Ajk kotisivu TwinBook o MainMenu

Aleksis Kivi: Seitsemän veljestä, (Elmer Diktonius: Sju bröder)
Aleksis Kivi: Los siete hermanos

kapitel 01 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
01001
Top
Jukola gård, i södra Tavastland, står på en nordlig backsluttning, nära Toukola by. Dess närmaste omgivning är ett stenigt fält, men nedanför det börjar åkrarna, på vilka, innan gården ännu råkat i förfall, en frodig gröda böljade. Bortom åkrarna finns en äng, klöverkantad, genomskuren av en mångbuktig bäck; och den gav rikligt med hö, innan den blev en betesplats för byns boskap. Annars hör till gården vida skogar, kärr och ödemarker, vilka tack vare framsyntheten hos hemmanets första grundare hade tillfallit den redan när man begick storskifte i forna tider. Då mottog Jukolas husbonn, som mera tänkte på sina efterkommandes förmån än sitt eget bästa, en av elden härjad skogslott och erhöll på det viset sju gånger mera än sina grannar. Men alla brandspår hade redan försvunnit från hans område och en tät skog vuxit i stället. Och detta är de sju bröders hem, vilkas levnadslopp jag nu skall skildra. La granja de Jukola està situada en la vertiente septentrional de una colina, no muy lejos del pueblo de Toukola, al sur de la provincia de Háme. Rodeada de tierras pedregosas, en su falda se extienden, sin embargo, campos que, antes de que la propiedad agricola entrara en decadencia, ondulaban en copiosas cosechas; más alla de los labrantios comienza una pradera de trébol recorrida por un tortuoso arroyuelo que, si en otro tiempo producfa abundante heno, hoy es sólo un pastizal utilizado por los rebanos del pueblo. La finca posee, ademas de densos bosques, terrenos pantanosos y tierras desbrozadas que el primer dueno de la granja, gracias a sus hábiles artimanas, se adjudicó durante el gran reparto de tierras. Pensando más en sus herederos que en su propio beneficio, se conformo con un enorme bosque arrasado por el fuego, obteniendo asì una extension de tierra siete veces mayor que la de sus vecinos. Pronto no quedó residuo alguno del incendio y, en el mismo lugar, volvieron a crecer frondosos bosques. Ésta es la propiedad de los siete hermanos cuyas peripecias me propongo narrar. 01001
Bottom
01002
Top
Brödernas namn från den äldsta till den yngsta är: Juhani, Tuomas, Aapo, Simeoni, Timo, Lauri och Eero. Av dem är Tuomas och Aapo ett tvillingpar och likaså Timo och Lauri. Juhani, den äldsta brodern, är tjugo och fem år gammal, men Eero, den yngsta av dem, har knappast skådat aderton solvarv. Deras kroppsbyggnad är bastant och axelbred, längden medelmåttig, utom Eeros, som ännu är särdeles kort. Längst av dem alla är Aapo, men visst icke den axelbredaste. Den sistnämnda förmånen och äran tillkommer Tuomas, som är riktigt berömd för sina axlars bredd. En säregenhet, som kännetecknar dem alla, är deras bruna hy och det styva, hampfärgade håret, vars strävhet särskilt hos Juhani är iögonenfallande. He aqui, de mayor a menor, los nombres de los siete hermanos: Juhani, Tuomas, Aapo, Simeoni, Timo, Lauri y Eero. Hay dos pares de gemelos: Tuomas y Aapo, y Timo y Lauri. El mayor de los hermanos, Juhani, tiene veinticinco anos, y Eero, el más pequeno, apenas ha visto dar dieciocho vueltas al sol. Todos son mocetones robustos, de anchas espaldas y regular està tura, menos Eero, todavia un poco cenceno. Aapo es el más alto de todos, pero no el mas ancho de espaldas; este privilegio le corresponde a Tuomas, y a él le debe su extensa fama. Los hermanos conservan algunos rasgos comunes, tales corno la tez morena y los cabellos hirsutos y amarillos corno el cariamo, pero es Juhani el que destaca por la aspereza de su pelo. 01002
Bottom
01003
Top
Deras far, som var en särdeles ivrig jägare, gick en bråd död till mötes, när han stred med en ilsken björn. Man hittade då dem bägge, såväl björnen som mannen, liggande döda bredvid varandra på det blodiga fältet. Mannen var svårliga sargad, men också vilddjurets strupe liksom dess bog var karvad av puuk-kokniven och dess bröst genomborrat av ett duktigt lod. Så slöt sina dagar den robuste mannen, som fällt flera än femtio björnar. - Men på grund av dessa jaktfärder försummade han stöket och arbetet på sin gård, som så småningom, utan förman som den var, råkade i förfall. Hans söner dög ej heller till att plöja och så; ty av sin far hade de ärvt samma starka iver att jaga skogens villebråd. De byggde fällor, giller-snaror och tjäder- och orrfållor till men för fåglar och harar. Därmed fördrev de tiden under sina pojkår, tills de började handskas med gevär och vågade närma sig björnen i ödemarken. El padre, experto cazador, murió inesperadamente luchando con un oso enfurecido. Ambos, el hombre y el senor de los bosques, fueron encontrados uno junto a otro sobre un charco de sangre: el cazador completamente destrozado; la fiera, con el cuello y los costados acribillados a punaladas y el corazón atravesado por una baia certera. De està manera encontró horrible fin el robusto campesino que habia dado muerte en su vida a mas de cincuenta osos. Pero su desmedida afición a la caza le hizo al hombre desentenderse de su trabajo, y la granja, ante la pasividad de su dueno, fue cayendo en el abandono. A sus hijos, que heredaron del viejo su desbordada pasión por la caza en el bosque, también les importaba una friolera las labores del campo y las siembras, y pasaban el tiempo fabricando lazos, trampas, eepos y otras artes, en perjuicio de pajaros y liebres. Asi fue transcurriendo la infancia de los hermanos, hasta que se impusieron en el manejo de las armas de fuego y se arriesgaron a salir en busca del oso. 01003
Bottom
01004
Top
Modern sökte nog både med tukt och förmaning göra dem flitiga och arbetsamma, men deras halsstar-righet gjorde styvt motstånd mot hennes försök. El-jes var hon en präktig kvinna; känt var hennes rättframma och redbara, kanske lite karska sinne. En präktig karl var också hennes bror, brödernas förträffliga morbror, som i sin ungdom som hurtig sjöman hade seglat på fjärran hav, sett många folk och städer; men slutligen förlorade han sin syn, blev helt blind, och levde sin ålderdoms mörka dagar i Jukola gård. Han berättade då ofta, medan han efter känseln täljde slevar, skedar, yxskaft, klappträn och andra nödvändiga husgeråd, historier och märkvärdiga ting för sina systersöner både från eget land och främmande riken, berättade också om under och händelser ur bibeln. Gossarna lyssnade andaktsfuilt till hans berättelser och gömde dem djupt i sitt minne. Men lika gärna lyssnade de icke på sin moders befallningar och förebråelser utan var särdeles ohörsamma, trots många risbastur. Ofta nog, när de märkte att en sådan bastu var i antågande, tog brödraskaran till schappen, härmed förorsakande såväl sin mor som andra bråk och bekymmer, och sålunda försämrande sin egen sak. Fue inutil que la madre tratara, con amonestaciones y castigos, de hacer entrar a sus hijos por la senda del trabajo y la diligencia, pues todos sus esfuerzos se estrellaban contra la incorregible testarudez de los muchachos. La madre era una mujer hacendosa, conocida por la franqueza y recti tud de su carácter, aunque, eso sì, un poco viva de genio. Su hermano, el tio de los muchachos, era un buen hombre que, habiendo sido un intrèpido marino en su juventud, presumìa de haber navegado por lejanos mares y visitado muchos pueblos y ciudades. Pero la vista se le fue desgastando hasta quedarse completamente ciego, y asi pasó los lugubres dtas de su ancianidad en la casa de Jukola, donde, alternando la fabricación de cucharones, mangos de hacha, paletas para la colada y otros utensilios, le daba gusto a la lengua contando a sus sobrinos cuentos e historias prodigiosas, tanto de su pais corno de otras tierras remotas, amen de milagros y hechos de la Biblia. Los muchachos lo escuchaban todo y guardaban fielmente los relatos en la memoria. Se olvidaban de las órdenes y reprimendas de la madre, y de tal manera hacìan a ellas oidos sordos, que ni las más tremendas palizas bastaban para abrirselos. Cuando olfateaban que la tormenta se les Venla encima, salian de naja con gran desesperación de la madre y de los demás, lo cual sólo servia para empeorar su situación. 01004
Bottom
01005
Top
Här må berättas en händelse från brödernas barndom. De visste att under deras hemgårds ria fanns ett hönsbo, som ägdes av en gumma kallad Männistö-mor; hennes lilla stuga låg i en talldunge nära Jukola. En gång rann tanken på stekta ägg bröderna i hågen, och slutligen beslöt de roffa åt sig boets innehåll och fly till skogs för att njuta av sitt byte. De förverkligade också sitt beslut, tömde boet och drog enhälligt till skogs, sex bröder; Eero kravlade då ännu vid sin mors fötter. Men när de kom till en sorlande bäck i en mörk grandunge, tände de en eld på stranden, lindade äggen i trasor, blötte dem i vattnet och lade dem att stekas i den fräsande askan. Och när läckerheterna äntligen mognat, åt de en smaklig måltid och stegade därifrån nöjda åter hem. Men när de hunnit till hembacken möttes de av en orkan; ty deras gärning hade redan blivit uppdagad. Männistö-mor domderade och rasade, och arg i synen skyndade deras mor mot bröderna, med vinande piska i handen. Men pojkarna hade alls ingen lust att nalkas denna stormil, utan de vände om och flydde åter till skogens skydd, utan att fästa sig vid mor sins rop. He aqui un episodio de la infancia de los hermanos. Sabian, astutos ellos, que las gallinas de una vecina, llamada la Vieja del Pinar, cuya choza se hallaba cerca de la granja de Jukola, ponian sus huevos debajo del secadero. Pues bien, un buen dia sintieron todos la necesidad de comer huevos fritos y, ni cortos ni perezosos, decidieron saquear el nido y largarse al bosque a comérselos. En efecto, de las ideas pasaron a los hechos. Limpiaron el nido y los seis —puesto que Eero andaba aun pegado a las faldas de su madre— huyeron con su botin al bosque. Llegados a un rumoroso arroyo que discurria entre sombrios abetos, encendieron fuego en un ribazo y, después de envolver los huevos en unos trapos, los metieron en el agua y los enterraron en la crepitante ceniza. Luego, cuando los huevos estuvieron a punto, los saborearon hasta chuparse los dedos y, satisfechos, emprendieron el regreso. Pero al llegar al collado en cuya cima estaba la casa, vieron aproximarse una terrible tempestad: el hurto habia sido descubierto; la Vieja del Pinar protestaba y amenazaba a voz en cuello, y la madre les salia al encuentro haciendo silbar en el aire una correa y con cara de pocos amigos. Intentando evadirse de la borrasca, los muchachos se dieron media vuelta y corrieron a esconderse en el bosque, sin hacer caso de los gritos de la madre. 01005
Bottom
01006
Top
Så förflöt en dag, förflöt ännu en annan, men rymlingarna hördes inte av; och deras bortovaro gjorde slutligen modern mycket orolig; och hennes ilska förvandlades snart till sorg och medlidandets tårar. Hon gick ut för att leta efter dem, sökte härs och tvärs i skogarna, men fann icke sina barn. Saken tycktes henne allt hemskare och fordrade slutligen att kronans män tog itu med den. Man sände bud till jaktfogden, som ofördröjligt sammankallade hela Toukola by och dess omgivning. Och nu begav sig en mängd såväl unga som gamla, kvinnor som män, ledda av jaktfogden, i ett långt led för att spana runtom i skogen. Den första dagen sökte de i de närmaste nejderna, men utan att finna vad de hoppats; den andra dagen förflyttade de sig längre bort, och när de steg upp på en hög backe, såg de i fjärran en rökpelare ringla sig upp i luften från bädden av ett kärr. De fastställde noggrant riktningen, från vilken röken steg, och ditåt fortsatte de sin färd. När de slutligen kommit närmare hörde de en låg röst som sjöng på följande vis: Pasaron dias y más dias sin que se tuvieran noticias de los fugitivos, cuya larga ausencia acabó por calar hondamente en el sensible corazón de la madre, la cual, trocando su colera en pesadumbre y en làgrimas de congoja, se lanzó en busca de sus hijos. Se internò en los bosques, recorriéndolos en todos los sentidos, pero en vano. Cuando la aventura tomaba visos de tragedia, la mujer exigió que las autoridades se interesaran en el asunto, y asi, se dio aviso al montero, quien al punto convocò a todos los habitantes de Toukola y de la vecindad. Encabezados por el montero y formando una larga fila, todos, jóvenes y viejos, hombres y mujeres, emprendieron una batida por los bosques. El primer dia patearon palmo a palmo los alrededores de la finca. Nada. El segundo dia se alejaron más, adentrándose en el bosque. Pero he aqui que al llegar a una alta colina divisaron a lo lejos, en la linde de un bosque pantanoso, una voluta de humo azulado que se extinguia en el aire. Cuando localizaron el lugar de donde procedia se encaminaron hacia alli. Pronto estuvieron tan cerca que pudieron escuchar està canción: 01006
Bottom
01007
Top
”Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken,
Bäcken gav oss nog med ved
Och ölet bjöds av näcken.”
También vivian antes
incluso detràs del arroyo,
y de él quemaban lena,
de él bebian cerveza.
01007
Bottom
01013
Top
Då gladde sig värdinnan på Jukola storligen, efter att ha hört sången, för hon igenkände sin son Juhanis röst. Och ofta ekade skogen av eldklubbans smällar; vilket allt tillkännagav för de letande att de nu närmade sig rymlingarnas läger. Så gav jaktfogden en befallning att omringa gossarna och sedan tyst närma sig dem, men att man dock borde stanna på ett visst avstånd från deras rastställe. Oyendo la canción, el ama de Jukola no cabla en si de gozo: habia reconocido la voz de su hijo Juhani. Como, por otra parte, resonaban en el bosque frecuentes chasquidos, los de la partida acabaron convencidos de que se hallahan cerca del lugar donde los fugitivos habian establecido su campamento. Entonces el montero dio orden de cercarlos y aproximarse a ellos con sumo cuidado, deteniéndose a prudente distancia del campamento. 01013
Bottom
01014
Top
Det skedde som han befallde. Och när skaran, som omringat bröderna från alla håll, hade närmat sig ungefär femtio steg, stannade den; och då uppenbarade sig följande syn: Vid foten av en sten hade byggts en liten granriskoja, vid vars dörr Juhani låg på en bädd av mossa, blickande upp mot molnen och sjungande. Ett par, tre famnar från kojan flammade en glad eld, och i dess kolglöd stekte Simeorti en med snara fångad orre till middagsmål. Aapo och Timo hade sotade ansikten - för de hade nyligen lekt blindbock och stekte nu rovor i den heta askan. Vid en liten lerpöl satt Lauri stum, förfärdigande lergökar, oxar och präktiga föl; och han hade redan en mäkta lång rad av dem på tork mot en mossig stock. Men Tuomas lät eldklubban smälla: spottade på en jordfast sten en fradgande klyscha, lade i den ett glödande kol, och på denna kastade han med all sin kraft en annan sten, och ett dån, ofta lika hårt som ett vanligt gevärsskott, ekade runtomkring, och en sotig rök virvlade fram mellan stenarna. Todos acataron las órdenes del montero, y cuando los que formaban el cordón que rodeaba a los hermanos se hallahan a no más de cincuenta pasos, se detuvieron y pudieron presenciar el siguiente cuadro: junto a una roca se levantaba una choza de ramas de abeto, y Juhani, tendido cuan largo era sobre un lecho de musgo ante la puerta, contemplaba despreocupado las nubes y tarareaba. No lejos de la cabana chisporroteaba una viva hoguera, a cuyas llamas Simeoni estaba chamuscando un urogallo cogido en un lazo. Aapo y Timo, que acababan de jugar a los fantasmas y tenian la cara tiznada, vigilaban los nabos que se estaban asando entre las brasas. Muy callado, Lauri, sentado en un charco arcilloso, modelaba gallos, bueyes y magnificos potrancos. El resultado de su trabajo podia verse en una larga hilera de figuras puestas a secar sobre un tronco musgoso. El causante de los chasquidos que se oian no era otro sino Tuomas, quien, lanzando un salivazo sobre la roca, le acercaba un tizón y luego lo aplastaba con todas sus fuerzas con una piedra; de ahi el ruido que, resonando a lo lejos, podia confundirse con un disparo de escopeta. Una negra humareda salia entre las piedras retorciéndose en el aire. 01014
Bottom
01015
Top
Juhani:
Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken...
Men fanken tar oss ändå slutligen här. Det är säkert som så, det, ni ungutterns pojkar.
Juhani.—
También vivian antes
incluso detràs del arroyo...
Claro que si, pero al final el diablo se saldrà con la suya. Asi sera si Dios no lo remedia, castorejos. ,¿Me ois?
01015
Bottom
01022
Top
Aapo: Det sade jag ju strax när vi tog till harpasset. Ve oss dårar! Stråtrövare och zigenare må på detta vis rumstera under bara himlen. Aapo.—Ya lo dije nada mas llegar aqui, huyendo corno conejos. ¡Somos una partida de imbéciles! ¡Mira que vagabundear asi al cielo raso! ¡Eso es cosa de gitanos y de bandidos! 01021
Bottom
01023
Top
Timo: Guds himmel i alla fall. Tuomas.—Pero el cielo es de Dios. 01022
Bottom
01024
Top
Aapo: Att bo här med vargar och med björnar. Aapo.—Ya. ¡Vivir con los lobos y los osos! 01023
Bottom
01025
Top
Tuomas: Och med Gud. Tuomas.—Y con Dios. 01024
Bottom
01026
Top
Juhani: Rätt sagt, Tuomas! Med Gud och hans änglar. Ack! om vi nu kunde blicka med en salig själs och kropps öga, skulle vi tydligen skåda, hur en hel skara bevingade änglar omringat oss och hur självaste Gud som en gråhårs gubbe sitter just mitt bland oss här som vår käraste fader. Juhani.—Te sobra razón, Tuomas, con Dios y sus angeles. Oh, si pudiéramos mirar con los ojos del alma y del cuerpo de los bienaventurados, veriamos cómo una legion de angeles de la guarda nos rodea y cómo el mismo Dios, en la forma de un anciano encanecido, està también entre nosotros corno un padre amantfsimo. 01025
Bottom
01027
Top
Simeoni: Men vad tänker vår morstackare nu på? Simeoni.—¿Pero qué estara pensando nuestra pobre madre? 01026
Bottom
01028
Top
Tuomas: Hon ville allt mörbulta oss till stekta ro-vor, bara hon finge oss i sina klor. Tuomas.—En cuanto nos eche la mano encima nos metera una paliza tan grande que quedaremos corno nabos 01027
Bottom
01029
Top
Juhani: Ja, gosse, det bleve allt en bastu! Juhani.—¡Menuda zurra nos esperà, amigos! 01028
Bottom
01030
Top
Tuomas: En bastu, en bastu! Tuomas.—¡De las que dejan huellas, supongo! 01029
Bottom
01031
Top
Juhani: En gnistrande bastu! Ja, det vet du nog. Juhani.—Un palizón que nos arrancara chispas. Bueno, ya sabes lo que es. 01030
Bottom
01032
Top
Aapo: Det får vi ändå slutligen. Aapo.—De eso no nos libra nadie. 01031
Bottom
01033
Top
Simeoni: Naturligtvis. Därför är det bäst att gå och få den bastun och en gång slippa den här oxveckan. Simeoni.—Claro que no, desde luego. Por eso mas nos valdria salir a su encuentro en seguida y acabar de una vez està vida de bueyes. 01032
Bottom
01034
Top
Juhani: Men oxen plär knappast frivilligt spatsera till slaktbänken, bror min. Juhani.—Querido hermanito, el buey no va por su gusto al matadero. 01033
Bottom
01035
Top
Aapo: Vad pladdrar du, pojke? Vintern nalkas och vi blev inte begåvade med en päls på nacken vid födseln. Aapo.—Bueno, déjate ya de historias. El invierno está encima y no hemos nacido precisamente con un abrigo de pieles sobre el lomo. 01034
Bottom
01036
Top
Simeoni: Då är det bara hemåt marsch! och få sig en bastu, och det med allt skäl, med allt skäl. Simeoni.—Venga, marchemos para casa. Vamos al encuentro del castigo, que bien merecido lo tenemos. 01035
Bottom
01037
Top
Juhani: Må vår rygg ändå sparas, bröder, sparas ännu några dygn till. Vi vet ju inte vilken räddnings-konst Gud uppfinner ännu under ett par, tre dagars lopp. Ja, här, här må vi fortfarande stoja: om dagarna där, runt elden i den gamla stubben, och på nätterna i gransriskojan, grymtande sida vid sida i en rad som griskultingarna på halmen. - Men vad säger Lauri-pojken där i lergropen? Vasa? Skall vi snällt gå och få oss en risbastu? Juhani.—Concedamos a la espalda un poco más de descanso, hermanos. ¡Quién sabe los remedios que Dios puede sugerirnos de aqui a dos o tres dias! Sigamos aqui, pues, tumbados de dìa junto al fuego donde arde un leno, y de noche en el refugio de ramas de abeto, muy juntitos unos contra otros; somos cochinos sobre la paja. ¿Y tu qué dices, Lauri, muchachito, ahi quieto junto al charco de ardila? ¿Eh, qué dices? ¿Es que vamos a ir a recibir mansamente la paliza? 01036
Bottom
01038
Top
Lauri: Vi stannar väl här ännu. Lauri.—Bueno, quedémonos un poquito más. 01037
Bottom
01039
Top
Juhani: Det anser ju också jag vara bäst. Just så! Men nog har du kritter där borta, så det förslår. Juhani.—A mi también me parece lo mejor. De acuerdo. Ah, mira, veo que tienes muchas cabezas de ganado. 01038
Bottom
01040
Top
Tuomas: Den gossen har såväl kritter som fjäderfän. Tuomas.—El chaval modela animales de cuerno y de piuma. 01039
Bottom
01041
Top
Juhani: En väldig massa. Det bleve allt en riktig gökmakare av dig. Juhani.—Sì, senor, un gran rebano. Serás un famoso fabricante de cucos de barro. 01040
Bottom
01042
Top
Tuomas: En riktig överdängare. Tuomas.—Lo que se dice un verdadero maestro. 01041
Bottom
01043
Top
Juhani: En överdängare. - Vad är det för en ryssdocka som nu igen lossnar från dina labbar? Juhani.—Claro, un maestro excelente. ¿Y qué muneca rusa es esa que estás haciendo? 01042
Bottom
01044
Top
Lauri: Det här är bara en sådan där liten pojk. Lauri.—Es un nino, ¿ves? 01043
Bottom
01045
Top
Juhani: Se på den där knattingen! Juhani.—¿Qué os parece el muchacho? 01044
Bottom
01046
Top
Tumoas: Gör pojkar som en hel karl. Tuomas.—La verdad es que hace ninos corno un hombre. 01045
Bottom
01047
Top
Juhani: Pojkar som tjärvedsstubbar; och matar som en karl såväl pojkarna som hjordarna. - Men bröder, bröder, hiva skyndsamt middagen på bordet; för min mage börjar knorra. Lägg het mörja, lägg kokande mörja på rovans skinande rundel där. - Och vems tur är det nu att gå och stjäla rovor? Juhani.—Ninos semejantes a tocones. Y que los cuida corno un hombre, tanto a los ninos corno al ganado. ¡Venga, hermanitos! Daos prisa en poner el condumio en la mesa, que mis tripas empiezan a protestar. Echa brasas encima de ese nabo que asoma el lomo ¿ A quién le toca mangar más nabos? 01046
Bottom
01048
Top
Simeoni: Det är nog jag som igen måste begå syndens gärningar. Simeoni.—A mi me toca volver a cometer ese pecado. 01047
Bottom
01049
Top
Juhani: För att hålla oss vid liv nödgas vi snatta lite av andras ägodelar. Om detta är synd, så är det en av de minsta som begås på denna snöda jord. Och se, dör jag utan andra syndakruxar i min bok, så hindrar näppeligen denna lilla kråkfot mig från att hamna i ett lite bättre liv. Från den verkliga bröllopssalen skulle man snarligen snäsa ut mig, det tror jag nog, men alltid skulle man ge gossen någon portvakts-syssla, och redan det vore förskräckligt roligt. - Ja, låt oss tro på det viset, och låt oss sorglöst taga vad för gången ryms i vår magkupa. Juhani.—Ay, a veces no queda más remedio que servirse un poco de los bienes del prójimo para vivir. Si éste es un pecado, yo digo que es uno de los más pequenos que pueden cometerse en este asqueroso mundo. Y mira, si muero sin tener otra marca de pecado en el libro de mi vida, ese borrón no me impedirà llegar a mejor vida. Y aunque sé que me echaràn de la sala de ceremonias con cajas destempladas, aspiro por lo menos a un empieo de portero, lo que me llenaria de alegrìa. Que asì sea, y engullamos sin más cuidados lo que nos quepa en el buche. 01048
Bottom
01050
Top
Aapo: Men efter min mening är det tid på att vi lämnar Kuokkalas rovland och söker oss ett annat. Minskningen dag för dag får snart ägaren att vakta landet både natt och dag. Aapo.—Yo creo que lo que mejor podrìamos hacer es abandonar el campo de nabos de Kuokkala y buscar otro, porque el propietario debe de andar algo escamado con las desapariciones diarias, y se pasara dia y noche vigilando su campo. 01049
Bottom
01051
Top
Jaktfogden: Ingen sorg för den planen mera, pojkspolingar, ingen sorg. Nå, nå, varför är ni så ängsliga? Titta nu: en skara skyddsänglar har i en hast omringat er. El montero.—Eso no tiene por qué preocuparos, hijos mios. Vamos, vamos, no os asustéis. Ved cómo una legión de angeles custodios os ha rodeado de pronto. 01050
Bottom
01052
Top
Så talte fogden till bröderna, vilka illa skrämda störtade upp och började springa åt olika håll, men snart till sin förskräckelse märkte sig vara helt inneslutna. Då yttrade fogden åter: ”Ja ni är nog i not-varpet, era filurer, vackert i notvarpet från vilket ni inte slipper undan innan man er fjällat lite till minne, till ett litet minne åt er, för de fotbesvär ni förvållat oss, era filurer. Hitåt, mora, med er björkkvist, och giv dem med riktigt varm hand. Och sker det som så, att ni skulle möta motstånd, så finns här hjälpgummor åt er.” Nu följde en aga från moderns hand, som gick från man till man över hela pojkskocken; och ljudligt var larmet i Kuokkala skog. Moran använde också häftigt nog sitt ris, men jaktfogden försäkrade att de ändå fått en för mild bastu. Asi habló el montero a los hermanos, quienes, sobresaltados, se levantaron de un brinco y se dispersaron cada uno por su lado, para comprobar con terror que tenian cortado el paso. El montero volvió a dirigirse a ellos: «Habéis caldo en la red, bribones, y no saldréis de ella sino desescamados, lo cual sera para vosotros un pequeno recuerdo de lo mucho que nos habéis hecho sudar, malditos. Y usted, madre, acérquese, acérquese con esa vara de abedul y siénteles las costuras. Y si se resisten, ahi están las comadres dispuestas a echarle una mano.» Cayó el castigo de las manos maternales sobre sus hijos, uno por uno, y los quejidos resonaron por el bosque de Kuokkala. La madre no se anduvo con chiquitas en el manejo de la vara, pero aun asi al montero le parecia que el castigo era demasiado ligero. 01051
Bottom
01053
Top
Men när denna sista syssla blivit uträttad, begav de sig alla hemåt, likaså modern med sina söner. Hela vägen grälade och trätte hon på rymlingarna; och stormen bedarrade inte ens när de nått hemmet. Gumman bråkade fortfarande när hon beredde en måltid på hålstolen åt sina söner, hotande dem med en ny risbastu. Men när hon sett, hur hungergirigt de högg sina tänder i brödet och strömmingen, vände hon ansiktet bort från dem, i smyg borttorkande en tår från sin bruna, sträva kind. Cuando finalizó la tarea, cada uno se volvió a su casa, y asi la madre con sus hijos. Durante el camino, la mujer no cesò de reprender a sus hijos y afearles su conducta, pero la tormenta no amainó ni siquiera cuando llegaron a la casa, pues mientras les servia la comida en la mesa de los ninos, la madre no dejó de refunfunar amenazandoles con una nueva azotaina. Sin embargo, cuando vio con qué ansia le hincaban el diente al pan y al pescado, volvió la cara para enjugarse disimuladamente una làgrima que le resbalaba por sus morenas y curtidas mejillas. 01052
Bottom
01054
Top
Så slutade gossarnas rymmarfärd. Och detta var den episod från deras barndomstid, till vilken jag gjorde en utflykt från min berättelse. Asi concluyó la escapada de los hermanos y el episodio de su ninez, con el que me he desviado de mi relato. 01053
Bottom
01055
Top
Till brödernas bästa förlustelser hörde också att slå trissa, i vilken lek de ännu i sin mandomsålder älskade att öva sig. Då stred de häftigt, delade i tvenne grupper, vardera gruppen strävande mot ett bestämt mål. Högt ljöd då skriandet, springadet och tumultet, och svetten flöt i floder från deras ansikten. Susande hoppade trissan längst vägen och studsade ofta från påken mot männens ansikten, så att somligas pannor, när de återvände från leken, var försedda med ett mäkta stort horn, eller kinden svullen som en semla. Så förflöt deras ungdomsdagar: om somrarna i skogarna eller på landsvägen kastande trissa, om vintrarna på ugnen i svettdrivande hetta. Una de las cosas que más divertia a los hermanos era el juego del disco, que siguieron practicando siempre con entusiasmo, aun siendo ya hombres. Divididos en dos bandos, competian enèrgicamente por conseguir dar en el bianco. Alli eran los gritos, las carreras y los alborotos, mientras el sudor les chorreaba por la cara. El disco saltaba, silbando, a lo largo del camino, y salia de vez en cuando rebotado de la pala contra la cara de alguno de los jugadores, no siendo raro que alguno de ellos volviera a casa con una gran hinchazón o con un carrillo inflamado. Y asi iban transcurriendo los dias de su juventud: en el verano, correteando por los bosques o jugando al disco en el camino; en el invierno, acurrucados junto al horno sudando calor humedo. 01054
Bottom
01056
Top
Men också bröderna märkte att tiderna förändrades. Det hände saker, som fick dem att mera än förr minnas morgondagen och lite rucka på sina tidigare vanor. - Deras mor hade dött, och en av dem skulle nu övertaga husbondskapet, hindra gården från att helt och hållet råka i förfall och sköta om betalningen av kronoutskylderna, som i förhållande till Jukolas vida marker och skogar ändå ej var så värst stora. Men stök och görslor finns alltid på en förfallen gård. Till råga på allt detta kom ännu, att socknens nya prost i all sin tjänsteutövning var en fruktansvärt sträng man. Särskilt obarmhärtig var han mot latläsare, brukande mot dem alla möjliga konster, också dömande dem att sitta i fotstocken. Sålunda hade han också fäst sitt skarpa öga på Jukolas pojkar. Riktigt genom en nämndeman hade han gett dem en sträng befallning, att de snabbare än vanligt skulle praktisera sig till klockarn för att lära sig läsa. - Sittande i hemmets rymliga stuga en afton på sensommaren med dessa omständigheter i minnet, språkade bröderna med varandra på följande vis: Pero llegó un momento en que se plantearon que los tiempos cambian. Ciertos acontecimientos les obligaron a preocuparse mas por el futuro y a alterar algo su forma de vivir. Habiendo fallecido la madre, uno de ellos tenia que hacerse cargo de la casa, evitando la ruina y atendiendo al pago de los impuestos, muy elevados por cierto, teniendo en cuenta la extension de los campos y bosques de Jukola. Pero una granja mal atendida, corno lo estaba la suya, exige mucho trabajo y entrega, y, para colmo de males, ocurria que el nuevo pastor de la parroquia era un hombre de gran rigidez en lo tocante a su ministeriö, mostràndose implacable con los holgazanes que se resistian a aprender a leer, empleando contra ellos todos los recursos a su alcance, incluido el de exponerlos a la verguenza publica en los eepos. El pàrroco habia puesto sus intransigentes ojos en los muchachos de Jukola, habiéndoles transmitido por medio de su ayudante la orden de que acudieran sin excusa ni pretexto alguno a la casa del chantre, con objeto de que aprendieran las primeras letras. He aqui, pues, a los hermanos, una tarde de finales de verano, sentados en la espaciosa sala, reflexionando de la siguiente manera: 01055
Bottom
01057
Top
Aapo: Jag säger som då: detta vilda liv går ej för sig, utan bringar slutligen med sig förstörelse och fördärv. Bröder, andra sätt och fasoner, om vi önskar lycka och frid. Aapo.—Yo lo que os digo es que està vida desenfrenada no puede continuar mas y acabara en llantos y rechinar de dientes. Hermanos mios, si queremos tener paz y felicidad, tendremos que cambiar de habitos y de costumbres. 01056
Bottom
01058
Top
Juhani: Du språkar rätt, det kan jag inte förneka. Juhani.—Bien dicho; nadie puede negarlo. 01057
Bottom
01059
Top
Simeoni: Gud bättre! hejdlöst, förvildat har vårt liv varit till denna dag. Simeoni.—¡Que Dios esté con nosotros! La verdad es que hasta hoy hemos llevado una vida desordenada y salvaje. 01058
Bottom
01060
Top
Timo: Nog finns det liv i detta liv och värld i världen. Om det kostar, så smakar det. Åhåja! Timo.—Està bien; pero està vida es la que se vive, y el mundo es corno es y no hay que darle vueltas. No hay atajo sin trabajo. 01059
Bottom
01061
Top
Juhani: För våldsamt, eller rättare sagt, för vårdslöst har vi levat, det kan inte förnekas. Låt oss dock minnas: ”ungdom och dårskap, ålderdom och klokskap.” Juhani.—Lo cierto es que hemos vivido demasiado desordenadamente, y esto no hay quien lo desmienta. Pero recordemos: «Juventud es locura corno vejez es prudencia.» 01060
Bottom
01062
Top
Aapo: Men det är redan tid på att klokna till, tid på att ställa alla lustar och begärelser under förnuftets ok och framförallt odla det, som bringar nytta, men inte det som smakar sötast. Må vi ofördröjligen börja bygga vår gård i hedervärt skick igen! Aapo.—Sin embargo, ya va siendo hora de que sentemos la cabeza; ya va siendo hora de que sometamos nuestros deseos y pasiones al yugo de la razón y empecemos a hacer cosas de provecho, y no sólo las que nos vengan en gana. Por tanto, pongámonos sin tardanza a adecentar nuestra casa corno es debido. 01061
Bottom
01063
Top
Juhani: Rätt sagt! Först må vi taga itu med gödseln liksom tordyvlar och må det smälla i granrisstocken bak Jukolas knutar från morgon till kväll; och boskapen, en präktig boskap må också för sin del skänka dynga till uppbyggandet; och må i vår fålla höja sig högar lika resliga som de gyllne murar kring kungens slott. Så skall vi göra. Nästa måndag börjar vi. Och ända från grunden. Juhani.—Sabias palabras, Aapo. Antes que nada nos arrojaremos sobre ese estercolero corno escarabajos, y luego el tajo resonara dia y noche en todos los rincones de Jukola. El ganado, nuestro buen ganado, aumentara el montón de abono, hasta que levante en el corrai paredes tan altas corno los dorados muros del palacio real. Decidido està, pues, y el lunes a más tardar comenzaremos por el principio. 01062
Bottom
01064
Top
Aapo: Varför ej redan i morgon? Aapo.—¿Y por qué no empezamos manana? 01063
Bottom
01065
Top
Juhani: Först nästa måndag. Det skadar ju inte att funderingsvägen låta saken mogna. Ja, vare sagt som så: nästa måndag. Juhani.—He dicho que sera el lunes y no antes. Nada perderemos con madurar este asunto un poco más. De manera que ya està dicho: el lunes proximo. 01064
Bottom
01066
Top
Aapo: Men en paragraf bör vi genast avhandla. Så är det fatt: Om vi önskar ordning och stadga i vårt hushåll, så vare en av oss förman och husbonn. Vi vet, att denna rätt och plikt tillfaller Juhani såväl på grund av hans förstfödslorätt som vår mors bestämmelse. Aapo.—Pero hay una cuestión que deberiamos dejar bien aclarada: si queremos proceder con todo rigor a gobernar nuestra vivienda, es preciso que uno de nosotros sea el cabeza y jefe de la casa. ¿Y a quién sino a Juhani le competen este derecho y este deber, ya que él es el primogènito y asi lo decidió nuestra madre? 01065
Bottom
01067
Top
Juhani: Ja, ja, den rätten, makten och myndigheten är min! Juhani.—Si, es cierto que ese derecho, ese poder y esa po testad me corresponden a mi. 01066
Bottom
01068
Top
Aapo: Men se till, att du försonligt brukar den och till gemensam nytta. Aapo.—Asi sea, pero habrás de ejercerlos con moderación y en beneficio de todos. 01067
Bottom
01069
Top
Juhani: Jag skall försöka göra mitt bästa. Blott ni ville lyda utan stryk och piska! Men mitt bästa försöker jag göra. Juhani.—Haré cuanto esté de mi mano. ¡Y ojalà me obedezcàis sin obligarme a recurrir a los castigos y a darle gusto a la traila! Pero haré todo lo posible. 01068
Bottom
01070
Top
Aapo: Piska? Aapo.—¿ A la traila, dices? 01069
Bottom
01071
Top
Juhani: Om så behövs, ser du. Juhani.—Si fuera necesario, desde luego. 01070
Bottom
01072
Top
Tuomas: Tala till dina hundar om piskan. Tuomas.—¡Anda ya! ¡Deja la traila para tus perros! 01071
Bottom
01073
Top
Timo: Inte uppmjukar du mina ryggmarker, aldrig i världen; det må lagens och rättens färla göra, om min rygg har skäl att klia. Timo.—No serás tu quien me ablande las cachas, que por reales sólo el rey tiene derecho sobre ellas. Y si me pica la espalda, sólo me la rascarà la vara de la ley y de la justicia,. 01072
Bottom
01074
Top
Juhani: Varför hugger ni er fast vid ett löst ord? Visst finns här lyckorum för oss, om blott frid råder och hornen läggs åt sidan. Juhani.—¿Por qué os enredais en palabras que se lleva el viento? Aqui estaremos pero que muy a gusto, siempre y cuando la concordia reine entre nosotros y humillemos la cerviz. 01073
Bottom
01075
Top
Eero: Noggrant må ändå bestämmas våra inbördes förhållanden. Eero. — Bien està, pero establezcamos nuestros deberes mutuos. 01074
Bottom
01076
Top
Aapo: Och låt oss höra vad envar önskar. Aapo.—Y que cada quisque manifieste su opinion. 01075
Bottom
01077
Top
Juhani: Vad säger du, Lauri, alltid så fåordig? Juhani.—¿Qué dices tu, Lauri, siempre tan callado? 01076
Bottom
01078
Top
Lauri: Jag säger som så. Låt oss flytta till skogen och åt fanders med denna världens bråk. Lauri.—Pues yo lo unico que digo es que nos larguemos ai bosque y mandemos ai diablo el embrollo del mundo. 01077
Bottom
01079
Top
Juhani: Vasa? Juhani.—¿Qué? 01078
Bottom
01080
Top
Aapo: Karlen yrar igen. Aapo.—Ya vuelve a delirar. 01079
Bottom
01081
Top
Juhani: Att vi skulle flytta till skogen! Så dåraktigt! Juhani.—Largarnos al bosque..., ¡qué insensatez! 01080
Bottom
01082
Top
Aapo: Bry dig inte om det. - Se så här har jag funderat. Du, Juhani, har rätt att först ta hand om husbondskapet, om du så vill. Aapo.—No le hagas caso y escucha lo que pienso: el unico que tiene el derecho indiscutible de tornar las riendas de la finca eres tu; si tu quieres, claro. 01081
Bottom
01083
Top
Juhani: Ja se det vill jag. Juhani.—Si que quiero. 01082
Bottom
01084
Top
Aapo: Vi övriga, så länge vi stannar i våra kära hemknutar och är ogifta karlar, uträttar gårdens arbeten, äter gårdens mat och får kläder från gården. Månadens första måndag utom vid sånings- och skördetiden, vare alltid vår fridag, men också då bör vi erhålla mat från gården. Gården give envar av oss en halv tunna havre till utsäde, och årligen må vi ha rätt att rödja ett gemensamt svedjeland, vars storlek är minst tre tunnland. Så lyder mina tankar ur vårt hems och de ogiftas synvinkel. Men jag vet, att ingen av oss gärna lämnar Jukolas kära nejder, och därtill tvingar oss inte vårt hemmans trångboddhet, tvärtom finns det nog med utrymme för sju bröder på dessa marker. Men skulle inte den, som med tiden kände sig hugad att grunda ett eget hem och en egen familj utan att med laga kraft och lantmätarkostnader vilja splittra gården, skulle inte han kunna nöja sig med följande förmåner? Han ärve ett stycke jord från gården, på vilket han bygger sin bostad och åkrar kring den. Han må också tilldelas ett ansenligt stycke ängsmark, och han må ha rätt att rödja sig betesmark därtill från skogen, så att han kan föda ett par hästar och fyra, fem nöt. Och utan skatter och utskylder må såväl han som hans barn bruka sitt hemman och njuta av dess avkastning, levande i frid på egen grund. - Så har jag tänkt mig saken. Vad säger ni? Aapo.—En cuanto a nosotros, mientras ocupemos los rincones del hogar paterno y sigamos solteros, cultivaremos la granja, comeremos de ella y vestiremos de lo que nos dé. El primer lunes de cada mes, excepto en la siembra y la cosecha, gozaremos de piena libertad, pero con derecho a comer de la granja. Cada uno de nosotros recibira anualmente medio celemin de avena para la siembra, y cada ano tendremos derecho a artigar un terreno comun de no menos de fanega y media. Ya sé, ya sé que ninguno de nosotros abandonaria por su gusto los queridos campos de Jukola, y no lo haremos obligados por la escasez de nuestro patrimonio, pues en nuestras tierras hay espacio de sobra para siete hermanos. Pero si alguno de nosotros, andando el tiempo, sintiera deseos de fundar su propia familia, no habrá necesidad de desmembrar la finca acudiendo a la ley y pagando a los agrimensores. Oidme, pues, quizá sea bueno el siguiente arreglo: la finca le cederà un terreno donde podrá construirse una casa y cultivar los campos que la rodean. Ademas de lo dicho, recibirá en propiedad una parcela de la pradera comun, y tendrá el derecho de artigar en los bosques prados suficientes para que puedan pastar un par de caballos y cuatro o cinco vacas. Y asi, sin meterse en impuestos y gastos, cultivara sus tierras, vi virá de sus productos, y tanto él como sus hijos podrán vivir desahogadamente en su propiedad. ¿ Qué os parece lo que he pensado, eh? 01083
Bottom
01085
Top
Juhani: Ganska förnuftigt funderat. Låt oss taga dessa paragrafer i övervägande. Juhani.—Sensato es lo que has dicho por tu boca. Tendremos que examinar las cláusulas. 01084
Bottom
01086
Top
Lauri: Men annorlunda handlat är ännu förnuftigare gjort. Låt oss flytta till skogarnas sköte och sälja det usla Jukola, eller arrendera det åt Rajaportti-gar-varen. Han har meddelat oss att han vore redobogen för den handeln; men under minst tio år önskar han ha gården i sitt välde. Låt oss göra som jag säger och flytta med våra hästar, hundar och bössor till det branta Impivaarabergets fot. Där bygger vi oss ett glatt pörte på en glad, mot solen sluttande glänta, och där, jagande skogens villebråd, lever vi i frid långt borta från världens vandring och de elaka mänskor. -Så har jag tänkt för mig själv natt och dag under årens lopp. Lauri.—Si, bueno, pero hecho de otra forma, mejor heiecho. Trasladémonos a los bosques y vendamos nuestra r miserable Jukola o arrendémosla al curtidor de Rajapoortti, que la tiene echada el ojo y nos ha comunicado que e está dispuesto a cerrar el trato si le cedemos la granjaa por diez anos al menos. Venga, chicos, hagamos lo quue os digo y vamonos a vivir con el caballo, los perros ; y las escopetas junto a la abrupta montana de Impivvaara, donde construiremos una aiegre cabana sobre las rrisuenas y soleadas laderas. Alli, dedicándonos a la cazza en las vastas soledades, viviremos en paz, lejos del bulillicio del mundo y de la maldad de los hombres. Es un i pian que llevo rumiando dia y noche desde hace anos. 01085
Bottom
01087
Top
Juhani: Har fanken förmörkat din hjärna, pojke? Juhani.—¿Es que el diablo te ha trastornado la cabeza,i, muchacho? 01086
Bottom
01088
Top
Eero: Om inte fanken, så skogsrået. Eero.—Si no ha sido el diablo... habrá sido la damila del bosque. 01087
Bottom
01089
Top
Lauri: Så menar jag, och handlar en gäng därefter. Där skulle vi riktigt leva som herrar, jagande fåglar, ekorrar, harar, rävar, grävlingar och lurviga björnar. Lauri.—Pues asi lo he pensado y asi lo haré. Alli vi'iviriamos corno senores, cazando pájaros, ardillas, lieebres, zorros, lobos, tejones y osos de pelo hirsuto. 01088
Bottom
01090
Top
Juhani: Nå för jäkeln! räkna upp hela Noaks ark, ända från musen till älgen. Juhani.—¡ Sigue, hombre, sigue! Ya que te has puesto,, ¿por qué no enumeras toda el arca de Noè, desde el rratón al alce? 01089
Bottom
01091
Top
Eero: Se det var då ett råd: säga farväl till saltet och brödet och suga blod, käka kött som myggorna och trollkarlarna i Lappland. Och skulle vi kanske dessutom äta rävar och vargar i Impivaaras skryms-len liksom de ludna bergtrollen? Eero.—¡Bonito consejo el tuyo! jDespedirse del pan y de la sai, chupar sangre y atiborrarse de carne corneo los mosquitos lapones! ¿Tendremos que devorar tamnbién zorros y lobos en las cuevas de Impivaara, corno cogros peludos? 01090
Bottom
01092
Top
Lauri: Av rävarna och vargarna får vi skinn, för skinnen pengar, för pengarna salt och bröd. Lauri.—Los zorros y los lobos nos daran su piel. Ccon la piel conseguiremos dinero, y con el dinero sal y pan. 01091
Bottom
01093
Top
Eero: Av skinnen får vi kläder, men köttet, det blodiga köttet vare vår enda spis; skogens apor och babianer behöver inte salt och bröd. Eero.—Ya, ya; las pieles nos daran abrigos, pero lo Punico que comeremos sera carne sangrante y humeante.. Los monos y los zambos de los bosques no necesitam pan ni sai. 01092
Bottom
01094
Top
Lauri: Så menar jag och handlar en gång därefter. Lauri.—Haced lo que os parezea, pero yo asi lo he pennsado y asi lo haré un dia. 01093
Bottom
01095
Top
Timo: Låt oss taga saken under begrundan ända från början. Varför skulle vi inte också i skogen kunna tugga salt och bröd? Varför inte? Men Eero är en spefågel, alltid i vår väg, ständigt en lång stubbe i vår sved. Vem kan förbjuda skogsbon att då och då närma sig också byarnas knutar, då och då, allt efter behov? Eller dänger du mig då i skallen med ett vedträ, Eero? Timo.—Veamos, veamos. Examinemos la cosa desde el principio. ¿Por qué no podemos comer pan y sal incluso en el bosque? ¿Eh? ¿Por qué no? El bromista de Eero no es mas que un embaucador, confunde tanto corno un tocón en la artiga. Vamos a ver, ¿quién puede impedir que uno que viva en el bosque vaya de vez en cuando a los pueblos, aunque sólo sea cuando la necesidad le obligue? ¿O es que tu me recibirias a trancazos, Eero? 01094
Bottom
01096
Top
Eero: Nä då, bror min, ”du får till och med salt om du kommer med bär”. - Flytta, pojkar, flytta, det förbjuder jag inte, jag skall tvärtom skjutsa er, föra er härifrån i riktigt vargtrav. Eero.—No, no, hermano mìo, de ninguna manera; y si llevases frutos, hasta recibirias sai a cambio. Pues nada, hijos mìos, id a vivir al bosque, id de una vez, que no seré yo quien se oponga, y hasta os llevaré en carroza y a buen trote. 01095
Bottom
01097
Top
Juhani: Men snart nog skulle skogsråna skjutsa er tillbaka därifrån, det går jag i borgen för. Juhani.—Ah, pero pronto les harian regresar los espiritus del bosque, creedme. 01096
Bottom
01098
Top
Lauri: ”När man kommer andra gången är hemmets tröskel hög”, det vet jag, och tro inte, att jag mera knackar pä din dörr, när jag en gång lämnat den. - Valborgsdagen flyttar jag. Lauri.—Lo que pasa es que el umbral parece más alto cuando se vuelve a casa, ya lo sé; pero no creas que iba a llamar a tu puerta, una vez me hubiera marchado. A comienzos de mayo me largo. 01097
Bottom
01099
Top
Timo: Måhända följer jag med dig. Timo.—A lo mejor te acompano. 01098
Bottom
01100
Top
Lauri: Jag förbjuder inte, kallar inte; lyd blott ditt hjärtas maning. - Nästa Valborgsdag flyttar jag till Impivaara-mon. Till en början bor jag förstås, tills mitt lilla, varma pörte står färdigt, i vår farfars tilltor-vade milkoja. Och då, när jag uträttat mitt eget dagsverke, vilar jag verkligen i en fridens boning, lyssnande till hur björnen visslar och tjädern blåser sin låt i Sompio. Lauri.—No te rechazo ni te invito. Haz lo que tu corazón te diete. Para el proximo ano me instalaré en los campos de Impivaara. Al principio y hasta que mi càlida cabana no esté bien acondicionada viviré en la musgosa choza de carbonero que construyó nuestro abuelo. Ése será mi tranquilo refugio después de los trabajos cotidianos, oyendo cómo silba el oso en el bosque y canta el gallo lira en Sompio. 01099
Bottom
01101
Top
Timo: Jag följer med, Lauri; det må vara sagt, Lauri. Timo.—Lo he decidido, Lauri, te acompanaré. 01100
Bottom
01102
Top
Tuomas: Om inte tiderna bättrar sig här, så följer också jag med Tuomas.—Bueno, si los tiempos no mejoran por estos pagos, yo también iré con vosotros. 01101
Bottom
01103
Top
Juhani: Tuomas med! Skulle också du flytta? Juhani.—¿Qué es lo que oigo, Tuomas? ¿También tu quieres marcharte? 01102
Bottom
01104
Top
Tuomas: Om inte tiderna bättrar sig. Tuomas.—He dicho si los tiempos no mejoran. 01103
Bottom
01105
Top
Lauri: Jag flyttar på Valborgsdagen om också sö-tebrödsdagarna skulle nalkas Jukola. Lauri,—En todo caso, yo me marcharé a comienzos de mayo, aunque vuelvan a Jukola los buenos tiempos. 01104
Bottom
01106
Top
Timo: Du och jag, vi båda, vi flyttar till Sompio kärr som de vårliga tranorna; och luften och vindarna spelar! Timo.—Los dos emigraremos al bosque pantanoso de Sompio, corno las grullas primaverales, y los vientos sonaràn. 01105
Bottom
01107
Top
Juhani: Håhåja! Men se om jag håller mig till sanningen, så har Lauris plan en hemlig dragningskraft. Skogen lockar. Tamme tusan! det känns sannerligen som såge jag bortom skogen himlens härliga vidd. Juhani.—¡Càspita! Pues si he de deciros la verdad, tengo que confesar que el pian de Lauri posee un secreto atrac-tivo. El bosque atrae. ¡ Dian tre! Ya me parece estar, viendo las radiantes llanuras celestes extendiéndose detrás del bosque. 01106
Bottom
01108
Top
Aapo: Ni dårar, vad tänker ni på? - Flytta till skogen! Varför? Vi har ju gård och rum; ett dyrbart tak över vårt huvud! Aapo.—¡Cuidado que sois necios! De manera que estáis pensando en iros a vivir ai bosque. ¿Por qué? Aquì al menos tenemos algo maestro, una granja, un techo dorado que nos protege. 01107
Bottom
01109
Top
Juhani: Det är sant som så, att vi äger en gård, vid vilken vi hänger med naglar och tänder, så länge den har minsta lukt av gudslån. Men ser du, om nu olyckan här skulle störta allt huller om buller, tvärtemot ens bästa avsikter, så må skogen vara min utgård, dit jag snart nog kilar i väg, när de sista resterna skramlar i kvarnstruten. - Ja, vi må nu hugga i med hushållssysslorna och arbetet med fruktansvärd fart; och låt oss återigen befatta oss med den paragraf, om vilken det egentligen här var fråga. - Enligt min dumma skalle har Aapo på det hela taget övervägt sakerna ganska förnuftigt; och allt går väl, om blott alla för sin egen del beflitar sig om enighet och försonlighet. Men se om vi söker gräl, så finner vi alltid skäl för att resa nackborsten. Juhani.—Eso es muy cierto; tenemos una hacienda que no soltaremos ni a tres tirones mientras nos proporcione un poco de alimento. Pero no olvides que si a pesar de nuestros magnfficos planes, la desgracia lo trastorna todo, el bosque sera mi refugio, y me iré sin pensarmelo dos veces cuando ya no quede un grano que moler. Asì sera, pero... ¡hala!, ahora hemos de ponernos a trabajar en la granja y en el campo con la celeridad del rayo. Mas volvamos a la cuestión que estabamos discucendo. A mi entender, Aapo ha examinado el fondo del asunto con sentido comun, y todo ira a pedir de boca a condición de que todos y cada uno nos esforcemos en que reinen la concordia y el buen entendimiento entre nosotros. Aunque, eso sì, si queremos discusiones, no han de faltarnos motivos para que las hay a, y gordas. 01108
Bottom
01110
Top
Simeoni: Var finner vi inte det så länge som den gamle Adam kittlar och killar i oss där mellan ben och skinn? Simeoni.—¿Y cómo no hemos de encontrar motivos mientras el viejo Adan nos busque las cosquillas y nos rasque entre la piel y el hueso? 01109
Bottom
01111
Top
Timo: Den gamle Adam har jag alltid tänkt mig som en gammal allvarsam far i filthatt, svart långrock, knäbyxor och röd väst, som sträcker sig nedanom mannens navel. Sådan stegar gubben i väg försjunken i sina tankar och kör ett oxpar. Timo.—Yo siempre me he representado al viejo Adan corno un respetable y bondadoso senor con sombrero de fieltro, casaca negra, calzones y un chaleco rojo que le llega por debajo del ombligo, y el buen hombre se pasea absorto en sus pensamientos siguiendo a un par de bueyes. 01110
Bottom
01112
Top
Simeoni: Med den gamle Adam menas syndens ursprung, arvsynden. Simeoni.—El viejo Adan no es otra cosa que la raìz del pecado, el pecado originai. 01111
Bottom
01113
Top
Timo: Jag vet, att han är arvsyndens kännemärke och förebild, den behornade fanen i helvetet. Men som en sådan gubbstut, som jag sade, stegar han för min syn, körande ett oxpar. Det kan jag inte hjälpa. Timo.—Ya sé que Adan es la imagen y el sìmbolo del pecado originai, aquel cornudo Satanas del infierno; pero, la verdad, no puedo dejar de imaginarmelo corno un abuelo bonachón conduciendo sus bueyes, tal corno dije antes. No puedo remediarlo. 01112
Bottom
01114
Top
Juhani: Vi må lämna denna trosparagraf och hålla oss till saken. - Aapo, hur skall vi handla med våra tvenne torp, Vuohenkalma och Kekkuri? Juhani.—En fin, dejemos este artìculo de fe y vamos con la madre del cordero. Dime, Aapo, ¿qué haremos con nuestras dos parcelas de Vuohenkalma y de Kekkuri? 01113
Bottom
01115
Top
Aapo: Man bör minnas, att de bägges innehavare en gång röjde sin jord i den råa, dystra ödeskogen, och att de alltså inte bör visas bort från sina torvor -som ju vore orätt - så länge de orkar påta i sina tegar, och sedermera bestämmer lagen åt dem någotslags stöd för ålderdomen. Så är det fatt med den punkten. - Men låt oss ta en annan sak i åskådande, som enligt min åsikt torde vara ganska knepig. För den är här-städes vårt viktigaste steg, det som i förtid gör oss gråa i skallen eller bringar oss livets vackra väder och slutligen låter vår dag slockna i aftonens gyllenglöd. Och dig, Juhani, rör nu den saken främst. Märk alltså vad jag säger: ett värdinnelöst husbondskap är halvdant och haltande; en gård utan en husfru som trippar på loftstigen... Aapo.—No olvidemos que los aparceros se han tornado el trabajo de artigar sus tierras arrancando los bosques vìrgenes, y seria una injusticia despojarles ahora de ellas mientras tengan reanos para labrar los campos. Además, la ley les otorga recursos para asegurar su vejez. Asi están las cosas. Pero aun tenemos que tratar otra cuestión que, por lo que se me alcanza, no es nada sencilla, y ella es que hemos de dar un paso importante aqui, en la tierra, que acaso nos haga encanecer prematuramente, aunque también pudiera ser que nos trajera el sol de la felicidad haciendo que nuestros dias acabaran en un crepusculo dorado. Y a ti, Juhani, te incumbe el primero. Escucha bien lo que voy a decirte: un amo que gobierna la casa sin mujer es corno si anduviera con una sola pata; una granja sin un ama que recorra los senderos... 01114
Bottom
01116
Top
Timo: ... är som en varglya utan en varghona, eller som en stövel utan den andra stöveln; det haltar sannerligen, såsom Aapo sade. Timo.—...es corno una madriguera de lobos sin loba o corno una bota sin pareja. Cojea, tal corno dice Aapo. 01115
Bottom
01117
Top
Aapo: En gård utan en husfru som trippar på loftstigen är som en molnig dag, och vid ändan av det familjebordet bor ledsnaden likt en falnande höstkväll. Men en god husfru är gårdens klara sol, som lyser och värmer. - Se: som den första på morgonen lämnar hon bädden, knådar sin deg, reder frukosten på bordet åt sin man, förser honom med vägkost när han beger sig till skogen, och därfrån skyndar hon med stävan i handen till fållan för att mjölka sin brokiga hjord. Nu bakar hon, stökar och ställer; nu är hon vid bordet, nu vänder hon sig där borta vid bakbänkens ända med brödet på handflatorna, och nu rör hon som ett yrväder om i ugnen, som ur sitt skinande gap öser eld och rök. Nu, medan bröden stiger, får hon äntligen, med barnet vid bröstet, sin frukost, äter en bit bröd, en stekt strömming och tar sig en klunk surmjölk ur stånkan. Men hon glömmer heller inte hunden, gårdens trogna vakt på trappan, ej heller katten, som sömnig plirar uppifrån ugnen. -Och nu stökar och ställer hon igen, vänder och svänger sig, knådar en deg till att jäsa i tråget, bakar den till bröd och gräddar dem, och i floder flyter svetten från hennes panna. Men se: när solen sjunker har hon bröden i taket, spett vid spett, från vilka en frisk livslukt fläktar ned. Och när männen kommer från skogen, väntar dem en ångande aftonmåltid på det skurade bordet. Men var är värdinnan själv? Där ute på gårdsplanen mjölkar hon åter sina krokhorniga nöt, och i stävan skvalpar mjölkens sakta susande fradga. - Så styr och stökar hon, så vänder och svänger hon sig; och först när de övriga redan snarkar vad de orkar i sin djupaste sömn, böjer hon sig välsignande ned på sin bädd. Men inte ens då är det slut med hennes arbete och stök. Utan att bli otålig stiger hon upp under nattens lopp då och då, nästan varje timma, för att lugna sitt lilla barn, som sakta kvider i vaggan. - Detta, bröder, är den goda husfrun. Aapo.—Una granja sin una ama que recorra los senderos es corno un dia nublado, y el tedio se sientá en la cabecera de la mesa familiar corno un oscuro atardecer de otono. Pero, ah, una buena ama de casa es el sol radiante de la granja, que aiumbra y calienta. Vedla si no: es la primera en levantarse, amasa el pan, dispone la mesa para el marido, le prepara las provisiones que ha de llevarse al bosque y acude al establo con un cubo en la mano para ordenar las vacas. Luego cuece el pan, sin dejar de trajinar de un lado para otro; ahora està junto a la mesa y, corno un vendaval, corre a avivar las llamas del horno, que salen por la boca chisporroteando y echando humo, y, mientras la masa sube, desayuna en menos que se reza un Credo, con su nino en brazos, se engulle un pedazo de pan y un arenque seco, y se atraganta bebiendo en un cuenco la leche cuajada. Y todo esto sin olvidarse del chucho, el fiel guardian de la casa, bajo la escalera, ni tampoco del gato que mira furtivamente acurrucado junto al horno. Va y viene que no para, amasa otra hornada, y mete los panes en el horno mientras el sudor le cae a chorros por la frente. Pero ahi no acaba la cosa, pues cuando empieza a anochecer, los tiernos panes ya están ensartados en las barras, llenando la casa con su oloroso aroma. Cuando los hombres vuelven del trabajo, la cena humeante les esperà sobre la limpia mesa. A todo esto, ¿dónde està el ama? Abajo, en el establo, ordenando otra vez las vacas de retorcida cuerna, y la superficie de la leche espumea en el cubo. Pero el ama sigue trajinando sin descanso, y sólo cuando todos los de la casa roncan que se las pelan puede elia tenderse en la cama echando bendiciones. Ah, pero todavia no ha llegado el fin de sus quehaceres y desvelos, porque a cada instante, a cualquier hora de la noche, el ama se levanta, ¡qué remedio!, para acallar a su nino que berrea en la cuna. Ya veis, hermanos, lo que es una buena ama. 01116
Bottom
01118
Top
Juhani: Väl talat, Aapo, och jag fattar nog ditt tals mening. Det söker nämligen locka mig till äktenskap. Jo, jag begriper. Hustrun, sade du, är en nödvändig persedel i hushållet. Det är sant! Men vänta lite. Din önskan, skulle jag tro, blir snart uppfylld. Ja, jah; jo! Jag bekänner, att jag redan huvudstupa förgapat mig i en flicka, som jag önskar få till hustru och en god sådan, om inte de gamla tecknen sviker mig. - Ja, bröder, andra dagar och andra konster närmar sig oss, och husbondskapet som jag skall åtaga mig bekymrar mig storligen. Husbondens, husbondens skuldror tyngs här av en stor börda, och stor blir en gång hans redovisning på domedagen. Jag ansvarar nu för er alla över hela linjen; håll det i minnet. Juhani.—¡Lo has explicado muy bien, Aapo! He comprendido perfectamente tus intenciones. Por lo que se me alcanza, tratas de persuadirme de que tome mujer. Comprendo, comprendo. Tu vienes a decir que una mujer es un elemento indispensable para el gobierno de una familia. Cierto. Pero pierde cuidado; creo que tu deseo se hara pronto realidad. Confieso que mi corazón siente debilidad por una muchacha a la que esperò hacer mi esposa, si es que los viejos signos no me enganan. Asi es, hermanos, otros dias y otros avatares se avecinan, y el gobierno de la casa ya empieza a producirme quebraderos de cabeza. Una carga tremenda pesa sobre las espaldas del amo, y de todo habra que rendir cuentas el dia del Juicio Final. ¡Ay, pensar que tengo que responder de todos vosotros! 01117
Bottom
01119
Top
Tuomas: Du? Varför då? Tuomas.—¿Tu? ¿Por qué tu? 01118
Bottom
01120
Top
Juhani: Jag är er husbonn; det är ur mina fingerspetsar man en gång suger mitt blod för er skull. Juhani.—Vuestro amo soy, y de vuestra sangre me pediràn cuentas a mi. 01119
Bottom
01121
Top
Tuomas: Själv svarar jag för både min kropp och själ. Tuomas.—Eso lo diras tu. Yo respondo de mi, y de mi cuerpo y de mi alma. 01120
Bottom
01122
Top
Timo: Själv svarar jag också; heh! Timo.—¡Toma, y yo! ¡Pues no faltaba mas! 01121
Bottom
01123
Top
Aapo: Broder Juhani, märk, att sådana utgjutelser föder ond blod. Aapo.—Ten cuidado con lo que dices, Juhani, que hay palabras que hacen hervir la sangre. 01122
Bottom
01124
Top
Juhani: Jag menade inte ond blod lika litet som ont kött, men såsom tjära, såsom kardborren en het sommar klamrar ni er ursinnigt fast vid ett tomt, betydelselöst ord, fast ni till grund och botten känner mitt hjärta. Det tar jag illa upp! Juhani.—¡Calma, calma! Yo no pensaba ni en sangre hervida ni en carne cocida, pero lo que os digo es que asi corno el alquitràn y la brea se agarran en el calor del verano, asi vosotros, hermanos, os agarràis corno a un davo ardiendo a palabras vanas, insignificantes, aunque conocéis los menores pliegues de mi corazón. Eso es lo que me saca de quicio. 01123
Bottom
01125
Top
Aapo: Låt oss lämna detta, men säg oss nu, om du vill, vem den flickan är, som dragit ditt hjärta till sig. Aapo.—No hagas caso y dinos, si quieres, qué muchacha es esa que te tiene sorbido el seso. 01124
Bottom
01126
Top
Juhani: Det vill jag säga tvärt på fläcken. Jäntan, som jag så obevekligt älskar, är Männistö-mors Venia. Juhani.—Os lo diré sin rodeos. La muchacha a la que amo hasta las entretelas es Venla, la hija de la Vieja del Pinar. 01125
Bottom
01127
Top
Aapo: Hm. Aapo.—¡Anda, anda! ¿Con que esas tenemos? 01126
Bottom
01128
Top
Juhani: Vad säger du? Juhani.—¿Qué? 01127
Bottom
01129
Top
Aapo: Hm, säger jag blott. Aapo.—¡Bueno, no he dicho nada! 01128
Bottom
01130
Top
Tuomas: En förarglig historia. Tuomas.—¡Un asunto que se las trae! 01129
Bottom
01131
Top
Simeoni: Venia. Se, se! Men allt vare i den himmelska faderns hand. Simeoni.—¿De manera que a Venla? ¡Bueno, bueno! Encomendémonos al Dios del cielo. 01130
Bottom
01132
Top
Aapo: Hm, jaså Venla. Aapo.—¡Vaya! ¿Asi que a Venla? 01131
Bottom
01133
Top
Juhani: Vad morrar ni? Men ack! Jag anar något; och beskydde oss Herrans son! Vad? Sjung ut bara! Juhani.—¡Qué estáis grunendo? ¡Ah! Me parece que em-piezo a comprender. ¡Que el Hijo de Dios nos guarde! ¿Qué pasa? ¿Es que no podéis explicaros con mås cla-ridad? 01132
Bottom
01134
Top
Aapo: Hör på du: redan i åratal har mina tankar träget kretsat kring flickan. Aapo.—Verás..., ya hace anos que esa muchachuela me quita el sueno. 01133
Bottom
01135
Top
Simeoni: Ifall Skaparen unnat henne åt mig, varför skulle jag då sörja? Simeoni.—Si Dios me la tiene destinada, ¿por qué preocuparme? 01134
Bottom
01136
Top
Eero: Alls inte. Hon är unnad åt dig och jag far i väg med henne. Eero.—Que te crees tu. Ella te estaria destinada, pero yo te la bailaré. 01135
Bottom
01137
Top
Juhani: Vad säger Tuomas? Juhani.—¿Y qué dice Tuomas? 01136
Bottom
01138
Top
Tuomas: En förarglig sak; flickan tilltalar mig storligen, det bekänner jag. Tuomas.—¡Un asunto complicado! Resulta que a mi Venla también me gusta mucho, lo confieso. 01137
Bottom
01139
Top
Juhani: Jaså. Jaså. Bra! Och Timo då? Juhani.—Pues estamos buenos. ¿Y Timo? 01138
Bottom
01140
Top
Timo: Jag avlägger samma bekännelse. Timo.—Tengo que declarar lo mismo. 01139
Bottom
01141
Top
Juhani: ”Herrans son och Kaitarantas Gösta!” Men du, Eero? Juhani.—¡Por Dios y sus criaturas! ¿Qué dice Eero? 01140
Bottom
01142
Top
Eero: Jag avlägger samma redbara bekännelse, samma redbara bekännelse. Eero.—Yo... lo mismo, sinceramente lo mismo. 01141
Bottom
01143
Top
Juhani: Bra, riktigt bra! Haha! - Och Timo med, Timo med! Juhani.—Està bien, muy bien. ¡Vaya, vaya! Seguro que Timo también. 01142
Bottom
01144
Top
Timo: Flickan är mig gruvligt kär, det bekänner jag. Visserligen gav hon mig en gång duktigt på truten, slog mig pojkstackare då riktigt ordentligt och jag minns allt den bastun; nå nåh! Timo.—Reconozco que amo a Venla con toda mi alma. Es verdad que una vez me arreó un sopapo de los de no te menees, y que cuando yo era un crio me sacudia sin contemplaciones; aun no he olvidado aquellas caricias, no. 01143
Bottom
01145
Top
Juhani: Tig, tig! för nu är frågan om du älskar henne. Juhani.—¡Deja, deja! Ahora se trata de saber si la amas o no. 01144
Bottom
01146
Top
Timo: Ja-a, ja-a, det gör jag, och mycket, om hon nämligen älskar mig tillbaka. Timo.—¿Cómo no voy a amarla? ¡Y mucho! Lo que està por saber es si me ama ella a mi. 01145
Bottom
01147
Top
Juhani: Just så, just så! Också du ställer dig alltså i vägen för mig? Juhani.—¡Lo que faltaba! ¿De manera que tu también te cruzas en mi camino? 01146
Bottom
01148
Top
Timo: Ingalunda, ingalunda, ifall du inte på allvar kan behärska ditt lynne, ditt lynne och din tunga. Emellertid tycker jag mycket om den lunsan och söker också göra mitt bästa för att få henne till min hustru. Timo.—No, no, si no puedes dominar tu corazón y tu lengua. Pero me gusta mucho esa chiquilla, y haré todo lo que pueda para que sea mi mujer. 01147
Bottom
01149
Top
Juhani: Bra, bra! Men vad säger Lauri? Juhani.—Vamos a ver, ¿qué dice Lauri? 01148
Bottom
01150
Top
Lauri: Vad har jag med flickan att skaffa? Lauri.—¿Qué tengo yo que ver con ella? 01149
Bottom
01151
Top
Juhani: På vems sida står du? Juhani.—Dinos de parte de quién de nosotros estás. 01150
Bottom
01152
Top
Lauri: Jag blandar mig icke i saken, varken från ilen ena eller andra sidan. Lauri.—Ni con uno ni con otro. Me importan un cornino vuestras cuitas. 01151
Bottom
01153
Top
Juhani: Det här blir ändå en skön soppa. Juhani.—¡Menuda sopa vamos a cocer! 01152
Bottom
01154
Top
Lauri: I den sticker jag inte min sked. Lauri.—No seré yo quien meta en ella mi cuchara. 01153
Bottom
01155
Top
Juhani: Alltså alla, utom Lauri. Pojkar, pojkar, Jukolas brödraskap och min stora släkt! Nu klämmer vi till, och jord och himmel skälver. Nu, kära bröder, fram med kniven, yxan eller vedträet, och en mot alla och alla mot en som sju tjurar! Låt gå för det! Ved-Iräet är mitt vapen; jag griper i den där masurbjäs-scn, och den må skylla sig själv, som därav får en pärta i skulten. - Tag edra vedträn, pojkar, och stig Iram om det finns karlatag i er. Juhani.—¡Asi que todos menos Lauri! jAy, muchachos, muchachos, hermanos de Jukola, mi gran familia! Està visto que no queda otro remedio que batirse, y tierra y cielo van a temblar. ¡Vamos, queridos hermanos, empunad el cuchillo, el hacha o la estaca! Uno contra todos y todos contra uno, corno siete toros. ¡Vamos alla! Yo elijo la estaca, ese palo de nudos que hay ahi..., ¡y pobre del que reciba un palo en la cabeza! ¡Coged vuestras estacas, hermanos, y venid aca, si tenéis rinones! 01154
Bottom
01156
Top
Eero: Här står jag beväpnad, fast lite lägre än de andra. Eero.—Armado estoy, aunque sea el más pequeno de todos. 01155
Bottom
01157
Top
Juhani: Du, din pojkpinne! Men se jag märker åter det där försmädliga, det där fördolda, det där förbaskade grinet i ditt ansikte, och det ser ut som skulle du bara skämta med hela saken. Men jag skall allt lära dig. Juhani.—¡Mira con el enano! Ya estoy viendo otra vez ese gesto tuyo, malicioso y provocador, esa maldita mueca, corno si esto fuera para ti una diversión. ¡Pero esperà, que te vas a acordar! 01156
Bottom
01158
Top
Eero: Varför bryr du dig om det, blott mitt vedträ språkar allvar. Eero.—Y qué crees, que mi estaca no va a cumplir con su cometido? 01157
Bottom
01159
Top
Juhani: Jag skall allt snart lära dig. Tag edra vedträn, tag edra vedträn, pojkar! Juhani.—Ya te arreglaré yo, ya... ¡Vamos, os digo, las estacas! ¡Coged las estacas, chicos! 01158
Bottom
01160
Top
Timo: Här är jag med mitt vedträ, om så behövs. För min del önskar jag inte missämja och gräl, men om så behövs. Timo.—Aqui estoy yo y aqui està mi estaca, si se tercia. No me gustan las trifulcas ni los follones, pero si no hay más remedio... 01159
Bottom
01161
Top
Juhani: Ditt vedträ, Tuomas! Juhani.—¡Vamos, Tuomas, tu estaca! 01160
Bottom
01162
Top
Tuomas: Dra åt fanders med ditt vedträ, tokstolle! Tuomas.—Vete ya al diablo con tus estacas, pedazo de idiota. 01161
Bottom
01163
Top
Juhani: Jäklar anagga! Juhani.—¡Asi te parta un rayo! 01162
Bottom
01164
Top
Simeoni: Gräsligt, hedniskt och turkiskt är detta tumult; men jag lämnar leken och överlåter gifter-målsärendet i Herrans hand. Simeoni.—Todo este alboroto es terrible, y cosa de paganos, de turcos. No quiero seguir jugando a este juego, y dejo mi matrimonio en manos de Dios. 01163
Bottom
01165
Top
Lauri: Jag lämnar också leken. Lauri.—Yo también me retiro, ea. 01164
Bottom
01166
Top
Juhani: Ni må därför stiga åt sidan, dra er undan! -Grip vedträet, Aapo, och må Jukolas väggar eka mens huvudskålarna spräcks. Eld och djävlar! Juhani.—Entonces no estorbéis. ¡Fuera, fuera! ¡Coge tu estaca, Aapo, y que tiemblen las paredes de Jukola cuando revienten los cráneos! ¡Maldito infierno! 01165
Bottom
01167
Top
Simeoni: Eländigt är mänskobarnet. Jag för-skräckes, Juhani, när jag betraktar ditt utseende just nu, när jag ser, hur ditt öga rullar och ditt hår står på ända som stagg. Aapo.—¡ Ay, cuan miserable es el hijo del hombre! ¡Miedo me da ver tu gesto, Juhani, y cómo te sobresalen los ojos y cómo se te erizan los pelos corno paja revuelta! 01166
Bottom
01168
Top
Juhani: Låt stå, låt stå; det är just det vanliga verkliga jussi-håret. Juhani.—Déjalos que se ericen, al fin y al cabo asi son mis pelos. 01167
Bottom
01169
Top
Eero: Jag vill lugga det en smula. Eero.—No se me van las ganas de alborotar esas grenas. 01168
Bottom
01170
Top
Juhani: Du tummeliten! Bäst att du vackert stannar i vrån. Bort med dig! jag börjar tycka synd om dig. Juhani.—¡Caliate, pequenajo! Quédate prudentemente en tu rincón, que me das lastima. 01169
Bottom
01171
Top
Eero: För i god tid din gräsliga käke i vrån. Det är den jag tycker synd om; för den darrar och skälver ju redan som på en tiggare. Eero.—Y tu retira a tiempo tu fea jeta. Me da pena verla temblar y moverse corno la barbilla de un mendigo. 01170
Bottom
01172
Top
Juhani: Titta, hur det här vedträet darrar, titta. Juhani.—Mira cómo se mueve mi palo. ¡Mira! 01171
Bottom
01173
Top
Aapo: Juhani! Aapo.—¡Juhani! 01172
Bottom
01174
Top
Eero: Kläm till! Jag tror nästan, att det regnar härifrån tillbaka, regnar hagel stora som vedträn. Slå hitåt! Eero.—¡Pega, anda, pega! Creo que el golpe rebotarà contra ti mas fuerte aun. ¡Anda, pega! 01173
Bottom
01175
Top
Juhani: Jodå. Juhani.—Pues claro que pego. 01174
Bottom
01176
Top
Aapo: Du slår inte, Juhani! Aapo.—¡No pegues, Juhani! 01175
Bottom
01177
Top
Juhani: Dra åt dynghögen du, eller tag ditt vedträ och försvara dig, eljes mörbultar jag din skalle. Grip ditt vedträ. Juhani.—Ve a esconderte en el estercolero, o coge un palo para defenderte, si no quieres que te salte los sesos. ¡Vamos, coge la estaca! 01176
Bottom
01178
Top
Aapo: Var är vettet ditt? Aapo.—¿Es que te has vuelto loco? ¿Has perdido el juicio? 01177
Bottom
01179
Top
Juhani: 1 detta masurvedträ; ser du, nu knyster det ett ord. Juhani.—Mi juicio està en està estaca de nudos. ¡Escucha, que va a hablar! 01178
Bottom
01180
Top
Aapo: Vänta, bror min, vänta tills också jag rycker mig ett vapen i näven. - Så där ja; här står jag nu med ett runt vedträ i handen. Men först ett par ord, du Jukolas kristliga brödraskara, och sedan skall vi slåss som galna vargar. - Märk detta: en ursinnig man är ett blodtörstigt odjur, men ingen mänska; han är för stenblind att se, vad som är rätt och billigt; och allra minst kan han i sin ilskas våld uträtta kärlekens ärenden. Men om vi nu ändå försökte från förnuftets synpunkt betrakta den sak, som fick bröderna att gripa till vedträna, så tror jag, att det är fatt som så. Ilickan kan inte älska oss alla, utan blott en enda, om hon fattar tycke till någon av oss, i vars sällskap hon hand i hand ville vandra över livets tistelrika backe. Jag finner alltså för gott, att vi allihopa och samtidigt besöker henne för att allvarligt framföra vårt ärende, spörjande med värma i sinnet och tungan, om hon kunde skänka sitt hjärta åt någon av oss. Om nu Ilickan är medgörlig, må den av oss, som fick den önskade lotten, tacka sin lyckas dag, men de övriga må utan knot nöja sig med sitt öde. Den, som blev lottlös, må svälja sin harm, önskande att också han ännu möter den för honom utkorade här i världen. Gör vi så, så handlar vi som män och verkliga bröder. Och då skall vår fars och mors förklarade skepnader stiga fram från himmelens glödande port och, stående på randen av ett glänsande moln, ropa till oss med i hög stämma: ”Se så där, Juhani, se så där, Tuomas och Aapo, se så där Simeoni, Timo och Lauri, just så där, min Eero-iiten! Ni är söner i vilka vi funnit behag!” Aapo.—Esperà que me arme, hermano. Mira, mira el salchichón de madera que tengo ya en la mano. Pero antes, oh cristiana grey fraternal de Jukola, oid unas palabras, y luego nos batiremos corno lobos rabiosos. Escuchadme: el hombre dominado por la ira es corno una fiera sedienta de sangre; deja de ser humano y, ciego, es incapaz de distinguir lo que es justo y razonable. Del mismo modo, cuando se halla poseido por la colera, no està en condiciones de desenredar enredos de amor. Pero si este incidente, que hace que unos hermanos se armen de estacas unos contra otros, fuera examinado a la luz de la razón, me parece que la cuestión seria muy otra. La chica no puede amarnos a todos, sino sólo a uno, y eso en el supuesto de que estuviese dispuesta a aceptarnos a alguno y a subir de su mano la empinada cuesta de la vida. Creo, pues, que nos comportariamos juiciosamente si fuésemos todos juntos a exponerle a Venla nuestra pretension y a preguntarle con corazón abierto y palabras elocuentes si está dispuesta a entregar su amor a uno de nosotros. Si consiente, alabada sea, y aquel que sea favorecido, déle gracias a su buena estrella. Y el que nada reciba ahogará su desengano en la esperanza de encontrar más tarde la mujer que Dios le tiene destinada en este mundo. Creo que si hacemos esto podremos decir que nos hemos comportado como hombres y verdaderos hermanos, y los espiritus resplandecientes de nuestro padre y nuestra madre saldrán a las puertas radian tes del cielo donde, mirándonos desde una brillante nube, dirán con orgullosa voz: «Muy bien, Juhani; muy bien, Tuomas y Aapo; muy bien, Simeoni, Timo y Lauri; muy bien, Eero, hijito. Vosotros sois verdaderamente esos hijos en quienes teniamos depositadas todas nuestras esperanzas.» 01179
Bottom
01181
Top
Juhani: Gubbe, du språkar ju, tamme fan, som en himmelens ängel, och det fattas inte mycket att du får mig att lipa. Juhani.—¡Caray, Aapo, hablas como un àngel del cielo, maldita sea! No te digo más que estoy a punto de echarme a llorar. 01180
Bottom
01182
Top
Simeoni: Vi tackar dig, Aapo. Simeoni.—Te lo agradecemos, Aapo. 01181
Bottom
01183
Top
Juhani: Tack skall du ha. Där kastar jag mitt vedträ. Juhani.—Si, gracias, Aapo. Mira cómo tiro la estaca. 01182
Bottom
01184
Top
Timo: Det gör jag med. Och detta gräl slutade så som jag redan från början ville. Timo.—Yo también. Se acabó el follón, tal como yo deseaba desde el principio. 01183
Bottom
01185
Top
Simeoni: Aapo håller spegeln framför oss, därför må vi tacka honom. Simeoni.—Aapo nos ha puesto delante de un espejo, lo cual es cosa de agradecer. 01184
Bottom
01186
Top
Eero: Vi må tacka honom, vi må i sanning sjunga ”Simeonis lovsång”. Eero.—Asi es; démosle las gracias y entonemos a coro el «càntico de acción de gracias de Simeoni». 01185
Bottom
01187
Top
Simeoni: Återigen hån, hån och grin. Simeoni.—Ya estás otra vez con tus mofas. 01186
Bottom
01188
Top
Timo: Eero, låt bli att håna Guds ord, Simeonis lovsång. Timo.—jOjo, Eero, no te buries del càntico de Simeoni, que es la palabra de Dios! 01187
Bottom
01189
Top
Aapo: Ack, så ung och så fördärvad! Aapo.—¡Ay, tan joven y tan impenitente! 01188
Bottom
01190
Top
Simeoni: Så ung och så fördärvad! Eero, Eero! Ja, nu säger jag ej annat, men jag suckar för din skull. Simeoni.—Tan joven y tan impenitente. Ay, Eero, Eero, callo la boca, pero todo se me vuelve suspirar por ti. 01189
Bottom
01191
Top
Juhani: Jag spår som så, Eero, att vi en eller ett par gånger nödgas ge dig riktigt med fars hand. Ty mor uppfostrade dig alltför klemigt. Juhani.—Sospecho, Eero, que aun tendremos que castigarte dos o tres veces con mano paternal, porque nuestra madre te crió con excesivo mimo. 01190
Bottom
01192
Top
Simeoni: Vi bör tukta honom, så länge som hans hjärta ännu är ungdomsvekt och böjligt; men vi skall göra det med kärleksfull hand och inte i vredens ilska. En ilsken tuktan driver djävlarna in, men inte ut. Simeoni.—Todavia es tiempo de corregirle, porque aun es tierno su corazón y moldeable su juventud; pero habremos de hacerlo con mano amorosa y sin dejarnos llevar por la ira. Un castigo aplicado con colera, lejos de ahuyentar a los diablos, los atrae. 01191
Bottom
01193
Top
Eero: Se här, och det med varm hand. Eero.—Asì, asì, jcon mano amorosa! 01192
Bottom
01194
Top
Simeoni: O den där ogudaktiga, som slog mig! Simeoni.—¿Os habéis fijado? ¡Este impio me ha pegado! 01193
Bottom
01195
Top
Eero: Och rakt på käften. Gallan kan spricka för mindre än så. Eero.—Y en todos los hocicos. Otros se cabrean por menos. 01194
Bottom
01196
Top
Juhani: Kom hit lite, min gosse. Timo, ge mig käppen därifrån vrån. Juhani.—Ven acá, chaval. Y tu, Timo, alcanzame ese palo que està en el rincón. 01195
Bottom
01197
Top
Simeoni: Se så där, Juhani, håll du honom stadigt på dina knän, så drar jag ned hans byxor. Simeoni.—¡Asi, Juhani, asì! Sujétalo bien sobre las rodillas mientras yo le bajo los calzones. 01196
Bottom
01198
Top
Eero: För helvete, låt bli! Eero.—¡No, no por todos los diablos! 01197
Bottom
01199
Top
Juhani: Du sprattlar i onödan, din groda. Juhani.—¡Es inutil que te resistas, tunante, granuja! 01198
Bottom
01200
Top
Simeoni: Släpp honom inte. Simeoni.—¡No lo sueltes! 01199
Bottom
01201
Top
Juhani: Se på den gärsen. Men inte slipper du, nej. Juhani.—¡Mirad con el pez escurridizo! jPero no te escaparas, no! 01200
Bottom
01202
Top
Eero: Slå bara, ni jäklar, så tänder jag eld under knuten. Jag gör i sanning eld och rök, eld och rök gör jfg! Eero.—¡Pegad, infames, bestias! ¡ Si me pegáis prenderé fuego en el rincón de la casa! ¡Os juro que habrá fuego y humo! 01201
Bottom
01203
Top
Juhani: Sicken galla! Skall du tända eld under knuten? O vilken galla! Juhani.—¡Hay que ver qué mala leche tiene! ¿Asì que pe-garås fuego a la casa, eh? ¡Ay, qué mala leche! 01202
Bottom
01204
Top
Simeoni: Gubevare vilken galla! Simeoni.—¡Dios nos libre de su mal genio! 01203
Bottom
01205
Top
Juhani: Hit med käppen, Timo! Juhani.—Trae el palo, Timo. 01204
Bottom
01206
Top
Timo: Jag hittar den ju inte. Timo.—No lo encuentro. 01205
Bottom
01207
Top
Juhani: Din blindbock, ser du den inte där i vrån? Juhani.—¿Estás ciego? ¿No lo ves? Ahi, hombre, en ese rincón. 01206
Bottom
01208
Top
Timo: Jaså, den här av björk? Timo.—¿Està vara de abedul? 01207
Bottom
01209
Top
Juhani: Just den; ro hit med den. Juhani.—Sì, ésa; damela. 01208
Bottom
01210
Top
Simeoni: Slå, men förnuftigt och inte särdeles kraftigt. Simeoni.—Pega, pero con moderación y no con todas tus fuerzas. 01209
Bottom
01211
Top
Juhani: Nog vet jag. Juhani.—Ya, ya lo sé. 01210
Bottom
01212
Top
Lauri: Inte ett enda rapp, säger jag! Lauri.—Pues yo digo que ni un golpe, ¿me ois? 01211
Bottom
01213
Top
Tuomas: Låt pojken vara! Tuomas.—Deja en paz al mozalbete. 01212
Bottom
01214
Top
Juhani: Han behöver lite på rumpan sin. Juhani.—Éste necesita que le den en el trasero. 01213
Bottom
01215
Top
Lauri: Nu rör du inte vid honom med ditt finger ens. Lauri.—No te atrevas a tocarlo ni con un dedo. 01214
Bottom
01216
Top
Tuomas: Släpp pojken lös! På fläcken! Tuomas.—¡Suéltalo! jEn seguida! 01215
Bottom
01217
Top
Timo: Han må få förlåtelse, den Eero-pojken, åtminstone ännu denna gång. Timo.—Perdonemos al pequeno Eero, aunque sólo sea por està vez. 01216
Bottom
01218
Top
Simeoni: Förlåtelse, förlåtelse, tills tistel och ogräs kväver vetet. Simeoni.—Perdonar, perdonar... hasta que los abrojos y la maleza acaben con el buen grano. 01217
Bottom
01219
Top
Lauri: Du rör inte vid honom. Lauri.—¡No lo toques! 01218
Bottom
01220
Top
Aapo: Låtom oss förlåta honom; och sålunda försöker vi samla glödande kol på hans hjässa. Aapo.—Venga, perdonémosle y tratemos de amontonar carbones encendidos sobre su cabeza. 01219
Bottom
01221
Top
Juhani: Gå nu och tacka lyckan din. Juhani.—Anda, vete y dale gracias a la suerte. 01220
Bottom
01222
Top
Simeoni: Och bed att Gud skänker dig ett nytt hjärta, ett nytt sinne och en ny tunga. Simeoni.—Y ruega a Dios que te cambie el corazón, el alma y la lengua. 01221
Bottom
01223
Top
Timo: Men jag går och lägger mig. Timo.—Yo voy a acostarme. 01222
Bottom
01224
Top
Aapo: Låt oss ännu granska en paragraf. Aapo.—Aun nos queda por examinar una cuestión. 01223
Bottom
01225
Top
Timo: Jag går och lägger mig. Följ mig, Eero; vi går och lägger oss och glömmer världens myrbo, den usla stacken, som ångar och bolmar i regnet. Kom, Eero! Timo.—Me voy a la cama. Venga, Eero, vamos a dormir y olvidemos este hormiguero de mundo, este asqueroso amasijo que despide humo y vaho bajo la lluvia. Vamos, Eero. 01224
Bottom
01226
Top
Juhani: Men hur lyder den paragrafen, som du vill att vi skall befatta oss med? Juhani.—¿Qué punto es ese que quieres aun examinar? 01225
Bottom
01227
Top
Aapo: Gunås, det är ju på det viset, att vi inte känner A ens, abc-bokens första bokstav, och ändå är läskunnigheten en oundviklig förpliktelse för den kristna medborgaren. Men man kan tvinga oss till det med lagens makt, kyrkolagens makt. Och ni vet, vilken kronans maskin som väntar på oss och önskar rycka oss in i sina kuggar, om vi inte lydigt lär oss att läsa. Det är ju fotstocken som väntar oss, den svarta fotstocken, som, dystert gapande med sina runda hål, ligger och vräker sig där i kyrkans förstuga som en svart galt. Just med denna helvetets hovtång har vår prost hotat oss, och han verkställer sin hotelse, om han ser att vi ej dagligen flitigt övar oss, det är visst och sant. Aapo.—Es que... ¡Dios nos perdone!... no sabemos aun ni la A, la primera letra del abecedario, a pesar de que todo ciudadano cristiano está obligado a aprender a leer por exigencia de la ley, de la ley de la Iglesia. Y ya sabéis que la maquina del Estado nos esperà y nos cogerá entre sus dientes si no aprendemos a leer como está mandado. Los eepos nos acechan, hermanos, esos negros eepos que, con sus funestos agujeros abiertos como fauces, se agazapan en el atrio de la iglesia como un negro jabalì. Ya nuestro pastor nos ha amenazado con esas tenazas del infierno, y tengamos por seguro que cumplira su amenaza si no nos ve trabajar con aplicación. 01226
Bottom
01228
Top
Juhani: Omöjligt att lära sig läsa. Juhani.—Es imposible aprender a leer. 01227
Bottom
01229
Top
Aapo: Mänskorna har också förr klarat den konsten. Aapo.—Otros hombres lo hicieron antes. 01228
Bottom
01230
Top
Tuomas: Nog finge man svettas därvid. Tuomas.—¡Cuanto tendrìan que sudar! 01229
Bottom
01231
Top
Juhani: Och stånka. Jag har en så hård skalle. Juhani.—Y penar. Yo tengo la mollerà muy dura. 01230
Bottom
01232
Top
Aapo: Men en stark vilja för mannen genom den gråa stenen. Låt oss gripa verket an, låt oss skaffa oss abc-böcker från Tavastehus och bege oss till klockarn i skola, såsom vår prosts befallning lyder. Vi må göra det, innan man för oss med kronans skjuts. Aapo.—Pero con voluntad firme se puede perforar una montana. Pongamos manos a la obra, encarguemos cartillas a la ciudad de Hámeenlinna, y vayamos a estudiar a la escuela, a la casa del chantre, como ha ordenado el pastor. Y démonos prisa, antes de que el carruaje de la Corona venga a buscarnos y nos lieve antes de que queramos darnos cuenta. 01231
Bottom
01233
Top
Juhani: Jag fruktar, att här bör handlas så, jag fruktar, Gud nåde oss! Men låt oss nu lämna den saken till morgondagen och gå till vila. Juhani.—¡Ay, hermanos, mucho me temo que tengamos que hacerlo! jQue Dios tenga piedad de nosotros! Pero dejemos este asunto para manana y vámonos a dormir. 01232
Bottom

kapitel 02 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
02001
Top
Det är en lugn septembermorgon. Daggen glimrar på fältet, dimman vältrar sig på de gulnade lövverkens toppar och skingras slutligen uppe i höjden. Denna morgon har bröderna stigit upp mycket vresiga och fåordiga, tvättat sina ansikten, borstat sina luggar och klätt på sig sina helgdagskläder. För i dag hade de beslutit att färdas till klockaren för att gå i skola hos honom. Es una tranquila manana de septiembre. El rodo brilla en los campos, la niebla barre la arboleda amarillenta y finalmente se disuelve en las alturas. Está manana, los hermanos se han levantado de un humor de perros, sin cambiar palabra; se han lavado la cara, se han peinado y se han puesto el traje de los dias de fiesta. Están dispuestos a ir a casa del chantre, a la escuela. 02001
Bottom
02002
Top
De äter nu sin morgonmåltid vid Jukolas långa furubord, och de bruna bönorna tycks smaka dem, fastän de inte är glada i synen, och harmens bitterhet skymtar vid deras ögonbryn; tanken på skolfärden, som de snart skall anträda, har åstadkommit detta. Men när de spisat, skyndar de sig dock ej strax i väg, utan sätter sig ännu en stund för att vila. Stumma sitter de, och någon av dem stirrar modfälld ned i golvet, medan en annan åter betraktar sin rödpärma-de abc-bok, vändande på dess styva blad. Vid pörtets södra fönster sitter Juhani, blinkande upp mot den steniga backen och den täta talldungen, i vilken skymtar morans hybble med sin rödkantade dörr. Sentados ante la larga mesa de pino, almuerzan dando buena cuenta de los guisantes amarillos; pero su habitual expresión de alegrìa ha desaparecido de su rostro, y sus cejas fruncidas deno tan que pronto han de emprender el camino de la escuela. Ya han acabado el almuerzo, pero, sin embargo, se hacen los remolones y se quedan descansando un rato; unos, con la vista fija en el suelo, pensativos; otros, contemplando su cartilla de tapas rojas y pasando y repasando sus ásperas páginas. Juhani, sentado junto a la ventana que da al sur, extiende su mirada por la colina pedregosa y el frondoso pinar, donde se divisa la casa de la Vieja, con su puerta de marco rojo. 02002
Bottom
02003
Top
Juhani: Venia trippar där på stigen, och så flink är hennes gång. Juhani.—Allá va Venla por el sendero... ¡y qué gràciles son sus pasos! 02003
Bottom
02004
Top
Aapo: Och i går skulle såväl modern som dottern bege sig till sina släktingar i Tikkala för att bläda rovor och plocka lingon och stanna där ända till sena hösten. Aapo.—Pues madre e hija debìan de haberse marchado ayer a Tikkala, a casa de sus parientes, para limpiar los ràbanos y recoger los aràndanos, y segun creo pensaban quedarse hasta bien entrado el otono. 02004
Bottom
02005
Top
Juhani: Ända till sena hösten? Jag blir mycket orolig. Troligen ger de sig i väg; men i Tikkala finns detta år en dräng, som är en ståtlig gosse och stor spelevink, och den vägen skulle snart allas vårt hopp försvinna. Det är alltså bäst att strax på stunden göra den märkliga konsten, framställa frågan, alla frågors fråga. Vi går alltså och frågar jäntan, om hennes sinne är hugat och hennes hjärta eldfängt. Juhani.—¿Hasta bien entrado el otono? Me extrana mucho. Es posible que vayan, pero resulta que este ano hay en Tikkala un robusto criado, un bellaco de tomo y lomo, y nuestra esperanza puede desvanecerse como el humo. Seria, pues, conveniente coger el toro por los cuernos y plantearle a la muchacha la cuestión que nos tiene sobre ascuas: si estaria dispuesta a abrir su alma y encender su corazón. 02005
Bottom
02006
Top
Tuomas: Också jag anser det vara bäst. Tuomas.—Yo también creo que es lo mejor. 02006
Bottom
02007
Top
Timo: Det gör jag med. Timo.—Y yo. 02007
Bottom
02008
Top
Juhani: Ja, ja! och nu intet mera för denna gång än allihop att fria och detta på en gång som riktiga gossar. Ja, ja! Gud bevare oss! Men här finns ingen annan råd än att fria, fria bara! Nu har vi vår bästa dräkt på oss, är tvättade och borstade; hela vårt utseende liknar en kristen mänska: snygg och liksom pånyttfödd. - Jag blir mycket orolig. - Men till Venia bara! Nu är lämplig tid. Juhani.—De acuerdo. Y ahora, todos a pedir su mano a la vez, corno hombres. ¡Dios nos ayude! No hay mas remedio... ¡a casarse, a casarse! Llevamos las mejores ropas, nos hemos lavado y peinado, y nuestro aspecto es el de buenos cristianos. Somos puros corno recién nacidos. Siento una gran desazón. Corramos a casa de Venla, que éste es el tiempo propicio. 02008
Bottom
02009
Top
Eero: Och vare det också sällhetens dag. Eero.—¡Que sea éste un dìa de dicha! 02009
Bottom
02010
Top
Juhani: Vems sällhets dag, vems? Aha! vad tror du, pojke? Juhani.—¿Un dìa de dicha? ¿Para quién? ¿Qué crees tu, muchacho? 02010
Bottom
02011
Top
Eero: Nå, kanske allas. Eero.—Pues para todos nosotros. 02011
Bottom
02012
Top
Juhani: Annorlunda sagt, att hon skulle bli allas vår hustru. Juhani.—En otras palabras, ¿que Venla fuera la mujer de todos nosotros? 02012
Bottom
02013
Top
Eero: Må vara. Eero.—Puede. 02013
Bottom
02014
Top
Juhani: Nej men! Juhani.—Oye, a ver si te crees... 02014
Bottom
02015
Top
Simeoni: Hur i Guds namn skulle det vara möjligt? Simeoni.—El cielo me asista, scòrno seria posible? 02015
Bottom
02016
Top
Eero: Inför Gud är ingenting omöjligt. Vi skall alla enhälligt tro, hoppas och älska. Eero.—Nada hay imposible para Dios. Creamos, esperemos y amemos todos a la vez. 02016
Bottom
02017
Top
Juhani: Tig, Eero! för nu går vi och friar och på samma väg till skolan, med vägkostpåsarna över axeln. Juhani.—Cierra el pico, Eero. Ahora vamos a casarnos y luego proseguiremos la marcha hacia la escuela con la bolsa al hombro. 02017
Bottom
02018
Top
Aapo: Men för att ordentligt uträtta vårt ärende, må en av oss vara liksom ordförande där inne i kojan. Aapo.—Pero, pienso yo, <>no seria conveniente que para hacer las cosas bien uno de nosotros llevara la voz cantante en la casita? 02018
Bottom
02019
Top
Juhani: En viktig paragraf. Men just du är ju liksom gjuten för detta ämbete. Du har stora gåvor; ditt tal väcker alltid eld och lågor i ens barm. Sannerligen! du är född till präst! Juhani.—Un punto importante éste, sì, senor. Pero tu mismo vienes como anillo al dedo para esa función. Tienes condiciones especiales, pues con tus palabras sabes avivar una llama y sacar chispas de los corazones. Está visto que has nacido para predicador. 02019
Bottom
02020
Top
Aapo: Vad vet jag? och varför talar vi om gåvor? Här i skogarna försvinner de i okändhetens dimma, dunstar bort som en rännil i sanden. eia y desaparecen como un riachuelo que se hunde murmurando en la arena? 02020
Bottom
02021
Top
Juhani: Ett hårt öde lät dig ej gå i skola. Juhani.—¡Maldito sea el destino que no te permitió ir a la escuela! 02021
Bottom
02022
Top
Aapo: Varifrån skulle vår gård ha fått medel att skola mig? Minns det: det dinglar allt en och annan påse mellan hemmet och skolan, innan gossen hamnar i predikstolens träsäck. - Men låt oss återgå till saken, friarsaken. Det må ske som ni vill. Jag stiger fram som gemensam ordförande och försöker tala som en klok karl. Aapo.—¿De dónde hubieran sacado en casa el dinero para pagarme una educación? Recordad que hay que vaciar más de un saco de provisiones de casa a la escuela antes de que uno pueda subir al pùlpito. Pero, en fin, volvamos a lo que nos ocupa, que no es otra cosa que la petición de matrimonio. Haré lo que vosotros queràis, y asì, me adelantaré en nombre de todos y procuraré que mis palabras sean las de un hombre sensato. 02022
Bottom
02023
Top
Juhani: Låt oss sätta i gång med det. - Herrejessus! Men inte hjälper, utan låt oss sätta i gång med det på fullt allvar. Våra påsar lämnar vi utanför morans koja, och Lauri, som inte har något nöt i denna hage, må se till att inte svinen kommer åt dem. Nu går vi! och låt oss träda in i brudgemaket med abc-boken i näven; det liksom gör oss lite högtidliga. Juhani.—¿Qué hacemos aquì, entonces? ¡Adelante, pues! Vayamos derechos al asunto... ¡Qué sudores!, pero qué remedio, no lo pensemos más. Dejaremos las bolsas delante de la casa y Lauri, al que la cosa ni le va ni le viene, las protegerá de los cerdos. En marcha, chicos, y entremos en la casa nupcial con la cardila en la mano; eso nos darà aires de dignidad. 02023
Bottom
02024
Top
Eero: Särskilt om vi vänder tuppbilden fram. Eero.—Sobre todo si ensenamos la ùltima pàgina, la del gallo que, segùn dicen, regala caramelos a los ninos que llegan a ella. 02024
Bottom
02025
Top
Juhani: Börjar du nu igen? Men tuppen erinrar mig om den gruvliga dröm, som pinade mig senaste natt. Juhani.—¡Vaya, otra vez con tus cosas! Pero, a propòsito del gallo, ahora recuerdo un sueno horrible que me ha atormentado la noche pasada. 02025
Bottom
02026
Top
Simeoni: Berätta den; kanske den är en hälsosam varning för oss. Simeoni.—Cuéntalo; tal vez resuite una advertencia que nos sea de provecho. 02026
Bottom
02027
Top
Juhani: Jag drömde som så, att där uppe på ugnen var ett hönsbo och i det sju stycken ägg. Juhani.—He sonado que sobre el horno habìa un nido de gallina con siete huevos. 02027
Bottom
02028
Top
Simeoni: Jukolas sju bröder! Simeoni.—¡Los siete hijos de Jukola! 02028
Bottom
02029
Top
Juhani: Men ett av äggen var på tok för litet. Juhani.—Pero uno de los huevos era ridìculamente pequeno. 02029
Bottom
02030
Top
Simeoni: Eero! Simeoni.—¡Eero! 02030
Bottom
02031
Top
Juhani: Tuppen dog! Juhani.—El gallo murió. 02031
Bottom
02032
Top
Simeoni: Vår far! Simeoni.—¡Nuestro padre! 02032
Bottom
02033
Top
Juhani: Hönan dog! Juhani.—La gallina murió. 02033
Bottom
02034
Top
Simeoni: Vår mor! Simeoni.—jNuestra madre! 02034
Bottom
02035
Top
Juhani: Sedan överföll strax all världens möss, råttor och vesslor boet. - Vad månne dessa djur betyder? Juhani.—Entonces los topos, las ratas y las comadrejas se arrojaron sobre el nido. ¿Qué significan estos animales? 02035
Bottom
02036
Top
Simeoni: Våra syndiga lustar och världens vällust. Simeoni.—Nuestras pecaminosas pasiones y las frivolidades mundanas. 02036
Bottom
02037
Top
Juhani: Antagligen. Sedan kom vesslorna, råttorna och mössen och rullade och vältrade, skramlade och slamrade med äggen, som snart gick sönder, och det lilla ägget spred en mycket frän stank. Juhani.—Puede que sea asi. Los topos, las ratas y las comadrejas llegaron retorciéndose y dando saltos, rompieron y machacaron los huevos y, ¿qué diréis que pasó?; pues que del huevo mas pequeno salió un hedor agrio. Simeoni.—¡Pon atención, Eero! 02037
Bottom
02038
Top
Simeoni: Märk detta, Eero. Simeoni.—Nuestras pecaminosas pasiones y las frivolida-des mundanas. 02038
Bottom
02039
Top
Juhani: Äggen krossades, och en förskräcklig röst, som många forsars dån, skrek nu i mitt öra uppifrån ugnen: ”allt är söndrat, och den söndringen var stor!” Så skreks det, men slutligen började vi ändå samla och koka denna röra, och äntligen fick vi därav så kallad äggröra; och vi åt den riktigt gärna och gav också åt våra grannar. Juhani.—Cascados los huevos, salió del hornillo una voz espantosa, como el fragor de muchas cataratas, que me rugió en los ofdos: «Todo está roto y grande es el delirio.» Esto gritó la voz, pero, a pesar de todo, nosotros empezamos a reunir y cocer aquellas puches e hicimos un revuelto de huevos que nos comimos con gran placer y hasta nos sobró para dar parte de él a los vecinos. Eero.—¡Bonito sueno! 02039
Bottom
02040
Top
Eero: En vacker dröm. Eero.—¡Bonito sueno! 02040
Bottom
02041
Top
Juhani: En bitter, bitter: du stank där som helvetet. Särdeles bittert drömde jag om dig, pojke. Juhani.—Y amargo, pues tu olias a demonios. ¡ Si, he tenido un sueno muy amargo contigo, pobrecito! 02041
Bottom
02042
Top
Eero: Men jag drömde riktigt sött om dig; jag såg att abc-bokens tupp värpte åt dig en mäkta stor hög karameller och sockerbitar som belöning för din flit och visdom. Du gladde dig mycket, smackade på dina sötsaker; gav till och med åt mig. Eero.—Pues ya ves, yo, en cambio, he tenido un sueno muy agradable sobre ti; soné que el gallo de tu cartilla te ponia un montón de caramelos y dulces como premio a tu aplicación y perseverancia. Y tu, gozando como un enano, te ponias morado de dulces y me dabas unos pocos. 02042
Bottom
02043
Top
Juhani: Jaså, gav jag också åt dig? Det var ju väl gjort. Juhani.—¿De veras te daba? Hermosa acción. 02043
Bottom
02044
Top
Eero: ”När gör gåvan ont?” Eero.—«Quién algo da, mucho recibe». 02044
Bottom
02045
Top
Juhani: Aldrig; i synnerhet om jag gåve dig lite av käppen. Juhani.—Por supuesto. Y sobre todo, si va acompanado de unos cuantos golpes. 02045
Bottom
02046
Top
Eero: Varför bara lite? Eero.—¿Por qué sólo de unos cuantos? 02046
Bottom
02047
Top
Juhani: Håll käft, din stut! Juhani.—¡Cierra el morro, novillo! 02047
Bottom
02048
Top
Tuomas: Det bör rii bägge göra, och låt oss nu bege oss i väg. Tuomas.—Cerradlo los dos y larguémonos de una vez. 02048
Bottom
02049
Top
Aapo: Må envar taga sin påse och abc-bok. Aapo.—Que cada uno coja su bolsa y su cartilla. 02049
Bottom
02050
Top
Så begav de sig för att fria till grannens dotter. I gåsmarsch stegade de stumma över kullen vid potatisgropen, traskade uppför den steniga backen och stod äntligen utanför Männistö-mors koja. Fueron, pues, los hermanos, a pedir en matrimonio a la hija de su vecina. Caminando en fila, uno detras de otro, sin musitar palabra, atravesaron los cobertizos de patatas, subieron por la colina pedregosa y, finalmente, se detuvieron ante la casita de la Vieja del Pinar. 02050
Bottom
02051
Top
Juhani: Här är vi, här lämnar vi påsarna; och du, Lauri, sitt nu troget och vakta dem, tills vi återvänder från brudgemaket. Juhani.—Bueno, hemos llegado. Dejemos las bolsas, y tu, Lauri, quédate vigilandolas como fiel guardian hasta que salgamos de la sala nupcial. 02051
Bottom
02052
Top
Lauri: Stannar ni länge där? Lauri.—¿Pensais quedaros mucho rato? 02052
Bottom
02053
Top
Juhani: Det beror på hur vår sak artar sig. - Har någon en ring? Juhani.—El riempo que nos lieve el asunto. ¿Tiene alguien una sortija? 02053
Bottom
02054
Top
Eero: Den behöver du inte. Eero.—No te hara falta. 02054
Bottom
02055
Top
Juhani: Har någon en ring i fickan? Juhani.—Repito, tiene alguien una sortija en el bolsillo? 02055
Bottom
02056
Top
Timo: Inte jag och, enligt vad jag tror, ingen annan heller. Där ser man, en ungkarl borde ständigt bära en glänsande ring i taskan. Timo.—Yo no, y supongo que nadie. Ved lo que pasa. Un joven debiera llevar siempre un reluciente anillo en el bolsillo. 02056
Bottom
02057
Top
Juhani: Nå för tusan! Här står vi nu, och i går var kontryssen Iisakki hos oss, och av honom kunde jag ha köpt både ring och halsduk, men det begrep jag mitt svin inte då. Juhani.—¡Diablos, ahora sì que estamos en un apuro! Y lo que son las cosas, ayer mismo pasó por casa el bu-honero Iisakki, el ruso, y hubiera sido una buena ocasión de comprarle una sortija y una panoleta, pero, ¡idiota de mi!, no se me pasó por las mientes. 02057
Bottom
02058
Top
Aapo: Dessa grejor kan vi köpa oss efteråt. Och det är också bäst att vi först säkert får veta, om någon av oss och vem av oss kommer att göra detta glada inköp. Aapo.—Ya tendremos oportunidad de comprar esos objetos mas tarde. Antes convendrá saber si alguno de nosotros, y quién, tendra que hacer tan agradables compras. 02058
Bottom
02059
Top
Juhani: Vem gläntade på dörren? Var det Venia? Juhani.—Mirad, mirad, ¿quién està abriendo la puerta? ¿Es Venla? 02059
Bottom
02060
Top
Timo: Det var ju käringen, den krokhakan. Timo.—Bah, es la vieja de la barbilla ganchuda. 02060
Bottom
02061
Top
Juhani: Venlas spinnrock surrar där inne som en glad tordyvel i sommarkvällen, spående vackert väder. Nu går vi! Var är min abc-bok? Juhani.—La rueca de Venla zumba como un aiegre escarabajo en las noches de verano cuando presagia buen riempo, ¡Addante! ¿Dónde està mi cartilla? 02061
Bottom
02062
Top
Aapo: I din näve, bror min. Du är ju, ditt gudsbe-läte, liksom lite virrig i skallen. Aapo.—La tienes en la mano, hermano. ¿Ya te da vueltas el tejado, criatura de Dios? 02062
Bottom
02063
Top
Juhani: Ingen fara med det, bror min. Men inte är jag väl sotig i ansiktet? Juhani.—No hay peligro, hermano. ¿No tendré la cara tiznada de hollin? 02063
Bottom
02064
Top
Eero: Ingalunda, utan du är ren och varm som ett nyvärpt ägg. Eero.—Qué va. Estás limpio y calentito como un huevo recién puesto. 02064
Bottom
02065
Top
Juhani: Nu går vi! Juhani.—Entonces, vamos alla. 02065
Bottom
02066
Top
Eero: Jag är den yngsta och må därför öppna dörren för er och själv komma som den sista. Stig in. Eero.—¡Un momento! Yo soy el más joven y me corresponde el honor de abriros la puerta y entrar el ùltimo. ¡No faltaba màs! Entren sus excelencias. 02066
Bottom
02067
Top
De steg in i morans koja, Juhani i spetsen, med vimmelkantiga ögon och håret på ända som pigg-svinsborst, och de övriga följde troget, allvarligt i hans hälar. Så steg de in, och Eero smällde igen dörren efter dem, men själv stannade han utanför, satte sig på lindan, lustigt mysande med sina läppar. Encabezados por Juhani, entraron en la casita de bajo techo. El muchacho tenia los ojos muy abiertos y los pelos tiesos como pùas de puercoespin. Los otros, graves y solemnes, siguieron al hermano mayor. Eero cerró de golpe la puerta y se quedó fuera, sentado en la hierba con una sonrisa maliciösa en los labios. 02067
Bottom
02068
Top
Men moran, i vars rum fem bröder nu står som friare, är en hurtig och pigg gumma; hon livnär sig med hönsskötsel och bärplockning. På somrarna och höstarna guppar hon flitigt på stubbiga svedjemar-ker, kring smultron- och lingontuvor, guppar och svettas i sin dotter Venlas sällskap. Vacker kallade man jungfrun. Hennes hår var rostbrunt, blicken slug och skarp, munnen len, kanske nästan för bred. Hon var kort till växten, men axelbred och mullig, och det sades att hon också var stark. Så beskaffade var brödernas älsklingsfågel i talldungens skydd. Los hermanos, en calidad de pretendientes, están, pues, en casa de la vieja. Es ésta una mujer vigorosa y agii, que va tirando en la vida criando gallinas y recogiendo bayas. En verano y otono recorre infatigable los claros llenos de tocones; trepa por las lomas y cuestas pobladas de fresas y arándanos; corre, sudorosa, seguida por su hija Venla. La muchacha goza fama de ser hermosa: sus cabellos son del color de la herrumbre, sus ojos vivaces y penetrantes y su boca graciosa, aunque quiza un poco alargada. Es pequena, regordeta, prieta de carnes, y se dice que muy fuerte. Tal es la encantadora palomita de los hermanos, revoloteando en el pinar. 02068
Bottom
02069
Top
Men kojans dörr knarrade till, och Juhani steg hastigt ut, ilsket yttrande åt de övriga, som ännu dröjde kvar: ”kom härifrån gossar!” Slutligen kom de alla ut med förnärmad uppsyn och började traska mot kyrkbyn. Men när de hunnit femtio steg från byggnaden, snappade Juhani från marken en sten av en knytnäves storlek och kastade den, pustande av ilska, i väg mot stugdörren; det skrällde i kojan och därinne tjöt gumman till, öppnade dörren, svor och domderade, hötande med näven åt de flyende bröderna. Med abc-boken i näven och vägkostpåsen på axeln traskade bröderna efter varandra på kyrkvägen, utan att växla ett ord sinsemellan. Med vredens vilda fart färdades de: sanden väste och påsarna slängde; och de märkte inte, huru snabbt det bar i väg. De gick länge stumma, tills Eero äntligen öppnade sin mun och yttrade: De pronto, chirrió la puerta de la casita y Juhani salió como una tromba gritando furiosamente a sus hermanos que se habfan quedado dentro: «¡Salid todos, salid!» Los hermanos se unieron pronto a él, con cara de pocos amigos, y emprendieron el camino del pueblo. Mas apenas se habfan alejado unos cincuenta pasos cuando Juhani, cogiendo una piedra del tamano de su puno, la arrojó con todas sus fuerzas contra la puerta de la casa de la vieja. Retembló la casa, la vieja lanzó un grito dentro, abrió la puerta y empezó a lanzar por su boca sapos y culebras, sin dejar de amenazar con el puno a los hermanos que hufan a todo correr y que pronto, con la cardila en la mano y la bolsa al hombro, emprendieron el camino de la iglesia en fila india, sin cambiar palabra. Caminaban a largas zancadas, espoleados por la furia; crujfa la arena, bailoteaban las bolsas, y los hermanos ni se fijaban en el camino que pisaban. Asì anduvieron largo tiempo, mudos, hasta que finalmente Eero dijo: 02069
Bottom
02070
Top
Eero: Hur lyckades saken? Eero.—¿Cómo fue la cosa? 02070
Bottom
02071
Top
Juhani: Ja-ah! Hur månne den lyckades? Följde du med oss in, din skata, din kråkunge? Men du tordes inte, du tordes sannerligen inte. Vad skulle en sådan där kråkunge duga till? Honom kunde Venia gömma under kjolen. Men se, se, hur mycket jag egentligen drömt om dig. Jag drömde ju, såsom jag nu erinrar mig, senaste natt en dröm till om dig. Märkvärdigt! Du satt där i dungen vid Venlas sida ömt smekande henne, då jag närmade mig er så där sakta smygande. Men se, när ni upptäckte mig, vad gjorde då Venia? Hon den tusan, gömde dig under sina kjolfållar. ”Vad har du svept in i din kjol?” frågte jag. ”Bara en liten kråkunge”, svarade flickslynan. Hi, hi, hi! Och detta var ingen dröm, nej så tamme katten! men på egen hand, ur eget huvud hittade Juhani-gossen på detta. Ja-ah! han är ändå inte så dum som det tros. Juhani.—¿Que cómo fue la cosa? ,Acaso entraste tu con nosotros, urraca, hijo de cuervo? ¡Cobardica, que no tuviste valor de cruzar la puerta! ¿Pero a quién le importa el hijo de un cuervo como tu? Venla podria esconderte en su falda. ¡Qué cosas he sonado sobre ti! Escucha, escucha este otro sueno que tuve la noche pasada y que ahora mismo me viene a la memoria. ¡No tiene desperdicio! Estabas sentado junto a Venla en el pinar, en amorosos devaneos, y en esto que me acerqué a vosotros sigilosa y furtivamente. De pronto me veis, ly qué dirás que hace Venla? La muy ladina te esconde bajo sus faldas. «(Qué escondes en tus sayas?», le pregunto. «Nada, solamente un corvato», me contesta la tunanta. ¡¡e, ¡e, ¡e! ¡Vamos, no te lo creas, no es un sueno, por el diablo! No es más que una historieta que Juhani acaba de sacarse del caletre. No es tan tonto como se cree. 02071
Bottom
02072
Top
Eero: Ja det är då märkvärdigt vad vi drömmer om varandra. Jag i min tur på detta vis om dig: Du och Venia stod liksom där i talldungen, ömt famnande varandra och allvarsamma blickande upp mot molnen. Från det hållet, från himlens höjd, bad ni om något tecken, såsom ett bevis på att er kärlek var Gudi behaglig. Himlen lyssnade, skogen lyssnade, marken och de små fåglarna med, och ni själva väntade i djupaste tystnad, vad därav komma månde. Så kom också slutligen en gammal kråka, släpigt flygande i det lugna vädret, och när den hunnit just till ert ställe glodde den ett slag på er, men vände åter sina ögon åt annat håll, bredde ut sina ben och släppte något vitt, som föll ned och strittade gossen och flickan i pannan, klatschade rakt i planeten. - Detta må ingalunda oroa ditt sinne; för jag drömde ju så, och har inte hittat på något ur mitt eget huvud. Eero.—¡Hombre, esto si que tiene gracia! ¡Hemos sofiado los dos uno con el otro! Verás lo que sofie sobre ti. Estábais Venla y tu arrullándoos en este mismo pinar, contemplando las nubes y buscando en el cielo un signo propicio a vuestro amor. El cielo escuchaba, escuchaban los bosques y la tierra y los pajarillos, y vosotros, mientras tanto, esperàbais muy callados el prodigio. En esto apareció un viejo cuervo aleteando torpemente en el aire quieto y, trazando cìrculos, se fue acercando hasta que os descubrió; entonces, levantando la vista y estirando las patas, dejó caer algo bianco sobre la frente del muchacho y de la muchacha, salpicàndoles el rostro. No te enfades por eso, puesto que de veras es un suefìo; no me lo he sacado de la cabeza. 02072
Bottom
02073
Top
Juhani: Jag skall visa din fördömda... Juhani.—¡Maldito truhán! Ahora vas a ver... 02073
Bottom
02074
Top
Så störtade han förgrymmad i riktning mot Eero, som snabbt flydde undan sin ilskna broder. Han hoppade av vägen, hastade som en hare längs mon, men Juhani basade som en ilsken björn efter honom. Påsarna dinglade hit och dit, under dem dånade det torra fältet; och man hörde de övriga brödernas rop, när de sökte mana de trätande till sans och försoning. Men Eero skyndade åter tillbaka till vägen, och de andra till att rädda honom ur klorna på den förskräcklige Juhani, som redan löpte tätt i hälarna på sin yngsta bror. Y se lanzó furioso contra Eero, quien, para escapar de su colèrico hermano, salto fuera del camino y echó a correr como una liebre por el claro, perseguido por Juhani como un oso enfurecido. Las bolsas les golpeaban los costados, crujìa el suelo bajo sus pies, y los demás hermanos les gritaban pidiéndoles calma. Eero se dio la vuelta y los hermanos corrieron a librarlo de las garras del airado Juhani, que ya iba pisàndole los talones. 02074
Bottom
02075
Top
Tuomas: Stanna vackert nu, Juhani. Tuomas.—¡Alto ahi, Juhani! 02075
Bottom
02076
Top
Juhani: Jag skall allt klämma till honom. Juhani.—¡Voy a estrangularlo! 02076
Bottom
02077
Top
Tuomas: Vackert, gossen min. Tuomas.—¡Quieto, muchacho! 02077
Bottom
02078
Top
Juhani: I helvete heller! Juhani.—Asi le... 02078
Bottom
02079
Top
Aapo: Han gav dig blott lika för lika. Aapo.—Favor con favor se paga. 02079
Bottom
02080
Top
Juhani: Förbannad vare hans tunga, förbannad vare denna dag! Vi fick ju, i Guds namn, korgen av Venia. Krokhornade spöken och himmelens stora härskara! Nu ser ju inte mina ögon ens ett famnsmått framåt, så svart är jorden och himmeln, svart för mitt hjärtas skull. Tusan också! Juhani.—¡Maldita sea su lengua! ¡Maldito sea este dìa! j Venla nos ha dado calabazas, Dios lo ha querido! ¡ Maldi tos sean Lucifer y sus àngeles! Estoy tan ciego que mis ojos no ven a dos pasos; el cielo y la tierra están negros como mi alma, ¡Asì me parta un rayo! 02080
Bottom
02081
Top
Simeoni: Svär inte, karl. Simeoni.—jNo blasfemes, hermano! 02081
Bottom
02082
Top
Juhani: Jag svär så att jorden gungar, splittras som en gammal timmersläde under maststocken! Juhani.—¡Blasfemaré aunque el mundo se haga pedazos y quede como un viejo carro aplastado por un tronco! 02082
Bottom
02083
Top
Simeoni: Vad skall vi göra? Simeoni.—¡Qué le vamos a hacer! 02083
Bottom
02084
Top
Juhani: Göra? Om ej denna abc-bok vore Guds ord, Gud egen bok, så skulle jag nu på fläcken riva sönder, sönder denna bok! Men se här: jag smäller min matpåse i backen så det blir mäsk av den! Juhani.—¿Cómo que qué le vamos a hacer? Mira lo que te digo: si está cartilla no fuera la palabra de Dios, la haria trizas ahora mismo. ¡Lo que se dice trizas! Pero, mirad: aquì està mi bolsa de provisiones; voy a dejarla hecha tiras ahora mismo. Vais a verlo. 02084
Bottom
02085
Top
Simeoni: Du skall i Herrans namn inte göra så med gudslånet. Tänk på Paimios piga. Simeoni.—¡No, por el amor de Dios! ¡No los dones del Senor! Acuérdate si no de la criada de Paimio, aquella infeliz que, para poder cruzar un arroyo, tiro un pan a él y, al pisarlo, quedó inmóvil por toda la eternidad. 02085
Bottom
02086
Top
Juhani: I mitt hjärtas pina! Juhani.—Si rompo y rasgo es para calmar el dolor que siente mi alma. 02086
Bottom
02087
Top
Simeoni: ”Pina här nedan, manna där ovan.” Simeoni.—«Lo que en la tierra es dolor, en el cielo sera esplendor». 02087
Bottom
02088
Top
Juhani: Jag ger blanka tusan i himlens manna, när jag inte fick Männistö-morans Venla. O, I bröder och min stora släkt! Om ni visste, så lärde ni er begripa, att mina tankar redan närmare tio år riktigt fånigt har kretsat kring den där lunsan. Men nu försvann ju mitt hopp, försvann som aska för vinden. Juhani.—Me rio yo del esplendor celestial si Venla no puede ser mia. ¡Ay hermanos, mi querida familia! Lo entenderiais si supieseis que hace diez anos no hago mas que pensar en esa muchachuela, pero he aquì que mi esperanza se ha disuelto como ceniza al vien to. 02088
Bottom
02089
Top
Timo: Vi fick korgen i morgonstunden. Timo.—¡Bonitas calabazas nos ha regalado la manana! 02089
Bottom
02090
Top
Juhani: Varenda man. Juhani.—Sì, para todos y cada uno. 02090
Bottom
02091
Top
Timo: Ingen fick nåd, inte ens den minsta av oss. Alla fick vi korgen. Timo.—Nadie se libro, ni el más pequeno. Todos, todos recibimos las calabazas. 02091
Bottom
02092
Top
Junani: Alla, alla! Men det är dock bättre så, än att någon av er andra hade fått henne till sin äkta hälft. Jag skulle, tamme tusan! nu ge stryk åt den gossen, om den konsten hade inträffat, det skulle jag göra. Juhani.—Todos, sì. Pero es preferible que haya sido asì, a que alguno de vosotros hubiese sido aceptado por Venla porque... ¡ay de aquel al que le hubiera favo recido la suerte!... ¡Lo habrìa molido a palos! Lo digo en serio... ¡Testigos son los diablos! 02092
Bottom
02093
Top
Tuomas: Vi var särdeles omöjliga. Det visade jäntans hånfulla grin när Aapo hade framfört vårt gemensamma ärende. Tuomas.—El caso es que hemos quedado en ridìculo. Asì nos lo dio a en tender Venla con aquella mueca burlona con que nos obsequió cuando Aapo se declaró en nombre de todos. 02093
Bottom
02094
Top
Juhani: Stryk skulle hon behöva, hela lunsan. Att håna oss! Vänta, din hynda. - Aapo sökte göra sitt bästa, men där skulle inte ens en kerubs tunga ha varit till hjälp. Juhani.—¡Una buena tunda es lo que merecerìa esa desvergonzada! jQuién se habrá creìdo que es! Aapo hizo cuanto pudo, esto no se puede negar; pero ni las palabras de los mismìsimos querubines hubieran tenido mejor fortuna. 02094
Bottom
02095
Top
Timo: Men om vi hade stegat inför flickan i svart klädesrock och uret skulle ha spänt ut västfickan likt en grann svedrova, nyckeln dessutom ha dinglat i kedjan och en pipa med silverbeslag ha bolmat mellan våra tänder, så skulle det, tamme katten! ha blivit både ägg och ungar av vårt besök. Timo.—Si nos hubiéramos presentado ante ella con levita negra y un reloj tan grande como un gran nabo en el bolsillo del chaleco, y una llave tintineando en la cadena, y una pipa con incrustaciones de piata en la boca, echando humo, por mi vida que otro gallo nos cantara. 02095
Bottom
02096
Top
Juhani: Kvinnan och skatan är bägge lika fikna efter glänsande föremål. - Men Aapo tiger som en frusen sjö. Juhani.—Ya se sabe: la mujer y la urraca, por lo que brilla saca. Y a todo esto, iqué hace Aapo, silencioso como un lago helado? 02096
Bottom
02097
Top
Aapo: Vår röst har inget eko i stormen. Eller börjar redan ditt lynnes virvelvindar lugna sig i din barm? Aapo.—Nuestra voz no encuentra eco en la tormenta. ¿0 es que empiezan a calmarse los torbellinos de tu colera? 02097
Bottom
02098
Top
Juhani: Mitt hjärtas blodiga tjärn går alltjämt i vågor, går länge i vågor. Men säg dock ett ord. Juhani.—El pantano sangrante de mi corazón aun se agita, y se agitara durante mucho tiempo. Pero di una palabra cuando menos. 02098
Bottom
02099
Top
Aapo: Till och med två. Så hör nu. Tag ditt hjärta i din näve och viska med förnuftets tunga på detta vis: Venia brydde sig inte om dig, emedan hon ej älskar dig, och att hon inte gör det, må inte gräma dig, ty kärlekens låga tändes av himlen, men ej av mänskans avsikter. Tiggarflickan förälskar sig i konungen, furstinnan förälskar sig riktigt rasande i sotargossen. Så flyger här kärlekens ande kors och tvärs och du vet icke varifrån den kommer. Aapo.—Hasta dos. Escucha. Dile a tu corazón al oìdo, con la voz de la razón: Venla no te hace caso porque no te ama, y por lo tanto no te enfades, porque es el cielo el que enciende el fuego del amor, y no el proposito del hombre, de manera que la mendiga se enamora del rey y la princesa pierde la chaveta por el deshollinador. El amor, que es ciego, revolotea de un lado para otro, y nadie sabe en qué momento llega. 02099
Bottom
02100
Top
Timo: Kärleken blåser från det håll han vill, och du vet icke varifrån han kommer och vart han far. Så hörde jag ofta en gammal rotegumma yttra sig. Men hon menade visst då Guds kärlek, skulle jag tro. Timo.—El amor sopia al azar; lo oyes silbar, pero no sabes de dónde viene y adónde va. Cuantas veces se lo 01 decir a aquella vieja a la que tuvimos que dar albergue en casa. Pero para mi que se referìa al amor divino. 02100
Bottom
02101
Top
Aapo: Säg ännu, Juhani, till ditt hjärta på detta vis: låt bli att sparkas! Venia gjorde rätt när hon avslog din begäran; för att inleda ett äktenskap utan kärlekens strävan vill ej gå för sig, utan det krumbuktar sig och åstadkommer för det mesta evinnerlig harm, såsom man, dess värre, nu ofta ser och hör. Ja, bröder, Venia må taga den, som är bestämd för henne, vi gör på samma vis. Aapo.—También dile esto a tu corazón, Juhani: Deja ya de agitarte. Venla hizo bien en rechazarte, ya que un matrimonio sin amor no puede tener buen fin y suele causar angustias sin cuento, como por desgracia estamos acostumbrados a ver y a oìr en estos nuestros tiempos. Asi es que, hermanos, no le demos mas vueltas y dejemos que Venla se case con el hombre que tiene destinado, y hagamos nosotros lo mismo. 02101
Bottom
02102
Top
Timo: Den flickan, som är skapad av mitt revben, får jag slutligen, om så djävulen skulle ryta. Och så vet jag ännu en sak: mannens hjärta sitter på vänstra sidan, men kvinnans på högra sidan av bröstet. Timo.—Aunque le duela al diablo, un dìa u otro encontraré a la mujer que ha sido fabricada con mi costilla. Y otra cosa puedo decir: el corazón del hombre late en la parte izquierda del pecho, y el de la mujer, en la derecha. 02102
Bottom
02103
Top
Juhani: Men mitt hjärta sitter icke, utan hoppar och rasar som en hedning. - O du din pladdertaska, din tattarlunsa! varför försmådde du mig, bondsonen, en riktig lergårds son, dess äldsta son? Juhani.—Pero el mìo no late, sino que se agita como el de un endemoniado. ¡Ah, lagarta, hija de gitana! ¿Por qué me has rechazado siendo, como soy, joven, labrador de rica hacienda e hijo mayor? 02103
Bottom
02104
Top
Aapo: Där är ingenting att förundra sig över. Vår gård befinner sig i skriande nöd, och den där jungfrun önskar, ehuru förgäves tror jag, bli värdinna på en mycket bättre gård. Jag har hört, att Sorvaris Juhani, den junkern, kelar med henne. Aapo.—No tiene nada de extrano. Nuestra granja está descuidada, y esa senoritinga aspira, por lo que parece, aunque en vano, a ser un dia la duena y senora de una finca mejor 'que la nuestra. He oido decir que anda tras elia el bueno de Juhani de Sorvari. 02104
Bottom
02105
Top
Juhani: Du din spetshakade Jussi! vore du nu i mina vantar, skulle jag stryka dig lite. Att lura evig skam över jäntan. Juhani.—¿ Ah, sf? ¡Pues ay de ti, tocayo de cara de pera! ¡Ya te darla yo un buen manoseo si te echara el guante! ¡Seducir a una muchacha para hundirla en la vergüenza eterna! 02105
Bottom
02106
Top
Aapo: Ja, ja, världen är samtidigt galen och falsk. Venia saknar inte utseende och Jussi inte konster. Sorvari är eu ståtlig gård, det lockar, men Jukola, detta fattigmansbo, befinner sig i ett särdeles ynkligt tillstånd, och vi själva, gårdens sju arvingar, i ett ännu ynkligare tillstånd, åtminstone inför världen. Mänskorna, som minns vår ungdoms lättjefulla och ofta också vildsinta liv, torde knappast längre vänta sig något ordentligt av oss. Och jag vet nog, att knappast ens ett tioårigt hyggligt och på alla de vis hedersamt uppträdande skulle återskänka oss ett fullt mänsko-värde i våra medborgares ögon. Så svårt är att slippa det dåliga ryktets smuts, när den engång fastnat vid mannen. Men bättre är ju dock att vi äntligen reser oss upp, än att vi för allan tid sjunker i vår eländighets smutspöl. Låt oss därför ivra för att bättra oss, bättra oss av alla krafter! Aapo.—Si es que el mundo está loco y lleno de falsedad. Ni a Venla le falta hermosura ni a ese Juhani astucia. Lo que pasa es que Sorvari es una gran finca, mientras que Jukola, este nido de miserias, está en unas condiciones lamentables, lo mismo que lo estamos nosotros, sus siete herederos, por lo menos a los ojos del mundo. Los que recuerdan nuestra juventud despreocupada y loca nada bueno esperan de nosotros, que tal es nuestra fama, y aunque nos comportáramos como àngeles durante diez anos, dudo yo que lograramos conquistar el respeto y afecto de nuestros paisanos, porque cuando uno tiene mala fama, con ella se acuesta y con ella se levanta. Pero es preferible tratar de salir a flote que estarse revolcando de por vida en el cieno del envilecimiento. Por eso tenemos que hacer todo lo posible por mejorarnos. 02106
Bottom
02107
Top
Juhani: Vi är ju nu på förbättringens väg. Men denna olyckliga friarfärd gav mitt hjärta en stöt, som det grymt kommer att lida av i dagar och veckor; gav mig ett sår. Juhani.—En ese camino estamos. Pero el fracaso de lo del casorio ha sido un golpe terrible para mi corazón, del que se resentirà durante dias y aun semanas, pues he sido herido en lo más sensible. 02107
Bottom
02108
Top
Aapo: Ett sår, ett sår, sant nog; men tiden, vet jag, låter glömskans skorv och skinn växa över det. - Vad är det för nojs där på vägen? Aapo.—Claro, una herida siempre es una herida; pero, créeme, hermano, cicatrizarà con el tiempo y la piel del olvido la recubrirà. Mas iqué alboroto es ese que arman en el camino? 02108
Bottom
02109
Top
Timo: En glad skock gossar från Toukola. Timo.—Es la alegre pandilla de los mozos de Toukola. 02109
Bottom
02110
Top
Aapo: De firar frimåndag bångstyrigt bråkande, storskälmarna. Aapo.—Esos bellacos celebran su lunes libre con una cogorza de aquì te esperò. 02110
Bottom
02111
Top
Timo: Och vill gärna ha oss i sitt följe. Timo.—Y seguro querrán que nos unamos a ellos. 02111
Bottom
02112
Top
Juhani: Frestelsen närmar sig. Juhani.—La tentación se acerca. 02112
Bottom
02113
Top
Timo: De har så roligt. Timo.—A lo que parece, se lo están pasando en grande. 02113
Bottom
02114
Top
Juhani: Men vi då? Vad står framför oss? Tusen behornade djävlar! oss stackare väntar ju en eldig luggfest. Juhani.—¿Y a nosotros, en cambio, qué nos esperà? ¡Rayos! ¡Unos buenos tirones de pelo! 02114
Bottom
02115
Top
Eero: Vilken skillnad: att traggla på alfabetet i dörrvrån, eller hurrande och trallande fira en glad frimåndag i muntra kumpaners sällskap. Eero.—¡Menuda diferencia entre sudar la gota gorda sobre la cardila en un rincón de la casa del chantre, a festejar el lunes libre con alborozo y cantando en alegre compana! 02115
Bottom
02116
Top
Juhani: Skillnaden är gräsligt stor, stor som mellan djupets brunn och himlen. Bröder, vartåt skall vi gå? Juhani.—Tan grande es la diferencia como la que hay entre el pozo del abismo y el cielo. ¿ Adónde vamos, hermanos? 02116
Bottom
02117
Top
Eero: Naturligtvis går vi till himlen. Eero.—¡Derechitos al cielo! 02117
Bottom
02118
Top
Aapo: Till brunnen, till brunnen! för att rikligt sörpla i oss livets vatten. I lärdomens, kunskapens och visdomens skattgömmor vill vi fördjupa oss. Aapo.—Al pozo, al pozo. Bebamos el agua fresca de k vida hasta saciarnos. Sumerjámonos en el tesoro del conocimiento, de la sabidurfa y de la instrucción. 02118
Bottom
02119
Top
Tuomas: Till klockarn, till klockarn! Tuomas.—¡A casa del chantre, pues! ¡A casa del chantre! 02119
Bottom
02120
Top
Juhani: Nå vi traskar i väg då! Juhani.—Bueno, pero vamos despacito. 02120
Bottom
02121
Top
Eero: Hör på Kissala-Aapelis klanett. Eero.—¡Hay que ver cómo suena el clarinete de Aapeli de Kissala! 02121
Bottom
02122
Top
Juhani: Härligt! Juhani .—¡ Estupendamente ! 02122
Bottom
02123
Top
Timo: Ljuder som överängelns basun. Timo.—Suena como la trompeta del arcangel. 02123
Bottom
02124
Top
Juhani: När den himmelska härskaran exerar och marscherar så smutsen stänker. Härligt! Juhani.—Como cuando las legiones celestiales desfilan entre airosas marchas levantando nubes de polvo. ¡ Magnifico! 02124
Bottom
02125
Top
Timo: De vill gärna ha oss i sitt följe. Timo.—Los de Toukola querran sin duda que nos unamos a ellos. 02125
Bottom
02126
Top
Juhani: Naturligtvis. Frestelsen nalkas oss, nalkas sannerligen. Juhani.—Tenlo por cierto. La tentación se nos acerca. 02126
Bottom
02127
Top
Medan bröderna språkade på detta vis, närmade sig en skara Toukolapojkar dem, men knappast just så artigt och välvilligt som Jukolaborna väntade sig. De var ganska mosiga och det roade dem att driva lite skoj med bröderna och så sjöng de för dem en nyss författad visa, som de kallat ”Sju mäns samlade krafter”. Sålunda nalkades de skolmännen, medan Kissala-Aapeli blåste, och sjöng på följande sätt: Mientras asi hablaban los hermanos, la banda de jóvenes de Toukola se habia aproximado a ellos, pero no con las sanas intenciones que creian. Iban algo bebidos y dispuestos a reirse un poco a costa de los hermanos, de modo que, sin encomendarse a Dios ni al diablo, se plantaron delante de los escolares y, acompanados por el clarinete de Aapeli, empezaron a cantar una canción que acababan de inventar, llamada La fuerza de los siete hermanos, y que decia asi: 02127
Bottom
02128
Top
Tjuta må nu gap och tunga,
När det lyster mig besjunga
Sju mäns samlade krafter.

Sjustjärnan den siffran visar,
Som i denna vers vi prisar:
Jukolas stabbiga klunsar.

Juho larmar, pörtet ekar;
Han har kraft i sina käkar,
Väldiga ”Jussi-pojken”.

Som en ek, så styv i stammen,
Tuomas står, när Abrahammen,
Jukolas Salomo språkar.

Simeoni, fladderskägget,
Klagar huru ”rakt åt väggen
Vandrar den syndiga mänskan”.

Simeoni ärtor kokar,
Timeoni fettet snokar,
Spottar i kokande grytan.

Lauri, sina vanor trogen,
Gångar uti krokträdsskogen,
Bökar omkring som en grävling.

Sist så följer Eero-liten,
Hal som fanken, flink i truten,
Jukolas vresiga racka.

Där har vi en brödraskara,
Stolt, som tjurar plägar vara,
Sju mäns samlade krafter.
Griten todos con fuerza,
pues de siete hombres
fuertes cantare la canción.

Hay hijos en Jukola
cual estrellas de la Osa
Mayor, vagos y gordos.

El hijo de la granja,
el fuerte Jussi, grita
que retiembla la casa.

Cual roble es Tuomas, y Aapo,
el Salomon de Jukola,
como un pastor predica.

De barba larga y rala,
Simeoni se queja:
«¡Pecador, hombre impio!»

Él guisa los guisantes,
Timo echa grasa al caldo
y escupe en el puchero.

Lauri anda por el bosque
buscando àrboles raros;
cual topo hurga los campos.

En la cola está Eero,
el pequenajo y listo,
el chucho de mal genio.

He aqui los siete hermanos,
fuertes cual siete toros,
¡de siete hombres la fuerza!
02128
Bottom
02165
Top
Stumma, men skärande tänderna, lyssnade bröderna till denna sång. Men när pinoandarnas hån inte slutade ens där, utan speord haglade i det oändliga, i synnerhet om tuppen och dess värpande i abc-boken, så började brödernas galla svälla och deras ögon blev vassa, krympte ihop som illerns ögon, där den under stubben i den svarta ödeskogen tittar ut mot solens ljus. Men nu hände det, att en klippare bland Toukolaborna plötsligt, då han passerade förbi Juhani, ryckte till sig abc-boken ur dennes hand och började springa av alla krafter, men förgrymmad störtade Juhani efter honom. Då kastade sig också de övriga bröderna med eldig fart över sina plågoandar, och slagsmålet var allmänt. Först smaskade örfilarna, smaskade på båda hållen, men sedan högg de tag i varandras strupar och började - blint och stånkande - riva, draga och fäktande bruka sina nävar. Hårt högg Toukolaborna emot, men ännu hårdare klämde Jukolas pojkar till; och tunga som järnklubbor föll brödernas nävar mot deras fienders skallar. De vältrade sig i dammet, som från den torra vägen bolmade upp i luften, och sanden och gruset knastrade omkring dem i lövverket. Så fortsatte en stund detta skräniga slagsmål, och bröderna, redan nästan på segrande sidan, ropade med hög röst: ”tigger ni, era baddare, om nåd?” och ekot svarade från molnen: ”nåd!” Men länge stretade Toukolaborna emot, tills de äntligen utmattade sjönk ned på marken. Där låg de med sönderrivna rockskört och uppsvällda ansikten, girigt inandande frisk luft i sitt heta flåsande innanmäte. Bröderna stod där som segrande part, men deras utseende vittnade om att också de fått nog av striden och att en stunds vila var välkommen också för dem. Särskilt Eero hade blivit illa tilltygad i kalabaliken, ty hans korta växt var till stor fördel för hans trätobroder. Under stridens gång rullade han ofta som en liten grävlingsracka i fotterna på de andra hjältarna, och blott en snabb hjälp från de övriga brödernas sida räddade honom ur den värsta klämman. Rufsig i luggen satt han nu på dikeskanten och samlade nya krafter, hårt pustande. Los hermanos eseucharon la canción en silencio, aunque apretando los dientes, pero como las invectivas de la pandilla continuaron en aumento, especialmente las burlas referidas al gallo de la cardila y su puesta de huevos, acabaron por cabrearse; sus ojos amenazadores se empequenecieron como los de una garduna que, agazapada bajo un tronco en lo mas prof undo de un bosque, mira la luz cegadora del dìa naciente. Pero he aquì que uno de los jóvenes, más osado que sus companeros, se apoderó de un tirón de la cardila de Juhani y escapó con ella precipitadamente. Cegado por la ira, Juhani se lanzó tras él. Fue la senal para que todos los hermanos cayeran en tromba sobre los desvergonzados, y la refriega se generalize). Primero restallaron las bofetadas por ambas partes, pero de aqul se pasó a agarrarse los pescuezos y liarse a punetazos sin mirar dónde daban, arrebatados todos por la ira. Los mozos de Toukola devolvian golpe por golpe con singular ardor, pero los de Jukola no se quedaron atrás, descargando sus punos como mazas de hierro sobre las cabezas de sus contendientes. Todos rodaban sobre nubes de polvo que se levantaban del camino seco, mientras la arena y las piedrecillas saltaban sobre la maleza. Sin embargo, no durò mucho la ruidosa refriega; sintiéndose vencedores, los hermanos empezaron a gritar: «¡Cobardes!, ¿pedis perdón?», palabra ésta que repitió el eco por los aires. Pero los de Toukola no se daban por vencidos, hasta que, después de un rato, se dejaron caer a tierra, completamente agotados. Desgarradas las ropas y amoratadas las caras, yacìan por el suelo, aspirando a bocanadas el aire fresco, jadeando. Los hermanos, por su parte, se mantenian de pie, arrogantes, pero su aspecto dejaba claro que no habian salido indemnes de la contienda y que no les Venla nada mal aquel respiro. El que salió peor parado de todos fue Eero, a quien su baja estatura le hizo victima de los coscorrones mas contundentes, agitandose frecuentemente como un perrucho entre las piernas de los grandullones, y si se librò de salir aplastado fue sólo gracias a las oportunas intervenciones de sus hermanos. El muchacho se sento a la orilla del camino para reparar fuerzas respirando a pieno pulmón. 02165
Bottom
02166
Top
Men när de övriga just slutade slåss, närmade sig Juhani med sin karl, ryckande honom i kragen och stundom pressande honom om strupen. Fruktansvärd, förfärlig var nu Jukolas äldste son att skåda. Vreden flammade som en eld i hans också annars ganska små ögon, som nu blodröda av ilska ursinnigt rullade i hans skalle; en frän svett rann ned från hans kinder, och han blåste och flåsade som en stridshingst. Pero cuando los otros se habian cansado ya de luchar, apareció Juhani con su presa agarrada por el cuello de la camisa y apretandole el pescuezo de vez en cuando. El aspecto del mayor de los hermanos daba miedo. Sus ojillos, inyectados en sangre, giraban maliciosamente, lanzando chispas de ira, mientras goterones de sudor le caian por las mejillas y bufaba y resoplaba como un caballo de guerra. 02166
Bottom
02167
Top
Juhani: Leta reda på mitt abc, leta reda på min abc-bok, och det genast! Tag i Herrans namn reda på den rödpärmade abc-boken, din junker. Se så här ger jag dig, se så här! Juhani.—Recoge ahora mismo mi cardila o te parto la crisma. ¡Te digo que recojas mi libro de pastas rojas, bribón! ¡Vas a probar mi puno! ¡Toma! 02167
Bottom
02168
Top
Toukolabon: Slå inte! El muchacho de Toukola.—¡No pegues! 02168
Bottom
02169
Top
Juhani: A-b-c-boken! Juhani.—¡Mi cardila he dicho! 02169
Bottom
02170
Top
Toukolabon: Jag kastade ju den dit i busken. El muchacho.—La he tirado a ese matorral. 02170
Bottom
02171
Top
Juhani: Lägg den med riktigt vacker hand i min näve, med lillhantun, din junker. Tror du dig dansa här så där bara, junker? Ger du inte, din förbannade jävel, den rödpärmade abc-boken i min näve? Juhani.—¡Dàmela en la mano con buenos modales, granuja! Crees acaso que estamos bailando, bellaco? ¿Vas a darme la cardila, mostrenco? 02171
Bottom
02172
Top
Toukolabon: Du krossar ju min hals, min hals! El muchacho.—¡Ay, me vas a pardr el cuello! ¡Mi cuello! 02172
Bottom
02173
Top
Juhani: A-b-c-boken! Herren förbarma sig över oss! A-b-c-boken! Juhani.—La cardila, por Dios. 02173
Bottom
02174
Top
Toukolabon: Här är den, du förfärliga man. El muchacho.—¡Tómala, energùmeno, aqui la denes! 02174
Bottom
02175
Top
Juhani: Ge den en liten puss. Ja, pussa den vackert. Juhani.—Eso es. Ahora dale un besito. Venga, bésala con carino. 02175
Bottom
02176
Top
Toukolabon: Vasa? Pussa den? El muchacho.—¿Estas loco? ¿Darle un beso a la cardila? 02176
Bottom
02177
Top
Juhani: Riktigt näpet. Och gör det för Herrans skull, bror min, om det kittlar i din rygg och ditt liv är dig kärt. Gör det, gör det, annars ropar redan i denna stund ditt blod efter hämd på mig, såsom fordom den fromma Abels blod. För du ser, att jag av vrede är svart i ansiktet som bastutomten. Pussa därför mitt abc. Jag bönfaller dig på bådas våra vägnar! - Se så där. Juhani.—Eso es, y con mimo. Por el amor de Dios, hazlo, muchacho, si es que tienes aprecio a tu pellejo y amor a la vida. Vamos, rapido, o tu sangre no tardara en clamar venganza sobre mi cabeza, como en otros tiempos la del piadoso Abel. ¿No ves mi cara, que està más negra de ira que la del duende de la sauna? Besa el libro, anda, te lo ruego por el bien de los dos... Asi, ahora està bien. 02177
Bottom
02178
Top
Toukolabon: Är du nöjd? El muchacho.—¿Estàs ya contento? 02178
Bottom
02179
Top
Juhani: Alldeles nöjd. Gå nu och prisa din Skapare, att du slapp med detta. Och om du där i mittel-stycket, där emellan dina skuldror och huvudklubban, tycker dig känna några märken, alldeles som efter ett skruvstäds käftar, och i synnerhet om du i morgon ännu känner en styvhet som efter påssjuka, så undra inte så värst på den saken. Ja, gå nu. Men ännu ett ord, ett ord än, bror min. Vem har diktat den där visan, som vi nyss måste lyssna till med öronen på skaft? Juhani.—Muy contento. Y ahora quitate de mi vista y da gracias a Dios de que sólo te haya pedido esto. Y si descubres entre tus hombros y tu cabezota algo asi como muescas de tornillo, y manana sientes una tirantez como de paperas, no lo des importancia. ¡Vamos, lárgate ya! ¡ Ah! Una palabra, sólo una palabra, amigo. Dime, ¿squién ha escrito esa preciosa canción que nos ha hecho levantar las ore jas cuando la hemos oido? 02179
Bottom
02180
Top
Toukolabon: Det vet jag inte. El muchacho.—No lo sé. 02180
Bottom
02181
Top
Juhani: Öppna käften din! Juhani .—¡ Escupelo ! 02181
Bottom
02182
Top
Toukolabon: Jag vet inte. El muchacho.—No lo sé. 02182
Bottom
02183
Top
Juhani: Nå, nå, nog får jag alltid vetskap om det. Men för mina hälsningar till Kissala-Aapeli och säg honom, att när jag träffar honom, så ger hans strupe ännu gällare ljud ifrån sig än hans klanett gjorde nyss. Gå nu; för min närvaro är inte vidare hälsosam för dig - och låt bli att knarra om hämnd. Akta dig att det inte faller mig in att sätta efter dig och ge dig lite på köpet. Juhani.—Està bien, ya lo averiguaré. Ah, y no dejes de saludar de mi parte a Aapeli de Kissala, y dile que cuando volvamos a vernos las caras le van a salir de la garganta sonidos más agudos que los de su clarinete. Y como sé que mi presencia no te es grata, aléjate cuanto antes. ¡Y deja de refunfunar sobre la venganza! ¡Mira que no se me caliente la cabeza otra vez y te dé un repaso de propina! 02183
Bottom
02184
Top
Tuomas: Lämna honom i fred, stackars karl. Tuomas.—Déjale ya en paz al desgraciado. 02184
Bottom
02185
Top
Juhani: Han har fått på käften, det går jag i god för. - Men låt oss lämna denna gruvligt plöjda, i tusen kors uppfläkta landsvägsteg. Här är inte bra att dröja nu; för ett slagsmål på landsvägen är, sett ur lagens synpunkt, en särdeles krånglig historia och kan sätta sin man i hård klämma. Juhani.—¡Os aseguro que ya ha recibido su merecido! Pero huyamos de este camino que tan mal hemos dejado pisoteándolo en todos los sentidos. No me parece prudente quedarnos aqui, porque una reyerta en un camino carretero es un delito a los ojos de la ley, y podria costarnos serios disgustos. 02185
Bottom
02186
Top
Aapo: Må vi skynda! - Men det var då en duktig avbasning; och jag skulle allt ha blivit mörbultad utan Simeonis hjälp; han bredde lite ut högen som låg ovanpå mig. Aapo.—¡Si, vámonos dejando estela! ¡Menuda pelea! Yo habria quedado sin plumas y cacareando si no me hubiese echado una mano Simeoni, que me quitó de encima un montón de muchachos. 02186
Bottom
02187
Top
Simeoni: Varför rörde vi vid dem? Men mänskan är svag, och kan inte tygla sin vrede och syndens makt. Ack! när jag skådade hur Tuomas’ näve fällde män till marken, tänkte jag: nu är inte ett mannadråp långt borta. Simeoni.—¿Por qué les hemos atacado? El hombre es débil y no puede contener la colera y las incitaciones del pecado. ¡Ah! Cuando he visto a Tuomas haciendo rodar por el suelo a nuestros adversarios, he llegado a temer que pudiera cometerse un asesinato. 02187
Bottom
02188
Top
Tuomas: Kanske slog jag lite oförsiktigt, men nog har man ju slagit för mindre än så. - Låt oss vandra snabbare; dagen lider. Tuomas.—Tal vez me he pasado pegando, pero otra veces hemos llegado a las manos por menos. Vamos, démonos prisa, que queda poca luz. 02188
Bottom
02189
Top
Hårt traskade de, men förtrytelsen och harmen ville ej vika från deras ansikten, och elakt stack det till i deras hjärta, när de mindes Toukolapojkarnas nidvisa. Stum stegade Juhani i spetsen, spottande och emellanåt ruskande på sitt huvud. Slutligen vände han sig dock mot de andra och öppnade munnen. Apretaron el paso, con las caras crispadas por la ira y el resentimiento royéndoles las entranas al pensar en la insultante canción. Juhani, mudo de indignación, encabezaba la fila, moviendo la cabeza y escupiendo de vez en cuando. Al cabo de un rato se volvió a los otros y les dijo: 02189
Bottom
02190
Top
Juhani: Vem fan har diktat denna visa? Juhani.—¿Quién sera el cretino que ha compuesto esa canción tan estupida? 02190
Bottom
02191
Top
Eero: Kissala-Aapeli. Eero.—Aapeli de Kissala. 02191
Bottom
02192
Top
Aapo: I samma riktning går också mina aningar; för han är en argsint spefågel. Han gjorde ju också en illmarig smädedikt om våran kapellansgubbe, som - gunås! - råkade bli lite suddig om näsan vid läsförhöret. Aapo.—También yo lo creo, porque es un bromista de muy mala leche. Él fue quien compuso aquella execrable canción sobre nuestro viejo pastor —¡Dios le proteja!—, porque un dia se le manchó la nariz durante un examen de lectura. 02192
Bottom
02193
Top
Timo: Men blott jag hade ett kvarter brännvin och några ord att viska i Nikula-Ananias’ öra, så finge vi snart nog höra en kanske famnslång visa, i vilken det sannerligen skulle utmålas hurudan karl denna Aapeli är. En stor lurk och hundsfott är han; går från by till by med klanetten i hand, gör pigorna med barn och lever på sin gamla mors nacke. En ulspegel hela karlen. Timo.—Con un cuartillo de aguardiente y un par de palabras al oido de Ananias de Nikula, pronto dispondriamos de una canción de una vara de larga, que explicaria qué clase de tipo es el tal Aapeli. Un mamarracho y un holgazan, eso es lo que es, que va de pueblo en pueblo con el clarinete en la mano, hinchandole la tripa a las muchachas, y que vive a costa de su madre. ¡Valiente desgraciado! 02193
Bottom
02194
Top
Juhani: Om den struntvisan, som de kallade sju mäns samlade krafter, hör hemma i hans skalle, märk då, när jag nästa gång träffar honom, om det så sker på kyrkbacken, så drar jag ofläkt av honom huvud-svålen från nacken ända till ögonbrynen, det vare sagt. - Men kunde vi inte låta lagens arm klämma till karlen? Juhani.—Como me entere yo que esa canción de mofa que llaman «La fuerza de los siete hermanos» es de su cosecha, el dia que le eche la mano encima, aunque sea en la colina de la iglesia, lo despellejo vivo. He dicho. ¿Pero no podriamos denunciarlo a la justicia? 02194
Bottom
02195
Top
Aapo: Lagen dömer ingen utan trovärdiga vittnen. Aapo.—La ley no condena a nadie sin testigos serios. 02195
Bottom
02196
Top
Juhani: Må han då stiga fram och avlägga värje-målsed; och jag tror allt att han betänker sig lite, innan han kastar sin själ i mörkrets moras. Men om han gjorde sig skyldig till den eländiga konsten, så -god natt då, grannen min, sov i ro vad mig beträffar. Juhani.—Entonces que jure por la Biblia que es inocente, y asi se lo pensará antes de que su alma vaya a parar al valle de las sombras. Pero si es que elige este camino, alla él y con su pan se lo coma. 02196
Bottom
02197
Top
Aapo: Men jag misstänker, att lagen i ett dylikt fall inte tillåter den anklagade att avlägga ed. Aapo.—Pero tengo entendido que la ley no permite que un acusado jure. 02197
Bottom
02198
Top
Juhani: Nå då må han få av min egen knytnäve, och han känner då, skulle jag tro, samma hälsosamma sveda, som lagens och rättens salt skulle ha skänkt honom. Juhani.—Entonces conocera mi puno y saboreara el mismo amargor saludable que la sai de la ley y de la justicia. 02198
Bottom
02199
Top
Simeoni: Men låt oss redan lämna såväl visan som det odjursaktiga tumultet på vägen. - Där står den tjärstubbe, vid vars fot jag engång på en vallfärd insomnade och drömde en underlig dröm, fastän magen jamade av hunger. Jag var liksom i himmelriket, satt i en mjuk, fjädrande soffa och framför mig ångade ett rågat matbord. Smakliga, särdeles välsmakliga var också rätterna och så flottiga. Jag åt och drack, och små kerubpojkar passade upp mig som om jag varit en mäktig person. Allt var oförlikneligt vackert och festligt; där i närheten, i en gyllene sal, ekade änglarnas kör, och jag hörde dem sjunga den nya och stora psalmen. Så drömde jag, och då tändes gnistan i mitt bröst, som aldrig mera må slockna i det! Simeoni.—Olvidemos de una vez para siempre esa dichosa canción y la tremenda trifulca en el camino. Eh, mirad, aqui està el viejo tronco junto al cual tuve una vision maravillosa, un dia en que me quedé dormido guardando los rebanos, a pesar del hambre que me roia las tripas. Pareciame estar en el cielo, tendido en un blando divan que se balanceaba suavemente y ante una mesa repleta de humeantes guisos. ¡Y qué sabrosos y grasientos estaban! Los mismos querubines me Servian manjares y bebidas como si yo fuera un gran personaje. Todo era de una belleza y grandeza incomparables. Al lado, en una estancia dorada, resonaba el coro de los angeles cantando un salmo sublime. Esto fue lo que soné, y desde entonces prendió en mi alma una chispa que ojala nunca se apague. 02199
Bottom
02200
Top
Juhani: Den mångbeläste vallgubben, den rödögda och tunnskäggiga Tervakoski-Tuomas, din dåtida vallkamrat, gjorde dig lite virrig i skallen; så var det med den gnistan. Juhani.—Yo creo que el que te trastornó la sesera fue tu companero de pastoreo, el viejo Tuomas de Tervakoski, ese solemne meapilas con barbas de chivo y ojos rojizos. A eso es a lo que llamas tu una chispa. 02200
Bottom
02201
Top
Simeoni: Ja, ja, det får vi skåda på den yttersta dagen. Simeoni.—Està bien; ya lo veremos el ùltimo dia. 02201
Bottom
02202
Top
Tuomas: Men där är ju den gran, från vilken vår far en gång fällde ett mäkta stort lodjur; och det var också hans sista lo. Tuomas.—Mirad alli: bajo aquel abeto mató nuestro padre un hermoso lince. Ay, fue el ùltimo que cazó. 02202
Bottom
02203
Top
Timo: Det var så, efter den gången traskade han inte mera hemåt, utan drogs kallnad från skogen. Timo.—Asi es, porque la vez siguiente ya no volvió a casa por su propio pie, sino que lo trajeron del bosque tieso y helado. 02203
Bottom
02204
Top
Juhani: En hurtig och duktig man, men hård och fast som en klippa mot sina söner. Mera sällan rörde han sig dock kring Jukola gård, utan bodde i skogarna; och hemma huserade mössen. Juhani.—Era un hombre fuerte y que no se paraba en barras, pero severo y duro como las rocas con sus hijos. Pocas veces se le vela por los campos de Jukola, porque, mientras en la casa bailaban los ratones a su aire, él vivia en los bosques. 02204
Bottom
02205
Top
Aapo: Visserligen glömde han ofta sitt hem på grund av sin kanske förtrollade jaktlust, men han var ändå en god far och som en hedersman dog han. Må han vila i frid! Aapo.—Asi era. El viejo, en su pasión endemoniada por la caza, abandonó despreocupadamente la finca, pero al menos fue un buen padre y murió como hombre de honor. ¡Descanse en paz! 02205
Bottom
02206
Top
Timo: Och dubbelt så vår mor. Timo.—Y doblemente nuestra madre. 02206
Bottom
02207
Top
Juhani: Det var en god husmor och en from mänska, ehuru hon inte ens lärt sig läsa. Juhani.—Que aunque no sabia leer, fue un ama hacendosa y una piadosa mujer. 02207
Bottom
02208
Top
Simeoni: Och ändå bad hon på sina knän varje afton och morgon. Simeoni.—Que siempre rezaba sus oraciones de rodillas, al acostarse y al levantarse. 02208
Bottom
02209
Top
Juhani: Det gjorde hon. En oförliknelig mor och husmor! Jag kommer alltid att minnas, hur hon gick och styrde årdret, stadig som en jättegumma. Juhani.—Y que fue una buena madre y una granjera incomparable. Siempre la recuerdo empujando el arado, fuerte como un gigante. 02209
Bottom
02210
Top
Eero: Nog var hon en präktig mor, men varför var vi inte lydiga barn, varför stretade vi icke då på åkern som sju björnar? Då vore allt Jukola annorlunda än nu. Men vad begrep jag då, lilla skjortlasse? Eero.—Si, fue una excelente madre, pero ipor qué no hemos salido nosotros unos hijos obedientes? ¿Por qué no nos hemos deslomado en los campos como siete osos? ¡Otro aspecto tendria ahora Jukola! Aunque la verdad es que poco podia entender yo entonces, que no era mas que un mocoso con delantal. 02210
Bottom
02211
Top
Juhani: Håll käft där! Jag minns än ditt elaka och snäsiga uppträdande mot stackars mor. Men alltid översåg hon med dina fel, så som både fadern och modern gör med sitt yngsta barn; men se den äldstas päls är ständigt under lurvning, såsom jag vet av egen erfarenhet. Nog har jag, för böveln, på min tid fått stryk som en hundracka, men jag hoppas att allt varit till det bästa, med Guds hjälp. Juhani.—¡Calla la boca! Todavia me acuerdo de lo mal que te portabas con nuestra pobre madre. Pero ella te disculpaba siempre, como hacen todos los padres y todas las madres con el hijo pequeno, mientras el mayor se lleva siempre todas las zurras. Lo sé a mi costa. ¡Diablos!, he recibido más palos que un perro; esperò que todo haya sido para bien, Dios sea loado. 02211
Bottom
02212
Top
Simeoni: Agan gör sannerligen gott, i synnerhet om du välsignar piskan och agar i Herrans namn. Simeoni.—El castigo es de mucho provecho, sobre todo si se bendice el làtigo y la zurra se aplica en nombre de Dios. 02212
Bottom
02213
Top
Eero: I synnerhet om du dessutom värmer piskan. Eero.—Y más si calientas el làtigo antes de usarlo. 02213
Bottom
02214
Top
Simeoni: Jag hör ej dina usla speord, du stockblinda, du milt agade barn. Simeoni.—Me tienen sin cuidado tus burlas maliciösas, tu, mal hijo, castigado con demasiada blandura. 02214
Bottom
02215
Top
Timo: ”Ett snällt barn agar sig själv”, men den konsten ville jag titta på. Timo.—«Un nino prudente se castiga a si mismo», pero me gustarla saber cómo se hace ese truco. 02215
Bottom
02216
Top
Simeoni: Här är Sonnimäki vägkorsning, hit ända från kyrkogården förföljde en avlidens ande Kiikalas okynniga glasförsäljare, när han gick förbi kyrkan på natten, och vrok ifrån sig en grov svordom, den ogudaktige. Detta vare er en varning att undvika svordomssynden. Simeoni.—Bueno, ya hemos llegado a la encrucijada de Sonnimáki. El espiritu de un muerto persiguió desde el camposanto hasta aqui a ese desdichado vidriero de Kiikala que, al pasar de noche ante la iglesia, soltó una gran blasfemia, el muy impio. Eso debe ensenarnos a huir del pecado de blasfemia. 02216
Bottom
02217
Top
Juhani: Men vi står på Sonnimäki ås, kyrkan synes och där lyser klockarns röda boställe som ett flammande djävulsbo! Hih! där finns ju hela helvetets herradöme, där finns den skrämmande visdomen och förskräckliga äran. Nu domnar alla mina lemmar och mina fötter ställer sig obarmhärtigt på tvären. Ack! vad skall jag göra i denna bövelens stund, vad skall jag, er eländiga äldsta broder, göra? Juhani.—Henos en la loma de Sonnimáki, desde donde se ve la iglesia. Mirad, mirad alli abajo la casita del chantre, roja como el fuego del infierno. ¡Brrr... ! Alli està el esplendor del infierno, su estremecedora sabiduria, su terrible honor. Todo mi cuerpo se siente paralizado, y mis pies se niegan a dar un paso hacia delante. ¡Ay de mi! ¿Qué puedo hacer en este diabolico momento? Decidine, iqué debe hacer vuestro infortunado hermano mayor? 02217
Bottom
02218
Top
Eero: Eftersom du är vår äldsta broder, så gå då i spetsen för oss med goda exempel och vänd om från helvetets väg. Jag är redo att följa dig. Eero.—Puesto que eres el mayor, ve tu delante y danos buen ejemplo desandando este camino. Estoy dispuesto a seguirte. 02218
Bottom
02219
Top
Tuomas: Tig, Eero! Inget enda steg tillbaka nu. Tuomas.—¡Cállate, Eero! Ahora, ni un paso atras. 02219
Bottom
02220
Top
Juhani: O djävlar! Klockarns dörr är enligt min mening dödens käft. Juhani.—¡Por los cuernos del diablo! Ver la puerta de la casa del chantre es como si viera la boca de la muerte. 02220
Bottom
02221
Top
Aapo: Just där ligger vårt mänskovärdes och vår äras början. Aapo.—Pero precisamente en ella comenzara nuestra reputación y honor. 02221
Bottom
02222
Top
Juhani: En het ära, het ära! Ve oss! Där ser jag ju klockarns hela ståt, prästgårdens skrämmande prakt, och min natur ställer sig på tvären - Gud hjälpe oss! -ställer sig på tvären. Vad säger du, Timo? Juhani.—¡Por los cuernos del diablo! Ver la puerta de la casa del chantre es como si viera la boca de la muerte. 02222
Bottom
02223
Top
Timo: Gruvligt på tvären. Timo.—Que también mi alma se opone con fuerza. 02223
Bottom
02224
Top
Aapo: Det tror jag, men här dansas icke alltid på rosor och blommor. Aapo.—Me hago cargo, pero en este mundo no todo ha de ser bailar sobre rosas y flores. 02224
Bottom
02225
Top
Juhani: På rosor och blommor? Har vi dansat på rosor och blommor? Juhani.—¡Sobre rosas y flores! (Hemos bailado alguna vez sobre rosas y flores? 02225
Bottom
02226
Top
Aapo: Vi får allt här sluka många beska bär, bror min. Aapo.—No tendremos mas remedio que tragar unas cuantas bayas amargas, hermano mio. 02226
Bottom
02227
Top
Juhani: Beska bär? Har vi inte redan slukat tillräckligt med beska bär? O Aapo stackare! vi är redan kokta i många soppor, många vindar har rumsterat i våra luggar. Och varför? Var är vår seger? Denna värld är en ganska stor gödselhög, och ingenting annat. Åt helsike med klockarna och prästerna, läsför-hören och böckerna och länsmännen med sina pap-perspackar! Världens plågoandar allihop! Jag nämnde böckerna, men då mente jag inte precis bibeln, psalmboken, katekesen och abc-boken och inte heller ”Den ropandes röst i öknen” - den förfärliga boken - dem mente jag inte just nu. Men varför blev jag född? Juhani.—¿Bayas amargas? ¿Es que aun no hemos tragado bastantes? ¡Pobre Aapo! Ya hemos sido cocidos en muchas salsas y muchos vientos han revuelto nuestros cabellos. ^ Y qué hemos sacado en limpio? Este mundo no es mas que un enorme estercolero. ¡ Al diablo los chantres y los pastores, los exámenes de lectura y los libros y los comisarios de policia con sus montones de papelotes! No sirven más que para atormentar a la gente. Y que conste que cuando hablo de los libros no me refiero a la Biblia, ni al salterio, ni al catecismo, ni a la cardila, ni tampoco a ese libro terrible que se llama 02227
Bottom
02228
Top
Simeoni: Förbanna inte dina dagar, din nådatids dagar. «La voz que clama en el desierto». No, no me refiero a esos libros. ¡ Ah ! ¿Por qué habré nacido? 02228
Bottom
02229
Top
Juhani: Varför blev jag född, varför föddes jag? Simeoni.—No maldigas los dias de tu vida, los dias de la grada. 02229
Bottom
02230
Top
Timo: Jag föddes till världen som en usel färdman. Varför öppnade jag ej hellre mina ögon som en har-mynt harunge under unggranen där? Juhani.—¿Por qué habré nacido? ¿Para qué? 02230
Bottom
02231
Top
Juhani: Eller jag som den där ekorren, som med svansen i vädret skvittrar på tallens gren? En kotte är hans mödofria bröd och granens lav det varma täcket i hans mossbelupna stuga. Timo.—Yo no soy más que un pobre viajero. <*Por qué no habré nacido bajo ese abeto, con los ojos abiertos como un lebrato de labio partido? 02231
Bottom
02232
Top
Timo: Och inte behöver han läsa. Juhani.—¿Y por qué no habré nacido yo como esa ardilla que grita en las ramas del pino, con la cola levantada? Su pan son las pinas y las barbas del abeto el tejado de su casita musgosa. 02232
Bottom
02233
Top
Juhani: Nej, han behöver inte läsa. Timo.—Y no necesita leer. 02233
Bottom
02234
Top
Aapo: Envar har fått sin del, och alltid är det don efter person. Och här hjälper ingen klagan och bedrövelse, utan bara arbete och verksamhet. Framåt nu bara, mina bröder! Juhani.—No necesita leer. 02234
Bottom
02235
Top
Tuomas: Framåt, till klockarn, om det så vore över havets fräsande svalg! Aapo.—A cada uno lo suyo. A tal senor, tal honor. De nada valen lloriqueos ni lamentaciones. Hay que trabajar y actuar. ¡Vamos, hermanos, addante! 02235
Bottom
02236
Top
Juhani: Vad funderar du på, Eero-pojken? Tuomas.—Derechos a casa del chantre, aunque haya que atravesar los abismos de un mar embravecido. 02236
Bottom
02237
Top
Eero: Jag funderar på att gå i skola hos klockarn. Juhani.—¿Y tu qué piensas, mi pequeno Eero? 02237
Bottom
02238
Top
Juhani: Hm! Låt oss gå då, vi skall stiga på då. Ack Herrens son! Men sjung, Timo, sjung bror min! Eero.—Pienso que voy a casa del chantre a aprender a leer. 02238
Bottom
02239
Top
Timo: Jag skall sjunga sången om ekorren i sin mossiga kammare. Timo.—Cantaré algo sobre la ardilla en su casita musgosa. 02239
Bottom
02240
Top
Juhani: Ja, ja! Juhani.—¡Vamos a ver! ¡Venga! 02240
Bottom
02241
Top
Timo: Timo.— 02241
Bottom
02242
Top
Sött den lilla ekorrungen
Slumrar i sin mossehydda;
Halli-hundens skarpa tand och
Jägargossens grymma snaror
Aldrig än hunnit dit.

Från sin högtbelägna hydda
Tittar han på världens vimmel,
Flera strider under honom;
Granens gren som fredens vimpel
Över hans huvud ses.

Vilken solskenslycklig levnad
Gungande i boets vagga!
Lilla ekorren där svänger
Kärt vid granemoderns hjärta;
Metsolas kantele klang!

Svajarsvansen ljuvt där slumrar
På sitt lilla fönsterbräde,
Fåglalåt vid himlafästet
Uti kvällen honom för till
Drömmarnas Gullebo.
Dulcemente la ardilla
duerme en musgosa celda,
donde el diente del perro,
del cazador la trampa
nunca jamas llegaron.

Desde arriba, en la celda,
contempla el mundo y muchas
luchas debajo. Arriba,
la ramita de abeto
se agita en son de paz.

Feliz en su temblona
cuna-castillo mécese
la ardilla, y en el seno
del abeto la citara
del Reino arbòreo suena.

La de peluda cola
junto a su ventanita
duerme mientras los pàjaros
cantan y por las noches
acompahan sus suehos.
02242
Bottom

kapitel 03 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
03001
Top
Två dagar har förflutit. Kring bordet i klockarens folkstuga sitter bröderna, tragglande på abc:t allteftersom stundom klockaren och stundom hans lilla åttaåriga dotter läser upp det för dem. Så övar de sig att läsa, med de uppslagna abc-böckerna i händerna och svetten i pannan. Men endast fem av Jukolas söner ser man sitta bakom bordet. Var befinner sig Juhani och Timo? Jo, där står de ju i skamvrån nära dörren, och deras luggar, i vilka klockarens seniga näve nyss slingrat sig, står fortfarande rufsigt högt i vädret. Han pasado dos dias. Sentados alrededor de una mesa en la habitación de la servidumbre del chantre, los hermanos están mascullando letras dirigidos por éste o por su hija, una nina de ocho anos. En las manos los libros abiertos, estudian esforzadamente, con la frente empapada de sudor. Pero alrededor de la mesa sólo hay cinco hijos de Jukola, pues faltan Juhani y Timo. ¿ Dónde están? Helos ahi de pie, junto a la puerta, en el rincón de los torpes, con los pelos alborotados por la mano enèrgica del chantre. 03001
Bottom
03002
Top
Särdeles långsamt framskred brödernas lärdom, som ingalunda påskyndades av deras lärares skrämmande hårdhet, vilken tvärtom allt mera och mera förlamade deras lust och håg. Juhani och Timo kände knappast till annat än A, de övrigas kunskaper hade dock stigit någon bokstav framåt. Men det djärva undantaget bland dem alla bestod av brodern Eero, som redan lämnat abc:t och riktigt flinkt övade sig att stava. Pero, ay, la excesiva severidad del maestro, lejos de estimular sus entendederas, no hace sino entorpecerlas, de manera que los hermanos progresan lentamente en la lectura. Juhani y Timo no han pasado de la A. Los otros han aprendido algunas letras más. Eero, sin embargo, es una excepción, pues ya ha concluido el alfabeto y empieza a juntar las letras. 03002
Bottom
03003
Top
Kvällen nalkades, men denna dag hade bröderna icke smakat en enda matsmula. För klockaren, som hade lagt beslag på deras vägkost, försökte också med hungerns pina reta deras läslust. Sålunda, kramad av en ilsken hunger, stod nu Juhani i sin vrå, ruskande på sitt runda huvud och kastande glosögda oxblickar på sin lärare. Men sömnig stod Timo bredvid honom, utan att bry sig om världens vandring. Slutligen hejdade dock klockaren läsandet och yttrade: ”Håll upp nu och äten, ni trähästar, tuggen på som de idisslande bockarna i fållan. Men minns det, efter denna måltid vankas inte en enda matsmula innan ni har abc:t i edra skallar, ni masurskalliga tjurar. En timme ger jag er för måltiden, men genom dörren tar ni inte än ett enda steg ut. Jag anser det hälsosamt att förlänga er arrest ända till kvällen. Men öppnen nu edra käftar, för ni får snart matsäckarna i edra klor.” Så talade han, avlägsnade sig och sände en piga till bröderna med deras vägkost; men stadigt stängdes dörren. Declinaba la tarde y los hermanos aun no habian probado bocado, porque el chantre se habia apoderado de sus provisiones con el ànimo de probar si los padecimientos del hambre obligaban a los hermanos a aplicarse. Juhani, atormentado por la gazuza, sacudia en el rincón su alborotada pelambrera, escupia y lanzaba a su maestro miradas de soslayo, como las de un buey. A su lado, Timo, medio durmiéndose, parecia completamente ajeno a las cosas 4e este mundo, hasta que llegó el momento en que el chantre, interrumpiendo la clase, dijo: «Basta por ahora: id a comer, cabezas de chorlito, y moved las quijadas como cabras que triscan en el aprisco. Pero tened bien presente que, después de esa comida, vuestros labios no probarán bocado hasta que aprendáis de pe a pa el alfabeto, pedazo de bueyes. Tenéis una hora para comer; pero cuidado con alejaros un paso de la puerta, porque estaríais aquí encerrados hasta la noche. Y ahora abrid vuestras fauces,, que en seguida os traerán vuestros sacos de provisiones.» Así habló el chantre. Al poco rato mandó a la criada con las provisiones, y la puerta se cerró a cal y canto. 03003
Bottom
03004
Top
Timo: Var är min påse? Timo.—¿Dónde está mi saco? 03004
Bottom
03005
Top
Lauri: Här är din, där är min. Jag skulle kunna äta småsten nu. Lauri.—Ahí lo tienes, y éste es el mío. Sería capaz de comer piedras. 03005
Bottom
03006
Top
Juhani: Nu äter vi inte en enda smula. Juhani.—Que nadie coma ni una migaja. 03006
Bottom
03007
Top
Lauri: Vasa? Skulle vi inte äta? Lauri.—¿Qué dices? ¿No comer? 03007
Bottom
03008
Top
Juhani: Inte en enda smula. Juhani.—¡Ni una migaja! 03008
Bottom
03009
Top
Lauri: Täpp hellre med din handtlata till havets svalg. Lauri.—¡Antes cerrarías una garganta de mar con la mano! 03009
Bottom
03010
Top
Juhani: Påsarna må vackert lämnas i fred. Juhani.—Dejemos los sacos como están. 03010
Bottom
03011
Top
Aapo: Vad tänker du på? Aapo.—Pero, vamos a ver, ¿qué es lo que pretendes? 03011
Bottom
03012
Top
Juhani: Att reta klockarn. Vi äter nu inte förrän morgondagen randats. Mitt blod kokar, gossar, och mitt huvud går runt som Keitulas väderkvarn. Men lika för lika! Juhani.—Joder al chantre. No se come nada hasta mañana. La sangre me rebulle, hermanos, y la cabeza me da vueltas como el molino de Keitula. ¡Pero a ver quién tiene la mollera más dura! 03012
Bottom
03013
Top
Aapo: Av den harmen skulle våran gubbe få sig ett gott skratt. Aapo.—El viejo se reirá hasta más no poder. 03013
Bottom
03014
Top
Juhani: Låt honom skratta! Jag äter inte. - Eero slavar redan, se, se. - Jag äter inte. Juhani.—Que se ría lo que quiera. He dicho que no comeré y no comeré. ¡Vaya, vaya!, de manera que Eero ya sabe juntar las letras. No comeré. 03014
Bottom
03015
Top
Tuomas: Inte jag heller äter här, men på Sonnimäki mo därborta. Där sitter jag snart på ett ljungbols-ler. Tuomas.—Tampoco yo comeré aquí..., sino allá arriba, en la cima de Sonnimáki, tendido sobre un colchón de brezos. 03015
Bottom
03016
Top
Juhani: Det var rätt! Där, där rullar vi snart våra rumpor. Juhani.—¡Buena idea! Pronto estaremos tendidos allí. 03016
Bottom
03017
Top
Eero: Jag är med om saken, pojkar. Eero.—¡Aceptó el plan, chicos! 03017
Bottom
03018
Top
Aapo: Vad för slags galenskaper är det nu igen? Aapo.—¿Cómo? ¿Nuevas locuras? 03018
Bottom
03019
Top
Juhani: Bort från fångenskapen! Juhani.—¡Fuera de esta cárcel! 03019
Bottom
03020
Top
Aapo: Vett ohoj! Aapo.—¿Y la sensatez, qué? 03020
Bottom
03021
Top
Juhani: Sonnimäkis talldunge, ohoj! Juhani.—¿Y el pinar de Sonnimáki, qué? 03021
Bottom
03022
Top
Eero: Just så! Och vettet svarade: hoj. Eero.—¡Eso, eso! Y la sensatez repitió: ¿qué? 03022
Bottom
03023
Top
Juhani: Svarade som en hel karl. Juhani.—Contestó como un hombre. 03023
Bottom
03024
Top
Aapo: Simeoni, försök ditt bästa. Aapo.—Simeoni, intervén tú. 03024
Bottom
03025
Top
Simeoni: Lugna er, bröder! Men jag säger som så, att vi inte duger till läskarlar, och därför må vi säga farväl till allt stök på den punkten. Men vårt leverne må ändå vara oförvitligt och städat; för vi kan leva som kristna mänskor också utan läskunskap, blott vi har tron. Simeoni.—¡Sed sensatos, hermanos! En verdad os digo que no estamos llamados a ser hombres de letras, de ma ñera que renunciemos en este punto a todo esfuerzo. Siempre podremos llevar una vida intachable y honesta, ya que, mientras no nos falte la fe, siempre podremos vivir como cristianos, aunque no sepamos leer. 03025
Bottom
03026
Top
Aapo: Du stjälper ju, din jäkel, men hjälper inte. Aapo.—¡Maldito tú, que destruyes en vez de edificar! 03026
Bottom
03027
Top
Juhani: Simeoni talar som tillbörligt är. Bort härifrån, pojkar; jag tål ej mera detta. Juhani.—Simeoni habla el lenguaje de la justicia y de la prudencia. ¡Largo de aquí, muchachos! Yo ya no aguanto más. 03027
Bottom
03028
Top
Tuomas: Det värker i mitt hjärta när jag ser hur Juhani plågas. Bort, gossar! Tuomas.—El corazón se me parte cuando veo cómo maltratan a Juhani. ¡Vámonos, chicos! 03028
Bottom
03029
Top
Juhani: Saken är klar. Men ynka dig inte över mig, Tuomas; ty hämnden är i min hand. Visst har man skrupensat mig, rivit mig som ett kräftbete, sannerligen! Och visst har jag i min ficka en duktig handfull av klockarns hampa, en handfull hampa av klockarns blånor. Och ifall den bunten icke en gång täpper till klockarns käft, så sker det för den skull, att jag av min vara gör en sorts greja och maskin. Klockarn har en hals, ja han har en hals, men jag knyster ej mera nu. Juhani.—Ya está dicho. Pero no me compadezcas, Tuomas, porque ya tengo la venganza en mis manos. Me han triturado y machacado como carnada para cangrejos, es verdad. Tengo en el bolsillo un puñado de cáñamo que el maestro me ha arrancado de la cabeza. Pues bien, voy a hacérselo tragar un día, si no se me ocurre otra cosa mejor. El chantre tiene cuello, ¿verdad?, tiene cuello. Y no digo más por ahora. 03029
Bottom
03030
Top
Eero: Kanske vet jag annan och bättre råd. Av hårlocken, som du förvarar i taskan, tvinnar vi en fin metrev som gåva åt klockarn för hans goda undervisning. Men varför uppeggar jag till synd, då jag vet och vi alla samfällt medger, att agandet gör outsägligt gott, såsom vi alla broderligt språkade på vägen. Eero.—Me parece que tengo un destino mejor para los mechones que guardas en el bolsillo: haremos con ellos un fino sedal para la caña de pescar del chantre, como recompensa a su excelente enseñanza. ¿Para qué estimularos al pecado, si sé, y todos estamos de acuerdo en ello, que el castigo hace un bien indecible, como hemos convenido al venir aquí? 03030
Bottom
03031
Top
Juhani: Eero stavar redan. Det var mig en snäll pojke. Juhani.—Eero ya deletrea. ¡Buen chico! 03031
Bottom
03032
Top
Eero: Det är skam att vara så här gammal och öva sig i stavning. Eero.—Me avergüenza verme obligado a deletrear siendo tan mayor. 03032
Bottom
03033
Top
Juhani: Gammal? Och vår ålder då? Juhani.—¿Mayor tú? ¿Pues qué me dices de nosotros entonces? 03033
Bottom
03034
Top
Simeoni: Han pikar. Simeoni.—Nos está pinchando. 03034
Bottom
03035
Top
Juhani: Ja, du pikar igen, du tistel i vår veteåker, du beska syra i vår kristliga brödradeg, du ditt piggsvin, din igelkott, du din groda! Juhani.—Sí, otra vez nos estás pinchando, cizaña de nuestro trigo, levadura amarga del pan cristiano de los hijos de Jukola, ¡puercoespín, cerdo, sapo! 03035
Bottom
03036
Top
Simeoni: Tyst med er, tyst för klockarns skull! Simeoni.—Silencio, silencio, que vendrá el chantre. 03036
Bottom
03037
Top
Juhani: Alla enhälligt ut ur kurran! Den som nu stretar emot, får sig på käften. Juhani.—Salgamos todos de esta celda de castigo. Y si alguien protesta, va a saber quién soy yo. 03037
Bottom
03038
Top
Tuomas: Alla i väg, alla! Tuomas.—¡Fuera, fuera todos! 03038
Bottom
03039
Top
Aapo: Timo, du som är fast i hågen, vad säger du? Aapo.—Y tú, Timo, tan formal y tan recto, ¿qué dices de esto? 03039
Bottom
03040
Top
Timo: Att ”en näverrock är inte bäst, och gammal blir man sällan präst”; därför må vi stoppa pipan i säcken och bege oss i väg och det alla som en man. Jag kan också säga min sak på annat vis: ”Yxan vässer man på båda sidorna.” Timo.—«De la corteza no se hace un abrigo, ni de un viejo un pastor de almas.» Así pues, cojamos los bártulos y desfilemos todos a una. Pero aún puedo citaros un proverbio que tiene su miga: «Por los dos lados se afila el hacha.» 03040
Bottom
03041
Top
Aapo: Lauri, vad gör du? Aapo.—¿Y tú qué piensas hacer, Lauri? 03041
Bottom
03042
Top
Lauri: Traskar härifrån till Sonnimäki. Lauri.—Largarme a Sonnimáki. 03042
Bottom
03043
Top
Aapo: Ack! om så alla döda ropade ur sina gravar; ni tredskande, ni dåraktiga män! Aapo.—¡Ay, ay! ¡Aunque los muertos os gritasen desde las tumbas, no se os ablandaría la cabeza! 03043
Bottom
03044
Top
Juhani: Det skulle inte hjälpa ens då, utan marsch i väg, gosse. Du med, annars - Herrejessus! - smäller och brakar det. Juhani.—Sería inútil. Venga, pequeño. ¡De frente... marchen! ¿Vienes? Si no, por Cristo que van a llover golpes y tortazos. ¿Vienes o qué? 03044
Bottom
03045
Top
Aapo: Jag kommer. Men ett ord än. Aapo.—Sí, pero antes una palabra. 03045
Bottom
03046
Top
Tuomas: Här skulle inte ens tusen ord hjälpa. Tuomas.—Mil palabras no servirían de nada. 03046
Bottom
03047
Top
Juhani: Inte om så varje ord hade tusen svärd. Juhani.—Aunque cada palabra tuviera mil espadas. 03047
Bottom
03048
Top
Eero: Och varje svärd tusen eggar. Eero.—Y cada espada tuviera mil filos. 03048
Bottom
03049
Top
Juhani: Tusen eldgnistrande eggar. Just så; inte ens det skulle hjälpa. Bort från Marstrands fängelse, bort från Sibirien, bort från den förskräckliga skattegömman som sju lod ur kanonens käft! Se, här finns både lodet och kanonen, den laddade kanonen, som blir allt hetare och hetare, nu är den eldröd och snart smäller det. O, kära bröder och släktingar av samma moder burna! ni såg hur han rullade denna min pannlugg kring sitt pekfinger, tog sedan för sig med hela grabbnäven så här, se så här, och så ruskade han till så att tänderna skallrade. Hm! Juhani.—Mil filos resplandecientes. Todo es inútil. Salgamos de esta mazmorra, de esta cueva endemoniada, de esta Siberia, como siete balas por la boca de un cañón. Aquí hay una bala y un cañón cargado, que se calienta y recalienta, que está que arde y que dentro de poco va a explotar. ¡Ay, queridos hermanos, nacidos de la misma madre! Vosotros sois testigos de cómo ese tío se ha enredado al dedo índice un rizo de mi frente, y de cómo luego, cogiéndolo con toda la mano... así, ¿veis?..., me ha sacudido hasta hacerme castañetear los dientes. ¡Hiii! 03049
Bottom
03050
Top
Tuomas: Jag såg och mitt kindkött svällde av ilska. Tuomas.—Yo lo he visto y creí que me estallaban los carrillos de rabia. 03050
Bottom
03051
Top
Eero: Jag hörde hur Juhanis tänder skallrade, såg hur Tuomas svall upp, och jag förskräcktes, men tackade ändå Gud på edra vägnar, när jag mindes vad gott agan dock gör. Eero.—Yo he oído castañetear los dientes de Juhani y he visto hincharse los carrillos de Tuomas, y he sentido horror, pero he dado gracias a Dios en vuestro nombre, por eso de que los castigos son beneficiosos. 03051
Bottom
03052
Top
Juhani: Du skall inte, min kära bror, föra eldluntan till kanonens fängpannor, nämligen till dessa två öron, låt bli det. Juhani.—Querido hermano, no acerques la mecha a la pólvora del cañón; no, no lo hagas. 03052
Bottom
03053
Top
Tuomas: Varför retar du honom, Eero? Tuomas.—¿Puede saberse por qué le provocas, Eero? 03053
Bottom
03054
Top
Juhani: Eero är klockarns kelgris. Nå det är ju också bra, riktigt bra. Men vad ont har jag gjort, att klockarn plågar mig på det viset? Är det brottsligt, att jag är så hård i skallen? Det fattas ju icke mycket att jag skulle ta till lipen. Juhani.—Ah, es que Eero es el ojito derecho del chantre. Bien, muy bien. ¿Pero qué mal hice yo para que él me maltratara así? ¿Es algún crimen ser cerrado de cascos? Me dan ganas de echarme a llorar. 03054
Bottom
03055
Top
Timo: Vad har jag gjort, att man så förbannat drar mig i håret? Är det för den skull att jag äger det förnuft, som Skaparen en gång i sin klokhet gav mig? Timo.—¿Y qué hice yo para que me tirase de los pelos sin piedad? ¿Tengo yo la culpa de que Dios, en su sabiduría, me diese estas entendederas? 03055
Bottom
03056
Top
Lauri: Tre gånger har jag fått lugg. Lauri.—No creáis, yo también me he llevado tres buenos tirones de pelo. 03056
Bottom
03057
Top
Juhani: Alla har vi söta minnen härifrån. - Upp med dörren! Juhani.—Todos conservamos dulces recuerdos... ¡Vamos, abre la puerta! 03057
Bottom
03058
Top
Aapo: Märk det, att vi är bakom lås och bom. Aapo.—¿Olvidas acaso que está cerrada a piedra y lodo? 03058
Bottom
03059
Top
Timo: En stötta är ställd för dörren, en bastant stötta. Timo.—Y han echado la tranca, una tranca muy sólida. 03059
Bottom
03060
Top
Juhani: Som ett strå bryts den av; men för det andra: där finns ju ett fönster. En smäll med min påse, och då hörs allt ett näpet klirr och brak. Juhani.—Que se partirá como una pajita. Además, tenemos la ventana. Bastará un golpe de mi bolsa y se sentirá un estrépito y un tintineo. 03060
Bottom
03061
Top
Aapo: Ditt huvud tycks redan vara alldeles snurrigt. Aapo.—Tú no estás bien de la mocha. 03061
Bottom
03062
Top
Juhani: Av två dagars snurrande, av två dagars snurrande, bror min! Juhani.—¿Y cómo quieres que esté después de dos días de alborotarme los pelos? 03062
Bottom
03063
Top
Simeoni: Inte bör vi ändå för den skull slå sönder fönstret, utan låt oss språka vackert med klockarn! Simeoni.—Mejor sería que antes de romper la ventana habláramos por las buenas con el chantre. 03063
Bottom
03064
Top
Juhani: Gack åt fanders och språka med djävulen! - Fönstret i kras och bort ur fångenskapen! ”Ut med hela bataljonen!” som kaptenen skrek i ilskan. Juhani.—¡Vete al infierno a entendértelas con el diablo! ¡Rompamos la ventana y salgamos de este calabozo! «¡Fuera todo el batallón!», gritó el capitán, montando en cólera. 03064
Bottom
03065
Top
Tuomas: Lägg haken på, Eero! Tuomas.—Echa el cerrojo, Eero. 03065
Bottom
03066
Top
Eero: Rätt så; stäng slottets stora port medan bataljonen marscherar ut genom bakporten. - Haken är på. Eero.—Claro, hay que cerrar el portón del castillo antes de que el batallón salga por la puerta trasera. Ya está echado el cerrojo. 03066
Bottom
03067
Top
Aapo: Jag varnar er! Aapo.—Advertido queda por mi parte. 03067
Bottom
03068
Top
Juhani: Gjort är gjort. Se där! Juhani.—La suerte está echada. ¡Mira! 03068
Bottom
03069
Top
Aapo: Du förfärliga, du ogudaktiga! Aapo.—¡Estás loco de atar, impío! 03069
Bottom
03070
Top
Simeoni: Se så där! Nu är det gjort! Där klirrade fönstret! Simeoni.—Bueno, ya está hecho. Ya está roto el cristal. 03070
Bottom
03071
Top
Juhani: Fönstret klirrade och himlen blixtrade, när Jussi med påsen gav smak åt såsen! Det var som viborgska smällen. Juhani.—Sí, ha saltado hecho añicos como saltó el castillo de Viborg, y el cielo se ha iluminado con relámpagos sólo con mover mi bolsa. 03071
Bottom
03072
Top
Simeoni: Ve oss stackare! Simeoni.—¡Desdichados de nosotros! 03072
Bottom
03073
Top
Juhani: Vägen är klar, får du fart i dig? Juhani.—El paso está franco. ¿Quieres salir? 03073
Bottom
03074
Top
Simeoni: Jag följer med er, junkrar! SIMEONI: Minä seuraan teitä, velikulta! 03074
Bottom
03075
Top
Juhani: Aapo, vägen är fri, får du fart i dig? JUHANI: Aapo, tie on auki, lähdetkö liikkeille? 03075
Bottom
03076
Top
Aapo: Varför sticker du näven i vädret, din toker? Jag kommer, jag kommer! Vad annat kan man göra här, när en gång fanen är med i båten. Aapo.—¿Por qué levantas el puño, loco? Salgo. ¿Qué tenemos que hacer aquí, si el mismo diablo conduce nuestro trineo? 03076
Bottom
03077
Top
Juhani: Tusan också! Juhani.—¡Por todos los diablos del infierno! 03077
Bottom
03078
Top
Tuomas: Alle man påsarna på ryggen och ut genom fönstret! Det stampar i farstun. Tuomas.—Venga, de prisa, bolsas a la espalda... y a la ventana. Ya se oyen pasos en el vestíbulo. 03078
Bottom
03079
Top
Juhani: Är det klockarn? Jag skall snudda vid honom. Juhani.—¿Es el chantre? Me gustaría acariciarlo. 03079
Bottom
03080
Top
Tuomas: Kom! Tuomas.—¡Vamos! 03080
Bottom
03081
Top
Juhani: Det är klockarn. Jag skall snudda vid honom lite. Juhani.—Sí, es el chantre. Quisiera acariciarlo un poco. Tuomas.—¡Te digo que salgas! 03081
Bottom
03082
Top
Tuomas: Bort! säger jag. TUOMAS: Pois! sanon minä. 03082
Bottom
03083
Top
Juhani: Ställ dig inte nu i min väg. Jag älskar dig, broder Tuomas. Juhani.—No te cruces en mi camino, por lo bien que te quiero, Tuomas, hermano. 03083
Bottom
03084
Top
Tuomas: Jag låter dig inte gå och göra illdåd. Skynda nu bara ut med mig genom fönstret; där skuttar ju redan de övriga på åkerlappen. Kom! Tuomas.—No permitiré que hagas una barbaridad. Salta conmigo por la ventana, que los otros ya corren por el campo. ¡Ven! 03084
Bottom
03085
Top
Juhani: Släpp mig lös! Vad fruktar du för illdåd? Jag tar honom bara vackert på mina knän, lyfter upp hans långa rockskört och smäller till honom med min bara handflata, och den handflatan gör allt ett gott arbete. Släpp mig, kära bror min, eljes spricker mitt hjärta som Korkens säckpipa. Släpp mig! du ser ju hur det snurrar runt i mitt huvud. Juhani.—¡Suelta! ¿Por qué tienes miedo a las barbaridades? Le colocaré con buenos modales sobre mis rodillas, le levantaré los faldones de la levita, y le daré en las posaderas con la palma de la mano. ¡Suéltame, querido hermano, o mi corazón estallará como la gaita de Korkki! ¡Suelta! ¿No ves cómo echa humo mi cabeza? 03085
Bottom
03086
Top
Tuomas: Vi är eviga fiender, om du ej lyder mig nu. Märk vad jag säger. Tuomas.—Eternos enemigos seremos si no me obedeces al punto. Piensa en lo que te digo. 03086
Bottom
03087
Top
Juhani: Vi går då. Men inte skulle jag samtycka till detta, om jag ej av mitt hjärta älskade dig. Juhani.—¡Está bien, vamos! Pero que conste que no cedería si no te quisiera con toda mi alma. 03087
Bottom
03088
Top
De tystnade, kastade sig genom fönstret ut på backen och sprang snabbt över klockarns potatisåker. På tegen klirrade småstenarna, mullklimparna flög högt i luften, och snart försvann de efter varann i den täta aldungen. Då störtade klockaren in med vredens förgrymmelse över sig, svängande i näven en bastant knölpåk av bamburör. Med hög, tjutande stämma ropade han efter rymlingarna, men fåfängt. Bröderna störtade ut ur aldungen, sprang över en stenig, med bergsklintar späckad nejd, därifrån genom ett tätt ensnår, därifrån över den vida prästgårdsängen vid Neulaniemis sävstrand, och slutligen över en slät, ekande sved, och stod sedan på den sandiga vägen under Sonnimäkis sluttande mo. De steg uppför kullerstensbranten, och när de hunnit till krönet på mon beslöt de att bygga sig en lägerplats vid granrötterna, på den ljungbevuxna marken; och snart steg röken från deras eld upp mot trädens toppar. Sin decir más, saltaron por la ventana y atravesaron a todo correr el campo de patatas del chantre. Las piedras rebotaban bajo sus pies y los terrones saltaban por el aire. Pronto desaparecieron entre la densa aliseda detrás de sus hermanos. El chantre, echando chispas, irrumpió en la habitación agitando su bastón de nudos y, con voz chillona, llamó desde la ventana a los evadidos. Pero inútilmente: los hermanos se perdieron por el soto, salieron a un campo pedregoso, atravesaron un estrecho boscaje de enebros, aparecieron en la amplia pradera de la casa del párroco, que resonaba bajo sus pisadas, recorrieron el prado de Neulaniemi, rodeado de juncos, y finalmente se detuvieron en el camino arenoso que asciende por la cuesta de Sonnimáki; luego se arrastraron entre la maleza y llegaron a la cima de la montaña, donde decidieron acampar bajo los altos pinos, sobre los brezos. Pronto, el humo de Ja hoguera se elevó sobre las copas de los árboles. 03088
Bottom
03089
Top
Höglänt var trakten, där bröderna vistades. Dit syntes bortom backen prästgårdens brutna tak, men på backkrönet klockarens röda gård, hela den stora kyrkbyn, och där borta i granarnas skygd socknens stenkyrka, ståtlig och grann. Dessutom syntes sjön med dess många holmar, i vilken nordosten ritade sina streck, sakta och mjukt blåsande under den klara himlen, blåsande över sjön, över ängar och skogar, över Sonnimäkis grandunge, vid vars fot bröderna nu vilade och stekte rovor i den flammande lägerelden. El lugar donde se hallaban los hermanos estaba en lo alto. Detrás de la montaña se veía el tejado abuhardillado de la casa del párroco, la casita roja del chantre sobre un cerro, el pueblo, grande, y más allá, entre abetos, la soberbia e imponente iglesia de piedra de la comarca. Más lejos aún se divisaba un lago poblado de innumerables islas rocosas, levemente agitado por la suave brisa del nordeste que abanicaba el aire transparente y acariciaba las aguas, las praderas y el pinar de Sonnimaki, junto al cual reposaban los hermanos y asaban nabos en el rescoldo de una chisporroteante hoguera. 03089
Bottom
03090
Top
Juhani: Nu äter vi en riktigt kunglig måltid. Juhani.—Ahora nos zamparemos una verdadera comida de reyes. 03090
Bottom
03091
Top
Timo: En riktig lantdagsmåltid. Timo.—Un festín de señores. 03091
Bottom
03092
Top
Juhani: Nötkött ur påsen och stekta rovor ur askan. De är mogna i denna stund. Juhani.—Tenemos carne en las bolsas y nabos en la ceniza, que pronto estarán en su punto. 03092
Bottom
03093
Top
Vinden den blåser och trädtoppar svänger,
Nånstans långt borta min käresta sjunger...
Las copas de los árboles se inclinan a los vientos
y la voz de mi amada escúchase a lo lejos...
03093
Bottom
03097
Top
Vilken tjurskallighet av oss, att sitta på klockarns bänk med abc-boken i näven, sitta där tvenne jäkulu-siska dagar. Hemos sido torpes como bueyes al haber pasado dos días infernales sentados en un banco en la casa del chantre, con la cartilla entre las manos. 03096
Bottom
03098
Top
Eero: Men se att stå i dörrvrån, det är annat det. Eero.—No digas más, aunque de pie en el rincón era otra cosa... 03097
Bottom
03099
Top
Juhani: Bästa lilla Eero, min kloka Eero, du min sextums Eero, du din navelfarbror - i klockarns dörrvrå! Jag skall lära dig, din jäkel. Juhani.—Bien por mi pequeño y sabihondo Eero, tan poca cosa él. De manera que en el rincón del chantre, ¿eh? ¡Ya te voy a arreglar yo a ti, diablejo! 03098
Bottom
03100
Top
Aapo: Tyst, tyst, ni hedningar! Aapo.—¡Haya paz, malditos impíos! 03099
Bottom
03101
Top
Tuomas: Sitt stilla, Juhani, och bry dig inte om hans prat. Tuomas.—Siéntate tranquilo, Juhani, y no hagas caso de sus puyas. 03100
Bottom
03102
Top
Juhani: Mössan av huvudet när du äter, din klimp. Juhani.—Quítate la gorra cuando comes, mal educado. 03101
Bottom
03103
Top
Tuomas: Mössan av, säger också jag. Tuomas.—Lo mismo digo, quítatela tú. 03102
Bottom
03104
Top
Juhani: Så där ja. Lyda måste du; det hjälper inte. Juhani.—Así. Tienes que obedecer; no hay otro remedio. 03103
Bottom
03105
Top
Simeoni: Alltid bara gnat, endast gnat. Måtte Gud en gång upplysa edra själar och sinnen. Simeoni.—¡Siempre con discusiones, con estúpidas discusiones! ¡Ojalá Dios os iluminara de una vez el corazón y el entendimiento! 03104
Bottom
03106
Top
Juhani: Han är ju alltid en trätsticka. Juhani.—Si es que siempre está metiendo cizaña. 03105
Bottom
03107
Top
Eero: Alltid är jag i era förbannade munnar ”den stumpen och tummeliten, den lillpinnen Eero”. Men därför är jag seg. Eero.—No se os cae mi nombre de la boca: que si ese enano, ese renacuajo, ese rabanillo de Eero... ¡Hay que ver lo que tiene uno que aguantar! 03106
Bottom
03108
Top
Juhani: Du är en argsint hundracka, såsom vi hörde i visan om ”sju mäns kraft”. Juhani.—Tú no eres más que un chucho ladrador, como te llamaban en la canción de marras. 03107
Bottom
03109
Top
Eero: Men jag biter tillbaka med vassa tänder. Eero.—No hago más que devolver los mordiscos, y bien a gusto. 03108
Bottom
03110
Top
Juhani: Du är full av bitterhet. Juhani.—Estás hinchado de amargura. 03109
Bottom
03111
Top
Aapo: Låt också mig yttra ett ord. Eero sade nyss något i vilket det enligt min åsikt fanns lite sanning. Ser du: den bitterhet, som han stundom delar omkring sig, har vi kanske själva ganska mycket kokat ihop. Låt oss dock minnas: alla är vi samma Skapares kreatur. Aapo.—Deja que hable yo también. Eero dijo algo que a mi juicio no va descaminado. La hiel que pone en sus palabras quizá la hemos provocado nosotros. Y no olvidemos que todos somos criaturas de un mismo Creador. 03110
Bottom
03112
Top
Timo: Just så. Om jag har två näsor, ”den ena som en läst och den andra som en brödhalva”, vad rör det andra? Själv bär jag dem. Men låt oss ge katten i näsor och nasusar, Skapare och skapelser. Se här, Juhani, får du en rova, mjuk som en gammal röksvamp. Hugg den i nacken och fäst dig inte vid den där struntens prat. Han är ung och oförståndig. - Ät, broder min. Timo.—Bien observado. Si tengo dos «narices, una como un zueco y otra como medio panecillo», ¿qué le importa a la gente? Soy yo el que las lleva, ¿no? Pero enterremos en las cenizas las narices y otros apéndices, las criaturas y los creadores. Toma, Juhani, coge este nabo tierno como la manteca y métele el diente en los riñones. Y olvídate de las tonterías de Eero. Sabes bien que es joven y que tiene menos sesos que un mosquito. Come, hermano. 03111
Bottom
03113
Top
Juhani: Visst äter jag. Juhani.—Naturalmente que comeré. 03112
Bottom
03114
Top
Timo: Nu lever vi som på bröllopsfest uppe på den här höga, ekande backen. Timo.—Estamos como en unas bodas, aquí en esta colina con eco. 03113
Bottom
03115
Top
Juhani: Som på himmelens bröllop. Men nog pinade man oss ändå för en stund sen särdeles eländigt i helvetet där nere. Juhani.—Como en unas bodas celestiales, pero, ay, no hace mucho que sufríamos allí abajo los peores tormentos del infierno. 03114
Bottom
03116
Top
Timo: ”Än sänkas vi neder, än höjas vi upp” här i världen. Timo.—El mundo es una escalera; unos la suben y otros la bajan. 03115
Bottom
03117
Top
Juhani: Så är det fatt. Vad säger du, broder Aapo? Juhani.—Eso es verdad. ¿Qué dices tú, Aapo, hermano mío? 03116
Bottom
03118
Top
Aapo: Jag har försökt göra mitt bästa, men fåfängt. Nu ilsknar jag emellertid en gång till och lämnar vår levnadsskutas styråra i ödets hand. Här sitter jag. Aapo.—He hecho cuanto he podido, pero como si nada. Ahora estoy enfadado por una vez y dejo el gobierno de la barca de nuestra vida en manos del destino. Aquí me siento. 03117
Bottom
03119
Top
Juhani: Här sitter vi och där ligger hela världen under våra fötter. Där glöder klockarns stuga som en röd tupp och där reser sig i höjden tornet på Herrans tempel. Juhani.—Sentados estamos y el universo se extiende a nuestros pies. Cual la cresta de un gallo, brilla allí abajo la casa del chantre, y más allá se alza hacia el cielo la torre del templo de Dios. 03118
Bottom
03120
Top
Aapo: Vid det templets fot sitter vi en gång i skammens svarta stock, sitter med böjda nackar, som sju kråkungar på gärdet, och hör hur mänskorna, pekande finger, yttrar: där sitter Jukolas lata bröder. Aapo.—A los pies de aquel templo nos sentaremos un día en los negros cepos infamantes, encorvados como siete cuervos en una cerca, y la gente nos señalará con el dedo diciendo: «Mirad los siete vagos de Jukola.» 03119
Bottom
03121
Top
Juhani: Aldrig gryr den dagen, då Jukolas gossar med böjda nackar som kråkungar sitter i skammens svarta stock och hör hur mänskorna, pekande finger, yttrar: där sitter Jukolas lata bröder. Den dagen gryr ej, hellre låter jag mig hängas, eller marscherar ända till världens ända, till Heinola bataljon för att svänga med geväret. ”Vårföre sörja, spolingar unga?” Nu, bröder, när vi ätit, skall vi sjunga, klämma till så mon darrar. Juhani.—Nunca amanecerá el día en que los hijos de Jukola se sienten en los cepos de 1a infamia, encorvados como pequeños cuervos, ni nadie oirá decir a la gente señalándoles con el dedo: «Mirad los siete vagos de Jukola.» No, nunca amanecerá ese día. Antes me ahorcaría o me iría al fin del mundo a manejar el fusil en el batallón de Heinola. «¿Para qué preocuparme, bribonzuelo?» Y ahora, hermanos, cuando nos hayamos atiborrado, cantemos alegremente hasta que tiemble el bosque. 03120
Bottom
03122
Top
Simeoni: Vi skall välsigna oss och lägga oss att sova. Simeoni.—Deseémonos la paz y durmamos como benditos. 03121
Bottom
03123
Top
Juhani: Först sjunger vi: ”Vårföre sörja”. Harkla din strupe, Timo. Juhani.—Pero antes cantemos «¿Para qué preocuparme?». Aclara la garganta, Timo. 03122
Bottom
03124
Top
Timo: Jag är redo. Timo.—Ya estoy en voz. 03123
Bottom
03125
Top
Juhani: Och Eero-pojken då? Vi är ju vänner igen? Juhani.—¿Y nuestro hermanito Eero? ¿Qué? ¿Volvemos a ser amigos? 03124
Bottom
03126
Top
Eero: Vänner och bröder. Eero.—Amigos y hermanos. 03125
Bottom
03127
Top
Juhani: Allt väl. Men skruva lite på strupen din. Juhani.—Estupendo, pero aclara la voz. 03126
Bottom
03128
Top
Eero: Den är redan fix och färdigt stämd. Eero.—Ya está. 03127
Bottom
03129
Top
Juhani: Bra! Och må nu de andra lyssna hur det klingar i grandungen. - Nu, gossar! Juhani.—¡Bien! Ahora, que todos oigan cómo se alborota el pinar. ¡Ahora, chicos! 03128
Bottom
03130
Top
Vårföre sörja, spolingar unga,
Liksom ett fjällberg är ju vår lunga?
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Heinolajapparnas ståtliga skara
Snart får mig skåda, jäntor må vara;
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Inte jag skräms utav bispen och prästen;
Strax är jag krigsklädd från skulten till lästen.
Frallaralla rallaralla rallalallala!

Spring du min Brunte och hjulen må snurra;
Kejsarens skulor nog får oss att hurra.
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Vårföre sörja spolingar unga,
Liksom ett fjällberg är ju vår lunga?
Frallaralla rallaralla rallarallala!
Para qué preocuparme, bribonzuelo,
si como una montaña tengo el pecho.
¡Tralará, tralará, tralará!

Me uniré a los soldados de Heinola,
a quien las chicas no dicen ni ¡hola!
¡Tralará, tralará, tralará!

No me importa el obispo ni el pastor,
con uniforme vestiré m03161: ejor.
¡Tralará, tralará, tralará!

Corre, caballo, corre con ardor
hacia los chuscos del emperador.
¡Tralará, tralará, tralará!

Para qué preocuparme, bribonzuelo,
si como una montaña tengo el pecho.
¡Tralará, tralará, tralará!
03129
Bottom
03151
Top
Juhani: Just så! Se här har vi gott att vara. Juhani.—¡Bravo! ¿Veis qué bien se está aquí? 03150
Bottom
03152
Top
Simeoni: Lite mindre ljud, lite mindre ljud! Ni larmar ju som legioner spöken. - Men tyst, tyst, här kommer folk. Simeoni.—¡Más quedo, más quedo! Metéis más ruido que una legión de diablos. ¡Silencio, silencio, que alguien se acerca! 03151
Bottom
03153
Top
Juhani: Folk? Se närmare efter, så ser du en skock zigenare, så ser du ”Rajamäki-regementet”. Juhani.—¿Gente? Ah, ya. Son los del «Regimiento de Rajamáki», esa partida de gitanos. 03152
Bottom
03154
Top
Det resande sällskapet, som närmade sig, var en kringströvande familj, som bodde i en liten stuga på Rajamäkis svedmarker, och som världen därför kallade ”Rajamäki-regementet”. Dess förman och husbonde är den allom kände Mikko, en kortvuxen, men livlig man i svart filthatt. Han saluför beck på sina färder och svänger flinkt gällarens vassa kniv. Han utövar också fiolspelmansyrket, gnider ganska ofta sin svartröda fröjdlåda vid danser och talkokvällar-nas glädjefester, fuktande sin strupe med allt som bjuds. - Men en bra kopperska är hans gumma, Kajsa, en snusnäst, amper käring. Få är allt de bastur som hon ej får att ryka till koppningsbastu för ortens gummor. Så skuttar Kajsas yxa, smackar hennes mun och svettas hennes snusiga ansikte förfärligen, men så sväller också hennes förningspåse. - De har en barnflock, som följer dem på deras färder från by till by, från gård till gård. Två av dem rör sig redan på egna ben, hoppar glada kring sina föräldrar på vägen, men far och mor drar de tre yngsta som ett lass på en arbetskärra; och Kajsa drar alltid i skacklarna, och Mikko skuffar bakpå med sin käpp. Ljudligt är oväsendet, där Rajamäkis resande sällskap färdas; och någon spefågel hade om denna familj hopskrivit en lång humörfrisk visa, kallad efter regementets namn. Detta var det stojande följe som nu färdades framåt på vägen nedanför Sonnimäki mo mot kyrkbyn, medan bröderna, glada som gumsar, firade frihetens timma på hennes högsta ås. El tropel que se acercaba era, en efecto, una familia ambulante que vivía en una cabaña situada en el calvero de Rajamáki, por lo que todos la llamaban el Regimiento de Rajamáki. Su jefe, Mikko, famoso en toda la comarca, es un hombre pequeño y ágil, y siempre va cubierto con un negro sombrero de fieltro. Va por ahí vendiendo pez, y es un experto en el manejo del cuchillo de castrador. También toca el violín, y rasca su instrumento rojo oscuro en los bailes o en las fiestas campesinas, regando su gaznate con todo lo que buenamente le ofrecen. Kaisa, su mujer, de carácter desabrido y aficionada al rapé, goza de gran prestigio por su habilidad en poner ventosas. Raras son las saunas en las que no ha estado para aliviar con su maña a las mujeres de la comarca. Entonces hace brincar su lanceta, su boca succiona y emite chasquidos, su rostro, manchado de rapé, suda la gota gorda; pero su talega se llena de regalos. Mikko y Kaisa tienen un montón de hijos que les siguen en sus caminatas de aldea en aldea y de granja en granja. Dos de los muchachos ya andan, saltan felices, delante o detrás de sus padres, pero sin alejarse mucho de ellos; los tres pequeños van como fardos en la carreta, entre cuyas varas va Kaisa tirando, mientras Mikko empuja detrás con su bastón. Por donde pasa el Regimiento de Rajamáki siempre hay bullicio, y un coplero compuso una vez una canción burlesca sobre la familia, llamándola «Regimiento». Tal era el grupo que, armando jaleo, subía por la ladera de la colina de Sonnimáki hacia el pueblo, mientras los hermanos, alegres como cabras locas, celebraban su libertad en la loma. 03153
Bottom
03155
Top
Juhani: Hejsan! tjänare, du förutnämnda regemente, tjänare! Juhani.—¡Hola, hola, ilustre regimiento! ¡Salud! 03154
Bottom
03156
Top
Timo: ”Hustote till?” som svensken säger. Timo.—Se os saluda en sueco, si queréis. 03155
Bottom
03157
Top
Eero: ”Kappusivai!” som ryssen säger. Eero.—Y si queréis, se os saluda en ruso. 03156
Bottom
03158
Top
Kajsa: Vad vill ni, ni där uppe? Kaisa.—Eh, vosotros, los de ahí arriba, ¿qué queréis? 03157
Bottom
03159
Top
Eero: Att moran kommer och suger fast ett riktigt duktigt horn vid den här broder Juhanis bruna lårskinka. Eero.—Que la comadre venga a chupar un buen cuerno de sangre de la morena nalga de Juhani. 03158
Bottom
03160
Top
Juhani: Moran suger och knäpper medan faren fiollåtar släpper, det går ju fint ihop. Juhani.—Que la comadre chupe y dé unas palmadas mientras que el compadre hace música... ¡será una buena banda! 03159
Bottom
03161
Top
Mikko: Jag ger fanken i er, ni Jukolas stråtrövare! Mikko.—¡Iros al diablo, bandidos de Jukola! 03160
Bottom
03162
Top
Eero: Gubben vill inte spela. Nå, låt oss då sjunga, och det en riktigt klämmig marsch. Eero.—El viejo no quiere tocar, ea; pero nosotros vamos a cantar una marcha estupenda. 03161
Bottom
03163
Top
Juhani: En klämmig marsch, när Rajamäki-regementet trampar förbi. Nå gossar, Timo och Eero! Juhani.—Eso, una marcha estupenda, mientras el Regimiento de Rajamáki desfila ante nosotros. ¡Venga, chicos, Timo y Eero! 03162
Bottom
03164
Top
Nu iväg man börjar troppa
Upp- och nedför backar,
För att snöpa, för att koppa,
Sälja beck, jag tackar.

Snusnos-Kajsa själv vid skälmen
Tycker om att luffa,
Mikko, med sin buss i käften,
Bak med staven skuffar.
Andan con paso ligero,
cuesta arriba, cuesta abajo,
ella ventosas poniendo,
él vendiendo pez, castrando.

Con la cara de rapé
manchada tira del carro
Kaisa, mientras Mikko, veis,
empuja y masca tabaco.
03163
Bottom
03175
Top
Juhani: Just så! Det är nog en ganska skojfrisk versstump. Juhani.—¡Bravo! ¡Qué canción más divertida! 03174
Bottom
03176
Top
Kajsa: Ni må veta, era bänglar där, att vi alltid färdas med heder, men ni, ni strövar omkring i folks skogar som rövare och rovdjur. Jag koppar, jag, och bringar hälsa; Mikko snöper, han, och gör feta galtar, granna oxar och ståtliga valacker på vilka konungars konungar rider; det må ni veta, era djävlar. Kaisa.—Habéis de saber, golfos, que nosotros caminamos por las sendas del honor, y no como vosotros, que andáis escondidos por los bosques como ladrones y fieras. Yo pongo ventosas y devuelvo la salud, y Mikko capa a los cochinos para que engorden y a los bueyes para que cumplan bien su oficio. Por sus manos han pasado los preciosos caballos capones sobre los que cabalgan los reyes de los reyes. ¿Habéis oído, malditos demonios? 03175
Bottom
03177
Top
Juhani: Ett par verser på den predikan, gossar! Timo och Eero, ni hurtiga gossar! Juhani.—Chicos, esta prédica bien merece algunas estrofas más. ¡Venga, Timo y Eero, ilustres cantores! ¡Todos a la vez! 03176
Bottom
03178
Top
Kajsas läppar börjar smacka,
Koppjärnet att knacka,
Kreeta-mor i Kajsas klor hon
Grinar grymt och snackar.

Men där borta inom gärdet:
Hur det gnyr och gnisslar!
Sor och galtar hörs predika,
Smågrisarna visslar.

Varför väsnas galtarna och
Varför grisar skria?
Se: med blanka kniven sin nu
Nalkas Mikko stian.
Los labios de Kaisa chupan
y actúa con la lanceta,
mas no deja de hablar nunca,
sufriendo, la vieja Greta.

Mas ¿qué pasa en el corral
que los cerdos pegan gritos?
¡Parecen una coral
cantando los muy cochinos!

¿Por qué gruñirán los puercos,
por qué tanto desafino?
Asomar por la pocilga
se ve el cuchillo de Mikko.
03177
Bottom
03194
Top
Juhani: Sannerligen en skojfrisk versstump; det kan du inte förneka, Mikko? Juhani.—¡Divertida canción, cielos! ¿A ti no te lo parece, Mikko? 03193
Bottom
03195
Top
Mikko: Täpp strax till käftamentet ditt och vet, att här står självaste Mäster-Mikko, som knipsade landshövdingens hingst på ett rent lakan, utan att utgjuta en enda droppe blod. Och för det konststycket fick han också en fullmakt, som inte ens kejsaren av Rom är man till att bryta. En sådan Mikko är jag. Mikko.—Cierra el pico al instante y no olvides que estás nada menos que delante del célebre maestro Mikko, que ha castrado el semental del gobernador sobre una limpia sábana sin derramar una sola gota de sangre, y esta hazaña le ha valido una procura que ni el mismo emperador de Roma osaría violar. Éste soy yo, Mikko. 03194
Bottom
03196
Top
Eero: O du tvådubbla Snöpare-Mikko med din trollkäring till gumma. Eero.—¡Bien por ti, Mikko, sin par capador ambulante, con tu vieja bruja! 03195
Bottom
03197
Top
Kajsa: Se till att jag inte förvandlar er till en vargskock som i gamla tider gubben gjorde med det högmodiga bröllopsföljet. Kaisa.—A ver si os convierto a todos en una manada de lobos, como hizo aquel viejo que hechizó a todos los convidados a una boda, por desagradecidos. 03196
Bottom
03198
Top
Juhani: Här står jag fortfarande som den gamla Jukola-Jussi i mina egna byxor, och hoppas med Guds hjälp stå på samma vis också framdeles. Inte ramlar det något värre ur din trollkonst, gumstacka-re, än då du i förfjol spådde oss världens undergång och fick mången gumma att i onödan be gubben sin om förlåtelse för sin forna elakhet. Juhani.—Por el momento sigo siendo Jussi de Jukola, aquí donde me veis, con mis propios pantalones, y con la ayuda de Dios espero seguir siéndolo mucho tiempo. Y en cuanto a tus hechizos, pobre vieja, serán lo mismo que cuando auguraste el fin del mundo, hace dos años, que muchas mujeres corrieron a pedir perdón a sus maridos por sus pasadas iniquidades. 03197
Bottom
03199
Top
Kajsa: Hör på vad jag nu spår. Kaisa.—¿Sí, eh? Pues escucha lo que te profetizo ahora. 03198
Bottom
03200
Top
Eero: Du spår och önskar oss en varm bastu och dig själv att koppa oss i nacken. Eero.—Profetiza, y estaría bien que nos profetizases una sauna bien caliente mientras nos ponías ventosas en el cogote. 03199
Bottom
03201
Top
Juhani: Men det är en dåraktig spådom och önskan. Visserligen tänker jag vid hemkomsten värma bastun och bada riktigt ljuvligt, men jag ämnar alls inte låta sprätta upp Adams-fracken i nacken på mig. Juhani.—Además, esas profecías y augurios son pura filfa, aunque bien es cierto que cuando llegue a casa pienso calentar la sauna y darme un baño delicioso; pero maldito el deseo que tengo de que me arañen el traje de Adán. 03200
Bottom
03202
Top
Kajsa: Hör på, hör på! Din bastu skall fatta eld och likaså din stuga, och i jämmerligt skick skall du själv ströva i skogar, mossar och kärr, för att söka skydd för din frysande kropp. Ack! blodigt måste du dessutom slåss mot mänskor och skogens odjur för att sedan, flåsande som en döende hare, luta i busken ditt förbannade huvud. Hör detta och håll det i minnet. Kaisa.—¡Escucha, escucha lo que te digo! Tu sauna arderá, así como tu choza, y tú vagarás por los bosques en un estado miserable, en busca de un abrigo para tu cuerpo helado. ¡Ah!, y tendrás que enfrentarte en sangrientas luchas con los hombres y con las fieras del bosque, y entonces, jadeando como una liebre en las últimas, esconderás tu maldita cabeza bajo los matorrales. ¡Escuchadlo todos y que no se os olvide! 03201
Bottom
03203
Top
Juhani: Drag åt helvetet... Juhani.—¡Vete al infierno! 03202
Bottom
03204
Top
Tuomas: Tig nu, tig! Tuomas.—¡Anda, calla, calla! 03203
Bottom
03205
Top
Simeoni: Du gudlösa, du förvildade! Simeoni.—¡Qué impiedad!, ¡qué desenfreno! 03204
Bottom
03206
Top
Juhani: Drag åt det glödröda helvetet! Gå till klockarn och trolla honom en evinnerlig svinsjuka i halsen. Juhani.—¡Así te hundas en el rojo infierno llameante! ¡Anda a casa del chantre y que por tus conjuros padezca paperas eternas! 03205
Bottom
03207
Top
Eero: Så han sjunger som en gammal huggtands-galt i Mikkos klor. Eero.—Sí, que chille como un viejo verraco entre las patas de Mikko. 03206
Bottom
03208
Top
Juhani: Ja! och till prosten, den skrymtande, skenheliga och rika flott- och korvprosten... Vad skall vi bestämma för honom? Säg det, Eero. Juhani.—¡Eso es! ¿Y qué vamos a desearle al pastor, ese hipócrita santurrón y engreído? ¿Eh, qué vamos a desearle, Eero? 03207
Bottom
03209
Top
Eero: Att honom må vid tiondeförhören ske såsom fordom skedde tullsnoken vid Uleåborgs port; att han i sin säck må få en präktig kattpirog. Eero.—Que después de un examen de lectura le pase lo que le pasó al aduanero de Oulu... ¡Que le metan en el talego una empanada de gato! 03208
Bottom
03210
Top
Juhani: Ja! en fiskpirog från Paldamo, ser du, vars innanmäte består av en katt, en hårig katt. Juhani.—¡Eso es! O sea, una empanada de pescado donde de relleno haya un gato... ¡un gato con todos sus pelos! 03209
Bottom
03211
Top
Eero: Och därav må han följande söndag göra en så ilsken och hetsig predikan, att den får hans ister-buk att spricka, spricka med ett enda brak. Eero.—Sí, y que el domingo siguiente eche un sermón sobre el castigo, tan fanático y venenoso, que le estalle la sebosa panza. 03210
Bottom
03212
Top
Juhani: Ja! och sedan må fanken ta honom på sin nacke och fara i väg med honom såsom djävulen brukar göra med präster. Juhani.—¡Sí, sí! Y luego que el diablo se lo lleve en volandas agarrado por el pescuezo, como acostumbra a hacer con los pastores. 03211
Bottom
03213
Top
Eero: Till kamrat åt den rike mannen må han föra den myndiga och rika prosten. Eero.—¡Y que lleve con el rico opulento a un pastor tan rico y poderoso! 03212
Bottom
03214
Top
Juhani: Där var de hälsningar, som vi ber dig snällt framföra till både klockarn och prosten. Och i fall du uträttar allt detta så får du sedan trolla mig själv till varg om du vill, som du hotade. Juhani.—Éstos son los saludos que queremos que lleves de nuestra parte al chantre y al pastor, y cuando lo hayas hecho, vuelve y cumple tu amenaza convirtiéndome en lobo. 03213
Bottom
03215
Top
Eero: Till en så glupsk varg, att han i ett tag slukar hela Rajamäki-regementet i käften sin. Eero.—Y tan voraz que pueda engullirse de un bocado a todo el Regimiento de Rajamáki. 03214
Bottom
03216
Top
Juhani: Ja! och hornsäcken till på köpet. Juhani.—Con el saco de cuernos de postre. 03215
Bottom
03217
Top
Eero: Och beckpåsen med som bakelse. Eero.—Y el saco de la pez como pastel. 03216
Bottom
03218
Top
Juhani: Just så, din hammarpojk! Juhani.—¡Has dado en el clavo, martillo! 03217
Bottom
03219
Top
Kajsa: Bra, bra! prosten och klockarn skall få edra hälsningar, och den soppan får ni allt äta upp igen, ni förbannade bänglar! Låt dem smaka lite sten till avsked, Mikko, ge dem så skallen spricker. Kaisa.—¡Muy bien! El pastor y el chantre recibirán no tardando mucho vuestros cumplidos, y un día os tragaréis esta sopa, malditos. Anda, Mikko, tírales una piedra a manera de despedida, y a ver si le abres a alguno la cabeza. 03218
Bottom
03220
Top
Mikko: Se här finns ju en lämplig rullsten, just som på befallning. - Se där, ni Pelttaris bockar! - Marsch väg, Kajsa! Nu går vi. Mikko.—Aquí hay un pedrusco que ni mandado hacer de encargo... Ahí va, chivos barbudos! Y ahora sigue el camino, Kaisa. 03219
Bottom
03221
Top
Juhani: Har ni sett på jäkeln! Han slängde en sten, och det var närapå att den träffat mig i pannan. Juhani.—¡Maldito! Ha estado a punto de descalabrarme. 03220
Bottom
03222
Top
Eero: Vi skall skicka bollen tillbaka. Eero.—Devolvámosle la pelota. 03221
Bottom
03223
Top
Juhani: Slunga den tillbaka åt gubben, så den dunsar i hatten. Juhani.—Vuélale el sombrero al viejo. 03222
Bottom
03224
Top
Tuomas: Låt bli att kasta, pojke, om du vill spara ditt lusbo. Tuomas.—No tires, mostrenco, si es que quieres conservar el nido de los piojos. 03223
Bottom
03225
Top
Aapo: Du ser väl, din skurk, att där finns barn. Aapo.—¿No ves que llevan niños, tarugo? 03224
Bottom
03226
Top
Juhani: Håll igen stenen; de skuttar redan i väg så att heden dånar. Juhani.—Deja la piedra. Van a tal velocidad que no ven dónde pisan. 03225
Bottom
03227
Top
Simeoni: O, I vanartiga, ni kalmucker och hundno-singar! Inte ens en fredlig färdman får numera i fred gå förbi oss på vägen. O, I rövare! Simeoni.—¡Desgraciados, malvados, calmucos, cara de perros! ¡Ni siquiera un pacífico caminante puede pasar tranquilamente ante nosotros por el camino! ¡Bandidos! 03226
Bottom
03228
Top
Juhani: Jag då, som inte skulle kröka ett hårstrå på dem ens? Men se när en karl är riktigt i farten och det strömmar vilda ryckar genom hans bussiga kropp, så - ja du vet det fuller väl, två dagar och nätter har gossen suttit i tornet. Men jag skickade allt granna hälsningar till klockarn för att lugna gallan min. Juhani.—¿A mí me lo dices, que no le tocaría ni un pelo al caminante? Lo que pasa es que cuando uno está encolerizado y se le sube la sangre a la cabeza, entonces..., bueno, ya sabes lo que quiero decir. Uno ha pasado dos días con sus noches encerrado en prisión. Y lo que he hecho ha sido mandar al chantre afectuosos saludos para descargar la mala uva. 03227
Bottom
03229
Top
Aapo: Och ännu galnare till prosten. De hälsningarna får vi ännu bittert ångra. Aapo.—Y saludos no menos afectuosos al pastor. Algún día nos arrepentiremos de ello arpargamente. 03228
Bottom
03230
Top
Juhani: Vårföre sörja, spolingar unga? Livet, den unga mannens levnad är just som den här ekande, brusande heden. Och där i nordost står ju Impivaaras karga berg och där i nordväst svallar kyrkbyns sjö och dessutom skymtar där också andra sjöar, där vid himlastranden som låge de evinnerligt fjärran. Kolis-tins tre sjöar skådar mitt öga där. Juhani.—«¿Para qué preocuparme...?» La vida de un joven es igualita a esta colina que pisamos, poblada de ecos y rumores. Allá, al noroeste, se alza la abrupta cima de Impivaara, mientras que al otro lado, al sudoeste, brilla el lago del pueblo, y al fondo, donde el claro cielo acaba, se divisan otros lagos, en un encadenamiento infinito. Mis ojos contemplan los tres lagos de Ko-listin. 03229
Bottom
03231
Top
”Intet hjälper, intet hjälper
måste nu mig dränka;
jäntan fräser som en orm
och argsint är, kantänka.”
Qué remedio me queda
que en el lago meterme.
Mi amada me desdeña
y silba cual serpiente.
03230
Bottom
03237
Top
På den där sjöns yta sitter ofta vår klockargubbe med ett metspö i näven. Ack! om han sutte stilla där nu och jag vore en vildsint vindpust, en ilsken orkan från sydost, så visste jag allt mot vad jag skulle rusa med brak och dån, och snart nog skulle klockarns eka slå kullerbytta. Mira tú por dónde, a aquel lago suele ir el viejo chantre a echar la caña. ¡Ay, si ahora estuviese él allí y yo fuera un aire violento, un terrible huracán del sudeste, ya sé dónde soplaría de golpe, y pronto se iría a pique la barca del chantre! 03236
Bottom
03238
Top
Simeoni: Vilket syndafullt önskemål! Simeoni.—¡Torpe deseo, por mi vida! 03237
Bottom
03239
Top
Juhani: Det skulle jag göra, jag skulle vräka omkull ekan så att sjöns vatten kokade som välling. Juhani.—Pues lo haría como lo digo: tumbaría la barca y el agua del lago herviría como caldo. 03238
Bottom
03240
Top
Timo: En stek åt vargen hela mannen. Timo.—Así se convierta en presa de los lobos, el maldito hombre. 03239
Bottom
03241
Top
Juhani: I varggropen skulle jag störta honom och själv hovera mig på kanten. Juhani.—Eso es, lo arrojaría a la trampa de los lobos y yo caminaría tan campante al borde del foso. 03240
Bottom
03242
Top
Aapo: Räven, björnens fiende, narrade en gång nallestackarn i gropen. Högeligen skrattade han då och gick där uppe kring den gapande gropen, hånfullt språkande. Steg så upp på ryggen av en lo, som förde honom upp i en hög gran där i närheten. I sin glädje började räven sjunga och kalla till sig vindar från alla fyra riktningar; bad dem spela på granens kantele efter hans sång. Snart kom östan, västan och sunnan, och högt ekade och susade granen. Kom så också den kraftfulla nordan, störtade fram genom den skäggiga, mörka skogen, brusande och brakande. Då fylldes granen av ett väldigt leverne, darrade och böjde sig djupt, bröts äntligen av och ramlade mot gropen, i sitt fall och kastande räven från sin topp i björnens famn djupt i gropen. Aapo.—Una vez la maliciosa zorra quiso jugarle una mala pasada al oso, atrayéndole con artimañas a una trampa. Así lo hizo, y luego empezó a hacer muecas alrededor del agujero, burlándose de su víctima. Luego cabalgó sobre un lince, el cual la llevó a la cima de un alto abeto que crecía no lejos. Borracha de gozo, púsose la zorra a cantar y, convocando a los vientos de la rosa, les mandó que la acompañasen en sus cantos con el arpa del abeto. Pronto llegaron los vientos del este, del oeste y del sur, y el abeto se balanceó y susurró. Pero he aquí que llegó también el fuerte ventarrón del norte, rugiendo y bramando a través del denso bosque sombrío, e hizo crujir el abeto, que, inclinándose profundamente, se salió de raíz y fue a caer sobre el foso del oso, arrastrando en su caída a la ladina zorra al fondo, dejándola a merced de las zarpas del oso. 03241
Bottom
03243
Top
Timo: Nå det var då fanken! Och sedan? Timo.—¡Toma ya! ¿Y qué pasó después? 03242
Bottom
03244
Top
Juhani: Nog kan du gissa, hur det sedan gick. Björnen nappade förstås ordentligt tag i rävens skrov och skakade den så att tänderna skramlade, såsom klockarn gjorde med mig. - Men jag begriper Aapos mening. Han ville påminna mig om att den, som gräver grop åt andra, faller själv däri. Må så vara, men jag skulle dock gärna se klockarn i varggropen. Juhani.—Ya puedes figurártelo. Pasó que el oso agarró a la zorra por el cuello y la zarandeó hasta hacerle castañetear los dientes, lo mismito que hizo conmigo nuestro buen chantre. Pero ya caigo en lo que Aapo quiere decir: recordarme que quien cava una fosa para otro, cae en ella. Puede que sea así; pero, de todas formas, la verdad es que me gustaría ver al chantre en el fondo de una trampa de lobos. 03243
Bottom
03245
Top
Timo: Att se klockarn dimpa ned i gropen, se det skulle knappast mitt hjärta heller ha något emot. Men inte skulle jag ändå plåga gubbstackarn alltför länge i den unkna kammaren. Två timmar, två timmar blott. Och därmed nog om detta. Klockarn må leva i frid, utan att falla ens i mitt förnärmade hjärtas grop. Men en sak undrar jag på. Hur kan ni tro på sådant där slidder-sladder som nu det där om räven och björnen. Nej bröder! inte kan ju räven prata strunt ens, och ännu mindre kalla till sig världens vindar. Ni tror på sådant, men jag anser det vara rena lögnen. Timo.—A mí me haría mucha gracia ver al chantre pataleando en el fondo de una trampa, pero yo no emplearía mucho tiempo en darle tormento al anciano en el hediondo agujero. Creo que dos horas bastarían. Pero quédese todo como está. Que viva en paz el chantre, sin caer en el hoyo de mi irritado corazón. Sin embargo, hay una cosa que me inquieta: ¿cómo podéis creer en boberías como esa fábula de la zorra y el oso? ¡Venga ya, hermanos! Ni la zorra puede barbullar una sola palabra, ni mucho menos convocar a los vientos celestiales. Vosotros creeréis esas historias, pero a mí me parecen un camelo. 03244
Bottom
03246
Top
Juhani: Det vet man, att Timos huvud knappast är av de skarpaste här i världen. Juhani.—Todo el mundo sabe que la cabeza de Timo no es precisamente de las más claras de este mundo. 03245
Bottom
03247
Top
Timo: Må så vara. Men med detta huvud färdas jag genom denna värld lika hedersamt som du eller någon annan, man eller kvinna. Timo.—Supongamos que sea así, pero la verdad es que con esta cabeza me paseo por el mundo con ella tan alta como tú o como cualquier otro, hombre o mujer. 03246
Bottom
03248
Top
Aapo: Timo fattar inte innebörden. Aapo.—Es que Timo no comprende las parábolas. 03247
Bottom
03249
Top
Juhani: Den pojkstackarn fattar den alls inte. Men låt mig förklara saken för dig. Historien om räven och björnen härstammar antagligen från de tider, då alla kreatur och till och med träden kunde tala, såsom det berättas i gamla testamentet; och det har jag hört av vår avlidna blinda morbror. Juhani.—El pobre desdichado no comprende nada. Pero yo voy a explicártelo. La historia de la zorra y el oso ocurrió tal vez en aquellos tiempos en que todas las criaturas todavía sabían hablar, y también los árboles, tal como nos relata el Antiguo Testamento. Eso le oí decir a nuestro difunto tío ciego. 03248
Bottom
03250
Top
Aapo: Inte tycks du heller fatta sagan och dess mening. Aapo.—Pero tampoco tú has entendido la fábula y su intención. 03249
Bottom
03251
Top
Timo: Men ändå smädar grytan kitteln, för att den är sotig. Timo.—«Apártate que me tiznas, dijo la sartén al cazo.» 03250
Bottom
03252
Top
Juhani: Kläcker du kvickheter, gubbe? Men tro mig, så tackar jag i alla fall Gud för det, att jag inte är lika enfaldig som du stackars Timo. Juhani.—¿Quieres dártelas de sabio? Puedes creerme que doy gracias a Dios de no ser tan mostrenco como tú, mi pobre Timo. 03251
Bottom
03253
Top
Timo: Må så vara; inte ser jag någon fara i det. Timo.—De acuerdo, ningún peligro veo en ello. 03252
Bottom
03254
Top
Eero: Handla du, Timo, liksom publikanen fordom; slå dig bara för bröstet, och så får vi skåda, vem av er som marscherar hemåt som den bättre mannen. Eero.—Timo, haz como hizo antes el publicano: golpéate el pecho y allá se verá cuál de nosotros dos será el mejor. 03253
Bottom
03255
Top
Juhani: Aj! kände sig också Eero-liten träffad, du som själv är en sådan publikan? Juhani.—¡Cáspita! ¿También el pequeño Eero, el menospreciado publicano, se ha sentido herido? 03254
Bottom
03256
Top
Eero: Ja, Zakeus-liten fick en träff mitt i pricken, själva publikanernas huvudman. Eero.—Se ha sentido herido el mismísimo jefe de todos los publícanos, el pequeño Zaqueo. 03255
Bottom
03257
Top
Juhani: Jag struntar i dina Zakeusar och andra skråpukar, och går i stället vackert och lägger mig. Jag vill vända ryggen åt er och sova som en myrstack under drivan. - Men Gud hjälpe oss! vi har ju valt oss ett gruvligt ställe. Juhani.—No me importan tus Zaqueos, así que voy a volveros la espalda y a echarme a dormir como las hormigas bajo la nieve... ¡Que Dios nos ayude, pues hemos venido a instalarnos en un lugar funesto! 03256
Bottom
03258
Top
Aapo: Hur så? Aapo.—¿Por qué lo dices? 03257
Bottom
03259
Top
Juhani: Där står ju den där märkvärdiga, hemska stenen, som ekar så sorgligt när kyrkklockorna dånar. Och titta på dessa ögon, som oavlåtligt stirrar på oss där uppifrån. Jag blir rädd. Låt oss i Herrans namn gå härifrån! Juhani.—Porque ésa es la enorme y espantosa roca que difunde ecos tan tristes siempre que doblan las campanas de la iglesia. ¿No veis sus ojos, constantemente fijos en nosotros? ¡Qué miedo! ¡Huyamos, en el nombre de Dios! 03258
Bottom
03260
Top
Tuomas: Låt oss sitta i frid. Tuomas.—Podemos quedarnos tranquilos. 03259
Bottom
03261
Top
Juhani: Men här är skogsrået oblitt och elakt. Juhani.—Pero aquí el genio de los bosques se muestra cruel y colérico. 03260
Bottom
03262
Top
Aapo: Blott mot dem, som svär eller annars bär sig ogudaktigt åt. Akta dig därför för sådant. Men sägnen om bilderna där på stenens sida berättar om en händelse från forna tider. Aapo.—Sí, pero sólo con los blasfemos y los impíos. Así que ten cuidado. Pero, ahora que recuerdo, sobre las imágenes grabadas en esa piedra existe un cuento muy antiguo. 03261
Bottom
03263
Top
Lauri: Vill du berätta den för oss? Lauri.—No sabía. ¿Por qué no nos lo cuentas? 03262
Bottom
03264
Top
Aapo: Men titta först noggrannare på den där stenen. Där ser ni liksom fyra gyllene, strålande punkter. De är tvenne älskandes väna ögon, en skön jungfrus och en ståtlig ynglings; och deras avbilder ser ni också tecknade i stenen. Titta på den, och kisa lite med ögonen. Där sitter de ömt omfamnande varandra. Men nedanför, vid de ungas fötter ligger hopsjunken och genomborrad av ett svärd en gammal kämpe. Aapo.—Mirad primero la roca con más atención. ¿Veis allí esos cuatro puntos dorados, brillantes? Son los dulces ojos de dos enamorados. Ella era una encantadora muchacha y él un apuesto joven. Podéis distinguir sus imágenes dibujadas sobre la piedra. Contempladlas entornando los ojos y veréis a los amantes enlazados en tierno abrazo. Pero observad que más abajo, a los pies de los jóvenes, yace un viejo atravesado por una espada. 03263
Bottom
03265
Top
Timo: Precis som du säger. Timo.—¡Anda, pues es verdad lo que dices! 03264
Bottom
03266
Top
Lauri: Något sådant tycker också jag mig skåda där. Men berätta historien. Lauri.—También a mí me parece ver algo semejante. Pero, venga, cuéntanos la historia. 03265
Bottom
03267
Top
Följande sägen berättade Aapo dem. Y Aapo la contó como sigue: 03266
Bottom
03268
Top
Förr stod här i närheten ett ståtligt slott, och herren till detta slott var en rik och mäktig man. Han hade en styvdotter, moderlös, men ljuvlig och fager som morgonen. En yngling älskade jungfrun, men såväl ynglingen som jungfrun hatades av slottsherren, i vars hjärta det aldrig fanns plats för kärlek. Men jungfrun älskade också den ädle ynglingen; och de träffade ofta varandra på denna ekande hed, och just vid foten av denna sten hade de sin mötesplats. Men fadern fick vetskap om de ungas hemliga förbund, och lät en gång jungfruns öron höra en fruktansvärd ed. ”Min dotter”, sade han, ”se till att jag icke överraskar er omfamnande varandra i skogarnas mörker. Vet, att mitt svärd då strax sammanviger er till en blodig död. Det lovar och svär jag heligt.” Så yttrade lian, och jungfrun förskräcktes efter att ha hört eden. Men hon glömde dock ej sin hjärtevän, utan allt häftigare stegrades hennes kärlek. Había antes, cerca de aquí, un soberbio castillo cuyo dueño, un caballero rico y poderoso, tenía por hijastra una huerfanita dulce y graciosa como la aurora. Un joven la amaba, pero el severo señor, cuyo corazón no conocía el amor, los odiaba a ambos. Es el caso que la doncella correspondía también al sentimiento del noble joven, y así, con frecuencia, se daban cita en este lugar, en la colina rumorosa, junto a la roca. Pero la suerte adversa quiso que el padrastro se enterara de las relaciones de los enamorados. Entonces pronunció al oído de la doncella un terrible juramento: «Hija mía —le dijo—, tened cuidado de que no os sorprenda abrazándoos al amparo de las noches del bosque, porque entonces, a fe mía, mi espada os unirá al instante en una muerte sangrienta. Lo juro solemnemente.» Así habló el señor del castillo, y la muchacha se estremeció de horror al oír el juramento. Sin embargo, lejos de olvidar al elegido de su corazón, la llama de su amor por él se avivó. 03267
Bottom
03269
Top
Det var en lugn natt; en aning uppstod i jungfruns bröst, att ynglingen vandrade på heden, väntande på sin käresta. Slutligen, när hon trodde att alla i slottet redan vilade i sin djupaste sömn, begav hon sig, svept i sin vida, fina duk, på sin älskogsfärd, smög ut som en skugga, försvann snart i skogens sköte, och en gång fladdrade hennes blåa duk till i den daggiga lövskogen. Men i slottet sov ändå icke alla, utan vid fönstret stod självaste slottsherren, spejande efter jungfrun, som lik en nattlig ande försvann sin väg. Då omgjordade han sig med sitt svärd, ryckte till sig ett spjut och skyndade ut, försvann i skogen i jungfruns spår. Ett blodtörstigt odjur förföljde så ett mildögt lamm. Era una tranquila noche de verano. La muchacha tuvo la corazonada de que su galán rondaba por la colina esperándola y, cuando le pareció que todos los moradores del castillo dormían profundamente, acudió a la amorosa cita envuelta en un pañolón. Salió sigilosamente, deslizándose como una sombra, y pronto se perdió más allá de la linde del bosque, el pañolón azul flotando entre los árboles cubiertos de rocío. Pero, ay, no todos dormían en el castillo, pues el señor atisbaba de pie junto a una ventana y vio a la muchacha alejarse en la noche como un fantasma. Entonces, tomando la espada y el venablo, el señor se precipitó afuera y se internó en el bosque siguiendo las huellas de su hijastra. Una fiera sedienta de sangre perseguía a la oveja de dulces ojos. 03268
Bottom
03270
Top
Men upp till heden skyndade den flämtande flickan och mötte där sin vän, vid den gråa stenens fot. Där stod de, kärligt famnande varandra, viskande kärlekens språk i en säll stund. De stod inte längre här på jordens yta, men deras själar vandrade på himlens blomsterängder. - Så förflöt några ögonblick, och då störtade slottets förfärliga herre fram, stötte sitt vassa spjut i jungfruns vänstra sida, så att dess spets trängde ut genom ynglingens högra sida, och så förenade han dem i döden. De sjönk ned mot stenen, och som en enda flod rann deras blod ned på heden, färgande ljungblommornas kinder röda. Där, förenade av ett stålfäste, satt de på stentronen, stumma, men fortfarande kärligt famnande varandra. Och ljuvligt, som fyra gyllene stjärnor strålade deras ögon mot slottets myndiga husbonde, som häpnande beskådade den underbara, lugna bilden i dödens käftar. Plötsligt utbröt ett åskväder, himlen blixtrade och dånade, men i blixtarnas blåa blänk strålade lycksaligt de ungas ögon, såsom fyra ljus i himlens sal, i den helga luften lyser. Detta betraktade mördaren, när himlens vrede rasade öve' och runtom honom. Starkt talade till hans själ de ungas ljuvligt slocknande ögon, deras som en fors rinnande blod, talte ock den dånande himlen. Hans sinne rördes, rördes för första gången, när han, med en kall och svart ånger i hjärtat, betraktade de döendes underbara ögon, som allt fortfarande lyste småleende mot honom. Hans hjärta förskräcktes och darrade, när blixtarna flammade och rymden dånade, och från alla håll rusade mot honom skräckens andar. En gränslös förtvivlan grep hans själ. La enamorada trepó sin aliento por la colina y fue a reunirse con su amado al pie de la roca. Allí se abrazaron dulcemente, musitándose deliciosas palabras de amor. En aquel instante dichoso ya no se sentían aquí, en la tierra, sino que sus almas volaban hacia las floridas praderas del cielo. Pasaron así unos instantes hasta que, de pronto, apareció el señor del castillo, quien, ciego de cólera, atravesó por el costado izquierdo el cuerpo de la desprevenida doncella con el acerado venablo, cuya punta asomó por el costado derecho del galán, uniendo así a los enamorados en la muerte. Sus cuerpos cayeron sobre la roca y la sangre de sus heridas fluyó en un único riachuelo por la falda de la colina, enrojeciendo las mejillas de las flores de los brezos. Los amantes, unidos por el lazo de acero, reposaban en silencio sobre un tálamo de piedra, tiernamente abrazados para siempre, mientras sus ojos, refulgentes como cuatro estrellas de oro, miraban fijamente al poderoso señor, el cual, sobrecogido de admiración, no podía apartar los suyos de aquella imagen maravillosa y serena, en las fauces de la muerte. En esto estalló una repentina tormenta: los relámpagos iluminaron el cielo y, al resplandor azul, los ojos de los amantes irradiaban una felicidad sublime, como cuatro antorchas de las estancias celestiales que brillaran en el aire sagrado. Esto miraba el asesino, horrorizado, mientras la cólera del cielo bramaba sobre él y le rodeaba por todas partes. Los bellos y lánguidos ojos de los jóvenes, la sangre que manaba a borbotones, el estruendo de la tormenta, todo, en fin, eran horribles acusaciones contra el alma del señor del castillo. Cuando su corazón negro y frío se conmovió por primera vez, encogido de arrepentimiento, vio que los jóvenes tenían clavados en él sus ojos inocentes y brillantes. Destellaron los rayos, tembló el firmamento y los demonios del terror se cernieron sobre el asesino. Fue entonces, cuando, estremecido por el horror, sintió que una angustia infinita le invadía el alma. 03269
Bottom
03271
Top
Ännu en gång såg han på de unga, men de blickade ständigt med samma skimrande ögon, fastän redan slocknande, mot honom. Då slog han sina armar i kors över bröstet och började med stelnad blick stirra mot öster, och så stod han länge stum i den dystra natten. Men slutligen spände han plötsligt högt sitt bröst och gav till ett långt rop, ett långt och skrämmande hårt rop, som dånande rullade runt nejden. Så stod han åter stum en stund, under vilken han skarpt och länge lyssnade, tills det sista ekot av hans rop hade lagt sig till ro vid den bortersta kullens barm. Och när detta skett, ropade han åter förskräckligt, alltjämt stirrande mot öster, och länge vältrade sig ekot över nejderna, och han lyssnade skarpt till dess lopp från berg till berg. Men slutligen dog det fjärran, skälvande ljudet, blixten vilade, och de ungas strålande ögon hade slocknat; blott ett tungt regn suckade i skogen. Då, som plötsligt vaknande ur drömmen, ryckte slottsherren sitt svärd ur skidan, genomborrade sitt bröst och stupade vid de ungas fötter. Och än en gång blixtrade himlen till, blixtrade och dånade; men snart rådde åter tystnaden överallt. Contempló de nuevo a los jóvenes, cuyos ojos, aun apagando su brillo, le miraron sonrientes. Entonces se volvió hacia oriente con los brazos cruzados, y así permaneció largo tiempo, callado en la noche sombría. Finalmente, llenándose el pecho de aire, lanzó un prolongado y ronco grito que resonó en la lejanía como un bramido. Luego volvió a quedarse en silencio, aguzando el oído en espera de que el último eco de su alarido se perdiera en el seno de la colina más lejana. Sin apartar la vista del oriente, lanzó' otro grito penetrante, cuyo eco oyó saltar de monte en monte hasta que, por fin, se apagó temblando a lo lejos. Cuando se extinguió la voz lejana, se aplacó la tormenta y se apagaron los ojos luminosos de los amantes; sólo una recia lluvia arrancaba suspiros al bosque. Como si de pronto despertase de un sueño, el señor del castillo desenvainó su espada y, hundiéndola en su pecho, se desplomó a los pies de sus víctimas. El cielo volvió a iluminarse y se oyó un tremendo bramido. Finalmente, un temeroso silencio lo envolvió todo. 03270
Bottom
03272
Top
Morgonen kom, och på heden fann man de döda vid den gråa stenens fot; man bar dem bort och redde dem ett viloläger bredvid varandra i graven. Men i stenen såg man hädanefter deras avbilder; och man såg där de tvenne unga, famnande varandra, och under dem på sina knän en sträng, skäggig kämpe. Och fyra underbara nitar, som fyra gyllene stjärnor, strålar i stenens sida både dag och natt, erinrande om de älskandes ljuvligt slocknande ögon. Och åskans vigg, berättar sägnen, tecknade, när den flammade, dessa bilder i stenen. Och såsom på denna avbildning, så sitter ynglingen och jungfrun på himlens troner; och liksom kämpen där krälar, så gör den forna slottsherren det i glödande luft på pinobädden. Och när tornets klockor klämtar, spetsar han alltid noga sina öron, lyssnande efter stenens eko; men lika sorgmodig är alltjämt klangen. En gång skall dock stenen giva ifrån sig ett underbart milt och fröjdefullt ljud, och då har stunden för hans försoning och frälsning randats, men nära är då också hela världens stund. Därför lyss också folket alltid med en särskild ängslan på stenens eko, när klockorna klämtar. De såge gärna att mannens försoningsdag skulle randas, men minns med förskräckelse världens domedag. Cuando amaneció, encontraron los cadáveres al pie de la roca gris y los trasladaron para sepultarlos juntos en la misma tumba; desde aquel día, sus imágenes quedaron grabadas en la roca. Allí puede verse a los dos amantes abrazados y, arrodillado a sus plantas, un anciano grave y barbudo. Y cuatro puntos maravillosos, como cuatro estrellas doradas, brillan día y noche en la superficie de la roca, recordando los dulces ojos de los jóvenes. Como cuenta la leyenda, un relámpago trazó esas figuras en la roca durante la tormenta. Y, como en esa imagen, los jóvenes están abrazados tiernamente en las gloriosas alturas, del mismo modo que el anciano señor que yace ahí en el suelo está tendido en un ardiente lecho del infierno. Cada vez que tañen las campanas de la iglesia, el señor del castillo escucha atentamente el eco que resuena en la roca, un eco lúgubre. Sin embargo, un día llegará en que la roca contestará con dulce y alegre voz. Habrá llegado la hora del perdón, de la liberación del culpable. Pero, ay, también estará cerca la hora del fin del mundo. Por eso la gente escucha con temor el eco de la roca cuando tocan las campanas, puesto que, aunque celebrarían la llegada del día de la liberación del hombre, piensan con horror en la hora del Juicio Final. 03271
Bottom
03273
Top
Detta var den sägen, som Aapo berättade sina bröder på Sonnimäkis hed. Aquí acabó la historia que Aapo contó a sus hermanos en la colina de Sonnimáki. 03272
Bottom
03274
Top
Timo: Men nog får gubben svettas. Ända till domedag! Håhå! Timo.—¡Lo que tendrá que sudar ese viejo!... ¡Hasta el Juicio Final! ¡No quiero ni pensarlo! 03273
Bottom
03275
Top
Simeoni: Din drunimel, akta att inte domedagsba-sunen skallar just i denna stund. Simeoni.—¡Tú, insensato! Cuídate de que en este momento no suene la trompeta del Juicio. 03274
Bottom
03276
Top
Eero: Inte behöver man ängslas för världens slut, så länge det finns hedningar här på jorden. Nå Gud nåde! här finns ju sju stycken förvildade hedningar mitt i kristenhetens sköte. Men inte så ont, att det inte för något gott med sig. Vi är ju världens pelare vi. Eero.—No hay por qué temer el fin del mundo mientras queden paganos sobre la tierra. Y, gracias a Dios, aún hay aquí siete paganos salvajes en el seno de la comunidad cristiana. No hay mal que por bien no venga. Seamos nosotros las columnas del mundo. 03275
Bottom
03277
Top
Juhani: Att du vore världens pelare? Sex tum lång. Juhani.—¿Tú una columna del mundo, pequeñajo? 03276
Bottom
03278
Top
Simeoni: Du darrar allt, Eero, darrar som självaste fan, när den dagen nalkas, som du hånar. Simeoni.—Temblarás, Eero, te digo que temblarás como el propio diablo cuando llegue el día del que ahora te burlas. 03277
Bottom
03279
Top
Timo: Det gör han icke, det går jag i god för. Åhhå! då råder allt oväsen och villervalla. Två villervallor har redan funnits, den tredje fattas ännu; och då sker det stora salighetsundret; då skall världen förvandlas till aska och stoft som en torr näversko. Då råmar boskapen på sveden och svinen kvinkar gräsligt på stigen, om nämligen denna undergång sker sommartid, men sker den på vintern, så bråkar och råmar boskapen i lagården och svinstackarna på bosset i stian. Då är det ljud i skällan, pojkar. Åhhå! Två villervallor har varit, den tredje fattas än, såsom blinda morbror sade. Timo.—No se burlará, no; yo se lo aseguro. Entonces será el estrépito y la confusión. ¡Huy, huy! Ya ha habido dos alborotos, y el tercero se acerca. Entonces se mostrará la gran señal de la salvación eterna, entonces la tierra se deshará en polvo como un seco zapato de abedul. Entonces, si es verano, los ganados bramarán en las praderas y los cerdos gruñirán asustados en las porquerizas. Pero si esa calamidad llega en invierno, los animales se agitarán gritando en el establo, y en las pocilgas gruñirán los puercos. ¡Menudo revuelo y confusión, hermanos! ¡Huy, huy, huy! Ya ha habido dos convulsiones de este orden, y la tercera está aún por llegar, según decía nuestro tío ciego. 03278
Bottom
03280
Top
Simeoni: Ja, ja, låt oss inte glömma den dagen. Simeoni.—Sí, sí, hay que pensar en ese día. 03279
Bottom
03281
Top
Juhani: Tig nu, bröder, Gubevars! ni vänder ju ens hjärta helt upp och ned. Låt oss sova, låt oss sova! Juhani.—¡Callaos ya, hermanos, Dios nos asista! ¡Me estáis metiendo el corazón en un puño! Durmamos ya, ea. 03280
Bottom
03282
Top
Så språkade de, men samtalet avtynade så småningom och sömnen böjde nedåt den ena efter den andra. Sist av dem satt Simeoni och vakade, lutande sig mot granens barkiga rot. Han satt och grubblade ihärdigt över dessa världens yttersta tider och domens stora dag. Och röda, fuktiga, milda brann hans ögon, men hans sträva kinders bruna rodnad lyste långt. Slutligen somnade också han; och så drömde de alla sött kring lägerelden, som flammade ännu en slund, men småningom falnade och slocknade. Así continuaron hablando, pero pronto fue languideciendo la conversación y el sueño apoderándose sucesivamente de los hermanos. El último que cayó fue Simeoni, quien, recostado en la raíz saliente de un pino, meditaba calladamente en el fin del mundo y en el gran día del Juicio. Sus ojos enrojecidos tenían un brillo acuoso, y un ardor místico encendía sus ásperas mejillas. Finalmente, se fue quedando adormilado hasta que sus ojos se cerraron como los de sus hermanos. La cercana hoguera, que aún mantenía algunas llamas, fue extinguiéndose poco a poco hasta apagarse del todo. 03281
Bottom
03283
Top
Dagen skymde och skymningen tätnade till natt; luften var varm och tryckande; det blixtrade då och då på den nordostliga himlasidan, emedan ett häftigt åskväder var i antågan. Med örnens fart närmade det sig kyrkbyn, kastade eld ur sitt sköte och antände plötsligt prostgårdens ria, som, fylld med torr halm, snart var ett enda eldhav. Klockorna började klämta och det blev rörelse i byn, från alla håll skyndade folk till den vildsinta branden, en flod av män och kvinnor, men fåfängt. Fruktansvärt slog lågorna upp från rian, och himlafästet färgades blodrött. Men ovädret störtade nu mot Sonnimäki, där bröderna låg djupt insomnade; och heden ekade av deras snarkningar. Nu väcker dem med ens en förfärlig skräll och de blir värre skrämda än någonsin förr i sitt liv. Deras drömförvirrade sinne förskräckes, när minnet av den dystra sägnen, beskrivningarna av världens ändalykt, strax rinner dem i hågen medan naturmakterna rasar kring dem i den hemska natten. Och det som ljus är i denna natt, är åskmolnets blixtar och det dystra återskenet från den böljande branden i byn. - Nu flammade det till och i samma ögonblick följde en väldig skräll som strax väckte bröderna. Med ljudliga rop och skrik sprang de samtidigt upp från marken, och med håret på ända som susande säv, och ögonen som ringar i skallen, stirrade de på varandra några ögonblick. También se apagó el día, llegaron las sombras del crepúsculo y cayó la noche. El aire era cálido y denso, y el cielo se iluminaba de vez en cuando hacia el nordeste, donde se fraguaba una amenazadora tempestad que, con la rapidez del águila, se precipitó sobre el pueblo lanzando llamas de sus entrañas. El granero de la casa del párroco, donde se acumulaba la paja seca, se incendió, provocando un vivo resplandor. Las campanas rompieron a tocar, la gente empezó a bullir, y de todas partes acudieron corriendo hombres y mujeres al pavoroso incendio. Pero todo fue inútil. Ardía el pajar, envuelto en llamas que daban miedo, y la bóveda celeste se tiñó del color de la sangre. Pero ahora la tempestad se lanzó sobre la colina de Sonnimáki, donde los hermanos reposaban en un profundo sueño, roncando que temblaba la tierra. Pero el tremendo estampido de un trueno les despertó, sobresaltados y llenos de miedo. Sus mentes embotadas se estremecieron de horror, y toda su vida recordarían la sombría historia y las descripciones del fin del mundo en el preciso instante en que las fuerzas de la naturaleza se desataron a su alrededor en aquella tétrica noche iluminada sólo por los fogonazos de los relámpagos de la tormenta y por el horrible resplandor del incendio en el pueblo. Un rayo, seguido de un trueno que estalló con un ruido horrísono, acabó de sacarles del sueño. Los hermanos se levantaron a la vez de un salto, gritando y gimiendo con los pelos de punta como juncos vibrantes, y se quedaron mirándose unos a otros con los ojos dilatados por el terror. 03282
Bottom
03284
Top
Simeoni: Domedagen! Simeoni.—¡El Día del Juicio! 03283
Bottom
03285
Top
Juhani: Var är vi, var är vi? Juhani.—¿Dónde estamos? ¿Dónde estamos? 03284
Bottom
03286
Top
Simeoni: Bär det nu i väg? Simeoni.—¿Es que nos vamos de este mundo? 03285
Bottom
03287
Top
Juhani: Hjälp oss, nåd! Juhani.—¡Ampáranos, Señor! 03286
Bottom
03288
Top
Aapo: Förfärligt, förfärligt! Aapo.—¡Es terrible, es terrible! 03287
Bottom
03289
Top
Tuomas: Ja, förfärligt är det. Tuomas.—¡Vaya si lo es! 03288
Bottom
03290
Top
Timo: Herren bevare oss pojkstackare! Timo.—¡Que Dios nos proteja, pobre de nosotros! 03289
Bottom
03291
Top
Simeoni: Klockorna klämtar redan! Simeoni.—¿Oís cómo tocan las campanas? 03290
Bottom
03292
Top
Juhani: Och stenen klingar och dansar! Hi, ha! Juhani.—Y el roquedal resuena y baila. ¡Oh, oh! 03291
Bottom
03293
Top
Simeoni: ”Himlens klockor klämtar!” Simeoni.—«Las campanas del cielo tocan». 03292
Bottom
03294
Top
Juhani: ”Och mina krafter tryter!” Juhani.—«Las fuerzas me abandonan». 03293
Bottom
03295
Top
Simeoni: Och bär det då i väg så här? Simeoni.—¿Es así, entonces, como nos vamos de este mundo? 03294
Bottom
03296
Top
Juhani: Hjälp oss, barmhärtighet och nåd! Juhani.—¡Acude en nuestra ayuda, Dios misericordioso! 03295
Bottom
03297
Top
Aapo: Vilken fasa! Aapo.—¡Oh, qué horror! 03296
Bottom
03298
Top
Juhani: Tuomas, Tuomas, hugg tag där i mitt rockskört! Hi, ha! Juhani.—Tuomas, Tuomas, agárrate fuerte a mi chaqueta. 03297
Bottom
03299
Top
Simeoni: Hi, ha! Nu bär det i väg, i väg! Simeoni.—¡Huy, huy! Ahora sí, ahora sí que nos vamos. 03298
Bottom
03300
Top
Juhani: Tuomas, min broder i Kristus! Juhani.—¡Tuomas, mi hermano en Cristo! 03299
Bottom
03301
Top
Tuomas: Här är jag; vad vill du? Tuomas.—Aquí estoy, ¿qué quieres? 03300
Bottom
03302
Top
Juhani: Läs en bön! Juhani.—¡Reza! 03301
Bottom
03303
Top
Tuomas: Ja, den som det kunde. Tuomas.—Sí, claro, rezar... 03302
Bottom
03304
Top
Juhani: Läs du, Timo, om du kan! Juhani.—Reza, Timo, si sabes. 03303
Bottom
03305
Top
Timo: Jag skall försöka. Timo.—Procuraré hacerlo. 03304
Bottom
03306
Top
Juhani: Gör det nu strax! Juhani.—¡Vamos, no pierdas tiempo! 03305
Bottom
03307
Top
Timo: O Herre, stora sorg, o Betlehems nådetron! Timo.—¡Oh, Dios! ¡Qué tristeza tan grande! ¡Oh, trono de gracia de Belén! 03306
Bottom
03308
Top
Juhani: Vad säger Lauri? Juhani.—¿Qué dices tú, Lauri? 03307
Bottom
03309
Top
Lauri: Inte vet jag vad jag skall säga i detta elände. Lauri.—¡No se me ocurre nada en esta situación tan espantosa! 03308
Bottom
03310
Top
Juhani: Elände, ändlöst elände! Men jag tror dock, att slutet inte kommer just nu. Juhani.—¡Ay, qué desgracia, qué infinita desgracia! Pero creo que todavía no estamos cerca del fin. 03309
Bottom
03311
Top
Simeoni: O om man gåve oss nådatid blott en enda dag! Simeoni.—¡Si al menos se nos concediera un día de plazo! 03310
Bottom
03312
Top
Juhani: Eller en vecka, en dyrbar vecka! - Men vad skall vi tänka om den förfärande elden och klockornas virriga ekon? Juhani.—Más bien, una semana, una preciosa semana. ¿Pero qué decir de esos terribles resplandores y de ese confuso sonido de campanas? 03311
Bottom
03313
Top
Aapo: Det är ju eldsvåda i byn, go’ vänner. Aapo.—Hay un incendio en el pueblo, queridos. 03312
Bottom
03314
Top
Juhani: Ja, Aapo, och larmkiockan klämtar. Juhani.—Tienes razón, Aapo, y por eso las campanas tocan a rebato. 03313
Bottom
03315
Top
Eero: Prästgårdens ria brinner. Eero.—Está ardiendo el pajar de la casa del párroco. 03314
Bottom
03316
Top
Juhani: Tusen rior må brinna bara denna värld består och vi dess sju syndiga barn. Gud hjälpe! Hela min kropp simmar ju i en flod av kallsvett. Juhani.—¡Maldito lo que importa que ardan mil pajares mientras quede esta tierra podrida y sobre ella sus siete hijos pecadores! ¡Que Dios nos tenga de su mano! Tengo todo el cuerpo bañado en sudor frío. 03315
Bottom
03317
Top
Timo: Det är inte utan att också mina byxor darrar. Timo.—También a mí me tiemblan los calzones. 03316
Bottom
03318
Top
Juhani: En stund utan like! Juhani.—¡Qué momento único en el mundo! 03317
Bottom
03319
Top
Simeoni: Så straffar oss Gud för våra synders skull. Simeoni.—Así es como nos castiga Dios por nuestros pecados. 03318
Bottom
03320
Top
Juhani: Så är det! Varför sjöng vi den där leda sången om Rajamäki-regementet? Juhani.—Es verdad. ¿Por qué cantaríamos aquella maliciosa canción sobre el Regimiento de Rajamáki? 03319
Bottom
03321
Top
Siemoni: Ni skymfade skamlöst Mikko och Kajsa! Simeoni.—Cantasteis desvergonzadamente contra Mikko y Kaisa. 03320
Bottom
03322
Top
Juhani: Det gjorde vi. Men Gud välsigne dem! Han må välsigna oss alla, alla, klockarn med! Juhani.—No hace falta que lo digas. Pero que Dios los bendiga y nos bendiga a todos, a todos, incluso al chantre. 03321
Bottom
03323
Top
Simeoni: Den bönen är tacknämlig för himlen. Simeoni.—Esa plegaria será grata al Cielo. 03322
Bottom
03324
Top
Juhani: Låt oss lämna detta gruvliga ställe. Där ser man ju elden flamma som förtappelsens ugn, och där glöder i stenens sida också dessa ögon så bedrövligt mot oss. Tro mig, det var Aapos berättelse om dessa kattögon som åstadkom denna darrning i våra ryggkotor. Men låt oss ta till schappen, och ingen av oss må glömma sin påse och abc-bok. Bort, bröder! Vi marscherar till Tammisto där Kyösti bor, till Kyösti med Herrans hjälp, och därifrån i morgon hemåt, om vi lever. Låt oss gå nu! Juhani.—¡Vayámonos ya de este lugar maldito! Allá abajo arde el infierno como un horno de maldición, y desde el roquedal los ojos nos lanzan miradas de indignación, y sabed que con toda justicia. El relato que hizo Aapo sobre esos ojos de gato es lo que nos da calambres en el espinazo. Larguémonos ya y que nadie olvide su bolsa y su cartilla. Vámonos, hermanos; vamos a Tammisto, a casa de Kyösti, si Dios nos guía, y mañana volveremos a casa, si aún seguimos vivos. ¡Andando! 03323
Bottom
03325
Top
Lauri: Men snart har vi ett jädrans regn i nacken på oss och blir våta som råttor. Lauri.—Pero nos va a caer un chaparrón encima y nos mojaremos como ratas. 03324
Bottom
03326
Top
Juhani: Må vara, må vara! Vi fick ju ännu nåd. Låt oss gå nu! Juhani.—¡Deja que nos calemos, deja! Al menos habremos sido gratos a los ojos del Señor. ¡Adelante! 03325
Bottom
03327
Top
De skyndade bort, hastigt traskande i hälarna på varandra, hamnade snart på den sandiga vägen och styrde kosan mot Tammisto gård. I blixtskenet och dundret, som vältrade sig åt flera håll under fästet, gick de en stund, tills ett störtregn började skölja dem. Då ökade de sin gång till språng och närmade sig ”Kulomäkis gran” som, berömd för sin höjd och yvighet, stod tätt invid vägen bjudande skydd åt mången vandrare i regnet. Vid dess fot satt bröderna medan regnskuren föll och brusade i den väldiga granen; men när luften lättade, fortsatte de åter sin färd. Naturen lugnade sig, vinden stillnade, molnen flydde, och blek steg månen upp över skogens toppar. Utan brådska och bekymmer traskade bröderna framåt på den plaskande vägen. Emprendieron la marcha en fila y, al llegar al camino de arena, dirigieron sus pasos a la granja de Tammisto. Bajo los destellos de los relámpagos y el rugido de los truenos, que resonaban en todo el cielo, fueron andando hasta que descargó un verdadero diluvio. Entonces emprendieron una veloz carrera y llegaron al «abeto de Kulomáki», célebre por su altura y frondosidad, y que, alzándose al borde del camino, servía de refugio a muchos caminantes sorprendidos por la lluvia. Los hermanos se apiñaron alrededor del tronco mientras el aguacero rebotaba en el gigantesco árbol, y cuando escampó, reanudaron la marcha. Las fuerzas de la naturaleza se aplacaron, cesó el viento, se disiparon las nubes, y una luna pálida surgió sobre la bóveda del bosque. Los hermanos, sin prisa y ya calmados, chapotearon por el camino encharcado. 03326
Bottom
03328
Top
Tuomas: Ofta har jag funderat på vad åskan egentligen är, det där blixtrandet och dundret. Tuomas.—Cuántas veces me he preguntado de dónde puede venir la tormenta y qué serán esos relámpagos y esas resonancias. 03327
Bottom
03329
Top
Aapo: Vår blinda morbror sade att detta uppror på himmelen kom sig därav, att mellan molnklimparna samlats torr sand, som vindvirvlarna lyft upp i luften. Aapo.—Nuestro tío ciego decía que todo ese estruendo se produce en el cielo cuando la arena seca, arrastrada por los torbellinos, se cuela entre las masas de nubes. 03328
Bottom
03330
Top
Tuomas: Hur månne det nu är med den saken? Tuomas.—Será así, tal vez. 03329
Bottom
03331
Top
Juhani: Men som barn inbillar man sig ett och annat. Vad tänkte jag månne som en liten pojkstrunt om åskan? Jo, ser du, det var ju Gud, som då åkte och kuskade på himlens gator, och det slog eld ur den steniga vägen och hjulets järnsko. Heheh! Barnet tänker som det orkar. Juhani.—Pero las mentes de los niños imaginan cada cosa... ¿Qué diréis que pensaba yo de la tormenta cuando aún era pequeño y me vestían con faldillas? ¡Qué rico! Pues pensaba que era Dios, que se paseaba en carroza por los caminos del cielo, con gran estrépito, y que saltaban chispas de las piedras del camino y de los aros de hierro de su carruaje. Ahora me río al pensarlo. Y es que un niño piensa como un niño. 03330
Bottom
03332
Top
Timo: Och jag då? I samma riktning funderade också jag, när jag som en sådan där liten baddare till tummeliten tassade på stigen mens åskan knallade, trippade, trippade med en liten skjortslarva på mig. Gud vältar sin åker, tänkte jag, vältar och klämmer riktigt duktigt till med sin tjurlemspiska, och av rappen blixtrar sedan den ståtliga valackens trinda lår, liksom vi ser länderna på en praktfull häst kasta gnistor, när vi stryker över dem. Ja, sådana var dessa tankar. Timo.— jPues anda que yo! Cuando era un mocoso que no abultaba ni tanto asì y correteaba por el camino en camiseta mientras crujia la tempestad, mis ideas eran más o menos las mismas. Es Dios que labra sus campos, me deria, y descarga su látigo, fuerte corno la verga de un toro, sobre las anchas ancas de su hermoso caballo, y los golpes resplandecen como cuando salen chispas del lomo de una yegua cuando se la f rota. iQué cosas! 03331
Bottom
03333
Top
Simeoni: Som barn tänkte jag och tänker fortfarande: himlens blixt och dunder skall uppenbara Guds vrede för de syndiga på jorden; för mänskornas synder är stora, otaliga som sandkornen i havet. Simeoni.—Cuando yo era nino pensaba, y todavia lo pienso ahora, no creais, que el relampago y el trueno del cielo significan que Dios se siente ofendido por los pecados de la tierra; porque grandes son los pecados de los hombres, innumerables corno los granos de arena del mar. 03332
Bottom
03334
Top
Juhani: Visst syndas det här, det kan inte förnekas, men nog kokas syndare också här riktigt i salt och peppar. Gossen min, håll i minnet vår skolfärd och vad vi rönte under den. Klockarn klöste och luggade ju oss som en hök; det känner jag än och skär mina länder, gosse. Juhani.—No hay que negar que aqui en la tierra se cometen pecados, está es la verdad, pero hay veces que se purgan bien. Acuérdate, hijo mio, de nuestro viaje a la escuela y de lo mucho que nos hicieron sufrir. El chantre nos hincó sus garras y nos sacudió como un hakon sacude a su presa. Sólo de pensarlo me rechinan los dientes. 03333
Bottom
03335
Top
Men den nattliga färden fortsattes och bröderna närmade sig Tammisto gård, i vilken de trygga steg in, och Kyösti redde dem präktiga bäddar. Denne Kyösti, en karl stadig som en timmerstock, var gårdens enda son, men ville aldrig taga hand om hus-bondskapet utan önskade alltid leva enligt sin egen håg, för sig själv. En gång hade han också likt en besatt vandrat från by till by, predikande och skrikande; och i detta tillstånd hade, berättas det, hans funderingar om religiösa ting fört honom. Och när han slutligen klarnat upp från detta, var han annars densamma som förr, men han skrattade aldrig mer. Och det förunderliga skedde också, att han hädanefter i Jukolas bröder såg sina bästa vänner, fastän han tidigare knappast ens känt dem. In till denna man steg nu bröderna för att söka sig nattkvarter. Pero el camino se iba acortando en la noche y, cuando quisieron darse cuenta, estaban en la granja de Tammisto, donde entraron muy circunspectos. Kyösti, un hombretón fuerte como un roble, era el ùnico hijo de la granja, que preferìa vivir aislado y arreglàrselas por su cuenta, sin preocuparse de ser el amo. Tiempo a trás habia mangoneado de pueblo en pueblo como un poseso, predicando y sermoneando, perdida la chaveta por sus continuas meditaciones sobre cuestiones tocantes a la fe, segun decian. Cuando por fin volvió a sus cabales, fue otra vez el que habìa sido, pero ya no se le vio reir. Y lo extraordinario del caso es que, desde entonces, los hermanos de Jukola, a quienes antes apenas conoria, se convirtieron en sus mejores amigos. En casa de este hombre entraron los hermanos buscando un refugio donde pasar la noche. 03334
Bottom

kapitel 04 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
04001
Top
Följande dag närmade sig Jukolaborna åter sitt hem, traskande i rad efter varandra. Men jämmerligt var deras utseende: deras kläder illa rivna, deras ansikten brokiga av blånader och sår. Juhani, som stegade främst, hade fått sitt vänstra öga nästan igenmurat, Aapos läppar var särdeles svullna, ur Timos panna hade skjutit fram ett väldigt horn, och haltande lin-kade Simeoni efter de andra. Alla hade fått sina huvuden illa sargade; och en hade svept omkring det sin tömda matpåse, en annan åter ryckt trasor ur jackan för sina sår. I detta skick återvände de från sin skolfärd, och mot dem ilade deras hundar Killi och Kiiski, muntert glammande. Men bröderna orkade föga återgälda de vänskapsbevis de fick av sina trogna väktare. Al dia siguiente, los hermanos volvieron en fila india a su casa en un estado deplorable, con las ropas hechas jirones y la cara llena de moratones y de cortes. Juhani, que encabezaba la fila, tenia el ojo izquierdo medio cerrado; Aapo tenia los labios hinchados, un gran chichón adornaba la frente de Timo, y Simeoni se arrastraba cojeando detràs de los demás. Todos llegaban más o menos senalados, uno cenida la frente con una tela de saco, y el que no, con las heridas vendadas con jirones de la camisa. De està guisa regresaban a casa tras su expedición a la escuela. Los perros de la granja, Killi y Kiiski, salieron a recibirles brincando y meneando la cola; pero los hermanos no tenìan animos para corresponder a las carantonas de los fieles guardianes. 04001
Bottom
04002
Top
Men vem hade behandlat dem så illa? Vem hade på detta vis kunnat stuka Jukolas starka bröder? Jo, det var Toukolabornas hämdevärv. När de hade hört, att Jukolaborna tog sig en rast i Tammisto, slöt de sig samman tjugo man starka och gömde sig i buskarna vid vägkanten för att vänta på sina ovänner. Där nuckade de länge och vaktade, med bastanta vapen i nävarna. Men slutligen, när skolmannen närmade sig, rusade de sammansvurna på dem med rykande fart, från vägens bägge sidor anföll de, och det uppstod en gruvlig lek med gärdsgårdstörar, i vilken bröderna illa tilltygades. Men utan men klarade inte heller Toukolaborna slagsmålet, ty mången av dem kände den svindlande verkan av brödernas nävar. Tvenne av dem bars avsvimmade hem: Kuninkala-Eenokki och Kissala-Aapeli. Och då blänkte Aapelis skalle fram från nacken ända till pannan, sken som bottnen på en tennkanna. Juhanis näve hade uträttat detta hårdhänta röjningsarbete. Pero, ¿quién habia dejado tan maltrechos a los hermanos? ¡Quién habia maltratado asi a los fuertes hijos de Jukola? ¡Quién hubo de ser sino los mozos de Toukola, ansiosos de venganza! Sabiendo éstos que sus enemigos pasaban la noche en Tammisto, se juntaron, en nùmero de veinte hombres, en una belicosa pandilla, escondiéndose al acecho tras los arbustos que flanqueaban el camino. Alli, armados con fuertes estacas, aguardaron largo rato dormitando y, al aproximarse los escolares, cayeron sobre ellos desde ambos lados del camino. Se armo, pues, la gran reyerta, durante la cual llovió sobre los hermanos un diluvio de porrazos. Pero los mozos de Toukola también recibieron lo suyo, y más de uno se tambaleó bajo los formidables puños de los hermanos. A dos de los mozos, Eenokki de Kuninkala y Aapeli de Kissala, tuvieron que llevárselos a sus casas sin sentido. La brecha abierta en la cabeza de Aapeli brillaba desde la nuca a la frente como el fondo de un plato de estaño, por obra y gracia de los puños de Juhani. 04002
Bottom
04003
Top
Men sist och slutligen satt dock bröderna i hemmets vida stuga, trötta på alla vis. Finalmente, agotados y maltrechos, los hermanos se sentaron en la espaciosa sala de la granja. 04003
Bottom
04004
Top
Juhani: Vem är i tur att elda bastun? Juhani.—¿A quién le toca hoy calentar la sauna? 04004
Bottom
04005
Top
Timo: Det är nog jag. Timo.—A mí. 04005
Bottom
04006
Top
Juhani: Elda den så att rösena brakar. Juhani.—Pues ya estás calentándola hasta que crepiten las piedras del hornillo, anda. 04006
Bottom
04007
Top
Timo: Skall göra mitt bästa. Timo.—Voy a encargarme de ello. 04007
Bottom
04008
Top
Juhani: Gör det bästa du kan, för våra sår kräver hetta; sannerligen! Men du, Eero, hämta från Routio ett stop brännvin till priset av den bästa stock som finns i vår skog. Ett stop brännvin! Juhani.—Y pon todos tus sentidos, porque nuestras heridas necesitan vapor abundante. Y tú, Eero, acércate a casa de Routio por un cuartillo de aguardiente, que le pagaremos con el mejor tronco de nuestros bosques. ¡Vamos, un cuartillo de aguardiente! 04008
Bottom
04009
Top
Simeoni: Det är kanske för mycket. Simeoni.—Oye, tú, ¿no será demasiado? 04009
Bottom
04010
Top
Juhani: Det är knappt så det räcker till smörjmedel för sju män. Här finns ju, skall Herren veta, sår som stjärnor på himlen; och illa värker och sparkas detta öga, men ännu värre gallan och hjärtat här i mitt sinne. Men allt är väl, allt är väl! Jukola-Jussi är inte död än. Juhani.—Apenas bastará para dar frotes a siete tíos. ¡Tenemos tantas heridas como estrellas hay en el cielo, bien lo sabe Dios! Este ojo me quema y me escuece que da pena, pero más aún me escuece la bilis y me quema el corazón dentro del pecho. Sin embargo, no hay por qué quejarse. ¡Jussi de Jukola aún está vivito y coleando! 04010
Bottom
04011
Top
Kvällen kom, en sorgmodig septemberafton. Eero hämtade brännvin från Routio och Timo bragte bud, att bastun var färdig; och brödernas ilskna sinne stämdes lite mildare. De gick att bada och Timo kastade bad, rösets svartnade stenar smällde och som ett moln rullade den heta ångan runt bastun. Med all sin kraft brukade nu envar sin savmjuka, ljuvliga björklövsbukett, de badade och baddade sina sår, och badkvastarnas häftiga klatschande hördes lång väg från bastun. Llegó la noche, una triste noche de septiembre. Eero volvió de la casa de Routio con el aguardiente, y Timo declaró que la sauna estaba lista, lo cual calmó en parte la irritación de los hermanos. Fueron a tomar la sauna; Timo arrojó agua a las piedras hasta que crujieron estrepitosamente, mientras una nube de vapor cálido giraba dentro del recinto. Todos agitaron con energía los hacecillos de ramas de abedul, hojosas y blandas, y se lavaron y curaron las heridas. Desde lejos se oía el golpeteo de las ramas sobre los cuerpos en la sauna. 04011
Bottom
04012
Top
Juhani: Nu får våra sår smaka på den turkiska polkan. Bastubadet, det är nog den sjuka kroppens och själens bästa bot här på jorden. Men ögat svider av bara tusan! Nå svid nu och värk då, desto ilsknare ger jag dig hetta i nacken. Hur är det fatt med din trut, Aapo? Juhani.—Menuda polka turca están recibiendo nuestras heridas. No existe remedio mejor que un baño de vapor para el cuerpo y el alma enfermos. Pero el ojo me escuece a más no poder. ¡Peor para ti! ¡Cuanto más escuezas y piques, más calor te pondré! ¿Cómo van tus morros, Aapo? 04012
Bottom
04013
Top
Aapo: Den blir nog mör så småningom. Aapo.—Deshinchándose poco a poco. 04013
Bottom
04014
Top
Juhani: Kläm till den och bulta på den som ryssen på sin krake, så mjuknar den nog. Men mera ånga, l'imo, eftersom ditt åliggande i kväll är att tjäna oss. - Så där, min gosse! Låt komma bara. Nog finns där hetta, nog finns där hetta! Just så, din krabat! Juhani.—Dales fuerte, como el buhonero ruso zurra a su jaca, y verás qué pronto se ablandan. Más vapor, Timo, ya que te toca servirnos esta noche... ¡Así, hijo mío, así! ¡Venga, dale más! ¡Huy, qué calor, qué calor! ¡Así, así, mi hermanito burlón! 04014
Bottom
04015
Top
Lauri: Det tar till och med i naglarna. Lauri.—Se siente el calor hasta en las uñas. 04015
Bottom
04016
Top
Juhani: Naglarna må också få sin del. Juhani.—¡Que las uñas también reciban lo suyo! 04016
Bottom
04017
Top
Aapo: Sluta upp med kastandet, pojke; annars får vi jämka oss ut härifrån alle man. Aapo.—Deja ya de echar agua o tendremos que salir de aquí pitando. 04017
Bottom
04018
Top
Eero: Prisar vi honom lite till, så är vi snart förvandlade till kol. Eero.—Animémosle un poco más y pronto estaremos carbonizados. 04018
Bottom
04019
Top
Juhani: Det är redan nog, Timo. Kasta inte mera. Kasta för helvete inte mera! - Stiger du ned, Simeoni? Juhani.—Para ya, Timo, no eches más agua. ¡Por el diablo, no eches más! 04019
Bottom
04020
Top
Simeoni: Jag stackars gosse ger mig i väg. Och ack, om ni visste varför! Simeoni.—¡Sí, ya bajo, desgraciado! ¡Ah, si supierais por qué! 04020
Bottom
04021
Top
Juhani: Säg det. Juhani.—Dínoslo. 04021
Bottom
04022
Top
Simeoni: Minns, mänska, förtappelsens ugn och bed dag och natt. Simeoni.—Hombre, piensa en el fuego eterno y reza noche y día. 04022
Bottom
04023
Top
Juhani: Sånt struntprat! Låt kroppen få om den så önskar; för ju hetare badet är, desto bättre är dess helande kraft och verkan. Det vet du fuller väl. Juhani.—¡Vaya idiotez! Dale al cuerpo lo que te pide, porque cuanto más caliente está el vapor, más eficaz es la cura; bien lo sabes. 04023
Bottom
04024
Top
Simeoni: Vems är varmvattnet i ämbaret här vid ugnsfoten? Simeoni.—¿De quién es esta agua caliente del cubo que está junto al horno? 04024
Bottom
04025
Top
Juhani: Det är mitt, sa bonn om Stockholm. Rör inte vid det. Juhani.—«Mía es la casa, Colasa». No la toques. 04025
Bottom
04026
Top
Simeoni: Jag tar en liten skvätt av det. Simeoni.—Sólo cogeré cuatro gotas. 04026
Bottom
04027
Top
Juhani: Det skall du inte göra, du din kanalje till broder, annars går det illa. Varför värmde du ej själv åt dig? Juhani.—Guárdate de cogerla como del mismo diablo. ¿Por qué no has calentado agua para ti, eh? 04027
Bottom
04028
Top
Tuomas: Vad bråkar du där i onödan? Tag från min pyts, Simeoni. Tuomas.—¿Por qué te enfadas por nada? Anda, Simeoni, cógela de mi cubo. 04028
Bottom
04029
Top
Timo: Eller från min, där under lavtrappan. Timo.—O del mío, que está ahí debajo de las gradas. 04029
Bottom
04030
Top
Juhani: Eller tag om det kniper också från mitt ämbar, men lämna åtminstone hälften kvar. Juhani.—Bueno, ya puedes coger también de mi cubo, pero deja al menos la mitad. 04030
Bottom
04031
Top
Lauri: Eero! Din tokdåre, se till att jag inte kastar dig ned från laven. Lauri.—Eero, no hagas el bestia, si no quieres rodar de cabeza por los escalones. 04031
Bottom
04032
Top
Aapo: Vad är det för konster och knep ni har för er där i vrån ni två? Aapo.—Eh, vosotros dos, ¿qué estáis haciendo en ese rincón? 04032
Bottom
04033
Top
Juhani: Vad knorrar ni där? Vasa? Juhani.—¿A qué viene tanto ruido, si puede saberse? 04033
Bottom
04034
Top
Lauri: Han blåser mig på ryggen. Lauri.—Me está soplando en la espalda. 04034
Bottom
04035
Top
Aapo: Håll dig i skinnet, Eero! Aapo.—Estáte quietecito, Eero. 04035
Bottom
04036
Top
Juhani: Heh, din snorgärs! Juhani.—¿Será quisquilla? 04036
Bottom
04037
Top
Simeoni: Eero, Eero, kommer inte ens badets mo-lande hetta dig att tänka på helvetets eld. Kom ihåg Hemmola-Juho, kom ihåg Hemmola-Juho! Simeoni.—¡Ay, Eero, Eero! ¿Es que ni el calor del vapor te hace pensar en el infierno? ¡Acuérdate de Juho de Hemmola, acuérdate de él! 04037
Bottom
04038
Top
Juhani: Han såg ju på sin sjukbädd den eldsjö, från vilken han ännu en gång räddades, och han såg den för att han alltid på bastulaven hade tänkt på helvetet, efter vad man berättade. - Men är det dagsljuset som skiner igenom knuten där? Juhani.—En su lecho de dolor vio el lago de fuego, del que se salvó gracias a que, como le dijeron, se había acordado del infierno siempre que estaba en las gradas de la sauna. Pero... ¿es la luz de la mañana la que entra por esa rendija? 04038
Bottom
04039
Top
Lauri: Klara dagsljuset. Lauri.—La brillante luz de la mañana. 04039
Bottom
04040
Top
Juhani: O din best! bastun sjunger på sista versen. Därför vare mitt husbondskaps första strävan att bygga en ny bastu. Juhani.—¡Pues sí que estamos buenos! Nuestra sauna está ya que se cae de vieja. Lo primero que pienso hacer cuando mande es construir otra nueva. 04040
Bottom
04041
Top
Aapo: En ny är sannerligen av nöden. Aapo.—La verdad es que sí, que nos hace falta una nueva. 04041
Bottom
04042
Top
Juhani: En ny, en ny utan tvekan. En bastulös gård går icke an med tanke på såväl badandet som husmorans och statargummornas barnafödsel. Ja, en rykande bastu, en skällande hund, en galande tupp och en jamande katt, de är en duktig gårds kännetecken. Ja, nog har den stök och görslor, som tar hand om vår gård. - Lite ånga till är åter av nöden, Timo. Juhani.—Y que lo digas. Necesitamos una resistente y nueva. Una granja sin sauna no vale nada; es imprescindible para bañarse y para los partos del ama y de las mujeres de los criados. Y es que una granja, si se precia de tal, necesita una sauna que eche humo, un perro que ladre, un gallo que cante y un gato que maúlle. Así pues, mucho trabajo y muchos quebrantos le esperan al que se haga cargo de nuestra finca. Oye, Timo, necesitaríamos más vapor aún. 04042
Bottom
04043
Top
Timo: Det skall du få. Timo.—Lo habrá. 04043
Bottom
04044
Top
Simeoni: Men låt oss minnas, att det är lördagsafton. Simeoni.—Pero no olvidemos que es noche de sábado. 04044
Bottom
04045
Top
Juhani: Och låt oss passa på att våra skinn inte snart hänger på sparren, som det hände med förra pigan. En fasansfull händelse! Juhani.—Y mucho ojo, no vaya a ser que nuestros pellejos cuelguen pronto de una barra, como el de aquella criada. Fue algo que da un susto al miedo. 04045
Bottom
04046
Top
Simeoni: Flickan hann aldrig till bastun i de andras sällskap, utan sölade och drönade där medan de andra redan låg och sov. Men en lördagskväll dröjde hon längre än vanligt. Man började leta efter henne; men vad hittade man av henne? Bara skinnet på sparren. Och riktigt mästerligt var det skinnet flått, där fanns håret, ögonen, öronen, munnen och till och med naglarna i behåll. Simeoni.—Sí, hombre, aquella muchacha que nunca iba a la sauna con las demás, y que aprovechaba cuando toda la gente estaba durmiendo, y que un día se entretuvo allí más que de costumbre. Entonces fueron a ver, ¿y qué es lo que encontraron? Sólo su piel en una barra. La habían despellejado con manos expertas: sólo quedaban los cabellos, los ojos, las orejas, la boca, y también las uñas. 04046
Bottom
04047
Top
Juhani: Vare den händelsen oss... Se, se, hur häftigt ryggen min suger ångan i sig! Liksom du inte fått smaka på badkvasten sedan nyåret. Juhani.—Pues que esa historia nos sirva de... ¡Mirad, mirad con qué ansia absorbe mi espalda el vapor! Como si no hubiera probado las ramas de abedul después de Año Nuevo. 04047
Bottom
04048
Top
Lauri: Men vem hade flått flickan? Lauri.—Pero, ¿quién despellejó a la criada? 04048
Bottom
04049
Top
Timo: Vem, fråga det. Vem annan än ... Timo.—¿Y tú preguntas quién? 04049
Bottom
04050
Top
Juhani: Storgubben. Juhani.—El diablo en persona. 04050
Bottom
04051
Top
Timo: Ja. Han som går omkring som ett rytande lejon. - En fasansfull händelse! Timo.—El que anda al acecho como león rugiente. ¡Oh, terrible caso! 04051
Bottom
04052
Top
Juhani: Stick du, Timo-liten, i min näve jackan från sparren där. Juhani.—Timo, alcánzame la camisa, allí, sobre la barra. 04052
Bottom
04053
Top
Timo: Den här då? Timo.—¿Cuál, ésta? 04053
Bottom
04054
Top
Juhani: Nåh! Här bjuder han Eeros lapp åt en karl. Du kan då! - Den mellersta där. Juhani.—¡No! ¿Cómo te atreves a ofrecer a un hombre la camiseta de Eero? Ésa, la que está en medio. 04054
Bottom
04055
Top
Timo: Jaså, den här? Timo.—¿Ésta? 04055
Bottom
04056
Top
Juhani: Ja, se det är jacka för en fullvuxen karl. Tack skall du ha. - En gräslig händelse, säger också jag, för att återgå till det tidigare. Men må det vara oss en påminnelse om, att ”helgdagsaftonen är den största festen”. Och så skall vi tvätta oss så rena som om vi kommit från barnmorskans flinka händer; och sedan till stugan med skjortan under armen, och den hettade kroppen må få sig riktigt frisk luft i nacken. -Jag nästan tror, att det där ögongullet mitt smått är på bättringsvägen. Juhani.—Sí, ésa. ¡Ésta sí que es una camiseta de hombre! Gracias... ¡Un caso terrible, ya lo creo! Me refiero a lo que estábamos hablando antes. No hay que olvidar que «lo mejor de la fiesta es la víspera». Y ahora vamos a lavarnos para estar tan limpios como si saliéramos de las hábiles manos de la partera, y luego volveremos a la casa con la camisa bajo el brazo, para que nuestros cuerpos calientes se refresquen al aire. Me parece que mi apreciado ojo va curándose. 04056
Bottom
04057
Top
Simeoni: Men min fot är inte på samma väg, utan värker och molar som i kokande aska. Var hamnar jag med den, stackare? Simeoni.—Pues lo que es mi pie, lejos de curarse, me duele y me atormenta como si estuviese metido en ceniza caliente. ¿Qué voy a hacer con este pie, desgraciado de mí? 04057
Bottom
04058
Top
Eero: Lägg dig vackert att sova när vi hunnit in i stugan, och be om fotsalva, och prisa sedan din Skapare, som i dag skyddat dig ”så du inte stött din fot mot stenen”, såsom vi läser i aftonbönen. Eero.—Cuando estemos en casa, vete a dormir tranquilamente y pídele al cielo un ungüento que te cure. Luego dale gracias a tu Creador por haber evitado que «tu pie tropiece contra una piedra», como dice la oración que rezamos cuando vamos a acostarnos. 04058
Bottom
04059
Top
Simeoni: Jag hör ej på dig, jag hör inte. Simeoni.—Ni caso. Me entra por un oído y me sale por otro. 04059
Bottom
04060
Top
Eero: Be då också om öronsalva. Men sätt dig i gång med detsamma, annars blir du här som byte åt fanen. Eero.—Pues pide también un remedio para los oídos. Pero, venga, muévete, o el diablo se apoderará de ti aquí mismo. 04060
Bottom
04061
Top
Simeoni: Mina öron är tilltäppta i din riktning, tillknäppta på andligt vis. Begrip det, mänska! Simeoni.—Mis oídos, quiero decir los oídos espirituales, son sordos para ti. ¡A ver si te enteras, tío! 04061
Bottom
04062
Top
Eero: Kom nu, eljes hänger ditt skinn snart på sparren, och på riktigt kroppsligt vis. Eero.—Sal de ahí si no quieres que tu piel cuelgue pronto de una barra, y esto en el sentido material. 04062
Bottom
04063
Top
Nakna och brännheta gick de från bastun till stugan; och deras kroppar glödde som solstekt björknäver. När de kommit in, satte de sig att pusta en stund medan svetten rann; och därefter klädde de småningom på sig. Men Juhani begynte nu koka salvor åt hela den sårade brödraskaran. Han ställde på elden en gammal skaftlös malmpanna, hällde i den ett stop brännvin och i brännvinet blandade han två kvarter krut, ett kvarter svavelmjöl och samma mängd salt. När detta hade kokat ungefär en timme, lyfte han koket att kallna, och salvan, som liknade en becksvart välling, var färdig. Sina sår, isynnerhet dem, som de hade i huvudet, smorde de med denna salva och strök över den med färsk, gulbrun tjära. Och då klämdes deras tänder ihop och mörknade deras anleten fasligt; så sved i såren det starka läkemedlet. Men Simeoni redde aftonmåltiden, bar till bordet sju hålkakor, en torkad nötbog och ett rågat träfat med glödstekta rovor. Men denna kväll smakade maten dem inte särskilt, och snart reste de sig från bordet, klädde av sig och lade sig ned på sina läger. Desnudos y recalentados, se encaminaron de la sauna a la casa, y sus cuerpos curtidos brillaban como la corteza de abedul requemada por el sol. Cuando estuvieron dentro, se sentaron para descansar un poco, mientras el sudor goteaba por su piel. Luego se vistieron sin prisa. Juhani se puso entonces a preparar un brebaje para curar las heridas de todos los hermanos, para lo cual puso al fuego un viejo caldero de hierro en el que echó un jarro de aguardiente, dos cuartos de pólvora, un cuarto de polvo de azufre, y otro tanto de sales. Cuando la mezcla hubo hervido cerca de una hora, la retiró del fuego y la dejó enfriar; el ungüento, pastoso y negro como la pez, se hallaba dispuesto. Los hermanos ungieron con él las heridas, poniendo especial cuidado en las de la cabeza, y las recubrieron luego con una capa de alquitrán. Permanecieron un buen rato con los dientes apretados y la cara contraída en una mueca de dolor: tal era el efecto que la enérgica pócima producía en las heridas. Luego, Simeoni fue a preparar la cena, colocando sobre la mesa siete panes redondos, un trozo de carne de buey y una fuente de nabos. Pero aquella noche no tenían el mismo apetito que de costumbre, por lo que pronto se levantaron de la mesa, se desnudaron y se fueron a acostar. 04063
Bottom
04064
Top
Natten var mörk och överallt rådde ljudlöshet och tystnad. Men plötsligt ljusnade rymden kring Jukola; bastun hade fattat eld. För så het hade Timo eldat gråstensugnen, att väggen började glöda och slutligen flammade upp i lågor, och så brann byggningen till aska, utan att någons öga såg det. Och när dagen grydde, återstod av Jukolas bastu några pyrande bränder och ugnens skinande kummel. Slutligen, vid middagstiden, vaknade även bröderna, steg upp lite friskare än föregående kväll, klädde på sig och började äta frukost, som nu smakade dem väl. Länge spisade de utan att yttra ett ord, men slutligen uppstod ett samtal om det vilda uppträdet på vägen mellan Tammisto och Toukola. La noche era oscura, silenciosa y tranquila. Pero, de pronto, los alrededores de Jukola se iluminaron. ¡La sauna estaba ardiendo! Timo había calentado tanto las piedras grises del horno que la pared empezó a calcinarse hasta que, finalmente, salió ardiendo. Y así, en la más prodigiosa paz, la caseta fue convirtiéndose en cenizas sin que nadie lo advirtiera. Al amanecer, de la sauna de Jukola no quedaban más que unos cuantos tizones candentes y los restos abrasados del horño. Por fin, hacia el mediodía, se despertaron los hermanos, se levantaron en bastante mejor estado que se habían acostado, se vistieron y se sentaron a dar buena cuenta del almuerzo, que esta vez encontraron suculento. Estuvieron largo rato come que te come, sin pronunciar palabra, hasta que acabaron hablando de la inesperada refriega que tuvo lugar en el camino, entre Tammisto y Toukola. 04064
Bottom
04065
Top
Juhani: Vi fick oss sannerligen en duktig bastu; men likt rövare rusade de på oss med störar och stakar. Men ack! hade också vi haft vapen i nävarna och ögonen öppna för faran, så sågade man allt denna dag kistbräder i Toukola by, och dödgrävaren skulle ha arbete. Men jag gav dock Kissala-Aaapeli hans andel. Juhani.—La verdad es que esos bandidos que se nos vinieron encima con palos y estacas, nos dieron una paliza de las de no te menees. ¡Maldita sea! De haberlo sabido, no nos hubieran pillado desarmados, y hoy estarían haciendo tablas para ataúdes en el pueblo de Toukola, y el enterrador no daría abasto. Pero a ese Aapeli de Kissala le di lo suyo, ya lo creo. 04065
Bottom
04066
Top
Tuomas: En vit, hårlös linje löpte från hans panna ned till nacken som vintergatan på hösthimlen. Tuomas.—Toma, como que una tira blanca y sin pelo le cruzaba la cabeza desde la frente hasta la nuca, como la Vía Láctea el cielo de otoño. 04066
Bottom
04067
Top
Juhani: Du såg det? Juhani.—¿Se la viste? 04067
Bottom
04068
Top
Tuomas: Jag såg det. Timo.—Claro que se la vi. 04068
Bottom
04069
Top
Juhani: Han har fått sitt. Men de andra, de andra. Ilerrejessus! Juhani.—Recibió su merecido. Pero los otros..., los otros... ¡Dios santo! 04069
Bottom
04070
Top
Eero: Dem hämnas vi på ända till märgen. Eero.—Tenemos que vengarnos de una manera ejemplar. 04070
Bottom
04071
Top
Juhani: Låt oss alla samfällt slå våra huvuden ihop och därur må uppstiga en plan till en makalös hämnd. Juhani.—Vamos a exprimirnos la sesera hasta que se nos ocurra un plan de venganza que no se pueda comparar. 04071
Bottom
04072
Top
Aapo: Varför dra över oss ett evinnerligt fördärv? Må vi ty oss till lag och rätt, men inte bruka egen-handsrätt. Aapo.—¿Para qué atraer sobre nosotros males eternos? Recurramos a la ley y a la justicia, y no a la fuerza de los puños. 04072
Bottom
04073
Top
Juhani: Den första Toukolabon, som jag får i mina klor, slukar jag levande med hull och hår; det är lag och rätt. Juhani.—¿Conque a la ley y a la justicia, eh? Al primer tipo de Toukola que agarre me lo como crudo, con piel y pelos. 04073
Bottom
04074
Top
Simeoni: Min arma broder! skall du någonsin ärva himmelriket? Simeoni.—¡Oh, desgraciado hermano mío! ¿Piensas alguna vez verte en compañía de los herederos del cielo? 04074
Bottom
04075
Top
Juhani: Vad bryr jag mig om himlen, ifall jag inte får se Tuhkala-Mattis blod och träck! Juhani.—¡Me río yo del cielo si no puedo ver a Matti de Tuhkala chorreando sangre y con las tripas fuera! 04075
Bottom
04076
Top
Simeoni: Ve dig vidunder, ve dig! Man måste gråta. Simeoni.—¡Monstruo, que eres un monstruo! Vas a hacerme llorar. 04076
Bottom
04077
Top
Juhani: Gråt du för att katten är död, men inte för min skull. Hmhm! Jag skall göra korv av dem. Juhani.—Llora si quieres por la muerte del gato, pero no por mí. ¡Bah! ¡Lo haré salchichas! 04077
Bottom
04078
Top
Tuomas: Detta sargande skall jag en gång hämnas, det lovar och svär jag. Så gör ju bara en varg. Tuomas.—Juro y prometo que algún día me las pagará esa mala bestia. Sólo los lobos tratan así a la gente. 04078
Bottom
04079
Top
Juhani: En galen varg. Jag svär samma ed. Juhani.—Los lobos rabiosos. Yo también lo juro. 04079
Bottom
04080
Top
Aapo: Den hämnden återfaller på vår egen nacke; men lagens dom straffar dem och belönar oss. Aapo.—Esa venganza se volvería contra nosotros; en cambio, una sentencia legal los castigaría y nos compensaría. 04080
Bottom
04081
Top
Juhani: Men lagen får ej deras ryggar att lida för dessa sår, som vi fått. Juhani.—Ya. Pero la ley no les zurraría la badana para aliviarnos de las heridas que nos causaron. 04081
Bottom
04082
Top
Aapo: Desto mera deras penningpungar och ära. Aapo.—Pero se resentirán sus bolsillos y su honor. 04082
Bottom
04083
Top
Simeoni: Låt oss slå ur hågen den blodiga hämnden, och ty oss till lagen. Så lyder min önskan, fastän tingshusets liv och leverne väcker fasa inom mig. Simeoni.—Desistamos de tomar una venganza sangrienta y acudamos a la ley. Esto opino yo, aunque no me hacen ninguna gracia los trapícheos de los tribunales. 04083
Bottom
04084
Top
Juhani: Vad det anbelangar, så blir inte denna gosse så värst villrådig ens på det stället. Visserligen dunkar mitt hjärta lite, när vi för första gången står inför den höga rättens bord, men en fullvuxen karl rycker snart upp sig igen. Jag minns än, efter det jag vittnat för Koivulas Kajsa-stackare, som sökte underhåll för sitt barn, ja jag minns hur jaktfogden skrek: ”Juhani Juhanisson Jukola, från Toukola by!” Juhani.—Si a eso vamos, no seré yo quien caiga en la trampa. La verdad es que uno tiembla de pies a cabeza cuando se presenta por primera vez ante el tribunal; pero si tiene coraje, pronto se rehace. Todavía me acuerdo de cuando me citaron como testigo en el caso de esa pobre Kaisa de Koivula, que reclamaba una pensión alimenticia para su hijo, y recuerdo cuando el comisario gritó: «¡Juhani, hijo de Juhani de Jukola, del pueblo de Toukola!» 04084
Bottom
04085
Top
Timo: ”Och hans yngre broder Timoteus!” Jag var ju också där; och Kajsa fick också en pappa åt sitt barn så det small. Jag var ju också vittne, Juhani. Timo.—«Y su hermano menor, Timoteo», porque yo también estaba allí, mira tú por dónde. Y a Kaisa le designaron un padre para su hijo. Yo también fui testigo, Juhani. 04085
Bottom
04086
Top
Juhani: Ja visst, ja visst! Och där var då fullt med folk i farstun, trappan och ute på gården. Jag satt i farstun och språkade med Tammisto-Kyösti om vad och på vilket vis gossen skulle yttra sig inför lagen. Jag talte som bäst livligt med honom, plockande på hans rockknapp så här, på det här viset, när jaktfogden eller vargkallarn skrek med så hög röst, att mångas ögon och öron flög upp i vädret: ”Juhani Juhanisson Jukola, från Toukola by!” Juhani.—¡Pues claro, hombre, claro! Y todo estaba lleno de gente, el vestíbulo, la escalera, la sala... Yo estaba en la antesala, discutiendo con Kyösti de Tammisto sobre cómo se debía hablar ante la justicia. Estábamos en plena conversación, yo tirándole de los botones de la levita, así, mira, cuando el comisario, ese cazalobos, gritó en voz tan alta que todo quisque levantó los ojos y abrió las orejas: «¡Juhani, hijo de Juhani de Jukola, del pueblo de Toukola!» 04086
Bottom
04087
Top
Timo: ”Och hans yngre broder Timoteus!” Och visst fick, tamme hundan, Kajsa en pappa åt sitt barn! Timo.—«Y su hermano menor, Timoteo!» Y entonces, ya ves lo que son las cosas, Kaisa tuvo un padre para su hijo. 04087
Bottom
04088
Top
Juhani: Det fick hon. Juhani.—Sí que lo tuvo. 04088
Bottom
04089
Top
Timo: Fastän man inte lät oss avlägga ed. Timo.—Aunque no se nos tomó juramento. 04089
Bottom
04090
Top
Juhani: Man lät inte, det är sant; men vårt allvarliga och redbara tal verkade mycket. Juhani.—No, no juramos, aunque nuestra declaración firme y verdadera fue tenida muy en cuenta. 04090
Bottom
04091
Top
Timo: Och våra namn har i protokoll och suppliker gått ända till kejsaren, heh! Timo.—Y nuestros nombres, que quedaron escritos en los papeles, han llegado en los protocolos y en las suplicatorias nada menos que hasta el emperador, fijaos. 04091
Bottom
04092
Top
Juhani: Det är klart det. - Så skrek jaktfogden, och då skalv det till lite i gossens hjärteskinn, men snart var han inne i saken och vräkte ur sig sanningens orubbliga ord som självaste aposteln, utan att fästa sig vid hela tingslagets skratt och flin. Juhani.—Así es. Pues como iba diciendo, el comisario gritó mi nombre, y entonces sentí que el corazón se me encogía; pero pronto se me levantó el ánimo y dejé que por mi boca, como por la de un apóstol en persona, saliera el lenguaje inalterable de la verdad, dándoseme una higa los dimes y diretes y las risitas y sonrisitas de toda la audiencia. 04092
Bottom
04093
Top
Timo: Så går det till vid tingen; och allt går väl. Men nog drar man där ändå i en och annan draglina och slår ett och annat krokben. Timo.—Así, así es como le lían a uno en la sala del tribunal, y todo sale a pedir de boca. Aquello está lleno de nudos corredizos y de zancadillas. 04093
Bottom
04094
Top
Juhani: Det är sant; men rätten och sanningen snappar ändå sist och slutligen med våld till sig segern efter många konster. Juhani.—Tienes razón; pero el derecho y la verdad siempre salen a flote, a pesar de todas las artimañas. 04094
Bottom
04095
Top
Timo: Efter många konster och knep; så är det; om inte självaste fanken är sakförare, han som gör natt till dag och dag till natt och den svarta tjäran till surmjölk. - Men saken kunde ordnas lika bra på annat sätt. Varför ställde inte Gud rättsskipandet på en hållbarare och riktigt stadig grund här i världen? Varför vittnen, svåra förhör och de lagfarnas finter? Detta vore enligt min åsikt den genaste vägen till rätt och sanning när saken tyckes skum, och man inte kan utgrunda den: Hela tingslaget, med domaren själv i spetsen, stiger ut på gården, där kommissarien eller jaktfogden blåser i ett väldigt stort näverhorn, som skulle kallas tingshorn; i det skulle han tutande blåsa några gånger med tratten vänd mot himmelens höjder. Men då skulle himlen öppna sig och rättvisans ängel uppenbara sig för allt folket, frågande med hög röst: ”vad önskar kommissarien”, och kommissarien skulle i sin tur fråga ängeln med hög, ropande röst: ”är den anklagade mannen skyldig eller oskyldig?” Då skulle den förklarade ängeln giva ett svar, på vars rättvisa ingen behövde tvivla och enligt vilket man borde låta mannen gå i Herrans namn eller låta honom få stryk med råga. Sålunda, tror jag, skulle allt ordna sig. Timo.—Sí, a pesar de tantos trucos y laberintos, a menos que el mismo diablo se meta a abogado y convierta la noche en día y el día en noche, y el alquitrán negro en leche cuajada. Pero una cosa es lo mismo de buena que dos, y así, ¿por qué no habrá establecido Dios las decisiones de la justicia en una base mucho, mucho más sólida? ¿Qué falta hacen los testigos y los interrogatorios liosos y todos los chanchullos de los hombres de leyes? A mi parecer, tendría que haber un camino mucho más recto hacia la justicia y la verdad cuando un caso se presenta oscuro y no hay modo de aclararlo. Veréis. Todo el tribunal, encabezado por el juez, saldría de la sala, donde el comisario o el montero haría sonar un cuerno de abedul, que se llamaría la trompeta del tribunal, dirigiendo la boca hacia las altas estancias del Señor. Entonces el cielo se abriría y el ángel de la justicia se aparecería a todo el pueblo y preguntaría en voz alta: «¿Qué quiere el comisario?» El comisario contestaría con voz retumbante: «¿El acusado es inocente o culpable?» Y entonces el ángel iluminado pronunciaría una sentencia que todos acatarían sin rechistar, y el acusado se iría bajo la protección del Señor o le sacudirían la badana. Creo que así todo marcharía bien. 04095
Bottom
04096
Top
Juhani: Varför så mycket kommando och honnör? Hör på hur jag har funderat ut saken. I Skaparens ställe skulle jag ha ordnat det så här: Den anklagade mannen må bekräfta sina ord med ed, med en helig ed, och svär han rätt, så må han som en fri man marschera hemåt igen, men skulle det roa honom att komma stickande med en lögn, så må den maskätna marken öppna sig under honom och sluka honom ned i helvetet. Där har ni rättvisans rakaste väg. Juhani.—¿Y para qué tantas ceremonias y ringorrangos? Os diré cómo arreglaría yo el asunto. Si yo fuese el Creador, haría lo siguiente: el acusado declararía ser cierto lo que ha dicho, bajo juramento solemne. Si dijese la verdad, podría irse a casa; pero si se le viniese a la cabeza decir mentiras, la agusanada tierra se abriría bajo sus pies y se lo tragaría el infierno. Éste sería el camino más derecho hacia la verdad. 04096
Bottom
04097
Top
Aapo: Den konsten kunde kanske gå an, men allt är måhända bäst såsom det en gång bestämdes av själva visdomens fader. Aapo.—Sí, podría emplearse ese sistema, pero tal vez esté mejor como lo ha dispuesto el Padre que todo lo sabe. 04097
Bottom
04098
Top
Juhani: Bäst. Här står vi sönderrivna, skorviga, enögda som hankatter i mars månad. Är detta ljuvligt? Anamma! denna värld är den största dårskap som finns under solen. Juhani.—¿Mejor? ¿Y tenemos más mataduras y arañazos en nuestro cuerpo que los gatos en marzo? ¿Es bonito esto? ¡Un cuerno! ¡Este mundo es lo más estúpido que puede verse bajo el sol! 04098
Bottom
04099
Top
Simeoni: Så har han ställt det, Herren, ty han vill pröva mänskobarnens troskraft. Simeoni.—Así lo ha dispuesto Dios todo, para probar la fuerza del hombre en la fe. 04099
Bottom
04100
Top
Juhani: Troskraft! Han prövar och utröner, men för hans prövningars skull färdas själar tätt som mygg in i den evinnerliga bastun; dit jag inte ville sända en orm ens, jag, så syndig jag än är. Juhani.—¡La fuerza en la fe! El Señor prueba, examina, y con todos sus exámenes vuelan las almas como mosquitos a los castigos eternos, allí donde yo no enviaría ni una serpiente, aunque, ¡pobre de mí!, soy un miserable pecador. 04100
Bottom
04101
Top
Tuomas: En hård lek är detta liv och denna värld. Det finns föga hopp för någon att få samma lott som tillföll Josua och Kaleb bland sexhundratusen män. Tuomas.—La vida y el mundo son un mal juego. Pocas esperanzas de salvación le quedan a uno, si los elegidos no son hoy más numerosos que Josué y Caleb entre los seiscientos mil hombres. 04101
Bottom
04102
Top
Juhani: Rätt! Vad är då detta liv? Helvetets farstu. Juhani.—Dices verdad. Pero, entonces, ¿qué es esta vida? ¡La antesala del infierno! 04102
Bottom
04103
Top
Simeoni: Juhani, Juhani, håll styr på din tanke och tunga! Simeoni.—¡Ay, Juhani, Juhani! ¡Vigila tu alma y pon freno a tu lengua! 04103
Bottom
04104
Top
Juhani: Ett färdigt helvete, säger jag, om jag riktigt ställer mig på tvären. Jag är ju här den lidande själen, och Toukolas gossar är djävlar med tjugor i nävarna. Onda andar är mänskorna mot oss. Juhani.—El infierno completo, digo, si me dejo llevar por mi peor humor. Yo soy aquí un alma en pena, y esos miserables de Toukola son verdaderos diablos con el tridente en la mano. Los hombres son para nosotros espíritus malignos. 04104
Bottom
04105
Top
Aapo: Låt oss lite stiga in i vårt eget bröst. Mänskornas vrede har vi måhända själva tänt och hållit vid liv. Låt oss minnas hur vi väsnats i deras rovland och ärtåkrar, vid våra metarfärder trampat höet på deras åstränder, ofta skjutit björnar som de inringat och gjort andra liknande konster, utan att bry oss om lagens hot och samvetets röst. Aapo.—Adentrémonos en nuestro pecho. Puede ser que nosotros mismos hayamos provocado y mantenido el odio de los hombres. Recordemos cómo hemos asolado sus campos de nabos y sus sembrados de guisantes y pisoteado el heno de las orillas en nuestras excursiones de pesca, y cómo matábamos los osos que ellos habían acorralado, y cometimos otras muchas vilezas sin preocuparnos de las amenazas de la ley ni de la voz de nuestra conciencia. 04105
Bottom
04106
Top
Simeoni: Vi har ju retat himlen och jorden. Ofta när jag lägger mig och minns vår ungdoms okynnes-dåd, sticker samvetets eldiga svärd riktigt ont i mitt bröst, och det känns som hörde jag ett underligt brus som ett fjärran, suckande regn, och som om en dyster röst dessutom viskade i mitt öra: ”Guds och mänskornas suckan för Jukolas sju bröders skull.” Undergången hotar oss, bröder, och lyckans stjärna glimrar inte för oss innan förhållandet mellan oss och mänskorna kommit på bättre fot. Varför skulle vi då ej gå och be om förlåtelse, lovande härefter leva på annorlunda vis. Simeoni.—Hemos agraviado al cielo y a la tierra. Muchas veces, al acostarme pensando en las diabluras de nuestra juventud, siento traspasado mi pecho miserable por la espada flamígera de la conciencia, y me parece escuchar un lejano murmullo, como el de la lluvia lejana y susurrante, y una voz temible me dice al oído: «Es el llanto de Dios y de los hombres por los siete hijos de Jukola.» Hermanos, la perdición nos espera, y la estrella de la felicidad no brillará para nosotros hasta que no corrijamos nuestras relaciones con los demás. ¿Por qué no vamos a pedir perdón, prometiendo vivir en adelante de otra forma? 04106
Bottom
04107
Top
Eero: Jag ville gråta blott jag kunde. Simeoni, Simeoni! ”det fattas inte mycket att du ej...” ja, det fattas inte mycket. ”Men gå för denna gång din väg.” Eero.—Lloraría si supiera, ay, Simeoni, Simeoni. «Por poco más...». Sí, por poco más. «Pero, por ahora, retírate». 04107
Bottom
04108
Top
Simeoni: Ja, ja, vi ser det allt på yttersta dagen. Simeoni.—Bueno, bueno. El último día nos veremos, seguro. 04108
Bottom
04109
Top
Timo: Månne mitt huvud skulle böja sig till att be om förlåtelse. Det tror jag inte. Timo.—¿Agachar la cabeza para pedir perdón? No creo que pudiera hacerlo. 04109
Bottom
04110
Top
Tuomas: Inte så länge korpen är svart. Tuomas.—Nunca jamás, mientras el cuervo sea negro. 04110
Bottom
04111
Top
Eero: ”När vi till domen kommer”, sker alltså det undret. Då är korpen vit som snö, såsom sjunges i visan om den glada gossen och kära mor. Gärna för mig må de sista resterna malas i kvarntruten, innan vi här börjar bönfalla. Eero.—En eso llegará el Día del Juicio, porque entonces el cuervo será blanco como la nieve, como dice la canción del niño alegre y su adorada madre. Por mi parte, prefiero no rogar hasta que quememos el último cartucho. 04111
Bottom
04112
Top
Juhani: Tro mig, Simeoni, det går inte an att ideligen betrakta hur det är fatt med vår själ, ständigt minnas det där brinnande innanmätet, djävulen och smådjävlarna. Sådana tankar gör antingen mannen virrig i skallen eller virar repet om hans hals. - Våra forna vildsintheter bör egentligen mera hållas för ungdomsdårskaper än som synder i strängare bemärkelse. Och för det andra, så har jag kommit till den tron och förvissningen, att man här allt emellanåt måste sluta sina ögon, och inte låtsas se vad man ser och veta vad man vet. Så måste en man handla om han med pälsen hel önskar slippa ur livets trämortel. - Låt bli att glo; inte behöver man alls glo här. - Jag menar dessa mindre synder mot Gud, men ej mot min granne. Nabon är snarstucken, lättsårad och behöver sin läxa liksom jag; men Gud är en långsint och barmhärtig man, och förlåter alltid till sist, om vi med redbart hjärta ber till honom. Ja, ja, jag menar som så: det går inte alltid och allestädes an att på en hårsmån när jämföra våra egna dåd och våra små kanaljekonster med Guds ord och bud, utan bäst är att hålla sig där mittemellan. Grövre synder bör vi undvika, för allan del, säger jag, och be om ögonsal-va, men de mindre, nämligen mindre mot Gud, bör vi inte alltid träda på samvetets metkrok, utan stå där mittemellan, mittemellan. Juhani.—Créeme, Simeoni, a nada conduce andar preocupándose por la salud del alma y pensar siempre en el diablo y los diablejos. Esas ideas pueden volverte majareta o ponerte la soga al cuello. Hay que considerar nuestras pasadas locuras como juegos y travesuras propios de la juventud, más que como verdaderos pecados. Además, he llegado a convencerme de que en este mundo hay que cerrar muchas veces los ojos y hacerse el distraído, como si uno no viera lo que ve y supiera lo que sabe. Hay que hacerlo así para salir del atolladero de la vida. No abráis tanto los ojos, que no hace falta. Me refiero a los pecados de poca monta contra Dios, más que a los cometidos contra los hombres, porque el prójimo y el vecino también tienen que ir de tapadillo por la vida. Pero Dios sabe contener su cólera, por lo que siempre perdona a quien se lo pide con corazón sincero. O sea, que yo creo que no siempre es menester comparar siempre y en todo lugar y con tanto detalle nuestras acciones y bellaquerías con la palabra de Dios y sus mandamientos, sino que es preferible mantenerse en el justo medio. Evitemos, pues, los pecados muy gordos e imploremos un bálsamo para nuestros ojos. Y en cuanto a los pecados Venlales, los que van dirigidos contra Dios, por supuesto, no es preciso que cebemos con ellos el anzuelo de nuestra conciencia. El medio, el justo medio es lo que importa. 04112
Bottom
04113
Top
Simeoni: Store Gud! just så där viskar satan i mänskans öra. Simeoni.—¡Oh, gran Dios! Ya veis lo que Satanás susurra al oído de los hombres. 04113
Bottom
04114
Top
Timo: Just som när Ollis mora i brännvinstörsten dukar opp lögnhistorier för Mäkelä-moran. Timo.—Igualito que las peroratas que la mujer de Olli le suelta a la señora de Mäkelä cuando no pueden reprimir su afición a la bebida. 04114
Bottom
04115
Top
Aapo: Juhani yttrade några ord, som jag med förundran och förtrytelse åhörde. Broder, lär oss Guds bud på det viset? Lärde vår mor oss på det viset? Ingalunda! En står inför Gud som tusen och tusen som en. Varför käxar du då om mindre synder, om mittemellan, försvarande att man tjänar två herrar. Säg ut, Juhani: vad är synd? Aapo.—Juhani ha pronunciado algunas palabras que me han dejado perplejo e indignado. ¿Es eso, hermano, lo que nos enseñan los mandamientos de Dios? ¿Así nos ha educado nuestra madre? ¡No, por cierto! Para Dios, una cosa es como mil y mil como una. ¿Qué enredo es ése de pecados Venlales y justo medio, eso de servir a dos amos a la vez? Dime, Juhani, ¿qué es el pecado? 04115
Bottom
04116
Top
Juhani: Vad är sanning? du Jukolas Salomo, herr jubelmagister och Paavo-gubbe från Savolaks? ”Vad är synd?” Ah! ”Vad är synd?” Se hur klokt frågat, märkvärdigt klokt. ”Nog finns det huvud på våran pojk”, finns sannerligen. Ja, vem vill ännu yttra sig? ”Vad är synd?” Ahah! Vad är sanning? frågar jag. Juhani.—¿Qué es la verdad? ¡Oh, tú, Salomón de Jukola, señor licenciado y Viejo Paavo de Savonia! «¿Qué es el pecado?». Vamos, dime, «¿qué es el pecado?». He aquí una pregunta inteligente a más no poder. «Le hierve la sesera a nuestro niño», ya lo creo. Sí, ¿quién tiene algo más que decir? ¡Que qué es el pecado! ¡Je, je! ¿Qué es la verdad?, pregunto yo. 04116
Bottom
04117
Top
Tuomas: Varför konstrar och krumbuktar du dig, gosse? Vet att den lära, som du förkunnade, är hin ondes lära. Tuomas.—¿Por qué divagas y te escurres así, hijo? Debes saber que la doctrina que nos has expuesto es la del espíritu del mal. 04117
Bottom
04118
Top
Juhani: Jag skall berätta er ett levande exempel, som kraftigt försvarar min tro. Tänk på kyrkbyns förra garvare. Mannen kom på underliga tankar om sin själ, synden och de värdsliga ägodelarna, och började ändra på mycket i sitt forna liv. Sålunda slutade han plötsligt med att ta emot och ge ut skinn på sön- och helgdagar, utan att bry sig om hur viktigt bonden ansåg det vara att på samma resa kunna uträtta tvenne saker. Fåfängt varnade hans vänner honom, när de märkte att hans arbete minskades dag för dag, men att det ständigt ökades hos hans yrkesbröder i granngården. Den galna mannen svarte alltid bara: ”mina händers arbete välsignar Gud nog, om ock det funnes mindre av det, men han, som nu tror sig rycka brödbiten ur munnen på mig, han skall slutligen skörda förbannelse i sin pannas svett, enär han ej håller Herrens sabbat i helgd.” Så yttrade han, där han gick och stollades på helgdagarna med psalmboken i näven, ögonen runda i skallen och håret på ända som Pommi-Pietaris lugg. Men hur gick det slutligen med mannen? Det vet vi. Snart nog fick han i sin hand det tyngsta träet, tiggarstaven kom i hans hand, och hans väg blev kronans långa teg. Nu traskar han från by till by och tömmer glasen, när han blott kan. En gång träffade jag honom på Kanamäki ås vid vägkanten; där satt han på sin kälkes sidobrä-de, och den arma mannen var mycket full. Hur är det fatt med er, garvare? frågte jag; ”det är som det är”, svarte han och bligade ett tag styvt på mig. Men jag frågte honom ytterligare: hur mår mäster nu egentligen? - ”Jag mår som jag mår”, yttrade han åter och begav sig i väg, skuffande kälken framför sig och lallande något slags tokig visa. Så var det med hans slut. Men den andra garvaren? Han blev rik så det förslog och som en rik och lycklig man dog han. Juhani.—Deseo poneros un ejemplo vivo que confirma lo que creo. ¿Os acordáis del viejo curtidor del pueblo? Después de atiborrarse la cabeza con las ideas más raras sobre el alma, sobre el pecado y del Mammón de este mundo, el pobre cambió por completo de vida. De pronto decidió no entregar ni recibir pieles los domingos, y eso sabiendo lo importante que es para un campesino matar dos pájaros de un tiro. En vano le aconsejaron sus amigos al notar que cada día tenía menos trabajo, mientras que su vecino colega no daba abasto. El necio respondía siempre: «Dios bendecirá el trabajo de mis manos, aunque disminuya; en cuanto al que presume de quitarme ahora el pan de la boca, acabará segando maldiciones con el sudor de su frente, porque no santifica el día del Señor.» Así hablaba el desgraciado, que, eso sí, se pasaba todos los domingos sin dar golpe, con el Libro de los Salmos en la mano, los ojos perdidos y el cabello tieso como el de Pietari de Pommi. ¿Y qué le pasó al fin? Ya lo sabemos. Hubo de coger el bastón de mendigo, que es el más pesado que haya, y echarse a los caminos. Y ahora va de pueblo en pueblo, emborrachándose siempre que puede. Yo me lo encontré un día en la loma de Kanamáki, a orillas del camino, sentado en el banco de su trineo, con una tajada de miedo. «¿Cómo van sus negocios, curtidor?», le pregunté. «Tirando», me contestó con una mirada embrutecida. Y le volví a preguntar: «¿Cómo va esa salud, maestro?» «Tirando», me contestó, y prosiguió la marcha empujando el trineo delante de él mientras tarareaba una canción estúpida. En esto paró su vida, mientras que el otro curtidor hizo fortuna y murió rico y feliz. 04118
Bottom
04119
Top
Aapo: En trångbröstad tro och andlig högfärd fördärvade garvaren, och så sker med alla hans likar. Men hur som helst, så är din tro en falsk tro och lära. Aapo.—Su poca fe y su orgullo espiritual fueron la causa de la ruina del curtidor, y lo mismo les pasará a los que hagan como él. Pero tu doctrina es falsa doctrina, y tu fe falsa fe. 04119
Bottom
04120
Top
Simeoni: Falska profeter och världens sista stunder. Simeoni.—¡Los falsos profetas y el final del mundo! 04120
Bottom
04121
Top
Timo: Han vill locka oss över till turkarnas tro. Men inte rubbar du mig; för jag är säker och stark, säker och stark som yxögat. Timo.—Juhani quiere convertirnos a la fe de los turcos; pero de mí no obtendrás nada, porque soy sólido y firme como el ojo del hacha. 04121
Bottom
04122
Top
Juhani: Ro hit, Tuomas, med den där brödhalvan där på bordsändan. - Falska profeter! Jag frestar ingen till synd och orättfärdighet, och själv skulle jag inte bestjäla skomakaren på en syl ens och inte skräddarn på ett nålsöga. Men mitt hjärta gnistrar, då min mening alltid vrids till det värsta, görs becksvart, fastän det kunde förslå med en svartbrun färg. Juhani.—Tuomas, alcánzame ese medio pan que está en el extremo de la mesa. ¿De manera que «los falsos profetas», eh? No quiero arrastrar a nadie al pecado y a la maldad, y por lo que a mí se refiere, sería incapaz de robarle una lezna a un zapatero ni una aguja a un sastre. Pero me cabreo cuando veo que mis intenciones se malean siempre y que, siendo apenas morenas, se hacen negras como la pez. 04122
Bottom
04123
Top
Aapo: Du talade så tydligt, prövade saken så från paragraf till paragraf och från gren till gren, att man inte kunde missförstå det. Aapo.—Has hablado con tal claridad que no se te puede malentender, pues planteaste el asunto punto por punto, párrafo por párrafo. 04123
Bottom
04124
Top
Timo: Jag sätter mitt huvud i pant på att han ville få oss över till turkarnas tro. Timo.—Me juego la cabeza a que quería convertirnos a la fe de los turcos. 04124
Bottom
04125
Top
Simeoni: Gud nåde honom! Simeoni.—¡Dios se apiade de él! 04125
Bottom
04126
Top
Juhani: Håll käft, och det strax på fläcken! Att be lill Gud för min skull, förmana mig som en blackögd präst, det går inte an. För jag har just lagom med förnuft, fastän jag inte är idel klokskap, som till exempel den där våran Aapo. Juhani.—¡Callaos de una vez! No soporto que ruegues a Dios por mí y me eches prédicas como pastor de ojos de cordero. Todavía me queda un poco de buen sentido, aunque no sea yo un ejemplo de sabiduría como nuestro Aapo. 04126
Bottom
04127
Top
Aapo: Gunås! tillräckligt klok är ju inte jag heller! Aapo.—¡Pobre de mí! Mucho me falta para ser sabio, bien lo sabe Dios. 04127
Bottom
04128
Top
Juhani: Idel klokskap, idel klokskap! Och täpp du lill din matglugg, annars ger jag dig på trynet med det här bogbenet och det lite bättre än i går. Så säger jag och slutar äta, eftersom min säck är full. Juhani.—Sí, un ejemplo de sabiduría, y cierra la boca si no quieres que te la cierre yo de un puñetazo y te quede peor que ayer, te lo advierto. ¡Puaff! Y dejo de tragar porque ya tengo la andorga llena. 04128
Bottom
04129
Top
Timo: Jag går i god för, att vi är mätta som bromsar alle man. Timo.—Me parece que todos estamos hartos como abejorros. 04129
Bottom
04130
Top
Eero: Men varför ser jag inte bastun? Eero.—Ahora que me doy cuenta, ¿dónde está la sauna, que no la veo? 04130
Bottom
04131
Top
Juhani: Vad skulle en så där kort en som inte läcker över gärdsgården? - Men - bastun har ju gått ål helvete! Juhani.—¿Qué puede ver una peonza como tú? Pero... ¡si se ha ido al quinto infierno! 04131
Bottom
04132
Top
Eero: Nädå, men till himlens höjder i en eldvagn. Eero.—Nada de eso: al cielo sobre un carro de fuego. 04132
Bottom
04133
Top
Juhani: Kan den verkligen ha brunnit? Juhani.—¿Se habrá quemado? 04133
Bottom
04134
Top
Eero: Vad vet jag, och vad har jag med det att göra? Det är Jukolas husbonns bastu men inte min. Eero.—¡Qué sé yo! No es cosa que me importe, puesto que es la sauna del amo de Jukola y no la mía. 04134
Bottom
04135
Top
Juhani: Också Eeros kropp badade i går kväll, ifall jag inte minns orätt. Ja, ja, allt vilar ständigt på husbondens axlar, det är min tro. Men vi skall gå och titta. Var är min mössa? Vi skall gå och titta, bröder. Det anar mig att vår bastu ligger i aska. Juhani.—Pero, si no me engaño, el cuerpo de Eero tomó en ella un buen baño ayer. Claro, claro, es muy bonito echarlo todo a la espalda del amo. Vamos a ver qué ha pasado. ¿Dónde está mi gorro? Pues sí, hermanos, observo que nuestra sauna ha quedado reducida a cenizas. 04135
Bottom
04136
Top
De gick för att se hur det var fatt med bastun. Därav befanns numera återstå blott ett svart röse och en rykande ruin. Och bröderna betraktade en stund denna förödelsens avbild med pinsamma känslor, och återvände slutligen tillbaka till sitt pörte. Som sista man stegade Juhani med ett par gångjärn i näven, som han ilsket slängde på bordet. Salieron a ver qué había sido de la sauna y comprobaron que no quedaban de ella más que las paredes ennegrecidas del horno y los escombros humeantes. Llenos de pena, contemplaron los hermanos aquel cuadro desolador, y finalmente volvieron a la casa. Juhani entró el último con dos goznes que tiró muy enfadado sobre la mesa. 04136
Bottom
04137
Top
Juhani: Ja, nu är Jukola gård utan bastu. Juhani.—¡Bueno! Ya está Jukola sin sauna. 04137
Bottom
04138
Top
Eero: ”Och en gård utan bastu går inte an”, sade Juhani. Eero.—Juhani dijo que una granja sin sauna no es nada. 04138
Bottom
04139
Top
Juhani: Het eldade Timo den kära ugnen och till aska förvandlades de älskade sparrarna och väggarna, i vilkas skydd vi alla har stigit fram i världens ljus. Timo eldade ugnen väl kraftigt, säger jag. Juhani.—Timo se excedió calentando aquel querido horno y en cenizas se convirtieron las adoradas vigas ennegrecidas y las paredes a cuyo resguardo todos vimos la luz. Digo que Timo caldeó mucho la sauna. 04139
Bottom
04140
Top
Timo: Enligt din befallning, enligt din befallning; nog vet du det. Timo.—Pero fue por orden tuya, y tú lo sabes. 04140
Bottom
04141
Top
Juhani: Jag ger fanken i dina befallningar, men vi är män utan bastu, och det är en pinsam historia; husbyggen ökar ej brödet. Juhani.—¡Vete al diablo con la orden! Menuda gracia habernos quedado sin sauna. ¡Con el trabajo que cuesta construir una! ¡Y la construcción no es precisamente lo que da pan! 04141
Bottom
04142
Top
Aapo: En pinsam sak; men bastun var dock gammal, knutarna fulla med hål; och själv beslöt du ju i går att snarligen bygga en ny. Aapo.—Sí que es un fastidio, sí. Pero la pobre era vieja y tenía las esquinas llenas de rendijas. Tú mismo dijiste ayer que teníamos que construir una nueva. 04142
Bottom
04143
Top
Juhani: Visserligen var den gammal och dess stockar genomrökta ända till kärnan, men nog skulle der, ha hängt ihop ännu ett år eller två. Gården har inte råd att förlora på bastubyggen; åkrarna, åkrarna bör man först hugga klorna i. Juhani.—No niego que era vieja y que los troncos estaban requemados hasta la médula; pero hubiera aguantado aún un par de años más. La granja no tiene medios para meterse en construcciones. Habrá que empezar por los campos. 04143
Bottom
04144
Top
Tuomas: Åkrarna får allt reda sig utan dig liksom i somras den väldiga Däldängen, vars granna hö vi lät vissna utan en enda sväng på lien. Men det var din egen vilja. Alltid, när jag påminte dig om dess ned-mejning, svarte du: ”inte ska vi gå riktigt ännu; höet växer så det knakar.” Tuomas.—Contigo les pasará a los campos lo mismo que le pasó el verano pasado a la hermosa pradera de Aroniitty, donde echamos a perder aquel heno que daba gloria mirarlo, sin que recibiera un solo golpe de hoz. Ésa fue tu voluntad. Sin embargo, cuando te recordaba aquella siega, tú contestabas: «Todavía estamos a tiempo, aún crece la hierba; se la oye crecer.» 04144
Bottom
04145
Top
Juhani: Det är en gammal historia och bättras inte av att du käxar om den. Däldängen växer bara grannare nästa sommar. - Men vad är det för en karl, som där på åkern stegar mot vår gård? Juhani.—Ésa es ya una historia vieja, y tu palabrería no remediará lo hecho. El año que viene crecerá el heno más abundante. Pero... ¿quién es ese hombre que se acerca a nuestra casa por allí, por el campo? 04145
Bottom
04146
Top
Tuomas: Nämndeman Mäkelä. Vad vill den karlen? Tuomas.—Es el asesor Mäkelä. ¿Qué tripa se le habrá roto? 04146
Bottom
04147
Top
Juhani: Nu är jäkeln lös. I kronans namn kommer han, och för det där förbannade slagsmålet som vi hade med Toukolaborna. Juhani.—El diablo anda suelto. Seguro que viene en nombre de la ley a causa de la maldita pelea con esos bigardos de Toukola. 04147
Bottom
04148
Top
Aapo: I den senare drabbningen står lagen på vår sida, men vad den föregående beträffar bör vi ta oss i akt. Låt mig lägga ut saken för honom. Aapo.—Por lo que se refiere a la última trifulca, la ley está a nuestro favor; pero si se trata de la agarrada anterior, hay que ir con pies de plomo. Dejad que yo le exponga la situación. 04148
Bottom
04149
Top
Juhani: Men jag, äldst av oss bröder, vill också ha mitt ord med i laget, när det är fråga om allas bästa. Juhani.—Como hermano mayor que soy, quiero tener también voz, puesto que se trata de nuestro interés común. 04149
Bottom
04150
Top
Aapo: Men akta dig, att du inte pratar oss i säcken, ifall det lite liksom skulle bli fråga om krumbukter. Aapo.—Está bien, pero procura no comprometernos; será mejor obrar con un poco de astucia. 04150
Bottom
04151
Top
Juhani: Nog vet jag. Juhani.—Lo sé. 04151
Bottom
04152
Top
Mäkelä steg in, en förträfflig och välvillig nämndeman. Han kom dock i ett annat ärende än det som bröderna gissade på. Entró Mäkelä, el competente y benévolo asesor. Su visita se debía a otra causa muy distinta de la que suponían los hermanos. 04152
Bottom
04153
Top
Mäkelä: Goddag! Mäkelä.—¡Buenos días! 04153
Bottom
04154
Top
Bröderna: Goddag! Los hermanos.—¡Buenos días! 04154
Bottom
04155
Top
Mäkelä: Vilka gräsligheter skådar jag? Gossar, hur är det fatt med er? Ni har skråmor, blånader, skrov och trasor om huvudet! O ni eländiga! Mäkelä.—¿Pero qué horrores son estos que estoy viendo? ¿En qué os habéis metido, muchachos? Desolladuras, mora tones, cortaduras, la cabeza llena de chichones... ¡Pero criaturas! 04155
Bottom
04156
Top
Juhani: ”Nog slickar hunden sina sår”, men vargarna må akta sig. Är det för den skull ni nu står i vårt rum? Juhani.—«El perro se lame sus propias heridas»; pero ya pueden irse preparando los lobos. ¿A esto debemos ahora su visita? 04156
Bottom
04157
Top
Mäkelä: Vad skulle jag ha vetat om detta. Men är det bröder som tilltygar varann på detta vis! Fy skäms! Mäkelä.—¿Y yo qué sabía de esto? ¿Cómo es posible que unos hermanos se maltraten así? ¡Qué vergüenza! 04157
Bottom
04158
Top
Juhani: Ni misstar er, Mäkelä. Bröderna har behandlat varandra som änglar; detta är nabornas verk. Juhani.—Se equivoca usted, Mäkelä. Los hermanos se portan como ángeles. Todo esto que usted ve es obra de los vecinos. 04158
Bottom
04159
Top
Mäkelä: Vem har då gjort detta? Mäkelä.—Entonces, ¿quién lo ha hecho? 04159
Bottom
04160
Top
Juhani: Goda grannar. Men får jag fråga varför ni kommit för att hälsa på oss? Juhani.—Nuestros queridos vecinos. ¿Pero puede saberse por qué razón ha venido a visitarnos? 04160
Bottom
04161
Top
Mäkelä: För en högst allvarlig sak. Gossar, gossar! nu väntar er en gruvlig dag. Mäkelä.—Por una razón grave. Muchachos, muchachos, ha llegado para vosotros el día de la desgracia. 04161
Bottom
04162
Top
Juhani: Vad är det för en dag. Juhani.—¿Y qué día es ése? 04162
Bottom
04163
Top
Mäkelä: Skammens dag. Mäkelä.—El día de la vergüenza. 04163
Bottom
04164
Top
Juhani: När gryr den? Juhani.—¿Y cuándo amanecerá ese día? 04164
Bottom
04165
Top
Mäkelä: Av prosten har jag fått en sträng befallning att nästa söndag följa er till kyrkan. Mäkelä.—He recibido del pastor la orden formal de conduciros a la iglesia el domingo que viene. 04165
Bottom
04166
Top
Juhani: Vad vill han med oss i kyrkan? Juhani.—¿Pero para qué nos quiere en la iglesia? 04166
Bottom
04167
Top
Mäkelä: Ha er att sitta i fotstocken; för att säga det rakt på sak. Mäkelä.—Hablando claro, para exponeros en los cepos. 04167
Bottom
04168
Top
Juhani: Varför det? Juhani.—¿Por qué motivo? 04168
Bottom
04169
Top
Mäkelä: För många sakers skull. - Ni dårar och vettvillingar, ni slog sönder klockarns fönster och rymde från honom som vargar. Mäkelä.—Tiene muchos motivos. ¡Pobres tontos! Rompisteis una ventana del chantre y huisteis como lobos. 04169
Bottom
04170
Top
Juhani: Klockarn rev oss som en galen varg. Juhani.—El chantre nos arrancaba el pellejo como un lobo rabioso. 04170
Bottom
04171
Top
Mäkelä: Men vad har prosten gjort er? Mäkelä.—¿Y qué os ha hecho el pastor? 04171
Bottom
04172
Top
Juhani: Inte ett loppbett ens. Juhani.—Ni una picadura de pulga. 04172
Bottom
04173
Top
Mäkelä: Och ändå har ni skymfat och hånat honom genom den där storkäftiga, oförskämda Koppare-Kajsa. Ni sände genom Rajamäkis hemska regemente de mest svinaktiga ord, verkliga skurkord som hälsningar till en högt uppsatt man och vår församlings herde, se det var då en oförliknelig fräckhet! Mäkelä.—Y, sin embargo, vosotros le habéis puesto en solfa y ultrajado por medio de Kaisa, la de las ventosas, esa deslenguada y sinvergüenza. A modo de saludo habéis enviado, por medio del horrible Regimiento de Rajamáki, obscenidades y porquerías sin cuento, ¡a él, un hombre tan respetable!, ¡a nuestro querido pastor! ¡Sois unos atrevidos impertinentes! 04173
Bottom
04174
Top
Juhani: ”Visst är det sant, men det må bevisas”, sade Kakkis-Jaakko, men så säger inte jag. Juhani.—«Es verdad, pero falta probarlo», como dijo el otro, que no yo. 04174
Bottom
04175
Top
Mäkelä: Men nu bör ni veta, att prostens strängaste straff drabbar er. Nu är han en obarmhärtig man mot er. Mäkelä.—Pues bien, habéis de saber que nuestro pastor se vengará cumplidamente de vosotros. Será implacable. 04175
Bottom
04176
Top
Aapo: Sätt er, Mäkelä, så språkar vi om saken på en lite vidare och djupare grund. - Titta på den här paragrafen: kan prosten skruva oss i fotstocken för Rajamäki-Kajsas lögner? Ingalunda! Må det lagligen bevisas vad vi yttrat och på vilket vis vi kränkt hans ära. Aapo.—Siéntese, Mäkelä, y hablemos de este asunto con calma y en profundidad. Examine este punto: ¿acaso el pastor podrá encastrarnos en los cepos sólo por los chismorreos de una mujer como Kaisa? ¡Nunca jamás! Antes tendrá que determinar, con arreglo a la ley, lo que se ha dicho y cómo se ha ofendido su honor. 04176
Bottom
04177
Top
Juhani: ”Först skall saken undersökas, sedan straffet undanstökas”, det är visst det. Juhani.—«Antes de pegar, mira dónde das», eso ya se sabe. 04177
Bottom
04178
Top
Mäkelä: Men den andra frågan, beträffande den där läsningen, den, den ger honom dock en viss myndighet på grund av kyrkolagen, som han nu säkerligen i sin ilska brukar mot er. Mäkelä.—Pero es que además hay otra cosa: ¡las lecciones de lectura! Según la ley de la Iglesia, el pastor tiene amplias atribuciones al respecto, y las usará contra vosotros en su justa cólera. 04178
Bottom
04179
Top
Juhani: I läsbestyret står Guds förordning och lag på vår sida, som strider mot det försöket. Ser ni, han har ju redan i vår moders sköte försett oss med så hårda skallar, att det är en omöjlig sak för oss att lära oss läsa. Vad står att göra, Mäkelä? Särdeles ojämnt faller här andens gåvor på vår lott. Juhani.—Por lo que toca a la lectura, podemos invocar el orden y la ley de Dios, que ha querido que todos nuestros esfuerzos resulten inútiles. Verá. Ya en el vientre de nuestra madre nos dio tan pocas luces, que nos resulta imposible aprender a leer. ¿Qué culpa tenemos nosotros, Mäkelä, de que los frutos del espíritu estén tan mal repartidos en este mundo? 04179
Bottom
04180
Top
Mäkelä: Era skallars hårdhet är blott en tom inbillning från er sida. Med flit och dagliga övningar övervinner man slutligen allt. - Er far var en av de hiistä läskarlarna. Mäkelä.—¡Venga ya! Estáis equivocados si creéis que sois tan duros de mollera. La aplicación y la perseverancia todo lo pueden. Ahí tenéis a vuestro padre, que era uno de los mejores lectores del contorno. 04180
Bottom
04181
Top
Aapo: Men vår mor kände inte till en enda bokstav, och ändå var hon en sann kristen. Aapo.—Pero nuestra madre no sabía ni la A, y a pesar de ello fue una buena cristiana. 04181
Bottom
04182
Top
Juhani: Och uppfostrade och agade sina pojkar i gudsfruktan. Gud signe den gumman! Juhani.—Que crió y educó a sus hijos en el temor de Dios. ¡El Señor la bendiga! 04182
Bottom
04183
Top
Mäkelä: Försökte hon inte skaffa er hjälp från annat håll? Mäkelä.—¿No hizo nada por que alguien os diese instrucción? 04183
Bottom
04184
Top
Juhani: Nog sökte hon göra sitt bästa; hon vände sig också till Männistö-moran. Men den ilskna käringen började strax bearbeta våra ryggar, och i våra ögon förvandlades hennes stuga till den förfärligaste trollhåla; och slutligen steg vi inte in i stugan, fastän de piskade oss så mycket de orkade. Juhani.—Hizo cuanto pudo. Se sirvió de la Vieja del Pinar, pero esta mujer, que tiene un genio de mil diablos, pronto empezó a molernos a palos, y su cabaña llegó a darnos tanto miedo como la cueva de un ogro. ¿Y qué pasó? Que acabamos por no volver más, aunque buenas palizas nos costó. 04184
Bottom
04185
Top
Mäkelä: Då var ni allt oförståndiga, men nu står ni som män för er sak; och en förnuftig, frisk man kan vad han vill; därför bör ni visa såväl prosten som världen vad manlighet rår med. Jag måste förundra mig över att du, Aapo, som har en så redig tankegång och som inte heller saknar en och annan kunskap, utan med ditt skarpa minne erinrar dig allt vad du sett och hört, att du inte har handlat annorlunda. Mäkelä.—Bueno, entonces erais unos muchachos sin sentido; pero ahora sois unos hombres hechos y derechos, y un hombre fuerte y sano llega hasta donde se propone. Así que demostradle al pastor y a todo el mundo de lo que es capaz todo un hombre. No me explico cómo tú, Aapo, que eres tan sensato, que no andas corto de conocimientos y que retienes en la memoria todo lo que has visto y oído, no has cambiado ya de conducta. 04185
Bottom
04186
Top
Aapo: Det är lite jag vet; nå ett och annat vet jag ändå. Vår avlidna blinda morbror berättade oss många saker, berättade om bibeln, om sina färder till sjöss och om världens byggnad, och då lyssnade vi Aapo.—La verdad es que sé muy pocas cosas. Sí, bueno, alguna idea tengo. Nuestro difunto tío, el ciego, nos contaba muchas historias, nos hablaba de la Biblia, de sus viajes por mar, de la estructura del universo, y siempre le escuchábamos embebidos. 04186
Bottom
04187
Top
Juhani: Vi lyssnade som harar med spetsade öron, när gubben berättade för oss om Moses, om Israels barn, om händelser i Konungaboken och om under i Uppenbarelseboken. ”Och deras vingsus var såsom hjulens gnissel, när de rullade ut i krig.” Herrejessus! vi känner till många under och ting, och är inte precis så förvildade hedningar som det tros. Juhani.—Escuchábamos con las orejas tiesas como las de las liebres cuando nos hablaba de Moisés, de los hijos de Israel, de los hechos escritos en el Libro de los Reyes, y de los prodigios del Apocalipsis. «Y el ruido de sus alas como estruendo de carros que corren al combate.» ¡Válgame Dios, los milagros y las cosas que sabemos! No somos unos paganos tan salvajes como la gente cree. , 04187
Bottom
04188
Top
Mäkelä: Men ni måste börja från abc-boken, för att bli verkliga medlemmar av den kristna församlingen. Mäkelä.—Pero si queréis ser miembros de la grey cristiana, habéis de empezar por el abecedario. 04188
Bottom
04189
Top
Aapo: Mäkelä, där på brädet ser ni sju stycken abc-böcker som vi köpt i Tavastehus, och denna syn må bevisa att vi strävar att skaffa oss lärdom. Prosten må ännu visa lite tålamod med oss, och jag tror att av vår sak ännu avlas, födes och växer något. Aapo.—Mäkelä, vea usted en ese estante siete cartillas compradas en la ciudad, lo cual demuestra que queremos instruirnos. Si el pastor se dignara tener un poco de paciencia, creo que algo sacaríamos en claro. 04189
Bottom
04190
Top
Juhani: Han må visa medlidande, och jag skall betala honom dubbla tionden, och ungfågelskött skall inte fattas i hans skål när han så tarvar. Juhani.—Sí, que tenga un poco de paciencia. Yo le pagaré el diezmo dos veces, y mientras dure la temporada de caza, no le faltará en la olla carne de pájaro joven. 04190
Bottom
04191
Top
Mäkelä: Här hjälper knappast, skulle jag tro, böner och fagra löften, när jag tänker på hans häftiga och rättvisa vrede mot er. Mäkelä.—Mucho me temo, cuando pienso en la cólera del pastor contra vosotros, tan violenta como justa, que los ruegos y las promesas no sirvan de nada. 04191
Bottom
04192
Top
Juhani: Vad vill han då oss och vad vill ni? Bra! Kom an bara med sjuttio man i ert följe, och det skall ilndå spruta blod. Juhani.—¿Pues qué esperan él y usted de nosotros? ¡Está bien! Venga con setenta hombres, y aun así correrá la sangre. 04192
Bottom
04193
Top
Mäkelä: Men säg hur ni tänker göra, för att lära er abc:t och lilla katekesen, som är prostens viktigaste order. Mäkelä.—Pero decidme, chicos, ¿cómo pensáis aprender la cartilla y el catecismo, que es el fin primordial que persigue nuestro pastor? 04193
Bottom
04194
Top
Juhani: Vi tänker här hemma gå i lära hos Männi-slö-moran eller hennes dotter Venia. De är bägge välläsande kvinnor. Juhani.—Lo intentaremos aquí, en casa, con la ayuda de la Vieja del Pinar o de su hija Venia, puesto que las dos saben leer muy bien. 04194
Bottom
04195
Top
Mäkelä: Jag skall meddela prosten om ert uppsåt. Men för er egen frids skull bör ni gå och be honom om förlåtelse för ert oförskämda upptåg. Mäkelä.—Siendo así, le comunicaré al pastor vuestras intenciones. Sin embargo, por vuestro propio bien, id a pedirle perdón por vuestra lamentable conducta. 04195
Bottom
04196
Top
Juhani: Den paragrafen skall vi ta och begrunda. Juhani.—Lo pensaremos. 04196
Bottom
04197
Top
Mäkelä: Gören som jag säger; och veten, att om han inte hos er märker en redbar, flitig ivran, så sitter ni en vacker söndag i fotstocken vid kyrkans stenfot. Så säger jag; och farväl med er! Mäkelä.—Haced lo que os aconsejo, y tened en cuenta que si el pastor no advierte que estáis dispuestos a aplicaros, os veremos un domingo sentados en los cepos a la entrada de la iglesia. Esto es lo que os digo; y ahora, adiós. 04197
Bottom
04198
Top
Juhani: Farväl, farväl! Juhani.—¡Adiós, adiós! 04198
Bottom
04199
Top
Tuomas: Var det på fullt allvar du talte med honom om Männistö-moran och hennes dotter? Var det på fullt allvar du nästan lovade att vi skulle gå och krypa för prosten? Tuomas.—Oye, Juhani, ¿hablabas en serio cuando le dijiste lo de la vieja y de Venia? ¿Hablabas en serio cuando casi llegaste a prometerle que iríamos a arrodillarnos ante el pastor? 04199
Bottom
04200
Top
Juhani: Inte ens ett tecken ditåt, och inte ett dyft på fullt allvar. Gossen pladdrade så för att vinna tid. Att Männistö-moran eller Venia här skulle föra läs-stickan! Det skulle ju till och med svinen i Toukola skratta åt! Ni hörde, att man säkert hotade oss med lotstocken, med skammens galge. Jäklar anagga! har mte en karl rätt att leva i frid och efter sin egen vilja pA sin egen grund, när han ej står i vägen för någon, inte kränker någons rätt? Vem kan förbjuda det? Men jag säger ännu en gång: präster och tjänstemän är med sina böcker och protokoll mänskornas onda andar. - O du svarta svin! Ve denna förbannade dag! Så möter oss nu hals över huvud det hårda ödets klubbslag och mänskornas förargligheter, så jag är redo att köra mitt huvud i väggen! O du svarta tjur! Venia gav oss korgen; man har gjort en giftig smäde-visa om oss; klockarn pinade oss som självaste fan; Toukolas pojkar dammade oss som vi varit heden; stryk fick vi som julgrisar och som verkliga julbockar går vi här omkring, enögda tomtar med trasor kring huvudena. Och dessutom! Nu är ju vårt hem utan den fattiges enda fest, utan rösets brusande ånga. Där glöder ju och ryker vår forna älskade bastus ävlan. Och sedan återstår ännu den värsta av djävlarna. Hmh! Med tio hål grinar fotstocken mot oss i kyrk-farstun. Eld och lågor! Om icke ett sådant bråte av förtretligheter för rakkniven till en karls strupe, vad gör det då? O du behornade tjur! Juhani.—¡Qué iba a hablar en serio! Se lo dije para ganar tiempo. ¿De modo que la Vieja del Pinar o Venia guiando nuestros palitos de lectura? Todos los cerdos de Toukola se reirían de nosotros. Pero ya lo habéis oído: nos amenaza seriamente el cepo, la horca de la vergüenza. ¡Maldita sea! ¿Es que no va a poder uno vivir a gusto y tranquilo en su propia casa sin molestar ni ofender a nadie? ¿Quién podría impedirlo? Pero lo digo y lo redigo: los pastores y los funcionarios con sus legajos y sus protocolos son demonios de la humanidad. ¡Ay de ti, cerdo negro! ¡Día maldito! Todas las desgracias y bajezas de este mundo se nos vienen encima de golpe y porrazo, y os aseguro que de buena gana me daría de calamorradas contra la pared. ¡Oh, tú, buey negro! Venia nos ha hechado con cajas destempladas, nos han cantado una canción poniéndonos verdes, el chantre nos ha torturado como el diablo en persona, los bestias esos de Toukola nos han dejado como un terreno artigado, nos han sacrificado como a cochinillos en Navidad, y henos aquí como pobres andrajosos y maltrechos pidiendo caridades. ¿Y ahora qué? Nuestra casa carece del único regalo del pobre, del vapor cálido de nuestra vieja y querida sauna, cuyos escombros humean y se consumen bajo las cenizas. ¡Y por si fuera poco, viene la peor de las atrocidades! ¡Hum! Los cepos nos miran burlándose de nosotros por sus diez agujeros, desde el atrio de la iglesia. ¡Mundo amargo! Si este montón de desgracias no llevan a un hombre a abrirse la garganta con una navaja, ¿qué más hace falta? ¡Por los cuernos del diablo! 04200
Bottom
04201
Top
Eero: Nu minns du lite orätt; i fotstocken finns inte alls tio hål. Eero.—Andas mal de memoria; los cepos no tienen diez agujeros. 04201
Bottom
04202
Top
Juhani: Hur många är de då? Juhani.—¿Ah, no? ¿Pues cuántos tienen? 04202
Bottom
04203
Top
Eero: Hur många stjärnor finns det i sjustjärnan, hur många söner i Jukola? Eero.—¿Cuántas estrellas tiene la Osa Mayor? ¿Cuántos son los hijos de Jukola? 04203
Bottom
04204
Top
Juhani: Sju pojkar är vi. Alltså sju hål och sju söner. Nå desto värre. Sju hål! Alltid bara desto galnare. Se hur mänskorna och det hårda ödet sam-mansvurit sig mot oss. Sju hål som kvarnstensögon! Vilken smälek av det hårda ödet! Men om de skjuter på oss alla sin ilskas pilar, så biter vi våra genompina-de hjärtan så hårda som gnistrande stål. Om de så pustar ormgift mot oss från alla håll, om så himlen låter idel galla regna över oss, så rusar vi ändå, med slutna ögon, skärande tänder och vrålande som vilda oxar, mot dem. Och om man slutligen med kronans knift släpar oss till stocken, så skall jag med ljuv fröjd sitta i fotträet. Juhani.—Somos siete muchachos. Por lo tanto, siete agujeros y siete muchachos. ¡Bueno, peor que peor! 04195:¡Siete agujeros, para mayor sarcasmo! ¡Aquí tenéis la prueba de cómo la mala suerte y los hombres se ensañan con nosotros! ¡Siete agujeros grandes y redondos como el ojo de la rueda del molino! Ya es demasiada burla por parte de la suerte. Pero qué importa. Que nos arrojen todos los dardos de su rabia: nuestro corazón atormentado se volverá más duro que el acero refulgente; que viertan de todas partes contra nosotros su veneno como serpientes, y que nos caiga del cielo pura bilis, que nosotros les haremos frente con los ojos cerrados, rechinando los dientes y mugiendo como bueyes furiosos. Y aunque finalmente nos torturasen en los cepos con la fuerza de la ley, allí permanecería yo con alegría. 04204
Bottom
04205
Top
Aapo: Varför med glädje? Aapo.—¿Por qüé con alegría? 04205
Bottom
04206
Top
Juhani: Du fattar inte, bror min, den dömande kraft som bor i vreden. Hämndplanerna skulle få gossen att glömma all smälek; och att smäda oss är ju deras mening. Tanken på att tappa blod ur vår herr prost skulle smaka mitt ilskna sinne som honungs-tlugg. Och inte skulle jag där bruka kniv eller bössa, såsom gubben från Karis gjorde, nej, med naglar och Illuder skulle jag hugga honom i strupen som en varglo. I stycken, i tusen stycken skulle jag riva karini, och då finge jag riktigt njuta av min godbit till liiiinnd. Så skulle jag göra, om jag så ägde tio liv och vai je liv i tio år skulle pinas i en spiktunna. Det vore Intet mot hämndens vällust. Juhani.—Tú no conoces, hermano, el poder del odio. La idea de la venganza me hará olvidar toda la vergüenza, puesto que lo que ellos quieren es avergonzarnos. Sólo pensar que me beberé la sangre del señor pastor, tendrá para mi ánimo envenenado el sabor de la miel. Y no utilizaré cuchillo ni escopeta, como hizo aquél; le desgarraré la garganta con las uñas y los dientes como un lobo. Lo haré mil pedazos, y entonces saborearé de veras la miel de la venganza. Lo haré como lo digo, aunque tuviera diez vidas y en cada una me viese atormentado en un barril erizado de clavos. Esto no sería nada comparado con el placer de la venganza. 04206
Bottom
04207
Top
Aapo: Du vänder ju upp och ned på hela ditt väsen i grund och botten. Skölj, usla broder, ditt hjärtas kokheta kittel med vatten från tålamodets sorlande dike, som sakta slingrande färdas genom ängen. Aapo.—Tú mismo te estás revolviendo los malos humores. ¡Pobre hermano! Aplaca el fuego de tu corazón con el agua fresca sacada del rumoroso río de paciencia que fluye mansamente a través de la pradera. 04207
Bottom
04208
Top
Simeoni: Du är ju alldeles becksvart i synen, och blodröda, stickande rullar dina ögon. Förbarma dig över dig själv. Simeoni.—Tienes la cara más negra que la pez, y tus ojos enrojecidos parece que van a salirse de las órbitas. ¡Apiádate de ti mismo! 04208
Bottom
04209
Top
Tuomas: Visserligen skulle vi hämnas, om vi sattes ull sitta på skammens tron, men må våra hjärtan vara i Irid tills detta sker. Allt hopp är ju ännu inte ute. Tuomas.—¿Duda alguien de que nos vengaremos si nos sientan en el banquillo de la infamia? Pero no perdamos el rumbo entre tanto. Aún queda alguna esperanza. 04209
Bottom
04210
Top
Juhani: Från en av världens utkanter hägrar ännu mot oss fridens dag. Ilvesjärvi där vid Impivaaras sluttning är den hamn, till vilken vi seglar bort från stormarna. Nu har jag fattat mitt beslut. Juhani.—Sólo queda un rincón en la tierra donde el sol de paz pueda brillar para nosotros. En el lago de Ilvesjárvi, allá al pie de Impivaara, está el puerto donde podremos navegar al abrigo de la tempestad. Estoy decidido. 04210
Bottom
04211
Top
Lauri: Det gjorde jag redan senaste år. LAURI: Sen tein minä jo menneenä vuonna. 04211
Bottom
04212
Top
Eero: Jag följer er om det så gäller ända till Impivaaras djupaste grotta, där, efter vad man berättar, det gamla bergstrollet kokar beck, med en hjälm av hundra fårskinn på huvudet. Eero.—Yo os seguiré también a la más profunda caverna de Impivaara, donde se cuenta que el viejo de la montaña hace hervir la pez, tocado con un gorro de cien pieles de cordero. 04212
Bottom
04213
Top
Tuomas: Dit flyttar vi alla härifrån. Tuomas.—Iremos todos. 04213
Bottom
04214
Top
Juhani: Dit flyttar vi och bygger en ny värld. Juhani.—Y allí construiremos un nuevo mundo. 04214
Bottom
04215
Top
Aapo: Månne inte överhetens näve når oss också där? Aapo.—¿No nos pondrá allá la autoridad la mano encima? 04215
Bottom
04216
Top
Juhani: Skogen skyddar sina ungar. Där står vi då riktigt på vår egen grund; djupt som de plirögda gräver vi oss ända till jordens kärna, och skulle det roa dem att också där ansätta gossarna, så skall de få röna hur det känns att störa sju björnar i deras lya. -Nu till garvarn för att skriftligt bekräfta affären. För tio år må vår jord övergå i andras händer. Juhani.—El bosque protege a sus criaturas. Allí estaremos en nuestra casa, nos hundiremos en lo profundo de la tierra, como los topos de ojos diminutos, y si quieren ir a buscarnos allí, conocerán las consecuencias de hostigar a siete osos en su guarida. Vamos, pues, a casa del curtidor para arreglar el acuerdo. Durante diez años nuestra hacienda cambiará de manos. 04216
Bottom
04217
Top
Simeoni: Jag längtar också till en fridens boning. Bröder, låt oss reda oss ett nytt hem och ett nytt hjärta i skogarnas sköte. Simeoni.—Yo también anhelo un refugio de paz. Vamos, hermanos, a crearnos un nuevo hogar y un espíritu nuevo en el corazón del bosque. 04217
Bottom
04218
Top
Juhani: Alla enhälligt! Juhani.—¡Todos de acuerdo! 04218
Bottom
04219
Top
Aapo: Vad besluter du, Timo? Aapo.—¿Qué dices tú, Timo? 04219
Bottom
04220
Top
Timo: ”Era vägar är mina vägar”, säger ordstävet. Timo.—«¿Dónde va Colás? Donde van los demás», dice el refrán. 04220
Bottom
04221
Top
Aapo: Ni flyttar, och skulle då jag stanna här som en ensam tall på Jukolas gårdsplan? Ack! särdeles fast har mitt väsens alla rötter och grenar slutit sig vid er krets. Låt gå för det, och må vi önska det bästa av vår färd. Jag följer med. Aapo.—¿Os marcharíais todos y me quedaría yo como un pino solitario en el corral de Jukola? ¡Ah, no! Todas las raíces y las ramas de mi ser están trabadas con las vuestras. Está decidido. ¡Quiera Dios que este cambio sea para bien! Voy con vosotros. 04221
Bottom
04222
Top
Juhani: Utmärkt! Nu till garvarn varje man, för att göra ett lagligt kontrakt på saken. Alla enhälligt! Juhani.—¡Muy bien! Y ahora, marchando a casa del curtidor para hacer un arriendo en toda regla. ¡Todos de común acuerdo! 04222
Bottom
04223
Top
De begav sig samfällt för att uppgöra kontraktet och arrenderade sin gård åt garvaren på tio år; och skriftligen formulerades följande paragrafer. Garvaren äger förfoga över gården och odlar den i tio år, de tre första utan någotslags vederlag, men därefter må han erlägga bröderna sju tunnor råg årligen och bygga en ny bastu innan arrendetidens utgång. Fritt och allestädes i Jukolas skogar må bröderna idka jakt, och på vilket villebråd som helst, som lagen blott lillåter. På norra delen av gårdens ägor, i Impivaara-li akten, må de ha rätt att leva och handla enligt eget skön såväl vad jorden som skogen beträffar. På allhelgonadagen övertager garvaren gården, men bröderna må, i fall de så önskar, ännu följande vinter ha skydd i sitt födelsehem. Så löd kontraktets huvudpunkter. Todos juntos fueron a formalizar el contrato, según el cual cederían su hacienda al curtidor por diez años, de acuerdo con las siguientes cláusulas estipuladas por escrito: el curtidor administraría y llevaría la granja durante diez años, los tres primeros sin pagar renta alguna; pero luego entregaría a los hermanos siete medidas de centeno al año y se comprometería a construir una nueva sauna ¡intes de que expirase el contrato. Los hermanos tendrían derecho a cazar libremente en los bosques de Jukola hasta donde permitieran las leyes. En la parte norte de la finca, lindante con Impivaara, podrían desenvolverse y vivir a su antojo, tanto en los bosques como en las tierras de cultivo. El curtidor entraría en usufructo de la granja el día de Todos los Santos, pero los hermanos podrían permanecer en su casa natal durante todo el invierno próximo. Tales eran las principales cláusulas del contrato. 04223
Bottom
04224
Top
Det blev november och garvaren var med sina lass på Jukolas gårdsplan och övertog husbondskapet för ilen fastställda tiden. Men bröderna, som ville undfly prosten och hans befallningsmän, levde denna vinter lör det mesta i skogarna, skidande och jagande i trakten, och vistades i en milkoja på Impivaara mo. flyttningen var dock ännu inte riktigt slutförd med häst och andra nödvändiga persedlar. Den var utsatt att ske när sommaren kommit. Emellertid stökade de redan smått med sitt nya pörte: högg stockar att torka till våren och rullade grundstenar på den stubbiga sveden, under det branta berget. Llegó noviembre. El curtidor se presentó en la granja con todas sus pertenencias y se hizo cargo de la explotación de Jukola por el tiempo previsto. Para escapar del pastor y de todos sus mensajeros, los hermanos vivieron casi todo aquel invierno en el bosque, deslizándose sobre los esquís, cazando por la zona y albergándose en la choza del carbonero que dominaba la pradera de Impivaara. La verdadera mudanza, sin embargo, que incluía el caballo y los aperos indispensables, no se produjo hasta llegado el verano. Pero, pensando ya en su futura morada, los hermanos empezaron a derribar árboles para que se fueran secando hasta la primavera, y a acarrear grandes piedras para los basamentos que se asentarían en la parte alta de la pradera bajo la áspera montaña. 04224
Bottom
04225
Top
Så förflöt vintern, och under den nåddes bröderna av ingetslags befallning från prosten, ingen påminnelse. Väntade han, eller hade han övergivit dem åt sitt öde? Así transcurrió el invierno, durante el cual los hermanos no tuvieron noticia alguna del pastor. No sabían si los esperaba o los había abandonado a su destino. 04225
Bottom

kapitel 05 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
05001
Top
Våren hade kommit, snödrivorna smultit ned, blitt blåste vinden, jorden började grönska och björkdungen gick i löv. Llegó la primavera y se fundieron las nieves. Por entonces, soplaba un viento suave, la tierra empezaba a vestirse de verdor y los abedules a cubrirse de hojas. 05001
Bottom
05002
Top
Bröderna färdas nu på sin flyttning mellan Jukola och Impivaara. Går längs den steniga, krumbuktande skogsvägen, med bössorna på axeln och på ryggen näverkontarna, i vilka ligger deras ammunitionsför-råd. I spetsen stegar Juhani och vid hans sida Jukolas stora, argsinta hundar, Killi och Kiiski. Efter dem, dragande en släpa, går körd av Timo brödernas enögda häst, den gamla Valko. Men lasset följes av de övriga bröderna, med bössorna på axeln och kontar-na på ryggen, och de hjälper Valko vid vägens värsta ställen. Som den sista spatserar Eero, bärande i famnen Jukolas stolta tupp, vilken bröderna ej velat skiljas från, utan har tagit med sig som tidvisare till Impi-vaaras ödemark. På kärran sågs en kista, varg- och rävsaxar, en gryta och i grytan tvenne bordsfat av ek, en slev, sju skedar och andra till kokkonsten hörande grejor. Som täcke över grytan hade man placerat en grov, med ärtor fylld säck; och allra överst på denna krängde och jamade Jukolas gamla katt i en liten påse. - Så lämnade bröderna sitt gamla hem, traskade modstulna, tysta på den krångliga, steniga skogsvägen. Himlen var klar, luften lugn, och nedanför backen mot väster rullade redan solens hjul. Los hermanos caminan de Jukola a Impivaara por un sendero tortuoso y accidentado a través de los bosques. Llevan la escopeta al hombro y a la espalda la mochila de corteza de abedul, donde guardan las municiones. Juhani va en cabeza acompañado por Killi y Kiiski, los grandes y temibles perros de Jukola. Detrás camina Valko, el viejo caballo tuerto, arrastrando el carro conducido por Timo. Les siguen todos los demás hermanos, con la escopeta al hombro y la mochila a la espalda, prestos a ayudar a Valko en los tramos más difíciles del camino. Eero va un poco detrás, abrazado al soberbio gallo de Jukola, del que los hermanos no han querido desprenderse, para que su canto madrugador les despierte en las soledades de Impivaara. En el carro llevan un arca, cepos para lobos y zorras, una olla y dentro de ella dos soperas de madera de encina, un cazo, siete cucharas y otros utensilios de cocina; sobre la olla, un saco de guisantes y el viejo gato de la casa, enroscado y maullando en una bolsa atada encima del saco. Los hermanos abandonan, pues, la casa natal y caminan apesadumbrados y silenciosos por el escabroso camino del bosque. El cielo es puro, el aire está inmóvil y el sol empieza a inclinarse hacia el ocaso. 05002
Bottom
05003
Top
Juhani: Mänskan är en sjöfarare på livets stormiga hav. Så seglar också vi nu bort från våra kära hemknutar, seglar med vårt vagnskepp genom villande skogar mot Impivaaras branta ö. Ack! JUHANI: Ihminen on merenkulkija elämän myrskyisellä merellä. Niinhän mekin nyt purjehdimme armaista syntymänurkistamme pois, purjehdimme vankkurilaivallamme eksyttävien metsien halki Impivaaran jyrkkää saarta kohden. Ah! 05003
Bottom
05004
Top
Timo: Det fattas inte mycket, att jag torkar tårar från mina kinder, också jag, min groda. Timo.—Me siento una pobre rana y estoy a punto de echarme a llorar. 05004
Bottom
05005
Top
Juhani: Det undrar jag inte på, efter att ha blickat in i min egen barm i denna sorgens stund. Men det båtar till intet här i världen, utan vare mannens hjärta ständigt lika hårt som en vit rullsten. Som en färde-man är mänskan född till världen, här har hon ingen varaktig stad. Juhani.—Lo comprendo, hermano, dado el estado de mi afligido corazón en este momento tan triste. Pero eso no ayuda nada en este mundo; el corazón humano ha de ser siempre duro como una piedra. El hijo del hombre ha nacido para errar por este mundo sin rumbo fijo. 05005
Bottom
05006
Top
Timo: Här vandrar hon en liten tid, dänger och svänger sig tills hon sist och slutligen ramlar omkull och försmäktar som råttan vid stenfoten. Timo.—Va de un lado para otro, vacila y avanza, hasta que los pies le fallan y muere como una rata junto a la pared. 05006
Bottom
05007
Top
Juhani: Rätt sagt, klokt talat! Juhani.—Has hablado con propiedad. 05007
Bottom
05008
Top
Simeoni: Och om det vore nog därmed; men först då börjar det! Simeoni.—Y si todo fuera eso, pero... ¿y después? 05008
Bottom
05009
Top
Juhani: Då blir det fråga om våra pund, ville du säga. Så sant så! Juhani.—Entonces es cuando viene ese asunto de la Biblia de la mina que se nos ha confiado; supongo que es eso lo que quieres decir. Es verdad. 05009
Bottom
05010
Top
Timo: Då bör det utsägas utan några knep och konster: här är jag, och här, Herre, är ditt pund. Timo.—Entonces habrá que ir al grano diciendo: Heme aquí, Señor, y he aquí tu mina. 05010
Bottom
05011
Top
Simeoni: Mänskan borde alltid tänka på sin ändalykt; men hon är förhärdad. Simeoni.—El hombre debería pensar siempre en su fin, pero se ha empedernido. 05011
Bottom
05012
Top
Juhani: Förhärdad, det kan jag ej förneka. Men sådana är ju vi, Gud sig förbarme, allihopa under denna himmel. Ändå bemödar vi oss av alla krafter att hädanefter leva såsom fromma hjältar höves, när vi först har hunnit riktigt installera oss här och fått oss ett varmt fridens bo. Låt oss, bröder, ingå ett starkt förbund och lämna å sido alla syndens påfund, all ondska, allt gräl och hat i denna dvärgalyckans bostad. Bort med ondskan, grälet och stoltheten. Juhani.—Empedernido, sí, empedernido. Eso no lo puede negar nadie. ¡Pero, Dios mío, así somos todos bajo el cielo! Esforcémonos, sin embargo, en vivir como cristianos piadosos cuando estemos en nuestra apacible y tibia morada. Hermanos, hagamos el pacto de expulsar de nuestro nido de pájaros todas las veleidades pecaminosas, todo el odio, la ira y las disputas. ¡Fuera la ira, el odio y el orgullo! 05012
Bottom
05013
Top
Eero: Och pråligheten. Eero.—¡Y el lujo! 05013
Bottom
05014
Top
Juhani: Just så! Juhani.—¡También el lujo! 05014
Bottom
05015
Top
Eero: Och de granna, syndiga kläderna! Eero.—¡Y los vestidos fastuosos y provocativos! 05015
Bottom
05016
Top
Juhani: Just så! Juhani.—¡ T ambién! 05016
Bottom
05017
Top
Eero: Gungande kyrkschäsar och allt det granna kyrkkrimskramset. Eero.—¡Y el carruaje de muelles para ir a la iglesia y los bonitos trajes de los domingos! 05017
Bottom
05018
Top
Juhani: Vasa? Vad är det du pratar om? Juhani.—¿Cómo? ¿Qué dices? 05018
Bottom
05019
Top
Simeoni: Han skarvar till igen. Simeoni.—Ya empieza otra vez con las bromitas. 05019
Bottom
05020
Top
Juhani: Jag märker det. Pass på att jag ej nappar dig i nackskarven, om jag nämligen skulle bry mig om en vettvillings prat, men då vore jag ju ingen man, sannerligen inte. - Hur behandlar du, din förbannade spoling, den där tuppen? Varför kvider djurstackarn? Juhani.—A ver si crees que no me doy cuenta. ¡Verás como te coja por el cogote!... Pero qué puede importarle a un hombre la palabrería de un tontaina. ¡Maldito osezno del diablo! Ten cuidado cómo llevas el gallo, que el pobre animal no hace más que gritar. 05020
Bottom
05021
Top
Eero: Jag ordnade bara till vingen, som hängde. Eero.—Le he arreglado el ala que se le caía. 05021
Bottom
05022
Top
Juhani: Jag skall strax ordna till dig en smula. Se till att jag inte tar dig i nacken. Ni må veta, att det där är den bästa tuppen i hela häradet vårt, vad tjänstgöringen beträffar; alltid pålitlig och säker. Första gången gal han klockan två, den andra gången klockan fyra, som är den bästa uppstigningstiden. Av den tuppen får vi mycken glädje här i hjärtat av ödemarken. - Och katten då där på lassets topp! Ack du stackars Matti-pojk! Där svänger och dänger du och tittar ut genom påshålet, helt sorgligen jamande. ”O gubbstackarn, gamla rackarn!” föga har du många dar kvar att tassa här. Dina ögon är redan ganska skumma och hest ljuder ditt jamande. Men kanske du ännu friskar till dig, när du hamnat i nacken på de feta skogsmössen. Det önskar jag dig. Men er, Killi och Kiiski, tycker jag mest synd om i alla fall. Såsom vi själva har också ni blivit avlade, födda och uppvuxna i Jukola, vuxit upp som våra egna bröder. Ack hur brinnande ni tittar in i mina ögon! Ja, Killi, ja, du min Kiiski-pojk, ja! Och viftar så muntert med era svansar! Nå, ni vet ju inte, att vi nu lämnar vårt ljuva hem. Ve er eländiga! Jag måste gråta, det måste jag. Juhani.—Yo sí voy a arreglarte a ti. Verás como te retuerza el pescuezo... A ver si te enteras de que es el gallo del contorno que mejor cumple con sus obligaciones: siempre puntual y seguro. Su primer canto es a las dos, y el segundo a las cuatro, que es la hora buena para levantarse. Ese gallo nos distraerá mucho aquí, en los grandes bosques. ¿Y qué hace el gato ahí arriba, en lo más alto del cargamento? ¡Nuestro pobre Matti, cómo asoma la cabeza y maúlla que da pena! Y es que «para el abuelo, todo son duelos». Pocos días te quedan de corretear por esta tierra; se te han oscurecido los ojos y enronquecido la voz; pero tal vez te animes un poco cuando puedas echarles las uñas a los gordos ratones del bosque. ¡Ojalá sea así! Y vosotros, Killi y Kiiski, vosotros sois los que más pena me dais, puesto que habéis nacido, vivido y crecido en Jukola, como nosotros, y os consideramos nuestros propios hermanos. ¡Ah, con qué viveza me miráis a los ojos! ¡Sí, Killi, y tú, mi buen Kiiski! ¡Vamos, vamos! ¡Con qué alegría meneáis la cola, animalitos! No sabéis que abandonamos nuestra maravillosa casa. De buena gana me echaría a llorar. ¡Necesito llorar! 05022
Bottom
05023
Top
Timo: Kom ihåg hur du nyligen rådde dig själv. Håll ditt hjärta i styr, ditt hjärta i styr. Timo.—Acuérdate del consejo que acabas de darme. Conserva el corazón fuerte y duro. 05023
Bottom
05024
Top
Juhani: Jag kan ej, jag kan ej, när jag lämnar det kära hemmet. Juhani.—No puedo, no puedo, ahora que abandonamos nuestro dulce hogar. 05024
Bottom
05025
Top
Tuomas: Visst tynger denna dag ens sinne; men i Impivaara får vi fort ett nytt hem och måhända blir det oss snart lika kärt. Tuomas.—Sí, triste día éste, pero... ¡arriba los corazones! No tardaremos en tener en Impivaara otro hogar al que tal vez queramos lo mismo. 05025
Bottom
05026
Top
Juhani: Vad sade du, min broder? Ej finns på jorden och ej heller i himmelen en plats så kär som den, på vilken vi föddes och växte upp och på vars marker vi som små mjölkgrisar vältrade oss. Juhani.—¿Qué tonterías dices, hermano? Ni en la tierra ni en el cielo hay un hogar tan querido como aquél en que uno nació, creció y se revolcó cuando aún estaba echando los dientes. 05026
Bottom
05027
Top
Aapo: Sant nog krossar avskedsstunden våra hjärtan; för hembusken är kär också för haren. Aapo.—La hora de dejar la casa nos duele en el alma como le duele a la liebre abandonar el chaparral donde ha nacido. 05027
Bottom
05028
Top
Juhani: Hur var det harmamman sade, när hon åter märkte att hon var dräktig och bad sin lilla unge lämna henne, för att ge plats åt de kommande? Juhani.—¿Qué dijo un día la madre liebre al notar que estaba otra vez preñada y mandó a su pequeño que se alejase para dejar sitio a los que iban a llegar? 05028
Bottom
05029
Top
Timo: ”Ge dig nu i väg, ungen min, lillungen, och minns alltid vad jag säger: bak riset en snara, bak hålet en fälla.” Timo.—«Ponte en viaje y abre los ojos, que algo acecha en cada matojo. Detrás de cada mata hay un peligro; apréndelo como en un libro». 05029
Bottom
05030
Top
Juhani: Så sade hon till ungen sin, och gossen lomade i väg; han lomade, tultade i väg längs sveden och hedbrynet, och hans kluvna läpp var dragen till ett sveklöst grin. Så stegade han hemifrån, och sorgligt sken kvällssolen. Juhani.—Eso es, y el lebrato se alejó dando brinquitos; levantó el polvo de los yermos, corrió por las praderas, siempre con los ojos redondos y con una mueca inocente en su labio partido. Así abandonó su madriguera, mientras el sol del atardecer brillaba tristemente. 05030
Bottom
05031
Top
Eero: Det var Jösse-Jussi, det. Eero.—El lebrato era Juhani. 05031
Bottom
05032
Top
Juhani: Låt gå för det. - Så lämnade han sitt hem och detsamma gör vi med. Farväl, hem! Din trappa, din dynghög ville jag nu kyssa. Juhani.—Ni caso. Así abandonó su madriguera, y así partimos también nosotros. ¡Adiós, hogar paterno! Ganas me dan de besar tu portal, tu estercolero. 05032
Bottom
05033
Top
Aapo: Ja, min broder. Men låt oss söka jaga bort vårt sinnes dysterhet. Snart är vi mitt i det bistra arbetet och donet, snart brakar stockarna, yxorna smäller, och upp mot himlen reser sig ett väldigt pörte på Impivaara mo, mitt bland djupa skogar. Se nu: vi färdas ju redan i den bistra ödemarken, i granarnas sus. Aapo.—Sí, hermano, pero no seamos débiles. Nos espera un duro trabajo: pronto crujirán los troncos, silbarán las hachas y una hermosa casa se levantará sobre el valle de Impivaara, entre un soberbio bosque. Mirad: ya estamos en un gran bosque, rodeados del susurro de los abetos. 05033
Bottom
05034
Top
Så talte de med varandra, på sin färd genom den dystra skogen. Men småningom höjde sig nejden och deras väg slingrade sig upp till en högtbelägen skogig mark, som kallades Teerimäki. Här och där sågs mossbelupna bergsklintar, till formen lika jättarnas gravkullar, kring vilka låga, rotrika tallar susade. Hårt skakade kärran och den gamla Valkos bogar på den klippiga vägen, där ögat på sina ställen knappast kunde skönja de forna hjulspåren. Över åsen gick vägen; ty bottenlösa kärr utbredde sig på dess bägge sidor. Men bröderna gjorde också själva sitt bästa för att lätta den gamla, enögda dragarens lass. Slutligen hann de upp på backkrönet, lät Valko pusta där en stund, och blickade ned på världens vidder. Deras ögon skådade fjärran byar, ängar, åkrar, blånande sjöar och vid västanskogarnas rand kyrkans höga torn. Men i söder på en backsluttning skymtade Jukola gård som lyckans förlorade land; och trånande tankar fyllde åter brödernas bröst. Men därifrån vände de slutligen sina ögon mot norr, och där syntes det höga Impivaara, dess brantsluttande stup, mörka klyftor och skäggiga, stormrivna granar på bergets sidor. Men vid bergets fot såg de en trevlig, stubbrik svedmark, deras blivande boplats, och nedanom svedmarken en skog, som skulle förse dem med smäckra stockar för husbygget. Allt detta såg de, såg mellan furorna den klara Ilvessjön och hur den granna solen nära sin nedgång lyste från bergets nordöstra brant; och en hoppets ljuva glimt blänkte i deras ögon och höjde åter deras bröst. Así iban hablando los hermanos mientras atravesaban el bosque sombrío. Pero poco a poco el terreno fue haciéndose cuesta arriba y el camino empezó a trepar hacia una alta planicie boscosa, llamada Teerimáki. El breñal estaba salpicado de grandes rocas cubiertas de musgo, como enormes losas sepulcrales de gigantes, entre densos pinos bajos. El terreno pedregoso y abrupto sacudía violentamente el carro y las ancas del caballo, y de trecho en trecho los ojos no podían distinguir los antiguos baches. El camino ascendía hacia la cima, y a ambos lados se percibían, al fondo, yermos sin fin. Los hermanos se esforzaron por aligerar la carga de su caballo tuerto, y cuando llegaron a la cumbre concedieron un breve respiro a Valko, mientras contemplaban el amplio paisaje que se extendía ante ellos: pueblos lejanos, praderas, sembrados, lagos azules y, por la ladera occidental boscosa, la alta torre de la iglesia. Al sur, la granja de Jukola surgía al arrimo de un ribazo como una tierra feliz perdida. Una honda añoranza volvió a apoderarse de los hermanos, quienes, volviendo los ojos hacia el norte, contemplaron el altivo Impivaara, sus oscuras cavernas y los abetos melenudos que, desgreñados por muchas tormentas, cubrían la escarpada ladera del monte. Al pie de éste se hallaba el lugar de su nueva residencia, una amena pradera cuajada de tocones; más abajo empezaba el bosque inhabitado que les proporcionaría magníficos troncos para construir su casa. Todo esto vieron los hermanos y, entre los pinos, el luminoso lago de Ilvesjárvi y el sol espíen dente que, en su declinar, brillaba desde el precipicio ñor occidental del monte. Entonces un rayo de esperanza encendió la alegría en sus ojos y sus pechos se ensancharon. 05034
Bottom
05035
Top
Därifrån begav de sig igen vidare och med allt starkare fart började de skynda mot sitt nya hem. Backen sjönk, och de kom till furornas pelarrad på mon, där ljungen, lingonrisen och det vissnande starrgräset omväxlande täckte den ekande marken. Så mötte de en sandig, byggd väg, som ledde från Viertola herrgård till kyrkan; de stegade över den, löljande sin egen skogsväg, som löpte över moåsen. Reanudaron la marcha y se encaminaron apretando el paso a su nueva morada. Bajando la cuesta llegaron a la columnata de los pinos del bosque, donde los brezos, las matas de los arándanos y las marchitas briznas de hierba cubrían el árido suelo sobre el que resonaban sus pasos. Llegaron al camino arenoso que conducía de la granja de Viértala a la iglesia, lo cruzaron y siguieron por su propio sendero del bosque que trepaba por la loma. 05035
Bottom
05036
Top
Aapo: Här är den mon, på vilken ormarnas tingssal låg i forna tider, efter vad gammalt folk säger. Som domare satt där deras kung, den ytterst sällan synliga vita ormen, med en omätligt dyrbar krona på huvudet. Men en gång rövade en djärv ryttare denna krona från dem, såsom sägnen förtäljer. Aapo.—Según cuentan los ancianos, aquí se levantaba un día la sala de justicia de las serpientes, cuyo juez era entonces el propio rey, un culebrón blanco sumamente raro que llevaba una valiosísima corona. Pero, según cuenta la leyenda, un valeroso caballero se la arrebató. 05036
Bottom
05037
Top
Och Aapo berättade dem följande sägen, mens de stegade från moåsen ned mot det öde Sompiokärret. Det kom således en ryttare och på mon såg han ormarnas konung, som hade en blänkande krona på huvudet. Han red mot honom, snappade med sin svärdsspets kronan från kungens huvud, sporrade hästen och sprängde med sina dyrbarheter i väg som i blåst och moln. Men ormarna var icke heller sena av sig, utan började strax ilsket förfölja den fräcka rövaren. De ilade vinande i väg, snodda till ringar, och tusen tunnband rullade så i ryttarens fjät som en trissa som pojkarna kastat på landsvägen. Snart nåd-de de ryttaren, stimmade redan tätt vid hästens fotter, hoppade upp mot dess bogar, och mannen var i stor fara. Och i sin nöd kastade han ned som bete till ilem sin hatt, som de strax rev i stycken och åt i sin rasande ilska. Men mannen vart inte länge hulpen av iletta knep, snart rullar ormarna igen i hans fjät och sanden virvlar högt upp från vägen. Och allt hetsigare sporrade hjälten sin flämtande häst; som en flod flöt blodet från den ståtliga hingstens söndersargade bogar, och ur munnen sprutade den fräsande fradgan. Kyttaren flydde in i skogen, men skogen hindrade icke hans fienders lopp. Han kom till en flod, och med ett brus red han i dess virvlar, och hingsten förde honom snabbt över den. Också ormarna mötte floden, och med många forsars dån störtade de sig i vågornas sköte, simmade med stormens fart över den, och högt steg den vita fradgan. Mannen red fortfarande framåt, och alltjämt förföljde honom ormarnas rasande skara. Ett stycke framför sig såg han en häftigt flammande svedjebrand, och mot elden styrde han nu sin häst; svepande sig i den i flodbadet genomblötta kappan störtade han sig i lågornas famn, men ormarna uppgav inte ens för ett ögonblick sitt förföljande. Så ilar himlens ridande hjälte genom guldmolnen. Än en gång högg han sina sporrar i ljumskarna på sin hingst och än en gång rusade han framåt, sedan störtade den frustande hingsten, för allan tid glömmande livets heta lek. Men i fria luften stod mannen räddad från elden och sina grymma fiender; ty elden hade bränt ormarnas tallösa skara. Där stod hjälten med triumferande uppsyn, och den underbara dyrgripen höll han i sin hand. Y mientras bajaban la montaña hacia las desoladas tierras pantanosas de Sompio, Aapo les contó lo siguiente: Un día llegó un jinete a lo alto de la colina y se vio delante del rey de las serpientes que llevaba una hermosa corona. Lanzándose contra él, se la quitó con la punta de la espada y, espoleando a su caballo, se alejó como nube empujada por el viento, llevándose su tesoro. Pero las demás serpientes, lejos de permanecer indiferentes, se lanzaron en persecución del hombre que se había atrevido a ofenderlas. Más de mil de ellas, enroscadas como aros y silbando, corrieron tras las huellas del caballero; como los discos lanzados por los jugadores, ruedan por el camino. No tardaron en dar alcance al fugitivo y, trepando por las patas del caballo, saltaron a la grupa poniendo al caballero en grave aprieto. Éste, viéndose en serio peligro, les arrojó como cebo su sombrero, que quedó al instante hecho trizas y fue devorado con rabia. Pero la triquiñuela no le sirvió de nada, y las serpientes siguieron tras él levantando el polvo del camino. El jinete espoleó con más ímpetu su caballo, hasta que las ijadas del animal manaron sangre y la boca arrojó espumarajos de saliva. El caballero se refugió en el bosque, pero éste no logró detener la persecución del enemigo. Entonces encontró un torrente, se lanzó a las turbulentas aguas y el caballo le condujo hasta la orilla opuesta. Pero las serpientes llegaron al borde, se arrojaron al agua con el estruendo de cien cataratas y, rápidas como una tormenta que estalla de pronto, nadaron sobre las olas, levantándolas hasta lo alto en torbellinos espumosos. El caballero aceleró la marcha, pero las enfurecidas serpientes no dejaron de perseguirle. Vio delante un campo que estaban quemando para la artiga y, envuelto en su capa empapada en el torrente, se arrojó a las llamas, pero los animales no cejaron en su empeño de darle alcance. Aún volvió a hundir el caballero las espuelas en los flancos de su caballo, que, haciendo un supremo esfuerzo, siguió galopando; pero cuando hubo rebasado las llamas, el animal cayó reventado, pagando con la suya el juego ardiente de la vida. El héroe se había librado del fuego y de sus terribles enemigos; las llamas destruyeron el incontable ejército de serpientes. Y aquí tenéis al héroe, con el ánimo alegre y en posesión del maravilloso tesoro. 05037
Bottom
05038
Top
Aapo: Det var sägnen om ormens krona här på Teerimäki mo. Aapo.—Éste fue el cuento de la corona de la serpiente blanca de Teerimáki. 05038
Bottom
05039
Top
Juhani: En ståtlig sägen och en ännu ståtligare karl, som snappade kronan från ormens huvud och slutligen vann den åt sig själv. Pocker till karl! Juhani.—Precioso cuento, y magnífico el hombre que arrancó la corona de la cabeza del culebrón y se apoderó de ella. ¡Sin par caballero! 05039
Bottom
05040
Top
Timo: Det är allt få gubbar som här skådar den ormen, men den, som ser den, blir oerhört klok, efter vad gammalt folk säger. Timo.—Pocos son los que han visto esa serpiente, pero, según los ancianos, el que la ve adquiere una sabiduría incomparable. 05040
Bottom
05041
Top
Juhani: Man säger också: den som innan göken börjat gala tar fatt denna domareorm, kokar och äter den, skall begripa korpens språk, som ger honom vetskap om vad honom därnäst skall hända. Juhani.—También dicen que quien caza a ese juez de las serpientes, lo asa y se lo come en primavera, antes del primer canto del cuclillo, llega a comprender el lenguaje del cuervo, que le desvela el porvenir. 05041
Bottom
05042
Top
Eero: Man säger dessutom som så: den som på våren efter det göken galit gör allt detta, den karlen begriper korpens språk, som låter honom veta vad som honom dessförinnan skett. Eero.—Otros cuentan otra cosa, y es que el que hace todo eso en primavera, después del primer canto del cuclillo, comprende el lenguaje del cuervo, que le revela el pasado. 05042
Bottom
05043
Top
Juhani: O bästa bror, nu språkade du allt bra dumt! Som inte alla skulle veta det utan att äta ens en gnutta ormkött? Si nu visade Eero äntligen hur han rätteligen ser ut vad hjärnan anbelangar, som en dum bagge. ”Han får då veta vad honom dessförinnan skett.” Kan denna tanke komma från en mans skalle? O du din pojkstackare! Juhani.—¡Hay que ver qué sandeces se te ocurren! ¿Hay alguien que no conozca el pasado aunque no haya probado ni un trozo de serpiente? ¡Mirad por dónde nos sale ahora Eero, el cabeza de chorlito! «¡Le revela el pasado!» ¿Cómo puede ocurrírsele semejante cosa a un hombre? ¡Anda, bribonzuelo! 05043
Bottom
05044
Top
Aapo: Strunta i det, Juho. Antingen sade han dumheter eller konstrade och krumbuktade han sig som vanligt; hur som helst, men vad han än gjorde slängde han till oss en beaktansvärd tanke. Låt oss begrunda hans uttalande, och jag tror nästan att vi därur kan meta fram en viss lärdom. Att veta vad som hänt, det är ju, från en viss synpunkt sett, en stor visdom. Om du slugt begrundar, vilken sådd från loma dar som frambragt nyttiga eller fördärvliga Irukter, och inriktar ditt liv därefter, ditt stök och nrbete, så är du en klok man. Blott också våra ögon tidigare hade öppnat sig, så tror jag näppeligen att vi un skulle stryka här som flyttfolk. Aapo.—Déjalo, Juhani. Ha dicho una esupidez, a no ser que pretenda burlarse y bromear. Lo mismo da. En todo caso, nos ha dado una idea curiosa que, si la analizamos bien, podremos sacar de ella alguna enseñanza. Gran ciencia es, si bien se mira, la de conocer el pasado. Si tú aprendes a distinguir bien las semillas que han producido frutos útiles en el pasado de aquellas que los han producido nocivos, y si acomodas tu vida, tu trabajo y tu conducta a esto, eres lo que se dice un sabio. Si hubiéramos abierto antes los ojos, creo que no andaríamos ahora dando vueltas como emigrantes. 05044
Bottom
05045
Top
Juhani: Som vargungar under bara himlen. Men gjort är gjort. Juhani.—Como lobeznos sin techo. Pero lo hecho, hecho está. 05045
Bottom
05046
Top
Tuomas: Vad vi förlorade i Jukola, det kan vi snappa tillbaka på Impivaara sved. - Hitåt hela bröd-i askocken, varje man må hugga sina naglar i lasset och bistå Valko så länge kärret räcker. Hitåt alle man! Hjulen sjunker ju spannlångt in i den gyttjiga marken. Tuomas.—Lo que hemos perdido en Jukola, lo ganaremos en Impivaara. ¡Hala, todos a empujar el carro! ¡Ayudemos a Valko a salir de esta tierra pantanosa! ¡Todos a la tarea! Las ruedas se hunden un palmo en el lodo. 05046
Bottom
05047
Top
Språkande på detta vis hade de traskat ned från mon, gått över Seunala-Mattis jämna sved, därefter genom en tät ung granskog, och stod nu vid randen av Sompiokärret. Dystert såg detta kärr ut; på dess yta växlade ävjiga, sumpiga öppningar, mossiga tuvor, tranbärsbon, och här och där stod låga, vissnande björkar, som vemodigt nickade med sina huvuden i aftonvinden. Men på mitten var kärret smalast och marken där också hårdare och fastare. Där stod kortvuxna, mossklädda tallar och på tuvorna mörkgröna, starkt doftande getporsbuskar. Och över denna sträcka löpte en eländig väg till kärrets andra strand, där en mörk ödeskog åter tog vid. Längs denna väg färdades nu bröderna över kärret. Någon av dem drog i skacklama vid Valkos sida, medan åter en annan sköt på kärran. Äntligen, om ock mödosamt, nådde de kärrets strand och färdades åter på torra marken längs ödeskogens rotbemängda väg, vilken räckte ungefär femhundra steg. Men slutligen glimtade framför dem den stubbiga svedmarkens öppna vidd, och de stod på det utsedda stället, under det hålrika berget. En éstas y parecidas pláticas habían descendido por la loma y atravesado la extensa pradera de Matti de Seunala y un poblado bosque de pinabetes, llegando a la orilla del pantano de Sompio. El aspecto de la ciénaga era en verdad deprimente. En su superficie alternaban lodazales con islotes cubiertos de musgo donde crecían las bayas de los pantanos; aquí y allá, un abedul achaparrado y raquítico inclinaba su mustia copa al viento de la tarde. En el centro, el pantano se estrechaba y el suelo era más firme y sólido. Crecían allí pinos bajos recubiertos de musgo, y en los islotes, arbustos de rosmarino de color verde oscuro y fuerte fragancia. Y por aquella estrecha faja de tierra corría un accidentado sendero que conducía al lado opuesto, donde se prolongaban los espesos bosques. Tal es el camino que siguen los hermanos a través del pantano. Unos tiran de las varas del carro, a los lados de Valko, y otros le empujan por detrás. Por fin, fatigados, llegan a la orilla de la ciénaga y caminan de nuevo por tierra firme a través de los bosques, a lo largo de un sendero de unos quinientos pasos, sembrado de raigones. Luego aparece ante sus ojos el claro erizado de tocones. Ya se hallan en el lugar elegido, al pie de la escabrosa montaña. 05047
Bottom
05048
Top
Här hade fordom brödernas farfar, en utmärkt arbetskarl, odlat sved och låtit röken stiga från väldiga kolmilor. Flera svedjeland hade han fällt och bränt, med sin risharv luckrat månget svart, färdigsått land, och slutligen bärgat i sin ria den fullkorniga säden. Ruinen där vid svedens sida visade ännu det ställe, där hans skogsria hade stått, varifrån han strax förde hem den färdiga säden, lämnande till vinterföret halmen och bosset. Men ett litet stycke från rians ruiner, där vid gränsen mellan sved och skog, syntes milans svarta botten, väldig och stor, där han bränt klingande smideskol av svedmarkens runda, barkade trädstammar. Så hade här Jukolas forne ståtlige hus-bonn stökat och bökat under mången hettande sol, torkande från pannan mången pärlande svett. Men under nätterna låg han i en koja med torvtak och vaktade milan; och samma koja hade bröderna nu valt till sin tillfälliga boplats. Allí, un día, su abuelo, afamado leñador, taló buena parte de los árboles del bosque, cultivó terrenos, levantó grandes chamiceras, artigó el monte alrededor, preparó campos con su roturador, aró, sembró y amontonó pesadas gavillas de trigo. En el extremo de la pradera, un montón de escombros revelaba aún el lugar de la era desde donde, después de la trilla, acarreaba a su granja los henchidos costales de trigo, dejando la paja y la granza para transportarlas en trineo sobre las nieves invernales. No lejos de allí, a la entrada del bosque, se veía el fondo ennegrecido de un enorme foso, donde el abuelo convirtió en carbón chisporroteante los troncos derribados. El que fuera vigoroso amo de Jukola trabajó con ardor por aquellos parajes bajo el picor de muchos soles, enjugándose muchas gotas de sudor en la frente. De noche descansaba en una choza de techo de hierba, vigilando su chamicera, y esta misma choza es la que eligieron los hermanos como morada provisional. 05048
Bottom
05049
Top
Vid är den stubbiga sveden, men bortom dess bryn ser dock inte ditt öga; ty i öster, söder» väster stänger skogarna ditt synfält och i norr ett högt berg. Men stiger du upp på detta bergs av ett fåtal granar krönta ås, så bär din blick fjärran i alla riktningar. På dess södra sida ser du att börja med alldeles under dina lötter den nämnda, långsluttande sveden, längre bort ilen dystra ödeskogen, och bortom den åter Sompio-kärret, och där vid himlaranden höjer sig den matt-blånande Teerimäkibacken. Norrut sänker sig småningom berget och på dess sluttande jordsvål, som lorilom också använts för svedjebruk, står en ung och lät björkdunge, på vars gräslösa stigar tjädrarna skuttar och järparna sorgmodigt visslar. 1 öster synes en jämn mo med furuskogar, i väster en knagglig mark med mossbetäckta stenar, och här och där på den mossiga åsen en låg, men tät och stadig tall. Hortom tallarna glittrar där klar och fiskrik Ilvesjärvi sjö, ungefär på tusen stegs avstånd från sveden. Men annat ser du näppeligen, hur vida du än skådar. Skogarnas mörka hav skymtar kring dig allestädes. Dock ser du ännu den matta blånaden från Viertolas herrgård i nordost och i fjärran vid den nordvästliga himlaranden kyrkans gråa torn. Så såg den trakt och ilcss omnejd ut, vilken Jukolaborna hade utsett till sin boplats. La pradera erizada de tocones es amplia, pero la vista no alcanza más allá de sus límites, puesto que al este, al oeste y al sur, los bosques que la ciñen impiden la visión, y al norte se levanta un alto monte. Pero si se sube a la cima de este monte, coronada de escasos pinos, puede abarcarse el panorama en todas direcciones. Hacia el sur se ve, a los pies, el suave declive de la pradera de la que hemos hablado; luego, más lejos, el espeso bosque, y detrás, las tierras pantanosas de Sompio; finalmente, en el horizonte, se halla la azulada colina de Teerimáki. Al norte, la colina desciende poco a poco, y en su suave pendiente, que en tiempos pasados fue también talada y cultivada, crece hoy un bosque de abedules tiernos y espesos por donde saltan los urogallos y las ortegas cacarean en tono melancólico sobre las sendas estériles. Al este se ve una tierra llana con su bosquecillo de pinos, y al oeste, un terreno abrupto cubierto de rocas musgosas; de un lado a otro, sobre un cerro tapizado de musgo, algún pino achaparrado de enorme copa. Más allá de los árboles, a unos mil pasos de distancia de la pradera, brilla el lago de Ilvesjárvi, cristalino y abundante en pesca. Y por muy lejos que se mire, no se ve más que bosque, como un mar revuelto que todo lo rodea. Aunque, a decir verdad, puede divisarse al nordeste el contorno impreciso de la granja de Viertola, y más lejos, al noroeste, recortado en el cielo, el campanario gris de la iglesia. Tal es el lugar y los contornos donde los siete hermanos de Jukola han decidido trasladar su vivienda. 05049
Bottom
05050
Top
Men kring milkojan hade bröderna denna kväll slagit sig ned, lösgjort den trötta Valko ur skalmarna och släppt honom på bete med skällan om halsen, och av stubbar och ruskor tänt en munter eld på sveden. Där stekte Simeoni strömming, rovor och nötkött för den gemensamma aftonmåltiden, och de övriga stökade kring arbetskärran, lossande lasset och kånkande allehanda don och grejor till deras platser. Men när detta var undanstökat och maten framdukad, satte de sig att spisa på den kvällsomslut-na sveden; och solen hade sjunkit bortom berget. Junto a la choza del carbonero, después de desenganchar a Valko y soltarlo con un cencerro al cuello para que pastara a su gusto, los hermanos encendieron con tocones y ramas secas una viva hoguera, donde Simeoni se encargó de asar arenques, nabos y un tasajo de buey para la cena, mientras los demás hermanos iban de un lado para otro alrededor del carro descargando y llevándolos a su sitio todos los objetos y utensilios. Terminada esta tarea, y dispuesta la cena, se sentaron en la hierba a reponer fuerzas, cuando ya el sol se ocultaba detrás de la montaña. 05050
Bottom
05051
Top
Simeoni: Detta är alltså vår första måltid i vårt nya hem; och måtte den bringa lycka och Guds frid också över alla våra övriga måltider härstädes. Simeoni.—Ésta es nuestra primera comida en nuestro nuevo hogar. ¡Que la paz y la felicidad divinas nos acompañen en las sucesivas comidas! 05051
Bottom
05052
Top
Juhani: Lyckan, en präktig lycka må vara vår enda kamrat här i alla de arbeten och görslor, som våra fingrar blott orkar med. Juhani.—¡Que la felicidad, una completa felicidad, sea nuestra única compañera en todos nuestros actos y en todos los trabajos que emprendan nuestras manos! 05052
Bottom
05053
Top
Aapo: Jag ville liksom yttra en mening. Aapo.—Quisiera explicaros una idea importante. 05053
Bottom
05054
Top
Juhani: Nå kläm fram den ur din hjärtkammare. Juhani.—Bueno, abre las compuertas de tu corazón. 05054
Bottom
05055
Top
Aapo: En huvudlös kropp går inte an, säger jag. Aapo.—Un cuerpo sin cabeza no vale nada, a mi parecer. 05055
Bottom
05056
Top
Juhani: Utan dänger mot väggarna som en huvudlös höna. Juhani.—Choca contra la pared como una gallina descabezada. 05056
Bottom
05057
Top
Timo: Inte behöver den vara huvudlös ens, bara den blir vimmelkantig, så flaxar den så här, så här, hit och dit, hit och dit. Så gjorde ofta Männistö-morans höns, och då sade gumman att det flög trollpilar i luften. Timo.—Y aun con cabeza, cuando a una gallina se le mete el diablo en el cuerpo, se pone a revolotear de una parte a otra, de aquí allá; mirad, así, así. Eso les pasaba a veces a las gallinas de la Vieja del Pinar, y ella decía que volaban por el aire flechas mágicas. 05057
Bottom
05058
Top
Juhani: Men ut med språket nu, broder Aapo. Juhani.—Vale, vale, Aapo, pero suelta de una vez lo que tengas que decir. 05058
Bottom
05059
Top
Aapo: Denna tanke bor i min hjärna: Ifall vi här vill åstadkomma något och göra det ordentligt, så bör en av oss vara förste man, leda våra samtal och avgöra våra stridigheter. Kort sagt, det må finnas en, vars röst äger bestämmanderätt för ordningens skull. Aapo.—Veréis lo que he pensado. Si queremos hacer aquí algo de provecho, es preciso que uno de nosotros sea el jefe, el que ponga orden en nuestras discusiones, el mediador en nuestras disputas. En una palabra, es preciso que la voz de uno de nosotros suene más fuerte que las de los demás. 05059
Bottom
05060
Top
Juhani: Jag är den äldsta här. Juhani.—Yo soy el mayor. 05060
Bottom
05061
Top
Aapo: Du är förstlingen i Jukolas räcka, och du må alltså äga en sådans rättigheter. Aapo.—En efecto, tú eres el mayor de los hermanos de Jukola y, por consiguiente, te corresponden esos derechos. 05061
Bottom
05062
Top
Juhani: Ja, jag är den första mannen i raden, och vet också kräva hörsamhet av er. Men frågan är, om ni vill lyda. Juhani.—Soy el primero de la fila, y siendo así, me haré obedecer por vosotros... ¡con tal de que os dé la gana obedecer! 05062
Bottom
05063
Top
Aapo: Det är rätt och tillbörligt. Men vi må ändå lyssna till envars ord i gemensamma frågor. Aapo.—Es justo y necesario. Ah, pero, eso sí, en los asuntos comunes todos tendremos derecho a opinar. 05063
Bottom
05064
Top
Juhani: Särskilt dina råd vill jag alltid och gärna vända mitt öra mot. Men jag är den främste. Juhani.—De muy buen grado escucharé todos los consejos, y aún más los tuyos. Pero quede claro que soy el primero. 05064
Bottom
05065
Top
Aapo: Sant! Men vilket straff bestämmes för den, som visar tredska och obotlig uppstudsighet? Aapo.—De eso no hay duda. ¿Pero qué castigo aplicaremos al que desobedezca y se ponga farruco? 05065
Bottom
05066
Top
Juhani: Honom stoppar jag in där i bergsskrevan och bommar till klyftans gap med en hög tiolispunds-stenar. Där må han sitta en dag eller två, allt hur saken och omständigheterna kräver. Ja, ja, där må han suga på ramarna, tänkande på vad hans frid tillhörer. Juhani.—A ese tal lo meteré en una cueva de la montaña y taparé la entrada con montones de piedras de diez arrobas. Allí permanecerá encerrado uno o dos días, según la gravedad de la falta, y se chupará los dedos meditando «en lo que hace a su paz». 05066
Bottom
05067
Top
Lauri: Jag är inte med om beslutet. Lauri.—Yo me opongo a esa medida. 05067
Bottom
05068
Top
Tuomas: Inte jag heller. Tuomas.—Y yo. 05068
Bottom
05069
Top
Timo: Är jag en strimmelkindad grävling, vars boning är en däven håla i berget? Näggu, näggu. Timo.—¿Soy yo por ventura un tejón de carrillos rayados cuya madriguera es una gruta de aire viciado? ¡Nada de eso! 05069
Bottom
05070
Top
Juhani: Ni ställer till uppror. Juhani.—¿Ya empezáis a rebelaros? 05070
Bottom
05071
Top
Tuomas: Den straffparagrafen går inte an, går inte. Tuomas.—Esa cláusula de castigos...; bueno, no puede ser. 05071
Bottom
05072
Top
Timo: ”Det hampar sig inte”, säger ordstävet. Jag är ingen grävling, och inget vildsvin. Timo.—Eso mismo. «Castigos no hacen amigos», como dice el refrán. Insisto en que no soy un tejón. 05072
Bottom
05073
Top
Juhani: Uppför dig därför alltid städat och hyggligt, för att undvika min vredes straffande förskräckelse. Juhani.—Por eso, si quieres escapar al duro castigo de mi cólera, pórtate con juicio y sensatez. 05073
Bottom
05074
Top
Timo: Men jag är ingen grävling, och ingen varg. Hej, hej! Jag är inte heller en björn och ingen råtta. Vet lite hut. ”Vet hut, sa Jaakkola-Knut”; Hehheh! Timo.—Pero yo no soy ni un tejón ni un lobo, qué va. Y menos un oso, y mucho menos una rata. Deberías sentirte avergonzado. «¿No te avergüenzas, mamarracho?, dijo el pastor al borracho». ¡Bah! 05074
Bottom
05075
Top
Aapo: Tillåter man mig ta till orda? Aapo.—¿Se me permite hablar? 05075
Bottom
05076
Top
Juhani: Gärna. Vad önskar du säga? Juhani.—No faltaba más. A ver, ¿qué tienes que decir? 05076
Bottom
05077
Top
Aapo: Att inte heller jag gillar den där straffparagrafen, som du vill ta i bruk i vår krets, utan jag anser den bröder emellan vara för grov, för djurisk. Aapo.—Que yo tampoco apruebo la cláusula del castigo que acabas de establecer; la encuentro demasiado cruel y demasiado brutal tratándose de hermanos. 05077
Bottom
05078
Top
Juhani: Jaså, du gillar den inte? Gillar den inte? Att du sannerligen inte gillar den? Nå, säg då en klokare paragraf, eftersom jag aldrig begriper vad som är rätt och vad som är orätt. Juhani.—Así que no la apruebas, ¿no? ¿De veras no la apruebas? Entonces propon tú mismo otra más prudente, porque está visto que yo no soy capaz de distinguir nunca entre lo que está bien y lo que está mal. 05078
Bottom
05079
Top
Aapo: Det har jag inte sagt. Aapo.—No haré yo tal. 05079
Bottom
05080
Top
Juhani: Säg den nya, gillansvärda paragrafen, du Jukolas kloka gubbe. Juhani.—Vamos, propon esa nueva cláusula, tú, profeta de Jukola. 05080
Bottom
05081
Top
Aapo: Långtifrån en klok gubbe. Men detta ... Aapo.—Oh, no he hecho nada para merecer ese título. Pero es que... 05081
Bottom
05082
Top
Juhani: Paragrafen, paragrafen! Juhani.—¡Vamos, hombre, la cláusula! 05082
Bottom
05083
Top
Aapo: Detta är ju... Aapo.—Pero es que... 05083
Bottom
05084
Top
Juhani: Paragrafen, paragrafen! Ro ut med den visa paragrafen! Juhani.—¡La cláusula, te digo! ¡A ver esa sabia cláusula! 05084
Bottom
05085
Top
Aapo: Är du galen? Du skriker ju där som sutte du med eld i byxorna. Varför tjuter du och vickar på huvudet som en uv? Aapo.—¿Te has vuelto majareta? Gritas como si te hubieras sentado sobre ascuas. ¿Por qué te desgañitas así y mueves la cabeza como un búho? 05085
Bottom
05086
Top
Juhani: Paragrafen! skriker jag allt vad jag orkar. Den splitternya och urgamla, visa paragrafen! Säg hur den lyder, och jag lyssnar stum som mörten till grodans kväkning. Juhani.—¡Y seguiré gritando hasta enronquecer! ¡La cláusula, esa sabia cláusula tan prudente como antigua! Habla y te escucharé sin decir esta boca es mía, en completo silencio, como una carpa escucha el croar de una rana. 05086
Bottom
05087
Top
Aapo: Så här lyder min åsikt om saken: Den som struntar i råd och förmaningar och ständigt bara gör sig skyldig till ofog, sående mellan oss tvedräktens frön, han må utstötas ur vårt förbund, förvisas någonstans långt bort. Aapo.—Bueno, va. Escuchad, pues, mi proposición: el que se burle de consejos y advertencias y se muestre reticente y antojadizo, sembrando entre nosotros la semilla de la discordia, será apartado de nuestra comunidad y expulsado lejos de aquí. 05087
Bottom
05088
Top
Tuomas: Så lyder förordningen. Tuomas.—Sea ésta la cláusula. 05088
Bottom
05089
Top
Lauri: Det går jag in på. Lauri.—La apruebo. 05089
Bottom
05090
Top
Timo: Det gör jag också. Timo.—Y yo, lo mismo. 05090
Bottom
05091
Top
Simeoni: Det går vi alla gemensamt in på. Simeoni.—Entonces, todos estamos de acuerdo. 05091
Bottom
05092
Top
Juhani: Hm! Vare så. Och kom ihåg: den som härefter önskar ställa till bråk, han får harpasset i näven, en spark i aktern och flyktbacken framför sig. -1 vilket arbete skall vi hugga tag i morgon, morianer där? Nog skall jag lära er. Juhani.—¡Bien! Aprobada, pues. Pero recordadlo bien: al que de ahora en adelante se muestre reacio, se le dará el pasaporte de la liebre: una patada en las posaderas... y a freír monas. Bueno, moros míos, ¿qué trabajo emprenderemos mañana? Yo os daré las instrucciones precisas. 05092
Bottom
05093
Top
Aapo: Tycks vara lite harmsen av sig; men inte grumlar ju det vårt lugna och klara sinnelag denna aftonstund. Aapo.—Estás algo resentido, mas no por eso se turbará nuestra calma ni la plácida alegría de esta noche. 05093
Bottom
05094
Top
Juhani: Vad skall vi börja träla med när morgonen gryr? Juhani.—¿Qué trabajo emprenderemos cuando claree el día? 05094
Bottom
05095
Top
Aapo: Naturligtvis bör vi här först börja med pört-hygget. Aapo.—Eso ni se pregunta. Lo primero es construir nuestra casa. 05095
Bottom
05096
Top
Juhani: Så är det. Arla i morgon må fyra män, alla med yxstumparna i näven, gå envar till sin knut, och dessa fyra män må bestå av följande: jag själv, Tuomas, Simeoni och Aapo. De övriga får bila och rulla slockar upp till oss. Och när pörtet och en liten bodstomme blivit färdiga, skall pojkarna strax bege sig ut för att proviantera på jakt- och fiskefärder. Kom ihåg det! Juhani.—Es verdad. Mañana, a primera hora, cuatro muchachos, hacha en mano, se pondrán a los lados de la construcción; esos cuatro seremos Tuomas, Simeoni, Aapo y yo. Los demás irán desbastando los troncos y nos los irán pasando. Y cuando hayamos construido la cabaña y una pequeña despensa para los víveres, a cazar y a pescar para reunir provisiones. ¡Tenedlo bien presente! 05096
Bottom
05097
Top
Så slutade de äntligen sin måltid och lade sig till ro i milkojans skygd. Natten kom, en molnig men lugn majnatt. I ödeskogen ropade uven med sin hesa röst, på Ilvesjärvi sjö snattrade änderna, och då och då hördes i fjärran björnens vassa vissling. Eljes rådde i naturen frid och en stor tystnad. Men den finvingade Sömneliten hyste ingen lust att hälsa på hos bröderna i lorvkojan. Stumma, men vältrande sig från sida till sida, tänkte de på denna världens gång och vår levnads föränderlighet. Acabaron de cenar y fueron a tumbarse a la choza. Llegó la apacible aunque nubosa noche de mayo. Cantaba el búho en el bosque con voz ronca, graznaban los patos en el lago de Ilvesjárvi, y a lo lejos se oía de vez en cuando el agudo silbido del oso; por lo demás, la paz y el profundo silencio envolvían la naturaleza. Pero el Sueño de alas finas no quería visitar en la choza a los hermanos, quienes, silenciosos, se revolvían de un lado a otro pensando en cómo iba este mundo y en lo veleidosa que es nuestra vida. 05097
Bottom
05098
Top
Aapo: Efter vad jag tror har ingens öga ännu slutit sig. Aapo.—Creo que nadie consigue pegar ojo. 05098
Bottom
05099
Top
Juhani: Timo sover redan sött, men vi övriga vänder och svänger på oss här som korvar i en kokande kiltel. Varför är vi så pigga? Juhani.—Timo sí; duerme como un tronco, pero los demás no hacemos más que dar vueltas y más vueltas, como salchichas en una cazuela hirviente. ¿Por qué estaremos desvelados? 05099
Bottom
05100
Top
Aapo: Vårt liv har denna dag tagit en tvär krök. Aapo.—El camino de nuestra vida ha tomado hoy un giro repentino. 05100
Bottom
05101
Top
Juhani: Därför är mitt sinne oroligt, så oroligt. Juhani.—Por eso mi alma está muy, pero que muy inquieta. 05101
Bottom
05102
Top
Simeoni: Dystert är mitt hjärta. Vad är väl jag? En lörlorad son. Simeoni.—Y mi corazón se siente triste. ¿Qué soy yo? Un hijo pródigo. 05102
Bottom
05103
Top
Juhani: Hm! Ett i öknen vilsegånget lamm. Juhani.—¡Ay! Una oveja perdida en el desierto. 05103
Bottom
05104
Top
Simeoni: Så övergav vi grannarna och våra kristna närmaste. Simeoni.—Nos hemos alejado de los vecinos y de los cristianos, nuestros hermanos. 05104
Bottom
05105
Top
Tuomas: Här är vi och här stannar vi så länge det finns färskt kött i skogen. Tuomas.—Aquí estamos y aquí estaremos mientras no falte carne fresca en el bosque. 05105
Bottom
05106
Top
Aapo: Allt går väl i lås, om vi ständigt griper verket an med förnuftiga tankar. Aapo.—Todo irá bien si obramos siempre cuerdamente. 05106
Bottom
05107
Top
Simeoni: Uven ropar där i ödeskogen, och dess rop bådar aldrig gott. Det varslar om eldsvådor, blodiga slagsmål och mord, efter vad gammalt folk säger. Simeoni.—Un búho canta en el bosque, y su canto no augura nada bueno, pues que presagia incendios, luchas sangrientas y crímenes, según dicen los viejos. 05107
Bottom
05108
Top
Tuomas: Att ropa i skogen är dess yrke och har ingen betydelse. Tuomas.—El oficio del búho es cantar en el bosque, y eso no significa nada. 05108
Bottom
05109
Top
Eero: Här är en by, Impivaara gård med torv på taket. Eero.—En el bosque...; pero aquí cerca tenemos el pueblo y la casa de Impivaara con su techo de matojos. 05109
Bottom
05110
Top
Simeoni: Men nu har spåmannen flyttat på sig, ropar där på bergets krön. Där bad fordom, såsom sägnen berättar, ”den bleka jungfrun” om sina synders förlåtelse, bad alla nätter både vinter och sommar. Simeoni.—Vaya, ahora ha cambiado de puesto el adivino, pues canta en la cumbre de la montaña. Allí, un día, según cuenta la leyenda, imploró la Virgen Pálida el perdón de sus pecados, rezando todas las noches, ya fuese invierno o verano. 05110
Bottom
05111
Top
Juhani: Efter henne kallas ju detta berg Impivaara, Jungfruberget. En gång i barndomen hörde jag den där sägnen, men till största delen har den fallit ur mitt minne. Bror Aapo, berätta du den här för oss för att få den tråkiga natten att gå. Juhani.—Por eso la montaña lleva su nombre: Impivaara, monte de la Virgen. Una vez, cuando era pequeño, oí ese cuento, pero ya casi no lo recuerdo. Anda, cuéntanoslo tú, Aapo, y nos ayudará a pasar esta noche larga y triste. 05111
Bottom
05112
Top
Aapo: Timo snarkar som en karl; men sove han i frid; jag berättar gärna för er den historien. Aapo.—Timo ronca que se las pela; dejémosle que siga durmiendo en paz. Os contaré a vosotros la leyenda. 05112
Bottom
05113
Top
Följande sägen om den bleka jungfrun berättade Aapo nu för sina bröder. Y Aapo contó a sus hermanos la siguiente historia sobre la Virgen Pálida: 05113
Bottom
05114
Top
Fordom bodde i detta bergs grottor ett förfärligt troll, mänskornas skräck och död. Tvenne lustar och lidelser hade han i livet: att se och fingra på sina skatter i grottornas djupa gömmor och att dricka mänskoblod, som han gruvligt törstade efter. Men blott på nio stegs avstånd från berget ägde han kraft till våldshandlingar, och därför måste han bruka list under sina färder. Han kunde förvandla sin skepnad till vad han ville; och runtom i nejderna sågs han vandra stundom som en fager yngling, stundom som en skön jungfru, beroende på om han törstade efter kvinno- eller mannablod. Mången besegrades av hans utseendes helvetiska skönhet, mången fick ge upp sitt liv i trollets fruktansvärda grottor. Så lockade detta vidunder till sig de olyckliga offren. Vivía una vez en las grutas de esta montaña un ogro espantoso, terror y azote de las gentes de la comarca. El monstruo tenía dos pasiones en su vida: contemplar y manosear los tesoros que había ido amontonando en los ocultos recovecos de las cavernas y saciar con sangre humana su inagotable sed. Pero estaba condenado a cometer sus fechorías a no más de nueve pasos del monte, por lo que no le quedaba más remedio que recurrir a la astucia cuando quería atraer a sus víctimas. Pero, eso sí, podía cambiar de aspecto a su antojo, y así, se le podía ver recorrer la comarca ora disfrazado de apuesto galán, ora de graciosa doncella, según tuviera deseos de sangre de hombre o de mujer. Su belleza diabólica y su mirada sedujeron a bastantes personas, y fueron muchos los que hallaron la muerte en la temible guarida del monstruo. 05114
Bottom
05115
Top
Det var en mild sommarnatt. På den gröna liden satt en yngling, famnande sin älskade, en ung jung-lru, som likt en skimrande ros vilade vid hans bröst. Detta var deras avskedsomfamning, för gossen skulle resa bort och skiljas för en tid från sin hjärtevän. -”Jungfrun min”, så talte ynglingen, ”nu beger jag mig bort från dig, men knappast hinner hundra solar stiga och sjunka innan jag åter träffar dig.” Jungfrun yttrade: ”Och den sjunkande solen skänker inte en så öm avskedsblick åt sin värld som jag åt min älskling när han lämnar mig, och när den stiger strålar ej så ljuvligt himmelens flamma som mina ögon strålar, då jag åter skyndar emot dig. Och vad som rymmes av min själ i en klar dags lopp, det är tanken på dig, och i mina drömmars dunkla värld vandrar jag i ditt sällskap.” - Så jungfrun; men ynglingen yttrade åter: ”Ljuvligt talte du; men varför anar min själ oråd? lungfrun min, nu må vi svära varann evig trofasthet här under himmelens anlete.” Och de svor en helig cd, svor den inför Gud och himlen, och andlösa lyssnade till deras ord skogarna och bergen. Men slutligen vid morgongryningen omfamnade de varandra för sista gången och skildes. Ynglingen skyndade sina lärde, men länge vandrade jungfrun ensam i skogens skymning, tänkande på sin fagra älskling. Una apacible noche de verano, un joven descansaba sobre la verde hierba abrazando a su amada, que, como una fresca rosa de pétalos recién abiertos, apoyaba su cabeza sobre el pecho del galán. Se trataba del encuentro de despedida de los enamorados, ya que él había de partir y abandonar por un tiempo a su adorada. «Amada mía», le dijo, «el destino nos separa, pero el sol no saldrá y se pondrá cien veces antes de que volvamos a vernos». A lo que la doncella contestó: «El sol del ocaso no dirige a la tierra una mirada de despedida más tierna que la que dirijo a mi adorado que se va, ni el astro del día al levantarse alumbrará con tanto resplandor como lo harán mis ojos cuando, a tu regreso, corra a tu encuentro. Pensar en ti será el único placer de mi alma durante tu ausencia, y contigo pasearé en el mundo misterioso de los sueños.» Así habló la doncella, y su novio le contestó: «Tus palabras son dulces como la miel y, sin embargo, mi alma no puede librarse del presagio de una desgracia. Amada mía, jurémonos ante el cielo fidelidad eterna.» Hicieron un voto sagrado, juraron ante Dios y el cielo, y los bosques y montañas guardaron silencio para escuchar sus palabras. Pero, finalmente, al despuntar el día, se abrazaron por última vez y se separaron. El galán se alejó apresuradamente, pero la novia se entretuvo largo tiempo vagando por las sombras del bosque sin dejar de pensar en su amor. 05115
Bottom
05116
Top
När hon så går i den dunkla grandungens sköte, vilken underbar skepnad möter henne då? Hon ser en ung man, ädel som en furste och skön som denna gyllene morgon. Som en eldslåga svajar och skimrar I jäderplymen i hans hatt. På hans skuldror hänger en mantel, blånande som himlen och som himlen brokig av glänsande stjärnor. Hans livrock är vit som snö, och kring midjan har han ett purpurrött bälte. Han blickar på jungfrun, och ur blicken flödar flammande kärlek, och sällt ljuder hans stämma, då han yttrar till henne: ”Räds mig icke, ljuva mö, jag är din vän och bringar dig en gränslös lycka, blott jag en gång får famna dig. Jag är en mäktig man, jag äger skatter och dyrbara stenar, oräkneliga till antalet, och ville jag så kunde jag köpa hela denna värld. Bliv min käresta, jag önskar föra dig till ett ståtligt slott och sätta dig vid min sida på en lysande tron.” Så talte han med tjusande röst och förundrad stod jungfrun där. Hon mindes eden som hon nyss svurit, och bortåt vände hon sig, men vände sig åter mot mannen, och en egendomlig förvirring grep hennes sinne. Hon vände sig mot mannen, med handen täckande sitt ansikte som inför den strålande solen; hon vände sig åter bort, men blickade ännu en gång på den underbara skepnaden. En stark beundran strålade därifrån mot henne, och plötsligt sjönk jungfrun i den fagra furstens famn. Men bort skyndade fursten med sitt byte, som liksom i yrsel vilade på hans armar. Över branta backar, genom djupa dalar gick de oupphörligt, och allt mörkare blev skogen omkring dem. Oroligt bultade jungfruns hjärta och ångestsvetten flöt ned från hennes panna; ty slutligen märkte hon liksom något djuriskt, hemskt i glöden som flammade ur skepnadens förtrollande ögon. Hon såg sig kring, och snabbt flög de mörka granarna förbi henne, medan hennes bärare sprang vad han mäktade; hon såg upp i ynglingens ansikte, och fasaväckande rysningar ilade över hennes kropp, men en underlig tjusning rådde dock i hennes hjärta. Pero he aquí que mientras la doncella cruzaba una espesura de pinos, se le aparece un ser maravilloso, un joven noble como un príncipe y radiante como esta soleada mañana. Lleva un sombrero cuyo penacho se agita y ondula como una llama, y una capa azul y cuajada de brillantes estrellas como el cielo nocturno cuelga de sus hombros; su casaca es blanca como la nieve y ciñe al talle una faja de púrpura. Contempla a la doncella con ojos que revelan un amor ardiente, y con voz temblorosa le dice: «No tengas miedo, preciosa; yo soy tu amigo y te haré sentir una felicidad suprema con tal de que me permitas estrecharte una vez contra mi pecho. Soy un caballero poderoso, y tantos tesoros y joyas poseo que podría comprar el mundo entero si me viniera en gana. Si aceptas mi amor, te llevaré conmigo a un espléndido castillo y te sentaré a mi lado en un trono rutilante.» La voz del joven es melodiosa, y la doncella queda sobrecogida de estupor. Pero en seguida le viene a la memoria el sagrado juramento que acaba de pronunciar y retrocede unos pasos. Sin embargo, no puede evitar volver a mirar al señor, y una extraña turbación se apodera de ella. Se vuelve a él, tapándose los ojos con las manos, como deslumbrada por un sol cegador; se vuelve de nuevo, pero una vez más se siente atraída por aquella maravillosa aparición de la que mana un irresistible encanto, y acaba por ceder, cayendo en el regazo del hermoso príncipe. Éste huye con la presa, que, embriagada, descansa en sus brazos. Corre él sin detenerse, salvando empinadas colinas, cruzando valles profundos. Alrededor, el bosque se hace más oscuro cada vez. El corazón de la doncella late apresuradamente y un sudor de angustia cae de su frente cuando descubre, en el brillo endemoniado de los ojos de la terrible aparición, algo espantoso y brutal. Mira alrededor y ve desfilar con vertiginosa rapidez los oscuros abetos en la carrera desenfrenada del secuestrador. Entonces contempla la cara de éste y, aunque un estremecimiento sacude su cuerpo, su corazón se siente todavía cautivado por un cierto sentimiento de atracción. 05116
Bottom
05117
Top
De färdades ständigt framåt genom skogarna, och slutligen syntes ett högt berg och dess mörka hålor. Och nu, när de var på blott några stegs avstånd från berget, skedde något förskräckligt. Mannen i den kungliga dräkten förvandlades plötsligt till ett fasligt Iroll: hornen trängde sig ut ur hans huvud, på hans nacke frasade styv borst, och den arma flickan kände hans vassa naglar sarga sitt bröst. Och där skrek nu den olyckliga jungfrun, fäktade och slet sig i sina plågor, men fåfängt. Med ett elakt rytande släpade Irollet henne in i sin djupaste grotta och sög blodet ur henne ända till sista droppen. Men det skedde ett under: livet flyktade inte från jungfruns lemmar, utan hon fortsatte att leva blodlös, snövit; som en sorgsen skepnad från Dödens land. Med häpnad märkte Irollet detta, brukade mot sitt offer sina klor och Illuder med all sin makt, men kunde ändå inte få henne att dö. Slutligen beslöt han för allan tid behålla henne hos sig i grottans natt. Men vilka tjänster kunde hon uträtta, vad nytta förskaffa trollet? Han be-lullde henne att putsa hans skatter och dyrbara stenur, att oupphörligt stapla upp dem inför honom, för lian tröttnade inte att beundrande granska dem. Al acabar la frenética carrera a través de los bosques, se apareció de pronto ante sus ojos la alta montaña cavernosa, y fue entonces cuando, hallándose a pocos pasos de la misma, sucedió algo horrible. El hombre disfrazado de rey se convirtió al pronto en un monstruo repulsivo, con cuernos en la frente y pelos como cerdas en la nuca. Entonces, unas garras afiladas rasgaron dolorosamente el pecho de la doncella, quien, angustiada, gritó, forcejeó y luchó con todas sus fuerzas por defenderse. Pero en vano. El monstruo, lanzando un rugido bestial, la arrastró al fondo de su cueva y chupó hasta la última gota de sangre de la indefensa doncella. Pero se produjo un prodigio: el alma no abandonó el cuerpo de la joven, y ésta continuó viviendo, exangüe, pálida como la nieve, cual un espectro lastimero del reino de las sombras. El monstruo, sin poderse explicar el prodigio, clavó con más furia si cabe sus uñas y dientes en la carne de la desdichada; pero no logró acabar con su vida, por lo que decidió conservarla para siempre a su lado en el fondo tenebroso de su gruta. Después de meditar sobre qué servicio podría prestarle aquella criatura, qué provecho podría sacar de ella, decidió dedicarla a limpiar sus tesoros y joyas y amontonarlos siempre ante él para seguir contemplándolos con deleite. 05117
Bottom
05118
Top
Så lever i åratal den bleka, blodlösa jungfrun lllngslad i bergets sköte. Men på natten ser man henne dock som försänkt i bön på bergets krön. Vem Kliv henne denna frihet? Var det himmelska makter? Alla nätter, i storm, i regn, i bitande köld står hon l>å bergets hjässa, bedjande om förlåtelse för sina synder. Blodlös, snövit och lik en bild, så orörlig, slum står hon, med händerna över bröstet och huvu-ilcl nedsjunket mot sina bröst. Den arma törs ej en « nda gång lyfta sitt huvud mot himlen, utan på kyrk-lornet, på skogarnas fjärran rand håller hon oupphörligt sina ögon fästade. Ty ständigt viskar dock en hemlig röst i hennes öra om hoppet; fastän som en fjärran gnista, på tusenmila avstånd, ser hon det hoppet glimta. Så förflyter hennes nätter på berget, och aldrig hörs från hennes läppar en klagan; ej hävs, ej sjunker av klagan den bedjandes barm. Så går den dystra natten, men vid morgongryningen rycker det obarmhärtiga trollet henne åter in i sina grottor. Durante muchos años, la virgen pálida, desfalleciente, vivió cautiva en el seno de la montaña. Sin embargo, por la noche se recogía siempre en oración silenciosa sobre la cumbre. ¿Qué poder celestial velaba sobre ella dándole fuerzas para que todas las noches, ya fueran de tormenta, de lluvia o de cruda helada, acudiera a la cima de la montaña a implorar el perdón de sus pecados? Exangüe, blanca como la nieve, sin moverse ni hablar, tal una estatua, allí está la doncella, las manos cruzadas sobre el pecho y la cabeza inclinada, y, aunque no osa levantar ni siquiera una sola vez los ojos al cielo, su mirada permanece fija en la torre de la iglesia, allá en el lejano límite de los bosques. Y es que una voz misteriosa no deja de susurrarle al oído palabras de esperanza, aunque una esperanza tan lejana como la más lejana de las estrellas que brillan en el cielo. Así pasa la noche la virgen en la cima de la montaña, sin que una queja salga de sus labios ni un suspiro altere su pecho. Así transcurre la noche oscura hasta que, al amanecer, el abominable ogro la arrastra de nuevo a sus cavernas. 05118
Bottom
05119
Top
Knappt hade hundra solar hunnit belysa jorden, innan ynglingen, jungfruns älskade, glad i hågen återvände från sin resa. Men hans ljuva jungfru skyndade alls inte emot honom för att hälsa honom välkommen. Han frågade var den sköna dröjde, men fick inte besked av någon. Överallt letade han efter henne, natt och dag, oförtröttligt, men alltid fåfängt; jungfrun hade försvunnit spårlöst som morgondaggen. Men slutligen lät han hoppet fara, glömde all livets glädje och vandrade här en stund som en stum skugga. Sist och slutligen, när en strålande sol stigit upp, förmörkade dödens natt hans ögons ljus. Apenas cien soles habían iluminado la tierra cuando, según su predicción, el joven amante de la doncella regresó de su viaje, lleno de júbilo. Pero su otrora hermosa adorada no salió a su encuentro a darle la bienvenida. En vano preguntó y preguntó por su amada: nadie pudo facilitarle noticias. Día y noche la buscó infatigablemente por todas partes; había desaparecido sin dejar huella, como desaparece el rocío absorbido por el sol de la mañana. Así, el joven acabó por renunciar a toda esperanza, perdió la alegría de vivir y anduvo vagando durante algún tiempo como una sombra muda. Así hasta que un día, en un amanecer radiante, la noche de la muerte le cubrió los ojos. 05119
Bottom
05120
Top
Men förfärligt långa år tillbringar den bleka jungfrun: om dagarna i trollets grotta oupphörligt putsande och staplande skatter inför sin grymma plågoandes ögon; men nätterna förnöter hon på bergets krön. Blodlös, snövit och stel som en bild, orörlig och stum står hon, med händerna över bröstet och huvudet nedsjunket mot sina bröst. Ej törs hon lyfta sin panna mot himlen, men mot kyrktornet, mot skogarnas fjärran rand, är hennes ögon oupphörligt riktade. Inte klagar hon; ej hävs, ej sjunker av suckar den bedjandes barm. Pero para la virgen pálida los años son eternos. Durante el día, en las cavernas del monstruo, limpia y abrillanta los tesoros amontonándolos ante su vista. Pero pasa las noches en la cima de la montaña. Inanimada, blanca como la nieve, sin moverse ni hablar, allí permanece siempre con las manos cruzadas sobre el pecho y la cabeza inclinada. La desdichada no osa levantar una sola vez la frente al cielo, pero su mirada permanece siempre fija en la torre de la iglesia, allá en el lejano límite de los bosques, sin que una queja salga de sus labios ni un suspiro altere su pecho. 05120
Bottom
05121
Top
Det är en ljus sommarnatt. På berget står åter jungfrun, tänkande på den tid som hon tillbragt i sin smärtfyllda fångenskap; och hundra år har förflutit Irån den dag då hon skildes från sin hjärtevän. Hon lörskräckes, det svindlar i hennes hjärna och kalla svettpärlor droppar från hennes panna ner på bergets mossiga grund, när hon föreställer sig de gångna år-tiondenas längd. Då tordes hon för första gången blicka upp mot höjden, och efter en stund märkte hon ett underligt ljus, som likt en flygande stjärna syntes närma sig henne från fjärran rymder. Men ju närmare detta ljus nalkades henne, desto mera ändrade det form. Och det visade sig inte vara någon llygande stjärna; men en förklarad yngling med ett blänkande svärd i handen. Och detta anlete utstrålade något så ljuvligt välbekant, och jungfruns hjärta började hårt att klappa; för nu kände hon igen sin lorna brudgum. Men varför närmade han sig med svärdet i handen? Detta gjorde jungfrun betänksam, och hon yttrade med svag röst: ”Är det detta svärd som äntligen gör slut på min smärta? Här är min barm, unga hjälte, hugg till med ditt blanka stål, och skänk mig, om du kan, döden, som jag redan länge, lllnge längtat efter.” Så talte hon på berget, men ynglingen kom ingalunda till henne med döden, utan med en ljuvlig livsfläkt, vilken redan som en doftande morgonvind nynnande svepte sig kring den bleka limgfrun. Den kärleksfullt blickande unga mannen log henne i famn, kysste henne, och strax kände den blodlösa jungfrun en fin blodström som en ljuv fors llyla i sina ådror, hennes kinder sken som ett moln i morgonrodnaden, och av glädje rodnade den ljusa pannan. Och hon lade sitt lockiga huvud på sin brudgums arm, blickade upp i den klara höjden, utanda-ili's i en suck årtiondens kval; och ynglingens fingrar .(lövade i hennes lockar, som vackert fladdrade i den stilla blåsten. Härlig var räddningens stund och befrielsedagens morgon. Fåglarna kvittrade i granarna omkring det branta berget, och i nordost steg solens skinande skiva. Denna morgon var lik den morgon då vännerna en gång på den gröna liden skildes för lång tid. Es una blanca noche de verano. La virgen está de nuevo en la cumbre y recuerda el largo tiempo de su cautiverio, desde el día aquel en que, habiéndose apenas despedido de su amado, fue bruscamente secuestrada. Al comprobar que han transcurrido cien años, la invade el terror, siente vértigos, frías gotas de sudor caen de su frente al suelo musgoso. Y por primera vez en aquellos cien años, osa levantar la frente al cielo. Al punto divisa una luz prodigiosa que, como una estrella errante, parece dirigirse hacia ella cruzando el espacio. Pero la luz cambia de aspecto a medida que se acerca. No, no es una estrella, sino la figura de un joven con una espada flamígera en la mano. La doncella nota que los rasgos del joven no le son desconocidos y, reconociendo en él a su amado, el corazón empieza a latirle violentamente. ¿Por qué empuña una espada, sin embargo? Se turba y con un hilo de voz dice: «¿Va esa espada a poner fin a mis tormentos? Hiere mi pecho, hermoso héroe, hiérelo con tu brillante espada y, si te es posible, dame la muerte que tanto anhelo.» Esto dice la doncella desde la cumbre. Pero no es la muerte lo que el joven le trae, sino el dulce aliento de la vida que, como la brisa perfumada de la mañana, rodea ya a la virgen pálida. El galán la toma en sus brazos mirándola con ternura, la besa, y ella siente un delicioso flujo de sangre que corre por sus venas como un manso río; sus mejillas se tiñen de rosa como una nube auroral, y en su frente brilla la dicha. Apoya su cabeza de rizada cabellera en el hombro del joven y, liberando su pecho del sufrimiento de tantos años, levanta los ojos al cielo, mientras los dedos del joven acarician su pelo, agitado dulcemente por una tenue brisa. ¡Qué bella es la hora de la redención, qué maravilloso el amanecer del día de la liberación! Los pájaros gorjean en los abetos de la ladera del abrupto monte, y al nordeste se alza el disco refulgente del sol. Es un amanecer que recuerda aquel otro cuando, en la verde pradera, los dos enamorados se separaron para tanto tiempo. 05121
Bottom
05122
Top
Men nu började det ilskna trollet, med vredens borst på ända, klättra upp till berget för att åter släpa jungfrun in i sina skrymslen. Men knappt hade han sträckt ut sina klor mot jungfrun, innan ynglingens svärd, snabbt som blixten, genomborrade hans bröst; och på berget stänkte hans svarta blod. Jungfrun vände bort sitt ansikte från denna syn och tryckte pannan mot sin väns bröst, när trollet med ett elakt tjut uppgav andan och störtade utför bergets branter. Så räddades världen från det fasaväckande vidundret. Men i ett silvermolns blänkande sköte svävade ynglingen och jungfrun upp mot himmelens nejder. På sin brudgums knä vilade bruden, och tryckande sin panna mot hans barm log hon lycksalig. Genom rymderna ilar de, och nere i ett fjärran djup lämnade de skogarna, bergen och dalarnas månggreniga utlö-pare. Och allt försvann slutligen för deras ögon som i blånande rök. Pero el ogro, enfurecido, con los pelos erizados por la rabia, trepa por la montaña para apoderarse de la virgen y devolverla a su gruta. Sin embargo, la espada del joven, rápida como el rayo, se hunde en el pecho del monstruo cuando éste alargaba sus garras para coger a su víctima. Un charco de sangre negra se extiende por el suelo. Y mientras el monstruo, con un rugido estremecedor, entrega el alma al demonio y se precipita montaña abajo, la virgen desvía los ojos y apoya la frente en el pecho de su amado. Así se libró la tierra de aquel ser infernal. Los dos enamorados, transportados por una nube plateada, ascendieron hacia las regiones celestiales. Sentada en las rodillas de su amado, con la cabeza descansando en su hombro, la virgen sonríe de felicidad. Se alejan por el firmamento mientras abajo, en las lejanas profundidades, van desapareciendo los bosques, las colinas, los valles sinuosos, hasta que, finalmente, todo se pierde a sus ojos como en un vapor azulino. 05122
Bottom
05123
Top
Detta var sägnen om den bleka jungfrun, som Aapo berättade för sina bröder i torvkojan den sömnlösa natten på Impivaara sved. Éste es el cuento de la Virgen Pálida que Aapo contó a sus hermanos aquella noche de insomnio en la choza de matojos de la pradera de Impivaara. 05123
Bottom
05124
Top
Juhani: Men se, nu tycks Timo vakna just när vår berättelse slutar. Juhani.—¡Vaya, ahora que el cuento se acabó, se despierta Timo! 05124
Bottom
05125
Top
Timo: Varför sover ni inte i frid, pojkar? Timo.—¿Por qué no dormís en paz, muchachos? 05125
Bottom
05126
Top
Juhani: Här berättas det dukteligen. - Ja, så löd sagan om flickan och trollet. Juhani.—Estamos en pleno ejercicio de contar historias. Ésta era la del ogro y la virgen. 05126
Bottom
05127
Top
Simeoni: Men man säger ju att det fasliga trollet fortfarande lever. Jägarna har sett honom; och han har blott ett enda öga som i nattens mörker lyser som ett glödande kol. Simeoni.—Hay quien afirma que ese monstruo abominable vive aún. Algunos cazadores lo han visto y aseguran que sólo tiene un ojo que brilla en la oscuridad, como un ascua. 05127
Bottom
05128
Top
Juhani: Och vad hände inte Kuokkala-gubben för några år sedan, han som nu vilar i Herrens hägn. En vår, när han var på tjäderspelet och sittande vid sin lägereld här på sveden väntade att midnattstimman skulle passera, såg han där vid foten av berget samma lysande sken och hörde en röst, som oupphörligt frågade: ”ska jag slänga, ska jag slänga?” Rösten frågte på det viset flera tusen gånger, så att gubben, som var av gamla stammen och vars hjärta inte brukade klappa i onödan, slutligen ilsknade till och svarte den frågande med barsk stämma: ”släng då, för fanken!” Juhani.—¿Sabéis lo que le pasó hace años al viejo de Kuokkala, que en paz descanse? Una primavera, mientras cazaba el urogallo, en la época del celo, cuandd después de la medianoche esperaba junto a la hoguera en esta misma pradera, divisó al pie del monte una luz brillante y oyó una voz que repetía sin cesar: «¿Qué hago? ¿Tiro? ¿Tiro?» Más de mil veces hizo esta misma pregunta. Pero el viejo, que era chapado a la antigua y no le temblaba el pulso por nada, acabó por enojarse y contestó enfurruñado: «¡Tira, diablo!» 05128
Bottom
05129
Top
Timo: Men se då behövdes intet annat. Timo.—Pero, mira, no hizo falta más. 05129
Bottom
05130
Top
Juhani: Ja, berätta du, Timo, hur det gick. Juhani.—Bueno, Timo, cuenta lo que pasó después. 05130
Bottom
05131
Top
Timo: Se så flög efter en stund ett grinande ben-rangel i gubbens lägereld, kom så det skramlade, flög som från tio mäns nävar och släckte elden ända till den sista gnistan. Men då snappade gubben geväret i näven och tassade vackert bort från hela bergets åsyn, fastän, såsom Juhani sade, han var av gamla stammen och hans hjärta inte brukade klappa i onödan. Timo.—Pues pasó que al cabo de un instante, un esqueleto con una mueca horrible cayó sobre la hoguera rebotando con un ruido tremendo, como si lo hubiesen arrojado las manos de diez hombres, apagando el fuego hasta convertirlo en ceniza. Y entonces el viejo agarró la escopeta a toda prisa y se alejó echando leches para no acercarse más a la montaña, aunque era hombre de armas tomar y nada le asustaba, como ha dicho Juhani. 05131
Bottom
05132
Top
Simeoni: Vi har alltså flyttat hit till trollens och djävlarnas hemvist. Simeoni.—¡Y a estos antros de ogros y demonios hemos venido a parar! 05132
Bottom
05133
Top
Aapo: Hit flyttade vi och här bor vi utan fruktan. Trollet, om han så vore i livet än, är särdeles maktlöst; det bevisade just hans uppträdande mot Kuok-kala-gubben. I sin ilska kunde han blott släcka elden, och också det med gubbens eget samtycke. Ynglingens svärd stukade för allan tid hans makt. Aapo.—Aquí hemos decidido venir y aquí viviremos sin temor. Si el monstruo ese está aún vivo, ha perdido su poder, como lo manifiesta su conducta con el viejo de Kuokkala. Todo lo que pudo hacer, cuando más enfurecido estaba, fue apagar la hoguera, y eso con el permiso del buen viejo. Su poderío quedó extinguido para siempre por la espada del santo joven. 05133
Bottom
05134
Top
Juhani: Men flickan där i innandömets mörker måste jag tycka synd om, flickan som var hos den förbannade borstnacken. Juhani.—¡Ay, qué lástima me da la pobre doncella en la oscuridad de las cavernas! ¡Tener que vivir con aquel diabólico monstruo peludo! 05134
Bottom
05135
Top
Simeoni: Varför motstod hon inte frestelsen. Simeoni.—¿Por qué no resistió a la tentación? 05135
Bottom
05136
Top
Juhani: O gosse, säg inte så! Vad skulle ske, om till exempel i någon fridens dal dig trädde tillmötes en kungadotter, skön som en ros och blomma, trippande till dig i silke, schalar och pomadans doft, i glödande guldskrud som en påfågel, om en sådan juvel trädde dig till mötes och ville omfamna och pussa dig, ja, hur skulle det då gå med ditt usla hjärta? Jag bara frågar, Simeoni? Juhani.—¡No digas eso, hermanito! Habría que ver qué harías tú si te vieras en un deleitoso valle florido y se te apareciera una hija de rey, bella como una rosa fresca y fragante, envuelta en delicadas sedas, cubierta de lentejuelas relumbrantes como un pavo real; si una beldad semejante se te presentase de buenas a primeras y quisiera abrazarte y besarte, ¿qué sentiría tu pobre corazón? Vamos, di algo. 05136
Bottom
05137
Top
Simeoni: Jag skulle bedja om kraft i tron. Simeoni.—Buscaría fuerzas en la fe. 05137
Bottom
05138
Top
Juhani: Hm. Juhani.—¡Ya, ya! 05138
Bottom
05139
Top
Timo: Jag skulle inte tillåta henne omfamna mig och ännu mindre pussa mig på munnen. Håll dig borta från mig, skulle jag säga, håll dig, din skalk, på laga avstånd, annars tar jag en ruska därifrån hultet och klämmer till så att ryggen din i morgon lyser brokigare än nyckelpigans vingar. Så skulle jag göra utan förbarmande. Då finge hon allt nog. Timo.—Yo no le permitiría que me abrazase, y menos aún que me besase en los labios. «Aparta», le gritaría, «no avances un paso más, taimada, si no quieres que arranque una rama del bosque y te dé un repaso que mañana tu espalda lucirá más colores que las alas de una mariquita.» Y lo haría sin debilidad. Esto bastaría para persuadir a la atrevida. 05139
Bottom
05140
Top
Juhani: Håhå, min broder! Jag misstänker att du skulle tala lite annorlunda, om du lite mera hade tittat dig omkring här i världen, ifall du till exempel hade besökt Åbo stad. Den har jag skådat, när jag kuskade oxar dit från Viertola herrgård. Jag såg där allt ett och annat som förundrade mig, såg hur ståten och stassen gör mänskobarnen snurriga i skallen. Ve eder, ve den larmande byn, och ve det ombytliga livet! Härifrån mullrar vagnar, därifrån mullrar vagnar, och i vagnarna sitter etterförbaskade mustaschprydda narrar, sitter flickor som porslinsdockor, spridande vitt omkring sig en tät lukt av dyra oljor och smörjor. Men titta då ditåt! Kors i alla tider! där trippar då fram i gullfjädrar en riktig skälm till mamsell eller fröken eller vad hon nu är. Titta på halsen hennes! Vit som sötmjölk, kinden peströd, och ögonen brinner i huvudet på henne som tvenne bål i solskenet, när emot henne stegar en riktig sprätt till man, i hatt, svartglänsande frack, och glutt... nå ianken anamma honom! - gluttar genom ett fyrkantigt glas, som glimtar i spjuverns vänstra öga. Men si nu ... nå för sju smeder ändå! - nu bröstar man sig på bägge hållen, och si när honan nu riktigt snörper ihop sm mun till en smultronmun och kvittrar som svalan på ett soligt tak, och sprätthöken framför henne vifta i med handen och svansen, svänger på sin hatt och skrapar med foten så att stengatan gnistrar, si det är i n lek det. Jesses, sickna skator ni är! tänkte jag, pojkknatting, där jag stod i gathörnet, med en binga llirska oxhudar över axeln, och med förnöjd min /Wkådade detta tjäderspel. Juhani.—¡Ah, pobrecilla! Seguro que no pensarías lo mismo si te hubieses dado una vuelta por este mundo; si, por ejemplo, hubieras llegado, como yo, a la ciudad de Turku, donde estuve una vez, conduciendo los bueyes de la mansión de Viertola... ¡No quieras saber las cosas que vi allí! Comprobé que el boato y el lujo pueden hacer perder la chaveta a un hombre. ¡Qué ciudad tan bulliciosa, qué vida tan desenfrenada! Coches por aquí, coches por allá..., y en ellos, locos bigotudos y muchachas como muñecas de porcelana despidiendo fuertes perfumes de aceites y pomadas costosas. ¡Pero aguarda! ¡Jesús nos proteja! He aquí que salta fuera una graciosa doncella, o señorita, como dicen, con plumas de oro en el vestido. ¡Qué cuello, blanco como la leche fresca! En esto, se pone colorada y sus ojos se encienden como ascuas al sol, cuando ve aparecer un caballerete que usa sombrero y levita con faldones y... ¡todo lo que puedas imaginarte, diablos! Entonces el tipo va y le hace guiños a la damisela a través de un trozo de vidrio cuadrado que lleva en el ojo izquierdo. Y entonces... ¡voto a los siete herreros!... empiezan las zalemas por ambos lados, y la pelandusca arruga la boquita como dulce fresón y gorjea como una golondrina en un alero soleado, y el lechuguino agita la mano, sacude los faldones, levanta el sombrero al aire y patalea sacando chispas del empedrado. ¡Qué farsa! ¡Ay, mis queridos mariposones!, pensé yo, pobre rapaz parado en una esquina de la calle, con una carga de pieles de buey sin curtir a la espalda, mientras observaba cómo aquellos dos palominos se arrullaban. 05140
Bottom
05141
Top
Tuomas: Herrarna är narrar. Tuomas.—Los señores son unos necios. 05141
Bottom
05142
Top
Timo: Och barnsliga som snorkillingar. Så äter de också, med trasor under hakan, och kan inte - tamme hundan! - ens slicka sin sked, när de stiger från bordet; det har jag med egna ögon sett till min stora lörundran. Timo.—E infantiles como niños con la cara rebozada de leche. Cuando comen se ponen un trapo en la pechera, y ni siquiera saben, los muy puercos, lamer la cuchara cuando se levantan de la mesa. Yo lo he visto con mis propios ojos y me he quedado patidifuso. 05142
Bottom
05143
Top
Simeoni: Men att skoja och skinna bonden, det är ile nog karlar till. Simeoni.—Pero cuando se trata de exprimir y despellejar al campesino, ya se dan buen arte, ya. 05143
Bottom
05144
Top
Juhani: Sant är, att i herrskapens värld finns mycket käringaktigt och skrattretande, det märkte jag under min Åboresa. Men se när en sådan där inställ-siun lunsa närmar sig oss riktigt i smörjors lukt och med fladdrande krås, så är det inte utan att det skälver till i mänskobarnets hjärta. Ja, ja, gossar! världens lusta lockar starkt; det märkte jag på min Åbo-lllrd. Och jag säger en gång till, att mitt hjärta ömkar Ilickan där på berget. Det var redan på tiden för henne att räddas från helvetet och segla med sin vän till fridens hamn, till vilken Gud slutligen må hjälpa också oss. I det hoppet söker vi sova nu. Visserligen finns om detta berg ännu en märkvärdig berättelse, men den må bli till en annan gång, och låt oss söka sova nu. - Gå ändå, Simeoni, och täck över glöden med aska, att jag inte i morgon bitti behöver klirra med eldstålet och svänga hökvasten, utan strax får börja hugga på stockändan som en rödvippig hackspett. Gå nu! Juhani.—La verdad es que en el mundo de los señores se ven cosas amariconadas y ridiculas... ¡Si lo sabré yo de cuando estuve en Turku! Pero, eso sí, cuando uno ve pasar una joven como la que yo vi, oliendo a rosas y moviendo la cadera... Bueno, no puede evitar que el corazón le baile en el pecho. Así es, hijos, así es; las delicias del mundo tienen un poderoso atractivo, como pude observar en mi viaje a Turku. Y digo y repito que me da lástima la joven de la montaña. Ya era hora de que se salvara de este infierno para navegar con su amado hacia el tranquilo puerto donde, así lo espero, Dios nos conducirá a nosotros el día menos pensado. Procuremos dormir con esta esperanza. Y aunque bien es verdad que existe otra leyenda sobre esta montaña, dejémosla para mejor ocasión y tratemos de conciliar el sueño. Anda, tú, Simeoni, sal a cubrir de ceniza el rescoldo de la hoguera, para que mañana no tenga yo que ponerme dale que te dale con el eslabón para encender un manojo de briznas y pueda empezar en se guida a talar troncos como un picamaderos. Anda, por favor. 05144
Bottom
05145
Top
Simeoni gick för att uträtta Juhanis befallning, men kom snarligen tillbaka med håret på ända och ögonen på vid gavel i huvudet. Stammande talte han något om ett underligt, brinnande öga där ute vid arbets-kärran. Därav blev också de övriga vimmelkantiga, signade sina kroppar och själar, och steg mangrant ut från sin koja; och deras luggar liknade trollkvastarna i björken. Orörliga, stumma som stoder stod de, stirrande i den riktning, varåt Simeonis finger pekade. De tittade utan att blinka och såg också tydligt bakom hjulen ett underligt blänk, som emellanåt försvann, men snart åter visade sitt skinande ljus. Detta hade de måhända ansett vara hästen Valkos enda öga, men däromkring skymtade ju intet vitt, utan tvärtom något svart, och inte heller hördes skällans klang. Funderande härpå stod bröderna orubbliga; men slutligen yttrade dock Tuomas med ganska barsk stämma: Salió Simeoni a cumplir la orden de su hermano; pero no tardó en volver a entrar a la cabaña con los pelos de punta y los ojos fuera de las órbitas, farfullando algo sobre un ojo extraño que brillaba fuera, junto al carro. Levantáronse todos los hermanos de un salto y, santiguándose y encomendando su alma y cuerpo a Dios, salieron de la choza atropellándose, con los cabellos tiesos como ramas de abedul enredadas. Se quedaron paralizados, mudos como piedras, sin apartar la vista de donde señalaba el dedo de Simeoni. Sin parpadear, vieron, en efecto, detrás del carro, un resplandor extraño que de vez en cuando desaparecía, reapareciendo poco después. Al principio, hubieran podido tomarlo por el ojo único de su caballo blanco; pero nada blanco se veía, sino algo negro, y tampoco oían el sonido del cencerro. Así, pensando qué podría ser aquello, permanecieron los hermanos sin osar pronunciar palabra ni moverse, hasta que Tuomas gritó: 05145
Bottom
05146
Top
Tuomas: Vad är det som fattas? Tuomas.—¿Eh, busca algo? 05146
Bottom
05147
Top
Juhani: Du skall i Herrans namn inte börja språka med honom så sturskt. - Det är han! Vad skall vi nu göra, bröder? Det är han! Vad skall vi säga honom? Juhani.—¡Por Dios, no empieces a hablarle a lo bruto! ¡Es él! ¿Qué hacemos ahora? ¡Os digo que es él, hermanos! ¿Qué le decimos? 05147
Bottom
05148
Top
Aapo: Det vet jag sannerligen inte. Aapo.—No se me ocurre nada. 05148
Bottom
05149
Top
Timo: Nu skulle allt en psalmvers göra gott. Timo.—No vendría mal un salmo. 05149
Bottom
05150
Top
Juhani: Kan ingen av oss utantill en enda bön? Läs, kära bröder, låt i Herrans namn komma vad som blott rinner er i hågen, utan att alls anpassa bibelstycket efter vad vi har för oss. Läs till exempel om nöddopet, kära bröder. Juhani.—¿Es que nadie sabe de memoria una oración? Recitad algo, hermanos, por el amor de Dios; decid todo lo que sepáis, aunque sea lo primero que os venga a la cabeza, un pasaje de la Biblia, venga o no venga a cuento con las circunstancias. ¡Recitad, aunque sea las palabras de un bautismo de urgencia, queridos hermanos! 05150
Bottom
05151
Top
Timo: Nog har jag kunnat en och annan räcka ur psalmboken, men nu är det liksom en väldig bom för mitt huvuds dörr. Timo.—Yo sabía muchos versículos de los Salmos, pero ahora tengo como un nudo en la garganta que me corta el resuello. 05151
Bottom
05152
Top
Simeoni: Anden låter dig inte tala, lika litet som mig. Simeoni.—Es ese espíritu que no te permite hablar, como a mí. 05152
Bottom
05153
Top
Timo: Nej han tillåter inte. Timo.—No lo permite, no. 05153
Bottom
05154
Top
Juhani: Detta är förfärligt. Juhani.—¡Es espantoso! 05154
Bottom
05155
Top
Aapo: Förfärligt! Aapo.—¡Horrible! 05155
Bottom
05156
Top
Timo: Sannerligen förfärligt. Timo.—¡Horrible de verdad! 05156
Bottom
05157
Top
Juhani: Vad skall vi göra? Juhani.—¿Qué hacemos? 05157
Bottom
05158
Top
Tuomas: Ett strängt uppträdande mot honom tror jag är bäst. Låt oss fråga vem han är och vad han vill. Tuomas.—Yo creo que lo mejor es mostrarse decididos. Preguntémosle quién es y qué quiere. 05158
Bottom
05159
Top
Juhani: Låt mig fråga. Vem är du? Vem är du? Vem är du och vad vill du oss? - Inte ett ord till svar. Juhani.—Déjame que pregunte yo. ¿Quién eres? ¿Quién eres, di? ¿Quién eres y qué quieres de nosotros? ¡Nada, ni una palabra de respuesta! 05159
Bottom
05160
Top
Lauri: Vi tar eldbränderna. Lauri.—Cojamos tizones. 05160
Bottom
05161
Top
Juhani: Vi tar eldbränderna och bultar dig till stek, ilall du ej säger ditt namn, din släkt och ditt ärende. Juhani.—¡Cogeremos tizones y te asaremos el pellejo si no dices tu nombre, tu ralea y tus propósitos! 05161
Bottom
05162
Top
Lauri: Nej, jag menade att vi strax bör gripa till eldbränderna. Lauri.—¡No!, pensaba que cogeríamos en seguida los tizones. 05162
Bottom
05163
Top
Juhani: Om man vågade. Juhani.—¡Si nos atreviésemos! 05163
Bottom
05164
Top
Tuomas: Endast en död har Gud ämnat oss. Tuomas.—Todos debemos a Dios una muerte. 05164
Bottom
05165
Top
Juhani: Ja, endast en död. En eldbrand i näven, gossar! Juhani.—Todos debemos a Dios una muerte. ¡Cojamos un tizón en la mano, muchachos! 05165
Bottom
05166
Top
De stod snart i en rad, med brinnande bränder som vapen i händerna. I spetsen stod Juhani, med uvrun-da ögon, och glodde på ögat bakom kärran, som starkt skinande tittade emot honom. Så stod bröderna i gnistrande beväpning på den nattliga sveden; och uven ropade från bergets granar, den dystra ödeskogen under dem susade tungt, och mörka moln täckte himlavalvet. Pronto estuvieron todos en fila, sosteniendo ardientes tizones. Juhani iba en primer lugar, erguido, con los ojos abiertos como un mochuelo y clavados en el ojo que le miraba desde detrás del carro con un brillo misterioso. Los demás hermanos blandían también sus armas incandescentes en la oscura pradera. Gritaba el búho en los abetos de la montaña, el gran bosque desprendía hondos rumores, y negras nubes oscurecían la bóveda celeste. 05166
Bottom
05167
Top
Juhani: När jag säger: nu, gossar! så må bränderna flyga ur våra nävar i nacken på djävulen. Juhani.—Cuando yo diga: «Ahora, muchachos», que los tizones salgan disparados de nuestras manos a la misma nuca del diablo. 05167
Bottom
05168
Top
Simeoni: Men om vi ännu skulle försöka med lite besvärjelse. Simeoni.—Probemos antes algún conjuro. 05168
Bottom
05169
Top
Juhani: Rätt funderat! Först lite besvärjelse. Men vad skall jag säga honom? Viska till mig, Simeoni; för själv är jag i denna stund så märkvärdigt dum. Men viska du mig orden, så dänger jag dem mitt i planeten så ödemarken ekar. Juhani.—Buena idea. En principio, algún exorcismo. ¿Pero qué le digo? Apúntame, Simeoni, porque en este momento estoy como embotado. Díctame las palabras y yo se las arrojaré a la cara hasta que el bosque se estremezca. 05169
Bottom
05170
Top
Simeoni: Märk då vad jag framsäger. - Här står vi. Simeoni.—Está bien, escucha lo que voy a dictarte: Aquí estamos... 05170
Bottom
05171
Top
Juhani: Här står vi! Juhani.—Aquí estamos... 05171
Bottom
05172
Top
Simeoni: Som troshjältar, med brinnande svärd i nävarna. Simeoni.—... como héroes de la fe, empuñando la espada de fuego... 05172
Bottom
05173
Top
Juhani: Som troshjältar, med brinnande svärd i nävarna! Juhani.—... cómo héroes de la fe, empuñando la espada de fuego... 05173
Bottom
05174
Top
Simeoni: Drag dina färde. Simeoni.—¡Vete! 05174
Bottom
05175
Top
Juhani: Drag åt ditt helvete! Juhani.—¡Vete al infierno! 05175
Bottom
05176
Top
Simeoni: Vi är döpta kristna, Guds stridsmän. Simeoni.—Somos cristianos bautizados, soldados de Dios... 05176
Bottom
05177
Top
Juhani: Vi är döpta kristna, Guds stridsmän, Kristi soldater. Juhani.—Somos cristianos bautizados, soldados de Dios, guerreros de Cristo... 05177
Bottom
05178
Top
Simeoni: Fastän vi inte ens kan läsa. Simeoni.—Aunque no sabemos leer... 05178
Bottom
05179
Top
Juhani: Fastän vi inte ens kan läsa. Juhani.—Aunque no sabemos leer... 05179
Bottom
05180
Top
Simeoni: Men tror ändå. Simeoni.—... no nos falta la fe. 05180
Bottom
05181
Top
Juhani: Men tror ändå och litar fast på det. Juhani.—... no nos falta la fe, y creemos firmemente. 05181
Bottom
05182
Top
Simeoni: Gå nu. Simeoni.—¡Vete ahora! 05182
Bottom
05183
Top
Juhani: Gå nu! Juhani.—¡Vete ahora! 05183
Bottom
05184
Top
Simeoni: Snart gal tuppen. Simeoni.—Pronto cantará el gallo... 05184
Bottom
05185
Top
Juhani: Snart gal tuppen! Juhani.—Pronto cantará el gallo... 05185
Bottom
05186
Top
Simeoni: Och ropar efter Herrens ljus. Simeoni.—Y anunciará la voz del Señor. 05186
Bottom
05187
Top
Juhani: Och ropar efter Herren Sebaots ljus! Juhani.—... y anunciará la voz del Señor Sebaoth. 05187
Bottom
05188
Top
Simeoni: Men han låtsas inte märka något. Simeoni.—Pero observo que se lo toma como si nada. 05188
Bottom
05189
Top
Juhani: Men han låtsas inte märk... Ja, han bryr sig inte om ifall jag så tjöte till honom med en ängels lunga. Herren välsigne oss, bröder! för nu hjälper intet annat än - nu gossar! Juhani.—Pero observo que se lo toma... sí, como si no fuera con él. ¡Ya puedo gritarle como un arcángel! ¡Que Dios nos tenga de su mano, hermanos míos! Vamos allá. ¡Ahora, muchachos! 05189
Bottom
05190
Top
Då kastade de alla sina bränder mot spöket, som med blixtens fart började springa bort med fyra fotters dån, och länge glimtade den lysande kolen på lians rygg genom det nattliga mörkret. Så flydde han från den eldiga kalabaliken, och när han hunnit ned lill svedens rand, tordes han slutligen stanna, blåsande ljudligt en, två gånger. Och brödernas vålnad, det anskrämliga spöket var dock deras enögda häst, som lör en stund hade förlorat sin vita färg i kärrets svarta ilypölar, i vilka den antagligen sjunkit och länge vältrat sig, innan den kom upp på fasta marken igen. I det tumlandet hade också skällan slitits från dess lials, vilken omständighet i denna stund bragt brödernas tro på villovägar. Detta var det öga, som lyste bak arbetskärran i nattens skymning, såsom månget kreaturs öga lyser i mörkret. - Men först efter en stund, och också då med försiktighet, tordes bröderna närma sig sin Valko, och märkte slutligen sin lörvillelse. Därifrån återvände de med vresiga ansikten till sin koja; och i morgongryningen låg de slutligen alla försänkta i djup sömn. Entonces lanzaron todos a la vez los tizones contra el espectro, que huyó como una flecha, con un ruido de cuatro patas, y los carbones ardientes pegados a la grupa a través de la noche cerrada. Así escapó bajo la lluvia de fuego, sin detenerse hasta el límite de la pradera, donde finalmente se aventuró a pararse lanzando dos o tres fuertes relinchos, porque el fantasma que veían los hermanos, el monstruo espantoso, no era sino el viejo caballo tuerto que, por un momento, había perdido su color blanco en el légamo negro del pantano, donde, al parecer, se había hundido y se había estado revolcando mucho tiempo antes de lograr poner de nuevo las patas en tierra seca. En los revolcones se le había desprendido al animal el cencerro del cuello, lo que contribuyó a que los hermanos no reconocieran su caballo. Tal era el ojo que brillaba detrás del carro, igual que brillaban los ojos de muchos animales en la oscuridad. Pero sólo pasado un rato se atrevieron los hermanos, y con mucha cautela, a acercarse a Valko, y sólo entonces pudieron comprobar su error. Un tanto avergonzados, volvieron a la choza, donde, al despertar la aurora, se sumieron en profundo sueño. 05190
Bottom

kapitel 06 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
06001
Top
Äntligen stod brödernas rökpörte färdigt. Fem famnar var dess längd och tre dess bredd; mot öster vette dess ena gavel, mot väster den andra. När du stigit in genom dörren, som låg i rummets östra ända, stod till höger en stor eldstad, och till vänster en spilta, som byggts för Valkos vinterbehov. Framåt från tröskeln, ungefär till mitten av rummet, hade du under dig den bara, med granris täckta marken, men på bortre sidan fanns ett ståtligt golv byggt av breda balkar och på det höjde sig en rymlig lave. För bröderna använde sitt nya pörte både till boningsrum och bastu. Ungefär tjugo steg från bostaden stod deras bod, sammanfogad av små, runda granstammar. La cabaña de los hermanos estaba concluida. Tenía unas cinco brazas de largo por tres de ancho. Un hastial daba al este y otro al oeste, y, según se entraba por la puerta, situada en el hastial este, a la derecha se hallaba una gran estufa, y a la izquierda un establo, donde Valko había de pasar el invierno. Arrancaba del umbral un piso de tierra cubierto de ramas de abeto que llegaba hasta la mitad del recinto, donde se convertía en un magnífico suelo hecho de anchas planchas de madera, sobre el cual se abría un espacioso sobrado. Los hermanos utilizaban su nueva casa como habitación y como sauna. A veinte pasos de la cabaña habían construido un granero, ensamblado con pequeños y redondos troncos de abeto. 06001
Bottom
06002
Top
Bröderna hade alltså ett ypperligt skydd mot regnet, stormen och vinterkölden, likaså ägde de ett visthus för sina matvaror. Och nu kunde de på fullt allvar gripa sig an med jakt och all möjlig fångstverksamhet. Och då nalkades döden för orrar, tjädrar och järpar, för harar, ekorrar och tungsinta grävlingar, och likaså för Ilvesjärvis änder och fiskar. Av Killis och Kiiskis häftiga skall och bössornas dunder ekade då backarna och de oändliga granskogarna. Brödernas lod fällde också då och då en krullhårig björn; men ännu var inte rätta tiden inne att fånga honungslabben. Los hermanos disponían, pues, de un buen refugio contra la tempestad, el viento y el frío del invierno, y de una despensa para sus provisiones, pudiendo dedicarse ya en cuerpo y alma a la caza y captura con variados medios. Pronto empezaron a caer galloslira y ortegas, liebres y ardillas, tristes y torpes tejones, sin que la muerte perdonara a los patos y peces del lago Ilvesjárvi. En las colinas y en el inmenso bosque de abetos resonaron los ladridos de Killi y Kiiski y los disparos de las escopetas, y de vez en cuando un oso de piel hirsuta se desplomaba ante los perdigones de los hermanos, aunque no era la época adecuada para esta caza. 06002
Bottom
06003
Top
Kom så hösten med frostnätter, och i sina djupa gömslen dog eller flydde gräshopporna, ödlorna och grodorna, och det var tid på att fånga rävar i blänkande sax; denna konst hade bröderna lärt sig av sin far. Nu fick mången flinkbent Mickel med sitt fina skinn betala någon läckerbit. Som man vet trampar hararna i skogen sina stigar i den mjuka snön, och på dessa stigar gillrade bröderna hundratals mässingssnaror till en bråd död för mången vitpäls. Dessutom hade de byggt sig en präktig, med sluttande gärden försedd varggård i den buskiga svackan vid svedens östra rand. Och därtill hade de, också för vargafänge, grävt en grop, väldigt djup, ett stycke från pörtet åt det torra sandiga fältet till. Steken lockade mången hungrig varg in i den bastanta inhägnaden; och när bröderna märkte att deras offer var i knipa, uppstod i varggården dån och brak i den mörka höstnatten. Då stod en av bröderna lutad mot gärdet, med bössan i handen, siktande för att med lodet fälla den strävhåriga besten; och en annan bredvid honom, hållande lyset, en tjärvedskavle, som en flammande fackla i luften. Andra av dem åter hjälpte Killi och Kiiski att jaga dystert bligande, grinande odjur ut ur buskaget och kastade därvid sina tjärflammors blänk än hit, än dit. Hårt var tumultet som uppstod av männens rop, hundarnas larm och bössornas smällar, och oförtröttligt skrällde det till i ödemarken och Impivaaras hålrika vägg. Så stojade man, snön smutsades, färgades mer och mer röd, trampades i tusen riktningar, tills slutligen alla svans-herrar låg där i sitt blod. Och sedan fick bröderna åtskilligt stök och arbete med att flå bytet, men denna sysselsättning kändes dem dock ganska trevlig. -Också i gropen, vid svedens västra rand, störtade ett och annat av skogens snedögon. Llegó el otoño con sus heladas noches, y los saltamontes, los lagartos y las ranas perecieron o corrieron a buscar refugio en sus profundos escondrijos; era el momento de preparar las trampas de brillante acero para las zorras, arte en que los hermanos, habiéndolo aprendido de su padre, eran consumados maestros. Más de un astuto y ágil zorro pagó con su fina piel un trozo de apetitosa carne. Las liebres, como se sabe, dejan en el bosque la huella de su paso, y los hermanos tendieron centenares de lazos de cobre amarillo para desgracia de las cobardes de piel blanca. En una intrincada hondonada, en el límite oriental de la pradera, habían construido una excelente trampa para la caza del lobo, y, con la misma intención, habían cavado cerca de la choza un profundo hoyo en terreno seco y arenoso. El cebo atrajo a la trampa a más de un lobo hambriento, y los apuros de la presa, revolviéndose en el fondo del hoyo en la oscura noche otoñal, eran el desesperado y ruidoso aviso de que aquélla había caído en la trampa. Entonces uno de los hermanos, apoyado en la valla, apuntaba con su escopeta, tratando de acabar de un disparo con la fiera de pelos erizados; otro alumbraba con una tea; un tercero, agitando un tizón en el aire, ayudaba a los perros a sacar del enramado a las bestias feroces. Los gritos de los muchachos, los ladridos de los canes y los ruidos de los disparos formaban una tremenda barahúnda; el bosque y las cavernosas paredes de Impivaara retumbaban sin cesar. Había, pues, una ruidosa agitación; la nieve, pisoteada en todos los sentidos, se teñía de rojo, hasta que al fin todas las fieras de tupida cola yacían sobre su propia sangre. Entonces empezaba para los hermanos la grata tarea de desollar las piezas. Uno o dos ejemplares de aquellas criaturas de ojos oblicuos del bosque cayeron también en el hoyo del extremo occidental de la pradera. 06003
Bottom
06005
Top
Det hände en gång, att Timo en tidig morgon, medan de andra ännu sov, begav sig för att titta på den gillrade gropen, vars till hälften insjunkna täckel-se redan på avstånd lät honom hoppas det bästa. Och när han hunnit till gropens rand, såg också hans glada öga i djupet ett gråaktigt föremål, såg en baddare till varg, som, med nosen tryckt mot marken, låg orörlig, med sina ögon lurande upp mot mannen. - Vad beslöt nu Timo? Att ensam klämma livet ur vargen och till de andras stora förnöjelse stiga in i pörtet med den håriga bördan på axeln. Han grep sig verket an, bar fram stegen som stod invid pörtväggen, ställde den varsamt i gropen och steg själv, med en tung vedklubba i handen, nedför pinnarna, ärnande krossa bestens huvud till mos. Länge fäktade han med sin klubba, med grinande mun, men ständigt blott i tomma luften. Vargens huvud svängde alltid snabbt undan, svängde till höger, svängde till vänster, när mannen klämde till med sitt besvärliga vapen. Slutligen tappade han sin klubba framför vargen, och fann då ingen annan råd än att stiga upp och skynda till pörtet för att meddela det skedda. Una mañana, a primera hora, mientras sus hermanos seguían durmiendo, Timo salió de la choza y fue a visitar la trampa. La visión de la cubierta, medio hundida, le hizo concebir buenas esperanzas. Cuando llegó al borde del hoyo descubrió en el fondo, con alegría, una mancha gris. Se trataba, en efecto, de un enorme lobo que, con el hocico en el suelo, permanecía inmóvil, con los ojos fijos en el muchacho. ¿Qué decidió entonces Timo? Dar muerte él solo al lobo y volver a la choza con la peluda presa sobre los hombros, para presumir. Cogió una escala que estaba apoyada en la pared de la casa y la colocó cuidadosa mente en el hoyo. Luego bajó los peldaños armado de una gran maza de madera, con el propósito de machacar la cabeza de la fiera. Apretando los dientes, daba una y otra vez en el vacío, ya que el lobo apartaba la cabeza instintiva y velozmente, cada vez que el hombre descargaba su pesada arma. Timo arrojó por fin la maza entre las patas de la fiera y decidió ir a comunicar la novedad a los hermanos. 06005
Bottom
06006
Top
Därifrån begav sig efter en stund bröderna, utrustade med störar, rep och strupklämmor, för att fånga sitt byte. Men tom var gropen när de hann fram. Uppför stegen, som Timo hade lämnat efter sig i gropen, hade deras varg vackert stigit och smitit sin väg, tackande sin lycka. Det märkte bröderna strax, och svärande och skärande tänder spejade de nu med förgrymmade ögon efter Timo; men han var inte längre närvarande. Han sprang redan flyende borta vid skogsranden, där han snart försvann i tallskogens skygd. Han begrep, att det inte var bra att stanna och prata mera om saken. Men de andra tjöt efter honom, med nävarna i vädret, lovande rådbråka honom till mos ända till hälarna, om han blott dristade sig att glänta på pörtets dörr. Så hotade de, lämnade gropen ilskna och vredgade, och stegade tillbaka till sitt pòrte. Men som en flykting traskade Timo i skogen, och snart började bröderna ångra sitt uppträdande mot honom, då de märkte att olyckan skett på grund nv hans oförstånd, och inte på grund av ett elakt pojkstreck. Därför steg Juhani redan före kvällen upp på Impivaara ås, ropade därifrån med sin kraftiga stämma i alla väderstreck och kallade på Timo, försäkrande och bedyrande honom, att han ej behövde frukta för att strax återvända. Så ropade han, och om en stund återvände Timo, ilsket lurande och hlängande med ögonen. Utan att yttra ett ord klädde han av sig, lade sig ned på sin bädd, och snart snarkade han i djupaste sömn. Poco después acudían todos, armados de estacas, cuerdas y lazos corredizos, para capturar la presa; pero cuando llegaron junto a la trampa vieron, decepcionados, que ésta estaba vacía. El lobo había huido tranquilamente por la escala que Timo había dejado en el hoyo y se había adentrado en el bosque dándole gracias a la suerte. Los hermanos, que lo comprendieron en seguida, corrieron a buscar a Timo con las peores intenciones, soltando maldiciones y rechinando los dientes; pero el culpable se había puesto ya fuera de su alcance, intuyendo que no sería prudente quedarse para discutir el asunto sobre el terreno, y que lo mejor sería esconderse de momento en lo más intrincado del bosque de abetos. Los otros no dejaban de insultarle y amenazarle con los puños levantados, jurando ablandarle de arriba abajo como un nabo cocido si se atrevía sólo a entreabrir la puerta de la choza, a la que volvieron enfurecidos después de haber agotado toda clase de improperios y amenazas. Timo vagó por los bosques como un forajido, pero, mientras tanto, los hermanos se fueron calmando, pensando que el daño se debía más a falta de cuidado que a malicia. Así, antes de que anocheciera, Juhani se encaramó a la cima de Impivaara y llamó a Timo gritando con voz potente en todas direcciones, prometiéndole bajo juramento que no tomarían venganza alguna. Al cabo de un rato volvió Timo, con rostro sombrío y lanzando miradas recelosas. Se desnudó sin decir palabra, se tumbó sobre su lecho y al momento empezó a roncar ruidosamente. 06006
Bottom
06007
Top
Kommen var också den lägligaste tiden för björnjakt. Då tog bröderna sina spjut, tryckte starka laddningar i gevären och gav sig i väg för att väcka skogens furste, som drömde i sitt mörka ide djupt under de snöiga granarna. Och deras eldrör fällde mången stornosig nalle, när han uppretad rusade ut ur sin Ii idskammare. Då uppstod ofta en bister strid, snön yrde vitt omkring och rödfärgades av det rinnande blodet, när sår utdelades på bägge hållen. Så kämpade man tills den sista strävnuniga nallen lagt sig till ro. Men när bröderna glammande hunnit hem med sina bördor, smorde de sina sår med ett läkemedel, som var sammansatt av brännvin, salt, krut och svavelmjöl. Med detta smorde de sina sår och strök gulbrun tjära över. Llegó por fin el momento más propicio para la caza del oso. Los hermanos cogieron sus venablos, cargaron sus armas con balas de acero y se dirigieron al bosque para despertar a su rey, que dormía aún en su oscura guarida bajo los abetos cubiertos de nieve. Más de un oso corpulento cayó bajo las balas de los hermanos cuando salía enfurecido de su apacible retiro. Con frecuencia se producía una encarnizada lucha en que saltaba la nieve enrojecida por la sangre que brotaba de las heridas producidas por ambas partes, hasta que el oso de áspera pelambre caía exánime. Entonces regresaban los hermanos a casa y curaban sus llagas con un bálsamo preparado por ellos mismos, hecho de aguardiente, sal, pólvora y flor de azufre, cubriéndolas luego con una capa de alquitrán de color marrón amarillento. 06007
Bottom
06008
Top
Så samlade de sitt uppehälle ur ödemarken och backarnas lundar, fyllande sitt visthus med mångahanda villebråd: fågel, hare, grävling och björnkött. De hade också dragit försorg om sin gamla trogna Valkos vinterproviant. Därborta vid kärrstranden såg man en väldig, med skäror hopmejad slättoppig höstack, lagom stor för vinterns behov. Inte heller hade man glömt de förråd som krävdes för pörtets vintervärme. En mäkta stor vedtrave stod nära boden, och dessutom stod vid pörtets vägg, räckande från marken ända upp till takröstet, en reslig hög tjärveds-stubbar, som liknade ett rös av Hiisis renhorn. - Så försedda kunde de lugniman betrakta vinterns rimfrostskägg. Así obtenían los hermanos sus alimentos del bosque y de la arboleda de la colina, llenando su despensa de toda clase de caza: aves, liebres, tejones y carne de oso. Tampoco se olvidaron de recoger forraje para su viejo y fiel Valko. Cerca del pantano se levantaba un henar con heno segado y prensado, suficiente para pasar el invierno. Tampoco se olvidaron del combustible para calentar su vivienda. Una enorme pila de troncos se levantaba junto al granero, y un gran montón de tocones resinosos, con la forma del legendario alce del diablo, se acumulaba contra la pared de la choza hasta el techo. Así pertrechados, los hermanos podían afrontar con seguridad el invierno de barba gris. 06008
Bottom
06009
Top
Det är julafton. Vädret är blitt, gråa moln täcker himlen och en nyfallen snö täcker berg och dalar. Från skogen hörs ett sakta sus, tjädern njuter sin kvällsvard bland björkens hängen, en flock sidensvansar i den rölliga rönnen, och skatan, talldungens flinka jungfru, bär i väg kvistar för att grunda sitt blivande bo. Såväl i kojan som i den ståtliga herrgården råder fröjd och ro, så ock i brödernas pörte på Impivaara sved. Utanför dörren ser du ett halmlass, som Valko julen till ära dragit från Viertola herrgård för att bredas på pörtets golv. Inte ens här kunde bröderna glömma julhalmens prassel, som var deras ljuvaste minne från barndomens tid. Es la víspera de Navidad. El frío no es muy intenso, grises nubes cubren el cielo, y las montañas y los valles se hallan tapizados por la reciente nevada; del bosque llegan suaves rumores, el gallolira picotea los jugosos brotes de abedules, una bandada de currucas devora las hojas del serbo rojizo, y la urraca, la ávida hija del pinar, transporta ramitas para su futuro nido. En la casa y en la magnífica granja reinan el contento y la paz, que también se hallan presentes en la cabaña de Impivaara. Junto a la puerta hay una carga de paja que Valko ha traído de la granja de Viertola para cubrir el suelo de la sala, como se requiere en Navidad. Y es que los hermanos no han podido olvidar el más bello recuerdo de su infancia: el chasquido de la paja seca. 06009
Bottom
06010
Top
Men från pörtet höres ångans sus från rösets heta stenar och klatschandet av mjuka bastukvastar. Bröderna tar sig nu ett kraftigt julbad. Och när de äntligen slutat det brännheta badandet, steg de ned, klädde på sig och satte sig att vila på plankorna, som de i brist på bänkar hade fogat in längs väggarna. Där satt de, flåsande och utgjutande svett. En flammande pärta upplyste rummet; Valko i sin spilta knastrade på havre, ty man hade ihågkommit också hans jul; nuckande och gäspande satt tuppen på sin ås; Killi och Kiiski låg nära ugnen med tassarna under käken, och på Juhanis knän spann Jukolas gamla, vattengrå katt. Se oye en la cabaña el silbido que sale de las piedras ardientes del hogar y el crepitar de las tiernas ramas de abedul. Los hermanos toman a placer la sauna de Navidad y, cuando desciende el calor, se bajan de las escaleras, se visten y, sudando y resoplando, descansan en los troncos que hacen las veces de banco a lo largo de las paredes. Una larga tea da luz a la estancia. Valko, que también celebra la festividad, come avena en el establo, y adormilado y bostezando, el gallo se sostiene en su viga, diríase que milagrosamente. Killi y Kiiski, el hocico entre las patas, dormitan junto al horno, y el viejo y pardo gato de Jukola ronronea ovillado sobre las rodillas de Juhani. 06010
Bottom
06011
Top
Slutligen började Timo och Simeoni tillrusta kvälls-varden; men de övriga bar in kärvar. De löste upp banden, bredde ut halmen så där kvarterstjockt, men ännu tjockare på laven, där de vanligen tillbringade sina aftnar och nätter. - Slutligen var kvällsvarden färdig: sju hålkakor, två ekbunkar fulla med ångande björnkött och en stäva öl stod på bordet. De hade själva kokat sitt öl, noggrant följande sin mors metod vid bryggandet av denna dryck. Men de hade dock gjort det starkare än vanligt bondöl. Svartrött skummade det i stävan; och slök du en kanna därav, så kände du liksom lite svindel i hjärnan. Så sitter de nu alla vid bordet, njutande av kött och bröd och skummande öl ur stävan. Mientras Timo y Simeoni empezaban a preparar la cena, los demás hermanos fueron metiendo en la choza las gavillas de paja, las desataron y esparcieron la paja por el suelo en una gruesa capa, más gruesa aún en el sobrado, donde solían pasar las veladas y las noches. He aquí, por fin, la cena dispuesta: siete panes de centeno, dos escudillas de madera de encina llenas hasta el borde de humeante carne de oso y una cubeta de cerveza esperaban sobre la mesa. Los hermanos habían fabricado la cerveza según la receta heredada de su madre, pero la hicieron más fuerte que la que acostumbran beber los campesinos. La bebida, de un color rojo oscuro, espumeaba en la cubeta, de manera que si alguien se hubiera decidido a echar un trago, no habría dejado de experimentar una sensación de mareo. He aquí, pues, a los hermanos sentados a la mesa, devorando buenas tajadas de carne y rebanadas de pan, todo regado con burbujeante cerveza. 06011
Bottom
06012
Top
Aapo: Nog är här staplat ganska rikligt med föda framför oss. Aapo.—¡Muchachos, vaya banquetazo! 06012
Bottom
06013
Top
Juhani: Vi skall äta och dricka, pojkar, för nu har vi julen hos oss, jul hos alla, såväl kritter som mänskor. Häll, broder Timo, lite öl över Valko-stackarns havrehög där i spiltan. - Se där, låt gå för ett stop i alla fall. Denna kväll må ingen snålhet råda, men alla må få sitt, så hästen, hunden och katten som Jukolas glada bröder. Tuppen må vila i fred och utkräva sin del i morgon. Där får ni, Killi och Kiiski, ett duktigt stycke av björnens skånka, och där får du, kattstackare. Men först skall vi ge tass, du ditt pliröga! - Se så där! Och sedan med bägge händerna! Titta på vår kisses konster och medge sedan, att också jag har något av en läromästare i mig. Han ger redan hand med bägge tassarna samtidigt, och då sätter han sig att sitta som en allvarlig gubbe och sticker, spjuvern, sina bägge framtossor i näven min. Så där! Juhani.—Comamos y bebamos, hermanos, que es Navidad para nosotros, Navidad para todos, para las bestias y para los hombres. Timo, hermanito, acércate al pesebre y échale cerveza en la avena a Valko, por lo menos un jarro. Y nada de roñerías, que todos tengan su parte, el caballo, los perros y el gato, y los felices hermanos de Jukola. Al gallo dejémosle que duerma en paz, que ya recibirá mañana su ración. Y para vosotros, Killi y Kiiski, ahí os va este trozo de pata de oso, y para ti también, pobre minino. ¡Pero antes dame la pata, legañoso! ¡Así! Y ahora las dos patas. Mirad la habilidad de nuestro gato y decidme si no soy un poco maestro. Ya sabe darme las dos patas juntas. Mirad, mirad, se sienta como un viejo, muy serio él, y me pone las dos patas delanteras en la mano, el muy picarón. ¡No os lo perdáis! 06013
Bottom
06014
Top
Aapo: Vilket skoj! Aapo.—¡Qué gracioso! 06014
Bottom
06015
Top
Tuomas: Vad allt skall man inte ännu på gamla dar lära sig. Tuomas.—¡Qué cosas! ¡Tener que aprender eso en su vejez! 06015
Bottom
06016
Top
Juhani: Nog har den lärdomen också krävt sin tid. Men jag släppte inte gossen innan han med bägge tassarna tackade sin lärare. Nu gör han det som en karl, och magistern är betald. - Se det är då en katt! Se där! kör i dig ett stycke björn. Och Killi och Kiiski då. Ja, ja! ”Rör vid mannen, men inte vid hans hund.” Rätt sagt. Men därtill vill jag tillägga: rör vid Jukolas Jussi, men inte vid hans katt. Juhani.—¡Cáspita! Pues anda que no me ha costado poco tiempo amaestrarlo. Pero no le he dejado en paz hasta que ha aprendido a dar las gracias a su maestro con las dos patas. Ahora ya lo hace como un hombre, lo cual recompensa mi esfuerzo. ¡Menudo gato! Toma, híncale los dientes a este trozo de oso. ¡Y para qué hablar de Killi y Kiiski! Ya lo dice el refrán: «Puedes tocar a un hombre, pero no a su perro». Bueno. Pero yo quiero añadir esto: «Puedes tocar a Jussi de Jukola, pero no a su gato.» 06016
Bottom
06017
Top
Eero: Ro hit med den där ölstävan, Juhani. Eero.—Acércame la cubeta de cerveza, Juhani. 06017
Bottom
06018
Top
Juhani: Den skall du få. Drick, bror min, du guds-skapade, drick, för nu är det jul, och det fattas inte förråd i boden. Hur gott har vi det ej här? Vad skulle det röra oss om så hela världen utom Impivaara och dess omgivning fattade eld och förvandlades till stoft och aska. Här lever vi som på en sved i skogen, utan att behöva bry oss om ilskna mänskor. Här har vi gott att vara. Skogen är vår äng, åkern, kvarn och bostad i all evighet. Juhani.—Toma, hermano, bebe, bebe, criatura de Dios, que es Navidad y la despensa está que no cabe de víveres. A ver, ¿qué nos falta aquí? ¿Qué nos importaría si todo el mundo menos Impivaara y sus alrededores quedara reducido a polvo y ceniza? Aquí vivimos como señores, a lo grande, sin que nos importe un rábano la maldad de los hombres. ¡Qué bien se está aquí! El bosque nos sirve de prado, de campo, de molino y de nido eterno. 06018
Bottom
06019
Top
Timo: Och köttbod. Timo.—Y de despensa de carne. 06019
Bottom
06020
Top
Juhani: Just så! Här är gott att vara! Tack skall du ha, Lauri, för den utväg du fann för oss, så vi slapp undan världens marknad. Här råder fred och frihet. Jag frågar än en gång: vad skulle det röra oss, om den gyllne elden brände hela världen, om blott norra delen av Jukola gård och dess sju söner sparas? Juhani.—¡Es verdad! Se está bien aquí. Gracias, Lauri, por habernos inspirado huir del bullicioso mercado que es este mundo. Aquí reinan la paz y la libertad. Y pregunto de nuevo: ¿qué nos importaría que doradas llamas incendiaran el mundo entero si respetasen el norte de Jukola y a sus siete hijos? 06020
Bottom
06021
Top
Timo: Om en löpeld en gång började sitt rens-ningståg över hela världen, så skulle det bli stoft och aska också av Jukolas norra sida och av dess sju söner på köpet. Timo.—Si un incendio abrasase un día el mundo entero, el norte de Jukola quedaría también hecho cenizas, y con él sus siete hijos. 06021
Bottom
06022
Top
Juhani: Det vet jag fuller väl. Men ser du, en man kan tänka sig vad han vill, föreställa sig själv som hela världens herre eller som en bökande tordyvel. Se han kan föreställa sig att Gud är död, djävlarna, änglarna och hela mänskosläktet och kräken på jorden, i havet och i luften, föreställa sig att jorden, helvetet och himlen försvinner som en blåntott för vinden, och ett mörker träder i stället, där ingen tupp med bakböjt huvud någonsin ropar efter Herrens ljus. Så ljungar här mannens tanke; och ho kan kasta nät i dess väg? Juhani.—¿Te crees que no lo sé? Pero el hombre es libre de imaginarse lo que quiere, puede pensar que es el amo de todo el mundo o un escarabajo del estercolero. Puede suponer que todo está muerto, Dios, los diablos, los ángeles y todo el género humano, los animales de la tierra, del mar y del aire; puede imaginarse que la tierra, el infierno y los cielos perecen en el fuego como un manojo de estopa, y que su lugar lo ocupan las tinieblas, donde el gallo de gracioso cuello curvado jamás anunciará el día del Señor. Así vuela el pensamiento del hombre aquí abajo, ¿y quién puede ponerle puertas al campo? 06022
Bottom
06023
Top
Timo: Vem fattar denna världs uppställning? Inte mänskobarnet som är enfaldigt och dumt som en bräkande bagge. Men bäst är att taga dagen som den kommer, och låta den gå som den försvinner, det må sedan barka åt skogen eller tallen. Vi är bara här. Timo.—¿Quién es capaz de concebir la construcción de este mundo? No, por cierto, el hijo del hombre, que es estúpido y torpe como un cordero lanzando balidos. Lo más razonable es aceptar el día como se presenta y dejarlo marchar salga lo que saliere. Nosotros por ahora estamos aquí. 06023
Bottom
06024
Top
Juhani: Har vi det inte gott här? Vad fattas oss? Juhani.—¿De qué carecemos? ¿Qué echamos de menos? 06024
Bottom
06025
Top
Timo: Inte Guds nåd och inte hans fåglamjölk. Boden är full med mat och varmt är vårt pörte. Och här vältrar vi oss på halmen. Timo.—«Ni la gracia divina ni la leche de la gallina». La despensa está llena a rebosar, nuestra cabaña está caliente, y podemos revolearnos en la paja a nuestras anchas. 06025
Bottom
06026
Top
Juhani: Här vältrar vi oss som ungnöt på den prasslande halmen. Bada kan vi när det lyster oss, när det faller oss in, och äta när det smakar. - Men vi är ju redan mätta män. Vi har bara att välsigna våra säckar och städa bordet. Juhani.—Justo. Como novillos en la paja crujiente. Podemos bañarnos cuando nos dé la gana, cuando se nos antoje, y comer cuando lo deseemos. Pero ahora estamos bien satisfechos. Sólo nos queda bendecir la mesa y recogerla. 06026
Bottom
06027
Top
Simeoni: Vänta tills jag läst en kort bordsbön och sjungit en vers på den. Simeoni.—Esperad a que haya rezado la acción de gracias y cantado una estrofa. 06027
Bottom
06028
Top
Juhani: Det må bli för denna gång. Varför gjorde du det inte före måltiden? - Gå du, Eero-pojke, som är yngst och tappa öl ur tunnan. Juhani.—Ya no viene a cuento. ¿Por qué no lo hiciste antes de la cena? Eero, tú que eres el pequeño, ve a llenar de cerveza la cubeta. 06028
Bottom
06029
Top
Simeoni: Du tillåter alltså inte att man sjunger en psalmvers julaftonen till ära? Simeoni.—¿Y no vas a dejarnos que cantemos un himno para celebrar la Navidad? 06029
Bottom
06030
Top
Juhani: Inte duger vi till sångare, kära bror. Vi må läsa och sjunga i våra hjärtan, som ju också är det Gudi tacknämligaste offret. - Men si där har vi åter ölstävan, skummande och fradgande som Storkyro fors. Tack skall du ha, pojk! Ta en sup! Smaka här, broder Tuomas, så det riktigt känns i jackan. Juhani.—Pero, mi querido hermano, ninguno de nosotros es un cantor. Que cada cual cante y rece en su corazón, que es también la ofrenda que más agradece Dios. ¡Ah, pero ya está aquí la cubeta de cerveza, espumeante como las cataratas de Kyró! Gracias, muchacho. Vamos a hacerle los honores. Toma, Tuomas, y echa un buen trago. 06030
Bottom
06031
Top
Tuomas: Nå, inte tövar jag så länge. Tuomas.—No hará falta que me lo digas dos veces. 06031
Bottom
06032
Top
Juhani: Så kolkar en man. Sådana klunkar gör våra strupar till riktiga klockarstrupar. Juhani.—¡Mirad cómo bebe un hombre! Con tragos como éstos, nuestras gargantas se convertirán en verdaderas gargantas de chantres. 06032
Bottom
06033
Top
”Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken,
Bäcken gav oss nog med ved
Och ölet bjöds av näcken.”
También vivían antes
aun detrás del arroyo,
y de él quemaban leña,
de él bebían cerveza.
06033
Bottom
06039
Top
Just så. Men vår dryck består ju av kornets bruna saft, vårt bränsle av vedträet och tjärstubben, och under oss finns ett mjukt halmbolster, ett präktigt brottningsfält, om det så gällde för kungar och storfurstar. - Ett ord, Tuomas. En gång gick ju broder Aapo i borgen för att din kraft och styrka högt skulle överstiga Juhos, men det ville jag inte just gärna tro. Hur vore det att rulla sig där? Vi skall pröva! Bien. Sólo que en lugar de agua tenemos el jugo oscuro de la cebada; en lugar de leña, troncos y astillas resinosas, y además, un blando jergón de paja, una magnífica palestra que para sí quisieran los reyes y los grandes duques. Una palabra, Tuomas. Aapo afirmó una vez que tú eres ya mucho más fuerte y más robusto que yo, pero no puedo creérmelo del todo. ¿No podríamos luchar un poco para probar? Vamos, intentémoslo. 06039
Bottom
06040
Top
Simeoni: Håll er i styr! och spara den glänsande halmen åtminstone till morgondagen. Simeoni.—Estaos quietos y no estropeéis esta paja tan limpia. Conservadla por lo menos hasta mañana. 06040
Bottom
06041
Top
Juhani: Nu står ju glädjen högst, ”helgaftonen störst av fester”; och det skall bli boss av halmen. -Roar det Tuomas? Juhani —Pero es ahora cuando estamos más alegres. «La víspera es tan fiesta como la fiesta». Además, la paja alguna vez tiene que romperse, de todas formas. ¿Qué te parece, Tuomas? 06041
Bottom
06042
Top
Tuomas: Man kan väl pröva. Tuomas.—Pues que podemos probar. 06042
Bottom
06043
Top
Juhani: Livtag! Juhani.—¡Una lucha agarrados a la cintura del pantalón! 06043
Bottom
06044
Top
Tuomas: Låt gå för det! Tuomas.—De acuerdo. 06044
Bottom
06045
Top
Juhani: Vi skall hugga till, vi skall hugga till! Juhani.—¡Venga, vamos! ¡Ya te tengo! 06045
Bottom
06046
Top
Aapo: Vänta, gosse! Tuomas bör också få ett nä-vatag i din byxlinning. Aapo.—¡Espera, muchacho! Tuomas ha de agarrarte también por la cintura del pantalón. 06046
Bottom
06047
Top
Juhani: Det må han få, må han få! Juhani.—Bueno, pues que lo haga. 06047
Bottom
06048
Top
Eero: Juho, varför grinar du och rullar med ögonen som oxen på slaktbänken? Ack broder min! Men se upp, att du inte skämmer ut dig nu. Eero.—Juhani, ¿a qué vienen esas muecas y por qué tuerces los ojos como un buey en el matadero? Vamos, procura no hacer el ridículo, hermano. 06048
Bottom
06049
Top
Aapo: Allt väl. Vems är första kastet? Aapo.—¿Estáis preparados? ¿A quién le toca empezar? 06049
Bottom
06050
Top
Juhani: Det må vara Tuomas’. Juhani.—A Tuomas. 06050
Bottom
06051
Top
Tuomas: Det må vara den äldsta broderns. Tuomas.—Al mayor. 06051
Bottom
06052
Top
Juhani: Stå på dig då. Juhani.—Pues tente firme. 06052
Bottom
06053
Top
Tuomas: Vill försöka. Tuomas.—Lo procuraré. 06053
Bottom
06054
Top
Juhani: Står du, står du? Juhani.—¿Te mantienes firme? 06054
Bottom
06055
Top
Tuomas: Vill försöka. Tuomas.—Lo estoy intentando. 06055
Bottom
06056
Top
Aapo: Helejä, gossar! Så där, just så där! Ni kämpar ju som troshjältar. Jussi brottas och bänder som självaste Israel och ”Tuomas står så styv i stammen”. Aapo.—¡Hale, muchachos! ¡Así, así! ¡Bravo! Lucháis como los héroes de la fe. Juhani se revuelve y se agita como Israel en persona y «Tuomas es como un roble». 06056
Bottom
06057
Top
Eero: ”När Abrahammen språkar.” Men titta på luhos mun och du blir skrämd. Ack! om jag nu kunde slicka en stålstång mellan hans tänder - så pritsch! och den vore strax i tvenne stycken. Jag blir skrämd, skrämd! Eero.—Y «Aapo predica como un pastor». Pero mirad la boca que pone Juhani, da miedo. Si le pusierais una barra de hierro entre los dientes... ¡crac!... la partiría en dos pedazos. ¡Qué miedo! 06057
Bottom
06058
Top
Aapo: Det är ju män som tampas. Under oss stiger och sjunker tiljorna. Aapo.—¡Es una lucha de hombres! El suelo se tambalea bajo nuestros pies. 06058
Bottom
06059
Top
Eero: Som orgeltrampor; och Tuomas’ sockor plöjer golvet som en grov svedplog. Eero.—Las tablas suben y bajan lo mismo que los pedales del órgano, y las botas de Tuomas se hunden en el suelo como un pesado arado. 06059
Bottom
06060
Top
Aapo: Inte tar man just i med några mjölkfingrar, l ör fanken! om detta stök skedde på berget där borta, så skulle klackjärnen slå gnistor ur klippan. Aapo.—¡Mira tú! ¡No iban a acariciar como los deditos de un niño de pecho! ¡Por todos los diablos! Si esta lucha fuese en la montaña, los clavos de sus tacones harían brotar chispas de la roca. 06060
Bottom
06061
Top
Eero: Riktiga guldstjärnor skulle flyga i skogen, och därav uppstode allt en munter skogsbrand. -Men Tuomas står fortfarande. Eero.—Verdaderas estrellas de fuego volarían al bosque y provocarían un gran incendio. Pero, mirad, Tuomas se mantiene tieso. 06061
Bottom
06062
Top
luomas: Har du bökat tillräckligt nu? Tuomas.—¡Qué! ¿Te has cansado ya de zarandearme a tu gusto? 06062
Bottom
06063
Top
Juhani: Kasta du. Juhani.—Vamos a ver qué haces tú. 06063
Bottom
06064
Top
l uomas: Vill försöka. Och nu får du se hur golvet snurrar. Tuomas.—Allá voy. Vas a ver cómo da vueltas el suelo. 06064
Bottom
06065
Top
Eero: Stå på dig, Juho! Eero.—¡Cuidado, cuidado, Juhani! 06065
Bottom
06066
Top
Aapo: Det var ett kast. Aapo.—¡Ése sí que ha sido un golpe! 06066
Bottom
06067
Top
Eero: Det var ett dån som från ”Haamaas vedkub-he”, en smäll som från ”himlens eldhammare”. Eero.—Una costalada como si hubieran golpeado con un mazo, como si el trueno hubiera descargado su martillo. 06067
Bottom
06068
Top
Timo: Och där ligger Juhani som en maltsäck. Timo.—Y ved ahí al pobre Juhani tendido como un saco de harina. 06068
Bottom
06069
Top
Eero: Stackars ”Jussi-pojken”! Eero.—¡Pobre Juho! 06069
Bottom
06070
Top
Timo: Så kallade han sig som liten knatting. Timo.—Así es como gustaba él llamarse de niño. 06070
Bottom
06071
Top
Aapo: Man bör dock veta hur man slänger en karl. Minns det, Tuomas: mänskans kropp är ju inte av järn, utan av kött och ben. Aapo.—Pero hay que ir con tiento al derribar a un hombre. No olvides, Tuomas, que el cuerpo humano no es de hierro, sino de carne y huesos. 06071
Bottom
06072
Top
Timo: Ja, också om hon bär byxor. Timo.—Así es, aunque lleve pantalones. 06072
Bottom
06073
Top
Tuomas: Skadade jag dig? Tuomas.—¿Te he hecho daño? 06073
Bottom
06074
Top
Juhani: Sköt dig själv. Juhani.—¿Y a ti qué te importa? 06074
Bottom
06075
Top
Tuomas: Stig upp. Tuomas.—Anda, levántate. 06075
Bottom
06076
Top
Juhani: Nog stiger jag upp och visar dig mannakraften i handkavle. I den leken väges styrkorna. Juhani.—Me levantaré y te demostraré lo que valgo en el juego del palo, que es donde los hombres miden sus fuerzas. 06076
Bottom
06077
Top
Tuomas: Eero, hämta hit eldstören därifrån vrån. -Se här, Juhani. Tuomas.—Eero, alcánzame ese palo liso que está en el rincón. ¡Vamos, Juhani! 06077
Bottom
06078
Top
Juhani: Här är jag. Och nu baktass mot baktass och nyporna om stören! Juhani.—Ya estoy listo. Ahora pie contra pie y el palo bien agarrado con las dos manos. 06078
Bottom
06079
Top
Aapo: Och när jag skriker till, då skall ni dra, men utan en enda knyck. Stören vid tårnas plats, just vid tårnas plats, inte en tum åt någotdera hållet. - Nu, gossar! Aapo.—Cuando yo diga, tiraréis, pero sin dar saltos. El palo por encima de los dedos de los pies, pero ni una pulgada más a un lado que a otro. ¡Ahora, muchachos! 06079
Bottom
06080
Top
Timo: Juho stiger uppåt så det knakar. Timo.—Tuomas levanta a Juhani como si nada. 06080
Bottom
06081
Top
Aapo: Där hjälper ju ingen nåd. Aapo.—Sí, está perdido. 06081
Bottom
06082
Top
Juhani: Gå och tappa öl, Timo. Juhani.—Ve a buscar cerveza, Timo. 06082
Bottom
06083
Top
Timo: Du haltar ju, bror min. Timo.—Estás cojeando, hermano. 06083
Bottom
06084
Top
Jjuhani: Tappa öl, din förbannade knatting! Hörde du? Eller vill du ha dig kring öronen? Juhani.—¡Trae cerveza, te digo, maldito osezno! ¿Me oyes? ¿O quieres que te atice un sopapo? 06084
Bottom
06085
Top
Tuomas: Skadade jag din fot? Tuomas.—¿Te he dañado el pie? 06085
Bottom
06086
Top
Juhani: Vad rör det dig? Sköt om din egen tass. Vad bryr jag mig om det, om min klack också lossnade från sulan? Den lossnade ju under brottningen som en rovskiva. Men titta på dig själv, du. Det syns, att du vinner över mig i brottning och handkavel; men kom och slåss. Juhani.—¿Por qué te metes en lo que no te va ni te viene? Cuídate de tus patas. ¿Acaso tengo yo la culpa de que se me haya desprendido el tacón de la bota? Se me ha soltado en la lucha como un trozo de nabo. Ocúpate de tus asuntos. Bueno, parece que me has ganado en la lucha y con el palo. Pero probemos ahora a puñetazo limpio. 06086
Bottom
06087
Top
Aapo: Slagsmål hör inte till saken nu. Aapo.—Esa lucha no viene al caso ahora. 06087
Bottom
06088
Top
Juhani: Jodå, om vi bara vill. Juhani.—¿Qué pasa si nos da la gana? 06088
Bottom
06089
Top
Tuomas: Jag vill inte. Tuomas.—Yo no quiero. 06089
Bottom
06090
Top
Juhani: Du törs inte. Juhani.—Lo que pasa es que no te atreves. 06090
Bottom
06091
Top
Aapo: Vet att brottningen är en lek. Aapo.—La lucha ha de ser un juego. 06091
Bottom
06092
Top
Simeoni: Jag vet att den är en lek, varav ofta uppstår slagsmål och mord. Simeoni.—Ya conozco yo ese juego, que casi siempre acaba en riña y hasta en homicidio. 06092
Bottom
06093
Top
Juhani: Tuomas må ha vunnit, men ingen annan kröker Juhani här. Det svär jag och bevisar från man lill man över hela kompaniet. - Ett nappatag, Aapo! Håller din krage? Håller den? Juhani.—¡Bueno! ¡Reconozco que has ganado... pero nadie más podrá tumbar a Juhani! Lo juro y os lo demostraré uno a uno a toda la compañía. ¡Un tirón, Aapo, venga! ¿Es fuerte tu cintura? ¿Di, es fuerte? 06093
Bottom
06094
Top
Aapo: Vildsint utan minsta skäl! Sansa dig, sansa, och låt oss brottas på ordentligt vis. Aapo.—No te acalores sin motivo. Ten un poco de paciencia y lucharemos como es debido. 06094
Bottom
06095
Top
Juhani: Blixt och dunder! Juhani.—¡Rayos y centellas! 06095
Bottom
06096
Top
Aapo: Sansa dig, säger jag. - Så där, kasta nu. Aapo.—Paciencia, te digo. Y ahora... ¡tira! 06096
Bottom
06097
Top
Eero: Juho dansar polska som en pojke, om han också haltar. Eero.—Juhani baila la polca que da gusto verle, aunque cojee. 06097
Bottom
06098
Top
Juhani: Vad yttrar du nu, broder Aapo? Juhani.—¿Qué me dices ahora, hermano Aapo? 06098
Bottom
06099
Top
Aapo: Att jag ligger under dig. Aapo.—Que estoy debajo de ti. 06099
Bottom
06100
Top
Juhani: Stig fram som följande nummer, Simeoni. Juhani.—Ahora te toca a ti, Simeoni. 06100
Bottom
06101
Top
Simeoni: Inte för tusen riksdaler ens skulle jag slöra den höga helgen. Simeoni.—No seré yo quien profane esta fiesta solemne, aunque me dieras mil reales. 06101
Bottom
06102
Top
Juhani: Ärad vare julhelgen! Inte stör man den under en oskyldig brottning, då vårt sinne är glättigt och vårt hjärta rent. Ett försök, Simeoni! Juhani.—¡Respeto la fiesta de Navidad, claro! Pero nada hay de profano en luchar inocentemente cuando nuestra alma está alegre y puro es nuestro corazón. ¡Vamos, sólo una vez, Simeoni! 06102
Bottom
06103
Top
Simeoni: Varför frestar du mig? Simeoni.—¿Por qué te empeñas en darme la lata? 06103
Bottom
06104
Top
Juhani: En kramning! Juhani.—¡Un esfuerzo! 06104
Bottom
06105
Top
Simeoni: Du satan! Simeoni.—¡ Diablo! 06105
Bottom
06106
Top
Aapo: Frid åt honom, Juhani, frid! Aapo.—¡Déjalo en paz, Juhani! 06106
Bottom
06107
Top
Juhani: Men vi kan väl försöka. Se så, ett enda kragtag! Juhani.—Podríamos probar, sólo probar. ¡Anda, un solo tirón de la solapa! 06107
Bottom
06108
Top
Simeoni: Drag åt helvete, onda ande! Jag medger, ull du vinner. Simeoni.—¡Vete al infierno, espíritu del mal! Ea, admito que eres más fuerte que yo. 06108
Bottom
06109
Top
luomas: Det tror jag först när jag ser det. Och inte lorde Simeonis senor heller vara kalvkött. Tuomas.—Yo no lo creeré hasta que lo vea. No creo que los músculos de Simeoni sean de carne de ternera. 06109
Bottom
06110
Top
Juhani: Därför må han komma och pröva. Då ser man, om de är kalvkött eller svart, tågigt björnkött. Juhani.—Pues que lo pruebe, y veremos si son de carne de ternera o de carne de oso, negra y veteada. 06110
Bottom
06111
Top
Aapo: Låt honom vara i fred och må en annan träda fram, som har större lust att mäta sina krafter. Timo där, alltid tapper karl! Aapo.—Déjale tranquilo y que salga a luchar otro con más agallas. Sal tú, hermano Timo, que siempre fuiste un valiente. 06111
Bottom
06112
Top
Juhani: Behagas det? Juhani.—¿Te gustaría? 06112
Bottom
06113
Top
Aapo: Kör i vind, Timo! Du hänger ju aldrig med huvudet. Aapo.—¡Vamos, Timo, no te achiques! ¡Tú nunca fuiste un cobarde! 06113
Bottom
06114
Top
Tuomas: Aldrig, men alltid hurtig, städse som i sin egen gård. Jag kan inte glömma konsten, som han gjorde vid det minnesvärda bråket med Toukolaborna. Han fick ju först oförhappandes en duktig smäll i skallen sin, men, utan att bry sig något vidare därom, vände han sig lugnt om, snappade stören från mannens näve och så dängde han tillbaka mot skallen -och stören gick av. Gick av så det skrällde, och ner damp mannen som en tomsäck. Så gjorde Jukolas Timo. Och jag vet att det fortfarande finns karlatag i honom. Tuomas.—Nunca, sino siempre vigoroso como él solo. Nunca olvidaré los mandobles que repartió en aquella agarrada con los bandidos de Toukola. Es verdad que al principio recibió en la cabeza un estacazo de padre y muy señor mío; pero él no hizo maldito el caso y, revolviéndose, le quitó la estaca a su enemigo y se la rompió en la sesera. La estaca se partió con un crujido y el tipo cayó a tierra como un saco vacío. Ése es Timo de Jukola, y sé que es capaz de tenérselas tiesas con el más pintado. 06114
Bottom
06115
Top
Timo: Kom an, gosse. Timo.—Ven, muchacho. 06115
Bottom
06116
Top
Juhani: Det är just det jag önskar. Men vänta tills också jag griper tag i dina linningar. Nu är jag färdig. Juhani.—No deseo otra cosa. Pero deja que también yo te enganche con fuerza por la cintura. Anda, ya estoy listo. 06116
Bottom
06117
Top
Aapo: Det första rycket är Timos. Aapo.—Ha de empezar Timo. 06117
Bottom
06118
Top
Juhani: Må så vara. Då hinner jag pusta lite. Juhani.—De acuerdo. Así tendré tiempo de respirar un poco. 06118
Bottom
06119
Top
Timo: Se så där! Timo.—¡Toma! 06119
Bottom
06120
Top
Juhani: Nej, min son! Juhani.—¡No basta, muchachito! 06120
Bottom
06121
Top
Tuomas: Ett ganska klämmigt ryck, Timo, du tappra Timo! Men har du råd att bättra? Tuomas.—¡Buen golpe, Timo! ¡Anda, valiente, a ver si lo mejoras! 06121
Bottom
06122
Top
Juhani: Inte går man härifrån utan vidare. Juhani.—¡No es fácil acabar conmigo! 06122
Bottom
06123
Top
Tuomas: Timo, har du råd att bättra? Tuomas.—Ahora verás... ¿Qué me dices de este cate? 06123
Bottom
06124
Top
Timo: Borde ha. - Vad säger det här? TIMO: Pitäis olla.--Mitä tämä sanoo? 06124
Bottom
06125
Top
Juhani: ”Inte går man härifrån utan vidare, sa Hyvänmäki-tiggarn.” Juhani.—«No es fácil acabar conmigo, que dijo el mendigo». 06125
Bottom
06126
Top
Aapo: En gång till, Timo. Aapo.—Prueba otra vez, Timo. 06126
Bottom
06127
Top
Tuomas: Har du råd att bättra? Tuomas.—¿Es que no puedes hacer más? 06127
Bottom
06128
Top
Timo: Borde ha. - Och detta då? Timo.—Veremos... ¿Y éste? 06128
Bottom
06129
Top
Juhani: ”Inte går man härifrån utan vidare, sa Hyvänmäki-tiggarn.” Juhani.—«No es fácil acabar conmigo, que dijo el mendigo». 06129
Bottom
06130
Top
Tuomas: Men det var en knyck som kändes. Tuomas.—Pues ha sido un meneo de cuidado. 06130
Bottom
06131
Top
Eero: Ingen fara, bara en smula och särdeles oskyldigt skalv Juhanis röst. Eero.—Nada de peligro, pero la voz de Juhani ha temblado un pelin. 06131
Bottom
06132
Top
Juhani: Upprätt står jag. Juhani.—Aún me mantengo firme. 06132
Bottom
06133
Top
Tuomas: En gång till, Timo. Tuomas.—¡Otra vez, Timo! 06133
Bottom
06134
Top
Timo: Vi skall försöka, vi skall försöka. Timo.—Vamos a ver, vamos a ver. 06134
Bottom
06135
Top
Juhani: ”Vänta - håll!” Mina byxor ramlar! Juhani.—¡Quieto! ¡Espera, que se me caen los pantalones! 06135
Bottom
06136
Top
Timo: ”Men nu, sa Kaitaranta.” Timo.—¡Ahora o nunca! 06136
Bottom
06137
Top
Juhani: Mina byxor ramlar! Hör du det? Juhani.—¡Se me caen los pantalones!, ¿lo oyes? 06137
Bottom
06138
Top
Timo: Se så där, bror min! Timo.—¡Ahí te va, hermano! 06138
Bottom
06139
Top
Aapo: Ligger Juhani där igen och pussar golvet? Aapo.—Parece que Juhani ha vuelto a besar el santo suelo. 06139
Bottom
06140
Top
Eero: Och flåsar som en tjuroxe. Men väl att han "hinner pusta lite”. Eero.—Resuella como un toro, pero, a Dios gracias, «tiene tiempo de respirar un poco». 06140
Bottom
06141
Top
Timo: Under mig ligger gossen som en blöt trasa. Timo.—Vedlo a mis pies como una chancleta mojada. 06141
Bottom
06142
Top
Tuomas: Men hans byxor spelade honom ett spratt. Tuomas.—Los pantalones le han hecho un flaco servicio. 06142
Bottom
06143
Top
Aapo: De må i sanningens namn vara sagt. Jussis egna byxor stod emot deras herre och blev bundsförvanter med Timo. Aapo.—Sí, la verdad es la verdad. Los pantalones de Juhani se la han jugado a su amo para aliarse con Timo. 06143
Bottom
06144
Top
Eero: Så är det fatt. Därför bort med alla byxor och leken må börja på nytt. Eero.—Es cierto. Pero todo tiene arreglo: quitaos los pantalones y empezad a luchar de nuevo. 06144
Bottom
06145
Top
Simeoni: Håll nu käft, din odåga! Eljes ger jag dig på nosen. Har du ej redan fått nog av denna helvetiska lek? Simeoni.—Cierra el pico, perdiz, o te largo un sopapo. ¿Aún no estás harto de este juego infernal? 06145
Bottom
06146
Top
Eero: Nå den må då förvandlas till en himmelsk lek. Bort med byxorna och skjortorna, och börja brottas som två änglar på Paradisets åkrar. Eero.—¿Y por qué no lo convertimos en juego celestial? Quitaos los pantalones y las camisas y luchad como los ángeles en las praderas del paraíso. 06146
Bottom
06147
Top
Tuomas: Varför sitter du på hans nacke, Timo? Tuomas.—¿Por qué te sientas sobre su cuello, Timo? 06147
Bottom
06148
Top
Timo: Om det nu fanns ett vedträ, så fick han på baken så det small. Timo.—Si tuviera una paleta, le sonarían las posaderas como un pandero. 06148
Bottom
06149
Top
Aapo: Hur så? Detta är brottning, men inget slagsmål. Aapo.—¿Por qué? No es una riña, es una lucha noble. 06149
Bottom
06150
Top
Eero: Är Timo förtörnad? Eero.—Por lo que parece, Timo está enfadado. 06150
Bottom
06151
Top
Timo: Inte alls, inte alls, men jag säger som så: om här nu fanns ett vedträ eller en rund kavel, så fick han på baken så det small. Timo.—Nada de eso; pero repito que si tuviera una paleta o una estaca, le sonarían las posaderas como un pandero. 06151
Bottom
06152
Top
Tuomas: Släpp upp honom. Tuomas.—Deja que se levante. 06152
Bottom
06153
Top
Timo: Stig upp, du Guds missfoster. Timo.—Arriba, hombre de Dios. 06153
Bottom
06154
Top
Juhani: Jag stiger, och du skall veta att när jag fått byxorna upp igen, är det din tur att sjunka ner, och på annat vis än jag nyss. Jag, stackars pojk, kroknade ju för en olyckas skull, som du så flinkt utnyttjade, din hundsfott, din stövelknekt! Juhani.—Me levantaré, pero quiero que sepas que cuando me haya sujetado los pantalones, vas a ser tú el que caiga, y no como yo hace poco, que caí por causa de un accidente del que te has aprovechado en seguida, ¡grandísimo bellaco! 06154
Bottom
06155
Top
Aapo: Bort med vresigheten! Jag vet att han knappast märkte din byxolycka, innan kastet skett. Det gjorde han i kampens hetta, pojkbytingen. Aapo.—¡No te enfades! Apenas se ha fijado en lo que ocurría con tus pantalones, antes de la arremetida. Lo ha hecho en el ardor de la lucha, el pobre chico. 06155
Bottom
06156
Top
Juhani: Det visste han nog, den mullsorken. Men ni är ju alla som korpar i nacken på mig. Att han kantänka inte visste. Skrek jag inte som en rågångare med hög röst: vänta-håll, byxorna ramlar? Men han brydde sig inte därom, utan slet med naglar och tänder som en katt. Men tusan också! Jag skall allt lära dig att hädanefter till din lycka utnyttja en annans korvbyxor, jag skall allt lära dig. Juhani.—Lo sabía muy requetebién. Lo que pasa es que todos os ensañáis conmigo como cuervos. ¡Que no se ha fijado! ¿Acaso no he bramado como un demonio diciendo: «¡Quieto! Espera, que se me caen los pantalones?» Y él, en vez de hacer caso, se me ha agarrado con las uñas y los dientes como un gato. ¡Por el diablo, que voy a enseñarte a sacar partido de mis pantalones caídos! ¡Vas a ver! 06156
Bottom
06157
Top
Timo: Det gjorde jag i kampens hetta. Timo.—Lo hice en el ardor de la lucha. 06157
Bottom
06158
Top
Juhani: Jag skall allt lära dig, bara jag fått mina byxor opp och svångremmen fast som ett kilat tunnband. Juhani.—Yo te enseñaré cuando me haya subido los pantalones y me haya apretado el cinturón como un cerco de tonel. 06158
Bottom
06159
Top
Timo: Jag struntar i hela brottningen; när jag en gång vann, så vann jag, inte finns där då annat att muttra om. Vad hör byxorna hit. I brottningen brottas karlen, men inte byxorna och sockorna eller andra snöstrumpor. Timo.—Me importa un bledo la lucha, el caso es que he ganado y no hay más que hablar. Nada tienen que ver en el asunto los pantalones. El hombre es quien pelea y no sus pantalones, sus polainas o sus botas. 06159
Bottom
06160
Top
Juhani: Nävarna i linningen igen och bröst mot bröst. Tusan också! Juhani.—¡Vamos! Manos a la cintura y pecho contra pecho. ¡Por todos los diablos! 06160
Bottom
06161
Top
Timo: Skall jag gå med honom i det där barnsliga bråket? Timo.—¿Vamos a volver entonces a ese juego de niños? 06161
Bottom
06162
Top
Eero: Och det frågar han. Gå, du av Gud skapade, så länge du kan det. Eero.—¿Por qué lo pregunta? Anda, hombre, anda mientras puedas. 06162
Bottom
06163
Top
Simeoni: Gå inte, säger jag. Simeoni.—Te ruego que no vayas, Timo. 06163
Bottom
06164
Top
Eero: Gå inte, om du fruktar och darrar. Eero.—Si el miedo te hace temblar, no vayas. 06164
Bottom
06165
Top
Juhani: Nu hjälper inte fruktan eller darrande, utan han måste delta i en ny tävlan och det just i denna Guds stund. Juhani.—¿Quién habla de miedo ni de temblar? Hay que luchar de nuevo... y en este bendito momento. 06165
Bottom
06166
Top
Eero: Förbarma dig över honom, Juhani, förbarma dig! Eero.—Ten piedad de él, Juhani, ten piedad. 06166
Bottom
06167
Top
Timo: Varför det, Eero? Varför det? Låt gå för ett försök än, ett eller två. Buss på bara! Timo.—¿Por qué, Eero, por qué? Que sea una arremetida más, una o dos. 06167
Bottom
06168
Top
Juhani: Se här, gosse! Juhani.—Vamos, muchachito. 06168
Bottom
06169
Top
Tuomas: Hyggligt, Juho! Tuomas.—¡Cuidado, Juhani! 06169
Bottom
06170
Top
Aapo: Hyggligt! Så där slåss ju två hungriga hökar. Aapo.—¡Cuidado! Parecen dos halcones hambrientos luchando. 06170
Bottom
06171
Top
Simeoni: Slagsmål, idel slagsmål! Simeoni.—¡Eso es una lucha y no otra cosa! 06171
Bottom
06172
Top
Aapo: Förnuftigt, Juhani! Aapo.—¡Sé sensato, Juhani! 06172
Bottom
06173
Top
Simeoni: O ni vidunder, o ni vidunder! Simeoni.—¡Sois unos monstruos, lo que se dice unos monstruos! 06173
Bottom
06174
Top
Eero: Du skall inte krossa din broder! Eero.—¡No tritures a tu propio hermano! 06174
Bottom
06175
Top
Simeoni: Aha, nu blir ju också Eero blek om nosen. Där har du fiskarna, som du metade efter. Simeoni.—Estás muy pálido, Eero. Echaste las redes y mira lo que has pescado. 06175
Bottom
06176
Top
Tuomas: Juhani! Tuomas.—¡Juhani! 06176
Bottom
06177
Top
Simeoni: Hela pörtet faller ju samman, ni odjur och djävlar. Simeoni.—Vais a echar abajo la choza, fieras endemoniadas. 06177
Bottom
06178
Top
Juhani: ”Vått, gosse, sa ryssen!” Nå varför ligger du där, och plirar upp i taket? Juhani.—¡Mira!, o como dicen los rusos: «¡Vott!» ¿Qué haces ahí en el suelo mirando al techo? 06178
Bottom
06179
Top
Timo: Du vinner nu, men låt bara tiden forma oss lite till; du åldras och blir mindre, men jag växer och blir kraftigare. Timo.—Esta vez me has ganado, pero deja que pase un poco de tiempo, que ya envejecerás y te encogerás, mientras que yo me desarrollaré y me haré más fuerte. 06179
Bottom
06180
Top
Juhani: En gång förfaller och upphör denna jord att vara, hur skulle det då ej ske med den syndiga mänskostackarn. Tiden nöter oss alla, bror min. Men stig upp och häv i ditt synamente en klunk öl och erkänn att i dig finns ett par lod mindre styrka än i mig. Juhani.—Si el mundo acabará un día por hacerse polvo, con más razón un pobre pecador. El tiempo nos hará a todos iguales, hermanos. Anda, levántate y echa un buen trago de cerveza, y confiesa que tu cuerpo es algo menos fuerte que el mío. 06180
Bottom
06181
Top
Timo: Det såg man. Där låg jag ju som en kluns under dig och du över mig som en lurvig björn. Timo.—Ya se ha visto y comprobado. He caído de bruces debajo de tu corpachón, que me aplastaba como un osazo. 06181
Bottom
06182
Top
Juhani: ”Tag dig en sup, Svansmatti, ur Kiikka-Heikkis kanna!” I Jukolas hjord är jag alltså den andra i ordningen vad styrkan anbelangar. Lauri och Eero är visserligen oprövade än, men de må veta att de skulle svimma och lyssna till bisurr vid den prövningen; och Simeoni har erkänt sig vara svagare än jag. Men en lillfingerskarl är ingen enda av Jukolas bröder, det går jag i god för. Hit må komma ända till femti stycken Toukolabor, näve mot näve. Fem tunnor bär jag ju på min nacke, och Tuomas lite till; fem tunnor, blott en annan staplar tyngden på min rygg. Juhani.—Vamos, hombre, echa un trago, que «donde cae el chorro, brota el oro». Soy el segundo más fuerte de toda la pandilla de Jukola. Lauri y Eero no han probado aún, pero saben que si se las viesen conmigo verían las estrellas. En cuanto a Simeoni, él mismo confiesa que es más débil que yo. Pero lo que es seguro es que ninguno de los hermanos de Jukola es un alfeñique, os lo garantizo. Ya podrían venir aquí cincuenta mocetones de Toukola a puños cerrados. Soy capaz de llevar cinco toneles sobre la espalda, y Tuomas algo más; cinco toneles, si alguien me los carga a la espalda. 06182
Bottom
06183
Top
Tuomas: Men det skulle roa mig att se Lauri och Eero i ett riktigt nappatag. Tuomas.—¡Cómo me gustaría ver luchar a Lauri y a Eero con todas sus fuerzas! 06183
Bottom
06184
Top
Aapo: Sannerligen något att titta på. Den ena stadig och lugn som vinterns blidväder, den andra liten som en dvärg, men flink och vass som en blixt. Kör i vind, och där kämpar vesslan och harhannen. Jag jämför dig inte med haren för rädslans skull, därtill finns inget skäl, inte heller för hur du rör dig, för Lauri stegar som smeden Könnis gräftare - vars fotter och gräfta sattes i rörelse av ett finurligt urverk i magen - men kampen skulle enligt min mening likna brottningen mellan en vessla och en ståtlig harhanne. Aapo.—Sí, habría que verlo. El uno, frío y lento como el deshielo del invierno, y el otro, pequeño como un enano, pero vivo y rápido como un relámpago. Vamos, animaos, y así veríamos luchar el armiño y la liebre. Y conste que no aludo a la liebre por el miedo ni por la rapidez, ya que Lauri marcha como el hombrecillo mecánico del relojero Kónni, cuyas piernas y azada eran accionadas por un curioso mecanismo de relojería oculto en la tripa; pero esta lucha me produciría el efecto de una pelea entre un magnífico conejo y un armiño. 06184
Bottom
06185
Top
Juhani: Kragtag, gossar, kragtag eller livtag. Juhani.—Un tiento, hijos míos, un tirón del cuello de la camisa o del cinturón del pantalón. 06185
Bottom
06186
Top
Lauri: Vad lönar det sig att brottas med Eero? Man får aldrig ett ordentligt tag i honom, men han bråkar mellan benen på en som en katt, klöser och klämmer om midjan på ett så förbaskat vis, att man knappt kan dra ett pipande andetag i sitt bröst. Så gjorde han när vi sistlidna höst brottades på Däldängen. Och vem som där vann, vem som hamnade under, det ”begrep inte livari ens”. Varför skulle jag då mera försöka mig på honom? Lauri.—¿Cómo se puede luchar con Eero si no hay por dónde trincarlo? Se escurre entre las piernas como un gato, araña y se agarra como un loco hasta que le deja a uno sin resuello. Acordaos del otoño pasado, cuando luchamos en la pradera, y ni Dios podría decir quién ganó y quién perdió. ¿Para qué volver a luchar con él? 06186
Bottom
06187
Top
Eero: Jag var inte en enda hårsmån starkare än du. Tro om du vill. Eero.—No te aventajaba en fuerza ni tanto así. Puedes creerlo. 06187
Bottom
06188
Top
Lauri: Det tror jag, för jag vet att du är svagast. Lauri.—Lo creo porque sé que eres más flojo que yo. 06188
Bottom
06189
Top
Juhani: Det må en rejäl brottning bevisa. Juhani.—Una lucha leal lo probará. 06189
Bottom
06190
Top
Lauri: Varför skulle jag mera slåss med honom? Lauri.—Insisto, ¿para qué volver a luchar con él? 06190
Bottom
06191
Top
Simeoni: Låt oss lägga oss, ni vettvillingar. Simeoni.—Mejor sería que nos fuésemos a la cama, locos. 06191
Bottom
06192
Top
Juhani: Nätter finns det många, men jul bara en gång om året, och därför må vi nu glädja oss. Gläd dig, du julstuga, gläd dig hela Israels land! Denna natt, i denna stund har skett ett stort under i Babylons stad. Låt oss fröjdas! - Vilken lek skall vi börja med? Skall vi äta julskinka, skall vi sticka svin, eller skall vi fäkta efter sotarn? Juhani.—Noches hay muchas, pero sólo cada año hay una de Navidad. Y por eso, ¡que haya alegría! Regocíjate, casa de Belén, regocíjate, casa de Israel. Tal noche como ésta, a estas horas, se obró un prodigio en la ciudad de Babilonia. ¡Alegrémonos! ¿A qué jugamos? ¿A comer el asado de Navidad? ¿A buscar el cerdo? ¿O a zurrar al zapatero? 06192
Bottom
06193
Top
Simeoni: Se så! Skall vi här ännu nojsa som ostyriga kläppar? Gå din väg! Simeoni.—Bueno, ¿todavía a estas memeces, como niños traviesos? ¡Quita! 06193
Bottom
06194
Top
Juhani: En ung mans ogifta liv är som en dans. Inte sant, Timo? Juhani.—La vida del soltero es un baile, ¿a que sí, Timo? 06194
Bottom
06195
Top
Timo: Hi, hi, hi! Timo.—¡Je, je, je! 06195
Bottom
06196
Top
Juhani: Inte sant? Juhani.—¿Verdad que sí? 06196
Bottom
06197
Top
Timo: Nog är det så. Timo.—Sí, algo así. 06197
Bottom
06198
Top
Eero: Just så, ”Jussi-liten”. Eero.—Es eso y nada más, querido Juhani. 06198
Bottom
06199
Top
Juhani: Sade räven till haren. Rätt! Detta liv går an; emellanåt är det ju också roligt och får en att lyfta på hälarna. - Låt oss dansa ryssdans; i det är jag överdängare. Titta här! Juhani.—Dijo el zorro a la liebre. Bueno, esta vida es llevadera, y de vez en cuando tiene sus bromas y hay que levantar un poco los tacones... Bailemos. ¿Por qué no bailamos una danza rusa? A mí se me da muy bien. ¡Mirad! 06199
Bottom
06200
Top
Aapo: Månne vårt öl stiger i skallen på en? Aapo.—¿Se le habrá subido la cerveza a la cabeza? 06200
Bottom
06201
Top
Juhani: Häv i ditt käftamente kannor tre, törhända känner du det då skvalpa lite i övre våningen? Men sjung, Eero, när Jussi-pojken dansar. Kläm till med det! Juhani.—Échate tres jarros al coleto y verás qué contento te sientes. Canta alguna cosa, Eero, mientras yo bailo. ¡Vamos, destápate! 06201
Bottom
06202
Top
Eero: Vilken sort får det vara? Eero.—¿Qué canto? 06202
Bottom
06203
Top
Juhani: Vad som helst, bara det ekar och brakar. Kläm till, gosse, tjut så att grundbjälkarna stiger! Sjung, du din mullsorks son, sjung mens jag dansar, skuttar som en bagge, skuttar ända till taket. Sjung! Juhani.—Lo mismo da, con tal de que haga ruido. Anda, hijo, grita hasta que las maderas del suelo se levanten. Canta, hijo de castor, canta mientras bailo y doy saltos hasta las vigas como un carnero. ¡Canta! 06203
Bottom
06204
Top
Eero: Jag skall försöka. Eero.—Voy a intentarlo. 06204
Bottom
06205
Top
”Glädom oss och fröjdom oss,
Nu är julen nära;
Nu med öl står karen fyllda,
Allt vad öl kan bära;
Stånkor fyllda, stävor fyllda,
Allt vad öl kan bära!”

”Anjapeltos marknad glad var,
Öl och brännvin drack vi,
För den svarta oxens pris
Oss fästegåvor fick vi,
Fick vi fick vi;
För den svarta oxens pris
Oss fästegåvor fick vi.”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Riamos y disfrutemos,
que es día de Navidad;
cubas de cerveza llenas
tenemos, 'farras y más
jarras de rica cerveza.

En la feria de Anjanpelto
cerveza y aguardientazo
bebimos, y por el precio
de un buey negro nos compramos 06206: anillos de casamiento.
Por el precio de un buey negro
anillos de casamiento.

¡Jussi de Jukola! ¡Cara de perola!
06205
Bottom
06223
Top
Aapo: Tyst, Eero, och förarga honom inte. Aapo.—Silencio, Eero, no lo irrites. 06221
Bottom
06224
Top
Juhani: Sjung på bara; inte blir jag arg; sjung på, så jag inte behöver dansa utan musik. Juhani.—Sigue, sigue cantando sin preocuparte, que no me enfadaré; canta, canta para que no tenga que bailar sin música. 06222
Bottom
06225
Top
Eero: Eero.— 06223
Bottom
06226
Top
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
”Jussi jannen, mjöl på nosen,
Grisars boss han brukar bädda...”
¡jussi de jukola! ¡Cara de perola!
Tienes la cara llena de harina...
y trituras del cerdo las pajitas...
06224
Bottom
06231
Top
Timo: Hi, hi, hi! Vilka tokigheter du sjunger. Timo.—¡Je, je, je! ¡Hay que ver qué bobadas cantas! 06229
Bottom
06232
Top
Juhani: Sjung på bara, sjung på. Inte blir jag arg. Juhani.—No importa, no me enfadaré. ¡Canta! 06230
Bottom
06233
Top
Eero: Eero.—Me acompañaré haciendo castañetas con los dedos. 06231
Bottom
06234
Top
”Jussi jannen, mjöl på nosen...
Tienes la cara llena de harina...
06232
Bottom
06237
Top
Jag sjunger och knäpper dessutom med fingrarna. Y o canto y hago pitos con los dedos. 06235
Bottom
06238
Top
”Grisars boss han brukar bädda ...
Svinstian han plägar elda!”
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Ida gick till stranden,
ritade i sanden
Kära gullets namn,
Kära gullets namn.”

”När min älskades röst jag hörde,
Första gången henne såg,
I himlens fröjd jag liksom mig rörde,
Serafimer runt om mig:
I himlens fröjd jag liksom mig rörde,
Serafimer runt om mig.”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Minns du än, Maija,
När smultron vi åto,
Av glädjelekar njöto?
Fralla ralla la!
Smultron vi åto,
Av glädjelekar njöto.
Fralla ralla la!”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Du ska inte, stackars Aato,
Klanka på Jussi;
Det bör du veta att vår
Jussi är bussig.
Jussi satt i häktet,
Bockbogen i bröstet;
Alla vi tillhöra
Samma sorts släkte.”
Fralla ralla la!

”Vilukselas Vitka
Och Viuvalas Pispa,
Syvän-ojas Sonni
Och Sylvinäs Jalli
Ralla lalla la!
Syvän-ojas Sonni
Och Sylvinäs Jalli!”
Ralla ralla laa!

”Ve mig, o vilda gosse,
Hur sku så jag handla!
Huset mitt jag hemma har,
Och själv i bojor vandrar,
Huset mitt jag hemma har,
Och själv i bojor vandrar.”
Y tú trituras las pajitas
del cerdo y les calientas la pocilga.
¡jussi de jukola! ¡Cara de perola!

Ida se fue a la playa
y escribió en la raya
el nombre de su amado,
el nombre de su amado.

Cuando escuché su voz
y mis ojos la vieron,
junto a los serafines
creí estar en el cielo;
creíme en sus confines
junto a los serafines.

¡Jussi de Jukola! ¡Cara de perola!

Dime, Maija, ¿te acuerdas
de cuando por el campo
te buscaba la fresa,
corríamos, jugábamos?
¡ Tralará, tralará!
Te buscaba la fresa,
corríamos, jugábamos.
¡Tralará, tralará!

¡Jussi de Jukola! ¡Cara de perola!

No oses, pobre Aapo,
con Juhani meterte;
sabes que nuestro hermano
es un tío muy fuerte.
En la prisión Juhani
come carne de chivo.
Y es que todos valemos
en la vida lo mismo.
¡Tralará, tralará!

Viluksela del Tardío,
Viuvala del Obispo,
Syvanoja del Buey
y Sylviná del Gordo.
¡Tralará, tralará!
Syvánoja del Buey
y Sylviná del Gordo.
¡ Tralará, tralará!

¡Ay de mí, pobre locuelo!,
en buen lío me he metido;
tengo una granja en mi pueblo
y aquí encadenado vivo.
Tengo una granja en mi pueblo
y aquí encadenado vivo.
06236
Bottom
06293
Top
Juhani: Så där ja! Så där. Här tynger ju inga järn. Sjung på! Juhani.—¡Bien, bien! Aquí, al menos, no me pesan las cadenas. ¡Canta, canta! 06292
Bottom
06294
Top
Eero: Eero.— 06293
Bottom
06295
Top
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Jussi jannen, mjöl på nosen,
Grisars boss han brukar bädda,
Svinstian han plägar elda!
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
¡Jussi de Jukola! ¡Cara de perola!
Tienes la cara llena de harina,
y tú trituras las pajitas
del cerdo y les calientas la pocilga.
¡Jussi de Jukola! ¡Cara de perola!
06294
Bottom
06302
Top
Är det inte tillräckligt nu? ¿Aún no te basta? 06301
Bottom
06303
Top
Juhani: Mera! Vi dansar på Karja-Mattis bröllop. Mera! Mera! - Karja-Mattis bröllop! Juhani.—¡No; más! Quiero bailar como en las bodas de Matti el ganadero. ¡Más, más! ¡Las bodas de Matti! 06302
Bottom
06304
Top
Simeoni: Också tuppen skriar redan förgrymmad över detta ogudaktiga liv och leverne. Simeoni.—Hasta el gallo se asusta y cacarea por este horrible escándalo. 06303
Bottom
06305
Top
Juhani: Håll käft, tupp, och kackla inte där! Juhani.—¡Cierra el pico, viejo gallo, y ni un quiquiriquí más! 06304
Bottom
06306
Top
Tuomas: Du har allt hållit på en god stund, Juhani. Tuomas.—Basta ya, Juhani. 06305
Bottom
06307
Top
Aapo: Den där turkdansen tar ju livet av dig. Aapo.—Esa danza turca te corta el aliento. 06306
Bottom
06308
Top
Juhani: Det här är ryssdans. Inte sant, Eero? Juhani.—Es rusa, ¿verdad, Eero? 06307
Bottom
06309
Top
Eero: Det här är Jussi-dans. Eero.—Es una danza que te has sacado de la manga. 06308
Bottom
06310
Top
Juhani: Må så vara, och låt sedan gå för Jussi-dans ett tjugotal hopp ännu. Juhani.—De acuerdo, será así, pero demos una veintena de saltos más. 06309
Bottom
06311
Top
Simeoni: Du vilda man! Simeoni.—¡Estás loco! 06310
Bottom
06312
Top
Timo: Se så där, se så där! Hi, hi, hi! Nämen lamme sjutton! Timo.—¡Mira, mira! ¡Je, je, je! 06311
Bottom
06313
Top
Juhani: Undan ur vägen! Annars trampar jag dig lill mos som kosackhästen den druckna marknads-gubben. Hih! Juhani.—Quítate de en medio, si no quieres que te arrolle como el caballo del cosaco a un borrachín de feria. ¡Hup! 06312
Bottom
06314
Top
Aapo: Hans skinnrem är allt i farten där bak. Den studsar av bara fanken; studsar upp, studsar ner, och piskar turvis hans rygg och skinkor. O du! Aapo.—¡Mirad cómo le brinca el cinturón por detrás, de arriba abajo, contra la espalda, contra las nalgas! ¡Oh, oh! 06313
Bottom
06315
Top
Juhani: Lalla, la, la! Det var då först en duvning. Hehheh! Det var andra gången jag dansade här i livet. Första gången skedde det på Karja-Mattis bröllop, där det på spinnsidan fanns bara tre gamla käringar, men karlfolk en duktig binga. Men se när Matti bryggde oss ett par koppar kärv kaffeknorr, så var det intet annat än att banka på golvet, vi gubbar oss emellan; och under oss suckade den syndiga marken. Käringstackarna tackade för att de slapp galoppen; vi skulle ju ha dansat dem till trasor. O tamme-tusan ändå! - Men nu av med kläderna ända till skjortan, och upp på laven. Vi sluter ju ändå inte våra ögon ännu, men vid den skummande ölstävan i pär-tans flammande sken berättar vi glada sagor och historier där i lavens värme. Juhani.—¡Tralará, tralará! ¡Qué locura! ¡Ja, ja! Ésta es la segunda vez en mi vida que bailo hasta quedar rendido. La primera vez fue en la boda de Matti, donde no había más mujeres que tres viejas para un rebaño de tíos. Pero cuando Matti nos preparó unos jarros de ponche con café, no nos quedó más remedio que ponernos a patear el suelo entre nosotros, y el maldito entarimado suspiraba bajo nuestros pies. Las pobres viejas se quedaron a gusto cuando se vieron libres de aquel terremoto, porque las hubiéramos dejado para el arrastre. ¡Vaya jaleo aquél! Pero ahora quedémonos en camisa y vayamos al sobrado. Pero nada de dormirnos aún, ¿eh? Nos colocamos alrededor de la cubeta de cerveza, y a la luz de un palo embreado contaremos cuentos e historias divertidas en ese sitio tan calentito. 06314
Bottom
06316
Top
De klädde av sig, fyllde stävan med öl och steg alle man upp på laven. Där satt de, alla i sina skjortjackor, på det halmbeströdda golvet i den stekande hettan. Flitigt gick den skummande stävan laget runt och i väggstockens springa blossade furupärtans gyllene låga. Men i Juhanis skalle uppflammade en tanke och från hans mun droppade en mening, som slutligen skulle bringa olycka åstad. Se desnudaron, volvieron a llenar la cubeta de cerveza y subieron todos al sobrado. Sentados en la tibia paja sin más ropa que la camisa, la espumeante cerveza empezó a correr rondas mientras la resinosa tea de madera de pino, sujeta entre dos troncos de la pared, proyectaba una llama dorada. Pero a Juhani le vino a la cabeza una extraña idea, y de su boca salieron palabras que habrían de provocar una desgracia. 06315
Bottom
06317
Top
Juhani: Här steker vi ju oss riktigt som fyllkorvar i ugnen, och värme skänker oss rösets heta stenar. Eero, spola ugnen med en kanna öl, så får vi veta hur kornsaftens ånga smakar. Juhani.—Aquí nos tostamos como salchichas puestas a ahumar, y las piedras ardientes del hogar nos proporcionan calor. Eero, echa un jarro de cerveza sobre las piedras calientes, a ver qué gusto tiene el vapor del jugo de cebada. 06316
Bottom
06318
Top
Tuomas: Vad är det nu för ett dumt påhitt? Tuomas.—¡Vaya idea más tonta! 06317
Bottom
06319
Top
Juhani: Ett fint påhitt. Spola! Juhani.—Qué va. Una gran idea. ¡Echa! 06318
Bottom
06320
Top
Eero: Jag skall lyda min förman. Eero.—No tengo más remedio que obedecer a mi jefe. 06319
Bottom
06321
Top
Juhani: Ett par kannor öl på röset! Juhani.—¡Dos o tres jarros sobre las piedras! 06320
Bottom
06322
Top
Tuomas: Inte en droppe! Om jag därifrån hör den minsta väsning, så blir den olycklig, som åstadkom den. Tuomas.—Ni una gota. ¡Si oigo el menor silbido, al que lo haya causado se le va a caer el pelo! 06321
Bottom
06323
Top
Aapo: Vi skall inte slösa med den goda drycken. Aapo.—¿Por qué hemos de desperdiciar esta excelente bebida? 06322
Bottom
06324
Top
Timo: Inte har vi råd att leva i ölbad, ingalunda, ingalunda. Timo.—Nuestras condiciones no nos permiten darnos baños de vapor de cerveza, ni mucho menos. 06323
Bottom
06325
Top
Juhani: Det vore bra roligt att smaka på det. Juhani.—Pero será muy divertido probarlo. 06324
Bottom
06326
Top
Tuomas: Jag förbjuder det strängt. Tuomas.—Lo prohíbo terminantemente. 06325
Bottom
06327
Top
Juhani: Det vore bra roligt att smaka på det. Segern i brottningen nyss har ganska mycket rest upp Tuomas’ nackborst, och han tror sig nu regera i detta rum som han vill. Kom dock ihåg, att den beska gallan, när den riktigt sväller, ger sin gosse sjumannakraft i slagsmålet. Vare därmed hur som helst, men mina ögon vill ingalunda ännu akta på dig. Juhani.—Pero será muy divertido probarlo. Lo que pasa es que la reciente victoria de Tuomas se le ha subido a la cabeza y ya se piensa que puede mandar a su antojo en esta casa. Pero no olvides que cuando la bilis amarga se le revuelve a uno, le da la fuerza de siete hombres, si hay que llegar a las manos. Pues para que te enteres, mis ojos no están dispuestos a volverse hacia ti para recibir órdenes. 06326
Bottom
06328
Top
Simeoni: Brottningens frukter, brottningens frukter alltihop! Simeoni.—¡Ahí tenéis, ahí tenéis los frutos de la lucha! 06327
Bottom
06329
Top
Juhani: Låt det skvala, Eero. Jag står för saken och försvarar mannen. Juhani.—Anda, Eero, que retiemble la casa. Yo respondo de todo y sabré defenderte. 06328
Bottom
06330
Top
Eero: Det är förmannens befallning, och jag måste lyda; eljes har jag harpasset i näven mitt i julnatten. Eero.—Es orden del amo y hay que obedecer, de lo contrario, la misma noche de Navidad me darían el pasaporte de la liebre, ya sabéis. 06329
Bottom
06331
Top
Då utförde Eero flinkt, bitande ihop och snörpande sina läppar till ett lustigt smil, Juhanis befallning, och snart hördes från röset en smäll och strax därpå en väldig väsning. Nu rusade Tuomas förgrymmad upp och störtade som en örn mot Eero, men Juhani skyndade också att hjälpa sin yngre broder. Därav uppstod ett allmänt tumult, i vars vimmel den brinnande pärtan kastades från laven ner på golvet. Där tände den snart, utan att bröderna märkte det, en livlig eld i halmen. Såsom ringen på vattenytan sprider sig jämnt och snabbt överallt, så vidgades jämväl eldens klara rundel på golvet. Den räckte allt högre upp och slickade redan lavens golv, innan husets invånare varsnade faran under sig. Men för sent varsnade de den för att hinna rädda annat än sina egna liv och kreaturens, som fanns i pörtet. Vida böljade redan lågorna, och stor var nöden och villervallan. Alla skyndade de mot dörren, och när den öppnades störtade männen, hundarna, katten och tuppen med ett förfärligt stoj nästan samtidigt ut. Det tycktes som om pörtet med röken hade spytt ut dem ur sitt gap på den snöiga marken, där de nu stod, hostande i kapp. Men som den sista steg Lauri ut, vid grimskaftet ledande Valko, som troligen annars hade blivit eldens offer. Ut trängde redan den våldsamma elden genom fönstrens små öppningar och slutligen såväl genom dörren som taket. I lågornas sköte gungade Impivaaras bastanta pörte. Men på det snöiga fältet stod pörtets manskap utan skydd; de hade ju redan jämnat med marken också milkojan, sitt första skydd här, och visthuset var byggt så glest som ett skatbo. Där stod bröderna rådvilla, och deras enda skydd mot vind och köld bestod av en kort blaggarnsskjorta. Ej ens mössor att täcka sina huvuden med eller näverskor för sina fötter hann de rädda undan eldens välde. Av husets forna persedlar fanns kvar blott bössorna och näverkontarna, som man före badandet ställt in i boden. - Men i snön stod bröderna, alla med ryggen mot den susande branden, lyftande och närmande än sin högra, än sin vänstra fot; och de fotterna lyste så röda, baddade av snön och elden, lyste röda som ankornas simfötter. Apretando los dientes y frunciendo los labios en una sonrisa socarrona, Eero se apresuró a ejecutar la orden de Juhani, y no tardó en oírse un fuerte chasquido sobre las piedras ardientes, seguido de un violento hervor. Tuomas se levantó echando chispas y se lanzó como un águila contra Eero. Pronto todos estaban enzarzados en la pelea. En la confusión, tiraron al suelo la tea encendida, la cual prendió fuego en la paja sin que los hermanos lo advirtiesen. Del mismo modo que un círculo se propaga y ensancha sobre la superficie de un lago, así se propagó el fuego, en llamas cada vez más intensas y voraces, y ya alcanzaban las vigas del sobrado cuando los habitantes de la cabaña se dieron cuenta del peligro. Pero ya no había tiempo de salvar otra cosa que no fueran sus vidas y las de los animales que les acompañaban. Las llamas prendían por todas partes, sembrando el desconcierto y el desorden entre los hermanos. Todos se lanzaron en tropel a la puerta, la abrieron, y hombres, perros, gato y gallo salieron en una tremenda confusión. Era como si la casa los vomitara entre humo sobre el suelo cubierto de nieve, donde permanecieron tose que te tose, medio asfixiados. Lauri salió el último, arrastrando por la brida a Valko, que sin su ayuda hubiera sido víctima del fuego. Las violentas llamas, que al principio salían por los angostos ventanucos, acabaron abriéndose paso por la puerta y el techo. La sólida cabaña de Impivaara se consumía en el incendio y, en el suelo cubierto de nieve, hombres y animales quedaron al raso. La choza del carbonero, la primera morada de los hermanos, estaba ya destruida hasta sus cimientos, y el granero era tan poco hermético como un nido de urracas. Los hermanos tiritaban sobre la nieve, y sólo una corta camisa les protegía del frío. El furor de las llamas no les dio tiempo a recoger ni un gorro para la cabeza ni unos zuecos de corteza de abedul para los pies. De todo lo que contenía la casa no les quedaban más que las escopetas y las mochilas con las municiones, que habían dejado en el granero antes de tomar la sauna. Se hallaban los hermanos en la nieve, vueltos de espaldas al incendio abrasador, levantando ora el pie derecho, ora el izquierdo, para calentarlos a la lumbre de la gran hoguera, y sus piernas, expuestas al fuego y a la nieve, se enrojecían como patas de gansos. 06330
Bottom
06332
Top
De njöt av det sista goda, som deras pörte ännu gav dem, njöt av stockeldens värme; och häftigt brann deras eld. Väldeligen steg flamman mot höjden, överallt skimrade det flackande ljuset, och de skäggiga granarna på bergets ås smålog ljuvligt som i morgonrodnans eld. Från stapeln av tjärstubbar steg en rök, tjock och becksvart, upp till molnen och vältrade sina bollar under himlataket. Men på sveden och i dess omgivning var det ljust, rådde en rödaktig dager i vinternattens hjärta, och förvånade över detta underligt hemska sken stirrade fåglarna ner från trädens snöiga grenar och såg hur Impivaaras starkt byggda pörte blev till kol och aska. Men skrapande sig i luggen av ilska och bedrövelse stod bröderna däromkring, stod allesamman med ryggen mot elden och lyfte turvis sina fotsulor mot den värmande elden. Småningom sjönk dock deras stockeld ihop, ramlade slutligen ner i bränder, och av tusentals gnistor fylldes den nattliga luften. Med förskräckelse märkte bröderna då, att himlen började klarna och vinden vända sig från söder mot norr. Blidvädret höll på att förvandlas till köld. El calor del incendio era como el último regalo de la cabaña: un brasero enorme cuyas llamas ascendían hasta el cielo, irradiando su resplandor hasta muy lejos, y los melenudos abetos de la ladera de la montaña sonreían dulcemente como en el fulgor de la aurora. El montón de astillas resinosas lanzaba hacia las nubes una humareda densa, negra como la pez, que giraba en torbellinos bajo la bóveda del cielo. Una viva luminaria alumbraba la pradera y sus alrededores, y, sorprendidos por tan inusual espectáculo, los pájaros miraban deslumbrados desde las ramas, que se curvaban bajo el peso de la nieve, mientras la sólida cabaña de Impivaara se consumía en brasas y en cenizas ante la desesperación de los hermanos, que, vueltos de espaldas al fuego y mesándose los cabellos de ira, alargaban ora un pie, ora el otro, al calor de las llamas. Poco a poco se hundió el techo y cayeron las vigas, convertidas en tizones, y el aire nocturno quedó tachonado de miles de centellas crepitantes. Los hermanos notaron entonces, con terror, que el cielo se aclaraba y que el viento del norte cambiaba, señal de que el frío iba a seguir al deshielo. 06331
Bottom
06333
Top
Aapo: Vi räddades från elden, men för att bli köldens offer. Se nu: himlen klarnar och kallt blåser redan nordan. Bröder, vår fara är fruktansvärd. Aapo.—Hemos escapado del fuego para caer en las garras del frío. Mirad, el cielo se aclara y sopla ya un viento gélido. ¡Un peligro espantoso nos acecha, hermanos! 06332
Bottom
06334
Top
Juhani: Död och förbannelse! Vem åstadkom detti»? Juhani.—¡Por mis difu tos! ¿Quién tiene la culpa de todo esto? 06333
Bottom
06335
Top
Tuomas: Vem! Du din eldföda, frågar du än? Om jug nu handlade rätt, så skulle jag störta dig att stekas dlli i den glödande askan. Tuomas.—¡Cómo! ¿Y tienes la desvergüenza de preguntarlo, bribón? Merecerías que te pusiera a asar en las ascuas de esa hoguera. 06334
Bottom
06336
Top
Juhani: Aldrig gör en Tuomas det, aldrig. Men fftrbannad vare den mannen, som åstadkom denna helvetiska natt! Juhani.—Haría falta más de un Tuomas para hacerlo. Pero maldito sea el que nos ha dado esta noche infernal. 06335
Bottom
06337
Top
Tuomas: Han förbannar sig själv. Tuomas.—Él mismo se maldice. 06336
Bottom
06338
Top
Juhani: Förbannad vare den mannen, nämligen Tuomas Jukola. Juhani.—Maldito sea el llamado Tuomas de Jukola. 06337
Bottom
06339
Top
Tuomas: Säg det en gång till. Tuomas.—¡Repite lo que has dicho! 06338
Bottom
06340
Top
Juhani: Tuomas Juhanisson Jukola är skuld till allt detta. Juhani.—Tuomas de Jukola, hijo de Juhani, es el causante de toda esta desgracia. 06339
Bottom
06341
Top
Aapo: Tuomas! Aapo.—¡Tuomas! 06340
Bottom
06342
Top
Simeoni: Juhani! Simeoni.—¡Juhani! 06341
Bottom
06343
Top
Lauri: Tyst! Lauri .—¡Silencio! 06342
Bottom
06344
Top
Timo: Nu kan ni sannerligen inte drabba samman, ni junkrar. Så, så, vi skall hålla oss vackert stilla och värma oss broderligt. Timo.—¡Aunque os empeñéis, no vais a reñir ahora, granujas, os lo advierto! Estaos quietos y vamos a calentarnos fraternalmente. 06343
Bottom
06345
Top
Simeoni: Ni ogudaktiga! Simeoni.—¡Impíos! 06344
Bottom
06346
Top
Aapo: Bort med hatet och grälet, när den eländigaste död hotar oss. Aapo.—Ya está bien de gritos y discusiones, cuando nos amenaza una muerte de las más horribles. 06345
Bottom
06347
Top
Tuomas: Vem är den skyldige, vem är den skyldige? Tuomas.—¿Quién tiene la culpa? ¿Quién la tiene, eh? 06346
Bottom
06348
Top
Juhani: Oskyldig är jag! Juhani.—Yo soy inocente. 06347
Bottom
06349
Top
Tuomas: Oskyldig! Blixt och flamma! jag äter dig levande! Tuomas.—¿Inocente? ¡Maldita sea! ¡Voy a tragarte vivo! 06348
Bottom
06350
Top
AAPO. Siivosti, siivosti! Aapo.—¡Calma! ¡Haya calma! 06349
Bottom
06351
Top
Simeoni: Stilla nu! Simeoni.—¡Calma, por el amor de Dios! 06350
Bottom
06352
Top
Aapo: Skyldig eller oskyldig, det må förbli oavgjort nu, när brådskan är vår enda räddning. Vårt pörte ligger i aska och nästan nakna står vi på snödrivan. Vad betyder denna blaggarnsslarva till skjorta? Väl ändå, att vi lämnat bössorna och ammunitionen där i boden; för vapen behöver vi nu. Från Teerimäki skallar ulvarnas tjutande läte. Aapo.—Inocentes o culpables, quédese ahora esa cuestión como está, y ocupémonos sólo de salvarnos sin pérdida de tiempo. Nuestra casa se ha convertido en cenizas y nos hemos quedado desnudos en la nieve. ¿De qué nos sirve esta camisola de simple lino? Menos mal que tenemos las armas y municiones en el granero, que ahora nos van a hacer mucha falta. Oíd, oíd cómo aúllan los lobos en Teerimáki. 06351
Bottom
06353
Top
Tuomas: Vad gör vi således? Tuomas.—¿Qué hacemos entonces? 06352
Bottom
06354
Top
Aapo: Jag vet ingen annan råd än att skynda mot Jukola, skynda för bleka döden. Två må alltid rida på Valko och de övriga löpande följa efter dem. Så må ske: turvis springande, turvis till häst. Tack vare vår häst slipper vi alltså att trampa i drivan hela vägen, och med Guds hjälp räddas vi kanske ännu. Aapo.—Yo creo que lo mejor es correr a toda prisa a Jukola si no queremos morir congelados. Dos pueden ir a lomos de Valko, y los demás seguirles corriendo. Correremos por turnos y montaremos por turnos. Gracias a nuestro caballo no nos veremos obligados a pisar nieve durante todo el camino, y, Dios mediante, tal vez podamos salir de ésta. 06353
Bottom
06355
Top
Juhani: Men nog liknar våra fötter då stekta rovor, innan vi står i Jukolas stuga, i vedbrasans värma. Juhani.—Pero antes de que podamos instalarnos junto al hogar de Jukola, ante un buen fuego de troncos, nuestros pies estarán como nabos cocidos. 06354
Bottom
06356
Top
Simeoni: Där ligger dock vårt enda hopp. Och låt oss därför skynda på. Blåsten blir bistrare och himlavalvet blottas! Låt oss skynda på! Aapo.—No nos queda otro remedio. Y apresurémonos, que el cielo está despejado y presagia helada. ¡Vamos, no perdamos tiempo! 06355
Bottom
06357
Top
Eero: Vår undergång är kommen! Eero.—La hora final ha llegado para nosotros. 06356
Bottom
06358
Top
Juhani: Där står nu Jukolas sju söner! Juhani.—¡Aquí están los siete hermanos de Jukola! 06357
Bottom
06359
Top
Simeoni: Vår nöd är stor, men mäktig är himmelens Herre. Låt oss skynda! Simeoni.—Grande es nuestra desgracia, pero más grande es el poder del Señor de los cielos. ¡Vámonos de prisa! 06358
Bottom
06360
Top
Tuomas: Ut med bössorna och kontarna från boden! Tuomas.—¡Saquemos del granero las armas y las mochilas! 06359
Bottom
06361
Top
Juhani: En förfärande natt! Härifrån hotar oss den sprakande kölden, därifrån de hungriga, tjutande ulvarna. Juhani.—¡Terrorífica noche! Un frío glacial nos amenaza y los lobos aúllan hambrientos. 06360
Bottom
06362
Top
Timo: I fara är såväl Valko som vi själva. Timo.—Tanto nosotros como Valko estamos en un gran peligro. 06361
Bottom
06363
Top
Juhani: Vi själva i en större. En naken man, så har jag hört, är i vintertiden en särdeles välkommen stek för vargen. Juhani.—Pero el nuestro es aún mayor. Siempre oí decir que un hombre desnudo es un bocado apetecible para el lobo en invierno. 06362
Bottom
06364
Top
Timo: Och mannen och svinet, så har jag hört, är likadana i smaken, och det vet man, att svinet på vintern är Svans-Heikkis älsklingsföda. Vi står inför en bister paragraf och punkt; det kan inte förnekas. Timo.—Pues yo he oído decir que el hombre y el cerdo saben lo mismo, y todo el mundo sabe que los cerdos son el plato favorito del lobo, en invierno. La verdad es que estamos en una situación difícil. 06363
Bottom
06365
Top
Juhani: Vad skall vi göra? Juhani.—¿Qué hacemos? 06364
Bottom
06366
Top
Aapo: Till Jukola som trollpilar genom natten, innan kölden flammar upp och isar vårt blod med sin brännande kyla. Till Jukola över den tjutande Tee-i imäkibacken! Mot vargarna har vi vapen, men inte mot den frostskäggiga kung Köld. Aapo.—Volar hacia Jukola como flechas mágicas a través de la noche, antes de que el frío aumente helándonos la sangre. ¡A Jukola, por la colina silbante de Teerimáki! Tenemos armas contra los lobos, pero no contra el rey Barbahelada. 06365
Bottom
06367
Top
Tuomas: Här är bössorna och kontarna. Nu geväret över axeln och konten på ryggen alle man, och två må börja rida, vi andra skuttar bakefter allt vad vi kan. Men låt oss skynda i väg, skynda i väg för våra odödliga själars skull! Tuomas.—Aquí están las escopetas y las mochilas. ¡Que cada uno se eche su escopeta al hombro y su mochila a la espalda! Dos que vayan a caballo y los demás correremos detrás hasta que nos abandonen las fuerzas. ¡Pero démonos prisa, démonos prisa, por la salvación de nuestras almas inmortales! 06366
Bottom
06368
Top
Juhani: Norrhimlen klarnar och stjärnorna glänser. Hi, ha! Men låt oss hasta i väg. Juhani.—Por el norte aclara y ya brillan las estrellas. ¡Vamos, apresurémonos! 06367
Bottom
06369
Top
Aapo: I morgon hämtar vi sakerna och grejorna som elden lämnat kvar åt oss; i morgon kommer vi och bärgar också katten och tuppen. Den här natten härdar de nog ut i närheten av den glödande ruinen. Men Killi och Kiiski följer med oss på färden som trogna kumpaner. - Var är de? Aapo.—Mañana volveremos a recoger las provisiones y los útiles que se hayan salvado del incendio, y podremos rescatar el gato y el gallo. Esta noche pueden pasarla al calor del rescoldo. Killi y Kiiski nos acompañarán fielmente en esta carrera. Por cierto, ¿dónde están? 06368
Bottom
06370
Top
Tuomas: De syns inte till. - Tyst! låt oss lyssna. Tuomas.—No los veo. ¡Silencio, escuchad! 06369
Bottom
06371
Top
Eero: De kilar redan i väg långt härifrån. Där hörs ileras skall bortom berget. Eero.—Se han largado. Se les oye ladrar detrás de la montaña. 06370
Bottom
06372
Top
Tuomas: De jagar en lo, och denna lo har antagligen gått tätt förbi vårt pörte och lämnat sina spår åt hundarna. Men de må jaga bäst de vill; nu måste vi glömma dem och skynda i väg på den bistra färden. Tuomas.—Persiguen un lince que probablemente habrá pasado por delante de la cabaña dejándoles el rastro. Allá ellos, y que persigan linces a su gusto. Ahora hemos de olvidarles y apresurar nuestra marcha. 06371
Bottom
06373
Top
Juhani: Låt gå för det! Ty livet och döden har huggit varandra i skinnet som tvenne björnhannar. Juhani.—De acuerdo. La vida y la muerte están atenazadas por la garganta como dos osos. 06372
Bottom
06374
Top
Aapo: Nu alla krafter i rörelse. Aapo.—Partamos, con todas nuestras fuerzas. 06373
Bottom
06375
Top
Juhani: Vår själs och kropps alla krafter ända till märgen! Juhani.—Con todas las fuerzas del alma y del cuerpo, hasta que echemos los hígados por la boca. 06374
Bottom
06376
Top
Tuomas: Med tanke på att den eländigaste död hotar oss. Tuomas.—Y pensando que nos aguarda una muerte espantosa. 06375
Bottom
06377
Top
Juhani: Från tvenne håll hotar den svarta döden. Ili, ha! nu fryser näsan eller ligger tarmarna på marken, om ej denna gosse efter en stund står på hala halmen i ljusets sken. Ett av dessa tre skall ske efter en timme. Men här hjälper ju inte att jämra sig, alls inte, utan bitande tänderna samman spränger jag mig väg genom milstjocka isberg, om det så gäller. Juhani.—Una muerte atroz nos amenaza por todas partes. ¡Diablos! Ya me veo con la nariz helada p las tripas fuera, si no estoy pronto calentándome al fuego sobre un montón de paja. Una de las tres cosas sucederá dentro de un momento. Pero como de nada vale lloriquear, yo aprieto los dientes de tal modo que partiría una montaña de hielo de una legua de espesor. 06376
Bottom
06378
Top
Simeoni: Låt oss försöka i Herrans namn och med hans bistånd. Simeoni.—Probemos la suerte en nombre del Señor, y con su ayuda. 06377
Bottom
06379
Top
Juhani: Med hans bistånd. Vad förmår väl här med egen kraft en man av kvinna född? Men må vi vara i gott beskydd. Juhani.—Con su ayuda tiene que ser, pues de nada valen aquí las fuerzas del hombre nacido de mujer. ¡Pero estamos en buenas manos! 06378
Bottom
06380
Top
Eero: Låt oss ge oss i väg utan mera jämmer! Eero.—No nos entretengamos más y partamos. 06379
Bottom
06381
Top
Juhani: Och utan någon fruktan! Nu skall vi gå! Juhani.—Y sin miedo a nada. ¡Vamos! 06380
Bottom
06382
Top
Tuomas: Alltså alla redo. Stig upp på hästryggen, Eero och Simeoni, och börja rida mot Jukola, men så, att vi alltid kan hålla oss nära vår krakes broddar, vi, som till fots skyndar efter er i snön. Tuomas.—¿Estáis todos preparados? Vosotros, Eero y Simeoni, subid al caballo, y derechos a Jukola, pero no os adelantéis mucho, que nosotros vamos detrás siguiendo a nuestro rocín corriendo sobre la nieve. 06381
Bottom
06383
Top
Så begav de sig i väg: nakna, iklädda endast en blaggarnsskjorta och envar bärande sin kont på ryggen och sin bössa på axeln eller i handen. Så började de färden på den vintriga, nattliga vägen, flyende undan kölden, som rusade över dem från nordens myrar. Men han kom ändå inte med sitt förskräckligaste utseende, och vädret blev inte denna gång det värsta vädret. Visserligen blottades då och då himlens panna, men seglande moln täckte den åter, och nordanvinden blåste drägligt. Bröderna var också bekanta med kylan, i mången tjutande köld hade deras skinn barkats, och fordom hade de, som ostyriga pojkar, ofta nog barfota trampat drivorna i långa timmar. Men faslig, fruktansvärt faslig var dem dock nu färden från Impivaara till Jukola. Häftigt rusade de framåt, med skräcken i hjärtat. I spetsen, på Valkos rygg, red Eero och Simeoni, de andra följde dem springande hack i häl, trampande ödemarkens snö, som av språnget yrde runtomkring. Men på Impivaara sved, i den skinande spiselns närhet satt katten och tuppen, sorgmodigt stirrande in i den falnande elden. Sin más protección que una tosca camisa, con la mochila a la espalda y la escopeta al hombro o en la mano, los hermanos emprendieron el viaje. En la noche helada huían del frío que les llegaba de las ciénagas del norte, a pesar de que la temperatura no era en aquel momento de las más rigurosas. De vez en cuando parecía serenarse el cielo, pero volvieron a acumularse las nubes, y el viento norteño soplaba moderadamente. Los hermanos estaban muy acostumbrados al frío: su piel se había curtido en crudas heladas, y en su dura infancia se habían revolcado y corrido descalzos por la nieve durante muchas horas. Pero aquel viaje de Impivaara a Jukola prometía ser terrible, produciándoles un miedo mortal. Caminaban apresuradamente, con el corazón encogido. Detrás de Valko, sobre el que cabalgaban Eero y Simeoni, corrían los demás hermanos, hundiendo los pies en la nieve del bosque y levantando a su paso blancas salpicaduras. Lejos ya, en la pradera de Impivaara, el gato y el gallo contemplaban con tristeza las vigas consumidas por las llamas. 06382
Bottom
06384
Top
I riktning mot byn skyndade bröderna, lämnade redan Sompiokärret bak sin rygg och närmade sig I eerimäkibacken, varifrån alltjämt hördes vargarnas fasaväckande tjut. Men i grandungen, mellan kärret och Seunala-Jaakkos sved, skedde ett ryttar-byte: ned steg Eero och Simeoni medan tvenne av bröderna åter skyndade i deras ställe. Ofördröjligt fortsatte de igen sin färd, sprängde i väg över moåsen, över Viertolavägen och därifrån genom den viila, susande granskogen. Men slutligen närmade sig ilen klippiga Teerimäkibacken, och plötsligt tystnade vargarnas mångstojande läte. Snart stod de på bergets krön och lät sin häst pusta; ryttarna steg åter ned Irån ryggen och tvenne andra strax upp i deras ställe. Ännu stod de på den snöiga klippan; nordan blåste, himlavalvet klarnade igen för en stund och sjustjärnans horn visade att midnattstimman redan var förliden. Dejando atrás el pantano de Sompio, los hermanos se acercaron a Teerimáki, de donde seguía llegando aún el aullar de los lobos. En el bosque de jóvenes abetos, entre el pantano y la pradera de Jaakko de Seunala, cambiaron los jinetes, apeándose Eero y Simeoni y ocupando otros dos su puesto. Así prosiguieron la marcha sin detenerse, caminando a lo largo del perfil de la colina, cruzando el camino de Viertola y corriendo por un extenso y sonoro bosque de pinos. Finalmente, llegaron a la altura rocosa de Teerimáki, y el clamor de los aullidos de los lobos cesó de repente. Alcanzaron por fin la cima y decidieron dar un respiro a su caballo. Los jinetes bajaron, y pronto otros dos subieron en su lugar. Todavía permanecieron en la roca nevada. Soplaba el viento norteño, el cielo se serenó de nuevo y la lanza de la Osa Mayor indicaba que había pasado la medianoche. 06383
Bottom
06385
Top
Men när de vilat ett slag, skyndade de åter ner llings den släta bergsvägen, och när denna tog slut, kom de in i en mörk grandunge, och dyster stod naturen omkring dem. Blek tittade månen ner, uvar-na ropade, och här och där i ödemarkens sköte stod en underlig skepnad, liknande en skogsbjörn, ofantligt stor: de fallna granarnas uppåtvridna, mossiga lötter. Orörliga som frusna spöken stirrade dessa björnbeläten mot det underliga färdsällskapet, som snabbt löpte förbi dem. Så tittade de orubbligt, men mellan dem, kring dem, uppstod snart skrämmande liv i den dystra granskogen. Där kretsade de hungriga vingarna i brödernas omgivning, närmande sig allt mer och mer. Stundom framför eller bakom, slinkan-ile över vägen, stundom på bägge sidor om vägen mellan granarna syntes deras snabba språng. Ilskna, blodtörstiga följde de efter de nattliga flyktingarna från Impivaara; och granrötternas torra grenar knastrade och small när de brast. Skälvande och frustande sprang den skygga Valko; och den man, som satt främst, kunde knappt hindra honom från att skena. Men allt djärvare stegrades odjurens fräckhet. Flämtande, blodtörstiga smet de ofta tätt förbi männen; och som skrämskott smällde då och då brödernas bössor, stundom åt höger, stundom åt vänster. Men det förjagade dem dock inte långt bort. Sin haber descansado apenas, reanudaron la marcha deslizándose por el sendero que descendía en rápida pendiente; al pie del declive se vieron envueltos en un ambiente hostil, puntuado por sombríos abetos. La pálida luna se asomó a contemplarlos. Cantaban los grandes búhos y de vez en cuando se vislumbraba en el bosque un extraño fantasma, semejante a un oso monstruoso, pero que no era otra cosa que algún abeto derribado que levantaba al aire sus raíces musgosas. Inmóviles como espectros helados, estas siluetas de oso miraban al extraño grupo de hombres que caminaban a toda prisa. Eran como espectadores mudos e inanimados, y en torno de ellas pronto se produjo un espantoso movimiento en el imponente bosque. Los hambrientos lobos estrechaban cada vez más el cerco a los hermanos. Podía vérseles cruzando siniestramente el camino delante o detrás, o apareciendo y desapareciendo entre los abetos. Famélicos, sedientos de sangre, seguían a los caminantes de la noche, y las ramas secas de los abetos, esparcidas por el suelo, se rompían rechinando y crujiendo bajo sus patas. Elasustadizo Valko temblaba, resollaba y tropezaba de trecho en trecho. La audacia de las fieras se hacía cada vez más desafiante; se deslizaban a veces muy cerca de los hermanos, jadeantes y excitadas, y aquellos que les tocaba cabalgar se las veían y deseaban para sujetar al caballo en su desenfrenada carrera, mientras los que seguían detrás descargaban sus armas a uno y otro lado para espantar a los lobos, que, sin embargo, no se alejaban mucho. 06384
Bottom
06386
Top
Nu kom de till Kiljavas släta, av skogseld härjade mo, på vilken här och där stod en förtorkad tallstam som viloplats för hök och uv. Här fick vargarnas ilska skrämmande mått, och stor var männens fara. Då red Tuomas och Timo, men de övriga, som sprang till fots, stannade plötsligt och började nästan samtidigt en häftig skottlossning mot sina förföljare, som, skrämda därav, nu förflyttade sig ett stycke bort. Männen började åter hasta framåt; men det dröjde inte länge, förrän ulvarnas lurpassande skara frasade i deras omgivning, och faran var större än någonsin tidigare. Då stannade Tuomas hästen och yttrade med hög röst: ”Den karl, vars bössa är tom, må ladda den strax på fläcken! Han må skynda på av bara fanken!” Så ropade han, steg ner, befallande Timo att hålla Valko stadigt i styr. Bröderna stod nu och laddade, och de kände ingen kyla, inte i fotterna, inte i någon kroppsdel. Vargarna stod också femtio steg från männen, oavlåtligt borrande sina glupska ögon i dem, i sin iver piskande med svansarna. - Och befriat från moln skymtade himlavalvet, från vilket den klara månen nu tittade ner på heden. Salió el grupo al claro de Kiljava, devastado en un tiempo por el incendio, donde sólo se erguía aquí y allá algún pino seco para refugio de halcones y de búhos. Allí se hizo temible el furor de los lobos y se acrecentó el peligro. Tuomas y Timo iban ahora a caballo, y los que corrían detrás se detuvieron de pronto y dispararon sus escopetas contra sus perseguidores, que, intimidados, se retiraron esta vez a considerable distancia. Los hermanos se precipitaron de nuevo adelante, pero no transcurrió mucho tiempo sin que percibiesen el ruido de la manada de lobos al acecho junto a ellos, con más peligro que antes. Tuomas paró en seco su cabalgadura y gritó con todas sus fuerzas: «¡El que tenga la escopeta descargada, que la cargue inmediatamente! ¡Venga, rápidos como centellas!» Y diciendo esto, saltó a tierra, ordenando a Timo que sujetase bien el caballo. Los hermanos se detuvieron y cargaron sus armas. Sus pies y todos sus miembros eran ya insensibles al frío. También las fieras se habían detenido a cincuenta pasos, mirando fijamente a los hermanos con ávidos ojos y agitando furiosamente la cola. No había nubes en el cielo y la luna miraba hacia la tierra pantanosa. 06385
Bottom
06387
Top
Tuomas: Är våra bössor laddade? Tuomas.—¿Habéis cargado ya las escopetas? 06386
Bottom
06388
Top
Aapo: Det är gjort. Vad är din mening? Aapo.—Sí. ¿Qué te propones? 06387
Bottom
06389
Top
Juhani: Alla samtidigt igen! Juhani.—¡Tiremos todos a la vez! 06388
Bottom
06390
Top
luomus: Nej, om vårt liv är oss kärt. Någons eld-rör må alltid vara laddat; håll det i minnet. Lauri, du har ju den stadigaste handen och det skarpaste ögat, stig bredvid mig här. Tuomas.—No, si tenemos aprecio a nuestras vidas. No olvidéis que algunas escopetas han de estar siempre cargadas. Lauri, tú que tienes más puntería y la vista más aguda, ven aquí, a mi lado. 06389
Bottom
06391
Top
l.auri: Här står jag. Vad vill du? Lauri.—Aquí estoy. ¿Qué quieres? 06390
Bottom
06392
Top
Luomas: En hungrig varg äter till och med sin blodiga broder. Om vi nu kunde åstadkomma den konsten så vore där vår räddning. - Vi skall försöka, Lauri, vi siktar på den första där till vänster, och skjuter samtidigt, men spara er eld ni andra. Lauri, sikta nu skarpt som en örn och låt det flamma när jag säger: nu. Tuomas.—Un lobo hambriento devora a su mismo hermano ensangrentado. Si pudiéramos aprovecharnos de ello, estaríamos salvados. Vamos a probar, Lauri; apuntemos al primero de la izquierda y disparemos a un tiempo; pero vosotros ahorrad el tiro. Mira bien, Lauri, como un águila, y tira cuando yo diga: ¡Ahora! 06391
Bottom
06393
Top
Lauri: Jag är redo. Lauri.—Ya estoy listo. 06392
Bottom
06394
Top
Tuomas: Nu! Tuomas.—¡ Ahora! 06393
Bottom
06395
Top
Då gav de bägge fyr i samma ögonblick, och vargarna störtade sin kos. En av dem dröjde dock på fältet, och försökte krypande nå de andra, men därav blev ingenting. Männen skyndade åter framåt med alla krafter: sex bröder löpte till fots, blott Timo ensam red i spetsen. Och så förflöt en liten stund. Men snart hejdade vargarna sin flykt, de vände tillbaka, ilade åter ivrigt mot det nattliga färdsällskapet. Den kringyrande snön ven och Kiljava vida hed dånade, när de i en skock rusade fram. Med pilsnabb fart hann de fram till sin kumpan, som krälade i sitt blod, störtade förbi honom, men vände snart om, då blodets lockande lukt slog emot deras näsborrar. Helt om kastade de sig: svansarna svängde till, snön flög i vädret och lustans och lidelsens öga slog eld i natten. Så störtade de sig grymt grinande i en klunga över sin sårade broder: och på heden uppstod ett väldigt tumult och flämtande, så man trodde att himlens pelare skulle ramla. Fältet skalv och snön förvandlades till en gräslig sörja, när ödemarkens söner rev i stycken sin forna frände, vars blod Tuomas’ och Lauris träffsäkra lod hade fått att flöda. Men tystnad rådde åter på den nattliga heden. Man hörde blott ett sakta flåsande, och kotorna knakade, när odjuren, med blodiga nosar och blänkande ögon, slet sönder och åt upp sitt offer. Dispararon ambos a un tiempo y los lobos huyeron precipitadamente, pero uno de ellos se quedó solo, tratando de arrastrarse detrás de sus compañeros, sin lograr apenas avanzar. Los hermanos reanudaron la marcha velozmente, seis a pie y Timo a caballo, delante. En seguida los lobos se detuvieron y, volviéndose ágilmente, se lanzaron de nuevo en persecución del grupo nocturno. Entonces levantaban nubes de nieve y hacían resonar la ancha pradera de Kiljava. Con la rapidez del huracán, las fieras se acercaron a su compañero, que se arrastraba como podía sobre su propia sangre, y siguieron adelante. Pero, apenas olfatearon la sangre, volvieron a él, levantaron un remolino de nieve, y, con ojos que brillaban feroces en la noche y las fauces abiertas en una mueca espantosa, se arrojaron contra su compañero herido. Tan feroz fue la pelea que se organizó en la pradera, que parecían venirse abajo las columnas del firmamento. Temblaba la tierra y la blanca nieve se convertía en inmunda papilla, porque las fieras desgarraban al que hasta hace unos momentos había sido su compañero, al hijo del bosque cuya sangre habían vertido Tuomas y Lauri con certeros balazos. Por fin volvió a reinar en el yermo nocturno el silencio, apenas roto por un débil rumor de crujir de huesos; los lobos, con las fauces sangrientas y los ojos llameantes, se disputaban los despojos de su compañero abatido. 06394
Bottom
06396
Top
Men fjärran från sina fasaväckande fiender färdades bröderna; och härligt hade i deras öron ljudit vargarnas mordskrän i Kiljava; det var för dem räddningens ljuva och goda budskap. Kuttila vida äng närmade sig, kring vilken deras väg krökte sig över den sluttande nejden. Men för att vinna tid beslöt de nu gena över denna äng. Med samlade krafter rusade de mot en gärdsgård, den bröts ned, och Valko, igen bärande tvenne av bröderna, steg över den fällda gärdsgården och började sporrad av männens piska springa över ängens släta yta. Men utan att dröja skyndade efter dem de av bröderna, vilkas tur det var att trampa i snön. Över ängen gick vintervägen till kyrkbyn, och resande, med tre hästar och tre slädar, färdades som bäst på denna väg. Men illa skrämdes såväl hästarna som männen, när de såg bröderna nalkas dem från norr. De såg i månens sken sju män i bara skjortan, med bössorna på axeln, skynda fram med sin häst. Och de trodde att en skock ilskna troll från Impivaaras hålor ville rusa på dem. Det blev en häftig fart och rörelse på ängen. Vildsinta ilade de resandes hästar, ilade än hit, än dit, och en av männen ropade, en himlade sig, och en svor och domderade med hög röst. Men bröderna vände knappast sina ögon mot tumultet, de bara sprang ursinnigt mot Jukola över Kuttila äng, och rykande klövs snön framför dem. Dem mötte ängens andra gärdsgård, de rusade samfällt mot den, den ramlade med ett brak, och snart färdades de åter på den backiga vägen. Así se libraron los hermanos de sus terribles enemigos y pudieron proseguir su marcha. Los siniestros aullidos de los lobos en Kiljava sonaron en sus oídos como deliciosa música que les anunciaba su salvación. Llegaron a la vasta pradera de Kuttila, y como el camino que la rodeaba era muy accidentado, decidieron atravesarla. La cerca cedió ante ellos, y Valko, cargado con los dos jinetes de turno, saltó sobre la valla derribada y, hostigado por el látigo, galopó por la llana superficie. Los hermanos que iban detrás pisando la nieve corrieron tras el animal sin descanso. Cruzaba la pradera un camino de invierno que conducía a la iglesia, y unos viajeros que pasaban por allí, con tres caballos y tres trineos, se quedaron aterrorizados al ver a los hermanos que bajaban del norte. A la luz de la luna distinguieron siete hombres en camisa que, con una escopeta al hombro, corrían tanto como el caballo, y los tomaron por trasgos salidos de las cuevas de Impivaara que se les echaban encima. La confusión y el revuelo que se produjo en la pradera fue enorme. Los caballos, enloquecidos, se lanzaron desenfrenados y se dispersaron; uno de los viajeros daba espantosos gritos, otro se quejaba con ayes lastimeros, y otro lanzaba improperios y maldiciones. Pero los hermanos, sin hacer caso ni volver apenas la vista a los aterrorizados viajeros, prosiguieron su imparable carrera hacia Jukola a través de la pradera de Kuttila, donde la nieve se abría como humo delante de sus pasos. Al llegar a la valla del otro lado arremetieron contra ella violentamente y siguieron por el camino quebrado. 06395
Bottom
06397
Top
Men denna natt var allt hemsk och förfärlig för dem. De sprang hårt, sprang snabbt och flämtande, och tvivlan stirrade ur deras störstyva blickar, som de oupphörligt riktade mot sitt forna hem. Så sprängde de i väg utan att yttra ett ord, och fort flydde under dem den snöiga marken. Men äntligen, när de hunnit till Pohjanpeltos åkerlid, såg de i det bleka månskenet Jukola gård på backsluttningen, och nästan samtidigt hördes från deras munnar: ”Jukola, Jukola!” De sprang nedför backen, skuttade över Bäckängen som bevingade troll och vrängde sig uppför backen och stod så på tröskeln till gårdens stängda dörr. De hade ej tid att knacka och vänta att bli insläppta, utan rusade med alla krafter framåt, och skramlande flög den bastanta farstudörren upp. Med brak och dunder skyndade de från farstun in i stugan och sedan som en vindil till eldstadens kolbädd, som mot dem utandades en dyrbar värma. Men garvarens sömnvirriga familj skrämdes mycket, då de trodde att rövare antastade dem. Aquella noche fue horrible y espantosa para los hermanos. Corrían tanto como sus piernas les permitían, jadeando, con la desesperación del alma reflejada en sus ojos hundidos, que no dejaban de mirar hacia su antiguo hogar de Jukola. Avanzaban sin decir palabra, y la tierra nevada huía rápida bajo sus pasos. Pero cuando por fin llegaron a la cima de Pohjanpelto y al claro de la luna vieron en la falda de una colina la granja de Jukola, todos exclamaron a pecho abierto: «¡Jukola, Jukola!» Entonces se lanzaron cuesta abajo, atravesaron como duendes alados el prado de Ojaniittu, subieron la pendiente y se encontraron ante la puerta cerrada de su granja. La impaciencia no les permitió llamar a la puerta y esperar que se les invitase a entrar, de manera que, arrojándose con todas sus fuerzas contra ella, la abrieron con violento estruendo. Se precipitaron, pataleando, de la entrada a la sala, y corrieron atropelladamente hacia el rescoldo del horno, que los recibió con la agradable caricia de su calor, mientras la familia del curtidor, que se había despertado sobresaltada por el ruido, era presa del pánico. 06396
Bottom
06398
Top
Garvaren: Vilket vidunder är det som på detta vis stiger in i en ärbar mans hus mitt i julnatten? Svara; min bössa är framsträckt! El curtidor.—¿Qué monstruo entra así en casa de un hombre honrado, nada menos que en la noche de Navidad? Contesta, mi escopeta te está apuntando. 06397
Bottom
06399
Top
Tuomas: Låt bössan vara i fred, karl. Tuomas.—Deja tu escopeta, buen hombre. 06398
Bottom
06400
Top
Aapo: Skjut inte på gårdens eget folk. Aapo.—No dispares contra la gente de la granja. 06399
Bottom
06401
Top
Juhani: Vi är, gunås, från Impivaara. Juhani.—Venimos... ¡Dios nos proteja!... venimos de Impivaara. 06400
Bottom
06402
Top
Timo: Det forna Jukolas sju söner. Timo.—Somos los siete hijos del viejo Jukola. 06401
Bottom
06403
Top
Simeoni: Herren förbarme sig över oss! Sju själar är på väg till evigheten i denna fasansfulla stund. I lerren förbarme sig över oss! Simeoni.—¡Que Dios nos tenga compasión! En este terrible instante, siete almas están camino de la eternidad. ¡Que Dios nos ampare! 06402
Bottom
06404
Top
Juhani: Elden förstörde vårt präktiga pörte i skogen och alla våra saker med. Hit skyndade vi som harar utan något annat hölje för vår arma kropp än denna skjortslarva, en kort slarva till karlskjorta. Och det var en hård lek. Juhani.—Un incendio voraz ha destruido nuestra hermosa cabaña del bosque con todo lo que teníamos en ella. Hemos llegado corriendo hasta aquí como liebres, sin más protección para nuestro cuerpo que una simple camisa, nada más que la camisa. ¡Menuda broma! 06403
Bottom
06405
Top
Garvarens hustru: Kors i Jessu namn! La mujer del curtidor.—¡Que Dios no se aparte de nosotros! 06404
Bottom
06406
Top
Garvaren: O ni eländiga! El curtidor.—¡Pobres muchachos! 06405
Bottom
06407
Top
Juhani: Ja, säg inte annat! Här sitter vi nu som skator, ropande efter Herrans nåd. Ack! jag måste gråta! Juhani.—¡Algo increíble! Aquí estamos como urracas implorando la gracia divina. ¡Es para echarse a llorar! 06406
Bottom
06408
Top
Husmoran: Ni stackars barn! Skynda dig, gubbe, och tänd eld. La mujer.—¡Pobres chicos! ¡Tú, marido, aviva el fuego! ¡Pronto! 06407
Bottom
06409
Top
Eero: Ve den olyckliga natten, ve oss olyckliga! Eero.—¡Desgraciada noche y desgraciados nosotros! 06408
Bottom
06410
Top
Aapo: Ve förskräckelsens natt, ve! Aapo.—¡Espantosa noche, ay de mí! 06409
Bottom
06411
Top
Simeoni: Ack ve! Simeoni.—¡Uf! 06410
Bottom
06412
Top
Juhani: Gråt inte, Eero, gråt inte, Simeoni, låt bli att gnälla, Aapo! Gråt inte, gråt inte, Eero min broder; för nu är vi i skydd. Men nog var det en turkisk marsch. Juhani.—No llores, Eero; no llores, Simeoni, y tú no te lamentes, Aapo. Eero, pequeño Eero, no llores, que ya estamos bajo techo. ¡Pero qué carrera en pelo nos hemos dado! 06411
Bottom
06413
Top
Husmoran: Ve mänskobarnet här på jorden, ve! La mujer.—¡Ay, pobre hijo del hombre, aquí en el mundo! 06412
Bottom
06414
Top
Juhani: Kära husmor, er gråt och er ömkan får mig åter att tåras. O! Men gråt inte, mora, gråt inte! Vi har sluppit ur odjurens och köldens klor till kristna medmänskors värme. Och Gud vare lovad för det. Juhani.—Querida granjera, su compasión y sus lágrimas arrancan las mías de nuevo. Pero no llore, mujer, no llore. Nos hemos librado de los colmillos de las fieras y del frío, y henos aquí entre cristianos, entre nuestros semejantes, al amor de la lumbre. ¡Que Dios sea loado! 06413
Bottom
06415
Top
Tuomas: Uselt, särdeles uselt är vårt tillstånd. Men red oss en flammande vedbrasa, hämta också ett par halmkärvar för oss att ligga på och led Valko till stallet och giv honom lite hö. Tuomas.—Venimos en un estado lastimoso, verdaderamente lastimoso. Mantened un buen fuego y traednos unos haces de paja para que podamos dormir en el suelo, y llevad a Valko, nuestro caballo, al establo y dadle una ración de heno. 06414
Bottom
06416
Top
Aapo: Förlåt oss, att vi i lagens namn och för vårt livs skull så ihärdigt anhåller om hjälp och beskydd av er. För vårt livs skull, för vårt livs skull! Aapo.—Perdonad si nos ponemos pesados pidiéndoos ayuda y protección tan enérgicamente en nombre de la ley y por nuestra vida... ¡porque ella nos va en esto! 06415
Bottom
06417
Top
Juhani: O nådeförbundets änglar! mitt liv håller ju på att droppa från min nässpets, håller just på att droppa. - Om det finns kött och öl i gården, så bringa fram det. - Si det var då en lek, en bastonad, som vi kommer att minnas. Ge oss kött och uppvärmt öl för vårt dyra livs och våra själars skull. Juhani.—¡Oh, ángeles de misericordia! Siento la vida en la punta de la nariz como si fuera a huir, a escapárseme. Traednos carne y cerveza, si tenéis en casa. Ha sido un juego al que ningún otro puede compararse, una desgracia que no se borrará de nuestra memoria. ¡Dadnos carne y cerveza caliente, por el amor de nuestra vida y de nuestra alma! 06416
Bottom
06418
Top
Garvaren: Allt vad vi hinner och kan, go’ vänner, och sedan jag först fått ljus i vår stuga. - O ni eländi-1'ii! i blotta skjortan. El curtidor.—Haremos lo que esté de nuestra mano, amigos, una vez que haya hecho un poco de luz en la casa. ¡Desdichados! ¡Sin más ropa que la camisa! 06417
Bottom
06419
Top
Juhani: Ingen trasa på huvudet och ingen hasa på inssarna. Titta på dessa sibyllafötter, titta. Juhani.—¡Ni un mal trapo viejo para la cabeza, ni unos zapatos remendados para los pies! Mira estas patas enrojecidas como las de Sibilo. ¡Mira! 06418
Bottom
06420
Top
Garvaren: Det här reser ju håren på ända. Kom och titta, gumma. El curtidor.—Los pelos se me ponen de punta. ¡Ven a ver, mujer! 06419
Bottom
06421
Top
Timo: Titta på mina ben med. Timo.—¡Y mire mis piernas! 06420
Bottom
06422
Top
Juhani: Vad är det mot dessa? Se här! Titta, gosse, på stekta rovor. Juhani.—¿Cómo pueden compararse las tuyas con las mías? ¿No las ves? ¡Son como rábanos cocidos! 06421
Bottom
06423
Top
Timo: Och de här då! Timo.—¿Y éstas? 06422
Bottom
06424
Top
Juhani: Vad är dina skånkor mot de här? Juhani.—¡Bah, bah!, ¿qué son tus pantorrillas comparadas con las mías? 06423
Bottom
06425
Top
Timo: Och mina då? Försök inte. Titta nu. Är det människokött? Timo.—¿Qué dices? Fíjate en las mías. ¿Es esto carne de hombre? 06424
Bottom
06426
Top
Garvaren: Skynda, gumma, kom och titta. El curtidor.—Ven en seguida a mirar, mujer. 06425
Bottom
06427
Top
Husmoran: Å goda mänskor och himmelens makin! La mujer.—¡Oh, buena gente y poder del Cielo! 06426
Bottom
06428
Top
Juhani: Ja, kan detta mer kallas skick och fasoner? Också Tuomas’ ögon är fuktiga. Gråt inte, Tuomas. Som jag sade: är detta skick och fasoner? Juhani.—Sí. ¿No es algo nunca visto? Hasta los ojos de Tuomas se humedecen. No llores, Tuomas. Como decía, ¿no es algo nunca visto? 06427
Bottom
06429
Top
Timo: Så kuskar man här i väg mänskokalven. Timo.—Así se trata aquí a la pobre ternera humana. 06428
Bottom
06430
Top
Husmoran: Hur de är röda och skiner, är röda och skiner. Å, goda mänskor! La mujer.—¡Qué enrojecidas y escocidas están! ¡Oh, Dios mío! 06429
Bottom
06431
Top
Timo: Som järnet i ässjan, isynnerhet smidesjärnet. Hi, hi! Timo.—Como el fuego en la fragua, o, mejor, como hierro al rojo vivo. ¡Je, je! 06430
Bottom
06432
Top
Husmoran: Så röda, så röda! Kors i Jessu namn! La mujer.—¡Vaya si están encarnadas! ¡Dios nos ayude! 06431
Bottom
06433
Top
Juhani: De är precis ”som gjutkoppar”, såsom det står i bibeln. Herre hjälpe oss stackare! Juhani.—«Semejantes a azófar incandescente», como dice la Biblia. ¡Dios tenga piedad de nosotros! 06432
Bottom
06434
Top
Husmoran: Ve er knattingar! La mujer.—¡Pobres muchachos! 06433
Bottom
06435
Top
Lauri: Gör vad vi bad och ni lovade. Lauri.—Haga lo que le dijimos y nos había prometido. 06434
Bottom
06436
Top
Aapo: Vi bönfaller: skynda på! Själv tänder vi nog brasan, eftersom här i vrån finns vedträn, präktiga, nävriga vedträn. Aapo.—¡Pero dense prisa, por lo que más quieran! Ya nos ocuparemos nosotros del fuego, puesto que en aquel rincón hay leña de abedul. 06435
Bottom
06437
Top
Juhani: Så sitter vi åter i det gamla Jukola, under dessa bekanta, sotiga sparrar, och här dröjer vi ända till Valborgsmäss. Den forna stugan vare ännu denna vinter vårt kvarter. Juhani.—Otra vez estamos en nuestra vieja Jukola, bajo estas queridas vigas ahumadas, y aquí nos quedaremos hasta principios de mayo. Nuestra antigua habitación será nuestro refugio de este invierno. 06436
Bottom
06438
Top
Tuomas: Men vänta när våren kommer. Tuomas.—Espera que llegue el verano. 06437
Bottom
06439
Top
Juhani: Låt våren komma, och ett pörte, ståtligare än det förra, står på Impivaaras sved. Juhani.—Espera que llegue el verano, y una casa, más hermosa que la anterior, surgirá de nuevo sobre la pradera de Impivaara. 06438
Bottom
06440
Top
Tuomas: När bara snön försvunnit, så ekar åter yxhugg i ödemarken och bergen och Jukolas bröder behöver inte längre tigga om vindskydd hos andra. Tuomas.—Cuando la nieve se haya derretido, los bosques y los montes resonarán con los golpes, y los hermanos de Jukola no tendrán más necesidad de mendigar de los demás un resguardo contra el viento. 06439
Bottom
06441
Top
Juhani: Panpigt sagt. Tuomas, låt oss förgäta det förbannade påhittet, som tände eld på vårt pörte, och låt oss i våra sinnen föreställa oss det nya pörtet, som vi reser upp igen. Juhani.—¡Bien dicho! Tuomas, olvidemos este desgraciado suceso que nos ha hecho prender fuego a nuestra casa y soñemos con la que levantaremos de nuevo. 06440
Bottom
06442
Top
Tuomas: Du må veta, att redan då vi begav oss på den skrämmande färden försvann ur mitt bröst all grämelse; och vet, att när du på vägen, löpande efter mig, flåsade i min nacke som en simmande hingst, så skar detta mig i hjärtat. Tuomas.—Debes saber que al emprender este horroroso viaje ya se había desvanecido todo el rencor de mi pecho, y que cuando tú corrías detrás de mí, echándome el aliento en el cuello como un semental que nada... ¡se me hacía pedazos el corazón! 06441
Bottom
06443
Top
Juhani: Låt oss därför fröjdas, att den färden är avslutad och att vi åter står i ett varmt pörte. - Där kommer man ju till oss med mat och dryck och med tvenne väldiga kärvar glänsande halm. Låt oss tacka Gud, kära bröder! Juhani.—En fin, alegrémonos de que ese viaje haya terminado y de que nos hallemos de nuevo en una casa caliente. Pero, vaya, aquí nos traen de comer y de beber y dos grandes haces de paja brillante. ¡Démosle las gracias a Dios, mis queridos hermanos! 06442
Bottom
06444
Top
Men glättigt flammade björkvedsbrasan, i vars ljuvliga värma bröderna lögade sig. När de stått där en stund, sju man i led, gick de till bords för att njuta av kött, bröd, korv och uppvärmt öl, vilket allt garva-rens ömsinta hustru rett åt dem. Husbonden själv tog hand om Valko, ledde honom till stallet och fyllde krubban framför honom med hö. Följande männens spår, kom slutligen också hundarna från sin dystra färd, kom flämtande, fjäsande, och av glädje flammade deras ögon. Med stor fröjd mottog dem bröderna: ömkade dem, ruskade på dem, gav dem föda och smekte dem på alla vis. El fuego de abedul llameó alegremente, y los hermanos, contentos, se calentaron junto a él. Después de permanecer un rato, los siete en fila, delante de las llamas, se sentaron a la mesa para gozar de la carne, el pan, las salchichas y la cerveza caliente que la compasiva ama les había preparado. El curtidor se hizo cargo de Valko y lo llevó al establo, llenándole el pesebre de heno. Finalmente, siguiendo las huellas de los hombres, los perros volvieron de su horrible excursión, fatigados, tiritando, pero brincando de gozo y con los ojos brillándoles de alegría. Los hermanos los acogieron felices, les acariciaron, les dieron de comer y no les escatimaron toda clase de carantoñas. 06443
Bottom
06445
Top
Men när bröderna spisat, sjönk de ner på sina halmbäddar, och insvepta i drömmens fina duk glömde de snart livets strid. Sött sov de, och länge än värmde den flammande elden, tills den falnade och lörkolnade. Då stängde husmoran spjället, och från ugnen flöt ut i stugan en ljuvlig värma; sedan lade sig också kvinnan åter ned på sitt läger, och åter rådde lystnad överallt i stugan. Men ute skuttade kölden sprakande längs gärdena, nordanvinden blåste kraftfullt under den stjärnblänkande himlen, varifrån den bleka månen småleende blickade ner. Cuando acabaron de comer se tendieron en la paja y, envueltos en el vaporoso velo del sueño, pronto olvidaron la cruel lucha de la vida. Descansaron como benditos, al calor de las ardientes llamas, hasta que éstas fueron extinguiéndose y finalmente se apagaron. Entonces el ama cerró el portillo del horno, del cual se propagaba en la estancia un agradable calor. Luego se retiró a acostarse y un silencio completo se cernió de nuevo sobre la casa. Fuera arreciaba el frío crepitando a lo largo de las vallas. El viento gélido soplaba bajo el cielo cuajado de estrellas, desde el cual la cálida luna miraba sonriendo a la tierra. 06444
Bottom

kapitel 07 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
07001
Top
Tidigt på vårkanten, långt innan tranorna kommit, lämnade bröderna Jukola gård, flydde åter till Impi-vaaras momarker och började strax med alla krafter bygga sig en ny stuga. Snart vilade bastanta stockar på hörnstenarna och varv slöt sig till varv. Då smällde yxorna och dunsade den tunga klubban flera dagar från morgongryningen till aftonskymningen. Där arbetade Juhani, Aapo, Tuomas och Simeoni vid var sin knut, men de andra grovhögg stockar och rullade dem längs spiror upp på bygget. Med svetten lackande, men alltid glada i hågen stökade de, och stadigt höjde sig byggnaden och runtomkring spred sig kådans friska doft. Men sedan förflöt åter dagar, då bröderna ej ens rörde vid yxorna utan, snarkande i djupaste sömn, lät dygnen vandra från morgon till kväll och stundom ända till den tredje morgonen. Era a principios de primavera, antes de que llegasen las grullas, cuando los hermanos salieron de Jukola para la pradera de Impivaara, donde se dedicaron con todas sus fuerzas a la construcción de su nueva morada. Pronto se alzaron sólidos troncos sobre las piedras angulares y unas capas se alzaron sobre otras. Durante muchos días, desde el amanecer hasta la puesta del sol, se oyó el chasquido de las hachas y el golpe de las mazas. Juhani, Aapo, Tuomas y Simeoni trabajaban cada uno en su propia esquina, mientras los otros recuadraban los troncos y los enderezaban a lo largo de las vigas transversales. Con la frente empapada de sudor, pero con ánimo alegre y satisfecho, trabajaban con ahínco y sin parar, y la cabaña se levantaba poco a poco, despidiendo un fresco olor a resina. Había días, sin embargo, en que los hermanos no empuñaban las herramientas y dormían de un tirón, roncando de una a otra noche, hasta la tercera mañana. 07001
Bottom
07002
Top
Emellertid, redan innan skördefälten gulnat i byn, stod stugan färdig på Impivaara mo; stod på samma ställe, i samma form och skick som den förra; ännu ståtligare stod den där. Och nu kunde bröderna, eftersom deras stadiga stuga var färdig, åter med fulla krafter bege sig på sina fångstfärder. De rustade sig både för jakt och för fiske i Ilvesjärvi sjö, de gav sig i väg med vapen och fångstredskap, och även hundarna följde dem med eldskimrande ögon. Utan att tröttna strövade de över skogiga berg, kärr och marker och skar i alla riktningar insjöns klara yta, snärjande åt sig skaffning såväl för stunden som för den kommande bistra vintern. Och därvid offrade flera av skogens och havets invånare sitt liv. Antes de que las mieses se dorasen alrededor del pueblo, la cabaña de la pradera de Impivaara estaba concluida; se levantaba en el mismo punto, sobre un mismo plano y más sólida que la anterior. Ahora los hermanos podían dedicar a otros menesteres sus energías. Se proveyeron de todo lo necesario para cazar en el bosque y pescar en el lago de Ilvesjárvi y, seguidos de los perros de ojos vivaces, emprendieron largas excursiones con sus armas y pertrechos. Infatigables, recorrían los montes boscosos, los pantanos y los campos, y surcaban en todas direcciones la límpida superficie del lago, almacenando provisiones para los días inmediatos y para el crudo invierno que se avecinaba. Más de un habitante de los legendarios bosques y aguas, los reinos de Tapio y de Ah ti, perdieron la vida. 07002
Bottom
07003
Top
Men nu lyster mig berätta om den gamle Fnösk-Matti, brödernas enda vän härute i skogarna. - Det var en gubbe, som hette Fnösk-Matti; han bodde på cn lummig masurbacke, bodde där ensam för sig själv i sin lilla koja några tusen steg från Impivaara berg. Han tillverkade det mjukaste fnöske i Tavastland och olierrans starka näverskor, och denna sysselsättning säkrade honom ständigt hans dagliga bröd. I sina yngre dar hade han rest i Österbotten, dit han som förträfflig körsven följde med socknens förra prost, som flyttat ända till Lapplands gränser. Där hade I nösk-Matti dröjt den följande sommaren, jagande björnar, järvar och tranor på Nordens oändliga myrar. Om dessa färder hade han mycket att berätta; och han ägde ett makalöst minne; inte glömde han vad han en gång såg eller hörde. Skarpa var också hans sinnen och ögon: genom förvillande skogar vandrade han utan att gå vilse. Det fanns icke heller någon så fjärran ort, att han ej trodde sig på pricken veta den rätta riktningen dit, om han blott en gång besökt den. Han utpekade den strax med tummen; och fåfängt var att säga emot honom, så säker var han på sin sak. Om man till exempel frågade honom: "Var ligger Vuokatti”, svarade han genast, hötande ined tummen mot himlaranden: ”Där borta, titta lllngs med tummen min; där, om du så sköt med bössa. Kuusamo kyrka ligger vid den där lilla gropen, men ett litet tuppfjät till höger därifrån löper linjen lill Vuokatti.” Likaledes, om man frågte honom: "Var ligger Porrassalmi slagfält”, svarade han åter ofördröjligen och hötande med tummen mot himla-ianden: ”Där borta; titta längs med tummen min; dllr, om du så sköt med bössa.” Så säker var gubben, och ut och in på flera mils omkrets kände han också till skogarna kring sin koja. Han hade genomtraskat dem i alla riktningar, stundom letande efter fnöske-svampar, stundom efter skonäver och stundom vittjande sina snaror. Det hände också att han på sina rundfärder vek in till Impivaara-stugan för att hälsa på bröderna. Och då fick bröderna en trevlig stund: med munnarna på vid gavel lyssnade de på gubbens berättelser, med munnarna på vid gavel och öronen spetsade som läderlappens öron. - En augustiafton sitter han åter en gång hos bröderna språkande om sina skogsfärder i nordanlanden. Me gustaría hablar ahora del viejo Matti, el recogedor de yesca, único amigo de los hermanos en el bosque. Érase, pues, un viejo llamado Matti, el de la yesca, que vivía en una colina poblada de abedules veteados y nudosos. Habitaba solo en una pequeña choza a unos miles de pasos de Impivaara. Fabricaba la yesca más blanda de la provincia de Hame, así como sólidos calzados de corteza de abedul, y con este oficio se ganaba su pan cotidiano. De joven había viajado a Ostrobotnia en calidad de gran postillón del antiguo pastor de la comarca, que se había trasladado hasta las fronteras del país lapón, y allí permaneció Matti, el de la yesca, cazando osos, glotones y grullas en las inmensas ciénagas del Norte. No paraba de contar cosas de aquellas expediciones, que recordaba con todo detalle, ayudándose de la incomparable memoria que poseía. Nada de lo que oía o veía, aunque sólo fuese una sola vez, se le olvidaba. Pero, además, sus dotes de observación y su vista eran tan notables como su memoria. Caminaba por los intrincados y extensos bosques sin vacilar, y no había lugar, por distante que fuera, que no estuviese seguro de conocer con pelos y señales, con tal de que hubiese estado una vez en él. Inmediatamente lo señalaba con su pulgar, y tan seguro estaba de conocerlo, que no toleraba que nadie le contradijera. Si uno le preguntaba: «¿Dónde está Vuokatti?», Matti le contestaba al momento, apuntando con el pulgar al horizonte: «Está allá, mira la dirección de mi dedo, como si fueras a disparar. La iglesia de Kuusamo está en la dirección de esa quebrada, y a un salto de gallo, a la derecha, pasa la línea hacia Vuokatti.» Y si otro le preguntaba: «¿Dónde está el campo de batalla de Porrassalmi?», el viejo contestaba sin vacilar, tendiendo el pulgar hacia el horizonte: «Allí, mira la dirección de mi dedo, como si fueras a disparar.» Y es que el viejo, que había cruzado los bosques y recovecos que rodeaban su choza en todas las direcciones, en busca de yesca y de corteza de abedul para su oficio, y para comprobar sus trampas para animales, los conocía como la palma de la mano. Ocurría, pues, a veces, que el viejo, en sus andanzas, entraba en la casa de Impivaara a saludar a los hermanos, y éstos se entusiasmaban escuchando las historias del viejo, boquiabiertos y con las orejas tiesas como las de los murciélagos. Y he aquí que una noche de agosto sorprendemos a Matti en casa de los hermanos, refiriéndoles sus cacerías por tierras del Norte. 07003
Bottom
07004
Top
Juhani: Jaså. Men hur gick det sedan? Juhani.—¿Sí? ¿Y qué ocurrió después? 07004
Bottom
07005
Top
Fnösk-Mutti: Ja, hur gick det månne? Därifrån kom vi till en jädrans öppning, till ett flyigt kärr, och på skidorna gled vi över den pösande graven. Vi hittade flera varma tranbon, sköt många skriande tranor, fyllde säckarna trinda med ägg och fjädrar, och tranorna slängde varje gubbe som en grann bunt över axeln. Och så tog vi oss en sup. - Sedan for vi vår kos igen, med hundarna och tranorna på nacken, över den gungande och svallande, bubblande och sjudande myren; och ofta var någon av mannarna på vippen att för allan tid sjunka i det evinnerliga djupet, med en kvinkande hund på nacken. Men så kom vi ändå åter opp på en ekande backe, på hård mark, fastän våta som dränkta möss. Där redde vi oss vårt nattläger, tände en fladdrande eld och klädde av oss våra slaskvåta jackor. Det var bara att dra skjortan och byxorna av sig som ett ofläkt ålskinn. Snart ångade kläderna på grenarna, tranäggen fräste i den glödande askan och vi själva vred och svängde på oss i eldens ljuvligt stekande hetta, splitternakna som nattliga spöken. Och så tog vi oss en sup. - Men hur fick vi månne tiden att gå? hur förflöt majnatten för oss? Nå, hundarna svängde ju på sina fuktiga näsborrar och bligade opp mot trädens toppar. Slutligen började också vi kika oppåt, och vad tror ni vi såg? Matti.—Así es. ¿Que qué pasó? Pues pasó que llegamos a una gran hondonada, una ciénaga movediza, y nos deslizamos con los esquís a través de la sima llena de borboteos. Encontramos calientes nidos de grullas en gran cantidad, abatimos las chillonas a montones y llenamos los sacos de huevos y plumas. Atadas las grullas en racimos, nos las cargamos a la espalda. Luego nos sacudimos un lingotazo y reanudamos la marcha llevando a hombros grullas y perros, a través del pantano movedizo, chapoteando y con riesgo de hundirnos para siempre en enormes profundidades, con el perro gruñéndonos en la nuca. En esto llegamos a un cerro rumoroso, en tierra firme, pero mojados como topos que acaban de vadear un arroyo. Levantamos un campamento nocturno, encendimos un fuego movedizo y nos quitamos las ropas, que estaban chorreando. Fijaos cómo estaríamos de empapados, que tuvimos que arrancarnos los pantalones y la camisa como se arranca la piel de una anguila. Pronto humearon nuestras ropas colgadas de las ramas, los huevos de grulla chisporrotearon en la ceniza; mientras, nosotros, desnudos, saltábamos alrededor del fuego como fantasmas nocturnos, y después nos sacudimos un lingotazo. El tiempo pasaba sin sentir; se iba la noche primaveral. Los perros no dejaban de moverse de un lado a otro con sus hocicos húmedos y miraban desconfiados entre el follaje de los árboles. Por fin nos pusimos también nosotros a observar. ¿Y qué diréis que vimos? 07005
Bottom
07006
Top
Juhani: Ja, säg det. Troligen en liten björnnalle med halvöppna ögon. Juhani.—¡Diga! ¿Un osezno dormitando? 07006
Bottom
07007
Top
Timo: Eller självaste Körri och Kyöpeli, de leda gastarna, antar jag. Timo.—¿O el mismísimo Satanás? 07007
Bottom
07008
Top
Fnösk-Matti: Varken si eller så, utan där satt en brunaktig drasut till järv oppe i grenverket på en torr och mossig tall. Heiskanen sköt, men bommade; Lill-Jussi sköt, men bommade; slutligen smällde också jag i väg en salva, men med nästan samma lycka. Järven bara guppade till ett tag och gav ifrån sig en riktigt ilsken morrning, men satt näpet kvar på Htcnen. Då skrek Heiskanen: ”trollkonster, trollkonster!” tog ur fickan en dödmanstand, bet i den några gånger och spottade på lodet, som han ånyo vred in i sin bössa. Sedan fäktade han en stund med handen i luften, och anskrämmeligt rullande sina Agon sade han, den jädrans pojken, ett par tre märkvärdiga, förskräckliga ord, sköt och ner damp järven b ån tallen. Men långt från döden var alltjämt den baddaren, och leken begynte på nytt. Vi själva, alldeles nakna som vi var, kunde näppeligen träda bad-diiren inpå livet; ej heller ville hundarna nalkas honom, utan tassade och småskällde på en famns håll, ulti järven fräste mot dem från buskarna. Trolldoms-k i al terna, ser ni, verkade alltjämt. Men Heiskanen brtrjade åter vräka gräsliga ord ur munnen sin, fäk-Iunde med handen och gruvligt rullande med ögonen. Och se när hunden nu riktigt rök på den rödkäftiga •ilvugeln, så uppstod det allt ett slagsmål. O herre du mllde så hunden nu gick åt järvstackarn, så här, så här bara! Ni har, tammefan, aldrig sett en sådan kurans och kalabalik, nej då. Matti.—Ni lo uno ni lo otro, sino un enorme glotón pardo oscuro, colgado el muy holgazán en una rama de pino seco y barbudo. Heiskanen disparó y falló, y lo mismo le pasó a Jussi el pequeño. Entonces tiré yo, pero casi con la misma suerte. El glotón se movió ligeramente y gruñó furioso, pero siguió en la rama como si tal cosa. Entonces Heiskanen gritó: «¡Brujerías, brujerías!», y sacando del bolsillo un diente de difunto y mordiéndolo dos o tres veces, escupió en una bala con la que cargó de nuevo su escopeta. Luego, agitando la mano en el aire y girando los ojos que daba miedo, aquel hijo del demonio pronunció dos o tres palabras extrañas y terribles, disparó, y el glotón cayó redondo del pino. Pero el bellacón estaba todavía lejos de la muerte, y el juego comenzó de nuevo. Nosotros, completamente desnudos, no osamos acercarnos a aquel maldito truhán, y ni siquiera los perros parecían dispuestos a hacerlo, sino que se movían y respingaban a prudente distancia, mientras el glotón escupía contra ellos y gruñía amenazador desde un matorral. Se veía que sus poderes mágicos estaban vivos todavía. Pero Heiskanen volvió a proferir palabras espantosas mientras agitaba la mano en el aire y giraba como un loco sus ojos, y cuando un perro se lanzó por fin contra el criminal, como un cohete chisporroteante, ¡vaya la que se armó! ¡Ah, hijos de Dios, no queráis saber cómo le puso el perro al pobre glotón! ¡Así, así, así! ¡Qué barahúnda! ¡Nunca visteis un follón semejante! 07008
Bottom
07009
Top
Juhani: Jäklar anamma! Juhani.—¡Mil rayos! 07009
Bottom
07010
Top
Timo: Man borde ha varit med om den roligheten! Timo.—¡Qué divertido hubiese sido estar allí! 07010
Bottom
07011
Top
Fnösk-Matti: Nog var det en rolig och lustelig lek, alltid. Matti.—Un juego la mar de divertido, ya lo creo. 07011
Bottom
07012
Top
Timo: Och sedan stack ni järven i påsen? Timo.—¿Y entonces echasteis el glotón al saco? 07012
Bottom
07013
Top
Fnösk-Matti: Visst var det en grann persedel att stoppa i påsen; en fet klumpeduns. Ja; och så tog vi oss en sup. - Sedan drog vi jackorna på oss igen, kruttorra, och lade oss snällt att sova i den fladdrande brasans värma. Men med sömnen blev det lite si och så, enär trollpilar som eldormar ideligen flög härs och tvärs i luften över våra huvud. Heiskanen störtade ofta nog opp, ropande med ljudlig stämma: ”Slockna, trollpil, slockna, trollpil!” och fräsande singlade somliga av dem ned i skogen, somliga åter i den gråa myren, men de flesta fortsatte sin släta bana utan att fästa sig vid hans rop. Och en gång hördes, ilande från norr till syd, en sakramentskat ilsken och häftig väsning, åtföljd av ett långvarigt litet sorl. Vad månne det var för en pojkfan som där skuttade i väg? frågte jag Heiskanen, som efter en stund grymtande svarade mig: ”Där färdades ju självaste hin onde.” -Så gick åter en timme, gick två, och det blixtrade i det milda, dimmiga vädret. Men österifrån vid myrkanten hördes plötsligt ett ljud som om mossbelupna granar hade susat till, och från myrens västra sida svarade ett annat ljud, men lent som prasslet från en liten björkdunge. Vad susade där, och vad prasslade här? frågte jag igen, och äntligen svarade Heiskanen grymtande: ”Det är grandungens farsgubbe som språkar med sin dotter.” - Men äntligen gick natten och grydde dagen och vi började åter traska vidare. Men se nu såg vi alldeles vid skogsranden en black-nad, jädrans stor varg, men han flydde som ärthäss-jan för virvelvinden. Till sist såg man bara hans vänstra bakben, jag sträckte bössan och sköt av tassen på honom, av som en riska, men han räddade lindå sitt skinn. Jag sköt av labben på stackarn. Matti.—¡Pues no faltaba más! ¡Menudo bocado era el cebón, como para no echarle en el saco! Así lo hicimos, claro. Entonces nos sacudimos un lingotazo. Luego nos pusimos la ropa, seca como la pólvora, y nos echamos a dormir junto al fuego de llamas movedizas. Pero apenas pudimos pegar ojo, porque, como serpientes encendidas, volaban por el aire en todos los sentidos flechas embrujadas, produciéndonos temblores de vértigo. De vez en cuando, Heiskanen se levantaba de un salto gritando: «¡Apágate, flecha embrujada; apágate, flecha embrujada!» Más de una caía con un chasquido seco en el bosque o en el pantano gris, y la mayor parte no cesaba de volar a pesar de sus gritos. Una vez se oyó un fragor horrible que rasgaba el aire de norte a sur, seguido de un débil susurro. «¿Qué espíritu maligno acaba de pasar por ahí?», pregunté a Heiskanen, quien, al cabo de un rato, me contestó entre dientes: «¡El legendario Hiisi, el Demonio!» Transcurrió una hora, transcurrieron dos, y el aire ligero y brumoso seguía lanzando brasas de fuego. Entonces, de pronto, de la parte este, a orillas del pantano, llegó una voz parecida al ruido de los abetos musgosos, y al punto contestó otra voz procedente de la orilla opuesta, una voz apagada como la brisa en un boscaje de abedules. «¿Qué es ese ruido de allí y esa brisa de allá?», volví a preguntar, y Heiskanen me contestó mascullando: «Es el Viejo del Bosque que charla con su hija.» Por fin acabó la maldita noche, despuntó el día y reanudamos la marcha. Pero no termina ahí la cosa, porque, nada más salir del bosque, vimos un enorme lobo gris que corría como una planta seca de guisante arrastrada por el viento. Ya no se le veía más que la pata izquierda. Me eché la escopeta a la cara y le rompí la pierna como si fuera ternilla; pero logró salvar la vida el pobre diablo. 07013
Bottom
07014
Top
Timo: Å fanken! Labben av som en istapp, och sedan låg den framför er på marken som grisfoten på lastlagsbordet. Timo.—¡Ésa sí que es buena! ¿Le rompió la pata como se rompe un carámbano y quedó en el suelo ante usted como una mano de cerdo sobre la mesa el martes de carnestolendas? 07014
Bottom
07015
Top
Fnösk-Matti: Nå inte just så precis. Matti.—¡No tanto, no tanto! 07015
Bottom
07016
Top
Tuomas: Men hur märkte ni att tassen gått av? Tuomas.—Pues entonces, ¿cómo sabe que se le rompió la pata? 07016
Bottom
07017
Top
Fnösk-Matti: Vi löpte ju efter honom ett duktigt stycke och såg ofta, hur vargpojkens släpande, sviktande tass, mens han traskade, hade gjort såna där tior i sanden. Matti.—Sencillamente, porque corrimos tras él durante largo rato y vimos que, al huir, dejaba huellas sobre la arena con la pata que le colgaba. Y esas huellas tenían forma de dieces. 07017
Bottom
07018
Top
Timo: Nå jäklar anagga! Tior i sanden? Hi, hi, hi! Timo.—Pero, ¿qué dice? ¿El número diez sobre la arena? ¡Je, je, je! 07018
Bottom
07019
Top
Fnösk-Matti: Tydliga tior. Matti.—Como lo oyes: dieces y muy claros. 07019
Bottom
07020
Top
Juhani: Vargen var i klämma. Juhani.—¡Qué malparado estaría el lobo! 07020
Bottom
07021
Top
Fnösk-Matti: Vargen var i klämma, liksom också männen. Men de förbaskade hundarna vek ej ett lamnsmått från våra hälar, utan stegade nedslagna, med slokande svansar, de alltid förr så tappra hundarna. Matti.—El lobo estaba muy malparado, sí, pero no menos los cazadores. Los malditos perros se pegaban a núestros calcañares y caminaban cabizbajos, con el rabo entre las piernas; ¡tan valientes como eran siempre! 07021
Bottom
07022
Top
Aapo: Vad hade stukat deras iver? Aapo.—¿Qué es lo que les había acobardado? 07022
Bottom
07023
Top
Fnösk-Matti: Trollkonsterna, de omtöcknande trollgaserna, med vilka himlen var späckad som med krutrök i krigstid. Heiskanen sökte visserligen göra sitt bästa, besvor och förbannade och fäktade med handen, men utan minsta nytta. Och Lill-Jussi, den spjuvern, skuttade i väg som ett nystan, stampade i marken och svettades svårt. För pojken var inte begåvad med mera benlängd än högst tre kvarter; men en riktig utterrygg hade han, lång och seg. Seg var hela mannen också, fördömt seg och fast som själva uttern. Länge dammade han i väg efter vargen, som linkande traskade framför honom, men sist och slutligen hjälpte intet, utan han måste lämna Svans-Heikki i skogens värjo. Ja; och så tog vi oss en sup. Och när vi gjort detta, började vi åter traska hemåt, bärande vårt rikliga byte. Så stegade vi i väg, med påsarna under armen, i påsarna äggen och fjädrarna och annat mindre skogsvilt; skidorna och tranorna på ryggen, bössorna i näven; och turvis kånkade envar på sin axel den ludna järven. Så färdades vi. Men vid molnens rand flög en liten, bräkande beckasin; jag sköt den och stoppade den i påsen. Efter att ha gått ett stycke till fick jag i en talltopp syn på en flygande ekorre, platt och storögd, och jag sköt den och stack den i påsen. Matti.—Las artes mágicas, un fluido mareante que llenaba el aire, como cuando en una batalla el aire se llena de humo de pólvora. Heiskanen hacía cuanto podía, lanzando exorcismos y profiriendo maldiciones, manoteando y gesticulando; pero todo en vano. Y el bribón de Jussi el pequeño estiraba las piernas como un enano y corría sudando como un condenado, porque resulta que Jussi tenía las piernas muy cortas, de tres palmos como mucho, y su espalda era como la de una nutria, de larga, flexible y resistente. Jussi era también resistente, endiabladamente resistente y entero como la nutria misma. Corrió y corrió largo rato detrás del lobo, que huía cojeando; pero nada logró, y hubo de dejar la bestia a merced de los bosques. Sí, y entonces nos sacudimos un lingotazo y reanudamos la marcha hacia la casa con nuestro rico botín. Caminábamos con los sacos bajo el brazo, dentro de los cuales iban los huevos y plumas de grulla y algunas piezas de caza menor, y con los esquís y las grullas a la espalda y la escopeta en la mano, mientras el glotón peludo colgaba por turno de la espalda de cada uno de nosotros. Así íbamos caminando cuando disparé a una becada que volaba a la altura de las nubes, y la metí en mi saco. Lo mismo hice con una alada ardilla, aplastada y de ojos grandes, que vi al cabo de un rato en la copa de un pino. La tumbé y la metí en el saco. 07023
Bottom
07024
Top
Slutligen anlände vi till vida, höga gläntor och en gång skymtade ännu Turkkila gård, från vilken vi begett oss på den bistra färden. Vi kom till ett blodigt ställe, som Turkkilahusbonn utpekat för oss redan då vi gick ut på jakt, och där en björn för två dagar sedan hade dödat en ståtlig hingst. Vi tittade en stund på björnens nedsölade bord, och jag märkte strax att han nyligen, antagligen föregående kväll i solnedgången, hade kommit och njutit av stekens rester. Jag tänkte som så, att han igen skulle återvända till samma ställe vid solnedgången, och därför beslöt jag stanna och vänta på honom; men de övriga gick vidare till Turkkila för att bereda sig en glad aftonmåltid. Där stod jag nu och funderade och eftersin-nade hur jag skulle mottaga min gäst på den öppna gläntan, där det inte fanns ett enda träd att klättra opp i. Men ”den fiffiga vinner över den flinka”, och slutligen uppfann jag något, som närapå liknade en jädrans maskin. Jag såg där i närheten en tjärvedsstubbe, svart och gruvligt stor, vars rötter tjälen om vårarna hade lyft i höjden, åtminstone en aln högt. Med min yxa högg jag av dess mellersta rot, som tiiingde sig lodrätt nedåt, röck ut den och utvidgade llnnu gropen lite. In i den kröp jag sedan, stack bössmynningen ut mot blodfältet och började i det lina skyddet med ett starkt fäste över huvudet vänta pfl björngossen. Han nalkades, närmade sig hasande liån dälden, högg tänderna i hingstens söndersargade bog, och jag beslöt nu försiktigt ge honom lite bly i skallen. Men har man sett på fanken! då klirrade det dlir mässingsbeslaget på bösskolven helt lite mot en ii v jackans tennknappar, och björnens skarpa öra Ii (ir de strax klirret. Ursinnig störtade han mot mig, men därifrån small det emot honom. Struntande i det sprang han bara i samma riktning, skriande med skrämmande stämma. Nu hördes ett väldigt buller (•ver mitt huvud; rötterna brakade och jorden räm-iiudc, när den månghornade stubben lyftes bort ovanom mig. Och jag pojkstackare tänkte redan att min inilalykt var kommen och väntade bara, med bössan i näven, att bestens vidöppna gap skulle uppenbara sig. Men plötsligt slutade tumultet, och allt var tyst och stilla, tyst som i graven, och det blev intet av det vllntade nappataget. Jag bidade en stund till, men • lutligen tittade jag som hastigast mellan de i luften Iftcnde rötterna på andra sidan, och där låg ju björnen alldeles livlös, med den kullstjälpta stubben i I.unnen, och ur det mäktiga bröstet flöt blodet i mulini. Men heleja! tänkte jag, där jag igen stod som en Ii i gosse, under den fria himlen. Tjärstubben över mig hade ju flinkt förflyttat sig bort. Llegamos por fin a altas y vastas tierras, y al sur apareció una vez más la granja de Turkkila, de la que habíamos partido para la batida. Cruzamos un paraje ensangrentado donde, según nos había dicho el amo de Turkkila antes de empezar la expedición, dos días atrás un oso había despedazado un semental que era una gloria. Nos quedamos mirando la puerca mesa donde la fiera había celebrado su banquete y, por ciertas señales, yo adiviné que el oso había vuelto recientemente, tal vez la tarde anterior, para acabar con los restos de su presa al ponerse el sol. Entonces, pensando que el oso volvería de nuevo al atardecer, decidí permanecer a la espera, mientras los demás seguían camino hacia Turkkila para preparar una deliciosa cena. Púseme a meditar, dándole vueltas a la cabeza sobre la manera de espiar a mi huésped en aquel terreno abierto, donde no había ni un árbol al que trepar. Pero como más vale maña que fuerza, acabé por descubrir un medio, se me ocurrió una jugarreta excelente. Cerca de donde me hallaba vi un tocón negro y corpulento cuyas raíces, descuajadas por los hielos primaverales, sobresalían un codo; corté a hachazos la raíz central, que se hunde derecha en la tierra, y, arrancándola, hice más grande el agujero. Luego me deslicé dentro, apunté el cañón de la escopeta hacia el lugar ensangrentado y, agazapado en el improvisado refugio, bajo la sólida fortaleza del tronco, esperé al querido peludito. De pronto vi a la fiera salir de unos matorrales próximos, acercarse a la carroña y poner la zarpa en el costado ensangrentado del semental; entonces decidí mandarle con mis mejores deseos una ración de plomo a la frente. Pero, ¡maldita sea!, la contera de metal de la culata chocó contra un botón de mi chaqueta, y el fino oído del oso percibió de inmediato el ligero ruido. El animal vino hacia mí, enfurecido; yo disparé, pero el hijo de puta no hizo el menor caso y se abalanzó sobre mí lanzando horribles gruñidos. ¡Para qué deciros el follón que se armó sobre mi cabeza! Crujieron las raíces y tembló la tierra cuando el tronco de múltiples cuernos se salió de cuajo de una fuerte sacudida. Creí, desgraciado de mí, que había llegado mi última hora. Me quedé encogido, las manos engarfiadas en la escopeta, esperando ver aparecer las fauces abiertas del monstruo. Mas he aquí que, de pronto, cesó todo movimiento y todo ruido. Me sentí rodeado de un silencio sepulcral. El cuerpo a cuerpo, que tanto temía, no llegaba. Permanecí un rato inmóvil y por fin miré al otro lado, entre las raíces que se levantaban al aire, y pude ver al oso tendido en el suelo, exánime, abrazado aún al tocón abatido y bañando la tierra con la sangre que le brotaba del ancho pecho. ¡Bravo!, pensé al respirar de nuevo el aire libre, sano y salvo. ¡Y con qué rapidez me quité de encima el tocón que me aprisionaba! 07024
Bottom
07025
Top
Juhani: ”Helvete, sa Heskus-Jaakko!” Juhani.—«¡Al infierno, como dijo el mendigo!». 07025
Bottom
07026
Top
Timo: Nå tammetusan och sju smeder! Timo.—¡Por los siete herreros, como dijo el otro! 07026
Bottom
07027
Top
Juhani: Den flinkaste knycken på jordens rund! Juhani.—¡Es la mejor jugarreta que se ha visto sobre el globo terrestre! 07027
Bottom
07028
Top
Tuomas: En tapper knyck, en manlig knyck både av björnen och er. Tuomas.—¡Una gran hazaña, un alarde de valor tanto por parte del oso como por la suya, Matti! 07028
Bottom
07029
Top
Juhani: O du svarta tjur! Juhani.—¡Por los cuernos del diablo! 07029
Bottom
07030
Top
Timo: Jäklar! Annat kan jag inte säga. Men hur gick det sedan? Timo.—¡Demonios!, que no sé decir otra cosa. ¿Y qué pasó luego? 07030
Bottom
07031
Top
Fnösk-Matti: Nå, du gissar väl hur det sedan gick, gissar att smällen hördes ända till Turkkila som från en byttbotten, och fick i väg mannar som mygg till gläntan. Nu uppstod glamman och stoj, när man på en sviktande, gungande stång bar björnen till gården. Nog var den en ärkepappa alltid: där den hängde ocli svängde förmörkade den Turkkilas hela stuga såsom ett tjockt åskmoln på himlen. - Så var det med den dagens stök, den dagens och den färdens. Och så tog vi oss en sup. Matti.—Puedes adivinar lo que pasó después, puedes adivinar que el estampido se oyó en Turkkila como si llegase del fondo de una caldera, y que atrajo a las gentes al campo como mosquitos. No quieras ver el bullicio que se armó cuando transportamos el oso a la granja, colgado de un palo que se curvaba y crujía como si fuera a partirse por tanto peso. ¡Menudo ejemplar era el tío! No os digo más que, una vez colgado del techo, oscurecía la sala como una nube de tormenta. Éstos fueron los incidentes de aquel día, de aquella jornada y de aquella cacería. Y entonces nos sacudimos un lingotazo. 07031
Bottom
07032
Top
Juhani: Och så firade ni gladeligen gravöl. Juhani.—Y no faltarían alegres banquetes fúnebres por el oso. 07032
Bottom
07033
Top
Fnösk-Matti: Ja, vi började i Turkkila och slutade i prästgården, slutade med mosiga ansikten och blacka ögon. Så var det, och de dagarna har varit och farit, Men gärna minns den här gubben färderna från sin mandoms bästa dagar och gärna berättar han ont dem. Matti.—Bueno, los empezamos en Turkkila y los acabamos en casa del señor pastor, con caras grasientas y ojos apagados. Así fue; pero aquellos días han pasado para no volver. Sin embargo, a un'viejo siempre le gusta recordar las aventuras de sus días vigorosos, y disfruta contándolas. 07033
Bottom
07034
Top
Aapo: Och gärna hör vi på dem. Aapo.—También a nosotros nos complace escucharlas. 07034
Bottom
07035
Top
Juhani: Berätta så ända till morronkvisten, och vi minns alls inte att det finns sömn i världen. Juhani.—Podría usted estar contando cosas hasta que amaneciera y olvidaríamos que el sueño existe sobre la tierra. 07035
Bottom
07036
Top
Fnösk-Matti: Nog är det på tiden att klunsa i väg till sitt kyffe igen; på tiden, jo. Farväl, bröder! Matti.—En fin, ya es hora de que me retire a mi choza; sí, ya es hora. ¡Quedad con Dios, muchachos! 07036
Bottom
07037
Top
Juhani: Farväl, vördnadsvärda Matti! Juhani.—Que el Señor le proteja, apreciado Matti. 07037
Bottom
07038
Top
Aapo: Må så väl, och var alltid välkommen till våi stuga! Aapo.—Que usted lo pase bien, y ya sabe que siempre es bien venido a nuestra casa. 07038
Bottom
07039
Top
Så begav sig Matti, med yxan på axeln, i väg mot sin lilla koja på den lummiga masurbacken, långt borta från byn. Men till nattens ro lade sig bröderna, ty mörkret fick redan överhand, och kvällens allt dunklare ljus skimrade blekt genom stugans trånga fönsteröppningar. Men länge svärmade tankarna eldigt i deras hjärnor, jagande den vederkvickande sömnen på flykten. De mindes Fnösk-Mattis berättelser från de nordliga ödemarkerna, den förhäxade luften som rådde där, och trollpilarna, som fräsande llög härs och tvärs genom den dunkla natten. Liksom pilarna där gnistrade och bössorna blixtrade, så blixt-mde i deras bröst en underlig lust och iver. Mest av nllt eldades deras iver av tranan, denna så klokt och skarpt blickande fågel, vars karga skri rullar kring nordanlandens myrar; och i deras tankar hägrade de ljunbeklädda bonas ljuva värma, hägrade med sina glänsande ägg i odonbuskarnas gömma. Att fånga de Irtnghalsade fåglarna och plundra deras bon, det var un brödernas lusta. Starkt tjusades deras sinnen av nordankärrens högtidliga dunkel. Matti se alejó con el hacha al hombro, camino de su choza, que descollaba sobre la colina coronada de frondosos abedules veteados, lejos de la aldea. Como ya empezaba a oscurecer y las pequeñas ventanas apenas dejaban pasar una tenue luz, los hermanos se fueron a la cama. Durante largo tiempo los pensamientos zumbaban fogosos en su cerebro, alejando el sueño reparador. Recordaban los relatos de Matti sobre los vastos páramos del Norte, sobre el aire encantado y las flechas embrujadas que se cruzaban en el cielo nocturno. En su alma brillaba una alegría ardiente y extraña recordando cómo las flechas chispeaban y las armas lanzaban resplandores. Pero lo que más les apasionaba era la grulla, esa ave de mirada inteligente y penetrante que chilla en las tierras pantanosas del Norte. Se imaginaban, deleitándose, el tibio calor de los nidos de plumas, los huevos lustrosos entre matas de plantas de pantano. ¡Lo que hubieran dado en aquel momento por capturar aquellos animales de largo cuello y vaciar sus nidos! La aterradora soledad de las tierras pantanosas del Norte les tenía profundamente fascinados. 07039
Bottom
07040
Top
Men längst av alla vakade Juhani på sin bädd. Han yiubblade över med vilka medel man här på hemsocknens marker kunde få till stånd en fångstfärd, som kunde jämföras med den nyss beskrivna jakten l'rt 1’imentolas myrar. Han erinrade sig Kourukärret, illlr det visserligen inte fanns tranor, men ymnigt med brokiga änder. Och enär nordmännens supning l.lngslade hans sinne med särskild kraft, så mindes Iiiiu att det fanns brännvin i Viertola herrgård. Och ••Allinda lyckades han tankevägen sammanfoga en •.m ts avbild av den förträffliga jakten uppe i norr, och i Iter att ha beslutat sätta i gång med den följande illig, somnade han äntligen; men i sömnen huserade Inni länge på Fnösk-Mattis mäktiga färder. En gång hoppade han mitt i drömmen upp från bädden, ry-i>indc med anskrämmelig stämma: ”Järvungen! Tafast den tranhalsen!” Åt detta rop morrade de övriga, halvvakna, ilsket från sina lyor; men sjönk dock snart tillbaka i sömn. Men länge stirrade Juhani omkring sig, innan han fattade att han ingalunda stod på Lapplandsvida marker, bland myrarna, i de gråa nejderna, utan på hemstugans fridfulla skulle. Småningom klarnade hans sinne, han lade sig åter på bädden och insomnade djupt. - Men på morgonen, efter uppstigningen, erinrade han sig sitt beslut från i går och började strax förklara det för de övriga. Pero quien más tiempo permanecía desvelado en su cama era Juhani, que no dejaba de pensar en la manera de organizar, en sus propias tierras, una cacería que pudiera compararse con las de las tierras pantanosas del País de las Tinieblas, cuyo relato acababa de oír. Pensaba en la ciénaga de Kouru, donde, aunque no había grullas, abundaban en cambio los patos de costados moteados. Y como los tragos frecuentes de los hombres del Norte eran su obsesión, recordó que en la granja de Viertola podrían proveerse de aguardiente. Así pudo recomponer una copia de la apasionante caza del Norte y, después de decidir llevarla a la práctica al día siguiente, se quedó finalmente dormido. Sin embargo, siguió largo rato soñando con los episodios de las venturosas jornadas de Matti, y hubo un momento en que, sin despertarse, se incorporó en el lecho gritando con voz terrible: «¡Un glotón, un glotón! ¡Trincad por el cuello a ese bergante!» Los gritos medio despertaron a los demás hermanos, que refunfuñaron enfadados, para volver a hundirse en el sueño. Juhani miró a todas partes hasta que cayó en la cuenta de que no estaba en el tenebroso país de los lapones, entre hondonadas de tierras pantanosas, sino en el tranquilo sobrado de su cabaña. Poco a poco, la luz fue haciéndose en su cabeza, y el muchacho acabó estirándose de nuevo sobre su lecho hasta quedarse profundamente dormido. -- Pero, nada más despertarse, se acordó de lo que había decidido por la noche, y empezó a planteárselo a sus hermanos sin demora. 07040
Bottom
07041
Top
Juhani: Bröder, hören vad jag säger och vad jag nu vill inskärpa i ert sinne. Jag minns nämligen en fångstrik ort, och undrar storligen över att vi ända till denna dag glömt Kourukärret, i vars gräsmarker och klara gölar det svärmar otaliga vattenfåglar. Dit må vi nu bege oss på jakt och därifrån hämtar vi säcktals med änder som långrovor. Juhani.—Hermanos, oídme atentos, pues tengo algo que deciros. Me he acordado de un paraje donde abunda la caza, y mucho me sorprende que no hayamos caído antes en ello. Veréis. Me estoy refiriendo a las tierras pantanosas de Kouru, en cuyos prados y límpidos lagos se agrupan innumerables aves acuáticas de toda pinta. Vamos a cazar allí y llenaremos los sacos de patos. 07041
Bottom
07042
Top
Tuomas: Jag är med om saken. Tuomas.—Estoy de acuerdo contigo. 07042
Bottom
07043
Top
Timo: Gärna jag med. Timo.—Yo también iré de buena gana. 07043
Bottom
07044
Top
Eero: Jag med; och när jag spankulerar i Kourukärret, tycker jag mig vara Lill-Jussi på Lapplands myrar. Låt gå för det! Eero.—Opino lo mismo, y cuando me vea en los pantanos de Kouru, pensaré que soy Jussi el pequeño en las ciénagas laponas. ¡De acuerdo! 07044
Bottom
07045
Top
Aapo: Inte heller jag är mot företaget, som kanske skaffar oss flera dagars föda. Aapo.—No seré yo quien se oponga a un proyecto que puede proporcionarnos alimento para muchos días. 07045
Bottom
07046
Top
Juhani: Vi besluter oss alltså för färden. Men till Kourukärret är det en duktig väg, en riktig varga-verst, och nog stannar vi där åtminstone över en natt. Därför vore ej, skulle jag tro, en sup av ondo, när vi kojar under bara himlen. Juhani.—Queda, pues, aprobada la expedición; pero hasta la ciénaga de Kouru hay mucho camino que andar, un buen trecho de lobo, y tendremos que quedarnos allí por lo menos una noche. Me parece a mí que no nos vendría mal un poco de bebida, cuando acampemos al cielo raso. 07046
Bottom
07047
Top
Tuomas: I Viertola finns brännvin. Tuomas.—Claro. En Viertola hay aguardiente. 07047
Bottom
07048
Top
Juhani: Brännvin, och gott brännvin. Juhani.—¡Y nada malo, por cierto! 07048
Bottom
07049
Top
Tuomas: Sju kvarter, pojkar! Tuomas.—Siete pintas, muchachos. 07049
Bottom
07050
Top
Juhani: Rätt! Ett kvarter per man. Juhani.—¡Correcto! Una por barba. 07050
Bottom
07051
Top
Aapo: Kanske låter vi brännvinet vara, då vi till vår lycka inte precis vant oss vid det än. Aapo.—Yo pienso que, como aún no estamos acostumbrados al alcohol, afortunadamente, tal vez estaría bien prescindir de él. 07051
Bottom
07052
Top
Juhani: Nog har också du då och då tagit dig en sup liksom jag. Juhani.—¡Anda ya! ¡Como que no has echado un trago de vez en cuando, lo mismo que yo! 07052
Bottom
07053
Top
Eero: Försök, Aapo, fatta hans barnsliga pikar. Låt också oss en gång få säga: ”Och så tog vi oss en sup”, när vi som gråhåriga gubbar berättar om våra forna lijältedater för ungdomen. Låt oss inbilla oss att vi liksom i levande livet tuktar järvungar uppe i Norden. Eero.—Vamos, Aapo, no le quites la idea inocente ni nos prives a todos de poder decir: «Y entonces nos sacudimos un lingotazo», cuando de viejos peinemos canas y contemos nuestras hazañas a los jóvenes. Deja que soñemos despiertos con que hemos ido a cazar glotones al Norte. 07053
Bottom
07054
Top
Juhani: Vad illfänas du igen? Det är ju bara rätt och tillbörligt, att mänskan sköter kroppen sin. Under denna färd kommer vi säkerligen att traska genom sumpiga myrar och pösiga gungflyn, och tillbringa våra nätter slaskvåta på bäddar av björnmossa. Då smakar en liten klunk ur fickpluntan nog så gott, skulle jag tro. - Vi finner alltså för gott att vi, när vi beger oss i väg, inte saknar medicinsupen i konten. Och nu må Lauri-pojken skynda sig till Viertola med det bästa rävskinnet under armen; och brännvin skall det komma. Juhani.—¿Ya empiezas con tus tonterías? El hombre tiene que dar a su cuerpo lo suyo. Durante esta excursión tendremos que atravesar ciénagas y terrenos movedizos y pasar la noche, calados hasta los huesos, en una cama de musgo. Y entonces será una delicia darle un tiento a la cantimplora, creo yo. Haremos muy bien en no emprender el viaje sin un poco de bálsamo en la mochila. Así que Lauri va a largarse ahora mismito a Viertola llevándose la mejor piel de zorro para cambiarla por aguardiente. 07054
Bottom
07055
Top
Lauri gick alltså till Viertola efter brännvin till styrkedryck för andjakten i Kourukärret. - Ungefär femtusen steg från Impivaara, på Viertolas marker, ligger detta vida kärr, omgärdat av dystra skogar. På dess yta, där änderna har sitt trevna hem, omväxlar klara gölar med höga gräsfält och tuvrika halvöar med tvinande tallar. Hit hade bröderna beslutat färdas för att jaga knarkande änder, med hopp om ett lågat byte. Lauri partió, en efecto, para Viertola, en busca del aguardiente que tendría la misión de reanimarles mientras durase la caza de patos en la ciénaga de Kouru. Estas tierras se encuentran en el territorio de Viertola, extenso y poblado de sombríos bosques, a unos cinco mil pasos de Impivaara. En la superficie, residencia ruidosa de los patos, se suceden charcos espejeantes, cañaverales e islotes herbosos con pinos moribundos. Éste es el paraje al que los hermanos han decidido ir a cazar patos chillones, con la esperanza de obtener un rico botín. 07055
Bottom
07056
Top
Lauri återvände från Viertola och hade med sig pärlande brännvin som tappats på en tennflaska, de-las farsgubbes forna skogsflaska. Men utom brännvinet hade han med sig ett viktigt budskap från Metsola, som hetsade brödernas sinnen till allt eldigare iver. Han berättade att en björn slagit en av Viertolas bästa oxar och kände också till mordplatsen, som låg norrut från Impivaara på Viertolas mark, men nära Jukola skogsrå. Förbi detta ställe beslöt de nu färdas till Kourukärret och lämna hemmet först då dagen lutade mot kvällningen. De skulle kanske möta björnen, som vid solnedgången plägar gå och njuta resterna av det fällda bytet. Så hoppades de. Och när de spisat en mäktig middag och kvällen nalkades, begav de sig starkt utrustade i väg; de hade näverkontarna på ryggen och skarpa laddningar i bössorna. Sist stegade Lauri, ledande hundarna vid ett rep och bärande i konten sju kvarter brännvin. Man hade kommenderat honom att stanna ungefär trehundra steg från slaktfältet, och han skulle lossa Killi och Kiiski när han hörde skrik eller bössmällar. Han handlade också därefter; stannade i god tid vid en granrot för att avvakta händelserna. De andra klev närmare stället, där oxen blivit sargad, och fann den till hälften uppätna djurkroppen på den blodiga marken i en dyster grandunge. De gömde sig nu på lämpligt skotthåll bakom ett lågt men tätt snår, och beslöt sig för att vänta. Lauri volvió de Viertola con el aguardiente burbujeante en una botella de hojalata, la vieja cantimplora usada por su padre cuando iba a cazar. Pero no sólo trajo alcohol del reino de los bosques, sino también una importante noticia que excitó aún más la fogosa imaginación de los hermanos, y ella era que un oso había atacado a uno de los mejores bueyes de Viertola y sabía dónde se había producido la carnicería: al norte de Impivaara, en la heredad de Viertola, sí, justamente en un lugar colindante con los bosques de Jukola. Los hermanos tomaron entonces la decisión de pasar por allí en su expedición hacia las tierras pantanosas de Kouru y salir al caer la tarde. Si la suerte estaba de su parte, tal vez encontrarían el oso, que acostumbra volver a esa hora a darse otro festín con los restos de su presa. Tal era el deseo de los hermanos, los cuales, después de acabar su copiosa comida, y cuando comenzaba a declinar la tarde, salieron de la cabaña con las mochilas repletas y las escopetas cargadas. Lauri iba el último, conduciendo los perros y llevando las siete pintas de aguardiente en la mochila. Acordaron que él esperaría con los perros a trescientos pasos de los despojos del buey, y que soltaría a Killi y Kiiski apeñas oyera gritos o disparos. Obedeció Lauri, quien, sentándose bajo un abeto, esperó los acontecimientos, mientras sus hermanos se acercaban al lugar donde estaban los despojos del buey, al que encontraron en un sombrío bosque de abetos medio devorado sobre el suelo ensangrentado. Los hermanos se pusieron al acecho tras unos abetos jóvenes y compactos, a la distancia de un disparo. 07056
Bottom
07057
Top
Så förflöt en ganska lång stund. Men slutligen hördes från dälden ett stillsamt tassande och prassel i riset, och nu gissade man att kostgångaren var i antågande till måltiden. Så var det också fatt. Bland träden nalkades tyst och försiktigt en oherrans stor björn. Men han tycktes ha anat ugglor i mossen; ty fnysande och svängande med nosen stannade han redan på långt håll från sitt offer. Länge konstrade han, och slutligen syntes han liksom hågad att dra sig tillbaka, utan att närma sig männen inom skotthåll. I djupaste tystnad avvaktade bröderna hans göranden i gransnåret, tills slutligen Timo, utan att fästa sig vid de andras varnande åtbörder, på omvägar började smyga sig mot den ilskna fienden. Och nu, när han trodde sig vara tillräckligt nära björnen, avlossade han ett skott; men endast krutet rök upp i luften ur fänghålet utan att tända laddningen i röret. Argsint rusade nu björnen som en stor, mossbelupen, rullande sten mot mannen, som ofördröjligen kastade sig ned med ansiktet mot jorden, och där låg han utan att röra på sig. Besten luktade på honom, skubbade och luggade, gruvligen morrande och fnysande. Timos dödsstund hade väl varit inne, om icke Juhani skyndat till hans hjälp, avfyrande ett skott mot björnens ryggrad. Han vågade ej sikta lägre, med tanke på sin broder, som låg under vidundret. Men lodet träffade inte målet, åtminstone ej tillräckligt nära, för grandungens furste rusade än vildsintare mot Juhani, och lämnade Timo att böka i jorden. Då svängde Juhani, försvarande sitt liv, bösskolven mot bestens öppna käft, och en fruktansvärd drabbning var i antågande. Men nu sköt Tuomas, borrande i björnens lår ett eldigt lod. Då också han måste handla varsamt för sin broders skull, kunde han icke sikta mot huvudet eller bröstet, där såren säkrast blir dödsbringande. Men björnen kände dock nu bly i sin kropp, och blodet flöt ned för hans feta, runda skånk. Rasande, förskräckligt rytande rände han mot Tuomas, men fick ett så häftigt slag för pannan av mannens bössa, att han, ruskande på huvudet, stannade mitt i språnget. Och där stod nu fienderna för ett ögonblick, hotfullt blickande på varandra. Pasó un rato bastante largo. Finalmente, oyeron un leve ruido de pisadas y vieron que la maleza se agitaba. Era la señal de que el convidado acudía al festín. En efecto, un oso enorme apareció caminando con parsimonia y recelo entre los árboles. El animal parecía presentir el peligro, porque se detuvo lejos de su presa husmeando y moviendo la cabeza de un lado a otro. Vaciló largo rato y llegó un momento en que parecía que iba a retirarse sin ponerse al alcance de las escopetas. Los hermanos, siempre al acecho, contenían el aliento, pero Timo, sin hacer caso de las señales de los otros, que le indicaban que se estuviera quieto, salió de su escondite y, dando un rodeo, se acercó al oso. Cuando consideró que lo tenía a la distancia adecuada, disparó, pero sólo se inflamó la pólvora de la cazoleta sin prender en la carga. El oso, enfurecido, se precipitó contra el cazador como una enorme piedra musgosa que se despeña por una pendiente. Timo, instintivamente, se echó al suelo boca abajo y permaneció allí, inmóvil. La fiera lo olió, lo empujó y lo sacudió gruñendo de ira, y el muchacho habría exhalado su último aliento si Juhani, acudiendo rápidamente en su auxilio, no hubiera disparado contra el lomo del oso, no atreviéndose a apuntar más abajo por temor a herir a su hermano, que yacía bajo la fiera. Pero el tiro no acertó de pleno, porque el príncipe de los bosques se revolvió contra Juhani con más furia aún, abandonando a Timo, que siguió de bruces contra el suelo. Viéndose perdido, Juhani descargó un culatazo contra las fauces abiertas del animal, y ya se preveía una lucha a muerte cuando Tuomas apuntó su arma y acertó a dar al oso en una pata. Para no herir a su hermano, tampoco quiso apuntar a la cabeza o al costado, disparos que ocasionan más fácilmente la muerte. Pero el oso sintió el plomo en lo vivo y la sangre manó por la pata carnosa y peluda. Ciego de rabia y lanzando tremendos gruñidos, el animal se arrojó impetuosamente sobre Tuomas, y éste respondió con un formidable culatazo que obligó al oso a pararse en seco, sacudiendo la cabeza. Los dos rivales permanecieron inmóviles un instante, cruzándose miradas amenazadoras. 07057
Bottom
07058
Top
Men nu skyndade hundarna fram, närmade sig snabbt och ljudlöst som tvenne eldslågor; men när de hunnit till den lurviga björnen, uppstod ett ilsket spektakel. Killi gläfsade björnen rakt i skägget, hela tiden dock stående ett par steg åt sidan från honom. Men bakom honom stojade Kiiski, och tordes till och med stundom nafsa åt sig en liten beta från hans lårull. Han kastade sig dock ständigt kvickt åt sidan, när skogens honungstass som en svartgrå, väldig hö-vålm svängde sig mittemellan hundarna. Men slutligen, efter att ha gjort några misslyckade attacker mot sina plågoandar, tog björnen till flykten med de larmande hundarna tätt i fjäten. Los perros se acercaron rápidos como dos relámpagos, y al llegar junto a la arrogante fiera se produjo una espantosa algarabía. Killi lanzaba desaforados ladridos en los mismos hocicos del oso, aunque manteniéndose fuera de su alcance; Kiiski saltaba detrás y se envalentonaba hasta aventurarse a morder la pelambre del muslo, pero se apartaba a prudente distancia cada vez que la fiera se revolvía entre ellos como un montón de heno verdinegro. Por fin, cansado de lanzar ataques infructuosos contra sus atacantes, el oso inició la retirada perseguido por los perros y sus ladridos. 07058
Bottom
07059
Top
Allt detta hände särdeles snabbt och innan de övriga bröderna hunnit till stridsplatsen. Men Juhani och Tuomas laddade strax igen sina bössor, med hopp om att ännu en gång få fatt på björnen. Timo steg också så småningom upp och stirrade en stund omkring sig, liksom om han ej riktigt vetat var norr låg, från vilket håll vinden blåste. Häftigt förebrådde honom nu bröderna för hans dumdristighet, som kunde ha spillt flera mäns liv, och kanske ohjälpligt förstört jakten. Utan att yttra ett ord satt Timo på en tuva, borrade upp fänghålet och knackade med knivbaken flintan vassare. Och snart stod de alla åter färdiga att fortsätta jakten. La escena referida fue vista y no vista, concluyendo antes dé que los otros hermanos llegasen al lugar donde se desarrollaba. Juhani y Tuomas volvieron a cargar sus escopetas con la intención de alcanzar de nuevo al oso. Timo se levantó poco a poco, volviendo la cabeza de un lado a otro como si buscase el norte y la dirección en que soplaba el viento. Sus hermanos le riñeron agriamente por su inoportuno alarde de valentía, que había puesto en peligro su propia vida y la de todos, desperdiciando, además, lo que parecía una caza segura. Timo aguantó el pedrisco sin rechistar y siguió sentado sobre la hierba limpiando la cazoleta de su arma y afilando el pedernal con el dorso de su cuchillo. Y pronto estuvieron todos listos para reanudar la caza. 07059
Bottom
07060
Top
Allt fjärmare drog sig hundarnas skall, och bröderna började redan tänka att de knappast mera skulle nå sitt offer. Men efter en stund ljöd Killis och Kiiskis röster åter ljudligare, allt mera närmande sig, och synbarligen gjorde björnen nu sin vanliga rond, och var på väg till samma ställe från vilket han begett sig i väg. Bröderna ställde sig då på lämpliga platsci för att avvakta jakten som närmade sig. I en liten, gräsklädd glänta stod Simeoni och lite längre boi t från honom Lauri, bägge orörliga, stumma som std der. I full fart, så att marken ekade, nalkades björnen, blottande sitt öppna, svartröda gap. Mot Simeoni ilade den flämtande björnen. Mannen sköt, och honungstassen rullade runt i gräset, men steg åter upp, rusande mot skytten. Men då blixtrade Lauris bössa till, en hård smäll ekade runtomkring, och b jörnen låg livlös vid Lauris fötter. Där låg han, utan att röra en lem, och blodet flöt från huvudet och bröstet. Los ladridos de los perros fueron alejándose hasta hacerse inaudibles, y ya los hermanos dudaban de volver a encararse con su presa cuando, pasado un rato, los ladridos de Killi y Kiiski se hicieron más claros, como si el oso, después de dar su acostumbrado rodeo, se aproximase de nuevo al punto de partida. Los hermanos se apostaron a placer, arma al brazo, esperando la aparición del animal. Simeoni y Lauri, no muy lejos uno de otro, estaban en un pequeño claro herboso, inmóviles y mudos como estatuas. En esto el oso apareció lanzado, haciendo crujir el suelo y mostrando sus fauces de color rojo ennegrecido. El jadeante animal voló hacia Simeoni, que disparó. La fiera cayó, pero volvió a levantarse y acometió al cazador. Entonces el arma de Lauri lanzó un fogonazo, resonó un disparo, y el oso se desplomó a los pies de Simeoni, donde quedó silencioso, exánime, chorreando sangre de la cabeza y del costado. 07060
Bottom
07061
Top
Men bröderna samlades snart kring den fallna björnen, och den var en gammal och stor hanbjörn. Man såg nu, att hans huvud blivit genomborrat alldeles invid örat, och genomborrat var också hans bröst. Det förstnämnda såret, det visste alla, hade I auris lod åstadkommit; för ett kreatur, vars hjärna blivit genomborrad, stupar i ett nafs, och reser sig alilrig mera. Men förnöjda satt skyttarna kring sko-r.cns pälslurviga hjälte, beredande sig att hälla i sig ilråpsupen. Hundarna satt också nöjda och stolt blickande bredvid sin vedersakare. - Vacker var kvällen, vinden hade mojnat och solen sjönk i den mörka ödemarkens sköte. Det var skönt för bröderna ill rasta där i den ljuva aftonstunden, med den larmande och heta leken bakom sig. Los hermanos se agruparon pronto alrededor del oso abatido, un macho gordo y viejo. Observaron que tenía una herida que le atravesaba la cabeza por debajo de la oreja, y otra en el costado, y que la primera había sido causada por la bala de Lauri, porque un animal herido en el cerebro cae redondo y no vuelve a levantarse. Satisfechos, los hermanos se sentaron en corro alrededor de la hirsuta fiera, y se dispusieron a echar un trago para celebrar la matanza. Los perros, también contentos y con una noble mirada, se tumbaron junto al oso muerto. La tarde era hermosa, el viento se había calmado y el sol se hundía en los lejanos y sombríos bosques. Los hermanos gozaban del descanso en aquel ambiente apacible, ahora que la animada y ruidosa lucha había terminado. 07061
Bottom
07062
Top
Juhani: Den första supen må Lauri få. Han sköt «mi en karl, träffade spjuvern på det rätta stället, och björnen dråsade ner på sina labbar som höet för lien. I'ug dig en ordentlig jamare, gossen min! Juhani.—Sea para Lauri el primer trago. Ha tifado como un hombre, ha alcanzado al granuja justo en su punto débil, haciéndole caer patas arriba como hierba bajo la hoz. Anda, chico, dale un buen tiento. 07062
Bottom
07063
Top
Lauri: Ja, om också jag för en gångs skull skulle lialla en sup nedför halsen min. Lauri.—Preferiría enjuagarme sólo un poco el gaznate. 07063
Bottom
07064
Top
Juhani: Du första resans gosse på brännvinsstigen, m.m någon smak än, oskyldig som ett lamm. Juhani.—Venga ya. ¿Qué os parece este novato en materia de mistela? Todavía ignora a lo que sabe. Es inocente como un cordero. 07064
Bottom
07065
Top
Lauri: Smaken känner jag nog, vet att en fågel knappast smutsar mannen, men hur världen känns ullr en glad pojk svänger sig i fyllan, det vet jag sannerligen inte. Lauri.—Claro que sé a lo que sabe, lo suficiente para que nadie se me haga el gallito; pero lo que no sé es cómo le parece el mundo al alegre muchacho cuando se tambalea borracho imitando a los tontos que van dando trompicones. 07065
Bottom
07066
Top
Aapo: Betänk dig ett slag, Lauri, och hellre ville jag neka dig än bjuda. Aapo.—Piénsalo un poco, Lauri. Yo quisiera más bien desaconsejártelo que aconsejártelo. 07066
Bottom
07067
Top
Lauri: Här skall smakas! Lauri .—¡ Bebamos! 07067
Bottom
07068
Top
Aapo: Låt oss hoppas, att detta ej blir början till en fördärvlig sed. Aapo.—Pero confiemos que no se convierta en un vicio. 07068
Bottom
07069
Top
Lauri: Vad är det för struntprat? Tag här, eftersom vi har skäl att vara liksom lite på muntra sidan. Lauri.—¿A qué tanto parloteo? Bebe, hombre, que no nos faltan motivos para alegrarnos un poco. 07069
Bottom
07070
Top
Juhani: Där ligger ju vår nallepojke som en bättre hösäck, och räddade är nu flera nöts och hästars liv. Juhani.—Así es. Aquí yace el patrón como un montón de heno. ¡Y cuántas vacas y caballos habrán salvado la vida! 07070
Bottom
07071
Top
Timo: Jag tänker som så, att Viertolas herre nästa gång gratis stoppar brännvinsflaskan i vår barm, ett stop eller två. Timo.—No me cabe duda de que el amo de Viertola nos pondrá en el bosillo una botella de aguardiente gratis cuando nos vea; lo menos un litro o un par de ellos. 07071
Bottom
07072
Top
Juhani: Det vore bara rätt och tillbörligt, då vi räddat hans stora oxhop från odjuret där. Juhani.—Y no haría nada de más, porque hemos librado a su ganado de esta fiera. 07072
Bottom
07073
Top
Aapo: Nog är det en väldig oxhop; fyrtio stycken spjuthuvud. Sommarn lång har de sitt leverne både dag och natt i skogarna, men under vintern drar de all gödsel från herrgården ut till åkrarna. Men deras fria sommarliv i skogarna gör dem nästan vilda. Aapo.—Y que es una buena manada de bueyes... ¡nada menos que cuarenta cabezas! Todo el verano, día y noche, viven en los bosques, y durante el invierno acarrean a los sembrados el estiércol de la granja. Pero la vida libre que llevan el verano en los bosques les vuelve casi salvajes. 07073
Bottom
07074
Top
Juhani: Gud bevare alla från att hamna bland dem i hundars sällskap; de gör snart hackelse av såväl mannen som hans hundar. Låt oss minnas i vilken klämma Nikkilä råkade bland Honkamäkis oxar; stoi var mannens nöd fast ökens antal icke var så fruktansvärt som i Viertolas glosögda skock. För hundarnas skull, som i ett sådant trångmål alltid tyr sig till sin husbonde, skulle döden slutligen ha fått honom i sina klor, om ej ett stadigt ängsgärde råkat komma i vägen, vilket som en skyddande slottsmur äntligen satte stopp för oxarnas stormanlopp. Juhani.—¡Quiera Dios que no nos los encontremos con nuestros perros! Nos harían papilla a todos en un instante. Acordaos de lo negras que las pasó Nikkilá cuando se dio de manos a boca con los bueyes de Honkamáki; fue algo horrible, y eso que no eran tantos como los de Viertola. Y como resulta que en caso de apuro los perros buscan refugio al lado de su amo, sin duda el suyo la hubiese palmado de no haber tenido la suerte de encontrar un vallado resistente que frenó la embestida de los bueyes, como la muralla protectora de un castillo. 07074
Bottom
07075
Top
Aapo: Låt oss vara på vår vakt. Nyligen hörde jag liksom ett hest skrän därifrån backen. De är inte heller, skulle jag tro, långt från oss. - Men vad sysslat Eero med där bakom stenen? Aapo.—Sí, hay que andarse con cuidado. Acabo de oír un áspero bramido por la parte de aquel cerro. Me da la nariz que no andan lejos. Pero ¿qué hace Eero bajo esa piedra? 07075
Bottom
07076
Top
Eero: Det finns ju en utter här, här i urgröpningen under stenen. Eero.—Aquí hay una nutria, en el agujero debajo de la piedra. 07076
Bottom
07077
Top
Juhani: Kan det vara möjligt? Juhani.—Puede. 07077
Bottom
07078
Top
Eero: Så säkert. Fotspår leder in i öppningen, men Inga ut därifrån, efter vad jag kan se där i sanden. Eero.—Seguro; observo huellas de entrada, pero no veo en la arena ninguna de salida. 07078
Bottom
07079
Top
Aapo: Tag och visa de spåren för hundarna, så ser man nog på deras svansviftning om där finns inhy-singar. Aapo.—Hagamos que las huelan los perros; viéndoles mover el rabo, sabremos si hay huéspedes. 07079
Bottom
07080
Top
Juhani: Hit med er, Killi och Kiiski! Juhani.—¡Eh, aquí, Killi, Kiiski! 07080
Bottom
07081
Top
Tuomas: De har löpt sin kos igen, och troligen lunnit harspår. Tuomas.—Han desaparecido otra vez, y me parece que ahora andan detrás de una liebre. 07081
Bottom
07082
Top
Eero: Med samlade krafter häver vi nog upp den lillr stenen. Eero.—Si tiramos todos a la vez, conseguiremos levantar la piedra. 07082
Bottom
07083
Top
Tuomas: Vi har allt stökat för sämre saker än denna. Hit med yxan din, Juhani, och jag hugger här en stadig stör åt envar av oss, med vilka vi tillsammans lyfter upp stenen när våra hundar kommer tillbaka. Tuomas.—Por menos suda un hombre. Dame tu hacha, Juhani, que voy a cortar unas ramas fuertes y levantaremos la piedra cuando vuelvan los perros. 07083
Bottom
07084
Top
Så språkade de; och med Juhanis vassa yxa högg Tuomas åt varje man en hejare till stör, fyra av björk och tre av rönn. - Men plötsligt hörde de från skogen ett väldigt brak och dån, som tycktes närma sig dem med förskräcklig fart. Förundrade lyssnade bröderna på detta med störarna i näven, lyssnade och väntade vad som slutligen skulle uppenbara sig i skogen. Därifrån hördes ett elakt, oredigt bölande; däremellan kvinkade hundarna särdeles gällt; och snart uppenbarade sig en gräslig syn. Tio vredgade oxar störtade mot dem, fösande framför sig hundarna, som Ilydde för sitt liv, skyndande till männen. Men detta lick männens hår att resa sig på ända, och kalla kårar kilade längs ryggen på dem. Och utan att stanna i usade oxarna mot dem, böljande så att öronen gick i lås; man mötte dem med kraftiga slag, och så började en gruvlig lek. Med sina starka störar klämde bröderna till, klöv behornade huvuden, och redan låg tvenne oxar på fältet, sparkande med klövarna i vädret. Men bröderna hotades också av dödens käftar. Timo föll överända, och oxen böjde sig redan för att genomborra den under honom liggande mannens bröst; men då föll Tuomas' rönnstör tungt nedåt, föll och bröt ökets ryggrad. Högt stönande sjönk krittret livlöst till marken, och Timo var räddad. Också Aapo hotades av samma fördärv, men han åter räddades av Juhani och Eero. Kraftigt klubbade Juhani med stören oxen mellan hornen, medan Eero ryckte honom i svansen, sålunda förflyttande odjuret i rätt ställning, och snart nog låg också det på fältet, sparkande i vädret med sina klövar. 1 stridens vimmel förlorade Timo sin björkstör, men upptäckte snart Juhanis yxa i gräset; den fick han i näven och började dänga omkring sig med eldig våldsamhet. Han högg till höger, högg till vänster; gruvligen öppnade sig oxarnas magar och forsande flöt blod, vatten och lort ned på fältet. Så kämpade männen bleka om nosen i dödens käftar; och sitt bästa gjorde också hundarna, brukande sina tänder som järntänger mot oxarnas strupar. Hård var farten i larmet och tumultet, upp och ned svängde störarna, högt i luften flög oxarnas lösslitna horn, och brödernas hojtanden, hundarnas stoj och krittrens bölanden flöt samman till ett enda förfärande ljud. Así hablaron los hermanos. Tuomas preparó robustas ramas para todos con el hacha afilada de Juhani: cuatro de abedul y tres de serbal. Mas he aquí que, de pronto, les llegó del bosque un enorme estruendo que iba acercándose rápidamente. Asombrados, escucharon sujetando las trancas y esperando lo que no tardó en ofrecérseles a la vista. Se oyó un ruido confuso, inquietante; de vez en cuando los perros aullaban de miedo y, de pronto, algo terrible apareció: diez bueyes embravecidos se precipitaban hacia los hermanos persiguiendo a los perros que corrían hacia ellos. A los hermanos se les pusieron los pelos de punta y se les heló la sangre de pavor. Los bueyes venían lanzados a todo correr, soltando bramidos ensordecedores. El encuentro fue terrible. Los hermanos descargaban sus fuertes palos entre los terribles cuernos, y pronto dos bueyes se derrumbaron con las pezuñas al aire. Pero la muerte amenazaba también a los hermanos. Timo cayó al suelo en la lucha, y cuando un buey estaba a punto de cornearlo por el pecho, la rama de serbal de Tuomas cayó pesadamente sobre los lomos del animal, que, lanzando un bramido, cayó redondo. Timo estaba salvado. Lo mismo iba a sucederle a Aapo, pero la oportuna llegada de Juhani y Eero lo arrancaron del peligro, asestando el primero formidables golpes entre las astas del buey, mientras el segundo le tiraba de la cola para apartarle del sitio. Pronto el animal estuvo fuera de combate, agitando las patas en el aire. En la confusión de la lucha, Timo perdió su estaca de abedul, pero divisó en el suelo el hacha de Juhani y, empuñándola, empezó a descargar golpes a un lado y a otro, abriendo horribles boquetes en las panzas de los bueyes, de las que brotaba la sangre a chorros, que caía al suelo mezclada con agua y excrementos. Los hermanos, lívidos y desencajados, luchaban a brazo partido con la muerte, y los perros hacían por su parte cuanto podían, hincando sus colmillos en la papada de los bueyes. La pelea era cada vez más confusa y ruidosa: las estacas caían pesadamente y retumbaban; los cuernos, violentamente arrancados, saltaban por el aire; todo se mezclaba en tremendo bullicio: los gritos de los muchachos, los aullidos de los perros, los bramidos de los bueyes... 07084
Bottom
07085
Top
Men äntligen var striden till ända. Sju oxar låg livlösa på marken, tre av dem flydde, den ena med ett horn i behåll, den andra alldeles hornlös och den tredje på annat vis rådbråkad. Men bleka om nosen, med ögonen på skaft, stod bröderna på den blodiga marken. Rödflammig stod Timo med den blodiga, lortiga yxan i näven, stod där som en svedjeröjare. De kunde knappast fatta vad som hade skett. Allt tycktes dem som en ond dröm, när de tänkte på tumultet, som liksom en vild virvelvind hade närmat m|',. härjat ett ögonblick och sedan åter blivit till intet, förskräckta blickade de på bestarnas myckenhet, som nu låg framför dem på fältet: grandungens björn, i'iuvligt stor, och sju feta oxar. Hårda stötar hade de också själva fått pröva på, särskilt Aapo, Juhani och I uno; men de stod dock allihop alltjämt på benen. Där stod de, med störarna i nävarna, flämtade, svettades och bligade moltysta på varandra. Hasta que al fin concluyó la espantosa pelea. Siete bueyes quedaron tendidos sin vida, y los tres restantes huyeron, uno con un cuerno de menos, otro completamente desmochado, y el tercero muy malherido. Mortecinos, los ojos desorbitados, los hermanos se mantenían firmes en el suelo ensangrentado. Timo, sofocado y empuñando el hacha cubierta de sangre y tripas de buey, parecía un leñador preparando la artiga. No podían creerse lo ocurrido. Aquella lucha, sobrevenida como una formidable tempestad que de pronto había descargado sobre ellos toda su furia, parecíales una negra pesadilla. Pero allí estaban, contemplando con horror los animales que yacían a sus pies sobre la hierba teñida de sangre: el enorme oso de los bosques y siete robustos bueyes. Ninguno de los hermanos había salido sin señales de la lucha, especialmente Aapo, Juhani y Timo; pero todos estaban de pie, y allí permanecían con las estacas en la mano, sudorosos, jadeantes, mirándose fijamente y en silencio, con ojos abiertos y cansados. 07085
Bottom
07086
Top
Men de hann knappt pusta ut ett slag, innan en ny i .n a nalkades dem, flerdubbelt större än den förra. Virvelvinden följdes av en orkan. Det kändes nu som vili Idens ändalykt vore kommen. Fältet dånade som ' id en jordbävning, skogen brakade och ett förfärligt vt Al fyllde den lugna aftonluften, när trettio och tre vildsinta oxar närmade sig i fullt språng. Bröderna lyssnade till oväsendet med ögonen runda i skallen, lyssnade en stund alldeles orörliga, stumma som en lllnge schasad svinhjord, den där i buskaget vid likiins gärdsgårdshörn med slappt nedhängande i lyssnar, om förföljaren alltjämt skulle närma if. Så gjorde också bröderna, tills oxhopen störtade Ii.mi ur skogen. Då kastade de sina störar, fattade bössorna och flydde allt vad de förmådde med sina I dar, och råmande satte oxarna av i deras spår. Mot gärdsgården mellan Viertolas och Jukolas sko-|kii skyndade sig bröderna. De mötte en grund kogstjärn, ovanpå täckt av en grässkorpa; men de Inule ej tid att kringgå den, utan störtade vidare l’im>in tjärnen. Det hördes ett brus, när de skymdes av vattenstänk och dimma, men i samma ögonblick uppenbarade de sig igen. Deras språng påminde om månens gång på himlens blå ängder. Inte väjer han för molntappen, som vill spärra hans väg, men färdas obekymrad genom den, och klarare än förr stiger han åter ut. Och tryggt och högtidligt skrider han. Men Jukolas pojkar sprang som harar och vilda gumsar; ty faran rusade i deras fjät. Kom så ett gärde, starkt och nytt emot dem, och eldigt flög bröderna över det, men ett tjugotal steg på andra sidan stannade de i en öppen glänta för att se om detta stängsel kunde rädda dem. Den ursinniga, vilt larmande oxskocken närmade sig, det hördes ett hårt brak och grangärdet störtade samman, och nu var oxarna närmare bröderna än förr. Där sprängde man i väg över den ekande mon: männen och hundarna främst, och oxarna efter dem, råmande och uppsparkande torvor och dammande sand, liksom vinterstormen vrider snön som rök i höjden. Med häftig fart sprang bröderna och dödsskräcken borrade i deras bröst, för de trodde sig redan trampa sista stumpen av sin levnadsstig. Pero apenas habían recuperado el aliento cuando un nuevo peligro, aún más temible, se cernió sobre ellos. La ráfaga sería seguida por un huracán. Parecía llegado el fin del mundo. El suelo tembló como sacudido por un terremoto. Resonó el bosque y un ruido infernal rompió la quietud del crepúsculo. Treinta y tres bueyes enfurecidos se acercaban a todo correr. Los hermanos, con los ojos como platos, aguzaron los oídos y escucharon un rato completamente inmóviles, mudos como una piara de puercos que, acosados durante largo tiempo, escuchan con las orejas gachas, entre las matas de un seto vivo, si se acerca el perseguidor. Así permanecieron hasta el momento en que los bueyes salieron en manada del bosque. Entonces tiraron las estacas, cogieron las escopetas y, perseguidos por los bueyes, que no cesaban de bramar, se dieron a la fuga con los perros en dirección a la cerca que separa los bosques de Viertola de los de Jukola. Encontraron una charca de escasa profundida y con la superficie cubierta de hierba, y como no tenían tiempo para bordearla, se arrojaron a ella sin vacilar. Hubo ruidos de chapoteos y salpicaduras, mientras desaparecían en una nube de agua y de niebla, hasta que reaparecieron en el aire claro. Su carrera parecía la de la luna por las azules llanuras del cielo, que no se aparta ante una nube que le impide el paso, sino que la atraviesa sin inmutarse y reaparece más límpida aún al otro lado, continuando su camino segura y altiva. Pero los hijos de Jukola, espoleados por el miedo, corrían como liebres y carneros salvajes. Saltaron de un brinco una cerca nueva y sólida que les salió al encuentro y se detuvieron a unos veinte pasos de distancia, en campo abierto, para comprobar si aquel osbtáculo les protegería de la manada enfurecida que se acercaba lanzando mugidos. Pero no. Se oyó un espantoso crujir de maderas, y la valla de estacas de abeto cayó derribada estrepitosamente. Los bueyes se hallaban más cerca que nunca de los hermanos, que se lanzaron a correr con los perros por el descampado, seguidos, pisándoles los talones, por los astados, que bufaban y levantaban tempestades de arena, como el ventarrón invernal levanta ventiscas de nieve. Los hermanos corrían a toda velocidad, con el horror de la muerte en el alma, puesto que pensaban que aquél era el último trecho del camino de su vida. 07086
Bottom
07087
Top
Då hördes ett rop från Aapos mun: ”Kasta av er kontarna, men behåll bössorna!” Så yttrade han, och sex näverkontar damp strax ned till marken; den sjunde dinglade fortfarande på Lauris rygg; han ville ännu inte skiljas från den. Men det knepet båtade dem föga; för allt närmare nalkades dem det hemska stampet och vrålet. Men återigen hördes från Aapos läppar det bedrövligt tjutande ropet: ”Till Trollstenen, till Trollstenen!” Han syftade därmed på en sten, en väldig sten som stod i den dystra ödeskogen. I dess riktning skyndade bröderna, stod snart vid dess fot, och snabba som blixtar kilade såväl män som hundar upp på dess krön. Mossan flög långa vägar, när deras nävar nappade tag i stenhörnen; deras naglar högg starkare, säkrare och vassare än någon-sm lodjurets krumma klor. Så räddades de från en lusansfull död, men nog hade de varit nära dödens svalg. De hade knappt hunnit upp på stenen, innan oxhopen väsnades runtom dem, vrålande och bökan-de i jorden. Och denna sten, männens tillflyktsort, bestod av ett nästan fyrkantigt, famnshögt klippstycke, som låg i skogen ungefär trehundra steg från (jjllntans rand. Där satt nu bröderna, gruvligt flåsande och med svetten lackande efter galoppen undan den Ilskna döden. Förstummade, utan att yttra ett ord, Milt de en lång stund. Men slutligen öppnade Juhani sin mun. «¡Fuera los sacos y quedémonos con las escopetas!» Éste fue el grito que salió de la boca de Aapo, y al instante cayeron al suelo seis sacos, pues el séptimo seguía bailoteando sobre la espalda de Lauri, que no accedió a desprenderse de su carga. Pero de poco les sirvió la medida, porque el tremendo estrépito se oía cada vez más cerca. Y he aquí que de nuevo se impusieron los alaridos de Aapo: «¡A la Piedra del Diablo! ¡A la Piedra del Diablo!» Se refería a una piedra enormemente grande que se levantaba en el lúgubre bosque. Allí se dirigieron los hermanos, quienes pronto se encontraron en la base de roca, y tanto los hombres como los perros treparon a ella como centellas. Hincando las uñas en las quebraduras de la roca con más fuerza y ahínco que las corvas garras del lince, se encaramaron a ella haciendo volar las pellas de musgo. Los hermanos lograron así librarse de la terrible muerte... ¡pero qué cerca habían estado del agujero mortal! Apenas estuvieron en lo alto, los rodeó la manada de bueyes, mugiendo y escarbando el suelo con las pezuñas. La piedra, dentro del bosque, era un risco casi cuadrado, a unos dos metros del suelo y a unos trescientos pasos de la linde del erial. Se sentaron, sudorosos, sin aliento, extenuados por el esfuerzo de la mortal carrera, y allí permanecieron sin decir palabra, hasta que Juhani pudo hablar. 07087
Bottom
07088
Top
Juhani: Här är vi, bröder, och tackom vår lycka för ilei. För det var en marsch, som vi kommer att min-inis så länge det finns oxar i världen. Juhani.—Aquí estamos, hermanos, y demos gracias a la suerte por ello. ¡Vaya carretón! ¡Lo recordaremos mientras haya bueyes sobre la tierra! 07088
Bottom
07089
Top
Aapo: Här är vi, men hur skall vi komma härifrån? ( >xen är ett envist kräk, och de här är till på köpet illoin sig av ilska över sina kumpaners död, som de nu llerdubbelt vill hämnas på våra hundar. Aapo.—Sí, aquí estamos, pero me pregunto cómo saldremos. Los bueyes tienen la cabeza muy dura, y como además están furiosos por la matanza de sus compañeros, querrán tomarse venganza con creces en nuestros perros. 07089
Bottom
07090
Top
Juhani: Och vi skulle få oss en släng av samma slev. Juhani.—Todos correríamos la misma suerte. 07090
Bottom
07091
Top
Aapo: Om ej den här stenen vore så hög. Aapo.—Si no fuera por la milagrosa altura de esta piedra. 07091
Bottom
07092
Top
Inhani: Ja det var en välsignad sak för oss. Sannerligen! Som ekorrar, så flinkt klättrade vi upp. Juhani.—Y tú que lo digas. Nos recibió con los brazos abiertos y trepamos a ella como ardillas. 07092
Bottom
07093
Top
Eero: ”Och så tog vi oss en sup.” Eero.—«Y entonces nos sacudimos un lingotazo». 07093
Bottom
07094
Top
Juhani: Just så! Herran vare lov, att vi åtminstone lui i brännvin, om så skulle ske, att pojkarna finge lllia sig fasta här uppe. Juhani.—¡Eso es! Gracias a Dios, tendremos al menos aguardiente, si nos vemos obligados a ayunar. 07094
Bottom
07095
Top
Lauri: Jag släppte inte konten min, jag. Lauri.—¡Yo no tiré mi mochila! 07095
Bottom
07096
Top
Juhani: Dig vare också tack, min broder. Men ro Irum med din tennflaska, häv i dig en duktig sup och .illl den sedan i rullning. Nu är hjärtat i behov av lite styrkande medel. Juhani.—Gracias a ti también, querido hermano. Anda, saca la cantimplora, riégate el gaznate sin pasarte, y luego hazla correr. El corazón necesita algo que le anime. 07096
Bottom
07097
Top
Aapo: Men av den varan bör vi njuta försiktigt i ett så här farligt läge. Aapo.—Pero os advierto que en la grave situación en que nos hallamos, hay que usar con prudencia de este brebaje. 07097
Bottom
07098
Top
Juhani: En hälsosam påminnelse. Men tag nu en måttlig klunk. Juhani.—Buen consejo. Pero bebe al menos un trago razonable. 07098
Bottom
07099
Top
Aapo: Lagom är alltid bäst. Låt oss minnas: här har vi nu vårt läger och kanske för mera än en natt. Aapo.—La razón es siempre lo mejor. No olvidemos que la roca es nuestro lecho, y tal vez para más de una noche. 07099
Bottom
07100
Top
Juhani: Gud bevare oss för det! Jag hoppas, att hungern snart nog avlägsnar den där hornskogen ur vår åsyn. - Ja, här sitter vi som sju knallar i ödemarken, på den mossiga trollstenen. Men hur har det namnet egentligen kommit till? Juhani.—¡No lo quiera Dios! Supongo que el hambre alejará pronto de este bosque a los cornudos que nos cercan. ¿Sabéis lo que os digo? Que sobre esta piedra musgosa parecemos siete búhos en el páramo. Me pregunto de dónde le vendrá el nombre de «Piedra del Diablo». 07100
Bottom
07101
Top
Aapo: Av en underlig berättelse. Aapo.—Es una historia extraña. 07101
Bottom
07102
Top
Juhani: Nå berätta den då för oss så vi får tiden att gå. För här är ju berättelser på sin plats, berättelser och historier. Juhani.—¿Ah, sí? Pues cuéntanosla para matar el tiempo. Éste es un buen momento para cuentos e historias. 07102
Bottom
07103
Top
Och de fick sig till livs av Aapo följande berättelse om denna sten. Entonces Aapo contó a sus hermanos el cuento de la piedra. 07103
Bottom
07104
Top
I sitt slott på ett fjäll i Lappland bodde fordom en mäktig jättefurste, den främsta trollkarlen i Norden. Han ägde en ädel och vacker ren, oförlikneligt snabb till att löpa. Det fagra djuret begav sig en dag på vårvintern för att leka på skaren och strövade slutligen runtom hela Finland. Då skyndade mången bågskytt, efter att ha skådat den gyllenfärgade och ljusögda renen, att jaga den med sin härdade pil. Men ingen mäktade följa den, ty snart lämnade den långt efter sig en skidande man. - Slutligen hamnade den i Tavastland, där det fanns en ryktbar skidlöpare och träffsäker bågskytt. Denne kom nu jättens granna ren på spåren och började flinkt att jaga den, glidande på sina hala skidor med ett starkt armborst på axeln. Med vinande fart rände renen över den silliä drivan, men ännu snabbare ilade bågskytten i iless spår. Så löpte de länge såväl över öppna vidder som upp och ned för branta backar. Men slutligen började renen ansättas av trötthet; den flåsade redan iluktigt under flykten, dess fart minskades och allt ultimare nalkades mannen. Då skedde ett under, som man emellertid också förr sett hejda mången bågskytts pil. Plötsligt vände sig renen om och närmade sig sin förföljare med bönfallande uppsyn och fällande ymnigt flödande tårar. Men utan att betänka sig »illnde den obarmhärtige mannen i väg sin pil, genomborrade det ljuva djurets panna; och så föll Hiisis ren, färgande den vita snön röd med sitt blod. Había una vez en las montañas de Laponia un castillo en que habitaba un príncipe de los demonios, el más poderoso de los hechiceros del Norte. Poseía un hermoso reno de piernas incomparablemente veloces. Una mañana de primavera, el esbelto animal se lanzó a corretear por la nieve helada y empezó a recorrer toda Finlandia. Más de un arquero, al ver el reno de pelaje de oro y ojos claros, salió a perseguirlo con sus afiladas flechas; pero nadie lograba darle alcance porque, cuando el cazador, sobre sus esquís, estaba a punto de hacerlo, el animal desaparecía como por encanto ante sus mismos ojos. El reno llegó por fin a Háme, donde vivía un afamado arquero y hábil esquiador, el cual, presintiendo el paso del animal, salió tras su rastro, el gran arco a la espalda, deslizándose sobre la nieve con sus lisos esquís. El reno, más que correr, volaba sobre la superficie de la nieve, pero el cazador lo seguía más veloz si cabe. Cruzaron extensas llanuras, montes arriscados, alturas y valles, y así hasta que el reno empezó a dar señales de fatiga y sólo avanzaba penosamente. Poco a poco disminuía su velocidad, y el arquero se iba acercando implacablemente. Mas he aquí que entonces tuvo lugar un prodigio que luego se repetiría impidiendo disparar el arco a más de un cazador. El reno dio media vuelta y, dirigiéndose a su perseguidor con aire suplicante, comenzó a derramar gruesas lágrimas. El arquero, no obstante, inconmovible, disparó su flecha sin vacilar, atravesó la frente del hermoso animal, y el reno del diablo cayó, tiñendo con su sangre la blanca nieve. 07104
Bottom
07105
Top
Då kände Hiisi, där han traskade i det fjärran Noi ilens dystra dalar, plötsligt sitt hjärta vridas om neli visste strax, att hans gyllene fåle var i fara. Han kyndade upp till fjället, där hans slott stod, och böl jade med sin trollkikare sikta mot söder. Och då >u'b’ lian långt borta i en mörk grandunge sin ren, som, simmande i sitt blod, vred sig i dödsvånda; och han sity, också banemannen med triumferande uppsyn stå vid silt offer. Då förgrymmades han faseligen, ryckte 10*. en stor fyrkantig stenklump ur slottsmuren och ulllngde den högt i luften, så att den flög mot båg-skyllen i Tavastlands skogar. Med ett kraftigt brak in h dån ilade den karga stenen, i en väldig båge klyvande molnens blåsiga värld. Den steg upp mot lilmlakupan, och sjönk sedan åter, sjönk ned mot milen, och precis på skyttens skult föll den omätliga I Vidden, begravande mannen under sig för allan tid. Pero he aquí que, mientras el hechicero del castillo se paseaba por los oscuros valles del Norte lejano, siente una opresión en el corazón, anuncio del peligro en que se hallaba su dorado reno. Sube a la montaña sobre la que se alza su castillo y explora el Sur con su catalejo mágico. En un sombrío bosque de abetos ve al reno retorciéndose sobre su propia sangre en los estertores de la agonía, y ve también al ufano cazador inclinado sobre su víctima. Arrebatado por la cólera, el hechicero arranca de la muralla del castillo un enorme sillar y lo arroja a lo alto contra el cazador de los bosques de Hame. La enorme piedra atraviesa el aire como una ráfaga sonora y describe una gran curva a través del variable mundo de las nubes; sube hasta la bóveda del cielo y luego cae a tierra hacia el sur, aplastando al arquero, que queda sepultado bajo su mole hasta la consumación de los siglos. 07105
Bottom
07106
Top
Juhani: Och mannens död blev vår lycka. För var voir vi nu utan denna sten? Där i ödemarken skulle tinga som as, stackare. Juhani.—Mirad por dónde la muerte del arquero aquel ha sido nuestra salvación. Porque, ¿qué sería de nosotros sin esta piedra? Ya estaríamos con las tripas fuera y boca arriba por estos bosques de Dios, pobres de nosotros. 07106
Bottom
07107
Top
Tuomas: Men vi får nog tillräckligt också av del här. Det går jag i god för. Tuomas.—Pero se nos cansará el espinazo de estar aquí, os lo aseguro. 07107
Bottom
07108
Top
Juhani: Gud hjälpe oss i tid! Juhani.—¡Que Dios venga en nuestra ayuda antes que sea tarde! 07108
Bottom
07109
Top
Timo: Men här måste ju pojkarna också få sig en snark huller om buller på varandras nackar som svalungarna i boet sitt. Timo.—Si queremos echar una cabezada, aunque sólo sea una, tendremos que apiñarnos unos encima de otros como las golondrinas en el nido. 07109
Bottom
07110
Top
Aapo: Det går inte. Snart skulle ju en sömndruc-ken man ramla ned som byte åt oxarna. Därför bör alltid två av oss, en på var sida, vakta sin sovande broder. Aapo.—¡Nada de eso! Apenas el sueño nos atontara, correríamos el riesgo de caer rodando bajo las pezuñas de los bueyes. Esto es lo que vamos a hacer: dos de nosotros, uno a cada lado, vigilarán mientras los otros duermen. 07110
Bottom
07111
Top
Juhani: Ett förnuftigt råd: och låt oss noga följa det; här är vårt kvarter åtminstone för denna natt. Det ser vi alla av oxarnas tillrustningar. Där ligger ju tre satar redan och vräker sig på sina förbannade magar, pustande och idisslande, de jäklarna! - Men gå och lägg er, pojkar; jag och Aapo skall valla er ungefär till midnatt. Gå och lägg er, gå och lägg er. Herren välsigne er! Juhani.—He aquí un sabio consejo que haremos bien en seguir al pie de la letra. Es seguro que esta noche tendremos que pasarla aquí, a juzgar por lo que traman los bueyes, pues tres de esos malditos demonios se han acomodado ya panza en tierra, resoplando y rumiando. ¡Maldita sea! Bien, ahora disponeos a dormir a pierna suelta, hijos míos, que Aapo y yo velaremos vuestro sueño hasta medianoche. ¡Hala, a dormir! Que el Señor nos proteja de todo mal, muchachos. 07111
Bottom
07112
Top
Aapo: Ve oss stackare! Aapo.—¡Pobres de nosotros, sea como sea! 07112
Bottom
07113
Top
Simeoni: Ja, var har inte vi olyckliga hamnat. Simeoni.—¡Dónde nos vemos, desgraciados! 07113
Bottom
07114
Top
Juhani: I elände, i ett stort elände. Men gå och lägg er, välsigna era själar och kroppar och sov i Herrans namn. Juhani.—En un aprieto, en un gran aprieto. Pero, ea, dormios. Rezad por la salud de vuestras almas y de vuestros cuerpos, y dormios, en el nombre de Dios. 07114
Bottom
07115
Top
Så förflöt deras natt: tvenne vakade alltid, medan de övriga sov på den mossiga stenen; och lång var natten. Slutligen grydde dock morgonen, solen steg upp och höjde sig uppå himlen, men sig likt var fortfarande deras öde; alltjämt, omringande dem, gungade hornen kring Hiisis sten, och hungern kramade dem redan ganska duktigt. De trodde dock att samma obarmhärtiga gäst skulle utöva sin verkan också i oxarnas magar och slutligen tvinga dem atl söka sig till betesmarkerna. Så hoppades de, väntande på sina fienders avfärd. Men till sin förskräckelse märkte de snart, att det fanns nog med djurföda i skogens fuktiga starrgräs i stenens närhet. Det började nu oxarna lugnt att nafsa åt sig, utan att förflytta sig längre bort än att den mossiga stenen ständigt var mom synhåll för dem. Así pasaron la noche, de manera que mientras dos de los hermanos se mantenían en permanente vigilia, los demás descansaban sobre la piedra musgosa. Larga fue la noche, pero finalmente despuntó el alba. El sol se levantó en el horizonte y, sin embargo, la suerte de los hermanos seguía siendo la misma; los de cuernos curvos seguían acechando la piedra, y el hambre atormentába ya a los ocupantes, cuya única esperanza era que el mismo huésped visitara el estómago de los bueyes y acabara por desplazarlos a sus pastos. Con esta esperanza aguardaban la retirada del enemigo, pero pronto observaron, descorazonados, que los bueyes encontraban pasto en las jugosas juncias que crecían alrededor de la piedra. Los animales se pusieron a pacer tranquilamente, siempre sin alejarse de la piedra para no perderla de vista. 07115
Bottom
07116
Top
Juhani: De har inte den minsta tanke på att röra på skånkorna. De reder, tamme tusan, här sitt kvarter och sitt uppehälle ända tills vintern kommer. Juhani.—¡Se diría que van a echar raíces aquí, diablos! 07116
Bottom
07117
Top
Eero: De har fan i kroppen sin. Parece que han encontrado casa y mesa hasta el invierno. Eero.—¡Demonios de bichos! 07117
Bottom
07118
Top
Timo: Vad skulle här fattas dem? Skogen ger dem brtde mat och dryck; men torra mossan är vårt bröd och sovel. Timo.—Claro, a ellos poco les importa eternizarse aquí. El bosque les brinda bebida y comida, y nosotros, en cambio, no disponemos más que de musgo seco. 07118
Bottom
07119
Top
Simeoni: Men saken är den, att vi sitter här för vflra hundars skull. Jag fruktar, att vår enda utväg är ■ill offra Killi och Kiiski åt de ilskna tjurarna. Simeoni.—¡Los perros! ¡Los perros tienen la culpa de que nos veamos aquí colgados! Mucho me temo que la única forma de salvarnos sea arrojar a Killi y a Kiiski como ofrenda a los bueyes furiosos. 07119
Bottom
07120
Top
Juhani: Ett grymt råd. Juhani.—¡Un consejo atroz! 07120
Bottom
07121
Top
Aapo: Som vi inte följer i första rappet. Aapo.—Que no estamos dispuestos a seguir. 07121
Bottom
07122
Top
Juhani: Inte så länge Jukolas Juho står på sina ben. Juhani.—No, mientras a Juhani de Jukola le sostengan sus propias piernas. 07122
Bottom
07123
Top
luomas: Skulle vi rädda skinnet med att offra dom, som så många gånger räddat våra liv ur odju-tons mordlystna klor? Och vore det till någon nytta lör oss? Jag tvivlar. Tuomas.—¡Hasta ahí podíamos llegar! ¡Sacrificar a los perros cuando tantas veces nos han salvado de las garras mortales de las fieras! Y aun dudo que nos sirviera de algo. 07123
Bottom
07124
Top
Juhani: Det gör jag med. Efter att ha rivit sönder hundarna skulle oxarna där helt vackert börja vänta prt mera och mera kött att köra sina horn i. Det är visst. Juhani.—Y yo. Estos bueyes, después de hacer trizas a nuestros perros, seguirían esperando impávidos a enfilar otra cosa en sus cuernos. No me cabe duda. 07124
Bottom
07125
Top
Simeoni: Ja, ja, men vad skall vi hitta på, när Imngern riktigt börjar jama i magen? Simeoni.—Todo eso está muy bien; pero, ¿qué pasará cuando el hambre nos retuerza de veras las tripas? 07125
Bottom
07126
Top
Juhani: Den jamar till en början i vår magsäck, men därifrån flyger den snart som ett skott till det 1 lappande hjärtat, flyger som katten flyger i nacken prt den feta musen, och då kväses den karskaste man. I Iflrd, hård är mannens lott i denna dag. Vad skall vi lui la på? frågar också jag. Juhani.—El hambre empieza gruñendo en las tripas, luego salta al corazón palpitante como un gato a la nuca de una rata, y entonces el hombre de más aguante se da por vencido. Dura, muy dura es nuestra suerte. ¿Qué podríamos hacer, pregunto yo también? 07126
Bottom
07127
Top
Aapo: Låt oss samfällt ropa häftigt som med en mun; kanske hörs ljudet av någon som vandrar i skogen, eller törhända når det ända till Viertola och får mänskorna att grubbla över saken. Aapo.—A mí se me ocurre que si gritamos todos a la vez con todas nuestras fuerzas, tal vez alguien que pase por el bosque oiga el griterío, o quizá nuestras voces lleguen a Viertola y alerten a la gente. 07127
Bottom
07128
Top
Juhani: Den konsten tål att prövas. Juhani.—Creo que vale la pena intentarlo. 07128
Bottom
07129
Top
Timo: Låt oss skrika hårt. Timo.—Gritemos, pues, a pleno pulmón. 07129
Bottom
07130
Top
Juhani: Riktigt förbannat. Låt oss alla samtidigt klämma till med detta underverk till rop. Alla samtidigt, så verkar det bättre. Se så, nu stiger vi upp och håller oss redo. När jag för tredje gånger slår i hop labbarna, så ryter vi till, och ryter som sju karlar. - Ett, tu, tre! Juhani.—Como locos. Lancemos todos un formidable grito, un alarido estruendoso. Todos a un tiempo, para que el efecto sea más contundente. Así que de pie, y todos preparados. Cuando dé tres palmadas, todos a gritar hasta enronquecer como siete hombres. ¡Una, dos, tres! 07130
Bottom
07131
Top
De skrek allihop allt vad de orkade och samtidigt, så att det skrällde i stenen och marken runtom den, och självaste oxarna spratt till och flydde några steg bort från stenen. Men anskrämmeligt lät också de sju männens plötsliga tjut och det därpå följande hojtande skränet, i vilket hundarna dessutom stämde in med sitt ynkliga ylande. De sände i väg fem långa rop och skogen dånade och fjärran vältrade sig ekot. Men när de slutat med det femte och kraftigaste ropet, satte de sig åter ned för att pusta ett slag. Och när de vilat sig, gjorde de samma sak om igen, ropande sju gånger, och började sedan vänta på verkan av denna åtgärd. Med svartnade ansikten och rödsprängda ögon satt de på den mossbelupna stenen, och storligen pustade bälgarna i deras bröst. El bramido fue tan estruendoso que la piedra y el suelo sobre el que se erguía se estremecieron y hasta los mismos bueyes se asustaron y recularon algunos pasos. El brusco griterío de los hermanos resonó con espantosa fuerza y se extendió por el aire acompañado del triste gañir de los perros. Hasta cinco veces gritaron con gritos prolongados que retumbaron en el bosque y se esparcieron en lejanas oleadas. El último grito fue más fuerte aún, y después descansaron un instante para tomar aliento; después volvieron a gritar siete veces. Sentados luego sobre la piedra, el rostro amoratado, los ojos inyectados de sangre, el pecho palpitante, esperaron el resultado. 07131
Bottom
07132
Top
Juhani: Låt oss vänta på hur detta verkar, låt oss vänta. Nog är mänskorna tokiga, om de inte fattar, att en skara män skriker så blott i yttersta nöd. Låt oss vänta. Juhani.—Esperemos a ver qué pasa. O la gente está loca o tiene que comprender que un grupo de hombres no se lía a dar gritos como nosotros si no se encuentran en un gran apuro. Esperemos. 07132
Bottom
07133
Top
Eero: Men om inte detta oväsen är oss till hjälp, så hör vi sannerligen döden till. I väster sänker sig redan den andra dagens sol och rasande tilltar hungern. Eero.—Pero si este estruendo no nos sirve de nada, tendremos que resignarnos sin remedio a caer en la garras de la muerte. El sol declina por segunda vez hacia el ocaso, y el hambre no cesa en sus dentelladas. 07133
Bottom
07134
Top
Simeoni: Gud nåde oss! en natt och halvannan dag har förflutit sedan vi senast spisade. Simeoni.—¡Dios nos tenga de su mano! Ya hace una noche y día y medio que no probamos bocado. 07134
Bottom
07135
Top
Timo: Så är det. Lyss på knorrandet här i magen min, knorrandet och morrandet och lite pip till på köpet. Hårt är vårt öde. Timo.—Así es. Oíd cómo protestan, gruñen y hasta rechinan mis tripas. Es duro. 07135
Bottom
07136
Top
Juhani: Hårt, hårt; vi vet och tror det, när vi lyss på våra egna magar. Juhani.—Es duro, muy duro. Basta que cada cual escuche su estómago. 07136
Bottom
07137
Top
Simeoni: Lång är den hungrandes dag. Simeoni.—¡Largo es el día para el hambriento! 07137
Bottom
07138
Top
Timo: Ja, lång är den. Timo.—Sí, muy largo. 07138
Bottom
07139
Top
Juhani: Lång och dyster! Är också Aapos hjärna redan tom? Minns du inte något kråkkrax ens, något uggelprat som du kunde roa oss med, mens vi sitter på den här förskräckliga Hungerön. Juhani.—Largo y triste. ¿Pero ya no conserva nada Aapo en su memoria? ¿No recuerdas ninguna conseja del cuervo, ninguna anécdota del búho que poder contarnos en esta funesta isla del hambre? 07139
Bottom
07140
Top
Aapo: Visst minns jag en sägen, som hungern just nu får mig att tänka på; men den får oss ej att glömma vår kroppsliga spis, utan för en starkt till minnes såväl mat som dryck. Aapo.—Ahora que lo dices, acabo de recordar un cuento, pero no nos solucionará el alimento de nuestro cuerpo, sino, al contrario, nos hará recordar más aún la bebida y la comida. 07140
Bottom
07141
Top
Juhani: Du menar mannen i berget. Jag har hört den. Juhani.—¿Te refieres al hombre encerrado en la montaña? Ya conozco esa historia. 07141
Bottom
07142
Top
Timo: Men för mig är den något nytt; berätta den, hroder Aapo. Timo.—Pero yo no. Cuéntala, Aapo. 07142
Bottom
07143
Top
Simeoni: Berätta den, berätta på bara! Simeoni.—Vamos, cuéntala. 07143
Bottom
07144
Top
Aapo: Ja det är en historia om en man, en ädel l roshjälte, som någon tid satt fången i Impivaaras grottor, liksom fördom den där bleka jungfrun, men av annat skäl. Aapo.—Es la historia de un hombre, de un gran héroe de la fe que permaneció durante mucho tiempo emparedado en las cuevas de Impivaara, lo mismo que la Virgen Pálida, aunque otra era la razón. 07144
Bottom
07145
Top
Och följande historia förtalde Aapo dem: Y Aapo contó lo siguiente: 07145
Bottom
07146
Top
Förr i världen, när kristendomen och hedendomen ännu kämpade mot varandra i Tavastland, fanns i de omvändas skara en präktig man, from och ivrig i att utbreda den nya läran, som han också träget hyllade i skydd av Svea rikes vapenmakt. Men de harnesk-klädda hjältarna måste plötsligt förflytta sig härifrån till sitt hemland, och de kristna tavastlänningarna förföljdes på det grymmaste av sina hedniska bröder. Somliga av dem drabbades av en förfärlig död, somliga sökte rädda sig, flyende till skogarnas villande sköte, eller till bergens grottor eller annanstans. Till Impivaaras klyftor flyktade den nämnde fromme mannen, men hans förföljare, som hämndlystna följde i hans fotspår, upptäckte snart hans gömställe. ”Vargen må stängas in i sin egen lya!” skrek de elakt triumferande, murade grottmynningen hållbart igen och lämnade mannen att förgås i hunger och mörker. En otro tiempo, cuando el cristianismo y el paganismo estaban aún enfrentados en Háme, había entre los convertidos un hombre bueno, piadoso, que se dedicaba con todo entusiasmo a propagar las nuevas creencias, protegido por las armas del reino de Suecia. Pero los guerreros armados tuvieron que regresar de pronto a su país, y los cristianos de Háme fueron perseguidos brutalmente por sus hermanos paganos. Unos morían entre horribles suplicios, y otros, para librarse de la persecución, huían a los recónditos laberintos de los bosques solitarios, a las grutas de las montañas, y otros, en fin, váyase a saber dónde. El hombre piadoso se refugió en una caverna de Impivaara, pero sus enemigos, que estaban sedientos de venganza, descubrieron su refugio. «Encerremos al lobo en su madriguera», clamaron con diabólica alegría, y cerraron a cal y canto la entrada de la gruta, dejándole que muriera de hambre en las tinieblas. 07146
Bottom
07147
Top
Ett eländigt slut skulle nu ha drabbat mannen, men himlen gjorde åter ett under. Knappt hade dagsljusets sista skimmer försvunnit från grottans öppning, så fylldes allaredan den vita grottan av det underbaraste, silverskira sken; och så kunde mannen mitt i det kalla bergets hjärta njuta av en blid, himmelsk dager. Och inte nog med detta under. Ty se, plötsligt gröpte sig fram ur grottans golv en klar källa, vars vatten aldrig minskades hur mycket man än öste; och mannen hade alltså i sitt stengemak en ständigt frisk dryck. Men dessutom höjde sig vid källans rand ett vackert, grönskande träd, som bar de härligaste frukter, som aldrig tog slut hur man än plockade; och där hade mannen sin söta föda. Där levde han sina dagar, prisande Herren, där sov han sina nätter, drömmande om de sällas land. Och hans dag var som en sommardag, varm och klar, och hans natt en ljuvlig skymningstid. Så förflöt ett år, och som en flod strömmade i Tavastland de kristnas blod. Men när förföljelsens fasansfulla tidevarv hade löpt till ända och ute sken en skön septembermorgon, nåddes hjältens öron av hamrars och hjärnstörars buller från grottans igenmurade öppning. Genom det steniga fi iisot började slutligen dagern skymta fram, och i en blink försvann från grottan det underbara ljuset, såsom ock källan och det vid källans rand växande fruktbara trädet. El hombre encerrado hubiera tenido un cruel fin; pero el Cielo obró un nuevo milagro y, cuando la última claridad del día desapareció de la entrada de la caverna, el interior se inundó de una luz maravillosa y brillante como la plata, y el prisionero se vio envuelto en una suave claridad celeste. Mas no fue éste el único milagro, pues del suelo de la caverna brotó una fuente de agua viva, clara y abundante, que le proporcionó al hombre piadoso una bebida siempre fresca en su prisión rocosa. Luego, al pie mismo de la fuente, creció, verde y frondoso, un hermoso árbol cuyos sabrosos frutos se convirderon en alimento exquisito. Pasaba el hombre los días alabando al Señor y las noches soñando en el paraíso de los bienaventurados. Sus días eran semejantes a los días templados y claros del estío, y sus noches, a un suave crepúsculo. Transcurrió un año y la sangre de los cristianos corrió a raudales en Hame. Pero al cabo de ese año de horrible persecución, y mientras fuera de la caverna brillaba una hermosa mañana de septiembre, llegó a los oídos del prisionero un ruido de martillos y de hierros que machacaban en el muro de la entrada de la gruta. La luz del amanecer se filtró a través de la tapia derribada, y al instante desaparecieron de la gruta la fuente milagrosa y el árbol de deliciosos frutos. 07147
Bottom
07148
Top
Men vad åstadkom detta dån och stoj utanför t'iottans ingång? Jo, där stod en skara hedningar och mitt bland dem några kristna, som var fängslade med rep och dömda att dö av svält i bergets mörka innandöme. Och de kunde inte tänka annat än att samma Ode hade mött den man, som ett år tidigare blivit inlåst i samma grotta. Men till deras stora häpnad steg hjälten när grottan öppnades ut med förklarad, strålande panna. Och en röst, vars helga klang gick genom märg och ben, ekade ur hans mun: ”Varen välkomna, I vänner och bröder, var välkommen, du gyllne sol och brusande skog, välkommen!” Då föll skaran ned på knä framför honom, prisande den Gud som han trodde på och som räddat honom från en förfärlig död. Men med hög stämma förtalde mannen dem om de sköna underverk, som han upplevt i bergets sköte; och med en mun ropade folket till honom: "Döp oss med, döp också oss till tron på samma Gud!” Så ropade de till stor fröjd för mannen, och befriade ofördröjligt de dödsdömda från repen. Till bäckens strand steg så den fromme hjälten, följd av hopen som, avsägande sig hedendomen, lät döpa sig till Kristi tro. Men uppe på branten stod männen som ännu för en stund sedan var utsedda att offras, sjungande en lovsång till Honom, som hade räddat både dem själva och deras rättfärdige fader från en kvalfull död, och lett hedningarnas barn från mörkret till ljuset. Så sjöng de, blickande upp mot himlens höjd. ¿De dónde provenían aquellos ruidos y aquellos golpes en la entrada de la caverna? Una multitud de paganos rodeaba a un grupo de cristianos atados con cuerdas y condenados a morir de hambre en el seno oscuro de la montaña. ¿Quién podía imaginarse que el hombre que llevaba un año encerrado en aquella gruta no hubiera corrido la misma suerte? El estupor de los que le vieron salir de la caverna, con la cara iluminada y la frente radiante, fue indescriptible. Entonces oyeron la sonoridad sagrada de su voz y se estremecieron hasta la médula al oírle decir: «Salud, amigos y hermanos, salud, sol dorado y bosques rumorosos, ¡salud!» La muchedumbre cayó de rodillas ante el hombre piadoso, alabando al Dios en que él creía y que lo había salvado de una muerte horrible. Les contó en alta voz los prodigios que le habían sucedido en el seno de la montaña, y la multitud, arrebatada, exclamó con una sola voz: «¡Bautízanos, bautízanos en la fe de tu Dios!» Grande fue el gozo del hombre santo al oír las invocaciones de los paganos, quienes al momento desataron las cuerdas de los condenados a muerte. El héroe de la fe se adelantó entonces a orillas del riachuelo y la muchedumbre le siguió, abjuró del paganismo y se bautizó en la fe de Cristo. Los cristianos, destinados al martirio momentos antes, se agrupaban en la orilla cantando cantos de alabanzas al Cielo, que lo mismo que a su piadoso padre, les había librado de una muerte cruel y había abierto los ojos de los paganos a la luz. 07148
Bottom
07149
Top
Aapo: Så lyder sägnen om den fromme mannen. Aapo.—Éste es el cuento del hombre piadoso. 07149
Bottom
07150
Top
Juhani: Och hedningarnas döpelse skedde just på samma ställe vid bäcken, där vi nu har vår varggård. Juhani.—El bautizo de los paganos tuvo lugar precisamente en el tramo del riachuelo que pasa junto a la cerca que hemos hecho para los lobos. 07150
Bottom
07151
Top
Simeoni: Tron uträttar under. Jag är säker på den saken, att mannen i grottan inte hade någon källa eller något fruktbart träd och att inget för världsliga ögon synbart ljus upplyste hans kammare, men att en fast och orubblig tro tillfredsställde alla hans kroppsliga behov. Hans andes makt var hans friska källa, hans smakliga frukt och strålande ljus. Hur sade min forna vallarkamrat, Tervakoski-Tuomas? ”Äger du trons sköld och andens svärd, så kan du dansa polska till och med i djävlarnas sällskap.” Så föll den fromma gubbens ord. Simeoni.—La fe obra milagros. Apuesto que el hombre no tenía en la caverna ni fuente ni árbol y que su noche no estaba iluminada por ninguna luz que brilla para ojos mortales, sino que una fe firme y sólida satisfacía todas sus necesidades corporales. Es lo que decía Tuomas de Tervakoski, mi compañero de pastoreo: «Si tienes el escudo de la fe y la espada del espíritu, puedes ir a bailar al corro con los mismos diablos.» Así hablaba aquel piadoso anciano. 07151
Bottom
07152
Top
Juhani: Men en fullvuxen karls mage reder sig inte så värst länge med bara tron och tomt väder, inte 0111 den så ruttnade. Och jag kan svära på att han körde i sig också kraftigare kost än frukter och vatten. Det kräver en karls kropp, som vuxit och frodats med tillhjälp av kött och rågbröd. Jo, jo, man brukar berätta den historien också på ett annat vis. Man berättar, att fem svarta tjurhorn plötsligt uppenbarade sig för mannen på grottans vägg. När han nu vred på del första hornet, störtade därifrån vinande fram den bästa och klaraste sortens fabriksbrännvin, så mannen fick sin matsup som drog hans läppar i rynkor. Ur del andra hornet åter ryckte han åt sig alntals med mång-veckad, fet och varm svinkorv. Men ur det tredje pressade sig i en styv båge fram den bästa nyrågsgröt, och ur det fjärde surmjölk att skölja ned gröten med, en surmjölk så tjock som tjära. Och när han nu fyllt sin mage som en fästing, så öppnade han särdeles snabbi det femte hornet och därifrån halade han flinkt fram pikanell, den bästa sortens dansk rulltobak, som svällde i gossens kind lik en sugande blodigel. Behöver en ledig karl något bättre traktament? Juhani.—Pero el vientre de un hombre no se satisface durante mucho tiempo con la fe desnuda y el aire vacío; me jugaría el cuello. A mí me parece que ese buen hombre se llenaba la boca con manjares más suculentos que frutas y agua. Otros alimentos pide el cuerpo humano que se ha desarrollado a base de carne y de pan de centeno. Pero el caso es que también se cuenta esa historia de otra manera. Cuentan que brotaron de la pared de la caverna cinco negros cuernos de toro. Cuando el hombre abrió el primero, salió de él borbotando un delicioso y claro aguardiente que provocó muecas en los labios del bebedor. Del segundo cuerno sacó ristras de salchichas grasientas y calientes. El tercero le brindó una excelente papilla espesa; el cuarto, cuajarones de leche para sazonar la papilla, espesos como el alquitrán, y cuando se hubo atracado como una chinche, abrió el último cuerno y sacó tabaco para mascar, el célebre tabaco de rapé danés, que se hinchó en su carrillo como una sanguijuela que chupa. ¿Acaso un hombre ocioso puede aspirar a mejor agasajo? 07152
Bottom
07153
Top
Timo: Han var i himlen, han. Men vi då? Timo.—¡Él estaba en el cielo, pero no así nosotros! 07153
Bottom
07154
Top
Tuomas: Detta svider i mannens sinne. Tuomas.—Sólo de pensarlo me siento desfallecer. 07154
Bottom
07155
Top
Eero: Och gör pojken yr i skallen. Timo.—A mí me dan vahídos. 07155
Bottom
07156
Top
Juhani: Tusen riksdaler för en sådan måltid just nu! Tusen gånger tusen daler! Juhani.—¡Mil escudos daría por una comida semejante! ¡Mil veces mil escudos! 07156
Bottom
07157
Top
Simeoni: ”Veckad, fet, varm svinkorv!” Ja, vi sitter mitt i helvetet och hör berättas hur det i himlen glammas och spisas. Ack! Vad skall vi göra, bröder, vad skall vi göra? Simeoni.—«¡Salchichas grasientas y calientes!» Benito, ¿no? Estamos en pleno infierno y oímos contar cómo se disfruta y come en el cielo. ¿Qué vamos a hacer, qué vamos a hacer? 07157
Bottom
07158
Top
Eero: Låt oss tro, låt oss tro! Eero.—¡Nos alimentaremos con la fe! 07158
Bottom
07159
Top
Simeoni: Brukar du ännu hädiskt språk, ditt vidunder! Simeoni.—¡Monstruo! ¿Cómo puedes burlarte aún? 07159
Bottom
07160
Top
Eero: Bara ett sista pip, broder min, ett sista pip; tro mig. Snart faller jag suckande samman som en uttömd blåsa, en oxblåsa. Ack om här funnes ett varmbröd med smör på. Eero.—Es el último aliento, hermano, pues pronto me desmayaré soplando como una vejiga que se desinfla, una vejiga de buey. ¡Ah, si al menos tuviéramos un pan caliente untado con mantequilla! 07160
Bottom
07161
Top
Timo: Och på smöret ytterligare en jädrans fyll-korv. Timo.—¡Y dentro la salchicha más gorda del mundo! 07161
Bottom
07162
Top
Juhani: Ja bara här funnes sju varmbröd, sju skålpund smör och sju vid stockelden stekta korvar; se det bleve ett gästabud. Juhani.—Si tuviéramos siete panes tiernos y calientes, siete libras de mantequilla y siete salchichas asadas a un buen fuego de leña, ¡otro gallo nos cantara! 07162
Bottom
07163
Top
Eero: Blixt och dunder! Eero.—¡Maldita sea! 07163
Bottom
07164
Top
Timo: Mänskan borde alltid vara klok och ständigt lia i fickan lite salt i en stoppa. Saltet binder kraften och uppehåller livet i veckotal om man så inte har ens en mygga till frukost i tarmändan. Timo.—Si fuéramos prudentes, llevaríamos siempre en el bolsillo una bolsita de sal, que dicen que comprime las tripas y permite conservar la vida durante semanas, sin tomar ni pizca de alimento. 07164
Bottom
07165
Top
Juhani: Nå nå, gosse lilla! inte bärgar man sig så vilrst länge ens med salt. Juhani.—¡Hombre de Dios! Ni con sal irías muy lejos. 07165
Bottom
07166
Top
l'imo: Men Koivisto-Iisakki, den makalösa latmasken, ligger och vräker sig på Karkkulas bastulave Ilera veckor i sträck, utan en gnutta föda. Och tack vare vilka konster piper livhanken i gubben? Jo, den •.pjuvern suger på saltstoppan som en kläpp på sin mammas spenknapp. Timo.—Sin embargo, Iisakki de Koivisto, ese redomado vago, puede estarse tumbado en el desván de la sauna de Karkkula durante varios días de Dios sin probar una migaja. ¿Cómo le dura el hálito en el cuerpo? Sencillamente, porque el bribonazo chupa un trozo de sal como un niño de teta chupa el pecho de su padre. 07166
Bottom
07167
Top
Juhani: Ofta sitter han också som en kornknarr i byns rågåkrar, gnidande korn ur axen in i käften sin. - Men ser man på, kvällen är redan långt liden, men ingen hjälp hörs av från mänskovärlden, och häi spatserar fortfarande, spatserar runtom oss trettio och tre frustande djävlar. Men där stångas ju tvenne baddare. Kläm till bara, kläm till och kör hornen genom varandras pannor, kör så att hjärnorna sprutar på marken, så är vi av med två plågoandar. Se så där, så där! Så har vi här också lite nöje som tidsfördriv. - Just på det viset! och länge må denna lek vara med åtta benplogar plöjande jorden. Juhani.—Pero también se le ve a veces por los campos de centeno de la aldea arrancando espigas para quitarles el grano y llenarse la panza. Ay, fijaos cómo ya va bien entrada la noche sin que del mundo de los hombres nos llegue el menor socorro, mientras treinta y tres demonios rondan a nuestros pies sin dejar de bufar. Pero, ¿qué ven mis ojos? Eh, mirad esos malditos bichos que están liados a cornadas. ¡Hala! ¡Embestios con fuerza! ¡Eso es! ¡Duro! ¡A ver si os rompéis la testuz mutuamente hasta que os saquéis los sesos y... dos enemigos menos! ¡Muy bien! ¡Que siga la fiesta! ¡Así tendremos un poco de distracción para matar el tiempo! ¡Labrad la tierra con los ocho arados de hueso! 07167
Bottom
07168
Top
Tuomas: Kraftigt tampas där vitryggen och vithu vet. Tuomas.—Ese de lomo curvo y el de cabeza blanca se tiran unas cornadas que da miedo. 07168
Bottom
07169
Top
Juhani: Men vithuvudet vinner. Juhani.—Ganará Testablanca. 07169
Bottom
07170
Top
Tuomas: Vitryggen vinner. Tuomas.—¡Qué va; ganará Lomocurvo! 07170
Bottom
07171
Top
Juhani: Här är labben min, slå vad. Juhani.—¿Qué te apuestas? Choca mi mano. 07171
Bottom
07172
Top
Tuomas: Kör för det. Slå av du, Timo. Tuomas.—De acuerdo. Timo, tú serás el juez. 07172
Bottom
07173
Top
Juhani: Se där! Juhani.—De acuerdo. 07173
Bottom
07174
Top
Tuomas: Ett kvarter brännvin! Tuomas.—¿Va un cuartillo de aguardiente? 07174
Bottom
07175
Top
Juhani: Sagt som sagt. - Men låt oss titta, låt oss titta på bägge bjässarnas kämpalek. Nu vilar de lik som lite, panna mot panna. Juhani.—Va. Veamos, veamos cómo luchan nuestros dos campeones. Ahora se tantean un momento, frente contra frente. 07175
Bottom
07176
Top
Timo: Och knycker till bara så där sakteligen. Timo.—Y se empujan poco a poco. 07176
Bottom
07177
Top
Juhani: Men nu. Nu bättrar man på för full fart. Se så där Viten, mitt Vithuve, kör dina klövar stadigt i marken! Juhani.—¡Fíjate ahora cómo se embisten! ¡Duro con él, Testablanca! ¡Hinca bien las pezuñas en tierra! 07177
Bottom
07178
Top
Tuomas: Kör ännu stadigare du, min tappra Vitrygg. Så där ja! Tuomas.—¡Tú, Lomocurvo, híncalas con más firmeza aún! ¡Así, muy bien! 07178
Bottom
07179
Top
Juhani: Vithuvet, Vithuvet! Juhani.—¡Testablanca! ¡Testablanca! 07179
Bottom
07180
Top
Tuomas: Du min kraftiga Vitrygg med stål i pannan! Se så! Men lämna nu det eviga stretandet och kasta din gubbe åt fanders! Tuomas.—¡Anda con él, Lomocurvo, no te achiques! ¡Dale una testarada con todas tus fuerzas y manda al otro mundo a ese tipo de una vez! 07180
Bottom
07181
Top
Juhani: Viten! Fanken må klippa av dina horn! Flyr du din jäkel? Juhani.—¡Testablanca! ¡Así te arranque los cuernos el diablo! ¿Es que vas a ceder, blandengue, cobarde? 07181
Bottom
07182
Top
Tuomas: Harpasset är nog för honom. Tuomas.—Me parece que va a pegarse el piro. 07182
Bottom
07183
Top
Timo: Och den andra lunkar i väg efter honom av hara fanken. Hi, hi, hi! Timo.—Y el otro le persigue como un loco. ¡Me parto de risa! 07183
Bottom
07184
Top
Tuomas: Jahah, Juhani. Tuomas.—¿Qué me dices ahora, Juhani? 07184
Bottom
07185
Top
Juhani: Jag förlorade ett kvarter brännvin. Det skall du få när vi slipper ur knipan. Men när månne den dagen gryr? Ack! efter åtskilliga år händer det, alt man på jaktfogdens kommando släpar härifrån ett duktigt skräplass till byn och från byn till kyrkogården, släpar i väg med sju mäns skramlande och slamrande benrangel. Juhani.—He perdido un cuartillo de aguardiente. Te lo daré cuando hayamos salido de ésta. ¿Pero cuándo llegará ese día? ¡Ay! Dentro de unos años llevarán una carga de aquí al pueblo y del pueblo al cementerio. Al mando de nuestro guarda rural, trasladarán un montón de huesos tintineantes, los esqueletos de siete tíos. 07185
Bottom
07186
Top
Simeoni: Och så ändades vårt syndiga leverne. Simeoni.—Así acabará nuestra vida pecadora. 07186
Bottom
07187
Top
(Juhani: Så ändades vårt leverne.) Juhani.—Así acabará nuestra vida. 07187
Bottom
07188
Top
Timo: Ja så ändades det. Timo.—Así acabará. 07188
Bottom
07189
Top
Juhani: Ändades på ett eländigt sätt. Men öppna knuten din, Lauri, och låt alla få sig en jamare. Juhani.—Acabará de un modo lamentable. Pero abre tu saco, Lauri, y pásanos la cantimplora. 07189
Bottom
07190
Top
Aapo: Låt gå för denna gång, men vad som finns kvar av brännvinet må sparas tills nöden är störst. Aapo.—Vale por esta vez; pero tenemos que racionar el aguardiente para el último apuro. 07190
Bottom
07191
Top
Juhani: Vare det så. Men nu tar vi en rejäl sup, och srt ropar vi så det dundrar. Juhani.—Tienes toda la razón. Pero de momento vamos a echar un trago que nos permita gritar como un trombón. 07191
Bottom
07192
Top
När de fått sin sup, höjde de åter sina röster, alla löpande på samma gång. Ekot nådde till Viertola-logdens öra, där han traskade på ribacken, men han I.illude icke ropets betydelse, utan yttrade fasande lör sig själv: ”Det är råtrollet som ropar.” Men bröderna skrek fortfarande häftigt, spännande sina hakor upp mot himlen och med munnarna på vid gavel, sftsom drakar eller som fågelungarna i redet när de liör sin annalkande moders vingsus, skrek tio gånger. I >eh därefter satte de sig åter på sin mossiga plats med ett falnande hopp i hjärtat. Bebieron y gritaron todos a la vez hasta no poder más. El sonido llegó a oídos del guarda de Viertola, que pasaba por la colina del pajar. Pero el hombre, ignorando el sentido de aquellas voces, se dijo asustado: «Es el trasgo que merodea las lindes que grita a lo lejos.» Con el cuello alargado hacia el cielo, la boca desen cajada como fauces de dragones o pajaritos en el nido cuando sienten el batir de las alas maternales, los hermanos siguieron lanzando angustiosos gritos. Gritaron hasta diez veces, tras lo cual volvieron a sentarse en la piedra musgosa, mientras la esperanza se debilitaba en sus corazones. 07192
Bottom

kapitel 08 Capítulo

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan-|spa|-ita|-fra|-epo| (sv-es) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :Capítulo
Ladda för dig Sju bröder o Los siete hermanos: Booky| Akateeminen| Suomalainen| Amazon
08001
Top
Kommen är redan den tredje dagen då bröderna vistas på stenen, men fortfarande sitter de omringade av oxarna. Då och då förflyttar sig kräken lite längre bort, men alltid rör sig en och annan inom synhåll, med en brumning strax varskoende sina kumpaner om bröderna skulle söka fly från sin fångenskap. Där omkring dem nafsar nu en av oxarna skogsgräs i sig, krökande sin tunga, medan en annan idisslande och tungt pustande vilar på sin kullriga mage. Där gnabbas tvenne mellan lek och allvar, och runtomkring ekar smattret av deras horn. Men där åter tätt invid Trollstenens fot skrapar en av dem ilsket i jorden, och kastar argsint råmande mull och ris högt i luften. Så sölar de där till brödernas bleka ångest; ty på döden väntar redan Jukolas präktiga pojkar. - För en stund sedan har Lauri hävt i sin strupe en mäkta stor brännvinsklunk, och nu gör han det en gång till, vilket väcker de andras förundran och får dem atl allvarligt börja förmana honom. Hace ya tres días que los hermanos se refugiaron en la Piedra del Diablo huyendo de los bueyes. El asedio de éstos continúa. De vez en cuando, los animales se alejan un poco, pero siempre queda rondando alguno cerca de la piedra, que lanza un bramido de alarma cuando los hermanos intentan abandonarla. Muy cerca ramonea un buey retorciendo la lengua, mientras otro rumia tendido sobre las patas dando fuertes mugidos. No lejos riñen otros dos, entre bromas y veras, y el choque de sus cornamentas resuena por doquier. Al pie de la roca, otro buey escarba el suelo lanzando al aire tierra y broza, y bufando ferozmente. El caso es que allí permanecen los animales sin ánimo de moverse, para desesperación de los hermanos, que sólo esperan la muerte. Lauri, que acaba de echar un tiento a la cantimplora, vuelve a beber un buen trago, con gran sorpresa de los hermanos, que le regañan ásperamente. 08001
Bottom
08002
Top
Juhani: Vad fanken går åt dig? Juhani.—¿Pero es que te has vuelto loco? 08002
Bottom
08003
Top
Aapo: Ja vad tänker du på? Glöm inte att vi alla äi i samma klämma. Aapo.—¿En qué piensas? Ten en cuenta que todos estamos en el mismo aprieto. 08003
Bottom
08004
Top
Tuomas: Kom ihåg att vår boning inte är bredare än handflatan, så det gäller att röra sig försiktigt. Tuomas.—Piensa que nuestro albergue no tiene más que un palmo de ancho y que hemos de movernos con toda cautela. 08004
Bottom
08005
Top
Lauri: Din förbaskade karl! Lauri.—Esto es para volverse loco de rabia. 08005
Bottom
08006
Top
Aapo: Men det går inte an. Aapo.—¡No digas eso! 08006
Bottom
08007
Top
Lauri: Då må det gå åt fanders. Som en kvarnsten må slottet vårt snurra runt och kasta som byte åt kräken sju stycken olyckliga gossar. Snurra, sten, från östan till västan, och du skog runtom oss, snurra hän västan till östan! Helejä! Lauri.—¡Váyase todo al infierno! Que este castillo dé vueltas como rueda de molino y nos tire a los siete desgraciados bajo las patas de los bueyes. ¡Gira, roca, del este al oeste, y tú, bosque que nos rodeas, gira de oeste a este! ¡Así, así! 08007
Bottom
08008
Top
Juhani: Du är väl inte redan full, gosse? Juhani.—¿Ya estás borracho, hijo? 08008
Bottom
08009
Top
Lauri: Passar det sig att fråga? Vad kostar livet och världen? Inte ett mögligt öre. Flyge därför allt som damm och aska på vindarnas vägar. Hej hoppsan! Låt oss smaka på det här, mina hjärtebröder. Lauri.—Bonita pregunta. ¿Qué valen la vida y el mundo? Ni un centavo roñoso. ¡Así se convierta todo en polvo y ceniza, y se lo lleve el viento! ¡Zas! ¡Va por vosotros, hermanos de mi alma! 08009
Bottom
08010
Top
Aapo: Han är i fyllan. Ta kannan från honom! Aapo.—Está como una cuba. Tenemos que quitarle la cantimplora. 08010
Bottom
08011
Top
Lauri: Den lossnar inte så lätt. Kannan är min; jag släppte den ju inte att trampas av oxarna på mon. Men ni andra? Ack! ni ställde ju vackert edra kontar pä marken som eländiga zigenare, när länsmannens luissa smäller. Lauri.—¿Ah, sí? Pues os advierto que no va a ser un juego nada fácil. La cantimplora es mía, que por algo no la tiré a la pradera, donde los bueyes la hubieran pisoteado. En cambio, vosotros, ¿qué? No tuvisteis ningún empacho en tirar vuestros sacos al suelo como pobres gitanos cuando oyen los disparos del comisario. 08011
Bottom
08012
Top
Juhani: Hit med kannan! Juhani.—¡Venga la cantimplora! 08012
Bottom
08013
Top
Lauri: Kannan är min. Lauri.—Es mía. 08013
Bottom
08014
Top
Juhani: Men jag vill ta hand om den. Juhani.—Pero quiero guardarla yo. 08014
Bottom
08015
Top
Lauri: Vill du? Om du vill, så får du den mitt i planeten. Lauri.—Si la quieres tendrás que recogerla de tu cabeza, porque te la encasquetaré en ella. 08015
Bottom
08016
Top
Juhani: Tänker du börja slåss? Juhani.—¿Buscas camorra? 08016
Bottom
08017
Top
Lauri: Vill du, så skall inte det heller fattas. Men kära hiöder slåss ju inte. Låt oss alltså smaka på det här. Lauri.—Si la quieres, la tendrás. Pero entre hermanos que se quieren no están bien las riñas. Por lo tanto... ¡a vuestra salud! 08017
Bottom
08018
Top
Timo: Sup inte, Lauri. Timo.—No bebas, Lauri. 08018
Bottom
08019
Top
Juhani: Hit med kannan strax! Juhani.—¡Dame ahora mismo la cantimplora! 08019
Bottom
08020
Top
Lauri: Stryk skall du få. Vad månne du inbillar dig vnra? Lauri.—¡A ver si te sacudo un puñetazo! ¿Quién te has creído que eres? 08020
Bottom
08021
Top
Juhani: En syndig mänska, förvisso; men jag är Juhani.—Nada más que un pobre pecador. Pero también soy tu hermano mayor. 08021
Bottom
08022
Top
Lauri: Äldsta? Nå desto mera har du hunnit synda «x Ii desto mera stryk behöver du. Men skål! säger svensken. Lauri.—¿Mi hermano mayor, dices? Entonces has tenido más tiempo para pecar y con más razón te mereces una paliza. ¡Salud! ¡Skool!, como dice el sueco. 08022
Bottom
08023
Top
Tuomas: Du smakar inte en droppe. Tuomas.—¡Ni una gota! 08023
Bottom
08024
Top
Lauri: Tuomas tycker jag mycket om, Tuomas och l iero-liten. Men de andra där? Vad skall jag säga om dem? Lauri.—Mucho es lo que quiero a Tuomas y también al pequeño Eero. Pero, ¿qué decir de esos de allí? 08024
Bottom
08025
Top
Tuomas: Håll munnen din och hit med kannan! Se här, Juhani, lyft konten på ryggen och tag hand om brännvinet. Tuomas.—Calla la boca de una vez y dame la cantimplora. Toma, Juhani; échate el saco a la espalda y vigila el aguardiente. 08025
Bottom
08026
Top
Lauri: Blott du kan lirka med Lauri. Ja jag tycker om dig, dig och Eero-liten. Lauri.—Tú eres el único que puedes hacerme entrar en razón. Te quiero, y también te quiero a ti, pequeño Eero. 08026
Bottom
08027
Top
Tuomas: Tig! Tuomas.—¡Que te calles! 08027
Bottom
08028
Top
Lauri: Sickna karlar! Vad är Jukola-Jussi? En virrig tupp; en hornlös tjur. Lauri.—¡Vaya hombres! ¿Quién es Jussi de Jukola? Un gallo loco, un toro mocho. 08028
Bottom
08029
Top
Juhani: Håll käft med detsamma, så att ej mina öron hör något slikt en gång till. Juhani.—Cierra al punto la boca y que no vuelva yo a oírte nada semejante. 08029
Bottom
08030
Top
Lauri: ”Den som har öron till att höra, han höre”, predikar Aapo, den där Jukolas heliga Paulus. Lauri.—«El que tenga oídos, que oiga», predica Aapo, el San Pablo de Jukola. 08030
Bottom
08031
Top
Simeoni: Ve dig! Är du den forna redliga, allvarliga och ordnjugga gossen? Är du Lauri? En sådan däi lösmynt bängel? Simeoni.—¿Puede saberse qué te pasa? ¿Eres tú aquel muchacho tan sensato, tan serio y tan comedido en el hablar? ¿Eres realmente Lauri? ¡Lo que eres es un endemoniado malhablado! 08031
Bottom
08032
Top
Lauri: Nå du är ju också Simeoni, den mörmynta ”var hälsad-rabbi”. Lauri.—Pues anda que tú. ¿No eres acaso Simeoni, aquel meloso «Salve, Rabí»? 08032
Bottom
08033
Top
Simeoni: Det förlåter jag dig, ständigt samlande, ständigt glödande kol på din hjässa. Simeoni.—Bueno, te perdono, y siempre amontono carbones encendidos sobre tu cabeza. 08033
Bottom
08034
Top
Lauri: Drag åt helvetet, där finns kol! Lauri.—¡Vete al infierno, que allí hay carbón! 08034
Bottom
08035
Top
Simeoni: Du ogudaktiga! Simeoni.—¡Impío! 08035
Bottom
08036
Top
Timo: Ja det är liksom raggen skulle resa sig på min rygg. Timo.—Pone los pelos de punta. 08036
Bottom
08037
Top
Lauri: Vad bräker Timo, den där Jukolas blackög-da getabock? Lauri.—¿Qué masculla Timo, el cabrito de Jukola de ojos grises? 08037
Bottom
08038
Top
Timo: Låt gå för det. Getmjölk är ganska gott. Timo.—Bueno, bueno. La leche de cabra no es mala. Te agradezco el cumplido. 08038
Bottom
08039
Top
Lauri: Va? Lauri.—¿Eh? 08039
Bottom
08040
Top
Timo: Getmjölk är ganska gott. Och jag tackar dig för denna hedersbevisning: stor tack! Ja, där fick vi vår andel; stor tack! Men nu kommer du till andra sorters grejor. Titta på dina kelgrisar där, Tuomas och Eero, på dem där. Timo.—Digo que la leche de cabra no es mala y que te agradezco el cumplido. ¡Muchísimas gracias! Sí, todos la hemos bebido. ¡Muchísimas gracias! Pero pasemos a otro asunto: ahí tienes a tus niños mimados, Tuomas y Eero. 08040
Bottom
08041
Top
Lauri: Va? Lauri.—¿Eh? 08041
Bottom
08042
Top
Timo: Titta på dina kelgrisar, Tuomas och Eero, på dem där! Timo.—Que ahí tienes a tus niños mimados, Tuomas y Eero. 08042
Bottom
08043
Top
Lauri: Va? Lauri.—¿Eh? 08043
Bottom
08044
Top
Timo: Prästen språkar trenne gånger, men han får sin betalning. Timo.—Oye, el pastor lee tres veces las amonestaciones, pero le pagan por ello. 08044
Bottom
08045
Top
Lauri: ”Andra sorters grejor”, bräkte du. Men jag vet nog med vilka slags grejor jag jämför dem. Tu-omas-pojken där är en ädel yxa, trofast, manlig och stark, men min lilla Eero-parvel där är en liten, vass och klämmig täljyxa. Ja, han ”täljer”, täljer riktigt llinkt, kastar omkring sig små speglosor, den junkern. Lauri.—Tú has dicho «a otro asunto». Pero yo sé bien a qué compararlos. Tuomas es un hacha robusta, sólida, viril y potente; pero el pequeño Eero, enanito él, es una pequeña hacha de tallar, afilada y mordiente. Sí, él «talla», talla a lo fino, hace saltar astillas y dice palabritas que se meten muy adentro, el muy bribón. 08045
Bottom
08046
Top
Juhani: Bra! Men kallade du mig en virrig tupp? Juhani.—Bien. ¿Pero no me has llamado gallo loco? 08046
Bottom
08047
Top
Timo: Han kallade ju mig en getabock. Stor tack! Timo.—A mí me llegó a llamar cabrito. ¡Muchas gracias! 08047
Bottom
08048
Top
Lauri: Eero täljer, men han har en mans hjärta. Lauri.—Eero es un burlón, pero tiene un corazón que no le cabe en el pecho. 08048
Bottom
08049
Top
Juhani: Bra, bra! Men kallade du mig en virrig lupp? Juhani.—¿Pero no me has llamado gallo loco? 08049
Bottom
08050
Top
Lauri: Jag kallade dig dessutom en hornlös tjur. Lauri.—Sí, y hasta toro mocho. 08050
Bottom
08051
Top
Juhani: Ålräjt, bror, ålräjt. Juhani.—Bueno, bueno, hermano; bra, bra, como dice el sueco. 08051
Bottom
08052
Top
Timo: Håll dig lugn, Juho. Mig kallade han ju en getabock och jag tackar honom för den hederstiteln; lör geten är inget föraktat djur. Viertolas rödkindade Iröken, den där mamsell Lydia, dricker endast getmjölk, en vit gets mjölk, ingenting annat. Så är det. Timo.—¡Cálmate, Juhani! A mí me ha llamado cabrito y le agradezco título tan honroso, porque la cabra no es un animal despreciable. La señorita de las mejillas sonrosadas de Viertola, Lyydia, no bebe más que leche de cabra blanca, y nada más. ¡Para que veas! 08052
Bottom
08053
Top
Simeoni: Vore vi män om vi fäste oss vid en fyllhunds prat? Simeoni.—No seríamos hombres si tomásemos en serio las palabras de un borracho. 08053
Bottom
08054
Top
Lauri: Du en man? Du? Ack bror min! du skulle nllt ta till lipen om du såge något, som jäntorna lörresten inte plär visa slika mammasgossar som dig. Lauri.—¿Un hombre, tú? ¿Tú, mi pobre hermano? Te echarías a llorar amargamente si vieses algo que las muchachas no enseñan a los mentecatos como tú. 08054
Bottom
08055
Top
Juhani: Simeoni, Simeoni! nog smakade jag hellre på puukkokniven än sådana stygn. Juhani.—Ay, Simeoni, Simeoni; de verdad que preferiría recibir una puñalada antes que semejantes alfilerazos. 08055
Bottom
08056
Top
Simeoni: Nå, nå, på yttersta dagen får man visst se vem han stungit haver. Simeoni.—Bueno, bueno, «el día del Juicio mirarán al que traspasaron», como dice la Biblia. 08056
Bottom
08057
Top
Timo: Ja nog har du utmålat oss på alla de vis från en tupp till en yxstump; men vad är du själv då, om jag nu ställer dig mot väggen och gör dig en slug fråga. Timo.—Nos has comparado a toda clase de cosas, desde el gallo al hacha; pero sepamos qué eres tú mismo, si puedo preguntar sin rodeos y si se me permite ponerme quisquilloso. 08057
Bottom
08058
Top
Lauri: Jag är Lauri. Lauri.—Yo soy Lauri. 08058
Bottom
08059
Top
Timo: Så där ja, så där ja! Bara den snälla Lauri? Timo.—¡Vaya, vaya! El bueno de Lauri a secas. 08059
Bottom
08060
Top
Lauri: Den duktiga Lauri, ingenting annat, fast man nog velat kalla och beskriva mig på alla möjliga vis: en grävling, en drölig gräftare, knarrbroder och åtskilliga till. Hm! Från allas edra läppar har jag hört ett och annat liknande. Men i största stillhet har jag lagt undan allt här bakom örat. Nu skulle det roa mig att lite röra de samlade besparingarna, jag ville, tamme tusan! slunga riktigt rejäla plåtar mitt i pannan på er, och kasta varje man lik en agnsäck som byte ned till oxarna! Lauri.—Nada más que el estupendo Lauri, aunque me hayan aplicado otros nombres: tejón, rastrillador mecánico del famoso relojero Könni, refunfuñón y mil cosas más. ¡Hum! De vuestra boca he escuchado letanías enteras, y todo me lo he guardado entre las muelas sin rechistar; pero ahora quisiera derrochar parte del tesoro acumulado; ¡diablos!, quisiera estrellaros estas monedas en la frente y luego colgaros como sacos de harina en las astas de los bueyes.