är nog så nyttigt i denna stund. Hör på: denna sten är en skuta i storm, och stormen består av den där råmande, ilskna oxskocken kring vår sten. Eller skall jag välja en annan bild? Ja, låt vår sten då vara ett slott som fienden, en gruvlig, med spjut utrustad fiende, belägrar. Men om nu fästningen som belägras, saknar en befälhavare, en ledare för ordning och försvar, så laller besättningen offer för självsvåld och bråk och snart är såväl fästningen som dess besättning förlorad. Likaledes går det också för oss, om vi ej bär oss annorlunda åt, om vi ej får till stånd en laglig ordning bland oss. Det bör alltså finnas en, vars förnuftiga ord envar må lystra till och handla därefter. Juhani, sansa nu dig och hela brödraföljet. Du bör veta att de flesta av oss ställer sig på din sida, stödjande ditt ledarskap i denna belägrade fästning. Abramo. Ricordiamoci quanto siamo vicini alla gola della morte. Fratelli, ho un’idea nel cervello; sulla punta della lingua un piccolo ripiego, che mi sembra importante proprio in questo momento. Pensate un po’. Questa rupe è una nave nella tempesta, e la tempesta è questa mandra di buoi mugghiante e furiosa intorno alla nostra rupe. O devo scegliere un’altra imagine? Sì, questa nostra rupe sia un castello, assediato da un nemico ferocemente armato di lance. Ma se in questo castello, assediato, non c’è un capitano, un duce dell’ordine e della difesa, allora l’indisciplina e la confusione s’impadroniscono della guarnigione e presto così il castello come la truppa sono perduti. Nello stesso modo accadrà anche a noi, se non metteremo ordine e disposizioni, se non stabiliremo fra noi un ordinamento legale. Ci sia adunque uno, la cui savia parola ciascuno ascolti e agisca in conformità. Gianni, domina te stesso e tutta la schiera dei fratelli. Sappi che i più di noi stanno dalla tua parte e che sosterranno la tua autorità in questo castello assediato. 08071
Bottom
08072
Top
Juhani: Vilket straff skall alltså utmätas åt den, som inte lyder mitt ord, men på grund av sitt elaka lynne får till stånd en allmän villervalla och fara? Gianni. Qual punizione sarà stabilita per chi non ubbidisce alla mia parola, ma con malvagia disposizione cagiona un disordine ed un pericolo generale? 08072
Bottom
08073
Top
Tuomas: Han må kastas ned till oxarna. Maso. Sia gettato giù ai bovi. 08073
Bottom
08074
Top
Juhani: Rätt sagt, Tuomas. Gianni. Bene, Maso. 08074
Bottom
08075
Top
Aapo: Ett strängt straff, men det kräver ju vår belägenhet. Jag godkänner bestämmelsen. Abramo. Punizione crudele, ma la nostra situazione la esige. Io approvo la misura. 08075
Bottom
08076
Top
Simeoni: ”Till oxarna”, liksom martyrerna fordom, men här båtar ingen vekhet. Simeone. « Ai bovi », come una volta i martiri. Ma ora non serve la mitezza. 08076
Bottom
08077
Top
luomas: Man må kasta honom ned till oxarna, det vare lag och förordning. Timoteo. Egli sia gettato ai bovi. Questa sia la legge e l’ordinamento. 08077
Bottom
08078
Top
Juhani: Det vare lag och förordning. Inpränten i edra hjärtan denna grymma paragraf och leven därefter. Nu är min första befallning, att Lauri tiger och lilgger sig vackert till vila; för det andra befaller jag att envar av oss, utom Lauri, tar en liten hjärtstyr kande klunk ur tennflaskan. Ja, låt det rinna ur den. Gianni. Questa sia la legge e l’ordinamento. Imprimetevi nel cuore questo spaventoso paragrafo e vivete in conformità di esso. Il mio primo ordine è che Renzo si metta bellamente a dormire. In secondo luogo io ordino che, per sollievo del nostro spirito, ciascuno di noi, eccetto Renzo, prenda una sorsata dalla borraccia. Sì, alla nostra salute. 08078
Bottom
08079
Top
Lauri: Men jag skulle inte få, jag då? Renzo. Ed io non la prenderò, anch’io? 08079
Bottom
08080
Top
Juhani: Du lägger dig till vila. Gianni. Tu ti metti a dormire. 08080
Bottom
08081
Top
Lauri: Därtill finns det tid nog i helvetet. Renzo. Per questo ci sarà abbastanza tempo all’inferno. 08081
Bottom
08082
Top
Juhani: Gud vete, kära Lauri, var vi kommer att ligga. Gianni. Dio sa, caro Renzo, dove potremo ancora dormire. 08082
Bottom
08083
Top
Lauri: ”Gu vete, kära Jussi, varest skinnet spikas upp”. Jag sjunger som en karl, klämmer till som med en klanett. Renzo. Iddio sa, caro Giannino, Dove stiacci un sonnellino. Io canto come un uomo, e zufolo Come un clarino 08083
Bottom
08088
Top
”Jag är blott en liten gosse,
Mammas egen Jussi,
Jag är blott en liten gosse,
Mammas egen Jussi.”
Io sono un ragazzetto,
Di mamma son Giannetto.
Io sono un ragazzetto,
Di mamma son Giannetto.
08084
Bottom
08094
Top
Juhani: Spara din sång till en annan gång. Gianni. Serba il tuo canto per un’altra volta. 08090
Bottom
08095
Top
Eero: Spara lillgossens sång åt mig. Rico. Serba per me il canto del ragazzetto. 08091
Bottom
08096
Top
Lauri: Vi skall spara den åt Jukolas Jussi och börja med en jädrans pampig visa. Vi skall sjunga och dansa, heleja! Renzo. Lo serbiamo per Giannino di Jukola e ne cominciamo un altro, un canto propriamente grande. Si canta e si balla, tra, là, là!... 08092
Bottom
08097
Top
Juhani: Akta att jag inte dömer dig att bli kastail ned till oxarna. Gianni. Guarda che io non ti condanni ad essere gettato ai bovi. 08093
Bottom
08098
Top
Tuomas: Lauri, nu varnar jag dig för sista gången, Maso. Renzo, io ti avverto per l’ultima volta. 08094
Bottom
08099
Top
Lauri: Sista gången? Nå, det är också bäst att du slutar. Renzo. Per l’ultima volta? È meglio davvero che tu la smetta. 08095
Bottom
08100
Top
Juhani: Att vi just vid dödsrikets portar kan föra ett sådant leverne, vi fullfjädrade hedningar! Gianni. Che proprio alle porte di Tuonela (Tuonela, il regno di Tuoni, dio della morte.) possiamo fare un tal buggerio, noi irsuti pagani! 08096
Bottom
08101
Top
Simeoni: Det är också efter förtjänst Gud straffat oss. O! straffa oss, piska oss på denna pinosten. Simeone. Secondo quel che ci meritiamo Iddio ci punisce. Ahimè! castigaci, frustaci su questa pietra del dolore! 08097
Bottom