Ajk kotisivu TwinBook o MainMenu

Aleksis Kivi: Seitsemän veljestä, (Elmer Diktonius: Sju bröder)
Aleksis Kivi: Syv brödre

kapitel 01 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
01001
Top
Jukola gård, i södra Tavastland, står på en nordlig backsluttning, nära Toukola by. Dess närmaste omgivning är ett stenigt fält, men nedanför det börjar åkrarna, på vilka, innan gården ännu råkat i förfall, en frodig gröda böljade. Bortom åkrarna finns en äng, klöverkantad, genomskuren av en mångbuktig bäck; och den gav rikligt med hö, innan den blev en betesplats för byns boskap. Annars hör till gården vida skogar, kärr och ödemarker, vilka tack vare framsyntheten hos hemmanets första grundare hade tillfallit den redan när man begick storskifte i forna tider. Då mottog Jukolas husbonn, som mera tänkte på sina efterkommandes förmån än sitt eget bästa, en av elden härjad skogslott och erhöll på det viset sju gånger mera än sina grannar. Men alla brandspår hade redan försvunnit från hans område och en tät skog vuxit i stället. Och detta är de sju bröders hem, vilkas levnadslopp jag nu skall skildra. Jukola gård, i Syd-Tavastland, ligger på en bakkeskråning imod nord, tæt ved landsbyen Toukola. De nærmeste omgivelser er en åben plads, oversået med sten, men et stykke længere nede begynder markerne, hvor der - inden gården gik i forfald - bølgede en frodig sæd. Hinsides markerne: en kløver-kantet eng, gennemskåret af en bæk, der bugter sig ud og ind ; en eng, som gav rigeligt med hø, inden den blev fælled for landsbyens kreaturer. Til gården hører desuden store skove, sumpe og ødemarker, som tak være den første grundlæggers prisværdige omtanke blev tildelt stedet allerede i længst forsvundne tider, da man udskiftede jorden. Manden på Jukola, der tænkte mere på sine efterkommeres fordel end på sit eget bedste, overtog dengang som sin andel et stykke skov, der var hærget af ilden og fik på den måde syv gange så megen jord som sine naboer. Men nu var ethvert spor af branden forsvundet fra hans område, og en tæt skov var vokset op overalt. - Sådan er de syv brødres hjem, de syv brødre hvis levnedsløb jeg nu skal skildre. 01001
Bottom
01002
Top
Brödernas namn från den äldsta till den yngsta är: Juhani, Tuomas, Aapo, Simeoni, Timo, Lauri och Eero. Av dem är Tuomas och Aapo ett tvillingpar och likaså Timo och Lauri. Juhani, den äldsta brodern, är tjugo och fem år gammal, men Eero, den yngsta av dem, har knappast skådat aderton solvarv. Deras kroppsbyggnad är bastant och axelbred, längden medelmåttig, utom Eeros, som ännu är särdeles kort. Längst av dem alla är Aapo, men visst icke den axelbredaste. Den sistnämnda förmånen och äran tillkommer Tuomas, som är riktigt berömd för sina axlars bredd. En säregenhet, som kännetecknar dem alla, är deras bruna hy och det styva, hampfärgade håret, vars strävhet särskilt hos Juhani är iögonenfallande. Brødrenes navne er, regnet fra den ældste til den yngste: Juhani, Tuomas, Aapo, Simeoni, Timo, Lauri og Eero. Af brødrene er Tuomas og Aapo tvillinger, og det samme gælder Timo og Lauri. Juhani, den ældste, er fem og tyve år gammel, mens Eero, den yngste af dem, knap nok har skuet atten solhverv. De er kraftigt byggede, brede over skuldrene og af middelstørrelse, bortset fra Eero, der endnu er temmelig lavstammet. Den højeste af dem er Aapo, der dog langt fra har de bredeste skuldre. Denne fordel og ære tilfalder Tuomas, der ligefrem er berømt for sine skuldres bredde. Et særligt kendetegn for dem alle er deres brune ansigtsfarve og det stive, hampeagtige hår, hvis stivhed er særlig iøjnefaldende for Juhanis vedkommende. 01002
Bottom
01003
Top
Deras far, som var en särdeles ivrig jägare, gick en bråd död till mötes, när han stred med en ilsken björn. Man hittade då dem bägge, såväl björnen som mannen, liggande döda bredvid varandra på det blodiga fältet. Mannen var svårliga sargad, men också vilddjurets strupe liksom dess bog var karvad av puuk-kokniven och dess bröst genomborrat av ett duktigt lod. Så slöt sina dagar den robuste mannen, som fällt flera än femtio björnar. - Men på grund av dessa jaktfärder försummade han stöket och arbetet på sin gård, som så småningom, utan förman som den var, råkade i förfall. Hans söner dög ej heller till att plöja och så; ty av sin far hade de ärvt samma starka iver att jaga skogens villebråd. De byggde fällor, giller-snaror och tjäder- och orrfållor till men för fåglar och harar. Därmed fördrev de tiden under sina pojkår, tills de började handskas med gevär och vågade närma sig björnen i ödemarken. Deres fader, som var en meget ivrig jæger, fik allerede i sin bedste alder en voldsom død, da han engang kæmpede med en rasende bjørn. Man fandt dem begge to, både bjørnen og manden, liggende livløse, side om side, på den blodplettede jord. Manden var svært medtaget, men også vilddyret havde dybe knivhug såvel i struben som i boven, og dets bryst var gennemboret af geværets skarpe skud. Således endte en kraftig mand sine dage, en mand, der havde dræbt mere end halvtredsindstyve bjørne. - Men på grund af disse jagtture forsømte han gårdens slid og slæb, så den efterhånden gik i forfald, fordi den manglede en husbonds faste hånd. Heller ikke hans sønner duede til at pløje og så; efter deres fader havde de nemlig arvet samme stærke lyst til at jage skovens vildt. De byggede fælder, satte snarer og doner og lavede faldgruber til fordærv for fugle og harer. Sådan fordrev de tiden i deres barndoms-dage, indtil de blev i stand til at bruge et gevær og turde nærme sig bjørnen i vildmarken. 01003
Bottom
01004
Top
Modern sökte nog både med tukt och förmaning göra dem flitiga och arbetsamma, men deras halsstar-righet gjorde styvt motstånd mot hennes försök. El-jes var hon en präktig kvinna; känt var hennes rättframma och redbara, kanske lite karska sinne. En präktig karl var också hennes bror, brödernas förträffliga morbror, som i sin ungdom som hurtig sjöman hade seglat på fjärran hav, sett många folk och städer; men slutligen förlorade han sin syn, blev helt blind, och levde sin ålderdoms mörka dagar i Jukola gård. Han berättade då ofta, medan han efter känseln täljde slevar, skedar, yxskaft, klappträn och andra nödvändiga husgeråd, historier och märkvärdiga ting för sina systersöner både från eget land och främmande riken, berättade också om under och händelser ur bibeln. Gossarna lyssnade andaktsfuilt till hans berättelser och gömde dem djupt i sitt minne. Men lika gärna lyssnade de icke på sin moders befallningar och förebråelser utan var särdeles ohörsamma, trots många risbastur. Ofta nog, när de märkte att en sådan bastu var i antågande, tog brödraskaran till schappen, härmed förorsakande såväl sin mor som andra bråk och bekymmer, och sålunda försämrande sin egen sak. Moderen prøvede både med formaninger og korporlige revselser at gøre dem flittige og arbejdsomme, men deres stædighed gjorde alle hendes anstrengelser forgæves. Hun var iøvrigt en fortræffelig kvinde, der var kendt for sit naturlige, ærlige — og måske lidt barske - væsen. Hendes broder, brødrenes fortræffelige morbroder, var også en storartet mand, der i sin ungdom som en kæk sømand havde sejlet på fjerne have og set mange folkeslag og byer; men til sidst mistede han sit syn, blev fuldstændig blind og tilbragte sin alderdoms mørke dage på Jukola. Mens han - udelukkende ledet af følesansen - sad og lavede sleve, skeer, økseskafter, klaptræer og andre nødvendige sager til husholdningen, fortalte han ofte sine søstersønner historier og skildrede mærkelige tildragelser, både fra deres eget land og fra fremmede riger; han fortalte også om mirakler og mærkelige ting i Bibelen. Alle drengene lyttede andægtigt til hans historier og gemte dem dybt i deres erindring. De hørte ikke slet så beredvilligt på deres moders befalinger og bebrejdelser, men vendte det døve øre til, selv om de tit og mange gange fik en dragt prygl. Når brødrene mærkede, at der lå klø i luften, tog de ofte benene på nakken og gjorde såvel deres moder som andre bekymrede og urolige, men derved forværrede de blot deres egen sag. 01004
Bottom
01005
Top
Här må berättas en händelse från brödernas barndom. De visste att under deras hemgårds ria fanns ett hönsbo, som ägdes av en gumma kallad Männistö-mor; hennes lilla stuga låg i en talldunge nära Jukola. En gång rann tanken på stekta ägg bröderna i hågen, och slutligen beslöt de roffa åt sig boets innehåll och fly till skogs för att njuta av sitt byte. De förverkligade också sitt beslut, tömde boet och drog enhälligt till skogs, sex bröder; Eero kravlade då ännu vid sin mors fötter. Men när de kom till en sorlande bäck i en mörk grandunge, tände de en eld på stranden, lindade äggen i trasor, blötte dem i vattnet och lade dem att stekas i den fräsande askan. Och när läckerheterna äntligen mognat, åt de en smaklig måltid och stegade därifrån nöjda åter hem. Men när de hunnit till hembacken möttes de av en orkan; ty deras gärning hade redan blivit uppdagad. Männistö-mor domderade och rasade, och arg i synen skyndade deras mor mot bröderna, med vinande piska i handen. Men pojkarna hade alls ingen lust att nalkas denna stormil, utan de vände om och flydde åter till skogens skydd, utan att fästa sig vid mor sins rop. Lad mig her skildre en begivenhed fra brødrenes barndom. De vidste, at der under gårdens lade var en hønseredc, som tilhørte en gammel kvinde, der blev kaldt »Fyrreskovskonen«, fordi hendes lille hus lå i en fyrreskov, tæt ved Jukola. Engang kom brødrene til at tænke på stegte æg. Til sidst besluttede de derfor at plyndre reden og drage ud i skoven og nyde deres bytte. De iværksatte også deres plan, tømte reden og drog til skovs i samlet flok, seks brødre i alt ; på det tidspunkt kravlede Eero endnu rundt ved sin moders fødder. Da de kom til en rislende bæk i en lille, mørk granskov, tændte de bål ved bækkens bred, viklede æggene ind i nogle klude, dyppede dem i vandet og lagde dem derefter i den sydende varme aske, for at de kunne blive stegt. Da lækkerierne omsider var modne til at fortæres, fik de sig et festligt måltid mad og vendte derefter veltilfredse hjem. Men da de nærmede sig de hjemlige omgivelser, blev de modtagel af et frygteligt uvejr; deres skurkestreg var nemlig allerede blevet opdaget. »Fyrreskovs-konen« rasede og regerede, og deres moder ilede dem i møde med mørke miner og en hvinende pisk i hånden. Men brødrene havde ikke i sinde at møde denne stormvind ; de vendte om og flygtede tilbage til den beskyttende skov uden at bryde sig om moderens råb. 01005
Bottom
01006
Top
Så förflöt en dag, förflöt ännu en annan, men rymlingarna hördes inte av; och deras bortovaro gjorde slutligen modern mycket orolig; och hennes ilska förvandlades snart till sorg och medlidandets tårar. Hon gick ut för att leta efter dem, sökte härs och tvärs i skogarna, men fann icke sina barn. Saken tycktes henne allt hemskare och fordrade slutligen att kronans män tog itu med den. Man sände bud till jaktfogden, som ofördröjligt sammankallade hela Toukola by och dess omgivning. Och nu begav sig en mängd såväl unga som gamla, kvinnor som män, ledda av jaktfogden, i ett långt led för att spana runtom i skogen. Den första dagen sökte de i de närmaste nejderna, men utan att finna vad de hoppats; den andra dagen förflyttade de sig längre bort, och när de steg upp på en hög backe, såg de i fjärran en rökpelare ringla sig upp i luften från bädden av ett kärr. De fastställde noggrant riktningen, från vilken röken steg, och ditåt fortsatte de sin färd. När de slutligen kommit närmare hörde de en låg röst som sjöng på följande vis: Der gik en dag; der gik endnu en dag, men man hørte ikke noget til flygtningene; deres udeblivelse gjorde omsider moderen meget ængstelig, og hendes vrede forvandlede sig snart til sorgens og medlidenhedens tårer. Hun gik ud for at lede efter dem og søgte på kryds og tværs i skovene uden dog at finde sine børn. Begivenheden antog efterhånden en stadig mere uhyggelig karakter, og til sidst måtte øvrighedens mænd tage sig af sagen. Man sendte bud efter jagtfogeden, der straks sammenkaldte folk fra landsbyen Toukola og dens nærmeste omegn. Under jagtfogedens ledelse drog nu hele skaren, unge og gamle, kvinder og mænd, gennem skoven i en lang kæde for at finde de forsvundne. Den første dag ledte de i nærheden uden dog at finde, hvad de havde håbet; næste dag drog de længere bort, og da de klatrede op på en høj bakke, så de i det fjerne, ved udkanten af en mose, en blå røgsøjle sno sig op mod himlen. De lagde nøje mærke til det sted, hvor røgen steg til vejrs og fortsatte så i den retning. Da de omsider kom nærmere, hørte de en stemme, der sang: 01006
Bottom
01007
Top
”Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken,
Bäcken gav oss nog med ved
Och ölet bjöds av näcken.”
Livet har vi førhen kendt
paa den anden side bækken.
Bække-træet har vi brændt,
Bæk-øl hældt i mavesækken.
01007
Bottom
01013
Top
Då gladde sig värdinnan på Jukola storligen, efter att ha hört sången, för hon igenkände sin son Juhanis röst. Och ofta ekade skogen av eldklubbans smällar; vilket allt tillkännagav för de letande att de nu närmade sig rymlingarnas läger. Så gav jaktfogden en befallning att omringa gossarna och sedan tyst närma sig dem, men att man dock borde stanna på ett visst avstånd från deras rastställe. Da Jukola-husmoderen hørte sangen, blev hun meget glad, for hun genkendte sin søn, Juhanis, stemme. Skoven genlød ofte af rungende kølleslag, og de søgende var derfor klar over, at de nu nærmede sig flygtningenes lejr. Så gav jagtfogeden ordre til, at man skulle omringe drengene og ganske lydløst rykke ind på livet af dem. Men man burde dog gøre holdt et lille stykke fra deres lejrplads. 01013
Bottom
01014
Top
Det skedde som han befallde. Och när skaran, som omringat bröderna från alla håll, hade närmat sig ungefär femtio steg, stannade den; och då uppenbarade sig följande syn: Vid foten av en sten hade byggts en liten granriskoja, vid vars dörr Juhani låg på en bädd av mossa, blickande upp mot molnen och sjungande. Ett par, tre famnar från kojan flammade en glad eld, och i dess kolglöd stekte Simeorti en med snara fångad orre till middagsmål. Aapo och Timo hade sotade ansikten - för de hade nyligen lekt blindbock och stekte nu rovor i den heta askan. Vid en liten lerpöl satt Lauri stum, förfärdigande lergökar, oxar och präktiga föl; och han hade redan en mäkta lång rad av dem på tork mot en mossig stock. Men Tuomas lät eldklubban smälla: spottade på en jordfast sten en fradgande klyscha, lade i den ett glödande kol, och på denna kastade han med all sin kraft en annan sten, och ett dån, ofta lika hårt som ett vanligt gevärsskott, ekade runtomkring, och en sotig rök virvlade fram mellan stenarna. Man gjorde, som han befalede. Og da skaren, der omringede brødrene fra alle sider, befandt sig i en afstand på henved halvtreds skridt, gjorde den holdt; og nu så den følgende syn: ved foden af en stor klippesten havde de bygget en lille hytte af granris, i hvis døråbning Juhani lå på et leje af mos, mens han stirrede op imod skyerne og sang. To-tre favne fra hytten brændte en munter ild, i hvis gløder Simeoni var i færd med at stege middagsmaden: en urfugl, de havde fanget i en snare. Aapo og Timo, der var helt havde lige leget blindebuk - stegte roer i sen varme aske. Lauri sad ved en lille ler-pyt og lavede, i tavshed, lerfløjter, okser og flotte føl; han havde allerede en lang række, der stod til tørre op ad en mosgroet træstamme. Men Tuomas larmede med ild-køllen: han spyttede en skummende klat spyt på en jordfast sten og lagde et glødende stykke trækul i klatten; derefter knaldede han med hele sin kraft en anden sten ovenpå; braget, der ofte var lige så voldsomt som et geværskud, rungede vidt omkring, og en sodsværtet røg hvirvlede op mellem stenene. 01014
Bottom
01015
Top
Juhani:
Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken...
Men fanken tar oss ändå slutligen här. Det är säkert som så, det, ni ungutterns pojkar.
JUHANI:
Livet har vi førhen kendt
paa den anden side bækken.
Men fanden henter os til sidst herude. Det er så sikkert som noget, I odder-unger!
01015
Bottom
01022
Top
Aapo: Det sade jag ju strax när vi tog till harpasset. Ve oss dårar! Stråtrövare och zigenare må på detta vis rumstera under bara himlen. AAPO: Det sagde jeg jo straks, da vi greb til harens våben. Ak, vi er nogle tåber! Lad ransmænd og zigøjnere leve på denne måde under åben himmel. 01021
Bottom
01023
Top
Timo: Guds himmel i alla fall. TIMO: Det er dog Guds himmel. 01022
Bottom
01024
Top
Aapo: Att bo här med vargar och med björnar. AAPO: At leve sammen med ulve og bjørne! 01023
Bottom
01025
Top
Tuomas: Och med Gud. TUOMAS: Og sammen med Gud. 01024
Bottom
01026
Top
Juhani: Rätt sagt, Tuomas! Med Gud och hans änglar. Ack! om vi nu kunde blicka med en salig själs och kropps öga, skulle vi tydligen skåda, hur en hel skara bevingade änglar omringat oss och hur självaste Gud som en gråhårs gubbe sitter just mitt bland oss här som vår käraste fader. JUIIANI: Rigtig, Tuomas! Sammen med Gud og hans engle. Åh, hvis vi nu havde øjne som en salig sjæl og krop, ville vi så let som ingenting kunne se, at vi var omgivet af en stor flok bevingede engle, og at Vorherre selv, gammel og gråhåret, sad midt iblandt os som en elsket fader. 01025
Bottom
01027
Top
Simeoni: Men vad tänker vår morstackare nu på? SIMEONI: Men hvad mon nu vor stakkels moder tænker på? 01026
Bottom
01028
Top
Tuomas: Hon ville allt mörbulta oss till stekta ro-vor, bara hon finge oss i sina klor. TUOMAS: Hun brænder efter at banke os sønder og sammen, så snart hun bare kan slå kloerne i os. 01027
Bottom
01029
Top
Juhani: Ja, gosse, det bleve allt en bastu! JUHANI: Ja, du, det blev en ordentlig gang prygl. 01028
Bottom
01030
Top
Tuomas: En bastu, en bastu! TUOMAS: Det er der ingen tvivl om. 01029
Bottom
01031
Top
Juhani: En gnistrande bastu! Ja, det vet du nog. JUHANI: En gnistrende gang klø. Det véd du. 01030
Bottom
01032
Top
Aapo: Det får vi ändå slutligen. AAPO: Det får vi jo alligevel før eller senere. 01031
Bottom
01033
Top
Simeoni: Naturligtvis. Därför är det bäst att gå och få den bastun och en gång slippa den här oxveckan. SIMEONI: Selvfølgelig. Så det bedste ville være at gå hen og tage de prygl og samtidig få en ende på denne okseuge. 01032
Bottom
01034
Top
Juhani: Men oxen plär knappast frivilligt spatsera till slaktbänken, bror min. JUHANI: Men, kære broder, en okse plejer da ikke frivilligt at traske til slagtebænken. 01033
Bottom
01035
Top
Aapo: Vad pladdrar du, pojke? Vintern nalkas och vi blev inte begåvade med en päls på nacken vid födseln. AAPO: Du vrøvler, knægt! Vinteren nærmer sig, og vi blev ikke født med en lodden pels på ryggen. 01034
Bottom
01036
Top
Simeoni: Då är det bara hemåt marsch! och få sig en bastu, och det med allt skäl, med allt skäl. SIMEONI: Så er det bare: hjemad march! og tage de tærsk. Det er sandelig velfortjent. 01035
Bottom
01037
Top
Juhani: Må vår rygg ändå sparas, bröder, sparas ännu några dygn till. Vi vet ju inte vilken räddnings-konst Gud uppfinner ännu under ett par, tre dagars lopp. Ja, här, här må vi fortfarande stoja: om dagarna där, runt elden i den gamla stubben, och på nätterna i gransriskojan, grymtande sida vid sida i en rad som griskultingarna på halmen. - Men vad säger Lauri-pojken där i lergropen? Vasa? Skall vi snällt gå och få oss en risbastu? JUHANI: Brødre, lad os skåne vore rygstykker, skåne dem endnu nogle døgn. Vi ved jo ikke, hvilken redning Gud finder for os i løbet af de kommende to-tre dage. Ja, her -her må vi stadig drive rundt; om dagen ved vort bål af brændeknuder og om natten i vor hytte af granris, mens vi grynter side om side i en lang række som spædgrise i halmen. - Men hvad siger du, Lauri, i dit lerhul? Hvad? Skal vi vandre skikkeligt hjem og få vores klø? 01036
Bottom
01038
Top
Lauri: Vi stannar väl här ännu. LAURI: Lad os blive her. 01037
Bottom
01039
Top
Juhani: Det anser ju också jag vara bäst. Just så! Men nog har du kritter där borta, så det förslår. JUHANI: Det mener jeg også er det bedste. Netop! - Men det var en vældig flok kreaturer, du har dér. 01038
Bottom
01040
Top
Tuomas: Den gossen har såväl kritter som fjäderfän. TUOMAS: Knægten har både kreaturer og fjerkræ. 01039
Bottom
01041
Top
Juhani: En väldig massa. Det bleve allt en riktig gökmakare av dig. JUHANI: En vældig flok. - Du kunne blive flink til at lave lerfløjter. 01040
Bottom
01042
Top
Tuomas: En riktig överdängare. TUOMAS: Et helt geni. 01041
Bottom
01043
Top
Juhani: En överdängare. - Vad är det för en ryssdocka som nu igen lossnar från dina labbar? JUHANI: Et virkeligt geni. - Hvad er det for en russisk kukkuk-figur, der nu kommer ud af dine næver? 01042
Bottom
01044
Top
Lauri: Det här är bara en sådan där liten pojk. LAURI: Det er bare sådan en lille dreng. 01043
Bottom
01045
Top
Juhani: Se på den där knattingen! JUIIANI: Se til den prås! 01044
Bottom
01046
Top
Tumoas: Gör pojkar som en hel karl. TUOMAS: Han laver jo drenge som et helt mandfolk. 01045
Bottom
01047
Top
Juhani: Pojkar som tjärvedsstubbar; och matar som en karl såväl pojkarna som hjordarna. - Men bröder, bröder, hiva skyndsamt middagen på bordet; för min mage börjar knorra. Lägg het mörja, lägg kokande mörja på rovans skinande rundel där. - Och vems tur är det nu att gå och stjäla rovor? JUHANI: Drenge, statelige som træstubbe; og han fodrer både drengene og kreaturerne som en mand. Men brødre, brødre, sæt middagsmaden på bordet i en hast, for min mave begynder at knurre. Læg aske, læg glohed aske på den skinnende roe dér. - Og hvis tur er det nu til at stjæle roer ? 01046
Bottom
01048
Top
Simeoni: Det är nog jag som igen måste begå syndens gärningar. SIMEONI: Det er mig, der skal begå denne syndige gerning. 01047
Bottom
01049
Top
Juhani: För att hålla oss vid liv nödgas vi snatta lite av andras ägodelar. Om detta är synd, så är det en av de minsta som begås på denna snöda jord. Och se, dör jag utan andra syndakruxar i min bok, så hindrar näppeligen denna lilla kråkfot mig från att hamna i ett lite bättre liv. Från den verkliga bröllopssalen skulle man snarligen snäsa ut mig, det tror jag nog, men alltid skulle man ge gossen någon portvakts-syssla, och redan det vore förskräckligt roligt. - Ja, låt oss tro på det viset, och låt oss sorglöst taga vad för gången ryms i vår magkupa. JUHANI: Vi er nødt til at rapse lidt af andres ejendele for at opretholde ly et. Hvis det er synd, så er det en af de mindste, som begås på denne usle jord. Og se - hvis jeg dør uden andre syndemærker i min bog, vil denne lille kragetå næppe hindre mig i at opnå et bedre liv. Jeg ville snart blive jaget ud af den egentlige bryllupssal, det tror jeg nok, men man ville vel give knægten arbejde som portner, og allerede det ville være vældig morsomt. - Ja, lad os bare tro det og uden bekymringer tage så meget som vor mavesæk kan rumme ad gangen. 01048
Bottom
01050
Top
Aapo: Men efter min mening är det tid på att vi lämnar Kuokkalas rovland och söker oss ett annat. Minskningen dag för dag får snart ägaren att vakta landet både natt och dag. AAPO: Men jeg mener, at vi nu bør lade Kuokkalas roemark være i fred og finde en anden. Når det svinder i beholdningen fra dag til dag, vil bondemanden snart give sig til at holde vagt ved sin mark, både nat og dag. 01049
Bottom
01051
Top
Jaktfogden: Ingen sorg för den planen mera, pojkspolingar, ingen sorg. Nå, nå, varför är ni så ängsliga? Titta nu: en skara skyddsänglar har i en hast omringat er. JAGTFOGEDEN: Den sag behøver I ikke at bekymre jer om mere, drenge, slet ikke. Nå, nå, hvorfor sådan et hastværk ? Se bare - en skare skytsengle har omringet jer i en fart. 01050
Bottom
01052
Top
Så talte fogden till bröderna, vilka illa skrämda störtade upp och började springa åt olika håll, men snart till sin förskräckelse märkte sig vara helt inneslutna. Då yttrade fogden åter: ”Ja ni är nog i not-varpet, era filurer, vackert i notvarpet från vilket ni inte slipper undan innan man er fjällat lite till minne, till ett litet minne åt er, för de fotbesvär ni förvållat oss, era filurer. Hitåt, mora, med er björkkvist, och giv dem med riktigt varm hand. Och sker det som så, att ni skulle möta motstånd, så finns här hjälpgummor åt er.” Nu följde en aga från moderns hand, som gick från man till man över hela pojkskocken; och ljudligt var larmet i Kuokkala skog. Moran använde också häftigt nog sitt ris, men jaktfogden försäkrade att de ändå fått en för mild bastu. Sådan sagde fogeden til brødrene, der yderst forskrækkede kom på benene og begyndte at løbe til hver sin side. Men de opdagede hurtigt, til deres store rædsel, at vejen var spærre! for dem overalt. Så sagde fogeden: »I sidder i fangegarnet nu, T slyngler, I sidder kønt i fangegarnet, og I kommer ikke ud, før I er blevet banket lidt til erindring, en lille erindring til jer på grund af de fod-kvaler, I liar forvoldt os, I slyngler. Kom herhen, mor, med birkeriset og giv dem en omgang med varm hånd. Og skulle det ske, at hun møder modstand, har hun jo nok af kvinder til hjælp.« Så fulgte revselsen fra moderens hånd; den gik fra mand til mand gennem hele drengeskaren, og stor var støjen i Kuokkalas skov. Moderen svang sit ris med iver, men fogeden forsikrede alligevel, at afstraffelsen havde været lidt for lemfældig. 01051
Bottom
01053
Top
Men när denna sista syssla blivit uträttad, begav de sig alla hemåt, likaså modern med sina söner. Hela vägen grälade och trätte hon på rymlingarna; och stormen bedarrade inte ens när de nått hemmet. Gumman bråkade fortfarande när hon beredde en måltid på hålstolen åt sina söner, hotande dem med en ny risbastu. Men när hon sett, hur hungergirigt de högg sina tänder i brödet och strömmingen, vände hon ansiktet bort från dem, i smyg borttorkande en tår från sin bruna, sträva kind. Da dette arbejde var overstået, begav de sig allesammen hjemad; også moderen og hendes sønner. Hun rasede hele vejen og skældte flygtningene ud; og stormen lagde sig ikke en gang, da de var kommet hjem. Selv da hun tilberedte et måltid for sine drenge på hulstolen, blev hun ved med at skælde ud og truede dem med en ny dragt prygl. Men da hun så, hvor grådigt de satte tænder i brødet og de saltede sild, vendte hun ansigtet væk fra dem og tørrede i smug en tåre bort fra sin brune og grove kind. 01052
Bottom
01054
Top
Så slutade gossarnas rymmarfärd. Och detta var den episod från deras barndomstid, till vilken jag gjorde en utflykt från min berättelse. Således endte brødrenes flugt. Og det var en episode fra deres barndoms dage, som jeg gjorde en afstikker til i min historie. 01053
Bottom
01055
Top
Till brödernas bästa förlustelser hörde också att slå trissa, i vilken lek de ännu i sin mandomsålder älskade att öva sig. Då stred de häftigt, delade i tvenne grupper, vardera gruppen strävande mot ett bestämt mål. Högt ljöd då skriandet, springadet och tumultet, och svetten flöt i floder från deras ansikten. Susande hoppade trissan längst vägen och studsade ofta från påken mot männens ansikten, så att somligas pannor, när de återvände från leken, var försedda med ett mäkta stort horn, eller kinden svullen som en semla. Så förflöt deras ungdomsdagar: om somrarna i skogarna eller på landsvägen kastande trissa, om vintrarna på ugnen i svettdrivande hetta. Det hørte til brødrenes bedste fornøjelse at spille trille, en leg som de endnu i deres manddom elskede at øve sig i. De kæmpede voldsomt, delt i to grupper, der begge stred sig frem mod et bestemt mål. Så hylede de højlydt, løb og tumlede af sted ; og sveden drev i stride strømme fra deres ansigter. Trillen hoppede hvinende hen ad vejen og slog ofte tilbage fra stokken og ramte mændene i ansigtet, så en eller flere af brødrene, når de kom hjem fra spillet, var prydet med et vældigt horn i panden eller havde en kind, der var opsvulmet som en hvedebolle. Således forløb deres ungdoms dage: om sommeren i skoven eller på landevejen, hvor de spillede trille; om vinteren oven på ovnen i den sveddrivende varme. 01054
Bottom
01056
Top
Men också bröderna märkte att tiderna förändrades. Det hände saker, som fick dem att mera än förr minnas morgondagen och lite rucka på sina tidigare vanor. - Deras mor hade dött, och en av dem skulle nu övertaga husbondskapet, hindra gården från att helt och hållet råka i förfall och sköta om betalningen av kronoutskylderna, som i förhållande till Jukolas vida marker och skogar ändå ej var så värst stora. Men stök och görslor finns alltid på en förfallen gård. Till råga på allt detta kom ännu, att socknens nya prost i all sin tjänsteutövning var en fruktansvärt sträng man. Särskilt obarmhärtig var han mot latläsare, brukande mot dem alla möjliga konster, också dömande dem att sitta i fotstocken. Sålunda hade han också fäst sitt skarpa öga på Jukolas pojkar. Riktigt genom en nämndeman hade han gett dem en sträng befallning, att de snabbare än vanligt skulle praktisera sig till klockarn för att lära sig läsa. - Sittande i hemmets rymliga stuga en afton på sensommaren med dessa omständigheter i minnet, språkade bröderna med varandra på följande vis: Men selv brødrene mærkede omsider, at tiderne forandrede sig. Der skete forskellige ting, som tvang dem til at tænke mere på dagen i morgen end forhen og i nogen grad ændre deres vaner. - Deres moder var død, og en af dem skulle overtage husbondens værdighed, forhindre at gården gik helt i forfald og betale statsskatterne, der i forhold til Jukolas vidstrakte marker og skove ikke var synderligt store. Men på en forfalden gård er der altid nok af slid og slæb. Dertil kom, at sognets nye præst var en forfærdelig streng mand i udøvelsen af sin embedsgerning. Han var især ubarmhjertig over for dovne elever, brugte alle midler imod dem og domte dem endogså til at sidde i fodstokken. Hans skarpe blik var nu også faldet på Jukola-brødrene. På fuldstændig korrekt vis havde han ved hjælp af en meddomsmand givet dem strenge ordrer til hurtigere end ellers at indfinde sig hos klokkeren for at lære at læse. Med disse bekymringer i tankerne sad brødrene en sensommeraften i gårdens store stue og snakkede sammen på følgende måde: 01055
Bottom
01057
Top
Aapo: Jag säger som då: detta vilda liv går ej för sig, utan bringar slutligen med sig förstörelse och fördärv. Bröder, andra sätt och fasoner, om vi önskar lycka och frid. AAPO: Jeg siger som så - dette vilde liv går ikke an; det ender til sidst med ødelæggelse og fordærv. Brødre! andre skikke og manerer, hvis vi ønsker lykke og fred. 01056
Bottom
01058
Top
Juhani: Du språkar rätt, det kan jag inte förneka. JUHANI: Du taler sandt, det vil jeg ikke nægte. 01057
Bottom
01059
Top
Simeoni: Gud bättre! hejdlöst, förvildat har vårt liv varit till denna dag. SIMEONI: Gud bedre det! Vort liv har været vildt og tøjlesløst indtil denne dag. 01058
Bottom
01060
Top
Timo: Nog finns det liv i detta liv och värld i världen. Om det kostar, så smakar det. Åhåja! TIMO: Der findes liv i dette liv og en verden i denne verden. Vel, man må tage modgang med medgang. Åh, ja! 01059
Bottom
01061
Top
Juhani: För våldsamt, eller rättare sagt, för vårdslöst har vi levat, det kan inte förnekas. Låt oss dock minnas: ”ungdom och dårskap, ålderdom och klokskap.” JUHANI: Vi har levet lidt for vildt eller rettere sagt for tankeløst, det kan ikke nægtes. Lad os dog ikke glemme: »ungdom og dårskab, alderdom og visdom«. 01060
Bottom
01062
Top
Aapo: Men det är redan tid på att klokna till, tid på att ställa alla lustar och begärelser under förnuftets ok och framförallt odla det, som bringar nytta, men inte det som smakar sötast. Må vi ofördröjligen börja bygga vår gård i hedervärt skick igen! AAPO: Men nu er det på tide at blive klogere, det er på tide at lægge alle vore lyster og begær under forstandens åg og frem for alt gøre det, der gavner os og ikke det, der har den sødeste smag. Vi må straks gå i gang med at sætte vor gård i forsvarlig stand igen! 01061
Bottom
01063
Top
Juhani: Rätt sagt! Först må vi taga itu med gödseln liksom tordyvlar och må det smälla i granrisstocken bak Jukolas knutar från morgon till kväll; och boskapen, en präktig boskap må också för sin del skänka dynga till uppbyggandet; och må i vår fålla höja sig högar lika resliga som de gyllne murar kring kungens slott. Så skall vi göra. Nästa måndag börjar vi. Och ända från grunden. JUHANI: Vel talt! Lad os først gå løs på gødningen som skarnbasser; og gid Jukola-gårdens vægge må runge af øksehug fra morgen til aften. Kreaturerne, de prægtige kreaturer, lad dem også yde, hvad de kan, for at øge bunken, og gid møgdyngerne i vor fold må knejse så højt som de gyldne mure omkring kongens slot. Ja, sådan gør vi! Næste mandag begynder vi; og lige fra grunden. 01062
Bottom
01064
Top
Aapo: Varför ej redan i morgon? AAPO: Hvorfor ikke allerede i morgen ? 01063
Bottom
01065
Top
Juhani: Först nästa måndag. Det skadar ju inte att funderingsvägen låta saken mogna. Ja, vare sagt som så: nästa måndag. JUHANI: Først næste mandag. Det skader ikke at tænke over sagen og lade den modnes lidt. Som sagt altså: næste mandag. 01064
Bottom
01066
Top
Aapo: Men en paragraf bör vi genast avhandla. Så är det fatt: Om vi önskar ordning och stadga i vårt hushåll, så vare en av oss förman och husbonn. Vi vet, att denna rätt och plikt tillfaller Juhani såväl på grund av hans förstfödslorätt som vår mors bestämmelse. AAPO: Men der er en ting, vi straks bør klare. Sagen er den: hvis vi ønsker orden og fasthed i vor husførelse, så lad en af os være husbond og herre. Vi ved, at denne ret og pligt tilfalder Juhani, både på grund af hans førstefødselsret og vor moders bestemmelse. 01065
Bottom
01067
Top
Juhani: Ja, ja, den rätten, makten och myndigheten är min! JUHANI: Ja, den ret, magt og myndighed er min! 01066
Bottom
01068
Top
Aapo: Men se till, att du försonligt brukar den och till gemensam nytta. AAPO: Men sørg nu for at anvende den på forsonlig vis og til fordel for os alle. 01067
Bottom
01069
Top
Juhani: Jag skall försöka göra mitt bästa. Blott ni ville lyda utan stryk och piska! Men mitt bästa försöker jag göra. JUHANI: Jeg skal gøre mit bedste. Hvis I dog bare ville adlyde mig uden prygl og pisk! Men jeg skal gøre mit bedste. 01068
Bottom
01070
Top
Aapo: Piska? AAPO: Pisk? 01069
Bottom
01071
Top
Juhani: Om så behövs, ser du. JUHANI: Ja, hvis det bliver nødvendigt, ser du. 01070
Bottom
01072
Top
Tuomas: Tala till dina hundar om piskan. TUOMAS: Tal du til dine hunde om pisken. 01071
Bottom
01073
Top
Timo: Inte uppmjukar du mina ryggmarker, aldrig i världen; det må lagens och rättens färla göra, om min rygg har skäl att klia. TIMO: Du kan ikke blødgøre mine rygstykker, aldrig i livet; lad lovens og retfærdighedens ris gøre det, hvis min ryg klør med rette. 01072
Bottom
01074
Top
Juhani: Varför hugger ni er fast vid ett löst ord? Visst finns här lyckorum för oss, om blott frid råder och hornen läggs åt sidan. JUHANI: Hvorfor hager I jer fast i et løsrevent ord ? Her er jo råderum nok for vor lykke, hvis blot der hersker fordragelighed, og hornene lægges til side. 01073
Bottom
01075
Top
Eero: Noggrant må ändå bestämmas våra inbördes förhållanden. EERO: Lad os imidlertid ganske nøjagtig bestemme vor( indbyrdes forhold. 01074
Bottom
01076
Top
Aapo: Och låt oss höra vad envar önskar. AAPO: Og lad os høre, hvad hver især af os mener. 01075
Bottom
01077
Top
Juhani: Vad säger du, Lauri, alltid så fåordig? JUHANI: Hvad siger du, Lauri, der altid er så fåmælt? 01076
Bottom
01078
Top
Lauri: Jag säger som så. Låt oss flytta till skogen och åt fanders med denna världens bråk. LAURI: Jeg siger - lad os drage ud i skoven og give fanden i denne verdens larm. 01077
Bottom
01079
Top
Juhani: Vasa? JUHANI: Hvad? 01078
Bottom
01080
Top
Aapo: Karlen yrar igen. AAPO: Nu sværmer manden igen. , 01079
Bottom
01081
Top
Juhani: Att vi skulle flytta till skogen! Så dåraktigt! JUHANI: Drage ud i skoven? Hvilken galskab! 01080
Bottom
01082
Top
Aapo: Bry dig inte om det. - Se så här har jag funderat. Du, Juhani, har rätt att först ta hand om husbondskapet, om du så vill. AAPO: Bryd dig ikke om det. — Se, jeg har tænkt over sagen. Du, Juhani, har førsteretten til at overtage værdigheden som husbond, hvis du vil. 01081
Bottom
01083
Top
Juhani: Ja se det vill jag. JUHANI: Ja, det vil jeg. 01082
Bottom
01084
Top
Aapo: Vi övriga, så länge vi stannar i våra kära hemknutar och är ogifta karlar, uträttar gårdens arbeten, äter gårdens mat och får kläder från gården. Månadens första måndag utom vid sånings- och skördetiden, vare alltid vår fridag, men också då bör vi erhålla mat från gården. Gården give envar av oss en halv tunna havre till utsäde, och årligen må vi ha rätt att rödja ett gemensamt svedjeland, vars storlek är minst tre tunnland. Så lyder mina tankar ur vårt hems och de ogiftas synvinkel. Men jag vet, att ingen av oss gärna lämnar Jukolas kära nejder, och därtill tvingar oss inte vårt hemmans trångboddhet, tvärtom finns det nog med utrymme för sju bröder på dessa marker. Men skulle inte den, som med tiden kände sig hugad att grunda ett eget hem och en egen familj utan att med laga kraft och lantmätarkostnader vilja splittra gården, skulle inte han kunna nöja sig med följande förmåner? Han ärve ett stycke jord från gården, på vilket han bygger sin bostad och åkrar kring den. Han må också tilldelas ett ansenligt stycke ängsmark, och han må ha rätt att rödja sig betesmark därtill från skogen, så att han kan föda ett par hästar och fyra, fem nöt. Och utan skatter och utskylder må såväl han som hans barn bruka sitt hemman och njuta av dess avkastning, levande i frid på egen grund. - Så har jag tänkt mig saken. Vad säger ni? AAPO: Så længe vi andre bliver her i vort kære hjem og ikke gifter os, udretter vi gårdens arbejde, spiser gårdens mad og får klæder fra gården. Den første mandag i måneden, undtagen i så- og høsttiden, skal vi altid have lov til at gøre, hvad vi selv vil, men vi bør alligevel have vores mad fra gården. Hvert år skal gården give os alle en halv tønde havre til udsæd, og hvert år skal vi have lov til i fællesskab at rydde et stykke skov på mindst tre tønder land. Sådan havde jeg tænkt mig det, så længe vi bliver hjemme og ikke gifter os. Men jeg ved, at ingen af os gerne forlader Jukolas ka-re jord, og vi tvinges jo heller ikke dertil, fordi gården er for lille, tværtimod, der er mere end plads nok til syv brødre på dens marker. Men ville ikke den, der med tiden følte trang (il at få sit eget hjem og sin egen familie, uden derfor ;il have i sinde at splitte gården ad ved hjælp af loven og penge (il en landmåler, ville han ikke kunne slå sig til tåls med følgende fordele ? Han arver et stykke af gårdens jord, hvor han kan bygge sit hus og anlægge sine marker. Han skal endvidere have tildelt et stort stykke eng, og han må desuden have lov til at rydde skov og skaffe sig så megen græsning, at han kan føde et par heste og fire, fem køer. Lad ham så, fri for skatter og afgifter, dyrke sin jord og nyde dens frugter, og hans børn efter ham ; lad ham leve i fred på egen grund. - Sådan havde jeg tænkt mig sagen! Hvad siger I andre ? 01083
Bottom
01085
Top
Juhani: Ganska förnuftigt funderat. Låt oss taga dessa paragrafer i övervägande. JUHANI: Ret fornuftig tænkt! Lad os tage disse punkter under overvejelse. 01084
Bottom
01086
Top
Lauri: Men annorlunda handlat är ännu förnuftigare gjort. Låt oss flytta till skogarnas sköte och sälja det usla Jukola, eller arrendera det åt Rajaportti-gar-varen. Han har meddelat oss att han vore redobogen för den handeln; men under minst tio år önskar han ha gården i sitt välde. Låt oss göra som jag säger och flytta med våra hästar, hundar och bössor till det branta Impivaarabergets fot. Där bygger vi oss ett glatt pörte på en glad, mot solen sluttande glänta, och där, jagande skogens villebråd, lever vi i frid långt borta från världens vandring och de elaka mänskor. -Så har jag tänkt för mig själv natt och dag under årens lopp. LAURI: Men hvis vi handler anderledes, bærer vi os endnu fornuftigere ad. Lad os drage dybt ind i skoven og sælge det elendige Jukola, eller lad os forpagte det ud til Raja-portti-garveren. Han har givet os besked om, at han var villig til at afslutte en handel, men han vil have rådighed over gården i mindst ti år. Lad os gøre, som jeg siger og drage med vore heste, hunde og bøsser til foden af det stejle Impivaara-fjeld. Dér bygger vi os en munter hytte, på en munter lysning, som vender imod solen; og dér jager vi skovens dyr og lever fredeligt, langt borte fra verdens travle gang og menneskenes ondskab. — Sådan har jeg tænkt for mig selv, dag og nat, i mange år. 01085
Bottom
01087
Top
Juhani: Har fanken förmörkat din hjärna, pojke? JUHANI: Har fanden formørket din forstand, dreng? 01086
Bottom
01088
Top
Eero: Om inte fanken, så skogsrået. EERO: Hvis det ikke er fanden, så er det skovnymfen. 01087
Bottom
01089
Top
Lauri: Så menar jag, och handlar en gäng därefter. Där skulle vi riktigt leva som herrar, jagande fåglar, ekorrar, harar, rävar, grävlingar och lurviga björnar. LAURI: Det har jeg tænkt mig, og jeg gør det også en dag. Dér ville vi leve som herremænd og jage fugle, egern, harer, ræve, ulve, grævlinge og lodne bjørne. 01088
Bottom
01090
Top
Juhani: Nå för jäkeln! räkna upp hela Noaks ark, ända från musen till älgen. JUHANI: Nå, for pokker! Kom bare med hele Noahs ark, lige fra musen til elsdyret. 01089
Bottom
01091
Top
Eero: Se det var då ett råd: säga farväl till saltet och brödet och suga blod, käka kött som myggorna och trollkarlarna i Lappland. Och skulle vi kanske dessutom äta rävar och vargar i Impivaaras skryms-len liksom de ludna bergtrollen? EERO: Se, det varjo et råd: sige farvel til saltet og brødet og suge blod og fråse i kød som myggene og troldmændene i Lapland. Og skulle vi måske også æde ræve og ulve i Impi-vaaras kløfter som de lodne bjergtrolde? 01090
Bottom
01092
Top
Lauri: Av rävarna och vargarna får vi skinn, för skinnen pengar, för pengarna salt och bröd. LAURI: Af rævene og ulvene får vi skind, for skindene penge og for pengene salt og brød. 01091
Bottom
01093
Top
Eero: Av skinnen får vi kläder, men köttet, det blodiga köttet vare vår enda spis; skogens apor och babianer behöver inte salt och bröd. EERO: Af skindene får vi klæder, men lad kødep' det blodige, dampende kød, være vor eneste føde; skovens aber og bavianer behøver ikke salt og brød. 01092
Bottom
01094
Top
Lauri: Så menar jag och handlar en gång därefter. LAURI: Sådan tænker jeg og gør det også engang. 01093
Bottom
01095
Top
Timo: Låt oss taga saken under begrundan ända från början. Varför skulle vi inte också i skogen kunna tugga salt och bröd? Varför inte? Men Eero är en spefågel, alltid i vår väg, ständigt en lång stubbe i vår sved. Vem kan förbjuda skogsbon att då och då närma sig också byarnas knutar, då och då, allt efter behov? Eller dänger du mig då i skallen med ett vedträ, Eero? TIMO: Lad os tage sagen grundigt under overvejelse lige fra begyndelsen. Hvorfor skulle vi ikke også kunne gnave salt og brød i skoven ? Hvorfor ikke ? Men Eero er en gavtyv, altid i vejen for os, altid en lang træstub på vor mark. Hvem kan forbyde manden fra skoven nu og da at nærme sig landsbyerne; nu og da, når han er i bekneb? Eller ville du så banke mig i hovedet med en brændeknude, Eero ? 01094
Bottom
01096
Top
Eero: Nä då, bror min, ”du får till och med salt om du kommer med bär”. - Flytta, pojkar, flytta, det förbjuder jag inte, jag skall tvärtom skjutsa er, föra er härifrån i riktigt vargtrav. EERO: Nej, broderlil, jeg ville endogså »givet dig salt, hvis du kom med bær«. - Drag afsted, drenge, drag afsted, jeg forbyder det ikke, jeg skal endda køre jer derhen, bringe jer herfra i ulve-galop. 01095
Bottom
01097
Top
Juhani: Men snart nog skulle skogsråna skjutsa er tillbaka därifrån, det går jag i borgen för. JUHANI: Men skovånderne ville snart kuske jer hjem igen, det tør jeg sværge på. 01096
Bottom
01098
Top
Lauri: ”När man kommer andra gången är hemmets tröskel hög”, det vet jag, och tro inte, att jag mera knackar pä din dörr, när jag en gång lämnat den. - Valborgsdagen flyttar jag. LAURI: »For den, der vender hjem igen, er husets tærskel høj«, det véd jeg, og tro endelig ikke, jeg vil banke på din dør, når jeg én gang har lukket den bag mig. Den første maj slikker jeg af. 01097
Bottom
01099
Top
Timo: Måhända följer jag med dig. TIMO: Jeg følger måske med dig. 01098
Bottom
01100
Top
Lauri: Jag förbjuder inte, kallar inte; lyd blott ditt hjärtas maning. - Nästa Valborgsdag flyttar jag till Impivaara-mon. Till en början bor jag förstås, tills mitt lilla, varma pörte står färdigt, i vår farfars tilltor-vade milkoja. Och då, när jag uträttat mitt eget dagsverke, vilar jag verkligen i en fridens boning, lyssnande till hur björnen visslar och tjädern blåser sin låt i Sompio. LAURI: Jeg forbyder dig det ikke, opfordrer dig heller ikke; gør blot, hvad dit hjerte siger dig er bedst. - Første maj flytter jeg til Impivaara-lysningen. Til at begynde med, og indtil mit lille, lune hus står færdigt, vil jeg bo i vor farfars mosgroede kulsvierhytte. Og når jeg så har udrettet mit dagsværk, kan jeg virkelig hvile mig i en fredens bolig, mens jeg lytter til bjørnen, der brummer fløjtende i ødemarken, og tjurens musik i Sompio-mosen. 01099
Bottom
01101
Top
Timo: Jag följer med, Lauri; det må vara sagt, Lauri. TIMO: Jeg følger med, Lauri, det er afgjort. 01100
Bottom
01102
Top
Tuomas: Om inte tiderna bättrar sig här, så följer också jag med TUOMAS: Hvis ikke tiderne bliver bedre, følger jeg også med jer. 01101
Bottom
01103
Top
Juhani: Tuomas med! Skulle också du flytta? JUHANI: Også du, Tuomas! Vil du også'drage afsted? 01102
Bottom
01104
Top
Tuomas: Om inte tiderna bättrar sig. TUOMAS: Hvis tiderne ikke bliver bedre -. 01103
Bottom
01105
Top
Lauri: Jag flyttar på Valborgsdagen om också sö-tebrödsdagarna skulle nalkas Jukola. LAURI: Jeg drager afsted den første maj, om man så får det aldrig så fedt her på Jukola. 01104
Bottom
01106
Top
Timo: Du och jag, vi båda, vi flyttar till Sompio kärr som de vårliga tranorna; och luften och vindarna spelar! TIMO: Du og jeg, vi to, vi flytter herfra til Sompio-mosen som vårens traner; og luften og vinden skal hvine i vingerne! 01105
Bottom
01107
Top
Juhani: Håhåja! Men se om jag håller mig till sanningen, så har Lauris plan en hemlig dragningskraft. Skogen lockar. Tamme tusan! det känns sannerligen som såge jag bortom skogen himlens härliga vidd. JUHANI: Åh-ja! Men se, hvis jeg skal holde mig til sandheden, så har Lauris plan en hemmelig tiltrækningskraft. Skoven drager. Pokker ta’ mig! Det er, som om jeg så himlens strålende vidder hinsides skoven. 01106
Bottom
01108
Top
Aapo: Ni dårar, vad tänker ni på? - Flytta till skogen! Varför? Vi har ju gård och rum; ett dyrbart tak över vårt huvud! AAPO: I tosser, hvad tænker I på? - Drage ud i skoven! Hvorfor? Vi har jo både gård og husrum; og et gyldent tag over vore hoveder! 01107
Bottom
01109
Top
Juhani: Det är sant som så, att vi äger en gård, vid vilken vi hänger med naglar och tänder, så länge den har minsta lukt av gudslån. Men ser du, om nu olyckan här skulle störta allt huller om buller, tvärtemot ens bästa avsikter, så må skogen vara min utgård, dit jag snart nog kilar i väg, när de sista resterna skramlar i kvarnstruten. - Ja, vi må nu hugga i med hushållssysslorna och arbetet med fruktansvärd fart; och låt oss återigen befatta oss med den paragraf, om vilken det egentligen här var fråga. - Enligt min dumma skalle har Aapo på det hela taget övervägt sakerna ganska förnuftigt; och allt går väl, om blott alla för sin egen del beflitar sig om enighet och försonlighet. Men se om vi söker gräl, så finner vi alltid skäl för att resa nackborsten. JUHANI: Sandt nok, vi har en gård, som vi klamrer os til med negle og tænder, så længe den blot dufter den mindste smule af brød. Men se, hvis nu ulykken skulle vende op og ned på alting her, tiltrods for de bedste hensigter, en mand kan have, lad så skoven være min reserve-gård, som jeg hurtigt ville stikke af sted til, når de sidste korn rasler ned i mølletragten. - Ja, vi må nu i en forfærdelig fart gå i gang med husførelsen og arbejdet; og lad os så vende tilbage til den sag, der oprindelig var tale om. - Såvidt jeg kan få ind i mit dumme hoved, har Aapo stort set overvejet sagerne på en temmelig fornuftig måde; og alt vil gå godt, hvis blot enhver af os vil gøre sit bedste, for al der skal herske en samdrægtig og forsonlig ånd iblandt os. Men se, hvis vi vil yppe kiv, så kan vi jo altid finde en grund til at rejse nakkehårene. 01108
Bottom
01110
Top
Simeoni: Var finner vi inte det så länge som den gamle Adam kittlar och killar i oss där mellan ben och skinn? SIMEONI: Hvor skulle vi dog ikke finde en årsag til del, så længe den gamle Adam stikker og prikker i os, mellem ben og skind ? 01109
Bottom
01111
Top
Timo: Den gamle Adam har jag alltid tänkt mig som en gammal allvarsam far i filthatt, svart långrock, knäbyxor och röd väst, som sträcker sig nedanom mannens navel. Sådan stegar gubben i väg försjunken i sina tankar och kör ett oxpar. TIMO: Jeg har altid forestillet mig den gamle Adam som en højtidelig, gammel fyr, iført filthat, lang, sort frakke, kna> bukser og en rød vest, der hænger helt ned under mandens navle. Sådan trasker den gamle af sted, fordybet i sine egne tanker, mens han kører sit oksespand. 01110
Bottom
01112
Top
Simeoni: Med den gamle Adam menas syndens ursprung, arvsynden. SIMEONI: Med den gamle Adam menes roden til al synd, arvesynden. 01111
Bottom
01113
Top
Timo: Jag vet, att han är arvsyndens kännemärke och förebild, den behornade fanen i helvetet. Men som en sådan gubbstut, som jag sade, stegar han för min syn, körande ett oxpar. Det kan jag inte hjälpa. TIMO: Jeg ved, at han er arvesyndens kendemærke og forbillede, den behornede satan i helvede, men som sagt: jeg ser ham vandre af sted som sådan en gammel knark, der driver på et par okser; det kan jeg ikke gøre for. 01112
Bottom
01114
Top
Juhani: Vi må lämna denna trosparagraf och hålla oss till saken. - Aapo, hur skall vi handla med våra tvenne torp, Vuohenkalma och Kekkuri? JUHANI: Lad os forlade dette trosspørgsmål og holde os til sagen. - Aapo, hvad skal vi foretage os med de to bort-forpagtede lodder, vi har, Vuohenkalma og Kekkuri ? 01113
Bottom
01115
Top
Aapo: Man bör minnas, att de bägges innehavare en gång röjde sin jord i den råa, dystra ödeskogen, och att de alltså inte bör visas bort från sina torvor -som ju vore orätt - så länge de orkar påta i sina tegar, och sedermera bestämmer lagen åt dem någotslags stöd för ålderdomen. Så är det fatt med den punkten. - Men låt oss ta en annan sak i åskådande, som enligt min åsikt torde vara ganska knepig. För den är här-städes vårt viktigaste steg, det som i förtid gör oss gråa i skallen eller bringar oss livets vackra väder och slutligen låter vår dag slockna i aftonens gyllenglöd. Och dig, Juhani, rör nu den saken främst. Märk alltså vad jag säger: ett värdinnelöst husbondskap är halvdant och haltande; en gård utan en husfru som trippar på loftstigen... AAPO: Vi må ikke glemme, at indehaverne af de to lodder engang har ryddet deres jord i den rå og øde skov, og at man derfor ikke kan jage dem bort fra deres hjem - det ville jo også være forkert - så længe de er i stand til at passe deres marker; og loven bestemmer desuden, at de skal have en vis hjælp fra gården på deres gamle dage. Sådan forholder det sig med den sag. - Men lad os nu se på et andet spørgsmål, der efter min mening er temmelig vigtigt. Det drejer sig om vort mest afgørende skridt her på jorden, et skridt, der enten gør os gråhårede før tiden, eller bringer os solskin i livet og til slut kaster aftenrødens gyldne glans over vore sidste dage. Og, Juhani, den sag angår først og fremmest dig. Læg derfor mærke til, hvad jeg siger: Der er noget halvt og haltende ved en husbond uden kvinde; en gård uden en husmoder, der tripper op ad stien til forrådshuset. 01114
Bottom
01116
Top
Timo: ... är som en varglya utan en varghona, eller som en stövel utan den andra stöveln; det haltar sannerligen, såsom Aapo sade. TIMO: Det er som en ulvehule uden hun eller som et par støvler, hvor den ene mangler. Ja, det halter sandelig, som Aapo siger. 01115
Bottom
01117
Top
Aapo: En gård utan en husfru som trippar på loftstigen är som en molnig dag, och vid ändan av det familjebordet bor ledsnaden likt en falnande höstkväll. Men en god husfru är gårdens klara sol, som lyser och värmer. - Se: som den första på morgonen lämnar hon bädden, knådar sin deg, reder frukosten på bordet åt sin man, förser honom med vägkost när han beger sig till skogen, och därfrån skyndar hon med stävan i handen till fållan för att mjölka sin brokiga hjord. Nu bakar hon, stökar och ställer; nu är hon vid bordet, nu vänder hon sig där borta vid bakbänkens ända med brödet på handflatorna, och nu rör hon som ett yrväder om i ugnen, som ur sitt skinande gap öser eld och rök. Nu, medan bröden stiger, får hon äntligen, med barnet vid bröstet, sin frukost, äter en bit bröd, en stekt strömming och tar sig en klunk surmjölk ur stånkan. Men hon glömmer heller inte hunden, gårdens trogna vakt på trappan, ej heller katten, som sömnig plirar uppifrån ugnen. -Och nu stökar och ställer hon igen, vänder och svänger sig, knådar en deg till att jäsa i tråget, bakar den till bröd och gräddar dem, och i floder flyter svetten från hennes panna. Men se: när solen sjunker har hon bröden i taket, spett vid spett, från vilka en frisk livslukt fläktar ned. Och när männen kommer från skogen, väntar dem en ångande aftonmåltid på det skurade bordet. Men var är värdinnan själv? Där ute på gårdsplanen mjölkar hon åter sina krokhorniga nöt, och i stävan skvalpar mjölkens sakta susande fradga. - Så styr och stökar hon, så vänder och svänger hon sig; och först när de övriga redan snarkar vad de orkar i sin djupaste sömn, böjer hon sig välsignande ned på sin bädd. Men inte ens då är det slut med hennes arbete och stök. Utan att bli otålig stiger hon upp under nattens lopp då och då, nästan varje timma, för att lugna sitt lilla barn, som sakta kvider i vaggan. - Detta, bröder, är den goda husfrun. AAPO: En gård uden husmoder, en husmoder, der vandrer op ad vejen til forrådshuset, er som en skyet dag, og for enden af familiebordet sidder sørgmodigheden som en hendøende aftenstund ved høsttider. Men en god husmoder er gårdens klare sol, som skinner og varmer. - Se: hun forlader sengen om morgenen som den første, ælter sin dejg, stiller morgenmåltidet på bordet til sin mand, lægger vejkost i hans ransel, når han drager til skovs, og så skynder hun sig hen til folden, med spand i hånd, for at malke sine brogede køer. Nu bager hun, rumsterer og regerer; nu står hun ved bordet, og nu vender og drejer hun sig derhenne ved enden aflangbænken med brødet på sine håndflader; og nu rager hun, som en stormvind, rundt i ovnen, der fra sit glødende gab udspyr ild og røg. Og nu, mens brødet hæver sig, fortærer hun omsider selv, med barnet ved brystet, en bid brød og en stegt sild; og drikker en slurk surmælk af kanden. Men hun glemmer hverken hunden, gårdens trofaste vogter på trappen, eller katten, der søvnigt kikker ned fra ovnen med missende øjne. - Og nu rumsterer og regerer hun igen, vender og drejer sig; ælter en ny dejg, der skal stå og hæve sig i truget; så bager hun brødet, og sveden flyder i strømme fra hendes pande. Men se: når solen er gået ned, har hun brødene hængende under loftet, på den ene stang ved siden af den anden. En frisk duft af liv daler ned fra dem. Og når mændene vender hjem fra skoven, venter der dem et dampende aftensmåltid på bordet. Men hvor er husmoderen selv? Hun malker igen sine krum-hornede køer derude på gårdspladsen, og i spanden skvulper mælkens sagte-susende skumtop. - Så regerer og rumsterer hun igen; så vender og drejer hun sig; og først når de andre allerede ligger og snorker i deres sødeste søvn, bøjer hun sig bedende ned over sin seng. Men ikke engang nu er hendes slid og slæb forbi. Tålmodigt står hun op af sin seng i nattens løb, undertiden et øjeblik, undertiden en time; hun står op for at berolige sit lille barn, der klynker i vuggen. Således, brødre, er en god husmoder. 01116
Bottom
01118
Top
Juhani: Väl talat, Aapo, och jag fattar nog ditt tals mening. Det söker nämligen locka mig till äktenskap. Jo, jag begriper. Hustrun, sade du, är en nödvändig persedel i hushållet. Det är sant! Men vänta lite. Din önskan, skulle jag tro, blir snart uppfylld. Ja, jah; jo! Jag bekänner, att jag redan huvudstupa förgapat mig i en flicka, som jag önskar få till hustru och en god sådan, om inte de gamla tecknen sviker mig. - Ja, bröder, andra dagar och andra konster närmar sig oss, och husbondskapet som jag skall åtaga mig bekymrar mig storligen. Husbondens, husbondens skuldror tyngs här av en stor börda, och stor blir en gång hans redovisning på domedagen. Jag ansvarar nu för er alla över hela linjen; håll det i minnet. JUHANI: Vel talt, Aapo, og jeg forstår meningen med din tale. Det er hensigten at få mig til at indgå ægteskab. Jo, jeg forstår. En kone, siger du, er et nødvendigt redskab i husførelsen. Det er sandt! Men du skal ikke være bange. Jeg vil tro, at dit ønske snart går i opfyldelse. Ja, ja - jo! Jeg må indrømme, at jeg allerede er alvorligt forgabet i en pige, som jeg håber at få til kone, og en god kone, hvis ikke de gamle kendetegn bedrager mig. - Ja, brødre, andre dage og andre skikke nærmer sig os, og det, at jeg skal påtage mig værdigheden som husbond, bekymrer mig i høj grad. En husbonds, ja, en husbonds skuldre tynges her på jorden af en tung byrde, og meget har han at aflægge regnskab for på dommedag. Jeg har nu ansvaret for jer allesammen, alle som én; glem ikke det. 01117
Bottom
01119
Top
Tuomas: Du? Varför då? TUOMAS: Du? Hvorfor? 01118
Bottom
01120
Top
Juhani: Jag är er husbonn; det är ur mina fingerspetsar man en gång suger mitt blod för er skull. JUHANI: Jeg er jeres husbond; og man skal engang suge blod af mine fingre for jeres skyld. 01119
Bottom
01121
Top
Tuomas: Själv svarar jag för både min kropp och själ. TUOMAS: Jeg tager selv ansvaret for såvel min krop som min sjæl. 01120
Bottom
01122
Top
Timo: Själv svarar jag också; heh! TIMO: Jeg tager også ansvaret selv. Hah! 01121
Bottom
01123
Top
Aapo: Broder Juhani, märk, att sådana utgjutelser föder ond blod. AAPO: Broder Juhani, læg mærke til, at den slags udtalelser sætter ondt blod. 01122
Bottom
01124
Top
Juhani: Jag menade inte ond blod lika litet som ont kött, men såsom tjära, såsom kardborren en het sommar klamrar ni er ursinnigt fast vid ett tomt, betydelselöst ord, fast ni till grund och botten känner mitt hjärta. Det tar jag illa upp! JUHANI: Det var lige så lidt min mening at skabe ondt blod som ondt kød, men I klamrer jer fuldstændig rasende (il et tomt og meningsløst ord, som tjære, som en burre i en varm sommer, skønt I kender mit hjerte til bunds. Det er til at blive gal over! 01123
Bottom
01125
Top
Aapo: Låt oss lämna detta, men säg oss nu, om du vill, vem den flickan är, som dragit ditt hjärta till sig. AAPO: Lad os forlade dette emne, og fortæl os nu, hvis du da vil, hvad den pige hedder, der har lagt beslag på dit hjerte. 01124
Bottom
01126
Top
Juhani: Det vill jag säga tvärt på fläcken. Jäntan, som jag så obevekligt älskar, är Männistö-mors Venia. JUHANI: Det skal jeg sige uden omsvøb. Den pige, jeg elsker så ubønhørligt, er Fyrreskovs-konens Venla. 01125
Bottom
01127
Top
Aapo: Hm. AAPO: Hm. 01126
Bottom
01128
Top
Juhani: Vad säger du? JUHANI: Hvad siger du? 01127
Bottom
01129
Top
Aapo: Hm, säger jag blott. AAPO: Hm, siger jeg blot. 01128
Bottom
01130
Top
Tuomas: En förarglig historia. TUOMAS: En pinlig historie. 01129
Bottom
01131
Top
Simeoni: Venia. Se, se! Men allt vare i den himmelska faderns hand. SIMEONI: Venla. Se, se! Men lad os lægge alt i hænderne på den himmelske fader. 01130
Bottom
01132
Top
Aapo: Hm, jaså Venla. AAPO: Hm, nå, Venla! 01131
Bottom
01133
Top
Juhani: Vad morrar ni? Men ack! Jag anar något; och beskydde oss Herrans son! Vad? Sjung ut bara! JUHANI: Hvad brummer I om? Åh, jeg aner noget; må Herrens søn beskytte os! Hvad? Ud med sproget! 01132
Bottom
01134
Top
Aapo: Hör på du: redan i åratal har mina tankar träget kretsat kring flickan. AAPO: Hør nu her: mine tanker har i årevis kredset ihærdigt omkring den pige. 01133
Bottom
01135
Top
Simeoni: Ifall Skaparen unnat henne åt mig, varför skulle jag då sörja? SIMEONI: Hvis skaberen har ment, jeg skulle have hende, hvorfor så sørge? 01134
Bottom
01136
Top
Eero: Alls inte. Hon är unnad åt dig och jag far i väg med henne. EERO: Nej, slet ikke! Hun er skabt for dig, men jeg tager hende. 01135
Bottom
01137
Top
Juhani: Vad säger Tuomas? JUHANI: Hvad siger Tuomas? 01136
Bottom
01138
Top
Tuomas: En förarglig sak; flickan tilltalar mig storligen, det bekänner jag. TUOMAS: Kedelig historie; pigen huer mig i høj grad, det må jeg tilstå. 01137
Bottom
01139
Top
Juhani: Jaså. Jaså. Bra! Och Timo då? JUHANI: Nå! Nå! Udmærket! Men hvad med Timo? 01138
Bottom
01140
Top
Timo: Jag avlägger samma bekännelse. TIMO: Jeg tilstår det samme. 01139
Bottom
01141
Top
Juhani: ”Herrans son och Kaitarantas Gösta!” Men du, Eero? JUHANI: »Herrens søn og Kaitarantas Kusta!« Men hvad med Eero? 01140
Bottom
01142
Top
Eero: Jag avlägger samma redbara bekännelse, samma redbara bekännelse. EERO: Jeg aflægger samme ærlige bekendelse, samme oprigtige bekendelse. 01141
Bottom
01143
Top
Juhani: Bra, riktigt bra! Haha! - Och Timo med, Timo med! JUHANI: Udmærket, aldeles udmærket! Haha! - Også Timo, også Timo! 01142
Bottom
01144
Top
Timo: Flickan är mig gruvligt kär, det bekänner jag. Visserligen gav hon mig en gång duktigt på truten, slog mig pojkstackare då riktigt ordentligt och jag minns allt den bastun; nå nåh! TIMO: Pigen er mig overordentlig kær, det indrømmer jeg. Ganske vist gav hun mig engang en vældig omgang, bankede mig stakkels, lille fyr grundigt igennem, og jeg husker stadig de klø. Nå, ja! 01143
Bottom
01145
Top
Juhani: Tig, tig! för nu är frågan om du älskar henne. JUHANI: Ti nu stille, ti nu stille med det! Her er spørgsmålet jo, om du elsker hende. 01144
Bottom
01146
Top
Timo: Ja-a, ja-a, det gör jag, och mycket, om hon nämligen älskar mig tillbaka. TIMO: Ja-a, ja-a, det gør jeg og endda højt, altså hvis hun også elsker mig. 01145
Bottom
01147
Top
Juhani: Just så, just så! Också du ställer dig alltså i vägen för mig? JUHANI: Nå, nå! Du står således også i vejen for mig? 01146
Bottom
01148
Top
Timo: Ingalunda, ingalunda, ifall du inte på allvar kan behärska ditt lynne, ditt lynne och din tunga. Emellertid tycker jag mycket om den lunsan och söker också göra mitt bästa för att få henne till min hustru. TIMO: Nej, nej, slet ikke, med mindre du da ikke for alvor er i stand til at styre dit sind - dit sind og din tunge. Jeg holder imidlertid meget af den tøs, og jeg vil også gøre mit bedste for at få hende til kone. 01147
Bottom
01149
Top
Juhani: Bra, bra! Men vad säger Lauri? JUHANI: Godt, godt! Men hvad siger Lauri? 01148
Bottom
01150
Top
Lauri: Vad har jag med flickan att skaffa? LAURI: Hvad har jeg med den pige at skaffe? 01149
Bottom
01151
Top
Juhani: På vems sida står du? JUHANI: På hvis side står du ? 01150
Bottom
01152
Top
Lauri: Jag blandar mig icke i saken, varken från ilen ena eller andra sidan. LAURI: Jeg blander mig ikke i den sag, hverken på den ene side eller den anden. 01151
Bottom
01153
Top
Juhani: Det här blir ändå en skön soppa. JUHANI: Det her tegner til at blive en nydelig suppe. 01152
Bottom
01154
Top
Lauri: I den sticker jag inte min sked. LAURI: Som jeg ikke stikker min ske i. 01153
Bottom
01155
Top
Juhani: Alltså alla, utom Lauri. Pojkar, pojkar, Jukolas brödraskap och min stora släkt! Nu klämmer vi till, och jord och himmel skälver. Nu, kära bröder, fram med kniven, yxan eller vedträet, och en mot alla och alla mot en som sju tjurar! Låt gå för det! Ved-Iräet är mitt vapen; jag griper i den där masurbjäs-scn, och den må skylla sig själv, som därav får en pärta i skulten. - Tag edra vedträn, pojkar, och stig Iram om det finns karlatag i er. JUHANI: Altså jer allesammen, undtagen Lauri. Drenge, drenge, Jukolas brødreskare og min store slægt! Nu slår vi til, så jord og himmel bæver. Nu kære, kære brødre, frem med kniven, øksen eller brændestykket; og én mod alle og alle mod én som syv tyre! Kom an! Et brændestykke er mit våben; jeg tager den dér flammede krabat, og enhver, der får en splint af den i skallen, må selv tage skylden. - Tag jeres brændestykker, drenge, og træd frem, hvis der er en smule mandfolk i jer. 01154
Bottom
01156
Top
Eero: Här står jag beväpnad, fast lite lägre än de andra. EERO: Her står jeg bevæbnet, selv om jeg er lidt mindre end I andre. 01155
Bottom
01157
Top
Juhani: Du, din pojkpinne! Men se jag märker åter det där försmädliga, det där fördolda, det där förbaskade grinet i ditt ansikte, och det ser ut som skulle du bara skämta med hela saken. Men jag skall allt lära dig. JUHANI: Du, din spirrevip! Men forstår du, nu ser jeg igen det hånlige, det fordægtige, det forbistrede grin i dit ansigt; og det forekommer mig, at du gør nar ad hele sagen. Men jeg skal lære dig. 01156
Bottom
01158
Top
Eero: Varför bryr du dig om det, blott mitt vedträ språkar allvar. EERO: Hvad angår det dig, når bare min brændeknude bider bravt fra sig? 01157
Bottom
01159
Top
Juhani: Jag skall allt snart lära dig. Tag edra vedträn, tag edra vedträn, pojkar! JUHANI: Det skal jeg snart lære dig. Tag jeres brændestykker, drenge, tag jeres brændestykker! 01158
Bottom
01160
Top
Timo: Här är jag med mitt vedträ, om så behövs. För min del önskar jag inte missämja och gräl, men om så behövs. TIMO: Her er jeg, og her er min brændeknude, hvis det nu er nødvendigt. Jeg for mit vedkommende ønsker ikke kiv og strid, men hvis det er nødvendigt -. 01159
Bottom
01161
Top
Juhani: Ditt vedträ, Tuomas! JUHANI: Dit brændestykke, Tuomas! 01160
Bottom
01162
Top
Tuomas: Dra åt fanders med ditt vedträ, tokstolle! TUOMAS: Gå ad helvede til med dit brændestykke, dumrian ! , 01161
Bottom
01163
Top
Juhani: Jäklar anagga! JUHANI: Fanden stå i det! 01162
Bottom
01164
Top
Simeoni: Gräsligt, hedniskt och turkiskt är detta tumult; men jag lämnar leken och överlåter gifter-målsärendet i Herrans hand. SIMEONI: Hele denne tumult er uhyggelig, hedensk og tyrkisk, men jeg trækker mig ud af legen og lægger giftermålsaffæren i Herrens hænder. 01163
Bottom
01165
Top
Lauri: Jag lämnar också leken. LAURI: Jeg trækker mig også ud af den. 01164
Bottom
01166
Top
Juhani: Ni må därför stiga åt sidan, dra er undan! -Grip vedträet, Aapo, och må Jukolas väggar eka mens huvudskålarna spräcks. Eld och djävlar! JUHANI: Gå til side, gå til side, så I ikke står i vejen. -Grib din brændeknude, Aapo, og må Jukolas vægge give genlyd, når pandeskallerne kløves. Ild og behornede djævle! 01165
Bottom
01167
Top
Simeoni: Eländigt är mänskobarnet. Jag för-skräckes, Juhani, när jag betraktar ditt utseende just nu, när jag ser, hur ditt öga rullar och ditt hår står på ända som stagg. AAPO: Menneskenes børn er dog nogle elendige stakler. Jeg bliver helt forskrækket, Juhani, når jeg ser, hvordan du ser ud nu; når jeg ser, hvordan dine øjne ruller, og dit hår stritter i vejret som en tot hø. 01166
Bottom
01168
Top
Juhani: Låt stå, låt stå; det är just det vanliga verkliga jussi-håret. JUHANI: Lad det stritte, lad det stritte ; sådan er netop det rigtige, ægte Jussi-hår. 01167
Bottom
01169
Top
Eero: Jag vill lugga det en smula. EERO: Jeg kunne godt lide at støve det lidt af. 01168
Bottom
01170
Top
Juhani: Du tummeliten! Bäst att du vackert stannar i vrån. Bort med dig! jag börjar tycka synd om dig. JUHANI: Du, din tommeliden! Det er bedst, du pænt bliver henne i krogen. Væk! Jeg har ondt af dig. 01169
Bottom
01171
Top
Eero: För i god tid din gräsliga käke i vrån. Det är den jag tycker synd om; för den darrar och skälver ju redan som på en tiggare. EERO: Stik din skrækkelige kæft ind i krogen, mens tid er. Den har jeg ondt af, for den skælver og bæver jo som en tigger. 01170
Bottom
01172
Top
Juhani: Titta, hur det här vedträet darrar, titta. JUHANI: Se, hvordan dette brændestykke skælver, se. 01171
Bottom
01173
Top
Aapo: Juhani! AAPO: Juhani! 01172
Bottom
01174
Top
Eero: Kläm till! Jag tror nästan, att det regnar härifrån tillbaka, regnar hagel stora som vedträn. Slå hitåt! EERO: Slå! Jeg tror, det vil regne tilbage herfra, og regne med hagl så store som brændeknuder. Slå! 01173
Bottom
01175
Top
Juhani: Jodå. JUHANI: Ja, det gør jeg. 01174
Bottom
01176
Top
Aapo: Du slår inte, Juhani! AAPO: Slå ikke, Juhani! 01175
Bottom
01177
Top
Juhani: Dra åt dynghögen du, eller tag ditt vedträ och försvara dig, eljes mörbultar jag din skalle. Grip ditt vedträ. JUHANI: Gå ud på møddingen med dig eller tag brændestykket og forsvar dig, ellers skal jeg banke knolden sønder og sammen på dig. Tag din brændeknude! 01176
Bottom
01178
Top
Aapo: Var är vettet ditt? AAPO: Hvor har du din fornuft? 01177
Bottom
01179
Top
Juhani: 1 detta masurvedträ; ser du, nu knyster det ett ord. JUHANI: Her i denne hårde brændeknude ; ser du, nu siger den et lille ord. 01178
Bottom
01180
Top
Aapo: Vänta, bror min, vänta tills också jag rycker mig ett vapen i näven. - Så där ja; här står jag nu med ett runt vedträ i handen. Men först ett par ord, du Jukolas kristliga brödraskara, och sedan skall vi slåss som galna vargar. - Märk detta: en ursinnig man är ett blodtörstigt odjur, men ingen mänska; han är för stenblind att se, vad som är rätt och billigt; och allra minst kan han i sin ilskas våld uträtta kärlekens ärenden. Men om vi nu ändå försökte från förnuftets synpunkt betrakta den sak, som fick bröderna att gripa till vedträna, så tror jag, att det är fatt som så. Ilickan kan inte älska oss alla, utan blott en enda, om hon fattar tycke till någon av oss, i vars sällskap hon hand i hand ville vandra över livets tistelrika backe. Jag finner alltså för gott, att vi allihopa och samtidigt besöker henne för att allvarligt framföra vårt ärende, spörjande med värma i sinnet och tungan, om hon kunde skänka sitt hjärta åt någon av oss. Om nu Ilickan är medgörlig, må den av oss, som fick den önskade lotten, tacka sin lyckas dag, men de övriga må utan knot nöja sig med sitt öde. Den, som blev lottlös, må svälja sin harm, önskande att också han ännu möter den för honom utkorade här i världen. Gör vi så, så handlar vi som män och verkliga bröder. Och då skall vår fars och mors förklarade skepnader stiga fram från himmelens glödande port och, stående på randen av ett glänsande moln, ropa till oss med i hög stämma: ”Se så där, Juhani, se så där, Tuomas och Aapo, se så där Simeoni, Timo och Lauri, just så där, min Eero-iiten! Ni är söner i vilka vi funnit behag!” AAPO: Vent, broder, vent, indtil jeg også har fået et våben i min hånd. - Ja, sådan; nu står jeg her med denne pølse af et brændestykke i næven. Men først et par ord til jer, Jukolas kristelige brødreflok, og så skal vi slås som gale ulve. - Læg mærke til dette: en mand, der raser af galskab, er et blodtørstigt vilddyr og ikke noget menneske; han er så stærblind, at han ikke kan se, hvad der er ret og rimeligt; og han kan mindst af alt udføre kærlighedsgerninger, når han giver sig sin vrede i vold. Men hvis vi nu alligevel prøvede på at se sagen fra fornuftens synspunkt, den sag, som fik brødrene til at gribe efter brændestykkerne, så tror jeg, det forholder sig således: Pigen kan ikke elske os allesammen, men kun én, hvis hun da synes så meget om en af os, at hun sammen med ham vil vandre, hånd i hånd, op over livets tidsel-tilgroede bakke. Jeg synes derfor, det er bedst, vi går hen til hende allesammen på én gang, forelægger hende vor sag meget alvorligt og spørger hende, med varme i sind og mæle, om hun kan skænke en af os sit hjerte. Hvis pigen er medgørlig, lad så den af os, der får det heldige lod, prise sin lykkes store dag; og de andre må finde sig i deres skæbne uden at knurre. Den, der ikke har held med sig, må bide fortrædeligheden i sig og håbe, at han også engang, her på jorden, møder den kvinde, der er bestemt for ham. Hvis vi gør det, handler vi som mænd og sande brødre. Så vil vor faders og moders forklarede skikkelser træde ud af himlens strålende port og, stående på kanten af en skinnende sky, vil de se ned til os og råbe med høj stemme: »Ja, sådan, Juhani, ja, sådan, Tuomas og Aapo, ja, sådan, Simeoni, netop sådan, min lille Eero! I er sønner, der er os til behag!« 01179
Bottom
01181
Top
Juhani: Gubbe, du språkar ju, tamme fan, som en himmelens ängel, och det fattas inte mycket att du får mig att lipa. JUHANI: Mand, du snakker jo, fanden ta’ mig, som en engel fra himlen, og du er lige ved at få mig til at græde. 01180
Bottom
01182
Top
Simeoni: Vi tackar dig, Aapo. SIMEONI: Vi takker dig, Aapo. 01181
Bottom
01183
Top
Juhani: Tack skall du ha. Där kastar jag mitt vedträ. JUHANI: Tak! Dér kaster j'eg mit brændestykke. 01182
Bottom
01184
Top
Timo: Det gör jag med. Och detta gräl slutade så som jag redan från början ville. TIMO: Og dér ryger mit. Og denne strid ender, således som jeg ønskede det lige fra begyndelsen. 01183
Bottom
01185
Top
Simeoni: Aapo håller spegeln framför oss, därför må vi tacka honom. SIMEONI: Aapo holder et spejl op foran os, og det må vi takke ham for. 01184
Bottom
01186
Top
Eero: Vi må tacka honom, vi må i sanning sjunga ”Simeonis lovsång”. EERO: Vi må takke ham, vi må sandelig synge »Simeonis lovsang«. 01185
Bottom
01187
Top
Simeoni: Återigen hån, hån och grin. SIMEONI: Atter hån, hån og grin! 01186
Bottom
01188
Top
Timo: Eero, låt bli att håna Guds ord, Simeonis lovsång. TIMO: Eero, lad være med at spotte Guds ord og Simeonis lovsang. 01187
Bottom
01189
Top
Aapo: Ack, så ung och så fördärvad! AAPO: Ak, så ung og så forhærdet! 01188
Bottom
01190
Top
Simeoni: Så ung och så fördärvad! Eero, Eero! Ja, nu säger jag ej annat, men jag suckar för din skull. SIMEONI: Så ung og så forhærdet! Eero, Eero, jeg siger ikke et ord mere, jeg sukker blot på dine vegne. 01189
Bottom
01191
Top
Juhani: Jag spår som så, Eero, att vi en eller ett par gånger nödgas ge dig riktigt med fars hand. Ty mor uppfostrade dig alltför klemigt. JUHANI: Jeg spår, Eero, at vi en gang eller to er nødt til at ave dig grundigt med faders hånd. Moder opdrog dig alt for lemfældigt. 01190
Bottom
01192
Top
Simeoni: Vi bör tukta honom, så länge som hans hjärta ännu är ungdomsvekt och böjligt; men vi skall göra det med kärleksfull hand och inte i vredens ilska. En ilsken tuktan driver djävlarna in, men inte ut. SIMEONI: Vi må tugte ham, mens hans hjerte endnu har ungdommens føjelighed og bøjelighed, men lad os gøre det med kærlig hånd og ikke i rasende vrede. En vred revselse driver djævelen ind, men ikke ud. 01191
Bottom
01193
Top
Eero: Se här, och det med varm hand. EERO: Se her får du, og det med rigtig kærlig hånd. 01192
Bottom
01194
Top
Simeoni: O den där ogudaktiga, som slog mig! SIMEONI: Oh, det ugudelige menneske - han slog mig! 01193
Bottom
01195
Top
Eero: Och rakt på käften. Gallan kan spricka för mindre än så. EERO: Og lige på snuden. Galden kan revne for mindre end som så. 01194
Bottom
01196
Top
Juhani: Kom hit lite, min gosse. Timo, ge mig käppen därifrån vrån. JUHANI: Kom her hen, min dreng. Timo, giv mig stokken, som står der henne i krogen. 01195
Bottom
01197
Top
Simeoni: Se så där, Juhani, håll du honom stadigt på dina knän, så drar jag ned hans byxor. SIMEONI: Ja, sådan, Juhani, læg ham pænt over dine knæ, så skal jeg trække hans bukser ned. 01196
Bottom
01198
Top
Eero: För helvete, låt bli! EERO: Lad være for helvede! 01197
Bottom
01199
Top
Juhani: Du sprattlar i onödan, din groda. JUHANI: Det nytter ikke, du spræller, din spirrevip. 01198
Bottom
01200
Top
Simeoni: Släpp honom inte. SIMEONI: Slip ham ikke. 01199
Bottom
01201
Top
Juhani: Se på den gärsen. Men inte slipper du, nej. JUHANI: Se nu til den aborre. Men du slipper ikke; nej. 01200
Bottom
01202
Top
Eero: Slå bara, ni jäklar, så tänder jag eld under knuten. Jag gör i sanning eld och rök, eld och rök gör jfg! EERO: Hvis I slår mig, I forbandede bæster, så stikker jeg ild i huset. Jeg skal sandelig lave ild og røg, ild og røg! 01201
Bottom
01203
Top
Juhani: Sicken galla! Skall du tända eld under knuten? O vilken galla! JUHANI: Hvilken galde! Hvad, vil du stikke ild i huset? Oh, hvilken galde! 01202
Bottom
01204
Top
Simeoni: Gubevare vilken galla! SIMEONI: Gud bevare os, sikke en galde! 01203
Bottom
01205
Top
Juhani: Hit med käppen, Timo! JUHANI: Kom med stokken, Timo! 01204
Bottom
01206
Top
Timo: Jag hittar den ju inte. TIMO: Jeg kan ikke finde den. 01205
Bottom
01207
Top
Juhani: Din blindbock, ser du den inte där i vrån? JUHANI: Din blindebuk, kan du ikke se den der henne i krogen ? 01206
Bottom
01208
Top
Timo: Jaså, den här av björk? TIMO: Denne her? Denne birke-kæp? 01207
Bottom
01209
Top
Juhani: Just den; ro hit med den. JUHANI: Ja, netop. Kom her med den. 01208
Bottom
01210
Top
Simeoni: Slå, men förnuftigt och inte särdeles kraftigt. SIMEONI: Slå, men fornuftigt, og ikke med hele din kraft. 01209
Bottom
01211
Top
Juhani: Nog vet jag. JUHANI: Åh , jeg ved, hvordan det skal gøres. 01210
Bottom
01212
Top
Lauri: Inte ett enda rapp, säger jag! LAURI: Ikke et eneste slag, siger jeg! 01211
Bottom
01213
Top
Tuomas: Låt pojken vara! TUOMAS: Lad drengen være! 01212
Bottom
01214
Top
Juhani: Han behöver lite på rumpan sin. JUHANI: Han trænger til at få bagdelen varmet lidt. 01213
Bottom
01215
Top
Lauri: Nu rör du inte vid honom med ditt finger ens. LAURI: Du rører ham ikke med en finger. 01214
Bottom
01216
Top
Tuomas: Släpp pojken lös! På fläcken! TUOMAS: Slip drengen! På stedet! 01215
Bottom
01217
Top
Timo: Han må få förlåtelse, den Eero-pojken, åtminstone ännu denna gång. TIMO: Lad os tilgive Eero-knægten, i hvert fald endnu en gang. 01216
Bottom
01218
Top
Simeoni: Förlåtelse, förlåtelse, tills tistel och ogräs kväver vetet. SIMEONI: Tilgivelse, tilgivelse, indtil tidsler og ukrudt kvæler hveden. 01217
Bottom
01219
Top
Lauri: Du rör inte vid honom. LAURI: Rør ham ikke. 01218
Bottom
01220
Top
Aapo: Låtom oss förlåta honom; och sålunda försöker vi samla glödande kol på hans hjässa. AAPO: Lad os tilgive ham og således prøve at samle gloende kul på hans hoved. 01219
Bottom
01221
Top
Juhani: Gå nu och tacka lyckan din. JUHANI: Gå så, og pris din lykke. 01220
Bottom
01222
Top
Simeoni: Och bed att Gud skänker dig ett nytt hjärta, ett nytt sinne och en ny tunga. SIMEONI: Og bed til, at Gud skænker dig et nyt hjerte, et nyt sind og en ny tunge. 01221
Bottom
01223
Top
Timo: Men jag går och lägger mig. TIMO: Jeg går i seng. 01222
Bottom
01224
Top
Aapo: Låt oss ännu granska en paragraf. AAPO: Der er endnu en ting, vi bør drøfte. 01223
Bottom
01225
Top
Timo: Jag går och lägger mig. Följ mig, Eero; vi går och lägger oss och glömmer världens myrbo, den usla stacken, som ångar och bolmar i regnet. Kom, Eero! TIMO: Jeg går i seng. Følg med, Eero; lad os gå til ro og glemme denne verdens myretue, den elendige bunke, der damper og ryger i regnen. Kom, Eero! 01224
Bottom
01226
Top
Juhani: Men hur lyder den paragrafen, som du vill att vi skall befatta oss med? JUHANI: Men hvad er det for en sag, du ønsker, vi skal behandle ? 01225
Bottom
01227
Top
Aapo: Gunås, det är ju på det viset, att vi inte känner A ens, abc-bokens första bokstav, och ändå är läskunnigheten en oundviklig förpliktelse för den kristna medborgaren. Men man kan tvinga oss till det med lagens makt, kyrkolagens makt. Och ni vet, vilken kronans maskin som väntar på oss och önskar rycka oss in i sina kuggar, om vi inte lydigt lär oss att läsa. Det är ju fotstocken som väntar oss, den svarta fotstocken, som, dystert gapande med sina runda hål, ligger och vräker sig där i kyrkans förstuga som en svart galt. Just med denna helvetets hovtång har vår prost hotat oss, och han verkställer sin hotelse, om han ser att vi ej dagligen flitigt övar oss, det är visst och sant. AAPO: Gud nåde os, men forholder det sig måske ikke sådan, at vi ikke engang kender et a, det første bogstav i a.b.c.-en; og det at kunne læse er dog en kristen borgers uafviselige pligt. Og man kan tvinge os dertil med lovens magt, kirkelovens magt. I véd, hvilket maskineri der venter på os, statens maskineri, som vil vikle os ind i sine tandhjul, hvis vi ikke lydigt lærer at læse. Fodstokken venter os, brødre, den sorte stok, der gabende med sine skumle, runde huller, ligger og grynter i kirkens våbenhus som en sort galt. Vor præst har allerede truet os med denne helvedes knibtang, og han vil også gøre alvor af sin trusel, hvis han ikke ser, at vi øver os flittigt hver dag; det er en afgjort sag. 01226
Bottom
01228
Top
Juhani: Omöjligt att lära sig läsa. JUHANI: Umuligt at lære at læse. 01227
Bottom
01229
Top
Aapo: Mänskorna har också förr klarat den konsten. AAPO: Menneskene har dog før været i stand til at lære den kunst. 01228
Bottom
01230
Top
Tuomas: Nog finge man svettas därvid. TIMO: Det kan få en mand til at svede. 01229
Bottom
01231
Top
Juhani: Och stånka. Jag har en så hård skalle. JUHANI: Og stønne. Jeg har sådan et genstridigt hoved. 01230
Bottom
01232
Top
Aapo: Men en stark vilja för mannen genom den gråa stenen. Låt oss gripa verket an, låt oss skaffa oss abc-böcker från Tavastehus och bege oss till klockarn i skola, såsom vår prosts befallning lyder. Vi må göra det, innan man för oss med kronans skjuts. AAPO: Med en stærk vilje kæmper en mand sig gennem den grå klippesten. Lad os tage fat, lad os sende bud til Tavastehus efter a.b.c.-er, og lad os så gå i skole, hos klokkeren, sådan som præsten har befalet. Vi må gøre det, inden man fører os derhen med statens hastværk. 01231
Bottom
01233
Top
Juhani: Jag fruktar, att här bör handlas så, jag fruktar, Gud nåde oss! Men låt oss nu lämna den saken till morgondagen och gå till vila. JUHANI: Jeg er bange for, at vi må gøre det. Ja, det er jeg bange for. Gud forbarme sig over os! Men lad nu den sag hvile til i morgen og lad os gå til ro. 01232
Bottom

kapitel 02 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
02001
Top
Det är en lugn septembermorgon. Daggen glimrar på fältet, dimman vältrar sig på de gulnade lövverkens toppar och skingras slutligen uppe i höjden. Denna morgon har bröderna stigit upp mycket vresiga och fåordiga, tvättat sina ansikten, borstat sina luggar och klätt på sig sina helgdagskläder. För i dag hade de beslutit att färdas till klockaren för att gå i skola hos honom. En stille september-morgen. Duggen funkler på marken, tågen bølger omkring de gulnende trætoppe, men stiger omsider til vejrs og forsvinder. Denne morgen stod brødrene op, meget gnavne og fåmælte; de vaskede deres ansigter, redte deres hår og iførte sig deres stadstøj. For i dag havde de besluttet, at de ville gå hen til klokkeren og begynde på deres skolegang. 02001
Bottom
02002
Top
De äter nu sin morgonmåltid vid Jukolas långa furubord, och de bruna bönorna tycks smaka dem, fastän de inte är glada i synen, och harmens bitterhet skymtar vid deras ögonbryn; tanken på skolfärden, som de snart skall anträda, har åstadkommit detta. Men när de spisat, skyndar de sig dock ej strax i väg, utan sätter sig ännu en stund för att vila. Stumma sitter de, och någon av dem stirrar modfälld ned i golvet, medan en annan åter betraktar sin rödpärma-de abc-bok, vändande på dess styva blad. Vid pörtets södra fönster sitter Juhani, blinkande upp mot den steniga backen och den täta talldungen, i vilken skymtar morans hybble med sin rödkantade dörr. De spiser deres morgenmad ved Jukolas lange fyrretræsbord; og de brune ærter synes at smage dem, selv om deres ansigtsudtryk ikke er muntert, og man sporer en mørk fortrædelighed i deres øjenbryn; det er tanken på den tunge vandring til skolen, den vandring, de snart skal påbegynde, der har fremkaldt alt dette. Men da de er færdig med at spise, skynder de sig dog ikke straks af sted, men sidder og hviler sig endnu et stykke tid. De sidder tavse; nogle af dem stirrer modløst ned i gulvet, mens andre betragter deres a.b.c.-er, med det røde bind, og vender de stive blade. Juhani sidder ved husets sydvindue og stirrer op mod den stenede bakkeskråning og den tætte fyrreskov, hvor man kan se et glimt af Fyrreskovs-konens rønne og dens rødmalede dørstolper. 02002
Bottom
02003
Top
Juhani: Venia trippar där på stigen, och så flink är hennes gång. JUHANI: Dér kommer Venla hen ad stien; og hendes gang er så rask og gesvindt. 02003
Bottom
02004
Top
Aapo: Och i går skulle såväl modern som dottern bege sig till sina släktingar i Tikkala för att bläda rovor och plocka lingon och stanna där ända till sena hösten. AAPO: Og i går besluttede både moder og datter at rejse hen til deres slægtninge på Tikkala for at tage roer op og plukke tyttebær; og de ville blive dér til sent på efteråret. 02004
Bottom
02005
Top
Juhani: Ända till sena hösten? Jag blir mycket orolig. Troligen ger de sig i väg; men i Tikkala finns detta år en dräng, som är en ståtlig gosse och stor spelevink, och den vägen skulle snart allas vårt hopp försvinna. Det är alltså bäst att strax på stunden göra den märkliga konsten, framställa frågan, alla frågors fråga. Vi går alltså och frågar jäntan, om hennes sinne är hugat och hennes hjärta eldfängt. JUHANI: Til sent på efteråret? Det gør mig meget urolig. De begiver sig måske af sted, men på Tikkala har de en karl i år, en flot fyr og en stor gavtyv; så dér ryger snart håbet for os allesammen. Det er derfor bedst, straks på minuttet, at udføre den betydningsfulde gerning; at fremsætte spørgsmålet, spørgsmålet over alle spørgsmål. Vi går altså hen til pigen og spørger hende, om hendes hu kan bøjes og hendes hjerte brænde. 02005
Bottom
02006
Top
Tuomas: Också jag anser det vara bäst. TUOMAS: Det mener jeg også er bedst. 02006
Bottom
02007
Top
Timo: Det gör jag med. TIMO: Også jeg. 02007
Bottom
02008
Top
Juhani: Ja, ja! och nu intet mera för denna gång än allihop att fria och detta på en gång som riktiga gossar. Ja, ja! Gud bevare oss! Men här finns ingen annan råd än att fria, fria bara! Nu har vi vår bästa dräkt på oss, är tvättade och borstade; hela vårt utseende liknar en kristen mänska: snygg och liksom pånyttfödd. - Jag blir mycket orolig. - Men till Venia bara! Nu är lämplig tid. JUHANI: Ja, ja, nu er der altså ikke andet at gøre ved denne lejlighed end at fri, allesammen og på én gang, som mænd. Gud være med os! Men der er intet andet at stille op end at fri, fri! Her sidder vi i vort bedste tøj ; vi er vaskede og kæmmede; ligner i hele vort udseende kristelige skabninger: nette og ligesom nyfødte. - Jeg er meget ængstelig. - Men nu af sted til Venla. Tidspunktet er gunstigt. 02008
Bottom
02009
Top
Eero: Och vare det också sällhetens dag. EERO: Og måtte det også blive en lyksalighedens dag. 02009
Bottom
02010
Top
Juhani: Vems sällhets dag, vems? Aha! vad tror du, pojke? JUHANI: En lyksalighedens dag for hvem, for hvem ? Åhå, hvad tror du knægt? 02010
Bottom
02011
Top
Eero: Nå, kanske allas. EERO: Hvorfor ikke for os allesammen ? 02011
Bottom
02012
Top
Juhani: Annorlunda sagt, att hon skulle bli allas vår hustru. JUHANI: Med andre ord, at hun skulle blive vores allesammens kone. 02012
Bottom
02013
Top
Eero: Må vara. EERO: Lad gå med det. 02013
Bottom
02014
Top
Juhani: Nej men! JUHANI: Nej, stop nu! 02014
Bottom
02015
Top
Simeoni: Hur i Guds namn skulle det vara möjligt? SIMEONI: Hvordan i Guds navn skulle det være muligt? 02015
Bottom
02016
Top
Eero: Inför Gud är ingenting omöjligt. Vi skall alla enhälligt tro, hoppas och älska. EERO: Intet er umuligt for Gud. Lad os tro, håbe og elske i samdrægtighed. 02016
Bottom
02017
Top
Juhani: Tig, Eero! för nu går vi och friar och på samma väg till skolan, med vägkostpåsarna över axeln. JUHANI: Hold mund, Eero! Nu drager vi af sted på frierfærd og går samtidig i skole, med madposen på ryggen. 02017
Bottom
02018
Top
Aapo: Men för att ordentligt uträtta vårt ärende, må en av oss vara liksom ordförande där inne i kojan. AAPO: Men hvis vi skal udføre vort ærinde ordentligt, må en af os være ligesom en slags ordfører, derinde i hytten. 02018
Bottom
02019
Top
Juhani: En viktig paragraf. Men just du är ju liksom gjuten för detta ämbete. Du har stora gåvor; ditt tal väcker alltid eld och lågor i ens barm. Sannerligen! du är född till präst! JUHANI: En meget vigtig sag. Men netop du er som skabt til det hverv; du har gode evner, og din tale har altid tændt fyr og flamme i et menneskes bryst. Sandelig! Du er som født til at være præst. 02019
Bottom
02020
Top
Aapo: Vad vet jag? och varför talar vi om gåvor? Här i skogarna försvinner de i okändhetens dimma, dunstar bort som en rännil i sanden. AAPO: Hvad ved jeg? Og hvorfor snakke om evner? Her i skovene forsvinder de i uvishedens tåge, bliver borte soin en rislende bæk i sand. 02020
Bottom
02021
Top
Juhani: Ett hårt öde lät dig ej gå i skola. JUHANI: En ublid skæbne har forhindret dig i at komme i skole. 02021
Bottom
02022
Top
Aapo: Varifrån skulle vår gård ha fått medel att skola mig? Minns det: det dinglar allt en och annan påse mellan hemmet och skolan, innan gossen hamnar i predikstolens träsäck. - Men låt oss återgå till saken, friarsaken. Det må ske som ni vill. Jag stiger fram som gemensam ordförande och försöker tala som en klok karl. AAPO: Hvorfra skulle vor gård have fået midler til at holde mig i skole? Glem ikke: mangen en madpose dingler af sted mellem hjemmet og skolen, inden drengen havner i præstens prædike-tønde. - Men lad os vende tilbage til sagen, giftermålssagen. Jeg vil gøre, som I ønsker. Jeg træder frem som ordfører for os alle sammen og prøver at tale som en klog mand. 02022
Bottom
02023
Top
Juhani: Låt oss sätta i gång med det. - Herrejessus! Men inte hjälper, utan låt oss sätta i gång med det på fullt allvar. Våra påsar lämnar vi utanför morans koja, och Lauri, som inte har något nöt i denna hage, må se till att inte svinen kommer åt dem. Nu går vi! och låt oss träda in i brudgemaket med abc-boken i näven; det liksom gör oss lite högtidliga. JUHANI: Lad os gå til værks. - Herrejemini! Men der er intet at stille op, vi må gå til værks for alvor. Vi sætter vore madposer uden for konens hus, og Lauri, der jo ikke liar kreaturer i den kilde, passer på, at svinene ikke rører dem. Kom nu, af sted! Og vi træder ind i brudekammeret med a.b.c.-en i hånden; det giver os en vis højtidelighed. 02023
Bottom
02024
Top
Eero: Särskilt om vi vänder tuppbilden fram. EERO: Især hvis vi vender det blad udad, hvor hanen sidder. 02024
Bottom
02025
Top
Juhani: Börjar du nu igen? Men tuppen erinrar mig om den gruvliga dröm, som pinade mig senaste natt. JUHANI: Er du nu dér igen? Men hanen minder mig om en skrækkelig drøm, der plagede mig sidste nat. 02025
Bottom
02026
Top
Simeoni: Berätta den; kanske den är en hälsosam varning för oss. SIMEONI: Fortæl! Det kan måske give os en gavnlig advarsel. 02026
Bottom
02027
Top
Juhani: Jag drömde som så, att där uppe på ugnen var ett hönsbo och i det sju stycken ägg. JUHANI: Jeg drømte, at der var en hønserede oppe på ovnen, en rede med syv æg. 02027
Bottom
02028
Top
Simeoni: Jukolas sju bröder! SIMEONI: Jukolas syv sønner! 02028
Bottom
02029
Top
Juhani: Men ett av äggen var på tok för litet. JUHANI: Men et af æggene var latterligt lille. 02029
Bottom
02030
Top
Simeoni: Eero! SIMEONI: Eero! 02030
Bottom
02031
Top
Juhani: Tuppen dog! JUHANI: Hanen døde! 02031
Bottom
02032
Top
Simeoni: Vår far! SIMEONI: Vor far! 02032
Bottom
02033
Top
Juhani: Hönan dog! JUHANI: Hønen døde! 02033
Bottom
02034
Top
Simeoni: Vår mor! SIMEONI: Vor mor! 02034
Bottom
02035
Top
Juhani: Sedan överföll strax all världens möss, råttor och vesslor boet. - Vad månne dessa djur betyder? JUHANI: Så kastede alverdens mus, rotter og væseler sig over reden. - Hvad mon de dyr betyder ? 02035
Bottom
02036
Top
Simeoni: Våra syndiga lustar och världens vällust. SIMEONI: Vore syndige begær og verdens vellyst. 02036
Bottom
02037
Top
Juhani: Antagligen. Sedan kom vesslorna, råttorna och mössen och rullade och vältrade, skramlade och slamrade med äggen, som snart gick sönder, och det lilla ägget spred en mycket frän stank. JUHANI: Antagelig. - Væselerne, rotterne og musene kom og trillede og trimlede, skramlede og ramlede med æggene, så de snart gik i stykker, og det lille æg udsendte en meget skarp lugt. 02037
Bottom
02038
Top
Simeoni: Märk detta, Eero. SIMEONI: Læg mærke til det, Eero. 02038
Bottom
02039
Top
Juhani: Äggen krossades, och en förskräcklig röst, som många forsars dån, skrek nu i mitt öra uppifrån ugnen: ”allt är söndrat, och den söndringen var stor!” Så skreks det, men slutligen började vi ändå samla och koka denna röra, och äntligen fick vi därav så kallad äggröra; och vi åt den riktigt gärna och gav också åt våra grannar. JUHANI: Æggene blev ødelagt, og en frygtelig stemme, der buldrede som mange vandfalds brus, råbte i mit øre oppe fra ovnen: »Alt er ødelagt, og ødelæggelsen er stor!« Sådan blev der råbt, men vi begyndte omsider at samle hele dette roderi sammen og kogte det ; og til sidst fik vi en slags røræg ud af det. Vi spiste det med god appetit og gav også vore naboer noget. 02039
Bottom
02040
Top
Eero: En vacker dröm. EERO: En god drøm. 02040
Bottom
02041
Top
Juhani: En bitter, bitter: du stank där som helvetet. Särdeles bittert drömde jag om dig, pojke. JUHANI: Nej, bitter, bitter. Du stank som bare pokker. Det var en bitter drøm, jeg drømte om dig, knægt. 02041
Bottom
02042
Top
Eero: Men jag drömde riktigt sött om dig; jag såg att abc-bokens tupp värpte åt dig en mäkta stor hög karameller och sockerbitar som belöning för din flit och visdom. Du gladde dig mycket, smackade på dina sötsaker; gav till och med åt mig. EERO: Men jeg havde en rigtig sød drøm om dig; jeg så, hvordan hanen i a.b.c.-en værpede en vældig bunke bolcher og sukkerknalde til dig som belønning for din flid og din klogskab. Du blev meget glad, smaskede sukkerstadset i dig og gav også mig noget. 02042
Bottom
02043
Top
Juhani: Jaså, gav jag också åt dig? Det var ju väl gjort. JUIIANI: Hvad, gav jeg også dig noget? Det varjo virkelig en god gerning. 02043
Bottom
02044
Top
Eero: ”När gör gåvan ont?” EERO: »Hvornår gør gaven ondt« ? 02044
Bottom
02045
Top
Juhani: Aldrig; i synnerhet om jag gåve dig lite av käppen. JUHANI: Aldrig, især hvis jeg gav dig lidt med stokken. 02045
Bottom
02046
Top
Eero: Varför bara lite? EERO: Hvorfor kun lidt ? 02046
Bottom
02047
Top
Juhani: Håll käft, din stut! JUHANI: Hold kæft, din tyrekalv! 02047
Bottom
02048
Top
Tuomas: Det bör rii bägge göra, och låt oss nu bege oss i väg. TUOMAS: Gør det begge to. Og lad os komme af sted. 02048
Bottom
02049
Top
Aapo: Må envar taga sin påse och abc-bok. AAPO: Enhver af os tager sin madpose og a.b.c. 02049
Bottom
02050
Top
Så begav de sig för att fria till grannens dotter. I gåsmarsch stegade de stumma över kullen vid potatisgropen, traskade uppför den steniga backen och stod äntligen utanför Männistö-mors koja. Så drog de af sted for at fri til naboens datter. De vandrede tavse og i gåsegang hen over den høje kartoiTelkulc, traskede op ad den stenede skråning og stod til sidst uden for Fyrreskovs-konens hytte. 02050
Bottom
02051
Top
Juhani: Här är vi, här lämnar vi påsarna; och du, Lauri, sitt nu troget och vakta dem, tills vi återvänder från brudgemaket. JUHANI: Nu er vi her, og dér sætter vi madposerne; og du, Lauri, sidder trofast og vogter dem, indtil vi kommer tilbage fra brudekammeret. 02051
Bottom
02052
Top
Lauri: Stannar ni länge där? LAURI: Bliver I længe derinde? 02052
Bottom
02053
Top
Juhani: Det beror på hur vår sak artar sig. - Har någon en ring? JUHANI: Så længe som sagens behandling kræver. - Har nogen afjer en ring? 02053
Bottom
02054
Top
Eero: Den behöver du inte. EERO: Det behøves ikke. 02054
Bottom
02055
Top
Juhani: Har någon en ring i fickan? JUHANI: Har nogen afjer en ring i lommen? 02055
Bottom
02056
Top
Timo: Inte jag och, enligt vad jag tror, ingen annan heller. Där ser man, en ungkarl borde ständigt bära en glänsande ring i taskan. TIMO: Ikke jeg og så vidt jeg véd, heller ikke nogen anden. Dér ser man: en ungkarl burde altid gå med en skinnende ring i lommen. 02056
Bottom
02057
Top
Juhani: Nå för tusan! Här står vi nu, och i går var kontryssen Iisakki hos oss, och av honom kunde jag ha köpt både ring och halsduk, men det begrep jag mitt svin inte då. JUHANI: Nå, for fanden! Der står vi nu. Og i går var den russiske bissekræmmcr, Isak, hos os, og jeg kunne have købt både en ring og et halstørklæde, men det tænkte jeg ikke på dengang, jeg svinebæst. 02057
Bottom
02058
Top
Aapo: Dessa grejor kan vi köpa oss efteråt. Och det är också bäst att vi först säkert får veta, om någon av oss och vem av oss kommer att göra detta glada inköp. AAPO: De sager kan vi købe os bagefter. Og det er bedst, vi først får at vide, om nogen af os og i så fald hvem af os, der skal foretage disse glædelige indkøb. 02058
Bottom
02059
Top
Juhani: Vem gläntade på dörren? Var det Venia? JUHANI: Hvem åbnede døren? Var det Venla? 02059
Bottom
02060
Top
Timo: Det var ju käringen, den krokhakan. TIMO: Det var den gamle kælling, den krum-kæftede heks. 02060
Bottom
02061
Top
Juhani: Venlas spinnrock surrar där inne som en glad tordyvel i sommarkvällen, spående vackert väder. Nu går vi! Var är min abc-bok? JUHANI: Venlas spinderok snurrer derinde som en munter skarnbasse en sommeraften, en skarnbasse, der spår fint vejr. Kom, så går vi! Hvor er min a.b.c.? 02061
Bottom
02062
Top
Aapo: I din näve, bror min. Du är ju, ditt gudsbe-läte, liksom lite virrig i skallen. AAPO: I din hånd, brorlil. Du, din Guds skabning, du er jo ligesom lidt rundtosset i hovedet. 02062
Bottom
02063
Top
Juhani: Ingen fara med det, bror min. Men inte är jag väl sotig i ansiktet? JUHANI: Der er ingen fare, kære bror. Men er jeg ikke sodet i ansigtet ? , 02063
Bottom
02064
Top
Eero: Ingalunda, utan du är ren och varm som ett nyvärpt ägg. EERO: Slet ikke, du er ren og varm som et nylagt æg. 02064
Bottom
02065
Top
Juhani: Nu går vi! JUHANI: Kom så! 02065
Bottom
02066
Top
Eero: Jag är den yngsta och må därför öppna dörren för er och själv komma som den sista. Stig in. EERO: Vent! Jeg er den yngste, og jeg vil åbne døren for jer og selv komme sidst ind. Gå indenfor! 02066
Bottom
02067
Top
De steg in i morans koja, Juhani i spetsen, med vimmelkantiga ögon och håret på ända som pigg-svinsborst, och de övriga följde troget, allvarligt i hans hälar. Så steg de in, och Eero smällde igen dörren efter dem, men själv stannade han utanför, satte sig på lindan, lustigt mysande med sina läppar. De gik ind i konens lave hus, Juhani forrest med øjnene på stilke og håret strittende som piggene på et pindsvin; og de andre fulgte troligt og højtideligt i hælene på ham. De gik altså ind, og Eero smækkede døren i efter dem, men han blev selv udenfor og satte sig ned i græsset med et fornøjet smil om læberne. 02067
Bottom
02068
Top
Men moran, i vars rum fem bröder nu står som friare, är en hurtig och pigg gumma; hon livnär sig med hönsskötsel och bärplockning. På somrarna och höstarna guppar hon flitigt på stubbiga svedjemar-ker, kring smultron- och lingontuvor, guppar och svettas i sin dotter Venlas sällskap. Vacker kallade man jungfrun. Hennes hår var rostbrunt, blicken slug och skarp, munnen len, kanske nästan för bred. Hon var kort till växten, men axelbred och mullig, och det sades att hon också var stark. Så beskaffade var brödernas älsklingsfågel i talldungens skydd. Konen, i hvis hus fem brødre nu står som friere, er en rask og rørig kvinde; hun skaffer sig føden ved at holde høns og plukke bær; sommer og efterår rokker hun flittigt rundt på de stubbede marker, ved jordbær- og tyttebær-tuerne, rokker og sveder i selskab med sin datter, Venla. Pigen går for at være en skønhed. Hendes hår er rustfarvet, blikket listigt og skarpt, munden mild, men måske lidt for bred. Hun er lille af vækst, bredskuldret og fyldig, og man sagde, at hun også havde gode kræfter. Således var brødrenes kærlighedsfugl i fyrreskovens læ. 02068
Bottom
02069
Top
Men kojans dörr knarrade till, och Juhani steg hastigt ut, ilsket yttrande åt de övriga, som ännu dröjde kvar: ”kom härifrån gossar!” Slutligen kom de alla ut med förnärmad uppsyn och började traska mot kyrkbyn. Men när de hunnit femtio steg från byggnaden, snappade Juhani från marken en sten av en knytnäves storlek och kastade den, pustande av ilska, i väg mot stugdörren; det skrällde i kojan och därinne tjöt gumman till, öppnade dörren, svor och domderade, hötande med näven åt de flyende bröderna. Med abc-boken i näven och vägkostpåsen på axeln traskade bröderna efter varandra på kyrkvägen, utan att växla ett ord sinsemellan. Med vredens vilda fart färdades de: sanden väste och påsarna slängde; och de märkte inte, huru snabbt det bar i väg. De gick länge stumma, tills Eero äntligen öppnade sin mun och yttrade: Men husets dør knirkede, og Juhani, der kom ud i en fart, råbte rasende til de andre, som endnu var derinde: »se, at komme væk, drenge!« Omsider kom de alle sammen ud, med et fortørnet udtryk i ansigtet, og begyndte at trave af sted til kirkebyen. Men da de befandt sig et lialvt hundrede skridt fra hytten, greb Juhani en knytnæve-stor sten på jorden og slyngede den, stønnende af raseri, imod husets dør; det drønede i hytten, og konen udstødte et hyl derinde; hun åbnede døren, bandede og rasede og truede med næven efter de flygtende brødre. Med a.b.c.-en i hånden og madposen på ryggen traskede brødrene nu, i hælene på hinanden, hen ad vejen til landsbyen uden at sige et ord. De travede af sted med vredens hujende hast, sandet spruttede og poserne svajede, og de lagde slet ikke mærke til, hvor hastigt vejen svandt bag dem. De gik længe i tavshed, indtil Eero omsider åbnede munden og sagde: 02069
Bottom
02070
Top
Eero: Hur lyckades saken? EERO: Hvordan gik det? 02070
Bottom
02071
Top
Juhani: Ja-ah! Hur månne den lyckades? Följde du med oss in, din skata, din kråkunge? Men du tordes inte, du tordes sannerligen inte. Vad skulle en sådan där kråkunge duga till? Honom kunde Venia gömma under kjolen. Men se, se, hur mycket jag egentligen drömt om dig. Jag drömde ju, såsom jag nu erinrar mig, senaste natt en dröm till om dig. Märkvärdigt! Du satt där i dungen vid Venlas sida ömt smekande henne, då jag närmade mig er så där sakta smygande. Men se, när ni upptäckte mig, vad gjorde då Venia? Hon den tusan, gömde dig under sina kjolfållar. ”Vad har du svept in i din kjol?” frågte jag. ”Bara en liten kråkunge”, svarade flickslynan. Hi, hi, hi! Och detta var ingen dröm, nej så tamme katten! men på egen hand, ur eget huvud hittade Juhani-gossen på detta. Ja-ah! han är ändå inte så dum som det tros. JUHANI: Ja-e, ja-e! Hvordan mon det gik? Fulgte du med os ind, din skade, din krageunge? Du turde ikke, du turde sandelig ikke. Men hvad er sådan en krageunge værd ? Ham kunne Venla stikke op under sin skørter. Men se bare, se bare, hvor meget jeg egentlig har drømt om dig. Jeg kommer i tanker om, at jeg drømte en anden drøm om dig forrige nat. Mærkeligt! Du sad i fyrreskoven ved siden af Venla og kærtegnede hende kærligt, da jeg nærmede mig jer med forsigtigt listende skridt. Men se, da I fik øje på mig, hvad gjorde så Venla? Hun gemte dig, fanden ta’ mig, under sine skørter. »Hvad har du viklet ind i dit skørt?« spurgte jeg. »Bare en lille krageunge«, svarede den frække tøs. Hi, hi, hi! Og det var ikke nogen drøm, sågu’ nej; han har selv fundet på det, Juhani-knægten her, lige ud af sit eget hoved. Ja-ah! Han er ikke så dum, som man siger. 02071
Bottom
02072
Top
Eero: Ja det är då märkvärdigt vad vi drömmer om varandra. Jag i min tur på detta vis om dig: Du och Venia stod liksom där i talldungen, ömt famnande varandra och allvarsamma blickande upp mot molnen. Från det hållet, från himlens höjd, bad ni om något tecken, såsom ett bevis på att er kärlek var Gudi behaglig. Himlen lyssnade, skogen lyssnade, marken och de små fåglarna med, och ni själva väntade i djupaste tystnad, vad därav komma månde. Så kom också slutligen en gammal kråka, släpigt flygande i det lugna vädret, och när den hunnit just till ert ställe glodde den ett slag på er, men vände åter sina ögon åt annat håll, bredde ut sina ben och släppte något vitt, som föll ned och strittade gossen och flickan i pannan, klatschade rakt i planeten. - Detta må ingalunda oroa ditt sinne; för jag drömde ju så, och har inte hittat på något ur mitt eget huvud. EERO: Besynderligt, så vi har drømt om hinanden. Jeg har drømt om dig på følgende måde: Du og Venla stod ligeledes ude i skoven, omfavnede hinanden kærligt og stirrede alvorligt op mod skyerne. Derfra, fra himlens højder, bad I om et tegn, et bevis på, at jeres kærlighed havde fundet nåde. Himlen lyttede, skoven lyttede, jorden og endogså de små fugle lyttede; og I selv ventede i dybeste tavshed på, hvad der nu ville times. Til sidst kom en gammel krage flyvende med træge vingeslag gennem den stille luft, og da den nåede det sted, hvor I stod, stirrede den en enkelt gang ned på jer, men vendte så hurtigt sit blik andetsteds hen, spredte benene fra hinanden og slap noget hvidt fra sig, der faldt ned og sprøjtede knægten og pigen i panden, plask lige oven i krukken. — Lad nu ikke dette forurolige dit sind, for jeg drømte virkelig sådan, det er ikke noget, jeg har digtet ud af mit eget hoved. 02072
Bottom
02073
Top
Juhani: Jag skall visa din fördömda... JUHANI: Jeg skal lære dig, din forbandede. . . 02073
Bottom
02074
Top
Så störtade han förgrymmad i riktning mot Eero, som snabbt flydde undan sin ilskna broder. Han hoppade av vägen, hastade som en hare längs mon, men Juhani basade som en ilsken björn efter honom. Påsarna dinglade hit och dit, under dem dånade det torra fältet; och man hörde de övriga brödernas rop, när de sökte mana de trätande till sans och försoning. Men Eero skyndade åter tillbaka till vägen, och de andra till att rädda honom ur klorna på den förskräcklige Juhani, som redan löpte tätt i hälarna på sin yngsta bror. Så styrtede han opbragt hen imod Eero, der hurtigt flygtede for sin vrede broder. Han sprang med et sæt bort fra vejen, strøg som en hare hen over heden, men Juhani tumlede af sted efter ham som en tirret bjørn. Madposerne dinglede frem og tilbage, den tørre jord dundrede under deres fødder, og man hørte de øvrige brødre råbe til de uenige, at de skulle være fornuftige og fordragelige. Men Eero skyndte sig tilbage til vejen, og de andre ilede til for at redde ham ud af kloerne på den forfærdelige Juhani, der allerede var lige i hælene på sin yngste broder. 02074
Bottom
02075
Top
Tuomas: Stanna vackert nu, Juhani. TUOMAS: Hold nu op, Juhani, og vær rolig. 02075
Bottom
02076
Top
Juhani: Jag skall allt klämma till honom. JUHANI: Jeg skal banke ham! 02076
Bottom
02077
Top
Tuomas: Vackert, gossen min. TUOMAS: Rolig, min ven ! 02077
Bottom
02078
Top
Juhani: I helvete heller! JUHANI: Fanden heller! 02078
Bottom
02079
Top
Aapo: Han gav dig blott lika för lika. AAPO: Han gav jo kun råt for usødet. 02079
Bottom
02080
Top
Juhani: Förbannad vare hans tunga, förbannad vare denna dag! Vi fick ju, i Guds namn, korgen av Venia. Krokhornade spöken och himmelens stora härskara! Nu ser ju inte mina ögon ens ett famnsmått framåt, så svart är jorden och himmeln, svart för mitt hjärtas skull. Tusan också! JUHANI: Forbandet være hans tunge, forbandet være denne dag! Vi fik jo, i Guds navn, kurven af Venla! Krum-hornede spøgelser og himlens store hærskare! Mine øjne kan næppe se en alen frem for sig, så sort er jorden og himlen, sort på grund af mit hjerte. Fanden stå i det! 02080
Bottom
02081
Top
Simeoni: Svär inte, karl. SIMEONI: Band ikke, mand. 02081
Bottom
02082
Top
Juhani: Jag svär så att jorden gungar, splittras som en gammal timmersläde under maststocken! JUHANI: Jeg vil bande, indtil j'orden vælter og falder sammen som en gammel tømmerslæde under et mastetræ! 02082
Bottom
02083
Top
Simeoni: Vad skall vi göra? SIMEONI: Hvad skal vi nu gøre ? 02083
Bottom
02084
Top
Juhani: Göra? Om ej denna abc-bok vore Guds ord, Gud egen bok, så skulle jag nu på fläcken riva sönder, sönder denna bok! Men se här: jag smäller min matpåse i backen så det blir mäsk av den! JUHANI: Gøre? Hvis denne a.b.c. ikke var Guds ord, Guds egen bog, så ville j'eg rive den itu, flå den i stumper på stedet! Men se nu: j’eg vil mase madposen til mask her på marken! Vil I se? 02084
Bottom
02085
Top
Simeoni: Du skall i Herrans namn inte göra så med gudslånet. Tänk på Paimios piga. SIMEONI: For Guds skyld, gør det ikke med Guds gaver. Tænk på »Paimios pige«. 02085
Bottom
02086
Top
Juhani: I mitt hjärtas pina! JUHANI: I mit hj'ertes kval. 02086
Bottom
02087
Top
Simeoni: ”Pina här nedan, manna där ovan.” SIMEONI: »Kvaler her, manna hisset«. 02087
Bottom
02088
Top
Juhani: Jag ger blanka tusan i himlens manna, när jag inte fick Männistö-morans Venla. O, I bröder och min stora släkt! Om ni visste, så lärde ni er begripa, att mina tankar redan närmare tio år riktigt fånigt har kretsat kring den där lunsan. Men nu försvann ju mitt hopp, försvann som aska för vinden. JUHANI: Jeg giver pokker i himlens manna, når jeg ikke kan få skovkonens Venla. Oh, brødre og min store slægt! I ville forstå mig, hvis I vidste, at mine tanker har kredset fuldstændig vanvittigt omkring den pige i næsten ti år. Men nu svandt mit håb, forsvandt som aske for vinden. 02088
Bottom
02089
Top
Timo: Vi fick korgen i morgonstunden. TIMO: Vi fik kurven lige fra morgenstunden. 02089
Bottom
02090
Top
Juhani: Varenda man. JUHANI: Alle mand! 02090
Bottom
02091
Top
Timo: Ingen fick nåd, inte ens den minsta av oss. Alla fick vi korgen. TIMO: Ingen blev skånet, ikke engang den mindste af os. Vi fik kurven alle sammen. 02091
Bottom
02092
Top
Junani: Alla, alla! Men det är dock bättre så, än att någon av er andra hade fått henne till sin äkta hälft. Jag skulle, tamme tusan! nu ge stryk åt den gossen, om den konsten hade inträffat, det skulle jag göra. JUHANI: Alle, alle! Men det er dog bedre sådan, end hvis en af os havde fået hende til kone. Jeg ville, fanden ta’ mig, banke den fyr, der havde været så heldig; det lover j'eg. 02092
Bottom
02093
Top
Tuomas: Vi var särdeles omöjliga. Det visade jäntans hånfulla grin när Aapo hade framfört vårt gemensamma ärende. TUOMAS: Vi var aldeles umulige. Det kunne man se på pigens hånlige grin, da Aapo havde fremsat vor fælles sag. 02093
Bottom
02094
Top
Juhani: Stryk skulle hon behöva, hela lunsan. Att håna oss! Vänta, din hynda. - Aapo sökte göra sitt bästa, men där skulle inte ens en kerubs tunga ha varit till hjälp. JUHANI: Hun skulle have prygl, den tøs. At håne os! Vent bare, din tæve. - Aapo gj’orde sit bedste, det er synd at sige andet, men her ville selv en kerubs tunge ikke have nyttet noget. 02094
Bottom
02095
Top
Timo: Men om vi hade stegat inför flickan i svart klädesrock och uret skulle ha spänt ut västfickan likt en grann svedrova, nyckeln dessutom ha dinglat i kedjan och en pipa med silverbeslag ha bolmat mellan våra tänder, så skulle det, tamme katten! ha blivit både ägg och ungar av vårt besök. TIMO: Men hvis vi var trådt frem for pigen i sorte klædesfrakker; og hvis uret havde svulmet i vor vestelomme som en flot roe; og hvis nøglen havde dinglet i en kæde, og en sølvbeslået pibe havde dampet mellem vore tænder, så ville der, pokker ta’ mig, være kommet både æg og kyllinger ud af vort ærinde. 02095
Bottom
02096
Top
Juhani: Kvinnan och skatan är bägge lika fikna efter glänsande föremål. - Men Aapo tiger som en frusen sjö. JUHANI: Kvinden og skaden er lige lystne efter skinnende sager. - Men Aapo er tavs som en frossen sø. 02096
Bottom
02097
Top
Aapo: Vår röst har inget eko i stormen. Eller börjar redan ditt lynnes virvelvindar lugna sig i din barm? AAPO: Vor stemme kan ikke høres gennem stormen. Eller er din sjæls vilde hvirvelstorme begyndt at falde til ro i dit bryst ? 02097
Bottom
02098
Top
Juhani: Mitt hjärtas blodiga tjärn går alltjämt i vågor, går länge i vågor. Men säg dock ett ord. JUHANI: Mit hjertes blodpøl bølger stadig; vil bølge længe. Men sig dog et ord. 02098
Bottom
02099
Top
Aapo: Till och med två. Så hör nu. Tag ditt hjärta i din näve och viska med förnuftets tunga på detta vis: Venia brydde sig inte om dig, emedan hon ej älskar dig, och att hon inte gör det, må inte gräma dig, ty kärlekens låga tändes av himlen, men ej av mänskans avsikter. Tiggarflickan förälskar sig i konungen, furstinnan förälskar sig riktigt rasande i sotargossen. Så flyger här kärlekens ande kors och tvärs och du vet icke varifrån den kommer. AAPO: To, om det skal være. Hør nu her. Tag hjertet i din hånd og hvisk det således i øret med fornuftens stemme: Venla ville ikke have dig, fordi hun ikke elsker dig; og at hun ikke gør det, bør ikke græmme dig, eftersom kærlighedens flamme tændes af himlen, men ikke af menneskets planer. Tiggertøsen forelsker sig i kongen, fyrstinden forelsker sig aldeles vanvittigt i skorstensfejerdrengen. Sådan flyver kærligheden rundt på kryds og tværs her i livet, og du ved ikke, hvorfra den kommer. 02099
Bottom
02100
Top
Timo: Kärleken blåser från det håll han vill, och du vet icke varifrån han kommer och vart han far. Så hörde jag ofta en gammal rotegumma yttra sig. Men hon menade visst då Guds kärlek, skulle jag tro. TIMO: Kærligheden blæser fra den kant, den selv vil, du hører dens sus, men du ved ikke, hvorfra den kommer, og hvor den går hen. Således hørte jeg engang en gammel, fattig kvinde sige. Men hun mente vist Guds kærlighed, tror jeg nok. 02100
Bottom
02101
Top
Aapo: Säg ännu, Juhani, till ditt hjärta på detta vis: låt bli att sparkas! Venia gjorde rätt när hon avslog din begäran; för att inleda ett äktenskap utan kärlekens strävan vill ej gå för sig, utan det krumbuktar sig och åstadkommer för det mesta evinnerlig harm, såsom man, dess värre, nu ofta ser och hör. Ja, bröder, Venia må taga den, som är bestämd för henne, vi gör på samma vis. AAPO: Sig endvidere følgende til dit hjerte, hold op med at sparke! Venla gjorde ret i at afslå dit ønske; for at indgå ægteskab uden kærlighedens spore fører ikke til noget godt, men volder vanskeligheder og medfører ofte evindelige græmmelser, hvad man desværre ser og hører så tit nu om stunder. Ja, brødre, lad Venla tage den, der er bestemt for hende, og lad os gøre ligeledes. 02101
Bottom
02102
Top
Timo: Den flickan, som är skapad av mitt revben, får jag slutligen, om så djävulen skulle ryta. Och så vet jag ännu en sak: mannens hjärta sitter på vänstra sidan, men kvinnans på högra sidan av bröstet. TIMO: Den pige, der er skabt af mit ribben, får jeg til sidst, om så fanden brøler. Og jeg véd endnu en ting: mandens hjerte sidder i venstre side af brystet, men kvindens sidder i højre. 02102
Bottom
02103
Top
Juhani: Men mitt hjärta sitter icke, utan hoppar och rasar som en hedning. - O du din pladdertaska, din tattarlunsa! varför försmådde du mig, bondsonen, en riktig lergårds son, dess äldsta son? JUHANI: Men mit hjerte sidder ikke, det danser og raser som en hedning. - Oh du, din fjante, din zigøjner-tøs, hvorfor vragede du mig, bondesønnen, sønnen fra gården med de lerede marker, den ældste søn ? 02103
Bottom
02104
Top
Aapo: Där är ingenting att förundra sig över. Vår gård befinner sig i skriande nöd, och den där jungfrun önskar, ehuru förgäves tror jag, bli värdinna på en mycket bättre gård. Jag har hört, att Sorvaris Juhani, den junkern, kelar med henne. AAPO: Det er ikke noget at forundre sig over. Vor gård befinder sig i skrigende nød, og pigen håber, om end forgæves efter min mening, at blive husmoder på en langt bedre gård. Jeg har hørt, at Sorvaris Juhani, den springfyr, fjaser med hende. 02104
Bottom
02105
Top
Juhani: Du din spetshakade Jussi! vore du nu i mina vantar, skulle jag stryka dig lite. Att lura evig skam över jäntan. JUHANI: Du, din spids-hagede Jussi! Hvis jeg havde dig i mine klør, skulle jeg banke dig en kende. Narre pigen, så hun får evig skam! 02105
Bottom
02106
Top
Aapo: Ja, ja, världen är samtidigt galen och falsk. Venia saknar inte utseende och Jussi inte konster. Sorvari är eu ståtlig gård, det lockar, men Jukola, detta fattigmansbo, befinner sig i ett särdeles ynkligt tillstånd, och vi själva, gårdens sju arvingar, i ett ännu ynkligare tillstånd, åtminstone inför världen. Mänskorna, som minns vår ungdoms lättjefulla och ofta också vildsinta liv, torde knappast längre vänta sig något ordentligt av oss. Och jag vet nog, att knappast ens ett tioårigt hyggligt och på alla de vis hedersamt uppträdande skulle återskänka oss ett fullt mänsko-värde i våra medborgares ögon. Så svårt är att slippa det dåliga ryktets smuts, när den engång fastnat vid mannen. Men bättre är ju dock att vi äntligen reser oss upp, än att vi för allan tid sjunker i vår eländighets smutspöl. Låt oss därför ivra för att bättra oss, bättra oss av alla krafter! AAPO: Ja, ja, verden er samtidig både forrykt og falsk. Venla mangler ikke ydre, og Jussi ikke snedighed. Sorvari er en solid gård, og det lokker, mens Jukola, denne elendige rede, er i en sørgelig forfatning, og vi selv, gårdens syv arvinger, er i en endnu sørgeligere forfatning, i hvert fald i verdens øjne. Menneskene, der mindes vor ungdoms dovne og ofte vilde liv, venter sig ikke mere noget godt af os. Og jeg ved, at selv ti års ordentlig og på alle måder prisværdig optræden næppe vil være i stand til at give os vort fulde menneskeværd tilbage, i vore medmenneskers øjne. Så svært er det at befri sig for det smuds, der følger med et dårligt rygte, når det først har mærket sin mand. Men det er dog bedre, at vi omsider stræber opad, end at vi for bestandig synker ned i vor elendigheds mudderpøl. Lad os derfor forbedre os; forbedre os af alle kræfter! 02106
Bottom
02107
Top
Juhani: Vi är ju nu på förbättringens väg. Men denna olyckliga friarfärd gav mitt hjärta en stöt, som det grymt kommer att lida av i dagar och veckor; gav mig ett sår. JUHANI: Vi befinder os jo nu på bedringens vej. Men denne ulyksalige frierfærd gav mit hjerte et slag, som det vil lide frygteligt under, i dage og uger; gav mig et sår. 02107
Bottom
02108
Top
Aapo: Ett sår, ett sår, sant nog; men tiden, vet jag, låter glömskans skorv och skinn växa över det. - Vad är det för nojs där på vägen? AAPO: Et sår, ja, sandelig et sår; men jeg ved, at tiden vil dække såret med glemslens skorpe og skind. - Hvad er det for larm, der henne på vejen ? 02108
Bottom
02109
Top
Timo: En glad skock gossar från Toukola. TIMO: En munter flok fyre fra Toukola. 02109
Bottom
02110
Top
Aapo: De firar frimåndag bångstyrigt bråkande, storskälmarna. AAPO: De fejrer deres fri-mandag med ustyrlig støj, de slyngler. 02110
Bottom
02111
Top
Timo: Och vill gärna ha oss i sitt följe. TIMO: Og de vil meget gerne have, vi slår følge med dem. 02111
Bottom
02112
Top
Juhani: Frestelsen närmar sig. JUHANI: Fristelsen nærmer sig. 02112
Bottom
02113
Top
Timo: De har så roligt. TIMO: De har det så fornøjeligt. 02113
Bottom
02114
Top
Juhani: Men vi då? Vad står framför oss? Tusen behornade djävlar! oss stackare väntar ju en eldig luggfest. JUHANI: Men vi? Hvad venter os? Tusind behornede djævle! På os stakler venter en varm portion rusk i parykken. 02114
Bottom
02115
Top
Eero: Vilken skillnad: att traggla på alfabetet i dörrvrån, eller hurrande och trallande fira en glad frimåndag i muntra kumpaners sällskap. EERO: Hvilken forskel: at terpe a.b.c. bag klokkerens dør eller fejre en glad fri-mandag, råbende og syngende, sammen med muntre kammerater. 02115
Bottom
02116
Top
Juhani: Skillnaden är gräsligt stor, stor som mellan djupets brunn och himlen. Bröder, vartåt skall vi gå? JUHANI: Forskellen er forskrækkelig stor; stor som dybet mellem brønden og himlen. Brødre, hvilken vej skal vi gå? 02116
Bottom
02117
Top
Eero: Naturligtvis går vi till himlen. EERO: Naturligvis til himlen. 02117
Bottom
02118
Top
Aapo: Till brunnen, till brunnen! för att rikligt sörpla i oss livets vatten. I lärdomens, kunskapens och visdomens skattgömmor vill vi fördjupa oss. AAPO: Til brønden, til brønden! For rigtig at slubre livets vand i os. Vi vil fordybe os i lærdommens, kundskabens og visdommens skatkamre. 02118
Bottom
02119
Top
Tuomas: Till klockarn, till klockarn! TUOMAS: Til klokkeren, til klokkeren! 02119
Bottom
02120
Top
Juhani: Nå vi traskar i väg då! JUHANI: Nå, lad os så traske af sted! 02120
Bottom
02121
Top
Eero: Hör på Kissala-Aapelis klanett. EERO: Hør Kissala-Aapelis klarinet! 02121
Bottom
02122
Top
Juhani: Härligt! JUHANI: Vidunderligt! 02122
Bottom
02123
Top
Timo: Ljuder som överängelns basun. TIMO: Lyder som ærke-englens basun. 02123
Bottom
02124
Top
Juhani: När den himmelska härskaran exerar och marscherar så smutsen stänker. Härligt! JUHANI: Når den himmelske hærskare eksercerer og marcherer, så skidtet sprøjter. Vidunderligt! 02124
Bottom
02125
Top
Timo: De vill gärna ha oss i sitt följe. TIMO: De vil meget gerne have, vi slår følge med dem. 02125
Bottom
02126
Top
Juhani: Naturligtvis. Frestelsen nalkas oss, nalkas sannerligen. JUHANI: Det ved man. Fristelsen nærmer sig os ; det gør den sandelig. 02126
Bottom
02127
Top
Medan bröderna språkade på detta vis, närmade sig en skara Toukolapojkar dem, men knappast just så artigt och välvilligt som Jukolaborna väntade sig. De var ganska mosiga och det roade dem att driva lite skoj med bröderna och så sjöng de för dem en nyss författad visa, som de kallat ”Sju mäns samlade krafter”. Sålunda nalkades de skolmännen, medan Kissala-Aapeli blåste, och sjöng på följande sätt: Mens brødrene snakkede således sammen, nærmede sig en flok fyre fra Toukola, men de var ikke slet så høflige og venlige som Jukola-sønnerne havde ventet. De var temmelig omtågede, og for at drive løjer med brødrene sang de en nylavet vise, som de havde kaldt: »Syv mænds styrke«. Mens Kissala-Aapeli spillede, nærmede de sig skolegængerne og sang således: 02127
Bottom
02128
Top
Tjuta må nu gap och tunga,
När det lyster mig besjunga
Sju mäns samlade krafter.

Sjustjärnan den siffran visar,
Som i denna vers vi prisar:
Jukolas stabbiga klunsar.

Juho larmar, pörtet ekar;
Han har kraft i sina käkar,
Väldiga ”Jussi-pojken”.

Som en ek, så styv i stammen,
Tuomas står, när Abrahammen,
Jukolas Salomo språkar.

Simeoni, fladderskägget,
Klagar huru ”rakt åt väggen
Vandrar den syndiga mänskan”.

Simeoni ärtor kokar,
Timeoni fettet snokar,
Spottar i kokande grytan.

Lauri, sina vanor trogen,
Gångar uti krokträdsskogen,
Bökar omkring som en grävling.

Sist så följer Eero-liten,
Hal som fanken, flink i truten,
Jukolas vresiga racka.

Där har vi en brödraskara,
Stolt, som tjurar plägar vara,
Sju mäns samlade krafter.
Hyl nu, hver en hals og tunge,
jeg en salme nu vil sjunge
om styrken hos de syv.

Stjerner syv i karlsvogn står,
drenge syv paa Jukola gård,
de søde dovenkroppe.

Juho larmer, huset ryster,
gårdens rette søn sig bryster,
den store »Jussi-knægt«.

Tuomas som egen stod,
da Abraham sin røst oplod,
den store Salomon.

»Usle menneske«, han præked,
Simeoni, flagreskægget,
»satanisk, syndigt, sølle«.

Simeoni koger ærter.
Er der fedt i, Timo, er der?
I grydens skum han spytter.

Lauri-knægt i skoven render,
glor paa træer, der nedad vender,
han roder som en grævling.

Lille-Eero, halespidsen,
glat i kæften, arrig, vrissen,
den bidske hund på gården.

Brødre-skaren står herude,
stolte som en drift af stude,
så stærke alle syv.
02128
Bottom
02165
Top
Stumma, men skärande tänderna, lyssnade bröderna till denna sång. Men när pinoandarnas hån inte slutade ens där, utan speord haglade i det oändliga, i synnerhet om tuppen och dess värpande i abc-boken, så började brödernas galla svälla och deras ögon blev vassa, krympte ihop som illerns ögon, där den under stubben i den svarta ödeskogen tittar ut mot solens ljus. Men nu hände det, att en klippare bland Toukolaborna plötsligt, då han passerade förbi Juhani, ryckte till sig abc-boken ur dennes hand och började springa av alla krafter, men förgrymmad störtade Juhani efter honom. Då kastade sig också de övriga bröderna med eldig fart över sina plågoandar, och slagsmålet var allmänt. Först smaskade örfilarna, smaskade på båda hållen, men sedan högg de tag i varandras strupar och började - blint och stånkande - riva, draga och fäktande bruka sina nävar. Hårt högg Toukolaborna emot, men ännu hårdare klämde Jukolas pojkar till; och tunga som järnklubbor föll brödernas nävar mot deras fienders skallar. De vältrade sig i dammet, som från den torra vägen bolmade upp i luften, och sanden och gruset knastrade omkring dem i lövverket. Så fortsatte en stund detta skräniga slagsmål, och bröderna, redan nästan på segrande sidan, ropade med hög röst: ”tigger ni, era baddare, om nåd?” och ekot svarade från molnen: ”nåd!” Men länge stretade Toukolaborna emot, tills de äntligen utmattade sjönk ned på marken. Där låg de med sönderrivna rockskört och uppsvällda ansikten, girigt inandande frisk luft i sitt heta flåsande innanmäte. Bröderna stod där som segrande part, men deras utseende vittnade om att också de fått nog av striden och att en stunds vila var välkommen också för dem. Särskilt Eero hade blivit illa tilltygad i kalabaliken, ty hans korta växt var till stor fördel för hans trätobroder. Under stridens gång rullade han ofta som en liten grävlingsracka i fotterna på de andra hjältarna, och blott en snabb hjälp från de övriga brödernas sida räddade honom ur den värsta klämman. Rufsig i luggen satt han nu på dikeskanten och samlade nya krafter, hårt pustande. Tavse, men med sammenbidte tænder, lyttede brødrene til denne sang. Men da plageåndernes spot ikke engang standsede her, og hånlige bemærkninger regnede ned over brødrene i det uendelige, især om den æglæggende hane i a.b.c.-en, begyndte deres galde at svulme; og deres øjne blev hvasse; de blev små og smalle som ilderens øjne, når den sidder under sin træstub i den mørke skov og stirrer op mod solens lys. Men nu skete der det, at en stor krabat blandt Toukola-folkene pludselig i forbifarten rev a.b.c.-en ud af hænderne på Juhani og begyndte at løbe af alle kræfter, men Juhani styrtede straks efter ham, opbragt af raseri. Så kastede de andre brødre sig også over deres plageånder i en vældig fart, og dermed var slagsmålet i fuld gang. Først knaldede lussingerne, knaldede fra begge sider, men så greb de hinanden i struben og begyndte - blindt og stønnende - at rive, flå og fægte med næverne. Toukola-folkene slog hårdt fra sig, men Jukolas mænd slog endnu hårdere, og brødrenes knytnæver faldt, tunge som jernkøller, oven i hovedet på deres fjender. De væltede sig i skidt og støv, der steg som en sky op fra den tørre landevej ; og sand og grus raslede omkring dem mellem buskene. Sådan rasede det larmende slagsmål et stykke tid, og brødrene, der næsten var lige ved at vinde, råbte med høj stemme: »I sataner, beder I om nåde?« ; og ekkoet svarede fra støvskyerne: »Nåde!« Men Toukola-folkene gjorde modstand i lang tid, indtil de omsider sank udmattede til jorden. Dér lå de nu med sønderrevne frakkeskøder og opsvulmede ansigter, mens de grådigt sugede den friske luft ind i deres hede, pustende indre. Brødrene stod nu som sejrherrer, men deres udseende vidnede om, at de havde fået nok af slagsmålet, og at en smule hvile også ville være velkommen for dem. Især Eero var blevet svært medtaget under tumulten; hans lavstammede vækst var nemlig til stor fordel for modstanderne. Under slagets gang havde han ofte tumlet rundt mellem fødderne på de andre helte som en lille grævlingehund ; og kun hurtig bistand fra brødrenes side havde reddet ham fra at blive helt radbrækket. Han sad nu på grøftekanten for at samle nye kræfter; håret strittede, og han stønnede heftigt. 02165
Bottom
02166
Top
Men när de övriga just slutade slåss, närmade sig Juhani med sin karl, ryckande honom i kragen och stundom pressande honom om strupen. Fruktansvärd, förfärlig var nu Jukolas äldste son att skåda. Vreden flammade som en eld i hans också annars ganska små ögon, som nu blodröda av ilska ursinnigt rullade i hans skalle; en frän svett rann ned från hans kinder, och han blåste och flåsade som en stridshingst. Men netop da de andre var færdige med at slås, nærmede Juhani sig med sin mand; han halede af sted med ham i flippen og klemte ham nu og da om struben. Frygtindgydende og frygtelig var nu Jukolas ældste søn at skue. Vreden flammede som ild ud af hans - også nu - temmelig små øjne, der helt blodskudte af raseri rullede vildt i hovedet på ham ; en skarp sved strømmede ned over hans kinder, og han st«»linede og pustede som en stridshingst. 02166
Bottom
02167
Top
Juhani: Leta reda på mitt abc, leta reda på min abc-bok, och det genast! Tag i Herrans namn reda på den rödpärmade abc-boken, din junker. Se så här ger jag dig, se så här! JUHANI: Find min a.b.c., find min a.b.c., på stedet! Ser du, jeg skal klemme dig, til skidtet flyver ud af dig, hvis du ikke gør det. Find for Guds skyld min a.b.c. med det røde bind, din slyngel. Se her, sådan vil jeg give dig, ser du, sådan! 02167
Bottom
02168
Top
Toukolabon: Slå inte! MANDEN FRA TOUKOLA: Slå ikke ! 02168
Bottom
02169
Top
Juhani: A-b-c-boken! JUHANI: A.b.c.-en! 02169
Bottom
02170
Top
Toukolabon: Jag kastade ju den dit i busken. MANDEN FRA TOUKOLA: Jeg kastede den dér ind i buskene. 02170
Bottom
02171
Top
Juhani: Lägg den med riktigt vacker hand i min näve, med lillhantun, din junker. Tror du dig dansa här så där bara, junker? Ger du inte, din förbannade jävel, den rödpärmade abc-boken i min näve? JUHANI: Læg den nu i min næve, rigtig pænt, med den lille, søde hånd, din slyngel. Tror du, du bare danser her for din fornøjelses skyld, bandit ? Lægger du ikke, dit forbandede bæst, den røde a.b.c. i min hånd ? 02171
Bottom
02172
Top
Toukolabon: Du krossar ju min hals, min hals! MANDEN FRA TOUKOLA: Du knuser min hals, min hals! 02172
Bottom
02173
Top
Juhani: A-b-c-boken! Herren förbarma sig över oss! A-b-c-boken! JUHANI: A.b.c.-en! Herren forbarme sig over os! A.b.c.-en! 02173
Bottom
02174
Top
Toukolabon: Här är den, du förfärliga man. MANDEN FRA TOUKOLA: Her, dit frygtelige menneske. 02174
Bottom
02175
Top
Juhani: Ge den en liten puss. Ja, pussa den vackert. JUHANI: Giv den et lille kys. Ja, kys den pænt. 02175
Bottom
02176
Top
Toukolabon: Vasa? Pussa den? MANDEN FRA TOUKOLA: Hvad ? Kysse den ? 02176
Bottom
02177
Top
Juhani: Riktigt näpet. Och gör det för Herrans skull, bror min, om det kittlar i din rygg och ditt liv är dig kärt. Gör det, gör det, annars ropar redan i denna stund ditt blod efter hämd på mig, såsom fordom den fromma Abels blod. För du ser, att jag av vrede är svart i ansiktet som bastutomten. Pussa därför mitt abc. Jag bönfaller dig på bådas våra vägnar! - Se så där. JUHANI: Rigtig pænt. Og gør det for Guds skyld, brorlil, hvis det kilder i din ryg, og du har dit liv kært. Gør det, ellers vil dit blod allerede i dette øjeblik råbe på hævn over mig som fordum den fromme Abels blod. Du ser, at jeg er sort i hovedet af vrede som en badstue-nisse. Så kys derfor min a.b.c. Jeg bønfalder dig både for din og min skyld! - Ja, sådan. 02177
Bottom
02178
Top
Toukolabon: Är du nöjd? MANDEN FRA TOUKOLA: Er du nu tilfreds ? 02178
Bottom
02179
Top
Juhani: Alldeles nöjd. Gå nu och prisa din Skapare, att du slapp med detta. Och om du där i mittel-stycket, där emellan dina skuldror och huvudklubban, tycker dig känna några märken, alldeles som efter ett skruvstäds käftar, och i synnerhet om du i morgon ännu känner en styvhet som efter påssjuka, så undra inte så värst på den saken. Ja, gå nu. Men ännu ett ord, ett ord än, bror min. Vem har diktat den där visan, som vi nyss måste lyssna till med öronen på skaft? JUHANI: Særdeles tilfreds. Gå nu og pris din skaber, at du slap med dette. Og hvis du midtvejs mellem dine skuldre og hoved-knolden skulle føle visse mærker som efter skruestikkens kæber, og især hvis du i morgen endnu skulle føle nogen stivhed i ryggen, som om du havde haft svinesyge, så bliv ikke alt for overrasket. Ja, gå så. Men endnu et ord, bare et ord, brorlil. Hvem har digtet den vise, som vi for lidt siden måtte lytte til med ørerne på stilke? 02179
Bottom
02180
Top
Toukolabon: Det vet jag inte. MANDEN FRA TOUKOLA: Det ved jeg ikke. 02180
Bottom
02181
Top
Juhani: Öppna käften din! JUHANI: Ud med det! 02181
Bottom
02182
Top
Toukolabon: Jag vet inte. MANDEN FRA TOUKOLA: Jeg ved det ikke. 02182
Bottom
02183
Top
Juhani: Nå, nå, nog får jag alltid vetskap om det. Men för mina hälsningar till Kissala-Aapeli och säg honom, att när jag träffar honom, så ger hans strupe ännu gällare ljud ifrån sig än hans klanett gjorde nyss. Gå nu; för min närvaro är inte vidare hälsosam för dig - och låt bli att knarra om hämnd. Akta dig att det inte faller mig in att sätta efter dig och ge dig lite på köpet. JUHANI: Nå, nå, det kan jeg altid få at vide. Men hils Kissala-Aapeli fra mig og sig til ham, at når jeg møder ham næste gang, så vil hans hals give en endnu skarpere lyd fra sig end hans klarinet for lidt siden. Gå nu, for min nærværelse er ikke videre sund for dig. - Og lad være med at mumle noget om hævn. Pas på, jeg ikke får den idé at følge efter dig og give dig lidt oven i købet. 02183
Bottom
02184
Top
Tuomas: Lämna honom i fred, stackars karl. TUOMAS: Lad ham nu være i fred, den stakkels mand. 02184
Bottom
02185
Top
Juhani: Han har fått på käften, det går jag i god för. - Men låt oss lämna denna gruvligt plöjda, i tusen kors uppfläkta landsvägsteg. Här är inte bra att dröja nu; för ett slagsmål på landsvägen är, sett ur lagens synpunkt, en särdeles krånglig historia och kan sätta sin man i hård klämma. JUHANI: Han har fået på snuden, det lover jeg for. - Men lad os nu forlade denne vej, der er så skrækkelig rodet og furel på kryds og tværs. Det er ikke klogt at blive her; for slagsmål på landevejen er, set fra lovens synspunkt, en meget betænkelig sag og kan bringe en mand i alvorlig knibe. 02185
Bottom
02186
Top
Aapo: Må vi skynda! - Men det var då en duktig avbasning; och jag skulle allt ha blivit mörbultad utan Simeonis hjälp; han bredde lite ut högen som låg ovanpå mig. AAPO: Vi må skynde os! - Men det var da et ordentligt livtag; jeg ville være blevet grundigt plukket uden Simeonis hjælp; han splittede bunken en smule, den bunke, der lå oven på mig. 02186
Bottom
02187
Top
Simeoni: Varför rörde vi vid dem? Men mänskan är svag, och kan inte tygla sin vrede och syndens makt. Ack! när jag skådade hur Tuomas’ näve fällde män till marken, tänkte jag: nu är inte ett mannadråp långt borta. SIMEONI: Hvorfor rørte vi ved dem? Men mennesket eisvagt og kan ikke styre sin vrede og syndens magt. Ak, da jeg så, hvordan Tuomas’ næve slog mænd til jorden, tænkte jeg: nu er der ikke langt til manddrabet. 02187
Bottom
02188
Top
Tuomas: Kanske slog jag lite oförsiktigt, men nog har man ju slagit för mindre än så. - Låt oss vandra snabbare; dagen lider. TUOMAS: Jeg slog måske lidt uforsigtigt, men man har da indladt sig i slagsmål for mindre end det. - Lad os gå hurtigere; dagen svinder. 02188
Bottom
02189
Top
Hårt traskade de, men förtrytelsen och harmen ville ej vika från deras ansikten, och elakt stack det till i deras hjärta, när de mindes Toukolapojkarnas nidvisa. Stum stegade Juhani i spetsen, spottande och emellanåt ruskande på sitt huvud. Slutligen vände han sig dock mot de andra och öppnade munnen. De traskede hastigt af sted, men vreden og harmen ville ikke forlade deres ansigter; den gnavede stygt i deres hjerter, når de tænkte på Toukola-folkenes nidvise. Juhani travede forrest, i tavshed; travede af sted med harmens energi; han spyttede, og rystede nu og da på hovedet. Til sidst vendte han sig dog om mod de andre og åbnede munden. 02189
Bottom
02190
Top
Juhani: Vem fan har diktat denna visa? JUHANI: Hvem pokker har lavet den sang? 02190
Bottom
02191
Top
Eero: Kissala-Aapeli. EERO: Kissala-Aapeli. 02191
Bottom
02192
Top
Aapo: I samma riktning går också mina aningar; för han är en argsint spefågel. Han gjorde ju också en illmarig smädedikt om våran kapellansgubbe, som - gunås! - råkade bli lite suddig om näsan vid läsförhöret. AAPO: Det har jeg også på fornemmelsen, for han er en ondsindet spottefugl. Han lavede jo også et nedrigt smædedigt om vor stakkels gamle kapellan, der — Gud forbarme sig! — blev lidt grimet om næsen under overhøringen. 02192
Bottom
02193
Top
Timo: Men blott jag hade ett kvarter brännvin och några ord att viska i Nikula-Ananias’ öra, så finge vi snart nog höra en kanske famnslång visa, i vilken det sannerligen skulle utmålas hurudan karl denna Aapeli är. En stor lurk och hundsfott är han; går från by till by med klanetten i hand, gör pigorna med barn och lever på sin gamla mors nacke. En ulspegel hela karlen. TIMO: Hvis jeg blot havde en pægl brændevin og kunne hviske nogle ord i Nikula-Ananias’ øre, så ville vi snart få en - måske — favnelang vise at høre, hvoraf d^t tydeligt fremgik, hvilken mand han er, denne Aapeli. Han er en stor slubbert og hundsvot; han går fra by til by med klarinet i hånd, gør tjenestepigerne med barn og lever på sin moders bekostning. En uglespil, hele manden! 02193
Bottom
02194
Top
Juhani: Om den struntvisan, som de kallade sju mäns samlade krafter, hör hemma i hans skalle, märk då, när jag nästa gång träffar honom, om det så sker på kyrkbacken, så drar jag ofläkt av honom huvud-svålen från nacken ända till ögonbrynen, det vare sagt. - Men kunde vi inte låta lagens arm klämma till karlen? JUHANI: Hvis den vrøvlevise, som de kaldte »Syv mænds styrke«, stammer fra hans hoved, så læg mærke til dette: når jeg møder ham næste gang, om det så sker uden for selve kirken, flår jeg huden af hans hoved lige fra nakken og til øjenbrynene; det siger jeg. - Men kan vi ikke slå løs på ham med lovens hjælp? 02194
Bottom
02195
Top
Aapo: Lagen dömer ingen utan trovärdiga vittnen. AAPO: Loven dømmer ingen uden pålidelige vidner. 02195
Bottom
02196
Top
Juhani: Må han då stiga fram och avlägga värje-målsed; och jag tror allt att han betänker sig lite, innan han kastar sin själ i mörkrets moras. Men om han gjorde sig skyldig till den eländiga konsten, så -god natt då, grannen min, sov i ro vad mig beträffar. JUHANI: Lad ham så stå frem og aflægge benægtelses-ed, og jeg tror, han vil betænke sig lidt, inden han kaster sin sjæl i mørkets sump. Men hvis han gør sig skyldig i et så lumpent kneb, så - god nat, min nabo, sov i fred for mig. 02196
Bottom
02197
Top
Aapo: Men jag misstänker, att lagen i ett dylikt fall inte tillåter den anklagade att avlägga ed. AAPO: Men jeg tror ikke, loven i et sådant tilfælde lader den anklagede aflægge ed. 02197
Bottom
02198
Top
Juhani: Nå då må han få av min egen knytnäve, och han känner då, skulle jag tro, samma hälsosamma sveda, som lagens och rättens salt skulle ha skänkt honom. JUHANI: Så får han af min egen knytnæve, og han vil da, tror jeg nok, føle samme sunde svie, som lovens og retfærdighedens salt kunne bibringe ham. 02198
Bottom
02199
Top
Simeoni: Men låt oss redan lämna såväl visan som det odjursaktiga tumultet på vägen. - Där står den tjärstubbe, vid vars fot jag engång på en vallfärd insomnade och drömde en underlig dröm, fastän magen jamade av hunger. Jag var liksom i himmelriket, satt i en mjuk, fjädrande soffa och framför mig ångade ett rågat matbord. Smakliga, särdeles välsmakliga var också rätterna och så flottiga. Jag åt och drack, och små kerubpojkar passade upp mig som om jag varit en mäktig person. Allt var oförlikneligt vackert och festligt; där i närheten, i en gyllene sal, ekade änglarnas kör, och jag hörde dem sjunga den nya och stora psalmen. Så drömde jag, och då tändes gnistan i mitt bröst, som aldrig mera må slockna i det! SIMEONI: Lad os nu ikke snakke mere, hverken om visen eller om det rovdyragtige klammeri på landevejen. - Dér står den træstub, ved hvis fod jeg engang, da jeg vogtede kreaturer, faldt i søvn og drømte en vidunderlig drøm, skønt sulten gnavede i min mave. Jeg var lige som i himlen; jeg sad i en blød og fjedrende sofa og foran mig dampede et overdådigt bord. Retterne var velsmagende, meget velsmagende, og de svømmede i fedt. Jeg spiste og drak, og små keruber vartede mig op, som om jeg var en betydningsfuld person. Alt var så ubeskrivelig smukt og festligt; tæt ved, i den gyldne sal, klang englenes kor, og jeg hørte dem synge den nye, store salme. Således drømte jeg, og dér fik jeg den gnist i mit bryst, som jeg håber aldrig må slukkes! 02199
Bottom
02200
Top
Juhani: Den mångbeläste vallgubben, den rödögda och tunnskäggiga Tervakoski-Tuomas, din dåtida vallkamrat, gjorde dig lite virrig i skallen; så var det med den gnistan. JUHANI: Det var den bibel-læste, gamle hyrde, den rødøjede og tynd-skæggede Tervakoski-Tuomas, der var din kammerat, dengang du vogtede kreaturer, som gjorde dig lidt skør i hovedet; sådan forholder det sig med den gnist. 02200
Bottom
02201
Top
Simeoni: Ja, ja, det får vi skåda på den yttersta dagen. SIMEONI: Ja, ja, det vil vi få at se på den yderste dag! 02201
Bottom
02202
Top
Tuomas: Men där är ju den gran, från vilken vår far en gång fällde ett mäkta stort lodjur; och det var också hans sista lo. TUOMAS: Men dér er den gran, hvor vor far engang fældede en vældig los ; og det var hans sidste los. 02202
Bottom
02203
Top
Timo: Det var så, efter den gången traskade han inte mera hemåt, utan drogs kallnad från skogen. TIMO: Det passer, efter den tid traskede han ikke mere hjem, men blev halet, kold og stiv, ud af skoven. 02203
Bottom
02204
Top
Juhani: En hurtig och duktig man, men hård och fast som en klippa mot sina söner. Mera sällan rörde han sig dock kring Jukola gård, utan bodde i skogarna; och hemma huserade mössen. JUHANI: En rask og prægtig mand, men hård og streng som en klippesten over for sine sønner. Det var dog sjældent, lian vandrede omkring på Jukola-gård, han boede i skovene; og musene huserede i huset. 02204
Bottom
02205
Top
Aapo: Visserligen glömde han ofta sitt hem på grund av sin kanske förtrollade jaktlust, men han var ändå en god far och som en hedersman dog han. Må han vila i frid! AAPO: Det er sandt, at han ofte glemte sit hjem på grund af sin jagtiver, der måske skyldtes trolddom, men han var alligevel en god fader, og han døde som en mand af ære. Må han hvile i fred! 02205
Bottom
02206
Top
Timo: Och dubbelt så vår mor. TIMO: Og vor moder dobbelt så meget. 02206
Bottom
02207
Top
Juhani: Det var en god husmor och en from mänska, ehuru hon inte ens lärt sig läsa. JUHANI: Hun var en dygtig husmoder og et fromt menneske, selv om hun ikke havde lært at læse. 02207
Bottom
02208
Top
Simeoni: Och ändå bad hon på sina knän varje afton och morgon. SIMEONI: Og dog bad hun på sine knæ hver aften og morgen. 02208
Bottom
02209
Top
Juhani: Det gjorde hon. En oförliknelig mor och husmor! Jag kommer alltid att minnas, hur hon gick och styrde årdret, stadig som en jättegumma. JUHANI: Det gjorde hun. En mageløs moder og husmoder! Jeg vil bestandig mindes, hvordan hun gik efter træ-ploven, stor og støt som en jættekvinde. 02209
Bottom
02210
Top
Eero: Nog var hon en präktig mor, men varför var vi inte lydiga barn, varför stretade vi icke då på åkern som sju björnar? Då vore allt Jukola annorlunda än nu. Men vad begrep jag då, lilla skjortlasse? EKKO: Hun var en god moder, men hvorfor var vi ikke lydige børn, hvorfor sled vi ikke på markerne som syv bjørne? Så ville Jukola nu have set anderledes ud. Men hvad forstod jeg dengang, jeg lille buksetrold? 02210
Bottom
02211
Top
Juhani: Håll käft där! Jag minns än ditt elaka och snäsiga uppträdande mot stackars mor. Men alltid översåg hon med dina fel, så som både fadern och modern gör med sitt yngsta barn; men se den äldstas päls är ständigt under lurvning, såsom jag vet av egen erfarenhet. Nog har jag, för böveln, på min tid fått stryk som en hundracka, men jag hoppas att allt varit till det bästa, med Guds hjälp. JUHANI: Hold kæft! Jeg husker endnu din nederdrægtige og næsvise opførsel over for vor stakkels moder. Men hun bar altid over med dig, sådan som både faderen og moderen ofte gør med deres yngste barn; men se, den ældstes pels bliver bestandig støvet af, det ved jeg af egen erfaring. Ja, for fanden, jeg har i min tid fået prygl som en køter, men jeg håber, at det, med Guds hjælp, har været til det bedste. 02211
Bottom
02212
Top
Simeoni: Agan gör sannerligen gott, i synnerhet om du välsignar piskan och agar i Herrans namn. SIMEONI: Revselse gør sikkert godt, især hvis du velsigner pisken og revser i Herrens navn. 02212
Bottom
02213
Top
Eero: I synnerhet om du dessutom värmer piskan. EERO: Og især hvis du også varmer pisken. 02213
Bottom
02214
Top
Simeoni: Jag hör ej dina usla speord, du stockblinda, du milt agade barn. SIMEONI: Jeg hører ikke dine elendige spydigheder, du, dit stokblinde og alt for lemfældigt revsede barn. 02214
Bottom
02215
Top
Timo: ”Ett snällt barn agar sig själv”, men den konsten ville jag titta på. TIMO: »Et godt barn revser sig selv« - men det kunststykke ville jeg gerne se. 02215
Bottom
02216
Top
Simeoni: Här är Sonnimäki vägkorsning, hit ända från kyrkogården förföljde en avlidens ande Kiikalas okynniga glasförsäljare, när han gick förbi kyrkan på natten, och vrok ifrån sig en grov svordom, den ogudaktige. Detta vare er en varning att undvika svordomssynden. SIMEONI: Her er Sonnimåki-korsvejen; lige fra kirkegården og hertil forfulgte et spøgelse den syndige glashandler fra Kiikala, den ugudelige krop, der lod en frygtelig ed komme over sine læber, da han ved nattetid gik forbi kirken. Lad det være en advarsel for jer, så I undgår bande-synden. 02216
Bottom
02217
Top
Juhani: Men vi står på Sonnimäki ås, kyrkan synes och där lyser klockarns röda boställe som ett flammande djävulsbo! Hih! där finns ju hela helvetets herradöme, där finns den skrämmande visdomen och förskräckliga äran. Nu domnar alla mina lemmar och mina fötter ställer sig obarmhärtigt på tvären. Ack! vad skall jag göra i denna bövelens stund, vad skall jag, er eländiga äldsta broder, göra? JUHANI: Men nu står vi på toppen af Sonnimäki, nu kan vi se kirken, og dér lyser klokkerens røde hus som en flammende djævle-rede! Hih! Dér er jo hele helvedes herlighed; dér er den afskrækkende visdom og den frygtelige ære. Nu lammes alle mine lemmer, og mine ben gør ubarmhjertigt oprør imod mig. Ak, hvad skal jeg gøre i denne bødlens time, hvad skal jeg gøre, jeg, jeres stakkels elendige ældste broder? 02217
Bottom
02218
Top
Eero: Eftersom du är vår äldsta broder, så gå då i spetsen för oss med goda exempel och vänd om från helvetets väg. Jag är redo att följa dig. EERO: Efter som du er den ældste, så gå i spidsen for os med et godt eksempel og vend om fra helvedes vej. Jeg er parat til at følge dig. 02218
Bottom
02219
Top
Tuomas: Tig, Eero! Inget enda steg tillbaka nu. TUOMAS: Ti stille, Eero! Nu ikke eet skridt tilbage. 02219
Bottom
02220
Top
Juhani: O djävlar! Klockarns dörr är enligt min mening dödens käft. JUIIANI: Oli, I behornede djævle! Klokkerens dør er som dødens gab for mig. 02220
Bottom
02221
Top
Aapo: Just där ligger vårt mänskovärdes och vår äras början. AAPO: Netop dér er begyndelsen til vort menneskeværd og vor ære. 02221
Bottom
02222
Top
Juhani: En het ära, het ära! Ve oss! Där ser jag ju klockarns hela ståt, prästgårdens skrämmande prakt, och min natur ställer sig på tvären - Gud hjälpe oss! -ställer sig på tvären. Vad säger du, Timo? JUHANI: En gloende ære, en gloende ære! Ve os! Dér ser jeg hele klokkerens pragt og præstegårdens afskrækkende glans, og min natur gør oprør - Gud hjælpe os! - den gør oprør. Hvad siger du, Timo ? 02222
Bottom
02223
Top
Timo: Gruvligt på tvären. TIMO: Voldsomt oprør. 02223
Bottom
02224
Top
Aapo: Det tror jag, men här dansas icke alltid på rosor och blommor. AAPO: Det tror jeg, men her i livet danser man ikke altid på roser og blomster. 02224
Bottom
02225
Top
Juhani: På rosor och blommor? Har vi dansat på rosor och blommor? JUHANI: På roser og blomster? Har vi danset på roser og blomster ? 02225
Bottom
02226
Top
Aapo: Vi får allt här sluka många beska bär, bror min. AAPO: Vi får lov til at sluge mange bitre bær her på jorden, brorlil. 02226
Bottom
02227
Top
Juhani: Beska bär? Har vi inte redan slukat tillräckligt med beska bär? O Aapo stackare! vi är redan kokta i många soppor, många vindar har rumsterat i våra luggar. Och varför? Var är vår seger? Denna värld är en ganska stor gödselhög, och ingenting annat. Åt helsike med klockarna och prästerna, läsför-hören och böckerna och länsmännen med sina pap-perspackar! Världens plågoandar allihop! Jag nämnde böckerna, men då mente jag inte precis bibeln, psalmboken, katekesen och abc-boken och inte heller ”Den ropandes röst i öknen” - den förfärliga boken - dem mente jag inte just nu. Men varför blev jag född? JUHANI: Bitre bær? Har vi ikke allerede slugt bitre bær nok? Ak, stakkels Aapo! Vi er allerede blevet kogt i mange slags supper, og mange vinde har hvirvlet i vort hår. Og hvorfor? Hvor er vor sejr? Denne verden er en vældig møgdynge og ikke andet. Ad helvede til med klokkere, praster, overhøringer, bøger og embedsmænd med deres papirbundter! Denne verdens plageånder alle tilhobe! Jeg sagde bøger, men jeg mente naturligvis ikke Bibelen, salmebogen, katekismen og a.b.c.-en og heller ikke »En råbende røst i ørkenen« - den forfærdelige bog - jeg mente ikke nogen af dem. Men hvorfor blev jeg født? 02227
Bottom
02228
Top
Simeoni: Förbanna inte dina dagar, din nådatids dagar. SIMEONI: Forband ikke dine dage, dine nådens dage. 02228
Bottom
02229
Top
Juhani: Varför blev jag född, varför föddes jag? JUHANI: Hvorfor blev jeg født, hvorfor blev jeg født? 02229
Bottom
02230
Top
Timo: Jag föddes till världen som en usel färdman. Varför öppnade jag ej hellre mina ögon som en har-mynt harunge under unggranen där? TIMO: Jeg blev født til denne verden som en sølle vandringsmand. Hvorfor åbnede jeg ikke hellere mine øjne som en hareskåret harekilling under den dér unge gran? 02230
Bottom
02231
Top
Juhani: Eller jag som den där ekorren, som med svansen i vädret skvittrar på tallens gren? En kotte är hans mödofria bröd och granens lav det varma täcket i hans mossbelupna stuga. JUHANI: Eller jeg som det egern, der pludrer på fyrre-travets gren med halen i vejret? Koglen er dens sorgløse føde og granens skæg det varme ta'ppe i dens mosklæd te stue. 02231
Bottom
02232
Top
Timo: Och inte behöver han läsa. TIMO: Og den behøver ikke lære at læse. 02232
Bottom
02233
Top
Juhani: Nej, han behöver inte läsa. JUHANI: Den behøver ikke at kunne læse. 02233
Bottom
02234
Top
Aapo: Envar har fått sin del, och alltid är det don efter person. Och här hjälper ingen klagan och bedrövelse, utan bara arbete och verksamhet. Framåt nu bara, mina bröder! AAPO: Enhver får sin part og »sværdet skal svare til svenden«. Her hjælper hverken sorg eller klage, men kun arbejde og handling. Nu fremad, mine brødre! 02234
Bottom
02235
Top
Tuomas: Framåt, till klockarn, om det så vore över havets fräsande svalg! TUOMAS: Af sted, til klokkeren, om det så var over havets skummende dyb. 02235
Bottom
02236
Top
Juhani: Vad funderar du på, Eero-pojken? JUHANI: Hvad tænker du på, Eero-knægt? 02236
Bottom
02237
Top
Eero: Jag funderar på att gå i skola hos klockarn. EERO: Jeg tænker på, at jeg vil gå i skole hos klokkeren. 02237
Bottom
02238
Top
Juhani: Hm! Låt oss gå då, vi skall stiga på då. Ack Herrens son! Men sjung, Timo, sjung bror min! JUHANI: Hm! Lad os så gå; lad os så vandre af sted. Oh, Herrens søn! Men syng, Timo, syng, brorlil. 02238
Bottom
02239
Top
Timo: Jag skall sjunga sången om ekorren i sin mossiga kammare. TIMO: Jeg vil synge om egernet i dets mosklædte kammer. 02239
Bottom
02240
Top
Juhani: Ja, ja! JUHANI: Ja, ja! 02240
Bottom
02241
Top
Timo: TIMO: synger: 02241
Bottom
02242
Top
Sött den lilla ekorrungen
Slumrar i sin mossehydda;
Halli-hundens skarpa tand och
Jägargossens grymma snaror
Aldrig än hunnit dit.

Från sin högtbelägna hydda
Tittar han på världens vimmel,
Flera strider under honom;
Granens gren som fredens vimpel
Över hans huvud ses.

Vilken solskenslycklig levnad
Gungande i boets vagga!
Lilla ekorren där svänger
Kärt vid granemoderns hjärta;
Metsolas kantele klang!

Svajarsvansen ljuvt där slumrar
På sitt lilla fönsterbräde,
Fåglalåt vid himlafästet
Uti kvällen honom för till
Drömmarnas Gullebo.
Lille, søde egern sover
i sit mos-hus, i sit kammer;
dér ham aldrig nogen rammer,
ikke Halli-hundens 02171: tænder, ingen jægers snare heller.

Fra sit kammer i det høje
ser han verden vidt sig brede,
mangen strid og kiv dernede;
over issen paa ham blafrer
granens gren, en fredens vimpel.

Hvilket liv saa fuldt af lykke
i det vugge-slot, som gynger.
Lille, søde egern gynger
ved sit grantræs moderbryster:
Metsolas kantele spiller.

Dér i vinduet, det lille,
sving-halen, som døsigt gynger,
fugle under himlen synger,
følger ham ved aftenstide
bort til drømmens gyldne rige.
02242
Bottom

kapitel 03 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
03001
Top
Två dagar har förflutit. Kring bordet i klockarens folkstuga sitter bröderna, tragglande på abc:t allteftersom stundom klockaren och stundom hans lilla åttaåriga dotter läser upp det för dem. Så övar de sig att läsa, med de uppslagna abc-böckerna i händerna och svetten i pannan. Men endast fem av Jukolas söner ser man sitta bakom bordet. Var befinner sig Juhani och Timo? Jo, där står de ju i skamvrån nära dörren, och deras luggar, i vilka klockarens seniga näve nyss slingrat sig, står fortfarande rufsigt högt i vädret. Der er gået to dage. Brødrene sidder omkring bordet i klokkerens dagligstue og terper løs på bogstaverne, der snart læses højt for dem af klokkeren selv og snart af hans lille, otte-årige datter. Således øver de sig ihærdigt i at læse, med den åbne a.b.c. i hånden og sveddryppende pande. Men man ser kun fem af Jukolas sønner sidde på bænken bagved bordet. Hvor er Juhani og Timo? De står der henne i skammekrogen, lige ved døren, og deres hår, som lige har været snoet om klokkerens senede næve, stritter stadig i stride totter. 03001
Bottom
03002
Top
Särdeles långsamt framskred brödernas lärdom, som ingalunda påskyndades av deras lärares skrämmande hårdhet, vilken tvärtom allt mera och mera förlamade deras lust och håg. Juhani och Timo kände knappast till annat än A, de övrigas kunskaper hade dock stigit någon bokstav framåt. Men det djärva undantaget bland dem alla bestod av brodern Eero, som redan lämnat abc:t och riktigt flinkt övade sig att stava. Brødrenes lærdom udviklede sig uhyre langsomt, og den blev på ingen måde fremskyndet af lærerens frygtindgydende strenghed; tværtimod, den lammede snarere deres lyst og iver. Juhani og Timo kendte knap nok mere end bogstavet a; de andres viden var dog rykket nogle bogstaver længere frem. Men broder Eero var den strålende undtagelse blandt dem alle; han var allerede færdig med a.b.c.-en og øvede sig flittigt i at stave. 03002
Bottom
03003
Top
Kvällen nalkades, men denna dag hade bröderna icke smakat en enda matsmula. För klockaren, som hade lagt beslag på deras vägkost, försökte också med hungerns pina reta deras läslust. Sålunda, kramad av en ilsken hunger, stod nu Juhani i sin vrå, ruskande på sitt runda huvud och kastande glosögda oxblickar på sin lärare. Men sömnig stod Timo bredvid honom, utan att bry sig om världens vandring. Slutligen hejdade dock klockaren läsandet och yttrade: ”Håll upp nu och äten, ni trähästar, tuggen på som de idisslande bockarna i fållan. Men minns det, efter denna måltid vankas inte en enda matsmula innan ni har abc:t i edra skallar, ni masurskalliga tjurar. En timme ger jag er för måltiden, men genom dörren tar ni inte än ett enda steg ut. Jag anser det hälsosamt att förlänga er arrest ända till kvällen. Men öppnen nu edra käftar, för ni får snart matsäckarna i edra klor.” Så talade han, avlägsnade sig och sände en piga till bröderna med deras vägkost; men stadigt stängdes dörren. Aftenen nærmede sig, men brødrene havde ikke smagt så meget som en bid mad i dagens løb. For klokkeren, der havde lagt beslag på deres proviant, prøvede også at anspore deres læselyst ved hjælp af sultens plager. Juhani stod således i sin krog, forpint af en nagende sult, rystede på sit runde hoved, spyttede og gloede efter sin lærer som en skillende okse. Timo stod og nikkede søvnigt ved siden af ham, uden ;it bekymre sig om verdens gang. Til sidst afbrød klokkeren læsningen og sagde: »Hold så op, og spis, I træheste, tyg løs som drøvtyggende gedebukke i folden. Men husk, efter dette måltid kommer der ikke den mindste krumme over jeres læber, før alfabetet sidder fast i skallen på jer, I tykpandede okser. Jeg giver jer en time til at spise i, men I må ikke gå ét skridt uden for døren. Jeg mener, det ville være sundt at forlænge jeres arrest til i aften, langt det sundeste. Men luk nu jeres kæber op, fór I får straks madposerne i jeres klør.« Sådan sagde han, gik sin vej og sendte pigen ind til brødrene med deres proviant; men døren blev lukket meget omhyggeligt. 03003
Bottom
03004
Top
Timo: Var är min påse? TIMO: Hvor er min madpose ? 03004
Bottom
03005
Top
Lauri: Här är din, där är min. Jag skulle kunna äta småsten nu. LAURI: Dér er din, og her er min. Jeg kunne æde småsten nu. 03005
Bottom
03006
Top
Juhani: Nu äter vi inte en enda smula. JUHANI: Vi spiser ikke den mindste smule. 03006
Bottom
03007
Top
Lauri: Vasa? Skulle vi inte äta? LAURI: Hvad ? Skal vi ikke spise ? 03007
Bottom
03008
Top
Juhani: Inte en enda smula. JUHANI: Ikke det mindste. 03008
Bottom
03009
Top
Lauri: Täpp hellre med din handtlata till havets svalg. LAURI: Stands hellere havets bølger med din håndflade. 03009
Bottom
03010
Top
Juhani: Påsarna må vackert lämnas i fred. JUHANI: Lad poserne pænt være i fred. 03010
Bottom
03011
Top
Aapo: Vad tänker du på? AAPO: Hvad tænker du egentlig på? 03011
Bottom
03012
Top
Juhani: Att reta klockarn. Vi äter nu inte förrän morgondagen randats. Mitt blod kokar, gossar, och mitt huvud går runt som Keitulas väderkvarn. Men lika för lika! JUHANI: At ærgre klokkeren. Vi spiser ikke, før morgendagen gryr. Mit blod koger, drenge, og mit hoved ruller rundt som Keitulas vindmølle. Men ærgrelse mod ærgrelse! 03012
Bottom
03013
Top
Aapo: Av den harmen skulle våran gubbe få sig ett gott skratt. AAPO: Den ærgrelse ville få den gamle til at le hjerteligt. 03013
Bottom
03014
Top
Juhani: Låt honom skratta! Jag äter inte. - Eero slavar redan, se, se. - Jag äter inte. JUHANI: Lad ham le! Jeg spiser ikke. - Eero staver allerede, se, se. - Jeg spiser ikke. 03014
Bottom
03015
Top
Tuomas: Inte jag heller äter här, men på Sonnimäki mo därborta. Där sitter jag snart på ett ljungbols-ler. TUOMAS: Jeg spiser heller ikke her, men derude på Sonni-mäki-heden. Dér sidder jeg snart på et bolster af lyng. 03015
Bottom
03016
Top
Juhani: Det var rätt! Där, där rullar vi snart våra rumpor. JUHANI: Ja, rigtigt! Dér skal vi snart rulle os. 03016
Bottom
03017
Top
Eero: Jag är med om saken, pojkar. EERO: Det er jeg med på, drenge. 03017
Bottom
03018
Top
Aapo: Vad för slags galenskaper är det nu igen? AAPO: Hvad er det nu igen for tossestreger ? 03018
Bottom
03019
Top
Juhani: Bort från fångenskapen! JUHANI: Væk fra fangenskabet! 03019
Bottom
03020
Top
Aapo: Vett ohoj! AAPO: Fornuft, ohoj! 03020
Bottom
03021
Top
Juhani: Sonnimäkis talldunge, ohoj! JUHANI: Sonnimäkis fyrreskov, ohoj! 03021
Bottom
03022
Top
Eero: Just så! Och vettet svarade: hoj. EERO: Netop! Og fornuften svarede: ohoj. 03022
Bottom
03023
Top
Juhani: Svarade som en hel karl. JUHANI: Svarede som en mand. 03023
Bottom
03024
Top
Aapo: Simeoni, försök ditt bästa. AAPO: Simeoni, gør nu dit bedste. 03024
Bottom
03025
Top
Simeoni: Lugna er, bröder! Men jag säger som så, att vi inte duger till läskarlar, och därför må vi säga farväl till allt stök på den punkten. Men vårt leverne må ändå vara oförvitligt och städat; för vi kan leva som kristna mänskor också utan läskunskap, blott vi har tron. SIMEONI: Opfør jer ordentlig, brødre! Men jeg siger som så, at vi ikke er skabt til at læse, og derfor må vi tage afsked med alle anstrengelser på det punkt. Vort liv bør dog være udadleligt og ordentligt, for vi kan jo leve som kristne mennesker, selv om vi ikke er i stand til at læse, bare vi har troen. 03025
Bottom
03026
Top
Aapo: Du stjälper ju, din jäkel, men hjälper inte. AAPO: Du skubber jo, din satan, i stedet for at hjælpe. 03026
Bottom
03027
Top
Juhani: Simeoni talar som tillbörligt är. Bort härifrån, pojkar; jag tål ej mera detta. JUHANI: Simeoni taler retfærdighedens og rimelighedens sprog. Hort herfra, drenge; min nalur holder ikke dette ud la'ngcrc. 03027
Bottom
03028
Top
Tuomas: Det värker i mitt hjärta när jag ser hur Juhani plågas. Bort, gossar! TUOMAS: Det skærer mig i hjertet at se Juhani pines. Bort herfra, drenge! 03028
Bottom
03029
Top
Juhani: Saken är klar. Men ynka dig inte över mig, Tuomas; ty hämnden är i min hand. Visst har man skrupensat mig, rivit mig som ett kräftbete, sannerligen! Och visst har jag i min ficka en duktig handfull av klockarns hampa, en handfull hampa av klockarns blånor. Och ifall den bunten icke en gång täpper till klockarns käft, så sker det för den skull, att jag av min vara gör en sorts greja och maskin. Klockarn har en hals, ja han har en hals, men jag knyster ej mera nu. JUHANI: Sagen er afgjort. Men lad være med at beklage mig, Tuomas, for jeg har hævnen i min hånd. Jeg er blevet revset; flået som krebse-madding, det er sandt og vist! Og jeg har en vældig tot hamp i min lomme, en tot hamp, som klokkeren har udklækket. Hvis den klump ikke engang stopper kæften på klokkeren, så er det, fordi jeg vil lave en slags maskine eller redskab af den vare. Klokkeren har en hals, ja, klokkeren har en hals, men jeg siger ikke mere. 03029
Bottom
03030
Top
Eero: Kanske vet jag annan och bättre råd. Av hårlocken, som du förvarar i taskan, tvinnar vi en fin metrev som gåva åt klockarn för hans goda undervisning. Men varför uppeggar jag till synd, då jag vet och vi alla samfällt medger, att agandet gör outsägligt gott, såsom vi alla broderligt språkade på vägen. EERO: Jeg kender måske et andet og bedre råd. Af den hårtot, du har i lommen, fletter vi en vældig fin fiskesnøre som gave til klokkeren for hans gode undervisning. Men hvorfor opfordrer jeg jer til synd, eftersom jeg ved, at vi alle sammen er enige om, at revselse har en uudsigelig god virkning, hvad vi jo drøftede broderligt undervejs. 03030
Bottom
03031
Top
Juhani: Eero stavar redan. Det var mig en snäll pojke. JUHANI: Eero staver allerede. Se, det var en flink dreng. 03031
Bottom
03032
Top
Eero: Det är skam att vara så här gammal och öva sig i stavning. EERO: Det er en skam at være gammel og øve sig i at stave. 03032
Bottom
03033
Top
Juhani: Gammal? Och vår ålder då? JUHANI: Gammel? Hvad så med vores alder? 03033
Bottom
03034
Top
Simeoni: Han pikar. SIMEONI: Han stikler til os. 03034
Bottom
03035
Top
Juhani: Ja, du pikar igen, du tistel i vår veteåker, du beska syra i vår kristliga brödradeg, du ditt piggsvin, din igelkott, du din groda! JUHANI: Ja, du stikler igen, du, din tidsel i vor hvedemark, du, din bitre syre i Jukolas kristelige brødre-dejg, du, dit pindsvin, din pindgris, din frø! 03035
Bottom
03036
Top
Simeoni: Tyst med er, tyst för klockarns skull! SIMEONI: Stille, for klokkerens skyld, stille. 03036
Bottom
03037
Top
Juhani: Alla enhälligt ut ur kurran! Den som nu stretar emot, får sig på käften. JUHANI: Ud af fangehullet, alle mand! Den, der nu stritter imod, får på snuden. 03037
Bottom
03038
Top
Tuomas: Alla i väg, alla! TUOMAS: Alle mand af sted, alle! 03038
Bottom
03039
Top
Aapo: Timo, du som är fast i hågen, vad säger du? AAPO: Timo, du min viljefaste broder, hvad siger du? 03039
Bottom
03040
Top
Timo: Att ”en näverrock är inte bäst, och gammal blir man sällan präst”; därför må vi stoppa pipan i säcken och bege oss i väg och det alla som en man. Jag kan också säga min sak på annat vis: ”Yxan vässer man på båda sidorna.” TIMO: »Af birke-bark gør man ingen vest, ej heller gammel mand til præst«. Lad os derfor »putte piben i posen« og forsvinde, alle som én. Jeg kan også afgøre sagen med et andet ordsprog: »Øksen bør slibes på begge sider«. 03040
Bottom
03041
Top
Aapo: Lauri, vad gör du? AAPO: Lauri, hvad vil du gøre ? 03041
Bottom
03042
Top
Lauri: Traskar härifrån till Sonnimäki. LAURI: Jeg går herfra og til Sonnimåki. 03042
Bottom
03043
Top
Aapo: Ack! om så alla döda ropade ur sina gravar; ni tredskande, ni dåraktiga män! AAPO: Ah! Selv om så de døde råber fra deres grave: I stivsindede, I skøre mænd! 03043
Bottom
03044
Top
Juhani: Det skulle inte hjälpa ens då, utan marsch i väg, gosse. Du med, annars - Herrejessus! - smäller och brakar det. JUHANI: Nej’, ikke engang det ville nytte noget, nej, march, af sted, min dreng. Kommer du? Ellers - Herre Jesus! - så brager og buldrer det. Kommer du så? 03044
Bottom
03045
Top
Aapo: Jag kommer. Men ett ord än. AAPO: Jeg kommer. Men endnu et ord. 03045
Bottom
03046
Top
Tuomas: Här skulle inte ens tusen ord hjälpa. TUOMAS: Nu ville selv tusind ord ikke nytte noget. 03046
Bottom
03047
Top
Juhani: Inte om så varje ord hade tusen svärd. JUHANI: Ikke om så hvert ord havde tusind sværd. 03047
Bottom
03048
Top
Eero: Och varje svärd tusen eggar. EERO: Og hvert sværd tusind klinger. 03048
Bottom
03049
Top
Juhani: Tusen eldgnistrande eggar. Just så; inte ens det skulle hjälpa. Bort från Marstrands fängelse, bort från Sibirien, bort från den förskräckliga skattegömman som sju lod ur kanonens käft! Se, här finns både lodet och kanonen, den laddade kanonen, som blir allt hetare och hetare, nu är den eldröd och snart smäller det. O, kära bröder och släktingar av samma moder burna! ni såg hur han rullade denna min pannlugg kring sitt pekfinger, tog sedan för sig med hela grabbnäven så här, se så här, och så ruskade han till så att tänderna skallrade. Hm! JUHANI: Tusind ild-sprudlende klinger. Nej, ikke engang det ville hjælpe. Bort fra Marstrand, bort fra Sibirien, bort fra den forskrækkelige urskov som syv kugler ud af kanonens kæber! Her er både kuglen og kanonen, en ladt kanon, som bliver varmere og varmere; nu er den rødglødende, og snart knalder det. Ak, kære brødre og slægtninge og børn, båret af samme moder! I så, hvordan han snoede mit pandehår omkring pegefingeren; og så greb han fat med hele næven, sådan, se, sådan, og derefter ruskede han løs, så tænderne raslede. Hm! 03049
Bottom
03050
Top
Tuomas: Jag såg och mitt kindkött svällde av ilska. TUOMAS: Jeg så det, og kødet på mine kinder svulmede af vrede. 03050
Bottom
03051
Top
Eero: Jag hörde hur Juhanis tänder skallrade, såg hur Tuomas svall upp, och jag förskräcktes, men tackade ändå Gud på edra vägnar, när jag mindes vad gott agan dock gör. EERO: Jeg hørte, hvordan Juhanis tænder skramlede, og så, hvordan Tuomas’ kinder svulmede, og jeg blev forfærdet, men jeg takkede alligevel Gud på jeres vegne, fordi jeg huskede på, hvor megen gavn revselse gør. 03051
Bottom
03052
Top
Juhani: Du skall inte, min kära bror, föra eldluntan till kanonens fängpannor, nämligen till dessa två öron, låt bli det. JUHANI: Sæt dog ikke, kære broder, ild-lunten til kanonens fænghul, det vil sige mine to øren; lad være med det. 03052
Bottom
03053
Top
Tuomas: Varför retar du honom, Eero? TUOMAS: Hvorfor tirrer du ham, Eero ? 03053
Bottom
03054
Top
Juhani: Eero är klockarns kelgris. Nå det är ju också bra, riktigt bra. Men vad ont har jag gjort, att klockarn plågar mig på det viset? Är det brottsligt, att jag är så hård i skallen? Det fattas ju icke mycket att jag skulle ta till lipen. JUHANI: Eero er klokkerens kæledægge. Nå, det er jo også godt, meget godt. Men hvad ondt har jeg gjort, siden klokkeren piner mig sådan? Er det en forbrydelse, at jeg er så træg i hovedet? Jeg er lige ved at græde. 03054
Bottom
03055
Top
Timo: Vad har jag gjort, att man så förbannat drar mig i håret? Är det för den skull att jag äger det förnuft, som Skaparen en gång i sin klokhet gav mig? TIMO: Hvad har jeg da gjort, siden man river mig så forbandet hårdt i håret? Er det, fordi jeg har den forstand, som Gud engang gav mig i sin visdom ? 03055
Bottom
03056
Top
Lauri: Tre gånger har jag fått lugg. LAURI: Tre gange er jeg blevet rusket i håret. 03056
Bottom
03057
Top
Juhani: Alla har vi söta minnen härifrån. - Upp med dörren! JUHANI: Vi har alle sammen søde minder herfra. - Op med døren! 03057
Bottom
03058
Top
Aapo: Märk det, att vi är bakom lås och bom. AAPO: Glem ikke, at vi er bag lås og slå. 03058
Bottom
03059
Top
Timo: En stötta är ställd för dörren, en bastant stötta. TIMO: Der er stillet en bjælke imod døren, en stærk bjælke. 03059
Bottom
03060
Top
Juhani: Som ett strå bryts den av; men för det andra: där finns ju ett fönster. En smäll med min påse, och då hörs allt ett näpet klirr och brak. JUHANI: Den knækker som et strå, men for resten: dér er jo et vindu. Et knald med min pose, og så vil man høre en herlig klirrende og klaprende lyd. 03060
Bottom
03061
Top
Aapo: Ditt huvud tycks redan vara alldeles snurrigt. AAPO: Du er åbenbart helt rundtosset i hovedet. 03061
Bottom
03062
Top
Juhani: Av två dagars snurrande, av två dagars snurrande, bror min! JUHANI: Af to dages ruskeri, af to dages ruskeri, kære broder! 03062
Bottom
03063
Top
Simeoni: Inte bör vi ändå för den skull slå sönder fönstret, utan låt oss språka vackert med klockarn! SIMEONI: Nej, lad os ikke slå vinduet i stykker, men pænt snakke med klokkeren. 03063
Bottom
03064
Top
Juhani: Gack åt fanders och språka med djävulen! - Fönstret i kras och bort ur fångenskapen! ”Ut med hela bataljonen!” som kaptenen skrek i ilskan. JUHANI: Gå ad helvede til og snak med djævelen! - Vinduet itu og bort fra fangenskabet! »Hele bataillonen ud!« råbte kaptajnen i sin vrede. 03064
Bottom
03065
Top
Tuomas: Lägg haken på, Eero! TUOMAS: Sæt krogen for døren, Eero! 03065
Bottom
03066
Top
Eero: Rätt så; stäng slottets stora port medan bataljonen marscherar ut genom bakporten. - Haken är på. EERO: Ja, rigtigt; luk fæstningens hovedport, mens bataillonen marcherer ud ad bagdøren. - Krogen er sat for. 03066
Bottom
03067
Top
Aapo: Jag varnar er! AAPO: Jeg advarer jer! 03067
Bottom
03068
Top
Juhani: Gjort är gjort. Se där! JUHANI: Gjort er gjort. Sådan! 03068
Bottom
03069
Top
Aapo: Du förfärliga, du ogudaktiga! AAPO: Dit forskrækkelige, dit aldeles ugudelige menneske! 03069
Bottom
03070
Top
Simeoni: Se så där! Nu är det gjort! Där klirrade fönstret! SIMEONI: Sådan, ja. Nu er det gjort! Dér gik ruden! 03070
Bottom
03071
Top
Juhani: Fönstret klirrade och himlen blixtrade, när Jussi med påsen gav smak åt såsen! Det var som viborgska smällen. JUHANI: Vinduet klirrede, og himlen dirrede, da Jussi satte sin sæk i sving! Det var et vældigt brag. 03071
Bottom
03072
Top
Simeoni: Ve oss stackare! SIMEONI: Vi arme stakler! 03072
Bottom
03073
Top
Juhani: Vägen är klar, får du fart i dig? JUHANI: Vejen er fri; kommer der så gang i dig? 03073
Bottom
03074
Top
Simeoni: Jag följer med er, junkrar! SIMEONI: Jeg følger jer, kære broder! 03074
Bottom
03075
Top
Juhani: Aapo, vägen är fri, får du fart i dig? JUHANI: Aapo, vejen er fri; kommer der så gang i dig? 03075
Bottom
03076
Top
Aapo: Varför sticker du näven i vädret, din toker? Jag kommer, jag kommer! Vad annat kan man göra här, när en gång fanen är med i båten. AAPO: Hvorfor står du med løftet knytnæve, din tosse? Jeg kommer, jeg kommer! Hvad kan man gøre andet her, når man en gang har taget fanden op i slæden ? 03076
Bottom
03077
Top
Juhani: Tusan också! JUHANI: Pokkers også! 03077
Bottom
03078
Top
Tuomas: Alle man påsarna på ryggen och ut genom fönstret! Det stampar i farstun. TUOMAS: Alle mand poserne på ryggen og ud gennem vinduet! Nogen tramper ude i gangen. 03078
Bottom
03079
Top
Juhani: Är det klockarn? Jag skall snudda vid honom. JUHANI: Er det klokkeren? Ham kunne jeg godt lide at strejfe en kende, bare lige strejfe. 03079
Bottom
03080
Top
Tuomas: Kom! TUOMAS: Kom! 03080
Bottom
03081
Top
Juhani: Det är klockarn. Jag skall snudda vid honom lite. JUHANI: Det er klokkeren. Jeg skal strejfe ham, bare en kende. 03081
Bottom
03082
Top
Tuomas: Bort! säger jag. TUOMAS: Af sted! siger jeg. 03082
Bottom
03083
Top
Juhani: Ställ dig inte nu i min väg. Jag älskar dig, broder Tuomas. JUHANI: Stil dig nu ikke i vejen for mig. Jeg elsker dig, broder Tuomas. 03083
Bottom
03084
Top
Tuomas: Jag låter dig inte gå och göra illdåd. Skynda nu bara ut med mig genom fönstret; där skuttar ju redan de övriga på åkerlappen. Kom! TUOMAS: Jeg lader dig ikke begå nogen ugerninger. Skynd du dig nu blot ud gennem vinduet sammen med mig; de andre render jo allerede af sted derude på marken. Kom! 03084
Bottom
03085
Top
Juhani: Släpp mig lös! Vad fruktar du för illdåd? Jag tar honom bara vackert på mina knän, lyfter upp hans långa rockskört och smäller till honom med min bara handflata, och den handflatan gör allt ett gott arbete. Släpp mig, kära bror min, eljes spricker mitt hjärta som Korkens säckpipa. Släpp mig! du ser ju hur det snurrar runt i mitt huvud. JUHANI: Slip mig! Hvad er det for ugerninger, du er bange for? Jeg lægger ham bare blidt over mine knæ, løfter hans lange frakkeskøder i vejret og klasker ham lidt med min nøgne håndflade; og den hånd gør et godt stykke arbejde. Slip mig, min elskede broder, ellers revner mit hjerte som Korks sækkepibe. Slip mig! Ser du ikke, hvordan mil hoved damper? 03085
Bottom
03086
Top
Tuomas: Vi är eviga fiender, om du ej lyder mig nu. Märk vad jag säger. TUOMAS: Vi er fjender for evigt, hvis du ikke adlyder mig nu. Læg mærke til, hvad jeg siger. 03086
Bottom
03087
Top
Juhani: Vi går då. Men inte skulle jag samtycka till detta, om jag ej av mitt hjärta älskade dig. JUHANI: Nå, så lad os gå. Men jeg ville aldrig have givet mit samtykke til dette, hvis jeg ikke elskede dig af hele mit hjerte. 03087
Bottom
03088
Top
De tystnade, kastade sig genom fönstret ut på backen och sprang snabbt över klockarns potatisåker. På tegen klirrade småstenarna, mullklimparna flög högt i luften, och snart försvann de efter varann i den täta aldungen. Då störtade klockaren in med vredens förgrymmelse över sig, svängande i näven en bastant knölpåk av bamburör. Med hög, tjutande stämma ropade han efter rymlingarna, men fåfängt. Bröderna störtade ut ur aldungen, sprang över en stenig, med bergsklintar späckad nejd, därifrån genom ett tätt ensnår, därifrån över den vida prästgårdsängen vid Neulaniemis sävstrand, och slutligen över en slät, ekande sved, och stod sedan på den sandiga vägen under Sonnimäkis sluttande mo. De steg uppför kullerstensbranten, och när de hunnit till krönet på mon beslöt de att bygga sig en lägerplats vid granrötterna, på den ljungbevuxna marken; och snart steg röken från deras eld upp mot trädens toppar. De tav og kastede sig ud gennem vinduet og ned på jorden; og derefter løb de hurtigt hen over klokkerens kartoffelmark. Småstenene raslede på marken, jordklumperne fløj højt op i luften, og snart var de forsvundet, bagefter de andre, i det tætte ellckrat. Nu styrtede klokkeren ind i stuen; hans ansigt var helt fortrukket af vrede, og i den ene nav ve svang han en solid bambusstok. Med høj, skingrende stemme råbte han efter de flygtende, men forgæves. Brødrene styrtede ud gennem ellekrattet, løb hen over et stenet, klippefyldt område og videre gennem et tæt enebærkrat; derefter hen over præstegårdens vidtstrakte eng ved Neulaniemis siv-bevoksede bred og til sidst hen over en åben, rungende lysning; og nu stod de på den sandede vej under Sonnimäkis hede-skråninger. Derpå gik de op ad skrænten, der var oversået med rullesten, og da de nåede op på toppen, besluttede de at slå lejr i lyngen ved foden af nogle fyrretræer; og snart bølgede røgen fra deres bål op mod trækronerne. 03088
Bottom
03089
Top
Höglänt var trakten, där bröderna vistades. Dit syntes bortom backen prästgårdens brutna tak, men på backkrönet klockarens röda gård, hela den stora kyrkbyn, och där borta i granarnas skygd socknens stenkyrka, ståtlig och grann. Dessutom syntes sjön med dess många holmar, i vilken nordosten ritade sina streck, sakta och mjukt blåsande under den klara himlen, blåsande över sjön, över ängar och skogar, över Sonnimäkis grandunge, vid vars fot bröderna nu vilade och stekte rovor i den flammande lägerelden. Det sted, hvor brødrene havde slået sig ned, lå højt til vejrs. Hinsides bakken kunne man se præstegårdens mansardtag, men på selve bakketoppen lå klokkerens røde hus og hele den store kirkeby, og dér, skærmet af graner, sognets stenkirke, højtidelig og statelig. Man kunne desuden se søen med dens mange små-øer, søen, hvor nord-østen-vinden trak sine striber og blæste, blidt og sagte, under den klare himmel, blæste hen over søen, over engene og skovene, og hen over Sonnimäkis fyrreskov, ved hvis rødder brødrene nu hvilede sig og stegte roer i det flammende bål. 03089
Bottom
03090
Top
Juhani: Nu äter vi en riktigt kunglig måltid. JUHANI: Nu spiser vi et virkelig kongeligt måltid. 03090
Bottom
03091
Top
Timo: En riktig lantdagsmåltid. TIMO: Virkelig et herremands-måltid. 03091
Bottom
03092
Top
Juhani: Nötkött ur påsen och stekta rovor ur askan. De är mogna i denna stund. JUHANI: Kød fra posen og stegte roer fra asken. De er modne i dette øjeblik. 03092
Bottom
03093
Top
Vinden den blåser och trädtoppar svänger,
Nånstans långt borta min käresta sjunger...
Vinden, den blæser, og trætoppe gynger.
Min elskedes røst i det fjerne synger.
03093
Bottom
03097
Top
Vilken tjurskallighet av oss, att sitta på klockarns bänk med abc-boken i näven, sitta där tvenne jäkulu-siska dagar. Hvilken dumhed, hvilken stude-dumhed af os at sidde på klokkerens bænk med a.b.c.-en i hånden, sidde dér i to forbandede dage! 03096
Bottom
03098
Top
Eero: Men se att stå i dörrvrån, det är annat det. EERO: Men se, at stå i krogen ved hans dør, det var alligevel noget andet. 03097
Bottom
03099
Top
Juhani: Bästa lilla Eero, min kloka Eero, du min sextums Eero, du din navelfarbror - i klockarns dörrvrå! Jag skall lära dig, din jäkel. JUIIANI: Kære, lille Eero, min kloge Eero, du, min sekstommers Eero, du, din navle-kigger. I klokkerens krog! Jeg skal lære dig, din satan. 03098
Bottom
03100
Top
Aapo: Tyst, tyst, ni hedningar! AAPO: Stille, stille, I hedninger! 03099
Bottom
03101
Top
Tuomas: Sitt stilla, Juhani, och bry dig inte om hans prat. TUOMAS: Sid roligt, Juhani, og bryd dig ikke om hans snak. 03100
Bottom
03102
Top
Juhani: Mössan av huvudet när du äter, din klimp. JUHANI: Huen af hovedet, mens du spiser, din lille klump. 03101
Bottom
03103
Top
Tuomas: Mössan av, säger också jag. TUOMAS: Huen af, det siger jeg også. 03102
Bottom
03104
Top
Juhani: Så där ja. Lyda måste du; det hjälper inte. JUHANI: Sådan, ja. Du må adlyde; det nytter ikke. 03103
Bottom
03105
Top
Simeoni: Alltid bara gnat, endast gnat. Måtte Gud en gång upplysa edra själar och sinnen. SIMEONI: Altid kiv, ikke andet end kiv. Måtte Gud engang oplysejeres sjæle og sind! 03104
Bottom
03106
Top
Juhani: Han är ju alltid en trätsticka. JUHANI: Han er altid en kivfugl. 03105
Bottom
03107
Top
Eero: Alltid är jag i era förbannade munnar ”den stumpen och tummeliten, den lillpinnen Eero”. Men därför är jag seg. EERO: Mellem jeres forbandede tænder er jeg altid »den gnom, den tommeliden, den lille Eero-stump«. Derfor er jeg også sejg. 03106
Bottom
03108
Top
Juhani: Du är en argsint hundracka, såsom vi hörde i visan om ”sju mäns kraft”. JUHANI: Du er en arrig køter, sådan som vi hørte det i visen om »Syv mænds styrke«. 03107
Bottom
03109
Top
Eero: Men jag biter tillbaka med vassa tänder. EERO: Jeg bider igen og hårdt. 03108
Bottom
03110
Top
Juhani: Du är full av bitterhet. JUHANI: Han er fuld af bitterhed. 03109
Bottom
03111
Top
Aapo: Låt också mig yttra ett ord. Eero sade nyss något i vilket det enligt min åsikt fanns lite sanning. Ser du: den bitterhet, som han stundom delar omkring sig, har vi kanske själva ganska mycket kokat ihop. Låt oss dock minnas: alla är vi samma Skapares kreatur. AAPO: Må jeg sige et ord? Eero sagde noget, der efter min mening rummer en smule sandhed. Se, den bitterhed, som han undertiden spreder omkring sig, har vi måske selv i nogen grad været med til at koge sammen. Lad os dog ikke glemme, at vi alle er skabninger, skabt af den samme skaber. 03110
Bottom
03112
Top
Timo: Just så. Om jag har två näsor, ”den ena som en läst och den andra som en brödhalva”, vad rör det andra? Själv bär jag dem. Men låt oss ge katten i näsor och nasusar, Skapare och skapelser. Se här, Juhani, får du en rova, mjuk som en gammal röksvamp. Hugg den i nacken och fäst dig inte vid den där struntens prat. Han är ung och oförståndig. - Ät, broder min. TIMO: Ja, netop. Hvis jeg har to næser, »den ene som en læst og den anden som et halvt brød«, hvad kommer det andre ved ? Det er mig selv, der bærer dem. Men lad os nu give pokker i snude og tude, skaberen og skabninger. Se her, Juhani, her får du en roe, der er blød som en støvbold. Grib den i nakken og bryd dig ikke om knægtens snak. Han er ung og forstår ikke noget. - Spis, brorlil. 03111
Bottom
03113
Top
Juhani: Visst äter jag. JUHANI: Ja, jeg spiser. 03112
Bottom
03114
Top
Timo: Nu lever vi som på bröllopsfest uppe på den här höga, ekande backen. TIMO: Nu lever vi som ved en bryllupsfest, her på den høje, rungende bakke. 03113
Bottom
03115
Top
Juhani: Som på himmelens bröllop. Men nog pinade man oss ändå för en stund sen särdeles eländigt i helvetet där nere. JUHANI: Som ved himmelens bryllupsfest. Men man pinte os for lidt siden særdeles bedrøveligt dernede i helvede. 03114
Bottom
03116
Top
Timo: ”Än sänkas vi neder, än höjas vi upp” här i världen. TIMO: »Snart daler vi dybt, snart stiger vi højt« her i verden. 03115
Bottom
03117
Top
Juhani: Så är det fatt. Vad säger du, broder Aapo? JUHANI: Ja, sådan er det. Hvad siger du, broder Aapo? 03116
Bottom
03118
Top
Aapo: Jag har försökt göra mitt bästa, men fåfängt. Nu ilsknar jag emellertid en gång till och lämnar vår levnadsskutas styråra i ödets hand. Här sitter jag. AAPO: Jeg har gjort mit bedste, men forgæves. Nu er jeg imidlertid gal i hovedet og lægger styreåren i vor livsskude i skæbnens hånd. Her sidder jeg. 03117
Bottom
03119
Top
Juhani: Här sitter vi och där ligger hela världen under våra fötter. Där glöder klockarns stuga som en röd tupp och där reser sig i höjden tornet på Herrans tempel. JUHANI: Her sidder vi, og dér ligger hele verden under vore fødder. Dér gløder klokkerens hus som en rød hane, og dér knejser tårnet på Herrens tempel i højen sky. 03118
Bottom
03120
Top
Aapo: Vid det templets fot sitter vi en gång i skammens svarta stock, sitter med böjda nackar, som sju kråkungar på gärdet, och hör hur mänskorna, pekande finger, yttrar: där sitter Jukolas lata bröder. AAPO: Ved foden af det tempel sidder vi engang i skammens sorte stok, sidder med bøjede nakker som syv krageunger på hegnet, og hører, hvordan folk siger, mens de peger på os med en finger: dér sidder Jukolas dovne brødre. 03119
Bottom
03121
Top
Juhani: Aldrig gryr den dagen, då Jukolas gossar med böjda nackar som kråkungar sitter i skammens svarta stock och hör hur mänskorna, pekande finger, yttrar: där sitter Jukolas lata bröder. Den dagen gryr ej, hellre låter jag mig hängas, eller marscherar ända till världens ända, till Heinola bataljon för att svänga med geväret. ”Vårföre sörja, spolingar unga?” Nu, bröder, när vi ätit, skall vi sjunga, klämma till så mon darrar. JUHANI: Den dag gryr aldrig, da Jukolas drenge sidder med bøjede nakker som syv krageunger i skammens sorte stok og hører folk sige, mens de peger på os med en finger: dér sidder Jukolas dovne brødre. Den dag gryr ikke: så går jeg hellere hen og hænger mig eller marcherer lige til verdens ende; til Heinolas bataillon for at svinge geværet. »De unge skælmer.« Og nu, brødre, nu, da vi har spist, lad os så synge, lad os skråle, så heden skælver. 03120
Bottom
03122
Top
Simeoni: Vi skall välsigna oss och lägga oss att sova. SIMEONI: Lad os velsigne os og lægge os til at sove. 03121
Bottom
03123
Top
Juhani: Först sjunger vi: ”Vårföre sörja”. Harkla din strupe, Timo. JUHANI: Først synger vi: »De unge skælmer«. Klar din strube, Timo. 03122
Bottom
03124
Top
Timo: Jag är redo. TIMO: Jeg er parat. 03123
Bottom
03125
Top
Juhani: Och Eero-pojken då? Vi är ju vänner igen? JUHANI: Men hvad med Eero-knægten ? Er vi venner igen ? 03124
Bottom
03126
Top
Eero: Vänner och bröder. EERO: Venner og brødre. 03125
Bottom
03127
Top
Juhani: Allt väl. Men skruva lite på strupen din. JUHANI: Så er alt godt. Men skru’ lidt på din strube. 03126
Bottom
03128
Top
Eero: Den är redan fix och färdigt stämd. EERO: Den er allerede i fuld stemning. 03127
Bottom
03129
Top
Juhani: Bra! Och må nu de andra lyssna hur det klingar i grandungen. - Nu, gossar! JUHANI: Godt! Og lad nu de andre høre, hvordan det runger i fyrreskoven. - Nu, drenge! 03128
Bottom
03130
Top
Vårföre sörja, spolingar unga,
Liksom ett fjällberg är ju vår lunga?
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Heinolajapparnas ståtliga skara
Snart får mig skåda, jäntor må vara;
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Inte jag skräms utav bispen och prästen;
Strax är jag krigsklädd från skulten till lästen.
Frallaralla rallaralla rallalallala!

Spring du min Brunte och hjulen må snurra;
Kejsarens skulor nog får oss att hurra.
Frallaralla rallaralla rallarallala!

Vårföre sörja spolingar unga,
Liksom ett fjällberg är ju vår lunga?
Frallaralla rallaralla rallarallala!
De unge skælmer, bekymrer de mig?
Et bryst som en klippe, det har jo jeg.
Trallaralla . . .

Til Heinola-knægtenes prægtige skare
vil pigernes tosse nu lystigt fare.
Trallaralla . . .

Ej bispen jeg frygter, ej præstens magt.
Snart er jeg iklædt en heltedragt.
Trallaralla . . .

Løb, Rusko, du brune, lad hjulene rumle,
paa kejserens brødknald vi begge skal gumle.
Trallaralla . . .
03129
Bottom
03151
Top
Juhani: Just så! Se här har vi gott att vara. JUHANI: Ja, sådan! Her er det godt for os at være. 03146
Bottom
03152
Top
Simeoni: Lite mindre ljud, lite mindre ljud! Ni larmar ju som legioner spöken. - Men tyst, tyst, här kommer folk. SIMEONI: Lidt mindre larm, lidt mindre larm! I støjer jo som en legion spøgelser. - Stille, stille, der kommer mennesker. 03147
Bottom
03153
Top
Juhani: Folk? Se närmare efter, så ser du en skock zigenare, så ser du ”Rajamäki-regementet”. JUHANI: Mennesker? Se nøjere efter, så ser du en (lok zigøjnere; så ser du »Rajamåki-regimentet«. 03148
Bottom
03154
Top
Det resande sällskapet, som närmade sig, var en kringströvande familj, som bodde i en liten stuga på Rajamäkis svedmarker, och som världen därför kallade ”Rajamäki-regementet”. Dess förman och husbonde är den allom kände Mikko, en kortvuxen, men livlig man i svart filthatt. Han saluför beck på sina färder och svänger flinkt gällarens vassa kniv. Han utövar också fiolspelmansyrket, gnider ganska ofta sin svartröda fröjdlåda vid danser och talkokvällar-nas glädjefester, fuktande sin strupe med allt som bjuds. - Men en bra kopperska är hans gumma, Kajsa, en snusnäst, amper käring. Få är allt de bastur som hon ej får att ryka till koppningsbastu för ortens gummor. Så skuttar Kajsas yxa, smackar hennes mun och svettas hennes snusiga ansikte förfärligen, men så sväller också hennes förningspåse. - De har en barnflock, som följer dem på deras färder från by till by, från gård till gård. Två av dem rör sig redan på egna ben, hoppar glada kring sina föräldrar på vägen, men far och mor drar de tre yngsta som ett lass på en arbetskärra; och Kajsa drar alltid i skacklarna, och Mikko skuffar bakpå med sin käpp. Ljudligt är oväsendet, där Rajamäkis resande sällskap färdas; och någon spefågel hade om denna familj hopskrivit en lång humörfrisk visa, kallad efter regementets namn. Detta var det stojande följe som nu färdades framåt på vägen nedanför Sonnimäki mo mot kyrkbyn, medan bröderna, glada som gumsar, firade frihetens timma på hennes högsta ås. Den skare rejsende, der nærmede sig, var en omvandrende familie, som boede i et lille hus på Rajamåkis hedemarker, og som verden derfor kaldte Rajamåki-regimentet. Dens anfører og husbond er den af alle kendte Mikko, en lavstammet, men livlig mand med en sort filthat på hovedet. Han sælger beg på sine vandringer og svinger behændigt gilderens skarpe kniv. Han optræder også som violin-kunstner og guider ofte på sin sort-røde glædes-maskine, til dans og glade høstfester, mens han fugter halsen med det, der byder sig. Men hans kone, Kaisa, en snus-næset, arrig kælling, er dygtig til at kopsætte. Det er kun få badstuer, hun ikke får til at ryge, når hun drager forbi; ryge til kopsætnings-bad for egnens koner. Så danser Kaisas koppe-jern, munden smasker, og hendes snus-fjæs sveder frygteligt; men hendes madpose svulmer også. - De har en flok børn, der følger dem på deres vandringer fra landsby til landsby, fra gård til gård. To af dem vandrer allerede af sted på egne ben, hopper muntert hen ad vejen omkring forældrene, snart foran og snart bagefter; far og mor haler af sted med de tre yngste, læsset på en lille vogn; og Kaisa slæber altid mellem skaglerne, mens Mikko skubber bagpå med sin stok. Stor er støjen, dér hvor Rajamåki-selskabet rykker frem; og en spøgefugl har sammen-skrevet en lang spottevise om familien, en vise, der har navn efter regimentet. Det var den støjende skare, der nu drog hen ad vejen imod kirkebyen, langs foden af Sonnimåki, da brødrene, glade som gedekid, fejrede frihedens time på hedens højeste top. 03149
Bottom
03155
Top
Juhani: Hejsan! tjänare, du förutnämnda regemente, tjänare! JUHANI: Hallo! Vel mødt, du, før-omtalte regiment, vel mødt! 03150
Bottom
03156
Top
Timo: ”Hustote till?” som svensken säger. TIMO: »Hustotetil,« som svenskeren siger. 03151
Bottom
03157
Top
Eero: ”Kappusivai!” som ryssen säger. EERO: »Kappusivai!« som russeren siger. 03152
Bottom
03158
Top
Kajsa: Vad vill ni, ni där uppe? KAISA: Hvad vil I, I deroppe? 03153
Bottom
03159
Top
Eero: Att moran kommer och suger fast ett riktigt duktigt horn vid den här broder Juhanis bruna lårskinka. EERO: At mutter kommer og suger et rigtigt sviende horn blod ud af broder Juhanis brune lårskinke. 03154
Bottom
03160
Top
Juhani: Moran suger och knäpper medan faren fiollåtar släpper, det går ju fint ihop. JUHANI: Mutter suger og banker, mens fatter spiller, det passer godt sammen. 03155
Bottom
03161
Top
Mikko: Jag ger fanken i er, ni Jukolas stråtrövare! MIKKO: Jeg giver fanden i jer, I Jukolas stratenrøvere! 03156
Bottom
03162
Top
Eero: Gubben vill inte spela. Nå, låt oss då sjunga, och det en riktigt klämmig marsch. EERO: Den gamle vil ikke spille. Nå, så lad os synge, og en rigtig flot march. 03157
Bottom
03163
Top
Juhani: En klämmig marsch, när Rajamäki-regementet trampar förbi. Nå gossar, Timo och Eero! JUHANI: En flot march, mens Rajamåki-regimentet marcherer forbi. Nå, drenge, Timo og Eero. 03158
Bottom
03164
Top
Nu iväg man börjar troppa
Upp- och nedför backar,
För att snöpa, för att koppa,
Sälja beck, jag tackar.

Snusnos-Kajsa själv vid skälmen
Tycker om att luffa,
Mikko, med sin buss i käften,
Bak med staven skuffar.
Rask op og ned ad bakke
er flokken nu på vej,
at gilde og at koppe
og for at sælge beg.

Først Kaisa med sin snude
helt fuld af snus vil gå.
Med stokken skubber Mikko
bagpå og tygger skrå.
03159
Bottom
03175
Top
Juhani: Just så! Det är nog en ganska skojfrisk versstump. JUHANI: Ja, sådan! Det er vel en vældig lystig visestump. 03170
Bottom
03176
Top
Kajsa: Ni må veta, era bänglar där, att vi alltid färdas med heder, men ni, ni strövar omkring i folks skogar som rövare och rovdjur. Jag koppar, jag, och bringar hälsa; Mikko snöper, han, och gör feta galtar, granna oxar och ståtliga valacker på vilka konungars konungar rider; det må ni veta, era djävlar. KAISA: I skal vide, I slyngler deroppe, at vi altid vandrer af sted med ære, mens I, I strejfer omkring i andre folks skove som røvere og rovdyr. Jeg, jeg kopsætter og bringer sundhed; Mikko, han gilder og skaber fede galte, prægtige okser og statelige vallaker, som kongernes konger rider på; det må I vide, I djævle. 03171
Bottom
03177
Top
Juhani: Ett par verser på den predikan, gossar! Timo och Eero, ni hurtiga gossar! JUHANI: Et par vers til oven på den prædiken, drenge! Timo og Eero, I raske fyre! På een gang! 03172
Bottom
03178
Top
Kajsas läppar börjar smacka,
Koppjärnet att knacka,
Kreeta-mor i Kajsas klor hon
Grinar grymt och snackar.

Men där borta inom gärdet:
Hur det gnyr och gnisslar!
Sor och galtar hörs predika,
Smågrisarna visslar.

Varför väsnas galtarna och
Varför grisar skria?
Se: med blanka kniven sin nu
Nalkas Mikko stian.
Når koppejernet danser
står Kaisas mund i vand.
I Kaisas næver sætter
nu Greta-mor sin tand.

Hejsa, i gården inde
blev larm og stor ståhej.
En gylt tog på at præke,
og pattegrise skreg.

Hvorfor har gylten larmet,
og hvorfor skreg de små ?
Jo, Mikkos blanke knive
de dér i porten saa.
03173
Bottom
03194
Top
Juhani: Sannerligen en skojfrisk versstump; det kan du inte förneka, Mikko? JUHANI: Sandelig en munter vise-stump; det kan du ikke nægte, Mikko. 03189
Bottom
03195
Top
Mikko: Täpp strax till käftamentet ditt och vet, att här står självaste Mäster-Mikko, som knipsade landshövdingens hingst på ett rent lakan, utan att utgjuta en enda droppe blod. Och för det konststycket fick han också en fullmakt, som inte ens kejsaren av Rom är man till att bryta. En sådan Mikko är jag. MIKKO: Klap din brød-kværn i på stedet og vid, at her står selveste Mester-Mikko, der snittede guvernørens hingst på et rent lagen uden at spilde een eneste dråbe blod. Og for det kunststykke fik han en fuldmagt, som ikke engang kejseren af Rom er mand for at omstøde. Sådan en Mikko er jeg. 03190
Bottom
03196
Top
Eero: O du tvådubbla Snöpare-Mikko med din trollkäring till gumma. EERO: Oh, du, din dobbelt-op Gilder-Mikko med din troldkvinde af en kone! 03191
Bottom
03197
Top
Kajsa: Se till att jag inte förvandlar er till en vargskock som i gamla tider gubben gjorde med det högmodiga bröllopsföljet. KAISA: Se til, at jeg ikke forvandler jer til en flok ulve, sådan som den gamle før i tiden gjorde med et overmodigt brudefølge. 03192
Bottom
03198
Top
Juhani: Här står jag fortfarande som den gamla Jukola-Jussi i mina egna byxor, och hoppas med Guds hjälp stå på samma vis också framdeles. Inte ramlar det något värre ur din trollkonst, gumstacka-re, än då du i förfjol spådde oss världens undergång och fick mången gumma att i onödan be gubben sin om förlåtelse för sin forna elakhet. JUHANI: Her står jeg stadig som den gamle Jukola-Jussi i mine egne bukser, og jeg håber med Guds hjælp, at jeg også står sådan for fremtiden. Der kommer vel ikke mere ud af dine trolddomskunster, sølle kvindfolk, end for to år siden, da du spåede os, at verden ville gå under og ganske til ingen nytte fik mangen en kone til at bede manden om forladelse for sine gamle nedrigheder. 03193
Bottom
03199
Top
Kajsa: Hör på vad jag nu spår. KAISA: Hør nu, hvad jeg spår. 03194
Bottom
03200
Top
Eero: Du spår och önskar oss en varm bastu och dig själv att koppa oss i nacken. EERO: Du spår og ønsker os en varm badstue, og at du selv må kopsætte os i nakken. 03195
Bottom
03201
Top
Juhani: Men det är en dåraktig spådom och önskan. Visserligen tänker jag vid hemkomsten värma bastun och bada riktigt ljuvligt, men jag ämnar alls inte låta sprätta upp Adams-fracken i nacken på mig. JUHANI: Men det er en tåbelig spådom og et tåbeligt ønske. Jeg har ganske vist i sinde at varme badstuen, når jeg kommer hjem, og bade rigtig hjertens-herligt, men jeg har dog ikke tænkt mig at lade Adams-frakken sprætte op i nakken på mig. 03196
Bottom
03202
Top
Kajsa: Hör på, hör på! Din bastu skall fatta eld och likaså din stuga, och i jämmerligt skick skall du själv ströva i skogar, mossar och kärr, för att söka skydd för din frysande kropp. Ack! blodigt måste du dessutom slåss mot mänskor och skogens odjur för att sedan, flåsande som en döende hare, luta i busken ditt förbannade huvud. Hör detta och håll det i minnet. KAISA: Hør nu, hør nu her! Der skal gå ild i din badstue, og der skal også gå ild i dit hus, og du selv skal, i en ynkelig forfatning, strejfe omkring i skove, moser og sumpe for at søge ly for din frysende krop. Ak, du skal desuden kæmpe blodigt både mod mennesker og skovens vilde dyr for derefter, stønnende som en døende hare, at skjule dit forbandede hoved i en busk. Hør, hvad jeg siger, og læg dig det på sinde . . . 03197
Bottom
03203
Top
Juhani: Drag åt helvetet... JUHANI: Gå ad helvede til . . . 03198
Bottom
03204
Top
Tuomas: Tig nu, tig! TUOMAS: Hold nu mund, hold mund! 03199
Bottom
03205
Top
Simeoni: Du gudlösa, du förvildade! SIMEONI: Dit ugudelige, dit forvildede menneske! 03200
Bottom
03206
Top
Juhani: Drag åt det glödröda helvetet! Gå till klockarn och trolla honom en evinnerlig svinsjuka i halsen. JUHANI: Ryg og rejs lige ind i det rødglødende helvede! Gå til klokkeren og tryl ham en evig svinesyge på halsen. 03201
Bottom
03207
Top
Eero: Så han sjunger som en gammal huggtands-galt i Mikkos klor. EERO: Så han synger i Mikkos klør som en galt med lange hugtænder. 03202
Bottom
03208
Top
Juhani: Ja! och till prosten, den skrymtande, skenheliga och rika flott- och korvprosten... Vad skall vi bestämma för honom? Säg det, Eero. JUHANI: Ja! Og præsten, den hykleriske, skinhellige og rige fedt- og pølse-præst . . . hvad skal vi ordinere til ham ? Hvad, Eero? 03203
Bottom
03209
Top
Eero: Att honom må vid tiondeförhören ske såsom fordom skedde tullsnoken vid Uleåborgs port; att han i sin säck må få en präktig kattpirog. EERO: At det må gå ham ved tiende-mødet som det i sin tid gik tolderen ved Uleåborgs port; at han må få en vældig katte-postej i sin pose. 03204
Bottom
03210
Top
Juhani: Ja! en fiskpirog från Paldamo, ser du, vars innanmäte består av en katt, en hårig katt. JUHANI: Ja, netop! En fiskepostej fra Paldamo, ser du, hvor der er en kat, en lådden kat inden i. 03205
Bottom
03211
Top
Eero: Och därav må han följande söndag göra en så ilsken och hetsig predikan, att den får hans ister-buk att spricka, spricka med ett enda brak. EERO: Og af den grund skal han, næste søndag, lave en så rasende og indædt straffe-prædiken, at hans fede bug revner, revner med et brag. 03206
Bottom
03212
Top
Juhani: Ja! och sedan må fanken ta honom på sin nacke och fara i väg med honom såsom djävulen brukar göra med präster. JUHANI: Ja, og må så fanden hente ham, tage ham på sin nakke og flyve bort med ham, som djævelen plejer at gøre med præster. 03207
Bottom
03213
Top
Eero: Till kamrat åt den rike mannen må han föra den myndiga och rika prosten. EERO: Lad ham hente den mægtige og rige præst, så den rige mand får selskab. 03208
Bottom
03214
Top
Juhani: Där var de hälsningar, som vi ber dig snällt framföra till både klockarn och prosten. Och i fall du uträttar allt detta så får du sedan trolla mig själv till varg om du vill, som du hotade. JUHANI: Dér var de hilsener, som vi beder dig pænt om at overbringe både klokkeren og præsten. Og hvis du gør alt det, så må du gerne bagefter, hvis du har lyst, forvandle mig selv til en ulv, sådan som du truede med. 03209
Bottom
03215
Top
Eero: Till en så glupsk varg, att han i ett tag slukar hela Rajamäki-regementet i käften sin. EERO: Til så glubsk en ulv, at den på en gang sluger hele Rajamåki-regimentet i sit gab. 03210
Bottom
03216
Top
Juhani: Ja! och hornsäcken till på köpet. JUHANI: Ja, og horn-sækken oven i købet. 03211
Bottom
03217
Top
Eero: Och beckpåsen med som bakelse. EERO: Og beg-posen som kagemad. 03212
Bottom
03218
Top
Juhani: Just så, din hammarpojk! JUHANI: Ja, rigtig, din kleppert! 03213
Bottom
03219
Top
Kajsa: Bra, bra! prosten och klockarn skall få edra hälsningar, och den soppan får ni allt äta upp igen, ni förbannade bänglar! Låt dem smaka lite sten till avsked, Mikko, ge dem så skallen spricker. KAISA: Godt, godt! Præsten og klokkeren skal få jeres hilsener, og den suppe får I engang lov til at søbe af jeres egen skål, I forbandede bæster! Giv dem en sten til afsked, Mikko, giv dem, så knolden revner på dem. 03214
Bottom
03220
Top
Mikko: Se här finns ju en lämplig rullsten, just som på befallning. - Se där, ni Pelttaris bockar! - Marsch väg, Kajsa! Nu går vi. MIKKO: Her er en passende rullesten som på bestilling. - Dér, I gedebukke fra Pelttari! - March, af sted, Kaisa! Nu går vi. 03215
Bottom
03221
Top
Juhani: Har ni sett på jäkeln! Han slängde en sten, och det var närapå att den träffat mig i pannan. JUHANI: Den satan! Han kastede en sten, og den var lige ved at ramme mig i panden. 03216
Bottom
03222
Top
Eero: Vi skall skicka bollen tillbaka. EERO: Lad os sende bolden tilbage. 03217
Bottom
03223
Top
Juhani: Slunga den tillbaka åt gubben, så den dunsar i hatten. JUHANI: Kast den tilbage til den gamle, så hatten hopper. 03218
Bottom
03224
Top
Tuomas: Låt bli att kasta, pojke, om du vill spara ditt lusbo. TUOMAS: Kast ikke, knægt, hvis du vil skåne din luse-paryk. 03219
Bottom
03225
Top
Aapo: Du ser väl, din skurk, att där finns barn. AAPO: Ser du ikke, din slyngel, at der er børn ? 03220
Bottom
03226
Top
Juhani: Håll igen stenen; de skuttar redan i väg så att heden dånar. JUHANI: Hold stenen tilbage; de render jo allerede af sted, så heden dundrer. 03221
Bottom
03227
Top
Simeoni: O, I vanartiga, ni kalmucker och hundno-singar! Inte ens en fredlig färdman får numera i fred gå förbi oss på vägen. O, I rövare! SIMEONI: Oh, I vanartede skabninger, I kalmuker, I hundesnuder! Selv en fredelig vandringsmand kan ikke mere gå uantastet forbi os på vejen. Oh, I røvere! 03222
Bottom
03228
Top
Juhani: Jag då, som inte skulle kröka ett hårstrå på dem ens? Men se när en karl är riktigt i farten och det strömmar vilda ryckar genom hans bussiga kropp, så - ja du vet det fuller väl, två dagar och nätter har gossen suttit i tornet. Men jag skickade allt granna hälsningar till klockarn för att lugna gallan min. JUHANI: Hvad, jeg, der ikke engang ville krumme et hår på deres hoveder ? Men se, når en mand rigtig er i stødet, og vældige trækninger iler gennem hans kønne krop, så - du ved det jo. To dage og to nætter har knægten siddet i tårnet. Men jeg sendte klokkeren nogle prægtige hilsener for at dulme min galde. 03223
Bottom
03229
Top
Aapo: Och ännu galnare till prosten. De hälsningarna får vi ännu bittert ångra. AAPO: Og nogle endnu tåbeligere til præsten. De hilsener kommer vi til at fortryde bitterligt. 03224
Bottom
03230
Top
Juhani: Vårföre sörja, spolingar unga? Livet, den unga mannens levnad är just som den här ekande, brusande heden. Och där i nordost står ju Impivaaras karga berg och där i nordväst svallar kyrkbyns sjö och dessutom skymtar där också andra sjöar, där vid himlastranden som låge de evinnerligt fjärran. Kolis-tins tre sjöar skådar mitt öga där. JUHANI: »De unge skælmer«. Livet, den unge mands liv, er som denne rungende, brusende hede. Derovre i nordøst dæmrer Impivaaras bratte bjerg og dér, i nordvest skvulper kirkebyens sø, og man skimter også andre søer dér ved himmelranden som i en fjern evighed. Og dér skuer mit øje de tre Kolistin-søer. 03225
Bottom
03231
Top
”Intet hjälper, intet hjälper
måste nu mig dränka;
jäntan fräser som en orm
och argsint är, kantänka.”
Intet hjælper, intet hjælper,
i søen går jeg bange.
Thi min elskede er vred
og sprutter som en slange.
03226
Bottom
03237
Top
På den där sjöns yta sitter ofta vår klockargubbe med ett metspö i näven. Ack! om han sutte stilla där nu och jag vore en vildsint vindpust, en ilsken orkan från sydost, så visste jag allt mot vad jag skulle rusa med brak och dån, och snart nog skulle klockarns eka slå kullerbytta. Ude på den dér søs store flade plejer den gamle klokker ofte at sidde med en fiskestang i hånden. Ak, hvis han nu sad foroverbøjet derude, og jeg var et voldsomt vindpust, en rasende storm fra sydøst, så ved jeg nok, hvor jeg ville brase hen i en brølende fart; og snart ville klokkerens båd vende bunden i vejret. 03232
Bottom
03238
Top
Simeoni: Vilket syndafullt önskemål! SIMEONI: Hvilket syndigt ønske! 03233
Bottom
03239
Top
Juhani: Det skulle jag göra, jag skulle vräka omkull ekan så att sjöns vatten kokade som välling. JUHANI: Ja, det gjorde jeg, jeg væltede båden, så søens vand kogte som vælling. 03234
Bottom
03240
Top
Timo: En stek åt vargen hela mannen. TIMO: Hele manden burde blive ulvesteg! 03235
Bottom
03241
Top
Juhani: I varggropen skulle jag störta honom och själv hovera mig på kanten. JUHANI: Jeg ville styrte ham i ulvegraven og selv vandre med fryd langs dens kant. 03236
Bottom
03242
Top
Aapo: Räven, björnens fiende, narrade en gång nallestackarn i gropen. Högeligen skrattade han då och gick där uppe kring den gapande gropen, hånfullt språkande. Steg så upp på ryggen av en lo, som förde honom upp i en hög gran där i närheten. I sin glädje började räven sjunga och kalla till sig vindar från alla fyra riktningar; bad dem spela på granens kantele efter hans sång. Snart kom östan, västan och sunnan, och högt ekade och susade granen. Kom så också den kraftfulla nordan, störtade fram genom den skäggiga, mörka skogen, brusande och brakande. Då fylldes granen av ett väldigt leverne, darrade och böjde sig djupt, bröts äntligen av och ramlade mot gropen, i sitt fall och kastande räven från sin topp i björnens famn djupt i gropen. AAPO: Ræven, der bar nag til bjørnen, narrede engang den stakkels bamse ned i en grav. Så lo han hjerteligt og gik rundt om den gabende grav, fuld af spot. Dernæst kravlede han op på ryggen af en los, der førte ham op i et højt grantræ i nærheden. I sin glæde begyndte ræven at synge og sammenkaldte vindene fra alle fire verdenshjørner, befalede dem at spille til hans sang på granens kantele-strenge. Snart kom østen-, vesten- og søndenvinden, og granen suste og bruste heftigt. Så kom også den kraftige nordenvind ; strøg buldrende og bragende gennem den mørke, skæggede skov. Nu stormede det i granen; den skælvede og nejede sig dybt; knækkede til sidst og væltede over imod graven; i sit fald slyngede den ræven fra sin top og lige ned i bjørnens favn på bunden af den dybe grav. 03237
Bottom
03243
Top
Timo: Nå det var då fanken! Och sedan? TIMO: Nå, for pokker! Og hvad så? 03238
Bottom
03244
Top
Juhani: Nog kan du gissa, hur det sedan gick. Björnen nappade förstås ordentligt tag i rävens skrov och skakade den så att tänderna skramlade, såsom klockarn gjorde med mig. - Men jag begriper Aapos mening. Han ville påminna mig om att den, som gräver grop åt andra, faller själv däri. Må så vara, men jag skulle dock gärna se klockarn i varggropen. JUHANI: Du kan vel nok gætte, hvad der så skete. Bjørnen greb naturligvis godt fat i skrutten på ræven og rystede den, så tænderne raslede, sådan som klokkeren gjorde ved mig. -Men jeg er klar over, hvad Aapo mener. Han vil minde mig om, at den, der graver en grav for andre, selv falder i den. Det kan godt være, men jeg ville nu alligevel gerne se klokkeren sidde i ulvegraven. 03239
Bottom
03245
Top
Timo: Att se klockarn dimpa ned i gropen, se det skulle knappast mitt hjärta heller ha något emot. Men inte skulle jag ändå plåga gubbstackarn alltför länge i den unkna kammaren. Två timmar, två timmar blott. Och därmed nog om detta. Klockarn må leva i frid, utan att falla ens i mitt förnärmade hjärtas grop. Men en sak undrar jag på. Hur kan ni tro på sådant där slidder-sladder som nu det där om räven och björnen. Nej bröder! inte kan ju räven prata strunt ens, och ännu mindre kalla till sig världens vindar. Ni tror på sådant, men jag anser det vara rena lögnen. TIMO: At se klokkeren dejse ned i graven, det ville mit hjerte heller ikke have noget imod. Men jeg ville nu alligevel ikke pine den gamle stodder alt for længe i det kvælende kammer. To timer, kun to timer. Men nok om det. Lad klokkeren leve i fred, uden så meget som at falde ned i mit fornærmede hjertes grav. Men én ting forbavser mig. Hvordan kan I tro på sådan noget sludder som det om ræven og bjørnen? Ak, kære brødre, ræven kan jo ikke engang sige sådan noget vrøvl, endnu mindre sammenkalde verdens vinde. Det tror I på, men jeg mener, at det er det rene opspind. 03240
Bottom
03246
Top
Juhani: Det vet man, att Timos huvud knappast är av de skarpaste här i världen. JUHANI: Vi véd, at Timos hoved ikke lige netop hører til de skarpeste her i verden. 03241
Bottom
03247
Top
Timo: Må så vara. Men med detta huvud färdas jag genom denna värld lika hedersamt som du eller någon annan, man eller kvinna. TIMO: Det kan være. Men jeg vandrer lige så ærefuldt gennem denne verden som du eller nogen anden; mand såvel som kvinde. 03242
Bottom
03248
Top
Aapo: Timo fattar inte innebörden. AAPO: Timo forstår sig ikke på fabler. 03243
Bottom
03249
Top
Juhani: Den pojkstackarn fattar den alls inte. Men låt mig förklara saken för dig. Historien om räven och björnen härstammar antagligen från de tider, då alla kreatur och till och med träden kunde tala, såsom det berättas i gamla testamentet; och det har jag hört av vår avlidna blinda morbror. JUHANI: Den arme knægt forstår ikke det mindste. Men lad mig forklare dig sagen. Historien om ræven og bjørnen stammer formodentlig fra de tider, da alle skabninger og endogså træerne kunne tale, sådan som det fortælles i Det gamle testamente; og det har jeg hørt af vor gamle, blinde onkel, der nu er død. 03244
Bottom
03250
Top
Aapo: Inte tycks du heller fatta sagan och dess mening. AAPO: Du forstår åbenbart heller ikke eventyret og dets betydning. 03245
Bottom
03251
Top
Timo: Men ändå smädar grytan kitteln, för att den är sotig. TIMO: Men alligevel »spotter gryden kedlen, skønt de begge er sorte på siderne«. 03246
Bottom
03252
Top
Juhani: Kläcker du kvickheter, gubbe? Men tro mig, så tackar jag i alla fall Gud för det, att jag inte är lika enfaldig som du stackars Timo. JUHANI: Hvad, spiller du klog, mand? Men tro mig, jeg takker Gud, fordi jeg ikke er så dum som du, stakkels Timo. 03247
Bottom
03253
Top
Timo: Må så vara; inte ser jag någon fara i det. TIMO: Det kan jo være, men jeg ser ikke nogen ulykke i det. 03248
Bottom
03254
Top
Eero: Handla du, Timo, liksom publikanen fordom; slå dig bara för bröstet, och så får vi skåda, vem av er som marscherar hemåt som den bättre mannen. EERO: Gør du, Timo, som tolderen engang gjorde, slå dig blot for brystet, og så vil vi få at se, hvem af jer der marcherer hjem som den bedste mand. 03249
Bottom
03255
Top
Juhani: Aj! kände sig också Eero-liten träffad, du som själv är en sådan publikan? JUHANI: Av! Følte du dig også ramt, Lille-Eero, du, der selv er en tolder? 03250
Bottom
03256
Top
Eero: Ja, Zakeus-liten fick en träff mitt i pricken, själva publikanernas huvudman. EERO: Ja, den lille Zakæus, selveste toldernes hovedmand, blev ramt på et meget sødt og ømt sted. 03251
Bottom
03257
Top
Juhani: Jag struntar i dina Zakeusar och andra skråpukar, och går i stället vackert och lägger mig. Jag vill vända ryggen åt er och sova som en myrstack under drivan. - Men Gud hjälpe oss! vi har ju valt oss ett gruvligt ställe. JUHANI: Jeg giver pokker i dine Zakæus’er og søde steder; jeg lægger mig i stedet for til at sove rigtig sødt. Jeg vender ryggen til jer og sover som en myretue under snedriven. -Men Gud hjælpe os! Vi har jo slået os ned på et frygteligt sted. 03252
Bottom
03258
Top
Aapo: Hur så? AAPO: Hvordan det? 03253
Bottom
03259
Top
Juhani: Där står ju den där märkvärdiga, hemska stenen, som ekar så sorgligt när kyrkklockorna dånar. Och titta på dessa ögon, som oavlåtligt stirrar på oss där uppifrån. Jag blir rädd. Låt oss i Herrans namn gå härifrån! JUHANI: Dér står jo den mærkelige, uhyggelige sten, der altid giver et så sørgeligt svar, når kirkeklokkerne ringer. Og se på de øjne, som uafladeligt stirrer på os deroppe fra. Jeg er bange. Lad os gå bort herfra, i Herrens navn! 03254
Bottom
03260
Top
Tuomas: Låt oss sitta i frid. TUOMAS: Vi bliver roligt siddende. 03255
Bottom
03261
Top
Juhani: Men här är skogsrået oblitt och elakt. JUHANI: Men skovtrolden er streng og styg her. 03256
Bottom
03262
Top
Aapo: Blott mot dem, som svär eller annars bär sig ogudaktigt åt. Akta dig därför för sådant. Men sägnen om bilderna där på stenens sida berättar om en händelse från forna tider. AAPO: Kun over for dem, der bander eller begår andre ugudelige gerninger. Tag dig altså i agt for det. Men sagnet om billederne dér på siden af stenen fortæller om en begivenhed fra svundne tider. 03257
Bottom
03263
Top
Lauri: Vill du berätta den för oss? LAURI: Vil du fortælle os det? 03258
Bottom
03264
Top
Aapo: Men titta först noggrannare på den där stenen. Där ser ni liksom fyra gyllene, strålande punkter. De är tvenne älskandes väna ögon, en skön jungfrus och en ståtlig ynglings; och deras avbilder ser ni också tecknade i stenen. Titta på den, och kisa lite med ögonen. Där sitter de ömt omfamnande varandra. Men nedanför, vid de ungas fötter ligger hopsjunken och genomborrad av ett svärd en gammal kämpe. AAPO: Men se først lidt nøjere på stenen. Dér ser I ligesom fire gyldne og skinnende punkter. Det er de elskendes smavgtende øjne, en smuk jomfrus og en prægtig ynglings; og deres billede er også aftegnet i stenen. Se på dem og knib øjnene lidt sammen. Dér sidder de og omfavner hinanden kærligt. Men under neden, ved de unges fødder, ligger en gammel kæmpe, helt sammensunket og gennemboret af et sværd. 03259
Bottom
03265
Top
Timo: Precis som du säger. TIMO: Det er nøjagtig, som du siger. 03260
Bottom
03266
Top
Lauri: Något sådant tycker också jag mig skåda där. Men berätta historien. LAURI: Det forekommer mig, at jeg også kan se noget i den retning. Men fortæl historien. • 03261
Bottom
03267
Top
Följande sägen berättade Aapo dem. Aapo fortalte dem følgende sagn. 03262
Bottom
03268
Top
Förr stod här i närheten ett ståtligt slott, och herren till detta slott var en rik och mäktig man. Han hade en styvdotter, moderlös, men ljuvlig och fager som morgonen. En yngling älskade jungfrun, men såväl ynglingen som jungfrun hatades av slottsherren, i vars hjärta det aldrig fanns plats för kärlek. Men jungfrun älskade också den ädle ynglingen; och de träffade ofta varandra på denna ekande hed, och just vid foten av denna sten hade de sin mötesplats. Men fadern fick vetskap om de ungas hemliga förbund, och lät en gång jungfruns öron höra en fruktansvärd ed. ”Min dotter”, sade han, ”se till att jag icke överraskar er omfamnande varandra i skogarnas mörker. Vet, att mitt svärd då strax sammanviger er till en blodig död. Det lovar och svär jag heligt.” Så yttrade lian, och jungfrun förskräcktes efter att ha hört eden. Men hon glömde dock ej sin hjärtevän, utan allt häftigare stegrades hennes kärlek. Der stod engang et stateligt slot her i nærheden, og herren på det slot var en rig og mægtig mand. Han havde en steddatter, moderløs, men yndig og dejlig som en morgenstund. En yngling elskede jomfruen, men den onde slotsherre, hvis hjerte aldrig havde huset nogen kærlighed, hadede både ynglingen og jomfruen. Pigen elskede også den ædle yngling, og de traf ofte hinanden på den buldrende hede, og deres mødested var netop ved foden af denne sten. Men faderen fik nys om de unges hemmelige kærlighedsforbindelse og hviskede engang en frygtelig ed i jomfruens øre. »Min datter«, sagde han, »se til, at jeg ikke overrasker jer, i færd med at omfavne hinanden i skovenes mørke nat. Vid, at mit sværd da straks vil vie jer til hinanden, i en blodig død. Det lover og sværger jeg helligt«. Sådan sagde han, og jomfruen blev forfærdet, da hun hørte denne ed. Hun glemte dog ikke sin hjertensven, ja, hendes kærlighed brændte endnu voldsommere. 03263
Bottom
03269
Top
Det var en lugn natt; en aning uppstod i jungfruns bröst, att ynglingen vandrade på heden, väntande på sin käresta. Slutligen, när hon trodde att alla i slottet redan vilade i sin djupaste sömn, begav hon sig, svept i sin vida, fina duk, på sin älskogsfärd, smög ut som en skugga, försvann snart i skogens sköte, och en gång fladdrade hennes blåa duk till i den daggiga lövskogen. Men i slottet sov ändå icke alla, utan vid fönstret stod självaste slottsherren, spejande efter jungfrun, som lik en nattlig ande försvann sin väg. Då omgjordade han sig med sitt svärd, ryckte till sig ett spjut och skyndade ut, försvann i skogen i jungfruns spår. Ett blodtörstigt odjur förföljde så ett mildögt lamm. Det var en stille sommernat; i jomfruens bryst fødtes en anelse om, at ynglingen vandrede omkring på heden og ventede på sin elskede. Til sidst, da hun troede, alle i slottet lå i deres dybeste søvn, begav hun sig af sted på sin elskovsfærd, indhyllet i sit vide, fine hovedklæde; sneg sig bort som en skygge; forsvandt snart i skovens dyb, og det blå hoved-klæde flagrede i det dugvåde krat. Men alle i slottet sov ikke; selveste slotsherren stod ved vinduet og spejdede efter jomfruen, der forsvandt som en natlig skygge. Så omgjorde han sig med sit sværd, greb et spyd, ilede ud og forsvandt i skoven i jomfruens spor. Et blodtørstigt vilddyr jagede således lammet med de milde øjne. 03264
Bottom
03270
Top
Men upp till heden skyndade den flämtande flickan och mötte där sin vän, vid den gråa stenens fot. Där stod de, kärligt famnande varandra, viskande kärlekens språk i en säll stund. De stod inte längre här på jordens yta, men deras själar vandrade på himlens blomsterängder. - Så förflöt några ögonblick, och då störtade slottets förfärliga herre fram, stötte sitt vassa spjut i jungfruns vänstra sida, så att dess spets trängde ut genom ynglingens högra sida, och så förenade han dem i döden. De sjönk ned mot stenen, och som en enda flod rann deras blod ned på heden, färgande ljungblommornas kinder röda. Där, förenade av ett stålfäste, satt de på stentronen, stumma, men fortfarande kärligt famnande varandra. Och ljuvligt, som fyra gyllene stjärnor strålade deras ögon mot slottets myndiga husbonde, som häpnande beskådade den underbara, lugna bilden i dödens käftar. Plötsligt utbröt ett åskväder, himlen blixtrade och dånade, men i blixtarnas blåa blänk strålade lycksaligt de ungas ögon, såsom fyra ljus i himlens sal, i den helga luften lyser. Detta betraktade mördaren, när himlens vrede rasade öve' och runtom honom. Starkt talade till hans själ de ungas ljuvligt slocknande ögon, deras som en fors rinnande blod, talte ock den dånande himlen. Hans sinne rördes, rördes för första gången, när han, med en kall och svart ånger i hjärtat, betraktade de döendes underbara ögon, som allt fortfarande lyste småleende mot honom. Hans hjärta förskräcktes och darrade, när blixtarna flammade och rymden dånade, och från alla håll rusade mot honom skräckens andar. En gränslös förtvivlan grep hans själ. Men den stønnende pige skyndte sig op til heden og traf dér sin ven ved foden af den grå sten. Dér stod de, favnede hinanden kærligt og hviskede kærlighedens ord i en salig stund. De stod ikke længere her på jordens overflade; deres sjæle vandrede på himlens blomsterenge. - Således gik der nogle øjeblikke; så styrtede den onde slotsherre frem, stødte sit skarpe spyd i jomfruens venstre side, så dets spids trængte ud gennem ynglingens højre side; og således forenede han dem i døden. De sank ned mod stenen, og deres blod randt som en eneste strøm ned på heden og farvede lyngblomsternes kinder røde. De sad dér, forenede af et stålbånd, på deres stentrone; tavse og stadig omfavnende hinanden kærligt. Og herligt som fire gyldne stjerner strålede deres øjne imod slottets mægtige herre, der forbavset stirrede på det vidunderlige, stumme billede i dødens gab. Pludselig blev det uvejr, himlen lynede og tordnede, men i lynenes blålige blink strålede de unges øjne, sådan som fire lys lyser i den hellige luft i himlens sal. Dette iagttog morderen, mens himlens vrede rasede over ham og omkring ham. De unges skønt-sluknende øjne talte stærkt til hans sjæl; stærkt talte også deres blod, der randt som en strøm; og den larmende himmel. Hans sind blev bevæget, bevæget for første gang, da han, med kold og sort anger i sit hjerte, så på de døendes vidunderlige øjne, der stadig strålede ham smilende i møde. Hans hjerte blev forfærdet og skælvede, da lynene flammede, og universet buldrede; og fra alle sider styrtede skrækkens ånder imod ham. Et grænseløst raseri greb hans sjavl. 03265
Bottom
03271
Top
Ännu en gång såg han på de unga, men de blickade ständigt med samma skimrande ögon, fastän redan slocknande, mot honom. Då slog han sina armar i kors över bröstet och började med stelnad blick stirra mot öster, och så stod han länge stum i den dystra natten. Men slutligen spände han plötsligt högt sitt bröst och gav till ett långt rop, ett långt och skrämmande hårt rop, som dånande rullade runt nejden. Så stod han åter stum en stund, under vilken han skarpt och länge lyssnade, tills det sista ekot av hans rop hade lagt sig till ro vid den bortersta kullens barm. Och när detta skett, ropade han åter förskräckligt, alltjämt stirrande mot öster, och länge vältrade sig ekot över nejderna, och han lyssnade skarpt till dess lopp från berg till berg. Men slutligen dog det fjärran, skälvande ljudet, blixten vilade, och de ungas strålande ögon hade slocknat; blott ett tungt regn suckade i skogen. Då, som plötsligt vaknande ur drömmen, ryckte slottsherren sitt svärd ur skidan, genomborrade sitt bröst och stupade vid de ungas fötter. Och än en gång blixtrade himlen till, blixtrade och dånade; men snart rådde åter tystnaden överallt. Endnu en gang så han på de unge; og de stirrede ham stadig smilende i møde med de samme strålende, men nu sluknende øjne. Så lagde han armene i kors over brystet og begyndte at stirre imod øst med et stivnet blik, og således stod han længe tavs i den dystre nat. Men til sidst, og pludselig, hævede hans bryst sig, og han udstødte et langt råb, et langt og frygtelig højt råb, der rullede larmende hen over egnen. Så stod han atter stum et stykke tid og lyttede nøje og længe, indtil det sidste ekko af hans råb døde hen ved barmen af den fjerneste bakke. Og da det var sket,,udstødte han igen et skrækkeligt skrig, stadig med blikket imod øst, og ekkoet rullede længe hen over egnen, og han lyttede nøje til dets løb fra bakke til bakke. Men til sidst døde den fjerne, skælvende lyd hen, lynet faldt til ro ; kun en tung regn sukkede i skoven. Så, pludselig, rev slotsherren, som vågnede han af en drøm, sit sværd af skeden, gennemborede sit bryst og sank sammen ved de unges fødder. Og endnu en gang lynede himlen, lynede og larmede, men snart herskede tavsheden atter over alt. 03266
Bottom
03272
Top
Morgonen kom, och på heden fann man de döda vid den gråa stenens fot; man bar dem bort och redde dem ett viloläger bredvid varandra i graven. Men i stenen såg man hädanefter deras avbilder; och man såg där de tvenne unga, famnande varandra, och under dem på sina knän en sträng, skäggig kämpe. Och fyra underbara nitar, som fyra gyllene stjärnor, strålar i stenens sida både dag och natt, erinrande om de älskandes ljuvligt slocknande ögon. Och åskans vigg, berättar sägnen, tecknade, när den flammade, dessa bilder i stenen. Och såsom på denna avbildning, så sitter ynglingen och jungfrun på himlens troner; och liksom kämpen där krälar, så gör den forna slottsherren det i glödande luft på pinobädden. Och när tornets klockor klämtar, spetsar han alltid noga sina öron, lyssnande efter stenens eko; men lika sorgmodig är alltjämt klangen. En gång skall dock stenen giva ifrån sig ett underbart milt och fröjdefullt ljud, och då har stunden för hans försoning och frälsning randats, men nära är då också hela världens stund. Därför lyss också folket alltid med en särskild ängslan på stenens eko, när klockorna klämtar. De såge gärna att mannens försoningsdag skulle randas, men minns med förskräckelse världens domedag. Morgenen kom, og på heden fandt man de døde ved foden af den grå sten; man bar dem bort og gav dem et hvilested, side om side, i graven. Men efter den tid så man deres billede i stenen; dér så man de to unge, omfavnende hinanden, og knælende under dem en bister og skægget kæmpe. Og fire vidunderlige punkter som fire gyldne stjerner stråler på stenens side både dag og nat og minder om de elskedes skønt-sluk-nende øjne. Og det var tordenkilen, således siger sagnet, der skar disse billeder i stenen med sin flamme. Og som på dette billede sidder nu ynglingen og jomfruen lyksaligt på himlens troner, og sådan som kæmpen krymper sig dér, således krymper den forhenværende slotsherre sig nu i glohed luft på sit pinefulde leje. Og når tårnets klokker ringer, spidser han altid omhyggeligt sine øren og lytter til stenens ekko; men dens klang er stadig lige sørgmodig. Engang vil man dog høre en vidunderlig mild og glad klang fra stenen, og så er timen inde for mandens forsoning og frelse, men så er verdens ende også nær. Og derfor lytter folk bestandig med særlig ængstelse til stenens ekko, når klokkerne kimer. De ønskede gerne, at mandens forsoningsdag omsider gryede, men de tænker med skræk på verdens dommedag. 03267
Bottom
03273
Top
Detta var den sägen, som Aapo berättade sina bröder på Sonnimäkis hed. Det var dette sagn, Aapo fortalte sine brødre på Sonnimäki-heden. 03268
Bottom
03274
Top
Timo: Men nog får gubben svettas. Ända till domedag! Håhå! TIMO: Men den gamle kommer til at svede. Lige til dommedag! Åhå! 03269
Bottom
03275
Top
Simeoni: Din drunimel, akta att inte domedagsba-sunen skallar just i denna stund. SIMEONI: Dit fjols, pas på, at dommedagsbasunen ikke brøler løs netop i dette øjeblik. 03270
Bottom
03276
Top
Eero: Inte behöver man ängslas för världens slut, så länge det finns hedningar här på jorden. Nå Gud nåde! här finns ju sju stycken förvildade hedningar mitt i kristenhetens sköte. Men inte så ont, att det inte för något gott med sig. Vi är ju världens pelare vi. EERO: Man behøver ikke at frygte for verdens undergang, så længe der er hedninger her på jorden. Nå, Gud nåde os! Her sidder jo syv vilde hedninger midt i kristenhedens skød. Men intet er jo så galt, at det ikke fører noget godt med sig. Vi, vi er jo verdens støtter. 03271
Bottom
03277
Top
Juhani: Att du vore världens pelare? Sex tum lång. JUHANI: Du en af verdens støtter? Seks tommer høj ? 03272
Bottom
03278
Top
Simeoni: Du darrar allt, Eero, darrar som självaste fan, när den dagen nalkas, som du hånar. SIMEONI: Du skælver, Eero, skælver som selve djævelen, når den dag kommer, som du nu spotter. 03273
Bottom
03279
Top
Timo: Det gör han icke, det går jag i god för. Åhhå! då råder allt oväsen och villervalla. Två villervallor har redan funnits, den tredje fattas ännu; och då sker det stora salighetsundret; då skall världen förvandlas till aska och stoft som en torr näversko. Då råmar boskapen på sveden och svinen kvinkar gräsligt på stigen, om nämligen denna undergång sker sommartid, men sker den på vintern, så bråkar och råmar boskapen i lagården och svinstackarna på bosset i stian. Då är det ljud i skällan, pojkar. Åhhå! Två villervallor har varit, den tredje fattas än, såsom blinda morbror sade. TIMO: Det gør han ikke, det står jeg inde for. Åhå! Så bliver der en tumult og en omvæltning. Der har allerede været to omvæltninger, og den tredie forestår; og så vil det store saligheds-tegn vise sig; så vil verden forvandle sig til støv og aske som en tør bark-sko. Så brøler kreaturerne på marken, og svinene grynter grueligt på vejen, hvis da denne ødelæggelse sker om sommeren, men hvis den indtræffer om vinteren, så larmer og brøler kreaturerne i stalden, og de arme svin grynter i stiens strøelse. Så bliver der en tumult og et spektakel, drenge. Åhå! Der har allerede været to omvæltninger, og den tredie forestår, sådan som vor blinde onkel sagde. 03274
Bottom
03280
Top
Simeoni: Ja, ja, låt oss inte glömma den dagen. SIMEONI: Ja, ja, lad os mindes den dag. 03275
Bottom
03281
Top
Juhani: Tig nu, bröder, Gubevars! ni vänder ju ens hjärta helt upp och ned. Låt oss sova, låt oss sova! JUHANI: Ti nu stille, brødre. Herregud! I vender jo op og ned på et menneskes hjerte. Lad os sove, lad os sove! 03276
Bottom
03282
Top
Så språkade de, men samtalet avtynade så småningom och sömnen böjde nedåt den ena efter den andra. Sist av dem satt Simeoni och vakade, lutande sig mot granens barkiga rot. Han satt och grubblade ihärdigt över dessa världens yttersta tider och domens stora dag. Och röda, fuktiga, milda brann hans ögon, men hans sträva kinders bruna rodnad lyste långt. Slutligen somnade också han; och så drömde de alla sött kring lägerelden, som flammade ännu en slund, men småningom falnade och slocknade. Således snakkede de, men samtalen døde omsider hen, og søvnen tyngede dem til jorden, den ene efter den anden. Sidst af dem alle sad Simeoni vågen, støttet til granens svulmende rod. Han sad og grundede alvorligt over verdens sidste tider og dommens store dag. Og hans øjne glødede med en rødlig, mild og fugtig glans, mens hans grove kinders brunlige rødme lyste langt bort. Til sidst faldt også han i søvn, og så sov de alle sammen sødt omkring bålet, der blussede endnu et stykke tid, men til sidst sank sammen og sluknede. 03277
Bottom
03283
Top
Dagen skymde och skymningen tätnade till natt; luften var varm och tryckande; det blixtrade då och då på den nordostliga himlasidan, emedan ett häftigt åskväder var i antågan. Med örnens fart närmade det sig kyrkbyn, kastade eld ur sitt sköte och antände plötsligt prostgårdens ria, som, fylld med torr halm, snart var ett enda eldhav. Klockorna började klämta och det blev rörelse i byn, från alla håll skyndade folk till den vildsinta branden, en flod av män och kvinnor, men fåfängt. Fruktansvärt slog lågorna upp från rian, och himlafästet färgades blodrött. Men ovädret störtade nu mot Sonnimäki, där bröderna låg djupt insomnade; och heden ekade av deras snarkningar. Nu väcker dem med ens en förfärlig skräll och de blir värre skrämda än någonsin förr i sitt liv. Deras drömförvirrade sinne förskräckes, när minnet av den dystra sägnen, beskrivningarna av världens ändalykt, strax rinner dem i hågen medan naturmakterna rasar kring dem i den hemska natten. Och det som ljus är i denna natt, är åskmolnets blixtar och det dystra återskenet från den böljande branden i byn. - Nu flammade det till och i samma ögonblick följde en väldig skräll som strax väckte bröderna. Med ljudliga rop och skrik sprang de samtidigt upp från marken, och med håret på ända som susande säv, och ögonen som ringar i skallen, stirrade de på varandra några ögonblick. Dagen mørknede, og tusmørket blev til nat; luften var varm og trykkende; det lynede nu og da på himlen i nordøst, eftersom et voldsomt uvejr var under opsejling. Med ørnens fart nærmede det sig kirkebyen, spyede ild ud af sit skød og antændte pludselig præstegårdsladen, der var fuld af tør halm, og som derfor snart udsendte nogle vældige flammer. Klokkerne begyndte at kime, og der kom liv i byen; fra alle sider ilede folk hen til den rasende ild, en strøm af mænd og kvinder, men forgæves. Frygtelige luer slog i vejret fra laden, og himlen farvedes blodrød. Men nu stormede uvejret imod Sonnimäki, hvor brødrene lå i dyb søvn; og heden gav genlyd af deres snorken. Nu vækkes de pludselig af et skrækkeligt brag, og de bliver så rædselsslagne, som de aldrig før har været i deres liv. Deres søvndrukne sind forfærdes, eftersom erindringen om det dystre sagn, beskrivelserne af verdens undergang, straks dukker op i deres hjerne, mens naturen raser rundt omkring dem i den uhyggelige nat. Det, der lyser i denne nat, er tordenskyens lyn og det gruelige genskær af den bølgende brand i landsbyen. - Nu lynede det, og i samme øjeblik fulgte et vældigt brag, der straks vækkede brødrene. Med høje råb og skingre skrig sprang de op, alle som én; og med håret strittende som susende siv og med øjnene som store ringe i hovedet, stirrede de på hinanden i nogle sekunder. 03278
Bottom
03284
Top
Simeoni: Domedagen! SIMEONI: Dommedag! 03279
Bottom
03285
Top
Juhani: Var är vi, var är vi? JUHANI: Hvor er vi, hvor er vi ? 03280
Bottom
03286
Top
Simeoni: Bär det nu i väg? SIMEONI: Skal vi nu af sted ? 03281
Bottom
03287
Top
Juhani: Hjälp oss, nåd! JUHANI: Hjælp os, nåde! 03282
Bottom
03288
Top
Aapo: Förfärligt, förfärligt! AAPO: Skrækkeligt, skrækkeligt! 03283
Bottom
03289
Top
Tuomas: Ja, förfärligt är det. TUOMAS: Ja, skrækkeligt. 03284
Bottom
03290
Top
Timo: Herren bevare oss pojkstackare! TIMO: Gud bevare os arme knægte! 03285
Bottom
03291
Top
Simeoni: Klockorna klämtar redan! SIMEONI: Klokkerne klemter allerede! 03286
Bottom
03292
Top
Juhani: Och stenen klingar och dansar! Hi, ha! JUHANI: Og stenen klinger og danser! Hi, ha! 03287
Bottom
03293
Top
Simeoni: ”Himlens klockor klämtar!” SIMEONI: »Himlens klokker ringer«! 03288
Bottom
03294
Top
Juhani: ”Och mina krafter tryter!” JUHANI: »Og min styrke svinder bort«! 03289
Bottom
03295
Top
Simeoni: Och bär det då i väg så här? SIMEONI: Skal vi da af sted på denne måde ? 03290
Bottom
03296
Top
Juhani: Hjälp oss, barmhärtighet och nåd! JUHANI: Hjælp os, barmhjertighed og nåde! 03291
Bottom
03297
Top
Aapo: Vilken fasa! AAPO: Hvilken rædsel! 03292
Bottom
03298
Top
Juhani: Tuomas, Tuomas, hugg tag där i mitt rockskört! Hi, ha! JUHANI: Tuomas, Tuomas, grib fat dér i mit frakkeskøde! Hi, ha! 03293
Bottom
03299
Top
Simeoni: Hi, ha! Nu bär det i väg, i väg! SIMEONI: Hi, ha! Nu skal vi af sted, af sted! 03294
Bottom
03300
Top
Juhani: Tuomas, min broder i Kristus! JUHANI: Tuomas, du min broder i Kristus. 03295
Bottom
03301
Top
Tuomas: Här är jag; vad vill du? TUOMAS: Her er jeg; hvad vil du? 03296
Bottom
03302
Top
Juhani: Läs en bön! JUHANI: Bed en bøn! 03297
Bottom
03303
Top
Tuomas: Ja, den som det kunde. TUOMAS: Ja, hvem der kunne. 03298
Bottom
03304
Top
Juhani: Läs du, Timo, om du kan! JUHANI: Bed, Timo, hvis du kan. 03299
Bottom
03305
Top
Timo: Jag skall försöka. TIMO: Jeg skal prøve. 03300
Bottom
03306
Top
Juhani: Gör det nu strax! JUHANI: Gør det straks. 03301
Bottom
03307
Top
Timo: O Herre, stora sorg, o Betlehems nådetron! TIMO: Oh, Herre, store sorg, oh, Bethlehems nåde-trone! 03302
Bottom
03308
Top
Juhani: Vad säger Lauri? JUHANI: Hvad siger du, Lauri? 03303
Bottom
03309
Top
Lauri: Inte vet jag vad jag skall säga i detta elände. LAURI: Jeg ved ikke, hvad jeg skal sige til denne elendighed. 03304
Bottom
03310
Top
Juhani: Elände, ändlöst elände! Men jag tror dock, att slutet inte kommer just nu. JUHANI: Elendighed, grænseløs elendighed! Men jeg tror dog, at undergangen ikke kommer lige netop nu. 03305
Bottom
03311
Top
Simeoni: O om man gåve oss nådatid blott en enda dag! SIMEONI: Ak, om man blot gav os en nådens tid, en eneste dag! 03306
Bottom
03312
Top
Juhani: Eller en vecka, en dyrbar vecka! - Men vad skall vi tänka om den förfärande elden och klockornas virriga ekon? JUHANI: Eller en uge, en dyrebar uge! - Men hvad skal vi tro om den forfærdelige ild og om klokkernes forvirrede klang ? 03307
Bottom
03313
Top
Aapo: Det är ju eldsvåda i byn, go’ vänner. AAPO: Der er ildebrand i landsbyen, kære venner. 03308
Bottom
03314
Top
Juhani: Ja, Aapo, och larmkiockan klämtar. JUHANI: Ja, Aapo, og alarmklokken klemter. 03309
Bottom
03315
Top
Eero: Prästgårdens ria brinner. EERO: Der er ild i præstegårdsladen. 03310
Bottom
03316
Top
Juhani: Tusen rior må brinna bara denna värld består och vi dess sju syndiga barn. Gud hjälpe! Hela min kropp simmar ju i en flod av kallsvett. JUHANI: Lad tusind lader brænde, når bare denne ormstukne jord består og vi, dens syv syndige børn. Herren hjælpe os! Hele min krop svømmer i en strøm af kold sved. 03311
Bottom
03317
Top
Timo: Det är inte utan att också mina byxor darrar. TIMO: Jeg vil ikke nægte, at også mine bukser skælver. 03312
Bottom
03318
Top
Juhani: En stund utan like! JUHANI: Et mageløst øjeblik! 03313
Bottom
03319
Top
Simeoni: Så straffar oss Gud för våra synders skull. SIMEONI: Sådan straffer Gud os for vore synders skyld. 03314
Bottom
03320
Top
Juhani: Så är det! Varför sjöng vi den där leda sången om Rajamäki-regementet? JUHANI: Ja, sandelig! Hvorfor sang vi også den væmmelige vise om Rajamåki-regimentet? 03315
Bottom
03321
Top
Siemoni: Ni skymfade skamlöst Mikko och Kajsa! SIMEONI: I hånede Mikko og Kaisa på en skamløs måde. 03316
Bottom
03322
Top
Juhani: Det gjorde vi. Men Gud välsigne dem! Han må välsigna oss alla, alla, klockarn med! JUHANI: Ja, det gjorde vi. Men Gud velsigne dem! Han velsigne os alle, alle; endogså klokkeren. 03317
Bottom
03323
Top
Simeoni: Den bönen är tacknämlig för himlen. SIMEONI: Den bøn er himlen velbehagelig. 03318
Bottom
03324
Top
Juhani: Låt oss lämna detta gruvliga ställe. Där ser man ju elden flamma som förtappelsens ugn, och där glöder i stenens sida också dessa ögon så bedrövligt mot oss. Tro mig, det var Aapos berättelse om dessa kattögon som åstadkom denna darrning i våra ryggkotor. Men låt oss ta till schappen, och ingen av oss må glömma sin påse och abc-bok. Bort, bröder! Vi marscherar till Tammisto där Kyösti bor, till Kyösti med Herrans hjälp, och därifrån i morgon hemåt, om vi lever. Låt oss gå nu! JUHANI: Lad os forlade dette skrækkelige sted. Ilden blusser jo her som fortabelsens ovn, og dér, på stenens side, gløder disse øjne så sørgeligt imod os. Tro mig, det var netop Aapos historie om disse katteøjne, der forårsagede denne skælvende fornemmelse i vor rygrad. Men lad os stikke af; og ingen af os må glemme sin pose og sin a.b.c. Væk, brødre! Vi marcherer til Tammisto og besøger Kyösti; til Kyösti med Guds hjælp, og derfra vender vi hjem i morgen, hvis vi lever. Lad os nu gå! 03319
Bottom
03325
Top
Lauri: Men snart har vi ett jädrans regn i nacken på oss och blir våta som råttor. LAURI: Men snart får vi en styrtende regn i nakken på os og bliver våde som rotter. 03320
Bottom
03326
Top
Juhani: Må vara, må vara! Vi fick ju ännu nåd. Låt oss gå nu! JUHANI: Lad det regne, lad det regne! Vi fik jo endnu nåde. Lad os nu gå! 03321
Bottom
03327
Top
De skyndade bort, hastigt traskande i hälarna på varandra, hamnade snart på den sandiga vägen och styrde kosan mot Tammisto gård. I blixtskenet och dundret, som vältrade sig åt flera håll under fästet, gick de en stund, tills ett störtregn började skölja dem. Då ökade de sin gång till språng och närmade sig ”Kulomäkis gran” som, berömd för sin höjd och yvighet, stod tätt invid vägen bjudande skydd åt mången vandrare i regnet. Vid dess fot satt bröderna medan regnskuren föll och brusade i den väldiga granen; men när luften lättade, fortsatte de åter sin färd. Naturen lugnade sig, vinden stillnade, molnen flydde, och blek steg månen upp över skogens toppar. Utan brådska och bekymmer traskade bröderna framåt på den plaskande vägen. De skyndte sig bort; traskede hurtigt af sted i hælene på hinanden; nåede snart den sandede vej og satte kursen imod Tammisto-gård. De vandrede af sted et stykke tid, under de flammende lyn og den buldrende torden, der væltede frem over himlen fra flere sider, indtil en heftig regn begyndte at skylle ned over dem. Så øgede de tempoet til løb og nærmede sig »Kulomåki-granen«, der var berømt for sin højde og sin frodighed; den stod tæt ved vejen og gav ly for mangen en vandringsmand i regnvejr. Ved dens fod sad brødrene, mens regnen faldt og suste i den vældige gran, men da vejret klarede op, fortsatte de deres vandring. Naturen faldt til ro, vinden stilnede af, skyerne flygtede, og månen steg bleg op over skovens trækroner. Uden hast og uden bekymringer traskede brødrene hen ad den plaskende vej. 03322
Bottom
03328
Top
Tuomas: Ofta har jag funderat på vad åskan egentligen är, det där blixtrandet och dundret. TUOMAS: Jeg har ofte tænkt på, hvorfra tordenen kommer, og hvad det egentlig er, denne ild og larm. 03323
Bottom
03329
Top
Aapo: Vår blinda morbror sade att detta uppror på himmelen kom sig därav, att mellan molnklimparna samlats torr sand, som vindvirvlarna lyft upp i luften. AAPO: Vor blinde onkel sagde, at dette oprør i himlen blev fremkaldt af tørt sand, der havde samlet sig mellem skyflagerne, sand, som hvirvelvindene havde løftet op i luften. 03324
Bottom
03330
Top
Tuomas: Hur månne det nu är med den saken? TUOMAS: Ja, hvordan mon det hænger sammen? 03325
Bottom
03331
Top
Juhani: Men som barn inbillar man sig ett och annat. Vad tänkte jag månne som en liten pojkstrunt om åskan? Jo, ser du, det var ju Gud, som då åkte och kuskade på himlens gator, och det slog eld ur den steniga vägen och hjulets järnsko. Heheh! Barnet tänker som det orkar. JUHANI: Et barnesind forestiller sig både det ene og det andet. Hvad mon jeg tænkte om tordenvejret, da jeg var en lille purk ? Jo, ser du, det var Gud, der kørte larmende hen ad himlens gader; og ilden slog op fra den stenede vej og fra hjulenes jernringe. Haha! Et barn har et barnligt sind. 03326
Bottom
03332
Top
Timo: Och jag då? I samma riktning funderade också jag, när jag som en sådan där liten baddare till tummeliten tassade på stigen mens åskan knallade, trippade, trippade med en liten skjortslarva på mig. Gud vältar sin åker, tänkte jag, vältar och klämmer riktigt duktigt till med sin tjurlemspiska, och av rappen blixtrar sedan den ståtliga valackens trinda lår, liksom vi ser länderna på en praktfull häst kasta gnistor, när vi stryker över dem. Ja, sådana var dessa tankar. TIMO: Og jeg da? Jeg forestillede mig noget i samme retning, da jeg som en sådan pokkers lille gnom stavrede hen ad vejen, mens tordenen buldrede; stavrede, stavrede af sted med en stump skjorte på kroppen. Gud tromler sin mark, tænkte jeg, tromler og slår ordentlig smæld med sin tyrelems-pisk, og slagene får den flotte vallaks fede lår til at slå gnister, på samme måde som vi ser gnisterne flyve fra lænderne af en prægtig hest, når vi stryger ned over dem. Ja, sådan var de tanker, jeg gjorde mig. 03327
Bottom
03333
Top
Simeoni: Som barn tänkte jag och tänker fortfarande: himlens blixt och dunder skall uppenbara Guds vrede för de syndiga på jorden; för mänskornas synder är stora, otaliga som sandkornen i havet. SIMEONI: Som barn tænkte jeg og tænker stadig: himlens lyn og larm skal åbenbare Guds vrede for synderne her på jorden, eftersom menneskenes synder er store og talløse som sand i havet. 03328
Bottom
03334
Top
Juhani: Visst syndas det här, det kan inte förnekas, men nog kokas syndare också här riktigt i salt och peppar. Gossen min, håll i minnet vår skolfärd och vad vi rönte under den. Klockarn klöste och luggade ju oss som en hök; det känner jag än och skär mina länder, gosse. JUHANI: Vist syndes der her på jorden, det kan ikke nægtes, men synderen koges da også grundigt hernede, i salt og peber. Tænk, min dreng, på vor skolegang, og hvad vi måtte døje. Klokkeren rev og sled os i håret som en høg; jeg føler det endnu og skærer tænder, min dreng. 03329
Bottom
03335
Top
Men den nattliga färden fortsattes och bröderna närmade sig Tammisto gård, i vilken de trygga steg in, och Kyösti redde dem präktiga bäddar. Denne Kyösti, en karl stadig som en timmerstock, var gårdens enda son, men ville aldrig taga hand om hus-bondskapet utan önskade alltid leva enligt sin egen håg, för sig själv. En gång hade han också likt en besatt vandrat från by till by, predikande och skrikande; och i detta tillstånd hade, berättas det, hans funderingar om religiösa ting fört honom. Och när han slutligen klarnat upp från detta, var han annars densamma som förr, men han skrattade aldrig mer. Och det förunderliga skedde också, att han hädanefter i Jukolas bröder såg sina bästa vänner, fastän han tidigare knappast ens känt dem. In till denna man steg nu bröderna för att söka sig nattkvarter. Men den natlige vandring fortsattes, og brødrene nærmede sig Tammisto-gård, hvor de meget højtideligt gik indenfor; og Kyösti redte nogle gode senge til dem. Denne Kyösti, en mand, solid som en træstamme, var gårdens eneste søn, men han havde aldrig brudt sig om at varetage en husbonds pligter; han ønskede bestandig at leve efter sit eget hoved og for sig selv. Han var engang vandret som en besat omkring på egnen, prædikende og hylende; og man sagde, at han var blevet bragt i denne tilstand på grund af sine grublerier over religiøse spørgsmål. Og da hans forstand omsider klarede op igen, var han i øvrigt den samme som før, men han lo aldrig mere. Og der skete også den besynderlige ting, at han herefter betragtede Jukola-brødrene som sine bedste venner, skønt han knap nok havde kendt dem før. Nu trådte brødrene ind til denne mand for at få husly for natten. 03330
Bottom

kapitel 04 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
04001
Top
Följande dag närmade sig Jukolaborna åter sitt hem, traskande i rad efter varandra. Men jämmerligt var deras utseende: deras kläder illa rivna, deras ansikten brokiga av blånader och sår. Juhani, som stegade främst, hade fått sitt vänstra öga nästan igenmurat, Aapos läppar var särdeles svullna, ur Timos panna hade skjutit fram ett väldigt horn, och haltande lin-kade Simeoni efter de andra. Alla hade fått sina huvuden illa sargade; och en hade svept omkring det sin tömda matpåse, en annan åter ryckt trasor ur jackan för sina sår. I detta skick återvände de från sin skolfärd, och mot dem ilade deras hundar Killi och Kiiski, muntert glammande. Men bröderna orkade föga återgälda de vänskapsbevis de fick av sina trogna väktare. Næste dag nærmede Jukola-brødrene sig atter deres hjem, traskende i hælene på hinanden. Men de så ynkelige ud: deres klæder var revet i stykker, og deres ansigter var spraglede af blå mærker og sår. Juhani, der gik forrest, havde fået venstre øje lukket næsten helt til, Aapos læber var voldsomt opsvulmede; i Timos pande ragede et vældigt horn i vejret, og Simeoni hinkede haltende bag efter de andre. De var alle sammen svært skamferet i hovedet; nogle havde viklet den tomme madpose omkring det, andre havde revet nogle laser af jakken til deres sår. I denne tilstand vendte de nu tilbage fra deres skolegang, og deres hunde, Killi og Kiiski, ilede dem i møde med muntre krumspring. Men brødrene var knap nok i stand til at gengælde de kærtegn, de fik af deres trofaste vogtere. 04001
Bottom
04002
Top
Men vem hade behandlat dem så illa? Vem hade på detta vis kunnat stuka Jukolas starka bröder? Jo, det var Toukolabornas hämdevärv. När de hade hört, att Jukolaborna tog sig en rast i Tammisto, slöt de sig samman tjugo man starka och gömde sig i buskarna vid vägkanten för att vänta på sina ovänner. Där nuckade de länge och vaktade, med bastanta vapen i nävarna. Men slutligen, när skolmannen närmade sig, rusade de sammansvurna på dem med rykande fart, från vägens bägge sidor anföll de, och det uppstod en gruvlig lek med gärdsgårdstörar, i vilken bröderna illa tilltygades. Men utan men klarade inte heller Toukolaborna slagsmålet, ty mången av dem kände den svindlande verkan av brödernas nävar. Tvenne av dem bars avsvimmade hem: Kuninkala-Eenokki och Kissala-Aapeli. Och då blänkte Aapelis skalle fram från nacken ända till pannan, sken som bottnen på en tennkanna. Juhanis näve hade uträttat detta hårdhänta röjningsarbete. Men hvem havde behandlet dem så skrækkeligt? Hvem havde formået således at stække Jukolas stærke brødre? Jo, det var resultatet af Toukola-folkenes hævn. Da de havde hørt, at Jukola-brødrene opholdt sig i Tammisto, havde de sluttet sig sammen, tyve mand stærk, og skjulte sig i buskene langs landevejen for at vente på deres fjender. Dér døsede de længe og holdt vagt, med solide våben i næverne.Men da skolegængerne omsider nærmede sig, styrtede de sammensvorne løs på dem i en rasende fart; de rykkede frem fra begge sider af vejen; og nu opstod der en frygtelig leg, en leg med stave, hvor brødrene blev svært medtaget. Men Toukola-folkene klarede heller ikke slagsmålet uden skrammer, mange af dem mærkede den bedøvende virkning af brødrenes næver. To af dem blev båret besvimet hjem: Kuninkala-Enokki og Kissala-Aapeli. Og Aapelis hovedskal var skinnende blank fra nakken til panden, blank som bunden af en tinkande. Det var Juhanis næve, der havde udført dette håndfaste rydningsarbejde. 04002
Bottom
04003
Top
Men sist och slutligen satt dock bröderna i hemmets vida stuga, trötta på alla vis. Men til sidst sad brødrene dog, meget trætte, i hjemmets rummelige stue. 04003
Bottom
04004
Top
Juhani: Vem är i tur att elda bastun? JUHANI: Hvis tur er det til at fyre badstuen op ? 04004
Bottom
04005
Top
Timo: Det är nog jag. TIMO: Det er vist min tur. 04005
Bottom
04006
Top
Juhani: Elda den så att rösena brakar. JUHANI: Så fyr den op, så stenene buldrer. 04006
Bottom
04007
Top
Timo: Skall göra mitt bästa. TIMO: Jeg skal gøre mit bedste. 04007
Bottom
04008
Top
Juhani: Gör det bästa du kan, för våra sår kräver hetta; sannerligen! Men du, Eero, hämta från Routio ett stop brännvin till priset av den bästa stock som finns i vår skog. Ett stop brännvin! JUHANI: Gør alt, hvad du kan, for vore sår trænger til et bad, ja, sandelig! Men du, Eero, gå du til Routio og hent en pot brændevin ; som betaling giver vi den bedste stamme i vor skov. En pot brændevin! 04008
Bottom
04009
Top
Simeoni: Det är kanske för mycket. SIMEONI: Er det ikke for meget ? 04009
Bottom
04010
Top
Juhani: Det är knappt så det räcker till smörjmedel för sju män. Här finns ju, skall Herren veta, sår som stjärnor på himlen; och illa värker och sparkas detta öga, men ännu värre gallan och hjärtat här i mitt sinne. Men allt är väl, allt är väl! Jukola-Jussi är inte död än. JUHANI: Det forslår knap nok til smørelse for syv mand. Her er - det skal Herren vide - sår som stjerner på himlen ; og dette øje svier og stikker aldeles forskrækkeligt, men det er endnu værre med galden og hjertet i mit indre. Men alt er godt, alt er godt! Jukola-Jussi er ikke død endnu. 04010
Bottom
04011
Top
Kvällen kom, en sorgmodig septemberafton. Eero hämtade brännvin från Routio och Timo bragte bud, att bastun var färdig; och brödernas ilskna sinne stämdes lite mildare. De gick att bada och Timo kastade bad, rösets svartnade stenar smällde och som ett moln rullade den heta ångan runt bastun. Med all sin kraft brukade nu envar sin savmjuka, ljuvliga björklövsbukett, de badade och baddade sina sår, och badkvastarnas häftiga klatschande hördes lång väg från bastun. Aftenen kom, en sørgmodig septemberaften. Eero hentede brændevin fra Routio, og Timo kom med besked om, at badstuen var parat; og det mildnede brødrenes vrede sindelag en smule. De vandrede af sted for at bade; og Timo kastede vand på, så det smældede i stendyngens sort-sværtede sten, og den hede damp rullede som en sky omkring i badstuen. Enhver af dem brugte nu, af alle kræfter, den saftbløde, vidunderlige birkeløvsbuket; de badede og badede deres sår; og bade-risenes heftige slag kunne høres langt borte fra badstuen. 04011
Bottom
04012
Top
Juhani: Nu får våra sår smaka på den turkiska polkan. Bastubadet, det är nog den sjuka kroppens och själens bästa bot här på jorden. Men ögat svider av bara tusan! Nå svid nu och värk då, desto ilsknare ger jag dig hetta i nacken. Hur är det fatt med din trut, Aapo? JUHANI: Nu får vore sår en rigtig tyrkisk polka. At bade i en badstue, det er den bedste lægedom for den syge krop og sjæl her på jorden. Men mit øje svier som bare satan! Nå, så svi’ og værk da, desto hidsigere giver jeg dig hede i nakken. Hvordan går det med dit snudeskaft, Aapo? 04012
Bottom
04013
Top
Aapo: Den blir nog mör så småningom. AAPO: Det smelter efterhånden. 04013
Bottom
04014
Top
Juhani: Kläm till den och bulta på den som ryssen på sin krake, så mjuknar den nog. Men mera ånga, l'imo, eftersom ditt åliggande i kväll är att tjäna oss. - Så där, min gosse! Låt komma bara. Nog finns där hetta, nog finns där hetta! Just så, din krabat! JUHANI: Slå løs på det og bank det, sådan som russeren behandler sin krikke, så bliver det nok snart blødt. Men, Timo, mere damp, eftersom det i aften er din sag at tjene os andre. - Ja, sådan, min dreng! Lad det bare komme. Det er varmt, det er sandelig varmt! Ja, sådan, du, min lille skælm af en broder! 04014
Bottom
04015
Top
Lauri: Det tar till och med i naglarna. LAURI: Det bider i neglene. 04015
Bottom
04016
Top
Juhani: Naglarna må också få sin del. JUHANI: Lad også neglene få en omgang. 04016
Bottom
04017
Top
Aapo: Sluta upp med kastandet, pojke; annars får vi jämka oss ut härifrån alle man. AAPO: Hold op med at kaste vand, knægt, ellers må vi forsvinde herfra alle mand. 04017
Bottom
04018
Top
Eero: Prisar vi honom lite till, så är vi snart förvandlade till kol. EERO: Hvis vi roser ham lidt mere, så bliver vi snart til kul. 04018
Bottom
04019
Top
Juhani: Det är redan nog, Timo. Kasta inte mera. Kasta för helvete inte mera! - Stiger du ned, Simeoni? JUHANI: Nu er det nok, Timo. Kast ikke mere! Kast ikke mere for helvede! - Kommer du ned, Simeoni? 04019
Bottom
04020
Top
Simeoni: Jag stackars gosse ger mig i väg. Och ack, om ni visste varför! SIMEONI: Ja, det gør jeg, jeg arme fyr. Og ak, om I vidste, hvorfor. 04020
Bottom
04021
Top
Juhani: Säg det. JUHANI: Fortæl os det. 04021
Bottom
04022
Top
Simeoni: Minns, mänska, förtappelsens ugn och bed dag och natt. SIMEONI: Glem ikke, menneske, fortabelsens ovn og bed nat og dag. 04022
Bottom
04023
Top
Juhani: Sånt struntprat! Låt kroppen få om den så önskar; för ju hetare badet är, desto bättre är dess helande kraft och verkan. Det vet du fuller väl. JUHANI: Sikke noget snik-snak! Lad kroppen få, hvad den ønsker; for jo varmere badet er, desto bedre er dets lægende virkning og kraft. Det ved du godt. 04023
Bottom
04024
Top
Simeoni: Vems är varmvattnet i ämbaret här vid ugnsfoten? SIMEONI: Hvis er det varme vand i spanden, her ved foden af ovnen ? 04024
Bottom
04025
Top
Juhani: Det är mitt, sa bonn om Stockholm. Rör inte vid det. JUHANI: Det er mit, som smeden sagde om sit hus. Rør det ikke. 04025
Bottom
04026
Top
Simeoni: Jag tar en liten skvätt av det. SIMEONI: Jeg tager bare en lille sjat af det. 04026
Bottom
04027
Top
Juhani: Det skall du inte göra, du din kanalje till broder, annars går det illa. Varför värmde du ej själv åt dig? JUHANI: Gør det ikke, kære broder, ellers går det galt. Hvorfor varmede du ikke noget til dig selv ? 04027
Bottom
04028
Top
Tuomas: Vad bråkar du där i onödan? Tag från min pyts, Simeoni. TUOMAS: Hvorfor hidser du dig op til ingen nytte? Tag fra min bøtte, Simeoni. 04028
Bottom
04029
Top
Timo: Eller från min, där under lavtrappan. TIMO: Eller fra min, som står dér under trappen. 04029
Bottom
04030
Top
Juhani: Eller tag om det kniper också från mitt ämbar, men lämna åtminstone hälften kvar. JUHANI: Tag så også noget af min spand, men levn i hvert fald halvdelen. 04030
Bottom
04031
Top
Lauri: Eero! Din tokdåre, se till att jag inte kastar dig ned från laven. LAURI: Eero! Din satan, pas på, at j'eg ikke smider dig ned herfra. 04031
Bottom
04032
Top
Aapo: Vad är det för konster och knep ni har för er där i vrån ni två? AAPO: Hvad er det for kunster og narrestreger, I har for dér i krogen, I to ? 04032
Bottom
04033
Top
Juhani: Vad knorrar ni där? Vasa? JUHANI: Hvad kævles I om dér ? Hvad ? 04033
Bottom
04034
Top
Lauri: Han blåser mig på ryggen. LAURI: Han puster mig i ryggen. 04034
Bottom
04035
Top
Aapo: Håll dig i skinnet, Eero! AAPO: Kan du nære dig, Eero! 04035
Bottom
04036
Top
Juhani: Heh, din snorgärs! JUHANI: Hæh, din snothas. 04036
Bottom
04037
Top
Simeoni: Eero, Eero, kommer inte ens badets mo-lande hetta dig att tänka på helvetets eld. Kom ihåg Hemmola-Juho, kom ihåg Hemmola-Juho! SIMEONI: Eero, Eero, kan ikke engang badets pinagtige hede få dig til at tænke på ilden i helvede? Glem ikke Hemmola-Juho, glem ikke Hemmola-Juho! 04037
Bottom
04038
Top
Juhani: Han såg ju på sin sjukbädd den eldsjö, från vilken han ännu en gång räddades, och han såg den för att han alltid på bastulaven hade tänkt på helvetet, efter vad man berättade. - Men är det dagsljuset som skiner igenom knuten där? JUHANI: Han, der på sygelejet så ildpølen, som han endnu engang blev reddet fra, fordi han altid, sådan som man havde sagt til ham, tænkte på helvede, når han lå på badstue-briksen? - Men er det dagslyset, som skinner ind gennem hjørnet dér? 04038
Bottom
04039
Top
Lauri: Klara dagsljuset. LAURI: Det klare dagslys. 04039
Bottom
04040
Top
Juhani: O din best! bastun sjunger på sista versen. Därför vare mitt husbondskaps första strävan att bygga en ny bastu. JUHANI: Åh, dit bæst! Badstuen synger på sit sidste vers. Lad derfor det første, j‘eg bestræber mig for som husbond være at bygge en ny badstue! 04040
Bottom
04041
Top
Aapo: En ny är sannerligen av nöden. AAPO: En ny badstue er sandelig påkrævet. 04041
Bottom
04042
Top
Juhani: En ny, en ny utan tvekan. En bastulös gård går icke an med tanke på såväl badandet som husmorans och statargummornas barnafödsel. Ja, en rykande bastu, en skällande hund, en galande tupp och en jamande katt, de är en duktig gårds kännetecken. Ja, nog har den stök och görslor, som tar hand om vår gård. - Lite ånga till är åter av nöden, Timo. JUHANI: En ny, en ny er nødvendig, det er der ingen tvivl om. En gård uden badstue, det går ikke an, både af hensyn til badningen og af hensyn til husmoderen og daglejerkonerne, når de barsler. En rygende badstue, en bjæffende hund, en galende hane, en miavende kat, det er kendetegnet på en god gård. Ja, der bliver sandelig meget slid og slæb for den, der overtager vor gård. - Vi trænger til lidt mere damp, Timo. 04042
Bottom
04043
Top
Timo: Det skall du få. TIMO: Det skal du få. 04043
Bottom
04044
Top
Simeoni: Men låt oss minnas, att det är lördagsafton. SIMEONI: Men lad os ikke glemme, at det er lørdag aften. 04044
Bottom
04045
Top
Juhani: Och låt oss passa på att våra skinn inte snart hänger på sparren, som det hände med förra pigan. En fasansfull händelse! JUHANI: Og lad os passe på, at vort skind ikke snart hænger på spærene, sådan som det engang gik tjenestepigen. En skrækkelig historie! 04045
Bottom
04046
Top
Simeoni: Flickan hann aldrig till bastun i de andras sällskap, utan sölade och drönade där medan de andra redan låg och sov. Men en lördagskväll dröjde hon längre än vanligt. Man började leta efter henne; men vad hittade man av henne? Bara skinnet på sparren. Och riktigt mästerligt var det skinnet flått, där fanns håret, ögonen, öronen, munnen och till och med naglarna i behåll. SIMEONI: Pigen fik aldrig tid til at bade sammen med andre, og hun sølede og smølede i badstuen, når de andre allerede var gået i seng. Men en lørdag aften blev hun der længere end ellers. Man begyndte at lede efter hende; men hvad fandt man af hende? Kun skindet, der‘hang på spærene. Og skindet var flået aldeles mesterligt; for håret, øj’nene, ørerne, munden, ja, selv neglene var i behold. 04046
Bottom
04047
Top
Juhani: Vare den händelsen oss... Se, se, hur häftigt ryggen min suger ångan i sig! Liksom du inte fått smaka på badkvasten sedan nyåret. JUHANI: Lad det være os en . . . Se, se, hvor voldsomt min ryg suger dampen i sig! Som om du ikke havde smagt baderiset siden nytår. 04047
Bottom
04048
Top
Lauri: Men vem hade flått flickan? LAURI: Men hvem havde flået hende ? 04048
Bottom
04049
Top
Timo: Vem, fråga det. Vem annan än ... TIMO: Hvem? Ja, spørg om det. Hvem andre end . . . 04049
Bottom
04050
Top
Juhani: Storgubben. JUHANI: Ærkefanden. 04050
Bottom
04051
Top
Timo: Ja. Han som går omkring som ett rytande lejon. - En fasansfull händelse! TIMO: Ja. Han, der går omkring som en brølende løve. - En skrækkelig historie! 04051
Bottom
04052
Top
Juhani: Stick du, Timo-liten, i min näve jackan från sparren där. JUHANI: Du, Timo-knægt, stik den skjorte dér på spæret i min næve. 04052
Bottom
04053
Top
Timo: Den här då? TIMO: Den her? 04053
Bottom
04054
Top
Juhani: Nåh! Här bjuder han Eeros lapp åt en karl. Du kan då! - Den mellersta där. JUHANI: Nåh! Og Eeros skjortestump byder han en voksen mand. - Nej, du! - Den midterste derhenne. 04054
Bottom
04055
Top
Timo: Jaså, den här? TIMO: Den her? 04055
Bottom
04056
Top
Juhani: Ja, se det är jacka för en fullvuxen karl. Tack skall du ha. - En gräslig händelse, säger också jag, för att återgå till det tidigare. Men må det vara oss en påminnelse om, att ”helgdagsaftonen är den största festen”. Och så skall vi tvätta oss så rena som om vi kommit från barnmorskans flinka händer; och sedan till stugan med skjortan under armen, och den hettade kroppen må få sig riktigt frisk luft i nacken. -Jag nästan tror, att det där ögongullet mitt smått är på bättringsvägen. JUHANI: Ja, det er en voksen mands skjorte. Tak skal du have. - En skrækkelig historie, det siger jeg også for at vende tilbage til det, vi kom fra. Men lad det være os en påmindelse om, at »aftenen før en helligdag er den største højtid«. -Og nu vasker vi os så rene, som kom vi lige fra jordemoderens rappe hænder, og så af sted til gården med skjorten under armen, så vore hede kroppe rigtig kan få frisk luft i nakken. - Jeg tror næsten, at dette mit højt-elskede øje så småt er ved at bedre sig. 04056
Bottom
04057
Top
Simeoni: Men min fot är inte på samma väg, utan värker och molar som i kokande aska. Var hamnar jag med den, stackare? SIMEONI: Men min fod er ikke ved at bedre sig; den stikker og brænder som i sydende aske. Hvad skal der blive af mig stakkel med den fod ? 04057
Bottom
04058
Top
Eero: Lägg dig vackert att sova när vi hunnit in i stugan, och be om fotsalva, och prisa sedan din Skapare, som i dag skyddat dig ”så du inte stött din fot mot stenen”, såsom vi läser i aftonbönen. EERO: Gå pænt i seng, når vi kommer ind i huset og bed om ben-salve og tak så din Skaber, som beskyttede dig i dag, »så du ikke stødte foden mod nogen sten«, sådan som vi læser i aftenbønnen. 04058
Bottom
04059
Top
Simeoni: Jag hör ej på dig, jag hör inte. SIMEONI: Jeg hører ikke på dig, jeg hører ikke. 04059
Bottom
04060
Top
Eero: Be då också om öronsalva. Men sätt dig i gång med detsamma, annars blir du här som byte åt fanen. EERO: Bed så også om øre-salve. Men se nu at komme af sted, ellers bliver du her som bytte for fanden. 04060
Bottom
04061
Top
Simeoni: Mina öron är tilltäppta i din riktning, tillknäppta på andligt vis. Begrip det, mänska! SIMEONI: Mine ører er lukkede for dig, lukkede, åndelig talt. Forstår du, menneske? 04061
Bottom
04062
Top
Eero: Kom nu, eljes hänger ditt skinn snart på sparren, och på riktigt kroppsligt vis. EERO: Kom nu, ellers hænger dit skind snart på spærene, og det bliver særdeles legemlig talt. 04062
Bottom
04063
Top
Nakna och brännheta gick de från bastun till stugan; och deras kroppar glödde som solstekt björknäver. När de kommit in, satte de sig att pusta en stund medan svetten rann; och därefter klädde de småningom på sig. Men Juhani begynte nu koka salvor åt hela den sårade brödraskaran. Han ställde på elden en gammal skaftlös malmpanna, hällde i den ett stop brännvin och i brännvinet blandade han två kvarter krut, ett kvarter svavelmjöl och samma mängd salt. När detta hade kokat ungefär en timme, lyfte han koket att kallna, och salvan, som liknade en becksvart välling, var färdig. Sina sår, isynnerhet dem, som de hade i huvudet, smorde de med denna salva och strök över den med färsk, gulbrun tjära. Och då klämdes deras tänder ihop och mörknade deras anleten fasligt; så sved i såren det starka läkemedlet. Men Simeoni redde aftonmåltiden, bar till bordet sju hålkakor, en torkad nötbog och ett rågat träfat med glödstekta rovor. Men denna kväll smakade maten dem inte särskilt, och snart reste de sig från bordet, klädde av sig och lade sig ned på sina läger. Nøgne og glo-hede vandrede de fra badstuen til huset; og deres kroppe glødede som solstegt birkebark. Da de var kommet indendørs, sad de og hvilede sig et stykke tid, mens sveden randt rigeligt; og så klædte de sig efterhånden på. Men nu begyndte Juhani at koge salve til hele den sårede brødreflok. Han satte en gammel, hankeløs jernkedel over ilden, hældte en pot brændevin i den, og i brændevinen blandede han to pægle krudt, en pægl svovlpulver og en lige så stor portion salt. Da dette havde kogt i henved en times-tid, løftede han blandingen af ilden for at den kunne kølne, og salven, der lignede en begsort vælling, var færdig. Med denne salve gned de deres sår, især dem, de havde i hovedet, og smurte frisk, gulbrun tjære ovenpå. Og deres tænder klemte sig hårdt sammen, og deres ansigter fik en forskræk-kelig mørk kulør, sådan sved det stærke lægemiddel i sårene. Men Simeoni tilbcredte aftensmåltidet; og han bar hen til bordet syv hul-brød, et tørret okselår og et topfyldt træfad stegte roer. Men maden smagte dem dog ikke rigtig denne aften; de rejste sig snart fra bordet, klædte sig afog lagde sig på deres senge. 04063
Bottom
04064
Top
Natten var mörk och överallt rådde ljudlöshet och tystnad. Men plötsligt ljusnade rymden kring Jukola; bastun hade fattat eld. För så het hade Timo eldat gråstensugnen, att väggen började glöda och slutligen flammade upp i lågor, och så brann byggningen till aska, utan att någons öga såg det. Och när dagen grydde, återstod av Jukolas bastu några pyrande bränder och ugnens skinande kummel. Slutligen, vid middagstiden, vaknade även bröderna, steg upp lite friskare än föregående kväll, klädde på sig och började äta frukost, som nu smakade dem väl. Länge spisade de utan att yttra ett ord, men slutligen uppstod ett samtal om det vilda uppträdet på vägen mellan Tammisto och Toukola. Natten var mørk, og overalt herskede der fred og stilhed. Men pludselig lyste luften vidt omkring Jukola: badstuen brændte. For Timo havde fyret så heftigt i kampestensovnen, at væggen begyndte at gløde og til sidst slog ud i flammer. Og således brændte bygningen til aske, i dybeste fred og ro, uden at noget øje så det. Og da morgenen gryede, var der intet andet tilbage af Jukolas badstue end nogle ulmende træstumper og ovnens glødende ruin. Til' sidst, ved middagstid, vågnede brødrene; de stod op, lidt kvikkere end den foregående aften, klædte sig på og begyndte at spise deres morgenmad, der nu smagte dem udmærket. De spiste længe uden at sige et ord, men til sidst opstod der dog en samtale om den voldsomme begivenhed på vejen mellem Tammisto og Toukola. 04064
Bottom
04065
Top
Juhani: Vi fick oss sannerligen en duktig bastu; men likt rövare rusade de på oss med störar och stakar. Men ack! hade också vi haft vapen i nävarna och ögonen öppna för faran, så sågade man allt denna dag kistbräder i Toukola by, och dödgrävaren skulle ha arbete. Men jag gav dock Kissala-Aaapeli hans andel. JUHANI: Vi fik sandelig en ordentlig gang høvl; men de faldt jo over os som røvere med stave og stænger. Men ak, hvis vi også havde haft våben i næverne og øjnene åbne for faren, så savede man i dag kistebrædder i Toukola by, og graveren havde arbejde. Men jeg gav dog Kissala-Aapeli hans part. 04065
Bottom
04066
Top
Tuomas: En vit, hårlös linje löpte från hans panna ned till nacken som vintergatan på hösthimlen. TUOMAS: En hvid, hårløs linie løb fra hans pande og til nakken som Mælkevejen på efterårs-himlen. 04066
Bottom
04067
Top
Juhani: Du såg det? JUHANI: Du så det? 04067
Bottom
04068
Top
Tuomas: Jag såg det. TUOMAS: Ja, jeg så det. 04068
Bottom
04069
Top
Juhani: Han har fått sitt. Men de andra, de andra. Ilerrejessus! JUHANI: Han har fået sin part. Men de andre, de andre, Herre Jesus! 04069
Bottom
04070
Top
Eero: Dem hämnas vi på ända till märgen. EERO: Dem hævner vi os på helt ind i marven. 04070
Bottom
04071
Top
Juhani: Låt oss alla samfällt slå våra huvuden ihop och därur må uppstiga en plan till en makalös hämnd. JUHANI: Lad os alle som én lægge vore hoveder sammen, og må der derved opstå ideen til en mageløs hævn. 04071
Bottom
04072
Top
Aapo: Varför dra över oss ett evinnerligt fördärv? Må vi ty oss till lag och rätt, men inte bruka egen-handsrätt. AAPO: Hvorfor pådrage os et evigt fordærv ? Lad os benytte lov og ret, men ikke selvtægt. 04072
Bottom
04073
Top
Juhani: Den första Toukolabon, som jag får i mina klor, slukar jag levande med hull och hår; det är lag och rätt. JUIIANI: Den første Toukola-mand, jeg får i mine kløer, æder jeg levende med hud og hår; dér har du lov og ret. 04073
Bottom
04074
Top
Simeoni: Min arma broder! skall du någonsin ärva himmelriket? SIMEONI: Min stakkels broder! Skal du nogensinde arve himlens rige? 04074
Bottom
04075
Top
Juhani: Vad bryr jag mig om himlen, ifall jag inte får se Tuhkala-Mattis blod och träck! JUHANI: Hvad bryder j'eg mig om himlen, hvis j'eg ikke får Tuhkala-Mattis blod og tarme at se. 04075
Bottom
04076
Top
Simeoni: Ve dig vidunder, ve dig! Man måste gråta. SIMEONI: Dit frygtelige monstrum, åh, frygtelige monstrum! Man må græde. 04076
Bottom
04077
Top
Juhani: Gråt du för att katten är död, men inte för min skull. Hmhm! Jag skall göra korv av dem. JUHANI: Græd du over kattens død, men ikke for min skyld. Hm! Jeg skal lave pølser af dem. 04077
Bottom
04078
Top
Tuomas: Detta sargande skall jag en gång hämnas, det lovar och svär jag. Så gör ju bara en varg. TUOMAS: Denne riven-og-sliden hævner j"eg også engang; det lover og sværger j’eg. En ulv behandler folk sådan. 04078
Bottom
04079
Top
Juhani: En galen varg. Jag svär samma ed. JUHANI: En gal ulv. Jeg aflægger samme ed. 04079
Bottom
04080
Top
Aapo: Den hämnden återfaller på vår egen nacke; men lagens dom straffar dem och belönar oss. AAPO: Den ed falder tilbage på vore egne nakker; men lovens dom straffer dem og belønner os. 04080
Bottom
04081
Top
Juhani: Men lagen får ej deras ryggar att lida för dessa sår, som vi fått. JUHANI: Men loven får ikke deres ryg til at svide af de sår, vi nu går rundt med. 04081
Bottom
04082
Top
Aapo: Desto mera deras penningpungar och ära. AAPO: Desto værre vil det svide til deres pengepung og avre. 04082
Bottom
04083
Top
Simeoni: Låt oss slå ur hågen den blodiga hämnden, och ty oss till lagen. Så lyder min önskan, fastän tingshusets liv och leverne väcker fasa inom mig. SIMEONI: Lad os slå den blodige hævn af tankerne og lad os ty til loven. Det ønsker j’eg, selv om tinghusets larm og forvirring fylder mig med den største afsky. 04083
Bottom
04084
Top
Juhani: Vad det anbelangar, så blir inte denna gosse så värst villrådig ens på det stället. Visserligen dunkar mitt hjärta lite, när vi för första gången står inför den höga rättens bord, men en fullvuxen karl rycker snart upp sig igen. Jag minns än, efter det jag vittnat för Koivulas Kajsa-stackare, som sökte underhåll för sitt barn, ja jag minns hur jaktfogden skrek: ”Juhani Juhanisson Jukola, från Toukola by!” JUHANI: Hvis det kommer dertil, så er her en fyr, som ikke taber snøvsen selv på det sted. Ganske vist dunker hjertet en smule, når vi første gang står over for den høje retfærdigheds bord, men en voksen mand tager sig hurtigt sammen. Jeg husker endnu, da jeg var vidne for den stakkels Koivula-Kaisa, der søgte underhold for sit barn, jeg husker, hvordan kom’særen råbte: »Juhani Juhanisson Jukola fra Toukola by«. 04084
Bottom
04085
Top
Timo: ”Och hans yngre broder Timoteus!” Jag var ju också där; och Kajsa fick också en pappa åt sitt barn så det small. Jag var ju också vittne, Juhani. TIMO: »Og hans yngre broder Timoteus!« Jeg varjo også dér; og Kaisa fik en far til sit barn, så det dundrede efter. Jeg var jo også vidne, Juhani. 04085
Bottom
04086
Top
Juhani: Ja visst, ja visst! Och där var då fullt med folk i farstun, trappan och ute på gården. Jag satt i farstun och språkade med Tammisto-Kyösti om vad och på vilket vis gossen skulle yttra sig inför lagen. Jag talte som bäst livligt med honom, plockande på hans rockknapp så här, på det här viset, när jaktfogden eller vargkallarn skrek med så hög röst, att mångas ögon och öron flög upp i vädret: ”Juhani Juhanisson Jukola, från Toukola by!” JUHANI: Vist så, vist så. Og der var masser af mennesker i forhallen, på trappen og ude i gården. Jeg sad i forhallen og drøftede med Tammisto-Kyösti, hvad knægten her skulle sige over for retten, og hvordan. Jeg snakkede meget ivrigt med ham og pillede ved en knap i hans frakke, sådan, netop sådan, da kom’særen eller ulve-jageren råbte med så høj stemme, at manges øjne og øren strittede lige i vejret: »Juhani Juhanisson Jukola fra Toukola by«. 04086
Bottom
04087
Top
Timo: ”Och hans yngre broder Timoteus!” Och visst fick, tamme hundan, Kajsa en pappa åt sitt barn! TIMO: »Og hans yngre broder Timoteus!« Og, fanden ta’ mig, Kaisa fik en fader til sit barn. 04087
Bottom
04088
Top
Juhani: Det fick hon. JUHANI: Det fik hun. 04088
Bottom
04089
Top
Timo: Fastän man inte lät oss avlägga ed. TIMO: Selv om man ikke lod os aflægge ed. 04089
Bottom
04090
Top
Juhani: Man lät inte, det är sant; men vårt allvarliga och redbara tal verkade mycket. JUHANI: Det gjorde man ikke, det er sandt nok, men vor alvorlige og frimodige tale gjorde stor virkning. 04090
Bottom
04091
Top
Timo: Och våra namn har i protokoll och suppliker gått ända till kejsaren, heh! TIMO: Og vore navne er vandret i protokoller og supplika-tioner helt op til kejseren, heh! 04091
Bottom
04092
Top
Juhani: Det är klart det. - Så skrek jaktfogden, och då skalv det till lite i gossens hjärteskinn, men snart var han inne i saken och vräkte ur sig sanningens orubbliga ord som självaste aposteln, utan att fästa sig vid hela tingslagets skratt och flin. JUHANI: Aldeles sikkert. - Så råbte kom’særen, og så dirrede det jo lidt i knægtens hjertehud, men han var hurtigt orienteret og spyede sandhedens urokkelige ord ud af sin mund som selve apostelen uden at bekymre sig om hele rettens grin og fnis. 04092
Bottom
04093
Top
Timo: Så går det till vid tingen; och allt går väl. Men nog drar man där ändå i en och annan draglina och slår ett och annat krokben. TIMO: Ja, sådan går det til ved tinge; og alt forløber godt. Men dér trækker man sandelig i et og andet tov og spænder ben på mange måder. 04093
Bottom
04094
Top
Juhani: Det är sant; men rätten och sanningen snappar ändå sist och slutligen med våld till sig segern efter många konster. JUHANI: Det passer; men retten og sandheden snapper dog sejren til sidst, og med magt, efter mange kunster. 04094
Bottom
04095
Top
Timo: Efter många konster och knep; så är det; om inte självaste fanken är sakförare, han som gör natt till dag och dag till natt och den svarta tjäran till surmjölk. - Men saken kunde ordnas lika bra på annat sätt. Varför ställde inte Gud rättsskipandet på en hållbarare och riktigt stadig grund här i världen? Varför vittnen, svåra förhör och de lagfarnas finter? Detta vore enligt min åsikt den genaste vägen till rätt och sanning när saken tyckes skum, och man inte kan utgrunda den: Hela tingslaget, med domaren själv i spetsen, stiger ut på gården, där kommissarien eller jaktfogden blåser i ett väldigt stort näverhorn, som skulle kallas tingshorn; i det skulle han tutande blåsa några gånger med tratten vänd mot himmelens höjder. Men då skulle himlen öppna sig och rättvisans ängel uppenbara sig för allt folket, frågande med hög röst: ”vad önskar kommissarien”, och kommissarien skulle i sin tur fråga ängeln med hög, ropande röst: ”är den anklagade mannen skyldig eller oskyldig?” Då skulle den förklarade ängeln giva ett svar, på vars rättvisa ingen behövde tvivla och enligt vilket man borde låta mannen gå i Herrans namn eller låta honom få stryk med råga. Sålunda, tror jag, skulle allt ordna sig. TIMO: Efter mange kunster og kneb, ja, sådan er det, hvis da ikke selve satan er sagfører, han, der gør nat til dag og dag til nat og den sorte tjære til tykmælk. - Men den sag kunne også ordnes anderledes. Hvorfor har Gud ikke givet retsplejen her i verden et fastere, et helt urokkeligt grundlag ? Hvorfor vidner, besværlige forhør og de lovkyndiges kunster ? Den hurtigste genvej til ret og sandhed, når sagen ser tvivlsom ud og ikke kan opklares, er efter min mening således: Hele retten, med dommeren i spidsen, går ud på gårdspladsen, hvor kom’særen eller jagtfogeden blæser i et vældig stort bark-horn, som man kunne kalde for ting-hornet; det skulle han blæse og trutte i nogle gange med mundingen rettet imod Herrens himmel. Men så skulle himlen åbne sig, og retfærdighedens engel vise sig for hele folket og spørge med høj stemme: »Hvad ønsker kom’særen?«, og så skulle kom’særen spørge med høj, råbende stemme: »Er den anklagede mand skyldig eller ikke skyldig?« Så skulle den forklarede engel afgive et svar, hvis retfærdighed ingen behøvede at tvivle om, og ifølge hvilket man enten burde lade manden gå i Herrens navn eller give ham en ordentlig gang tærsk. Ja, således, tror jeg, ville alt ordne sig på bedste måde. 04095
Bottom
04096
Top
Juhani: Varför så mycket kommando och honnör? Hör på hur jag har funderat ut saken. I Skaparens ställe skulle jag ha ordnat det så här: Den anklagade mannen må bekräfta sina ord med ed, med en helig ed, och svär han rätt, så må han som en fri man marschera hemåt igen, men skulle det roa honom att komma stickande med en lögn, så må den maskätna marken öppna sig under honom och sluka honom ned i helvetet. Där har ni rättvisans rakaste väg. JUHANI: Hvorfor så megen kommando og honnør ? Hør nu, hvorledes jeg har tænkt mig sagen. Hvis jeg var i Skaberens sted, ville jeg have arrangeret det således: den anklagede mand må bekræfte sine ord med en ed, en hellig ed, og hvis han sværger rigtigt, lad ham så vandre hjem igen som en fri mand, men hvis det falder ham ind at stikke en løgn, så lad den ormstukne jord åbne sig under hans fødder og opsluge ham, helt ned i helvede. Ja, dér har I den hurtigste vej til sandheden. 04096
Bottom
04097
Top
Aapo: Den konsten kunde kanske gå an, men allt är måhända bäst såsom det en gång bestämdes av själva visdomens fader. AAPO: Den metode kunne måske gå an; men alt er dog vist bedst, sådan som det engang er blevet ordnet af selve visdommens fader. 04097
Bottom
04098
Top
Juhani: Bäst. Här står vi sönderrivna, skorviga, enögda som hankatter i mars månad. Är detta ljuvligt? Anamma! denna värld är den största dårskap som finns under solen. JUHANI: Bedst! Her sidder vi, forrevne, skabede og enøjede som hankatte i marts måned. Er det behageligt ? Fanden stå i det! Denne verden er den største dårskab, der findes under solen. 04098
Bottom
04099
Top
Simeoni: Så har han ställt det, Herren, ty han vill pröva mänskobarnens troskraft. SIMEONI: Sådan har han indrettet den, Herren, eftersom han vil prøve menneskebørnenes trosstyrke. 04099
Bottom
04100
Top
Juhani: Troskraft! Han prövar och utröner, men för hans prövningars skull färdas själar tätt som mygg in i den evinnerliga bastun; dit jag inte ville sända en orm ens, jag, så syndig jag än är. JUHANI: Trosstyrke? Han prøver og gransker, men på grund af hans prøvelser vandrer sjælene som myg ind i den evige badstue, et sted, hvor jeg ikke engang ville ønske en slange hen, skønt jeg kun er et syndigt menneske. 04100
Bottom
04101
Top
Tuomas: En hård lek är detta liv och denna värld. Det finns föga hopp för någon att få samma lott som tillföll Josua och Kaleb bland sexhundratusen män. TUOMAS: En hård leg er dette liv og denne verden. Og der er kun ringe håb for nogen af os at få «amme skæbne som Josva og Kaleb blandt seks hundred-tusind mand. 04101
Bottom
04102
Top
Juhani: Rätt! Vad är då detta liv? Helvetets farstu. JUHANI: Rigtigt! Hvad er altså dette liv? Helvedes forstue. 04102
Bottom
04103
Top
Simeoni: Juhani, Juhani, håll styr på din tanke och tunga! SIMEONI: Juhani, Juhani, styr din tanke og din tunge! 04103
Bottom
04104
Top
Juhani: Ett färdigt helvete, säger jag, om jag riktigt ställer mig på tvären. Jag är ju här den lidande själen, och Toukolas gossar är djävlar med tjugor i nävarna. Onda andar är mänskorna mot oss. JUHANI: Et fuldt færdigt helvede, siger jeg, hvis jeg gør mig rigtig gal i hovedet. Jeg er en lidende sjæl her på jorden, og Tuokola-knægtene er djævle med forke i næverne. Menneskene er som onde ånder imod os. 04104
Bottom
04105
Top
Aapo: Låt oss lite stiga in i vårt eget bröst. Mänskornas vrede har vi måhända själva tänt och hållit vid liv. Låt oss minnas hur vi väsnats i deras rovland och ärtåkrar, vid våra metarfärder trampat höet på deras åstränder, ofta skjutit björnar som de inringat och gjort andra liknande konster, utan att bry oss om lagens hot och samvetets röst. AAPO: Lad os gå lidt ind i vort eget bryst. Menneskenes vrede har vi måske for en stor del selv optændt og holdt vedlige. Lad os ikke glemme, hvordan vi har rumsteret på deres roe- og ærtemarker ; hvordan vi på vore fisketure har trampet deres hø ned, langs åen; hvor ofte vi har skudt de bjørne, som de selv havde indkredset, og gjort mange andre af den slags kunster uden at bryde os om lovens trusler og samvittighedens stemme. 04105
Bottom
04106
Top
Simeoni: Vi har ju retat himlen och jorden. Ofta när jag lägger mig och minns vår ungdoms okynnes-dåd, sticker samvetets eldiga svärd riktigt ont i mitt bröst, och det känns som hörde jag ett underligt brus som ett fjärran, suckande regn, och som om en dyster röst dessutom viskade i mitt öra: ”Guds och mänskornas suckan för Jukolas sju bröders skull.” Undergången hotar oss, bröder, och lyckans stjärna glimrar inte för oss innan förhållandet mellan oss och mänskorna kommit på bättre fot. Varför skulle vi då ej gå och be om förlåtelse, lovande härefter leva på annorlunda vis. SIMEONI: Vi har tirret både himmel ogjord. Ofte, når jeg går i seng og tænker på vor ungdoms gale streger, skærer samvittighedens brændende sværd rigtig smertefuldt gennem mit usle hjerte, og det forekommer mig, at jeg hører en underlig brusende lyd som af en fjern, sukkende regn, og som om en dyster stemme tillige hviskede i mit øre: »Guds og menneskenes suk over Jukolas syv sønner«. Undergangen truer os, brødre, og lykkens stjerne skinner ikke for os, før forholdet mellem os og menneskene er blevet bedre. Hvorfor skulle vi så ikke gå og bede om forladelse og love, at vi herefter vil leve helt anderledes? 04106
Bottom
04107
Top
Eero: Jag ville gråta blott jag kunde. Simeoni, Simeoni! ”det fattas inte mycket att du ej...” ja, det fattas inte mycket. ”Men gå för denna gång din väg.” EERO: Jeg ville græde, hvis jeg bare kunne. Simeoni, Simeoni! »Der fattes lidet i, at du . . . ja, der fattes lidet. Men gå nu for denne gang.« 04107
Bottom
04108
Top
Simeoni: Ja, ja, vi ser det allt på yttersta dagen. SIMEONI: Ja, ja, det vil vi få at se på den yderste dag. 04108
Bottom
04109
Top
Timo: Månne mitt huvud skulle böja sig till att be om förlåtelse. Det tror jag inte. TIMO: Kunne mit hoved mon bøje sig og bede om forladelse? Det tror jeg ikke. 04109
Bottom
04110
Top
Tuomas: Inte så länge korpen är svart. TUOMAS: Ikke så længe ravnen er sort. 04110
Bottom
04111
Top
Eero: ”När vi till domen kommer”, sker alltså det undret. Då är korpen vit som snö, såsom sjunges i visan om den glada gossen och kära mor. Gärna för mig må de sista resterna malas i kvarntruten, innan vi här börjar bönfalla. EERO: »Når vi kommer til dommen«, vil det mirakel altså indtræffe. Så bliver ravnen hvid som sne, sådan som man synger i visen om »den glade knøs og kære moder«. For mig må de sidste korn gerne males i møllen, inden vi begynder at bede. 04111
Bottom
04112
Top
Juhani: Tro mig, Simeoni, det går inte an att ideligen betrakta hur det är fatt med vår själ, ständigt minnas det där brinnande innanmätet, djävulen och smådjävlarna. Sådana tankar gör antingen mannen virrig i skallen eller virar repet om hans hals. - Våra forna vildsintheter bör egentligen mera hållas för ungdomsdårskaper än som synder i strängare bemärkelse. Och för det andra, så har jag kommit till den tron och förvissningen, att man här allt emellanåt måste sluta sina ögon, och inte låtsas se vad man ser och veta vad man vet. Så måste en man handla om han med pälsen hel önskar slippa ur livets trämortel. - Låt bli att glo; inte behöver man alls glo här. - Jag menar dessa mindre synder mot Gud, men ej mot min granne. Nabon är snarstucken, lättsårad och behöver sin läxa liksom jag; men Gud är en långsint och barmhärtig man, och förlåter alltid till sist, om vi med redbart hjärta ber till honom. Ja, ja, jag menar som så: det går inte alltid och allestädes an att på en hårsmån när jämföra våra egna dåd och våra små kanaljekonster med Guds ord och bud, utan bäst är att hålla sig där mittemellan. Grövre synder bör vi undvika, för allan del, säger jag, och be om ögonsal-va, men de mindre, nämligen mindre mot Gud, bör vi inte alltid träda på samvetets metkrok, utan stå där mittemellan, mittemellan. JUHANI: Tro mig, Simeoni, det duer ikke bestandig at holde øje med vor sjæls tilstand; altid at tænke på jordens brændende indre, fanden og små-djævlene. Den slags tanker gør enten en mand rundtosset i hovedet eller vikler rebet om hans hals. - Vore tidligere gale streger bør snarere betragtes som ungdomsdårskaber end som synder i strengeste forstand. Og for det andet, så er jeg kommet til den tro og overbevisning, at man undertiden må lukke sine øjne her i verden og lade, som om man ikke ser, hvad man ser, og ikke ved, hvad man ved. Sådan må en mand handle, hvis han vil slippe helskindet ud af livets morter. - Lad være med at glo ; der er absolut ikke nogen grund til at glo her! - Jeg mener de mindre synder imod Gud, ikke imod min nabo. Naboen og næsten er prikken og ømskindet og fortjener at tugtes såvel som jeg; men Gud er en langmodig og barmhjertig mand, der bestandig tilgiver alt til slut, hvis vi beder til ham af et oprigtigt hjerte. Ja, ja, jeg mener som så: det duer ikke, altid og over alt, på en hårfin måde at sammenligne vore gerninger og vore små skarnsstreger med Guds ord og bud, men det er bedst at holde sig sådan midt imellem. Grovere synder bør vi undgå på enhver måde, siger jeg, og bede om øjensalve, men de mindre, altså de mindre over for Gud, bør vi ikke altid sætte på samvittighedens fiskekrog, men blive stående sådan midt imellem, midt imellem. 04112
Bottom
04113
Top
Simeoni: Store Gud! just så där viskar satan i mänskans öra. SIMEONI: Store Gud! Netop sådan hvisker satan i menneskets øre. 04113
Bottom
04114
Top
Timo: Just som när Ollis mora i brännvinstörsten dukar opp lögnhistorier för Mäkelä-moran. TIMO: Nøjagtig som Ollis gammel-mor i sin brændevinstørst disker op med løgnehistorier for Mäkelä-mutter. 04114
Bottom
04115
Top
Aapo: Juhani yttrade några ord, som jag med förundran och förtrytelse åhörde. Broder, lär oss Guds bud på det viset? Lärde vår mor oss på det viset? Ingalunda! En står inför Gud som tusen och tusen som en. Varför käxar du då om mindre synder, om mittemellan, försvarande att man tjänar två herrar. Säg ut, Juhani: vad är synd? AAPO: Juhani sagde nogle ord, som jeg hørte på med forbavselse og væmmelse. Broder, lærer Guds bud os det ? Lærte vi sådan af vor moder? Absolut ikke! Over for Gud står en som tusind og tusind som en. Hvorfor ævler du om mindre synder, om midt imellem, og således forsvarer, at man tjener to herrer? Sig nu, Juhani, hvad er synd? 04115
Bottom
04116
Top
Juhani: Vad är sanning? du Jukolas Salomo, herr jubelmagister och Paavo-gubbe från Savolaks? ”Vad är synd?” Ah! ”Vad är synd?” Se hur klokt frågat, märkvärdigt klokt. ”Nog finns det huvud på våran pojk”, finns sannerligen. Ja, vem vill ännu yttra sig? ”Vad är synd?” Ahah! Vad är sanning? frågar jag. JUHANI: Hvad er sandhed, du Jukolas Salomon, hr. jubelmagister og Gammel-Paavo fra Savolaks ? »Hvad er synd ?« Ah! »Hvad er synd ?« Se bare, hvilket klogt spørgsmål, mærkværdig klogt. »Der er sandelig hoved på ham, vor knægt«, sandelig. Ja, hvem kan nu sige mere? »Hvad er synd?« Ah-ha! Hvad er sandhed, spørger jeg. 04116
Bottom
04117
Top
Tuomas: Varför konstrar och krumbuktar du dig, gosse? Vet att den lära, som du förkunnade, är hin ondes lära. TUOMAS: Hvorfor snor og vrider du dig, dreng? Vid, at den lære, du forkyndte, er den ondes lære. 04117
Bottom
04118
Top
Juhani: Jag skall berätta er ett levande exempel, som kraftigt försvarar min tro. Tänk på kyrkbyns förra garvare. Mannen kom på underliga tankar om sin själ, synden och de värdsliga ägodelarna, och började ändra på mycket i sitt forna liv. Sålunda slutade han plötsligt med att ta emot och ge ut skinn på sön- och helgdagar, utan att bry sig om hur viktigt bonden ansåg det vara att på samma resa kunna uträtta tvenne saker. Fåfängt varnade hans vänner honom, när de märkte att hans arbete minskades dag för dag, men att det ständigt ökades hos hans yrkesbröder i granngården. Den galna mannen svarte alltid bara: ”mina händers arbete välsignar Gud nog, om ock det funnes mindre av det, men han, som nu tror sig rycka brödbiten ur munnen på mig, han skall slutligen skörda förbannelse i sin pannas svett, enär han ej håller Herrens sabbat i helgd.” Så yttrade han, där han gick och stollades på helgdagarna med psalmboken i näven, ögonen runda i skallen och håret på ända som Pommi-Pietaris lugg. Men hur gick det slutligen med mannen? Det vet vi. Snart nog fick han i sin hand det tyngsta träet, tiggarstaven kom i hans hand, och hans väg blev kronans långa teg. Nu traskar han från by till by och tömmer glasen, när han blott kan. En gång träffade jag honom på Kanamäki ås vid vägkanten; där satt han på sin kälkes sidobrä-de, och den arma mannen var mycket full. Hur är det fatt med er, garvare? frågte jag; ”det är som det är”, svarte han och bligade ett tag styvt på mig. Men jag frågte honom ytterligare: hur mår mäster nu egentligen? - ”Jag mår som jag mår”, yttrade han åter och begav sig i väg, skuffande kälken framför sig och lallande något slags tokig visa. Så var det med hans slut. Men den andra garvaren? Han blev rik så det förslog och som en rik och lycklig man dog han. JUHANI: Jeg vil givejer et levende eksempel, der kraftigt forsvarer min tro. Tænk på den forrige garver i kirkebyen. Manden fik besynderlige tanker om sin sjæl, synden og denne verdens mammon og begyndte at forandre meget i sin tidligere levevis. Blandt andet holdt han pludselig op med at modtage og udlevere skind på søn- og helligdage uden at bryde sig om, hvor vigtigt en bonde mener, det er at kunne udrette to ting på én tur. Forgæves advarede hans venner ham, da de så, hvordan hans arbejde mindskedes dag for dag, og at det stadig voksede hos hans værkfælle i nabogården. Men den forrykte mand svarede altid: »Gud velsigner nok mine hænders arbejde, selv om der bliver mindre af det, men han, der nu tror, han river brødet ud af munden på mig, han vil til slut høste forbandelse i sit ansigts sved, fordi han ikke holder Herrens sabbat i ære«. Sådan sagde han, mens han gik omkring på helligdagene som en tosse med salmebogen i hånden, og øjnene var kugle-runde i hovedet på ham, og håret strittede som Pommi-Pietaris paryk. Men hvordan gik det til sidst med manden ? Det ved vi. Han fik snart det tungeste stykke træ i sin hånd, tiggerstaven fik han i hånden, og hans vej blev statens lange ager, landevejen. Nu traver han fra landsby til landsby og tømmer et glas så ofte, han kan. Engang traf jeg ham ved vejkanten, derovre på Kanamåki-åsen ; dér sad han på slædens tværbræt, og den stakkels mand var meget fuld. »Hvordan går det, garver?« spurgte jeg. »Det går, som det går«, svarede han og stirrede et øjeblik stift på mig. Men så spurgte jeg en gang til: »hvordan har mester det nu egentlig?« »Jeg har det, som jeg har det« svarede han atter og gik sin vej, mens han skubbede slæden foran sig og lallede en eller anden fjollet vise. Sådan endte det med ham. Men den anden garver? Han blev vældig rig; og han døde også som en rig og lykkelig mand. 04118
Bottom
04119
Top
Aapo: En trångbröstad tro och andlig högfärd fördärvade garvaren, och så sker med alla hans likar. Men hur som helst, så är din tro en falsk tro och lära. AAPO: En snæversynet tro og åndeligt hovmod ødelagde garveren, og således vil det gå med alle hans ligemænd. Men, hvordan det end forholder sig, så er din lære en falsk lare og tro. 04119
Bottom
04120
Top
Simeoni: Falska profeter och världens sista stunder. SIMEONI: Falske profeter og verdens sidste tider. 04120
Bottom
04121
Top
Timo: Han vill locka oss över till turkarnas tro. Men inte rubbar du mig; för jag är säker och stark, säker och stark som yxögat. TIMO: Han vil narre os over lil tyrkernes tro. Men du kan ikke rokke mig, for jeg er sikker og fast som øjet i en økse. 04121
Bottom
04122
Top
Juhani: Ro hit, Tuomas, med den där brödhalvan där på bordsändan. - Falska profeter! Jag frestar ingen till synd och orättfärdighet, och själv skulle jag inte bestjäla skomakaren på en syl ens och inte skräddarn på ett nålsöga. Men mitt hjärta gnistrar, då min mening alltid vrids till det värsta, görs becksvart, fastän det kunde förslå med en svartbrun färg. JUHANI: Tuomas, ræk mig det halve brød, som ligger dér for enden af bordet. »Falske profeter«. Jeg frister ingen til synd og onde gerninger, og jeg selv ville ikke stjæle en syl fra skomageren eller et nåleøje fra skrædderen. Men mit hjerte slår gnister, når min mening altid fordrejes til det værste, gøres beg-sort, skønt sort-brun ville være mere end nok. 04122
Bottom
04123
Top
Aapo: Du talade så tydligt, prövade saken så från paragraf till paragraf och från gren till gren, att man inte kunde missförstå det. AAPO: Du talte så tydeligt, og du granskede sagen så grundigt fra punkt til punkt, fra gren til gren, at man ikke kunne misforstå det. 04123
Bottom
04124
Top
Timo: Jag sätter mitt huvud i pant på att han ville få oss över till turkarnas tro. TIMO: Jeg sætter mit hoved i pant på, at han ville lokke os over til den tyrkiske tro. 04124
Bottom
04125
Top
Simeoni: Gud nåde honom! SIMEONI: Gud nåde ham! 04125
Bottom
04126
Top
Juhani: Håll käft, och det strax på fläcken! Att be lill Gud för min skull, förmana mig som en blackögd präst, det går inte an. För jag har just lagom med förnuft, fastän jag inte är idel klokskap, som till exempel den där våran Aapo. JUHANI: Hold kæft og det på stedet! At bede til Gud for min skyld og at skælde mig ud som en klat-øjet præst, det går ikke an. For jeg har en passende portion klogskab, selv om jeg ikke er lutter visdom som for eksempel ham dér, vores Aapo. 04126
Bottom
04127
Top
Aapo: Gunås! tillräckligt klok är ju inte jag heller! AAPO: Bevar mig vel! Jeg er heller ikke så klog, som jeg burde være. 04127
Bottom
04128
Top
Juhani: Idel klokskap, idel klokskap! Och täpp du lill din matglugg, annars ger jag dig på trynet med det här bogbenet och det lite bättre än i går. Så säger jag och slutar äta, eftersom min säck är full. JUHANI: Lutter klogskab, lutter klogskab! Og klap nu brødkværnen i, ellers giver jeg dig nogen på snuden med det her lårben, og det mere eftertrykkeligt end i går. Det siger jeg og holder op med at spise, eftersom min mavesæk er fuld. 04128
Bottom
04129
Top
Timo: Jag går i god för, att vi är mätta som bromsar alle man. TIMO: Jeg står inde for, at vi er mætte som oksebremser, alle mand. 04129
Bottom
04130
Top
Eero: Men varför ser jag inte bastun? EERO: Men hvorfor ser jeg ikke badstuen ? 04130
Bottom
04131
Top
Juhani: Vad skulle en så där kort en som inte läcker över gärdsgården? - Men - bastun har ju gått ål helvete! JUHANI: Hvad skulle sådan en prås se, der ikke rager op over hegnet ? - Men - badstuen er røget ad helvede til. 04131
Bottom
04132
Top
Eero: Nädå, men till himlens höjder i en eldvagn. EERO: Nej, til himlens højder i en ildvogn. 04132
Bottom
04133
Top
Juhani: Kan den verkligen ha brunnit? JUHANI: Er den virkelig brændt? 04133
Bottom
04134
Top
Eero: Vad vet jag, och vad har jag med det att göra? Det är Jukolas husbonns bastu men inte min. EERO: Hvad ved jeg, og hvad har jeg med det at skaffe? Badstuen tilhører husbonden på Jukola, ikke mig. 04134
Bottom
04135
Top
Juhani: Också Eeros kropp badade i går kväll, ifall jag inte minns orätt. Ja, ja, allt vilar ständigt på husbondens axlar, det är min tro. Men vi skall gå och titta. Var är min mössa? Vi skall gå och titta, bröder. Det anar mig att vår bastu ligger i aska. JUHANI: Også Eeros krop fik et bad i går aftes, hvis jeg ikke husker forkert. Ja, ja, alt hviler bestandig på husbondens skuldre, det er min opfattelse. Men lad os gå hen og se på det. Hvor er min hat? Lad os gå hen og se på det, brødre. Jeg er sikker på, at badstuen ligger i aske. 04135
Bottom
04136
Top
De gick för att se hur det var fatt med bastun. Därav befanns numera återstå blott ett svart röse och en rykande ruin. Och bröderna betraktade en stund denna förödelsens avbild med pinsamma känslor, och återvände slutligen tillbaka till sitt pörte. Som sista man stegade Juhani med ett par gångjärn i näven, som han ilsket slängde på bordet. De traskede af sted for at se, hvordan det var fat med badstuen. Der var intet andet tilbage af den end det sorte ildsted og en rygende ruin. Og brødrene stirrede et stykke tid på dette ødelæggelsens syn med fortrædeligt sind og vendte så omsider tilbage til deres hus. Juhani kom sidst ind, med et par jern-hængsler i hånden, som han rasende smed på bordet. 04136
Bottom
04137
Top
Juhani: Ja, nu är Jukola gård utan bastu. JUHANI: Ja, nu er Jukola-gård uden badstue. 04137
Bottom
04138
Top
Eero: ”Och en gård utan bastu går inte an”, sade Juhani. EERO: »Og en gård uden badstue, det går ikke an«, sagde Juhani. 04138
Bottom
04139
Top
Juhani: Het eldade Timo den kära ugnen och till aska förvandlades de älskade sparrarna och väggarna, i vilkas skydd vi alla har stigit fram i världens ljus. Timo eldade ugnen väl kraftigt, säger jag. JUHANI: Timo fyrede vældigt op i den kære ovn, og de elskede, sodsværtede spær og vægge, i hvis ly vi alle er trådt frem i verdens lys, blev til aske. Timo gjorde ovnen alt for gloende, siger jeg. 04139
Bottom
04140
Top
Timo: Enligt din befallning, enligt din befallning; nog vet du det. TIMO: På din befaling, på din befaling, det ved du godt. 04140
Bottom
04141
Top
Juhani: Jag ger fanken i dina befallningar, men vi är män utan bastu, och det är en pinsam historia; husbyggen ökar ej brödet. JUHANI: Jeg giver fanden i »din befaling«, men at vi nu er mænd uden badstue, det er en kedelig historie; at bygge huse forøger ikke brødet. 04141
Bottom
04142
Top
Aapo: En pinsam sak; men bastun var dock gammal, knutarna fulla med hål; och själv beslöt du ju i går att snarligen bygga en ny. AAPO: En kedelig historie, men badstuen varjo gammel, fuld af huller i krogene; og du besluttede selv i går, at du snarest ville bygge en ny. 04142
Bottom
04143
Top
Juhani: Visserligen var den gammal och dess stockar genomrökta ända till kärnan, men nog skulle der, ha hängt ihop ännu ett år eller två. Gården har inte råd att förlora på bastubyggen; åkrarna, åkrarna bör man först hugga klorna i. JUHANI: Vist var den gammel, og dens bjælker gennem-røgede lige ind til marven, men den ville vel have hængt sammen endnu et år eller to. Gården har endnu ingen kræfter at spilde på at bygge badstuer; markerne, markerne må man først slå kløerne i. 04143
Bottom
04144
Top
Tuomas: Åkrarna får allt reda sig utan dig liksom i somras den väldiga Däldängen, vars granna hö vi lät vissna utan en enda sväng på lien. Men det var din egen vilja. Alltid, när jag påminte dig om dess ned-mejning, svarte du: ”inte ska vi gå riktigt ännu; höet växer så det knakar.” TUOMAS: Det vil vel gå med markerne for dig som det sidste sommer gik med det store engdrag, hvis prægtige græs vi lod visne uden at tage et eneste strøg med leen. Hver gang jeg mindede dig om, at den burde slås, svarede du altid: »vi skal ikke gå endnu; græsset gror stadig, så det knager efter.« 04144
Bottom
04145
Top
Juhani: Det är en gammal historia och bättras inte av att du käxar om den. Däldängen växer bara grannare nästa sommar. - Men vad är det för en karl, som där på åkern stegar mot vår gård? JUHANI: Det er en sag, der er overstået for længe siden, og den bliver ikke bedre, fordi du kævler op om den. Engdraget vokser sig så meget desto kønnere til næste sommer. — Men hvad er det for en mand, som nærmer sig vor gård derude på marken? 04145
Bottom
04146
Top
Tuomas: Nämndeman Mäkelä. Vad vill den karlen? TUOMAS: Meddomsmand Mäkelä. Hvad vil den fyr? 04146
Bottom
04147
Top
Juhani: Nu är jäkeln lös. I kronans namn kommer han, och för det där förbannade slagsmålet som vi hade med Toukolaborna. JUHANI: Nu er fanden løs. Han kommer i statens navn, på grund af det forbistrede slagsmål med Toukola-folkene. 04147
Bottom
04148
Top
Aapo: I den senare drabbningen står lagen på vår sida, men vad den föregående beträffar bör vi ta oss i akt. Låt mig lägga ut saken för honom. AAPO: I det sidste håndgemæng er loven på vor side, men hvad det første angår, så må vi se os godt for. Lad mig forklare ham sagen. 04148
Bottom
04149
Top
Juhani: Men jag, äldst av oss bröder, vill också ha mitt ord med i laget, när det är fråga om allas bästa. JUHANI: Men jeg, den ældste af os brødre, vil også give mit besyv med, eftersom der er tale om vort fælles bedste. 04149
Bottom
04150
Top
Aapo: Men akta dig, att du inte pratar oss i säcken, ifall det lite liksom skulle bli fråga om krumbukter. AAPO: Men pas på, at du ikke snakker os i en sæk, hvis det ligesom skulle blive nødvendigt at sno sig lidt. 04150
Bottom
04151
Top
Juhani: Nog vet jag. JUHANI: Jeg ved besked. 04151
Bottom
04152
Top
Mäkelä steg in, en förträfflig och välvillig nämndeman. Han kom dock i ett annat ärende än det som bröderna gissade på. Nu trådte Mäkelä ind; en udmærket og rettænkende meddomsmand. Han kom dog i et helt andet ærinde, end det brødrene havde gættet på. 04152
Bottom
04153
Top
Mäkelä: Goddag! MÄKELÄ: Goddag! 04153
Bottom
04154
Top
Bröderna: Goddag! BRÖDRENE: Goddag! 04154
Bottom
04155
Top
Mäkelä: Vilka gräsligheter skådar jag? Gossar, hur är det fatt med er? Ni har skråmor, blånader, skrov och trasor om huvudet! O ni eländiga! MÄKELÄ: Hvad er det for rædsler, jeg ser? Drenge, hvordan er det fat med jer? I har skrammer, blå mærker og sår; og klude omkring hovedet. Ak, I elendige skabninger! 04155
Bottom
04156
Top
Juhani: ”Nog slickar hunden sina sår”, men vargarna må akta sig. Är det för den skull ni nu står i vårt rum? JUHANI: »Hunden slikker sine sår«, men ulvene må sørge for sig selv. Er det derfor, De nu står her i vor stue ? 04156
Bottom
04157
Top
Mäkelä: Vad skulle jag ha vetat om detta. Men är det bröder som tilltygar varann på detta vis! Fy skäms! MÄKELÄ: Hvad skulle jeg dog kende til det? Men er det brødre, der mishandler hinanden på den måde? Skam jer! 04157
Bottom
04158
Top
Juhani: Ni misstar er, Mäkelä. Bröderna har behandlat varandra som änglar; detta är nabornas verk. JUHANI: De tager fejl, Mäkelä. Brødrene har behandlet hinanden som engle; dette er naboernes værk. 04158
Bottom
04159
Top
Mäkelä: Vem har då gjort detta? MÄKELÄ: Hvem har da gjort det? 04159
Bottom
04160
Top
Juhani: Goda grannar. Men får jag fråga varför ni kommit för att hälsa på oss? JUHANI: Gode naboer. Men må jeg have lov til at spørge: hvorfor er De kommet for at hilse på os ? 04160
Bottom
04161
Top
Mäkelä: För en högst allvarlig sak. Gossar, gossar! nu väntar er en gruvlig dag. MÄKELÄ: På grund af en højst alvorlig sag. Drenge, drenge, I går imod ødelæggelsens dag. 04161
Bottom
04162
Top
Juhani: Vad är det för en dag. JUHANI: Hvad er det for en dag ? 04162
Bottom
04163
Top
Mäkelä: Skammens dag. MÄKELÄ: Skammens dag. 04163
Bottom
04164
Top
Juhani: När gryr den? JUHANI: Hvornår oprinder den ? 04164
Bottom
04165
Top
Mäkelä: Av prosten har jag fått en sträng befallning att nästa söndag följa er till kyrkan. MÄKELÄ: Jeg har fået streng besked af præsten om, at jeg næste søndag skal bringe jer til kirken. 04165
Bottom
04166
Top
Juhani: Vad vill han med oss i kyrkan? JUHANI: Hvad vil han med os i kirken? 04166
Bottom
04167
Top
Mäkelä: Ha er att sitta i fotstocken; för att säga det rakt på sak. MÄKELÄ: Sætte jer i fodstokken, for at sige det rent ud. 04167
Bottom
04168
Top
Juhani: Varför det? JUHANI: Hvorfor det? 04168
Bottom
04169
Top
Mäkelä: För många sakers skull. - Ni dårar och vettvillingar, ni slog sönder klockarns fönster och rymde från honom som vargar. MÄKELÄ: Af mange årsager. - I tåbelige og vilde krabater, I slog klokkerens vindue i stykker og stak af fra ham som ulve. 04169
Bottom
04170
Top
Juhani: Klockarn rev oss som en galen varg. JUHANI: Klokkeren rev og sled i os som en gal ulv. 04170
Bottom
04171
Top
Mäkelä: Men vad har prosten gjort er? MÄKELÄ: Men hvad har præsten gjort jer? 04171
Bottom
04172
Top
Juhani: Inte ett loppbett ens. JUHANI: Ikke så meget som et loppebid. 04172
Bottom
04173
Top
Mäkelä: Och ändå har ni skymfat och hånat honom genom den där storkäftiga, oförskämda Koppare-Kajsa. Ni sände genom Rajamäkis hemska regemente de mest svinaktiga ord, verkliga skurkord som hälsningar till en högt uppsatt man och vår församlings herde, se det var då en oförliknelig fräckhet! MÄKELÄ: Og alligevel har I hånet og spottet ham gennem den rap-kæftede og uforskammede Koppe-Kaisa. Gennem det forfærdelige Rajamäki-regiment sendte I de mest svinagtige, ja, nogle helt slyngelagtige bemærkninger som hilsen til en højvelbåren person og præsten for vor menighed; det var en mageløs og enestående frækhed. 04173
Bottom
04174
Top
Juhani: ”Visst är det sant, men det må bevisas”, sade Kakkis-Jaakko, men så säger inte jag. JUHANI: »Vist er det sandt, men det må bevises«, sagde Kakkinens Jaako, men sådan siger jeg nu ikke. 04174
Bottom
04175
Top
Mäkelä: Men nu bör ni veta, att prostens strängaste straff drabbar er. Nu är han en obarmhärtig man mot er. MÄKELÄ: Men nu bør I vide, at præstens strengeste straf vil ramme jer. Nu har han ingen barmhjertighed med jer. 04175
Bottom
04176
Top
Aapo: Sätt er, Mäkelä, så språkar vi om saken på en lite vidare och djupare grund. - Titta på den här paragrafen: kan prosten skruva oss i fotstocken för Rajamäki-Kajsas lögner? Ingalunda! Må det lagligen bevisas vad vi yttrat och på vilket vis vi kränkt hans ära. AAPO: Sæt Dem ned, Mäkelä, og lad os snakke lidt grundigere og dybere om sagen. Se nu på dette spørgsmål: kan præsten skrue os fast i fodstokken på grund af Rajamäki-Kaisas løgnehistorier? Absolut ikke! Det må bevises ad lovens vej, hvad vi har sagt, og hvordan vi har krænket præstens ære. 04176
Bottom
04177
Top
Juhani: ”Först skall saken undersökas, sedan straffet undanstökas”, det är visst det. JUHANI: »Sagen må først bevises, inden manden kan rises«, det er en given ting. 04177
Bottom
04178
Top
Mäkelä: Men den andra frågan, beträffande den där läsningen, den, den ger honom dock en viss myndighet på grund av kyrkolagen, som han nu säkerligen i sin ilska brukar mot er. MÄKELÄ: Men det andet spørgsmål, angående læsningen, det giver ham en vis myndighed ifølge kirkeloven, som han nu sikkert i sin vrede vil bruge imod jer. • 04178
Bottom
04179
Top
Juhani: I läsbestyret står Guds förordning och lag på vår sida, som strider mot det försöket. Ser ni, han har ju redan i vår moders sköte försett oss med så hårda skallar, att det är en omöjlig sak för oss att lära oss läsa. Vad står att göra, Mäkelä? Särdeles ojämnt faller här andens gåvor på vår lott. JUHANI: Når det gælder læsningens besvær, så er Guds forordning og lov på vor side, og den forpurrer ethvert forsøg. Ser De, han har allerede i vor moders skød givet os så træge hoveder, at det er umuligt for os at lære at læse. Hvad skal vi gøre, Mäkelä ? Alt for ulige falder åndens gaver i vor lod her på jorden. 04179
Bottom
04180
Top
Mäkelä: Era skallars hårdhet är blott en tom inbillning från er sida. Med flit och dagliga övningar övervinner man slutligen allt. - Er far var en av de hiistä läskarlarna. MÄKELÄ: Jeres træge hoveder er kun en tom indbildning. Flid og daglig øvelse overvinder alt til sidst. - Jeres fader var et af de bedste læsehoveder. 04180
Bottom
04181
Top
Aapo: Men vår mor kände inte till en enda bokstav, och ändå var hon en sann kristen. AAPO: Men vor mor kendte ikke et eneste bogstav, og dog var hun en god kristen. 04181
Bottom
04182
Top
Juhani: Och uppfostrade och agade sina pojkar i gudsfruktan. Gud signe den gumman! JUHANI: Og opdrog og avede os i gudsfrygt. Herren velsigne den gamle kone! 04182
Bottom
04183
Top
Mäkelä: Försökte hon inte skaffa er hjälp från annat håll? MÄKELÄ: Prøvede hun ikke, hvad andres dygtighed kunne udrette for jer? 04183
Bottom
04184
Top
Juhani: Nog sökte hon göra sitt bästa; hon vände sig också till Männistö-moran. Men den ilskna käringen började strax bearbeta våra ryggar, och i våra ögon förvandlades hennes stuga till den förfärligaste trollhåla; och slutligen steg vi inte in i stugan, fastän de piskade oss så mycket de orkade. JUHANI: Hun gjorde sit bedste; hun prøvede ved hjælp af Fyrreskovs-konen. Men den arrige kælling begyndte straks at garve vore rygstykker, og i vore øjne forvandlede hendes hus sig til den uhyggeligste trolde-rede; til sidst gik vi ikke ind i huset, skønt man tærskede os alt, hvad man kunne. 04184
Bottom
04185
Top
Mäkelä: Då var ni allt oförståndiga, men nu står ni som män för er sak; och en förnuftig, frisk man kan vad han vill; därför bör ni visa såväl prosten som världen vad manlighet rår med. Jag måste förundra mig över att du, Aapo, som har en så redig tankegång och som inte heller saknar en och annan kunskap, utan med ditt skarpa minne erinrar dig allt vad du sett och hört, att du inte har handlat annorlunda. MÄKELÄ: Dengang var I uden synderlig forståelse, men nu står I for jeres egen sag som mænd; en fornuftig og rask mand kan, hvad han vil; derfor må I nu vise både præsten og hele verden, hvad mandighed formår. At du, Aapo, ikke har handlet anderledes, du, der både har en klar forstand og heller ikke mangler kundskaber på et og andet punkt, og hvis skarpe hukommelse husker alt, hvad du ser og hører, det forbavser mig i høj grad. 04185
Bottom
04186
Top
Aapo: Det är lite jag vet; nå ett och annat vet jag ändå. Vår avlidna blinda morbror berättade oss många saker, berättade om bibeln, om sina färder till sjöss och om världens byggnad, och då lyssnade vi AAPO: Jeg ved kun lidt; nå, jeg ved dog et og andet. Vor blinde onkel, der nu er død, fortalte os mange ting, han fortalte om Bibelen, om sine sørejser og om verdens opbygning, og så lyttede vi altid andægtigt til ham. 04186
Bottom
04187
Top
Juhani: Vi lyssnade som harar med spetsade öron, när gubben berättade för oss om Moses, om Israels barn, om händelser i Konungaboken och om under i Uppenbarelseboken. ”Och deras vingsus var såsom hjulens gnissel, när de rullade ut i krig.” Herrejessus! vi känner till många under och ting, och är inte precis så förvildade hedningar som det tros. JUHANI: Vi lyttede med strittende øren som harer, når den gamle fortalte os om Moses, Israels børn, begivenheder i Kongernes bog og mirakler i Åbenbaringerne. »Og lyden af deres vinger var som lyd af stridsvogne, når de fare ud til kamp.« Herre Jesus! vi kender mange mirakler og sager og er ikke slet så vilde hedninger, som man tror. 04187
Bottom
04188
Top
Mäkelä: Men ni måste börja från abc-boken, för att bli verkliga medlemmar av den kristna församlingen. MÄKELÄ: Men I må begynde med a.b.c.-en for at blive sande medlemmer af den kristne menighed. 04188
Bottom
04189
Top
Aapo: Mäkelä, där på brädet ser ni sju stycken abc-böcker som vi köpt i Tavastehus, och denna syn må bevisa att vi strävar att skaffa oss lärdom. Prosten må ännu visa lite tålamod med oss, och jag tror att av vår sak ännu avlas, födes och växer något. AAPO: Mäkelä, på det bræt dér ser De syv a.b.c.-er, som vi har købt i Tavastehus, og det syn beviser, at vi stræber efter lærdom. Præsten må have tålmodighed med os lidt endnu, så tror jeg, at vor sag vil avles, fødes og vokse nogenlunde. 04189
Bottom
04190
Top
Juhani: Han må visa medlidande, och jag skall betala honom dubbla tionden, och ungfågelskött skall inte fattas i hans skål när han så tarvar. JUHANI: Han må være tålmodig, og jeg skal betale ham tiende dobbelt op, og der skal ikke mangle ungt fuglekød i hans skål, i den lovlige tid. 04190
Bottom
04191
Top
Mäkelä: Här hjälper knappast, skulle jag tro, böner och fagra löften, när jag tänker på hans häftiga och rättvisa vrede mot er. MÄKELÄ: Her hjælper sikkert hverken bønner eller fagre løfter, vil jeg tro, når jeg tænker på hans voldsomme og retfærdige vrede imod jer. 04191
Bottom
04192
Top
Juhani: Vad vill han då oss och vad vill ni? Bra! Kom an bara med sjuttio man i ert följe, och det skall ilndå spruta blod. JUHANI: Hvad vil han os da, og hvad vil De? Udmærket! Kom bare med halvfjerds mand, og blodet skal sprøjte alligevel. 04192
Bottom
04193
Top
Mäkelä: Men säg hur ni tänker göra, för att lära er abc:t och lilla katekesen, som är prostens viktigaste order. MÄKELÄ: Men sig mig, hvad I har i sinde at gøre for at lære jer a.b.c.-en og den lille katekismus, der er præstens vigtigste krav. 04193
Bottom
04194
Top
Juhani: Vi tänker här hemma gå i lära hos Männi-slö-moran eller hennes dotter Venia. De är bägge välläsande kvinnor. JUHANI: Vi vil prøve, hvad Fyrreskovs-konen eller hendes datter Venla kan lære os herhjemme. De er dygtige læse-kvinder, begge to. 04194
Bottom
04195
Top
Mäkelä: Jag skall meddela prosten om ert uppsåt. Men för er egen frids skull bör ni gå och be honom om förlåtelse för ert oförskämda upptåg. MÄKELÄ: Jeg vil fortælle præsten om jeres planer. Men af hensyn til jeres egen fred bør I gå hen og bede ham om forladelse for jeres uforskammede optræden. 04195
Bottom
04196
Top
Juhani: Den paragrafen skall vi ta och begrunda. JUHANI: Vi skal tænke over sagen. 04196
Bottom
04197
Top
Mäkelä: Gören som jag säger; och veten, att om han inte hos er märker en redbar, flitig ivran, så sitter ni en vacker söndag i fotstocken vid kyrkans stenfot. Så säger jag; och farväl med er! MÄKELÄ: Gør som jeg siger og vid, at hvis han ikke sporer en ærlig og flittig stræben hos jer, så sidder I i fodstokken, sidder nok så nydeligt i fodstokken en søndag, ved kirkens stensokkel. Det siger jeg og nu farvel! 04197
Bottom
04198
Top
Juhani: Farväl, farväl! JUHANI: Farvel, farvel! 04198
Bottom
04199
Top
Tuomas: Var det på fullt allvar du talte med honom om Männistö-moran och hennes dotter? Var det på fullt allvar du nästan lovade att vi skulle gå och krypa för prosten? TUOMAS: Var det for fuldt alvor, du snakkede med ham om Fyrreskovs-konen og hendes datter Venla? Var det for fuldt alvor, du næsten lovede, vi skulle gå hen og krybe for præsten? 04199
Bottom
04200
Top
Juhani: Inte ens ett tecken ditåt, och inte ett dyft på fullt allvar. Gossen pladdrade så för att vinna tid. Att Männistö-moran eller Venia här skulle föra läs-stickan! Det skulle ju till och med svinen i Toukola skratta åt! Ni hörde, att man säkert hotade oss med lotstocken, med skammens galge. Jäklar anagga! har mte en karl rätt att leva i frid och efter sin egen vilja pA sin egen grund, när han ej står i vägen för någon, inte kränker någons rätt? Vem kan förbjuda det? Men jag säger ännu en gång: präster och tjänstemän är med sina böcker och protokoll mänskornas onda andar. - O du svarta svin! Ve denna förbannade dag! Så möter oss nu hals över huvud det hårda ödets klubbslag och mänskornas förargligheter, så jag är redo att köra mitt huvud i väggen! O du svarta tjur! Venia gav oss korgen; man har gjort en giftig smäde-visa om oss; klockarn pinade oss som självaste fan; Toukolas pojkar dammade oss som vi varit heden; stryk fick vi som julgrisar och som verkliga julbockar går vi här omkring, enögda tomtar med trasor kring huvudena. Och dessutom! Nu är ju vårt hem utan den fattiges enda fest, utan rösets brusande ånga. Där glöder ju och ryker vår forna älskade bastus ävlan. Och sedan återstår ännu den värsta av djävlarna. Hmh! Med tio hål grinar fotstocken mot oss i kyrk-farstun. Eld och lågor! Om icke ett sådant bråte av förtretligheter för rakkniven till en karls strupe, vad gör det då? O du behornade tjur! JUHANI: Ikke så meget som en antydning i den retning og ikke det mindste for fuldt alvor. Knægten her vrøvlede bare sådan for at trække tiden ud. Fyrreskovs-konen eller Venla skulle føre pegepinden her! Så ville selv svinene i Toukola grine. I hørte jo, at man, aldeles sikkert, truede os med fodstokken, med skammens galge. Fanden stå i det! Har en mand ikke lov til at leve i fred og efter sit eget hoved, på sin egen grund, når han ikke står i vejen for nogen eller går andres ret for nær ? Hvem kan forbyde det ? Men jeg siger endnu en gang: præster og embedsmænd med deres bøger og protokoller er menneskenes onde ånder. - Oh, dit sorte svin! Ve, denne forbandede dag! Vi rammes sådan, over hals og hoved, af den hårde skæbnes kølleslag og menneskenes fortrædeligheder, at jeg er lige ved at rende hovedet i væggen. Oh, din sorte tyr! Venla gav os kurven; man har lavet en giftig nidvise om os; klokkeren pinte os som selve satan; Toukola-knægtene bankede os, som var vi en stump hede-jord; prygl fik vi som jule-svin, og nu går vi omkring her som rigtige julebukke; som én-øjede nisser med pjalter om hovedet. Og hvad mere? Nu er vort hjem uden den fattiges eneste fryd, uden badstue-ovnens brusende damp. Derude gløder og ryger jo ruinerne af vor forhen så elskede badstue. Og der er stadig den værste af djævlene tilbage. Hm! Fodstokken griner imod os, i kirkens våbenhus, med sine ti huller. Oh, du klare ild! Hvis ikke en sådan bunke bekymringer fører ragekniven imod en mands strube, hvad gør det så? Oh, du behornede tyr! 04200
Bottom
04201
Top
Eero: Nu minns du lite orätt; i fotstocken finns inte alls tio hål. EERO: Nu husker du en lille smule forkert; der er ikke ti huller i fodstokken. 04201
Bottom
04202
Top
Juhani: Hur många är de då? JUHANI: Hvor mange er der da ? 04202
Bottom
04203
Top
Eero: Hur många stjärnor finns det i sjustjärnan, hur många söner i Jukola? EERO: Hvor mange stjerner er der i Karlsvognen; hvor mange sønner i Jukola? 04203
Bottom
04204
Top
Juhani: Sju pojkar är vi. Alltså sju hål och sju söner. Nå desto värre. Sju hål! Alltid bara desto galnare. Se hur mänskorna och det hårda ödet sam-mansvurit sig mot oss. Sju hål som kvarnstensögon! Vilken smälek av det hårda ödet! Men om de skjuter på oss alla sin ilskas pilar, så biter vi våra genompina-de hjärtan så hårda som gnistrande stål. Om de så pustar ormgift mot oss från alla håll, om så himlen låter idel galla regna över oss, så rusar vi ändå, med slutna ögon, skärande tänder och vrålande som vilda oxar, mot dem. Och om man slutligen med kronans knift släpar oss till stocken, så skall jag med ljuv fröjd sitta i fotträet. JUHANI: Vi er syv sønner. Altså syv huller og syv drenge. Nå, så meget desto værre. Syv huller! Altid så meget desto værre. Se bare, hvordan menneskene og en hård skæbne har sammensvoret sig imod os. Syv huller som øjne i en møllesten. Hvilken hån af en hård skæbne! Men lad dem skyde på os med alle deres vredes pile, så gør vi vore hjerter hårde som blinkende stål. Og lad dem puste deres gift på os fra alle sider som slanger, og lad himlen regne lutter galde ned over os, vi styrter dog imod dem, med lukkede øjne, som vilde okser, mens vi skærer tænder og brøler. Og hvis man til sidst slæber os til fodstokken med statens magt, så vil jeg sidde i træklodsen med salig fryd, det vil jeg. 04204
Bottom
04205
Top
Aapo: Varför med glädje? AAPO: Hvorfor med fryd ? 04205
Bottom
04206
Top
Juhani: Du fattar inte, bror min, den dömande kraft som bor i vreden. Hämndplanerna skulle få gossen att glömma all smälek; och att smäda oss är ju deras mening. Tanken på att tappa blod ur vår herr prost skulle smaka mitt ilskna sinne som honungs-tlugg. Och inte skulle jag där bruka kniv eller bössa, såsom gubben från Karis gjorde, nej, med naglar och Illuder skulle jag hugga honom i strupen som en varglo. I stycken, i tusen stycken skulle jag riva karini, och då finge jag riktigt njuta av min godbit till liiiinnd. Så skulle jag göra, om jag så ägde tio liv och vai je liv i tio år skulle pinas i en spiktunna. Det vore Intet mot hämndens vällust. JUHANI: Du forstår ikke, brorlil, vredens dømmende kraft. Hævnens planer får knægten her til at glemme al hån; og det er jo deres hensigt at håne os. Forestillingen om at tappe blod ud af vor hr. præst, det ville smage mit vrede sind som honning-dug. Og ved den lejlighed ville jeg ikke bruge kniv eller bøsse, sådan som manden fra Karjaa gjorde engang, nej, jeg vil hugge ham i struben med klør og tænder som en los. I stumper og stykker, i tusind stumper og stykker ville jeg rive manden, og så kunne jeg rigtig nyde den lækre hævn. Sådan ville jeg gøre, om jeg så havde ti liv, og hvert liv skulle pines ti år i spigertønden. Det ville ikke betyde noget i sammenligning med hævnens lyst. 04206
Bottom
04207
Top
Aapo: Du vänder ju upp och ned på hela ditt väsen i grund och botten. Skölj, usla broder, ditt hjärtas kokheta kittel med vatten från tålamodets sorlande dike, som sakta slingrande färdas genom ängen. AAPO: Du vender jo fuldstændig op og ned på hele dit væsen. Stakkels broder, skyl dit hjertes skoldhede kedel med koldt vand fra tålmodighedens rislende bæk, der bugter sig langsomt hen gennem engen. 04207
Bottom
04208
Top
Simeoni: Du är ju alldeles becksvart i synen, och blodröda, stickande rullar dina ögon. Förbarma dig över dig själv. SIMEONI: Du er helt beg-sort i ansigtet, og dine øjne ruller rundt, blodrøde og stikkende. Hav dog barmhjertighed med dig selv. 04208
Bottom
04209
Top
Tuomas: Visserligen skulle vi hämnas, om vi sattes ull sitta på skammens tron, men må våra hjärtan vara i Irid tills detta sker. Allt hopp är ju ännu inte ute. TUOMAS: Vist ville vi hævne os, hvis man lod os sidde på skammens sæde, men lad nu vore hjerter være i fred, indtil det sker. Alt håb er ikke ude endnu. 04209
Bottom
04210
Top
Juhani: Från en av världens utkanter hägrar ännu mot oss fridens dag. Ilvesjärvi där vid Impivaaras sluttning är den hamn, till vilken vi seglar bort från stormarna. Nu har jag fattat mitt beslut. JUHANI: Fra et af verdens hjørner stråler endnu fredens dag imod os. Ilvesjårvi, ved foden af Impivaara, er den havn, hvor vi sejler hen, bort fra stormene. Nu har jeg taget min beslutning. 04210
Bottom
04211
Top
Lauri: Det gjorde jag redan senaste år. LAURI: Det gjorde jeg allerede forrige år. 04211
Bottom
04212
Top
Eero: Jag följer er om det så gäller ända till Impivaaras djupaste grotta, där, efter vad man berättar, det gamla bergstrollet kokar beck, med en hjälm av hundra fårskinn på huvudet. EERO: Jeg følger jer, om det så var til Impivaaras dybeste hule, hvor, efter hvad man siger, den gamle bjergtrold koger beg med en hjælm af hundrede fåreskind på hovedet. 04212
Bottom
04213
Top
Tuomas: Dit flyttar vi alla härifrån. TUOMAS: Vi flytter allesammen herfra. 04213
Bottom
04214
Top
Juhani: Dit flyttar vi och bygger en ny värld. JUHANI: Vi flytter og bygger os en ny verden. 04214
Bottom
04215
Top
Aapo: Månne inte överhetens näve når oss också där? AAPO: Mon ikke øvrighedens klo kan nå os dér? 04215
Bottom
04216
Top
Juhani: Skogen skyddar sina ungar. Där står vi då riktigt på vår egen grund; djupt som de plirögda gräver vi oss ända till jordens kärna, och skulle det roa dem att också där ansätta gossarna, så skall de få röna hur det känns att störa sju björnar i deras lya. -Nu till garvarn för att skriftligt bekräfta affären. För tio år må vår jord övergå i andras händer. JUHANI: Skoven beskytter sine unger. Først dér står vi på egen grund; dybt som plirrende muldvarpe graver vi os liell ind til jordens marv. Og hvis det skulle fornøje dem at forfølge drengene derhen, skal de snart erfare, hvordan det føles at forstyrre syv bjørne i deres hule. - Og nu af sted til garveren for at bekræfte handlen skriftligt. I ti år overlader vi vor gård i andres hænder. 04216
Bottom
04217
Top
Simeoni: Jag längtar också till en fridens boning. Bröder, låt oss reda oss ett nytt hem och ett nytt hjärta i skogarnas sköte. SIMEONI: Jeg længes også efter en fredens bolig. Brødre, vi skaber os et nyt hjem og et nyt hjerte i skovenes skød. 04217
Bottom
04218
Top
Juhani: Alla enhälligt! JUHANI: Alle som én! 04218
Bottom
04219
Top
Aapo: Vad besluter du, Timo? AAPO: Hvad bestemmer du, Timo? 04219
Bottom
04220
Top
Timo: ”Era vägar är mina vägar”, säger ordstävet. TIMO: »Som herren er, så følger ham hans svende«, siger ordsproget. 04220
Bottom
04221
Top
Aapo: Ni flyttar, och skulle då jag stanna här som en ensam tall på Jukolas gårdsplan? Ack! särdeles fast har mitt väsens alla rötter och grenar slutit sig vid er krets. Låt gå för det, och må vi önska det bästa av vår färd. Jag följer med. AAPO: I flytter bort, og så skulle jeg blive her som en enlig gran på Jukolas gårdsplads ? Ak, hver eneste rod, hver eneste gren i mit væsen er vokset altfor fast til jeres kreds. Lad gå da, og lad os håbe det bedste af den rejse. Jeg følger med. 04221
Bottom
04222
Top
Juhani: Utmärkt! Nu till garvarn varje man, för att göra ett lagligt kontrakt på saken. Alla enhälligt! JUHANI: Storartet! Nu af sted til garveren alle mand for at udfærdige en lovmæssig kontrakt. Alle som én! 04222
Bottom
04223
Top
De begav sig samfällt för att uppgöra kontraktet och arrenderade sin gård åt garvaren på tio år; och skriftligen formulerades följande paragrafer. Garvaren äger förfoga över gården och odlar den i tio år, de tre första utan någotslags vederlag, men därefter må han erlägga bröderna sju tunnor råg årligen och bygga en ny bastu innan arrendetidens utgång. Fritt och allestädes i Jukolas skogar må bröderna idka jakt, och på vilket villebråd som helst, som lagen blott lillåter. På norra delen av gårdens ägor, i Impivaara-li akten, må de ha rätt att leva och handla enligt eget skön såväl vad jorden som skogen beträffar. På allhelgonadagen övertager garvaren gården, men bröderna må, i fall de så önskar, ännu följande vinter ha skydd i sitt födelsehem. Så löd kontraktets huvudpunkter. De begav sig af sted i samlet flok for at sætte en kontrakt op og lejede deres gård til garveren for ti år; og følgende paragraffer blev fastsat skriftligt. Garveren har rådighed over gården og driver den i ti år, de tre første år uden vederlag, men derefter betaler han brødrene syv tønder rug årlig og bygger en ny badstue, inden lejemålet udløber. Frit og over alt i Jukolas skove har brødrene ret til at drive jagt på enhver slags vildt, som loven tillader. På den nordlige del af gårdens jorder, omkring Impivaara, har brødrene ret til at leve og gøre, som det passer dem, både med hensyn til jorden og skovene. Allehelgenens dag overtager garveren gården, men brødrene skal dog, hvis de ønsker det, have husly i deres fædrenehjem endnu den kommende vinter. Sådan var kontraktens hovedpunkter. 04223
Bottom
04224
Top
Det blev november och garvaren var med sina lass på Jukolas gårdsplan och övertog husbondskapet för ilen fastställda tiden. Men bröderna, som ville undfly prosten och hans befallningsmän, levde denna vinter lör det mesta i skogarna, skidande och jagande i trakten, och vistades i en milkoja på Impivaara mo. flyttningen var dock ännu inte riktigt slutförd med häst och andra nödvändiga persedlar. Den var utsatt att ske när sommaren kommit. Emellertid stökade de redan smått med sitt nya pörte: högg stockar att torka till våren och rullade grundstenar på den stubbiga sveden, under det branta berget. Så kom november måned, og garveren holdt med sine læs på Jukolas gårdsplads og overtog gårdens ledelse for den aftalte tid. Men brødrene, der ville undgå præsten og hans hjælpere, levede hovedsagelig i skovene den vinter, løb på ski og jagede i omegnen; og boede i en kulsvier-hytte på Impi-vaara-heden. Den egentlige flytning med hest og andre nødvendige sager var endnu ikke blevet iværksat. Man havde bestemt, at den skulle finde sted, når sommeren kom. De tumlede dog allerede så småt med deres fremtidige hus: de fældede træer, for at de kunne tørre til foråret, og trillede grundstenene sammen på den afbrændte, stub-fyldte skovmark, ved foden af det stejle bjerg. 04224
Bottom
04225
Top
Så förflöt vintern, och under den nåddes bröderna av ingetslags befallning från prosten, ingen påminnelse. Väntade han, eller hade han övergivit dem åt sitt öde? Sådan gik vinteren, og i al den tid fik brødrene ingen som helst befaling eller påmindelse fra præsten. Ventede han, eller havde han overladt dem til deres skæbne ? 04225
Bottom

kapitel 05 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
05001
Top
Våren hade kommit, snödrivorna smultit ned, blitt blåste vinden, jorden började grönska och björkdungen gick i löv. Foråret var kommet, snedriverne var smeltet, vinden blæste blidt, jorden begyndte at blive grøn, og birkelunden fik løv. 05001
Bottom
05002
Top
Bröderna färdas nu på sin flyttning mellan Jukola och Impivaara. Går längs den steniga, krumbuktande skogsvägen, med bössorna på axeln och på ryggen näverkontarna, i vilka ligger deras ammunitionsför-råd. I spetsen stegar Juhani och vid hans sida Jukolas stora, argsinta hundar, Killi och Kiiski. Efter dem, dragande en släpa, går körd av Timo brödernas enögda häst, den gamla Valko. Men lasset följes av de övriga bröderna, med bössorna på axeln och kontar-na på ryggen, och de hjälper Valko vid vägens värsta ställen. Som den sista spatserar Eero, bärande i famnen Jukolas stolta tupp, vilken bröderna ej velat skiljas från, utan har tagit med sig som tidvisare till Impi-vaaras ödemark. På kärran sågs en kista, varg- och rävsaxar, en gryta och i grytan tvenne bordsfat av ek, en slev, sju skedar och andra till kokkonsten hörande grejor. Som täcke över grytan hade man placerat en grov, med ärtor fylld säck; och allra överst på denna krängde och jamade Jukolas gamla katt i en liten påse. - Så lämnade bröderna sitt gamla hem, traskade modstulna, tysta på den krångliga, steniga skogsvägen. Himlen var klar, luften lugn, och nedanför backen mot väster rullade redan solens hjul. Brødrene er nu ifærd med deres flytning fra Jukola til Impivaara. De traver hen ad den stenede, snoede skovvej, med bøsserne over skulderen; og på ryggen har de birke-barks-ranslerne, hvor de opbevarer ammunitionen. Juhani går i spidsen og ved siden af ham Jukolas store, bistre hunde, Killi og Kiiski. Bag ved dem, ført af Timo, går brødrenes en-øjede hest, den gamle Valko, der trækker en kærre. Efter læsset følger de andre brødre med bøsserne over skulderen og ranslerne på ryggen; og de hjælper Valko over de værste steder på vejen. Til sidst kommer Eero; han bærer i sin favn Jukolas stolte hane; brødrene ville ikke skilles fra den og har taget den med til Impivaaras ødemarker som tidsmåler. På kærren ses en kiste, ulve- og rævesakse, en gryde, og i gryden to egetræsfade, en slev, syv skeer og andre sager, der har med kogekunsten at gøre. Gryden var dækket af en grov sæk, fyldt med ærter, og aller-øverst oppe hoppede og miavede Jukolas gamle kat i en lille pose. - Sådan forlod brødrene deres gamle hjem, traskede mismodige og tavse hen ad den knudrede og stenede skovvej. Himlen var klar, luften stille, og i vest rullede allerede solens hjul ned ad bakke. 05002
Bottom
05003
Top
Juhani: Mänskan är en sjöfarare på livets stormiga hav. Så seglar också vi nu bort från våra kära hemknutar, seglar med vårt vagnskepp genom villande skogar mot Impivaaras branta ö. Ack! JUHANI: Mennesket er en søfarer på livets stormfulde hav. Nu sejler vi også bort fra vort kære barndomshjem, sejler med vort vogn-skib gennem de vildene skove imod Impi-vaaras stejle ø. Ak! 05003
Bottom
05004
Top
Timo: Det fattas inte mycket, att jag torkar tårar från mina kinder, också jag, min groda. TIMO: Der mangler ikke meget i, at jeg, jeg arme frø, også begynder at tørre tårerne af mine kinder. 05004
Bottom
05005
Top
Juhani: Det undrar jag inte på, efter att ha blickat in i min egen barm i denna sorgens stund. Men det båtar till intet här i världen, utan vare mannens hjärta ständigt lika hårt som en vit rullsten. Som en färde-man är mänskan född till världen, här har hon ingen varaktig stad. JUHANI: Det forbavser mig ikke, efter at jeg har set ind i mit eget bryst, i denne sorgens stund. Men det nytter ikke noget her i denne verden: mandens hjerte må stadig være hårdt som en hvid rullesten. Mennesket er født til vandringsmand, har ej blivende sted her på jorden. 05005
Bottom
05006
Top
Timo: Här vandrar hon en liten tid, dänger och svänger sig tills hon sist och slutligen ramlar omkull och försmäktar som råttan vid stenfoten. TIMO: Det vandrer omkring her en stakket stund, vender sig og drejer sig, indtil det omsider synker sammen og forsmægter som en rotte ved foden af muren. 05006
Bottom
05007
Top
Juhani: Rätt sagt, klokt talat! JUHANI: Rigtigt sagt, klogt sagt! 05007
Bottom
05008
Top
Simeoni: Och om det vore nog därmed; men först då börjar det! SIMEONI: Og hvis det så var alt, men så begynder det først! 05008
Bottom
05009
Top
Juhani: Då blir det fråga om våra pund, ville du säga. Så sant så! JUHANI: Så bliver der tale om vore pund, ville du sige. Sandt nok! 05009
Bottom
05010
Top
Timo: Då bör det utsägas utan några knep och konster: här är jag, och här, Herre, är ditt pund. TIMO: Så skal det siges uden mindste svig eller list: her er jeg, og her, Herre, er dit pund. 05010
Bottom
05011
Top
Simeoni: Mänskan borde alltid tänka på sin ändalykt; men hon är förhärdad. SIMEONI: Et menneske burde altid tænke på sit endeligt, men det er forhærdet. 05011
Bottom
05012
Top
Juhani: Förhärdad, det kan jag ej förneka. Men sådana är ju vi, Gud sig förbarme, allihopa under denna himmel. Ändå bemödar vi oss av alla krafter att hädanefter leva såsom fromma hjältar höves, när vi först har hunnit riktigt installera oss här och fått oss ett varmt fridens bo. Låt oss, bröder, ingå ett starkt förbund och lämna å sido alla syndens påfund, all ondska, allt gräl och hat i denna dvärgalyckans bostad. Bort med ondskan, grälet och stoltheten. JUHANI: Forhærdet, forhærdet, det kan ikke nægtes. Men sådan er vi allesammen, Gud bedre det, under denne himmel. Lad os dog herefter for alvor beflitte os på at leve, som det anstår sig fromme helte, når vi først rigtig har indrettet os her og fået os en varm fredens bolig. Lad os, brødre, slutte et fast forbund og feje alle syndens påfund tilside, al ondskab, al kiv og alt had, her i vor fuglerede. Bort med ondskab, had og hovmod. 05012
Bottom
05013
Top
Eero: Och pråligheten. EERO: Og prunk. 05013
Bottom
05014
Top
Juhani: Just så! JUHANI: Ja! 05014
Bottom
05015
Top
Eero: Och de granna, syndiga kläderna! EERO: Og prægtige, syndige klæder! 05015
Bottom
05016
Top
Juhani: Just så! JUHANI: Ja, netop! 05016
Bottom
05017
Top
Eero: Gungande kyrkschäsar och allt det granna kyrkkrimskramset. EERO: Fjedrende kirke-gigge og alt det prangende kirkeflitter. 05017
Bottom
05018
Top
Juhani: Vasa? Vad är det du pratar om? JUHANI: Hvad ? Hvad snakker du om ? 05018
Bottom
05019
Top
Simeoni: Han skarvar till igen. SIMEONI: Han spøger igen. 05019
Bottom
05020
Top
Juhani: Jag märker det. Pass på att jag ej nappar dig i nackskarven, om jag nämligen skulle bry mig om en vettvillings prat, men då vore jag ju ingen man, sannerligen inte. - Hur behandlar du, din förbannade spoling, den där tuppen? Varför kvider djurstackarn? JUHANI: Ja, det mærker jeg. Pas på, jeg ikke griber dig i nakkeskindet, det vil sige, hvis jeg altså brød mig om sådan en tåbes snik-snak, men så ville jeg ikke være nogen rigtig mand, nej, sandelig ikke. — Hvordan er det, du behandler den dér hane, din forbistrede lømmel? Hvorfor jamrer det arme dyr? 05020
Bottom
05021
Top
Eero: Jag ordnade bara till vingen, som hängde. EERO: Jeg ordnede bare vingen, der hang ned. 05021
Bottom
05022
Top
Juhani: Jag skall strax ordna till dig en smula. Se till att jag inte tar dig i nacken. Ni må veta, att det där är den bästa tuppen i hela häradet vårt, vad tjänstgöringen beträffar; alltid pålitlig och säker. Första gången gal han klockan två, den andra gången klockan fyra, som är den bästa uppstigningstiden. Av den tuppen får vi mycken glädje här i hjärtat av ödemarken. - Och katten då där på lassets topp! Ack du stackars Matti-pojk! Där svänger och dänger du och tittar ut genom påshålet, helt sorgligen jamande. ”O gubbstackarn, gamla rackarn!” föga har du många dar kvar att tassa här. Dina ögon är redan ganska skumma och hest ljuder ditt jamande. Men kanske du ännu friskar till dig, när du hamnat i nacken på de feta skogsmössen. Det önskar jag dig. Men er, Killi och Kiiski, tycker jag mest synd om i alla fall. Såsom vi själva har också ni blivit avlade, födda och uppvuxna i Jukola, vuxit upp som våra egna bröder. Ack hur brinnande ni tittar in i mina ögon! Ja, Killi, ja, du min Kiiski-pojk, ja! Och viftar så muntert med era svansar! Nå, ni vet ju inte, att vi nu lämnar vårt ljuva hem. Ve er eländiga! Jag måste gråta, det måste jag. JUHANI: Jeg skal også straks ordne dig en kende. Pas på, jeg ikke tager dig i nakken. Vid, at det er den bedste hane i hele vort herred til at passe sit hverv; altid nøjagtig og pålidelig. Den galer første gang klokken to, anden gang klokken fire, og det er den bedste tid at stå op på. Den hane får vi megen glæde af her midt i ødemarken. - Og katten deroppe på toppen aflæsset! Ak, stakkels Matti-fyr! Dér svinger og dingler du og kigger ud af hullet i din pose og miaver så sørgeligt. »Ak, du, din stakkels stodder, din gamle odder«, du har næppe mange dage tilbage at liste omkring i her på jorden. Dine øjne er allerede blevet så mørke, og din miaven lyder så hæst. Men du kvikker måske op endnu en gang, når du springer i nakken på de fede skovmus. Det håber jeg. Men jer, Killi og Kiiski, har jeg nu mest medlidenhed med. I er, som vi selv, avlede, fødte og opvoksede på Jukola; vokset op som vore egne brødre. Ak, hvor brændende stirrer I ikke ind i mine øjne! Ja, Killi, ja, du, min Kiiski-knægl ! Og I vifter så fornøjet med jeres haler. Nå, I ved ikke, at vi nu forlader vort herlige hjem. Ak, 1 sølle stakler! Jeg må græde; jeg må. 05022
Bottom
05023
Top
Timo: Kom ihåg hur du nyligen rådde dig själv. Håll ditt hjärta i styr, ditt hjärta i styr. TIMO: Husk, hvad du rådede dig selv til for lidt siden. Gør dit hjerte hårdt, gør dit hjerte hårdt. 05023
Bottom
05024
Top
Juhani: Jag kan ej, jag kan ej, när jag lämnar det kära hemmet. JUHANI: Jeg kan ikke, jeg kan ikke, når jeg forlader det kære hjem. 05024
Bottom
05025
Top
Tuomas: Visst tynger denna dag ens sinne; men i Impivaara får vi fort ett nytt hem och måhända blir det oss snart lika kärt. TUOMAS: Vist tynger denne dag på en mands sind; men i Impivaara får vi snart et andet hjem, og det bliver os måske hurtigt lige så kært. 05025
Bottom
05026
Top
Juhani: Vad sade du, min broder? Ej finns på jorden och ej heller i himmelen en plats så kär som den, på vilken vi föddes och växte upp och på vars marker vi som små mjölkgrisar vältrade oss. JUHANI: Hvad sagde du, min broder ? Hverken på jorden eller i himlen findes der et sted så elsket som det, hvor vi er født og vokset op, og på hvis marker .vi tumlede os som små purke med mælkeskæg. 05026
Bottom
05027
Top
Aapo: Sant nog krossar avskedsstunden våra hjärtan; för hembusken är kär också för haren. AAPO: Ja, afskedsstunden knuser vore hjerter, det er sandt, for også haren har den hjemlige busk kær. 05027
Bottom
05028
Top
Juhani: Hur var det harmamman sade, när hon åter märkte att hon var dräktig och bad sin lilla unge lämna henne, för att ge plats åt de kommande? JUHANI: Hvad var det hare-moderen sagde engang, da hun påny følte, hun var drægtig, og bad sin lille unge om at drage bort for at give plads til de kommende småfyre? 05028
Bottom
05029
Top
Timo: ”Ge dig nu i väg, ungen min, lillungen, och minns alltid vad jag säger: bak riset en snara, bak hålet en fälla.” TIMO: »Stik nu af, min søn, min kære, lille søn, og husk altid, hvad jeg siger: »dér, hvor riskvistene er, dér er snaren, og dér, hvor hullet er, dér er fælden«. 05029
Bottom
05030
Top
Juhani: Så sade hon till ungen sin, och gossen lomade i väg; han lomade, tultade i väg längs sveden och hedbrynet, och hans kluvna läpp var dragen till ett sveklöst grin. Så stegade han hemifrån, och sorgligt sken kvällssolen. JUHANI: Sådan sagde hun til sin søn, og knægten luntede af sted ; han luntede, han stavrede af sted hen over lysningen og langs hedens rand med et ærligt grin om sin spaltede læbe. Sådan forlod han sit hjem, og aftensolen skinnede så sørgeligt. 05030
Bottom
05031
Top
Eero: Det var Jösse-Jussi, det. EERO: Det var hare-jussi! 05031
Bottom
05032
Top
Juhani: Låt gå för det. - Så lämnade han sitt hem och detsamma gör vi med. Farväl, hem! Din trappa, din dynghög ville jag nu kyssa. JUHANI: Nå, ja, lad det nu være. - Sådan forlod han sit hjem og således forlader vi også vort. Farvel, hjem! Nu kunne jeg kysse din trappe og din mødding! 05032
Bottom
05033
Top
Aapo: Ja, min broder. Men låt oss söka jaga bort vårt sinnes dysterhet. Snart är vi mitt i det bistra arbetet och donet, snart brakar stockarna, yxorna smäller, och upp mot himlen reser sig ett väldigt pörte på Impivaara mo, mitt bland djupa skogar. Se nu: vi färdas ju redan i den bistra ödemarken, i granarnas sus. AAPO: Ja, min broder. Men lad os prøve på at jage denne dysterhed bort fra vort sind. Vi står snart midt i det strenge slid og slæb; snart brager træstammerne, økserne smælder, og oppe på Impivaara-heden, midt i skovenes dyb, rejser sig et prægtigt hus imod himlen. Se: vi vandrer jo allerede i den barske ødemark, i granernes sus. 05033
Bottom
05034
Top
Så talte de med varandra, på sin färd genom den dystra skogen. Men småningom höjde sig nejden och deras väg slingrade sig upp till en högtbelägen skogig mark, som kallades Teerimäki. Här och där sågs mossbelupna bergsklintar, till formen lika jättarnas gravkullar, kring vilka låga, rotrika tallar susade. Hårt skakade kärran och den gamla Valkos bogar på den klippiga vägen, där ögat på sina ställen knappast kunde skönja de forna hjulspåren. Över åsen gick vägen; ty bottenlösa kärr utbredde sig på dess bägge sidor. Men bröderna gjorde också själva sitt bästa för att lätta den gamla, enögda dragarens lass. Slutligen hann de upp på backkrönet, lät Valko pusta där en stund, och blickade ned på världens vidder. Deras ögon skådade fjärran byar, ängar, åkrar, blånande sjöar och vid västanskogarnas rand kyrkans höga torn. Men i söder på en backsluttning skymtade Jukola gård som lyckans förlorade land; och trånande tankar fyllde åter brödernas bröst. Men därifrån vände de slutligen sina ögon mot norr, och där syntes det höga Impivaara, dess brantsluttande stup, mörka klyftor och skäggiga, stormrivna granar på bergets sidor. Men vid bergets fot såg de en trevlig, stubbrik svedmark, deras blivande boplats, och nedanom svedmarken en skog, som skulle förse dem med smäckra stockar för husbygget. Allt detta såg de, såg mellan furorna den klara Ilvessjön och hur den granna solen nära sin nedgång lyste från bergets nordöstra brant; och en hoppets ljuva glimt blänkte i deras ögon och höjde åter deras bröst. Sådan snakkede de sammen, mens de vandrede gennem den dystre skov. Men efterhånden steg terrænet, og deres vej bugtede sig op til et højtliggende, skovbevokset område, der blev kaldt for Teerimäki. Her og dér så man mosgroede klippetoppe, der af form lignede kæmpernes gravhøje, og som var omgivet af lave, rodfyldte graner, der susede i vinden. Vognen og den gamle Valkos bove rystede voldsomt på den stenede vej, hvor øjet mange steder knap nok kunne skimte de forrige hjulspor. Vejen gik op over åsen, for bundløse sumpe bredte sig til begge sider. Men brødrene gjorde også selv deres bedste for at gøre læsset lettere for det gamle, enøjede trækdyr. Til sidst nåede de op på bakketoppen, lod Valko puste lidt ud og stirrede ned på verdens åbne vidder. Deres øjne skuede fjerne byer, enge, marker, blånende søer og mod vest, i skovens kant, kirkens knejsende tårn. Men mod syd, på en bakkeskråning, skimtede man Jukola-gård som et tabt lykkens land; og længselsfulde tanker fyldte påny brødrenes bryst. Men omsider vendte de blikket mod nord ; og dér så man det høje Impivaara, de stejle skråninger, dets mørke kløfter og de skæggede, storm-forrevne graner, der stod på bjergets sider. Men ved bjergets fod så de en smuk rydning, fuld af stubbe; deres kommende boplads; og neden for rydningen en skov, der kunne forsyne dem med solide stammer til deres hus. Alt dette så de; de så den klare Ilves-sø mellem fyrretræerne; og hvordan den strålende sol, der var ved at gå ned, lyste fra bjergets nordvestlige skrænt; og håbets herlige glimt blinkede i deres øjne og fik påny deres bryst til at svulme. 05034
Bottom
05035
Top
Därifrån begav de sig igen vidare och med allt starkare fart började de skynda mot sitt nya hem. Backen sjönk, och de kom till furornas pelarrad på mon, där ljungen, lingonrisen och det vissnande starrgräset omväxlande täckte den ekande marken. Så mötte de en sandig, byggd väg, som ledde från Viertola herrgård till kyrkan; de stegade över den, löljande sin egen skogsväg, som löpte över moåsen. Derfra gik de nu videre og begyndte, med stadig større fart, at skynde sig hen mod deres nye hjem. Terrænet sænkede sig, og de kom til fyrretræernes søjlerække på heden, dér, hvor den gungrende jord skiftevis var dækket af lyng, tyttebær-ris og visnende stargræs. Så kom de til en sandet, anlagt vej, der førte fra Viertola herregård og til kirken; den krydsede de og fulgte deres egen skovvej, der gik op over hede-åsen. 05035
Bottom
05036
Top
Aapo: Här är den mon, på vilken ormarnas tingssal låg i forna tider, efter vad gammalt folk säger. Som domare satt där deras kung, den ytterst sällan synliga vita ormen, med en omätligt dyrbar krona på huvudet. Men en gång rövade en djärv ryttare denna krona från dem, såsom sägnen förtäljer. AAPO: Her er den hede, hvor, efter hvad gamle folk fortæller, slangernes retssal lå engang i svundne tider. Dér sad som dommer deres konge, den yderst sjældent-sete, hvide slange med en umådelig kostbar krone på sit hoved. Men engang røvede en dristig rytter denne krone fra dem, efter hvad sagnet fortæller. 05036
Bottom
05037
Top
Och Aapo berättade dem följande sägen, mens de stegade från moåsen ned mot det öde Sompiokärret. Det kom således en ryttare och på mon såg han ormarnas konung, som hade en blänkande krona på huvudet. Han red mot honom, snappade med sin svärdsspets kronan från kungens huvud, sporrade hästen och sprängde med sina dyrbarheter i väg som i blåst och moln. Men ormarna var icke heller sena av sig, utan började strax ilsket förfölja den fräcka rövaren. De ilade vinande i väg, snodda till ringar, och tusen tunnband rullade så i ryttarens fjät som en trissa som pojkarna kastat på landsvägen. Snart nåd-de de ryttaren, stimmade redan tätt vid hästens fotter, hoppade upp mot dess bogar, och mannen var i stor fara. Och i sin nöd kastade han ned som bete till ilem sin hatt, som de strax rev i stycken och åt i sin rasande ilska. Men mannen vart inte länge hulpen av iletta knep, snart rullar ormarna igen i hans fjät och sanden virvlar högt upp från vägen. Och allt hetsigare sporrade hjälten sin flämtande häst; som en flod flöt blodet från den ståtliga hingstens söndersargade bogar, och ur munnen sprutade den fräsande fradgan. Kyttaren flydde in i skogen, men skogen hindrade icke hans fienders lopp. Han kom till en flod, och med ett brus red han i dess virvlar, och hingsten förde honom snabbt över den. Också ormarna mötte floden, och med många forsars dån störtade de sig i vågornas sköte, simmade med stormens fart över den, och högt steg den vita fradgan. Mannen red fortfarande framåt, och alltjämt förföljde honom ormarnas rasande skara. Ett stycke framför sig såg han en häftigt flammande svedjebrand, och mot elden styrde han nu sin häst; svepande sig i den i flodbadet genomblötta kappan störtade han sig i lågornas famn, men ormarna uppgav inte ens för ett ögonblick sitt förföljande. Så ilar himlens ridande hjälte genom guldmolnen. Än en gång högg han sina sporrar i ljumskarna på sin hingst och än en gång rusade han framåt, sedan störtade den frustande hingsten, för allan tid glömmande livets heta lek. Men i fria luften stod mannen räddad från elden och sina grymma fiender; ty elden hade bränt ormarnas tallösa skara. Där stod hjälten med triumferande uppsyn, och den underbara dyrgripen höll han i sin hand. Og Aapo fortalte dem følgende sagn, da de vandrede langs hede-åsen og ned mod den øde Sompio-sump. Der kom altså en rytter, og på heden så han slangernes konge, der havde en skinnende krone på hovedet. Han red hen imod ham, snappede kronen fra kongens hoved med spidsen af sit sværd, sporede sin hest og stormede af sted med sin kostbarhed som båret af blæsten og skyerne. Men slangerne var heller ikke sene i vendingen; de begyndte straks, rasende, at forfølge den frække røver. De ilede susende af sted, rullet sammen i ringe, og tusind tøndebånd snurrede af sted i rytterens spor som triller, kastet af drengene, når de leger på landevejen. De nåede snart rytteren, myldrede allerede tæt omkring hestens ben og hoppede op imod dens flanker; og manden var i stor fare. I sin nød kastede han sin hat ned til dem som lokkemad, og de sønderrev den straks i deres rasende vrede. Men dette kneb hjalp ikke manden ret længe; snart ruller slangerne påny i hans spor, og vejens sand hvirvler højt i vejret. Stadig heftigere sporede helten sin stønnende hest ; blodet løb som en strøm fra den prægtige hests sønderrevne flanker, og skummende fråde sprøjtede ud af dens mund. Rytteren flygtede ind i skoven, men den hindrede ikke hans fjenders fart. Han nåede en flod, med et plask red han ud i dens strømhvirvler, og hingsten førte ham hurtigt over den. Slangerne nåede også floden og styrtede sig, med mange vandfalds larm, i bølgernes skød og svømmede over den med stormens hast; og det hvide skum stod højt i vejret. Manden red videre, stadig forfulgt af slangernes rasende skare. Et stykke vej forude så han en heftigt-blussende svedjebrand, og nu sporede han sin hest hen imod ilden; og idet han hyllede sig i sin kappe, der var blevet våd af flodbadet, styrtede han sig ind i luernes favn, men slangerne opgav ikke cl øjeblik forfølgelsen. Sådan stormer himlens ridende helt gennem guldskyerne. Endnu en gang satte han sporerne i hestens Hanker, og endnu en gang fløj han fremad, men så styrtede den prustende hingst og glemte for bestandig livets hellige strid. Men manden stod nu i fri luft, frelst fra ilden og sine frygtelige fjender, for ilden havde brændt slangernes utallige skare. Dér stod nu helten med et jublende blik og den vidunderlige skat i hånden. 05037
Bottom
05038
Top
Aapo: Det var sägnen om ormens krona här på Teerimäki mo. AAPO: Det var sagnet om den hvide slanges krone, her på T eerimåki-heden. 05038
Bottom
05039
Top
Juhani: En ståtlig sägen och en ännu ståtligare karl, som snappade kronan från ormens huvud och slutligen vann den åt sig själv. Pocker till karl! JUHANI: Et prægtigt sagn og en endnu prægtigere mand, der snappede kronen fra slangens hovedbog til sidst selv fik den i eje. En vidunderlig mand! 05039
Bottom
05040
Top
Timo: Det är allt få gubbar som här skådar den ormen, men den, som ser den, blir oerhört klok, efter vad gammalt folk säger. TIMO: Kun få mennesker ser den slange her, men den, der ser den, bliver vældig klog, efter hvad gamle folk siger. 05040
Bottom
05041
Top
Juhani: Man säger också: den som innan göken börjat gala tar fatt denna domareorm, kokar och äter den, skall begripa korpens språk, som ger honom vetskap om vad honom därnäst skall hända. JUHANI: Man siger også: den, der ved forårstid, inden gøgen er begyndt at kukke, får fat i denne dommer-slange, koger den og spiser den, han forstår ravnens sprog, og på den måde får han at vide, hvad der senere vil ske ham. 05041
Bottom
05042
Top
Eero: Man säger dessutom som så: den som på våren efter det göken galit gör allt detta, den karlen begriper korpens språk, som låter honom veta vad som honom dessförinnan skett. EERO: Man siger også således: den, der ved forårstid, efter at gøgen har kukket, gør alt det dér, den mand forstår ravnens sprog, og på den måde får han at vide, hvad der er hændt ham forinden. 05042
Bottom
05043
Top
Juhani: O bästa bror, nu språkade du allt bra dumt! Som inte alla skulle veta det utan att äta ens en gnutta ormkött? Si nu visade Eero äntligen hur han rätteligen ser ut vad hjärnan anbelangar, som en dum bagge. ”Han får då veta vad honom dessförinnan skett.” Kan denna tanke komma från en mans skalle? O du din pojkstackare! JUHANI: Ak, brorlil, hvor snakkede du dog dumt! Som om ikke enhver vidste det uden at spise så meget som en bid slangekød? Se, nu viste Eero endelig, hvad han egentlig er værd med hensyn til hjerne; en dum vædder. »Han får at vide, hvad der er sket ham forinden«. Kan denne tanke stamme fra en mands hjerne? Ak, du, din sølle knægt! 05043
Bottom
05044
Top
Aapo: Strunta i det, Juho. Antingen sade han dumheter eller konstrade och krumbuktade han sig som vanligt; hur som helst, men vad han än gjorde slängde han till oss en beaktansvärd tanke. Låt oss begrunda hans uttalande, och jag tror nästan att vi därur kan meta fram en viss lärdom. Att veta vad som hänt, det är ju, från en viss synpunkt sett, en stor visdom. Om du slugt begrundar, vilken sådd från loma dar som frambragt nyttiga eller fördärvliga Irukter, och inriktar ditt liv därefter, ditt stök och nrbete, så är du en klok man. Blott också våra ögon tidigare hade öppnat sig, så tror jag näppeligen att vi un skulle stryka här som flyttfolk. AAPO: Bryd dig ikke om det, Juho. Enten sagde han en dumhed, eller også vendte og drejede han sine ord drilagtigt som sædvanlig; men hvordan det så end forholder sig, så fremsatte han i hvert fald en bemærkelsesværdig tanke for os. Lad os prøve på at granske hans udtalelser, og jeg tror næsten, vi kan fiske nogen visdom ud af dem. At vide, hvad der er sket, det er, set fra et vist synspunkt, en stor visdom. Hvis du klogt overvejer om en sæd, sået i svundne dage, har båret gavnlige eller skadelige frugter og indretter dit liv, dit arbejde og dit slid derefter, så er du en klog mand. Hvis vore øjne også var blevet åbnet noget før, så tror jeg næppe, vi nu traskede af sted her som udvandrere. 05044
Bottom
05045
Top
Juhani: Som vargungar under bara himlen. Men gjort är gjort. JUHANI: Som ulveunger under åben himmel. Men gjort er gjort. 05045
Bottom
05046
Top
Tuomas: Vad vi förlorade i Jukola, det kan vi snappa tillbaka på Impivaara sved. - Hitåt hela bröd-i askocken, varje man må hugga sina naglar i lasset och bistå Valko så länge kärret räcker. Hitåt alle man! Hjulen sjunker ju spannlångt in i den gyttjiga marken. TUOMAS: Det, vi mistede i Jukola, det tager vi igen på Impivaara-heden. - Herhen, hele brødreflokken og lad hver mand slå kløerne i læsset og hjælpe vor Valko, så længe sumpen varer. Herhen, alle mand! Vognhjulene synker jo et helt spænd ned i den sumpede jord. 05046
Bottom
05047
Top
Språkande på detta vis hade de traskat ned från mon, gått över Seunala-Mattis jämna sved, därefter genom en tät ung granskog, och stod nu vid randen av Sompiokärret. Dystert såg detta kärr ut; på dess yta växlade ävjiga, sumpiga öppningar, mossiga tuvor, tranbärsbon, och här och där stod låga, vissnande björkar, som vemodigt nickade med sina huvuden i aftonvinden. Men på mitten var kärret smalast och marken där också hårdare och fastare. Där stod kortvuxna, mossklädda tallar och på tuvorna mörkgröna, starkt doftande getporsbuskar. Och över denna sträcka löpte en eländig väg till kärrets andra strand, där en mörk ödeskog åter tog vid. Längs denna väg färdades nu bröderna över kärret. Någon av dem drog i skacklama vid Valkos sida, medan åter en annan sköt på kärran. Äntligen, om ock mödosamt, nådde de kärrets strand och färdades åter på torra marken längs ödeskogens rotbemängda väg, vilken räckte ungefär femhundra steg. Men slutligen glimtade framför dem den stubbiga svedmarkens öppna vidd, och de stod på det utsedda stället, under det hålrika berget. Mens de snakkede således sammen, var de vandret ned fra heden, var gået over Seunala-Mattis vidtstrakte lysning, derefter gennem en tæt granskov og stod nu ved kanten af Sompio-mosen. Dyster så denne mose ud; på dens overflade vekslede mudrede, sumpede huller med mostuer og klynger af tranebær; her og dér stod en lavstammet, halvvisnet birk, der nikkede sørgmodigt med hovedet i aftenvinden. Men i midten var mosen smallest, og dér var jorden mest fast og hård. Dér stod nogle små, mosklædte fyrretræer, og på tuerne groede buske af mørkegrøn, stærkt-duftende pors. Over denne strækning løb en ussel vej til mosens anden bred, hvor den mørke skov begyndte igen. Brødrene gik nu over mosen ad denne vej. Nogle af dem trak i skaglerne ved Valkos side, mens andre skubbede bag på vognen. Endelig, om end med besvær, nåede de den anden side af mosen og gik nu atter på tør grund, langs skovens rodfyldte vej, der havde en længde på henved fem hundrede skridt. Men til sidst lyste det stubbede svedjelands åbning foran dem, og de stod på det udvalgte sted, neden for bjerget med de mange huler. 05047
Bottom
05048
Top
Här hade fordom brödernas farfar, en utmärkt arbetskarl, odlat sved och låtit röken stiga från väldiga kolmilor. Flera svedjeland hade han fällt och bränt, med sin risharv luckrat månget svart, färdigsått land, och slutligen bärgat i sin ria den fullkorniga säden. Ruinen där vid svedens sida visade ännu det ställe, där hans skogsria hade stått, varifrån han strax förde hem den färdiga säden, lämnande till vinterföret halmen och bosset. Men ett litet stycke från rians ruiner, där vid gränsen mellan sved och skog, syntes milans svarta botten, väldig och stor, där han bränt klingande smideskol av svedmarkens runda, barkade trädstammar. Så hade här Jukolas forne ståtlige hus-bonn stökat och bökat under mången hettande sol, torkande från pannan mången pärlande svett. Men under nätterna låg han i en koja med torvtak och vaktade milan; och samma koja hade bröderna nu valt till sin tillfälliga boplats. Her havde forhen brødrenes bedstefar, en storartet slider, dyrket svedjeland og ladet røgen stige til vejrs fra vældige kulmiler. Han havde fældet og brændt mange stykker svedjeland omkring dette bjerg; med sin risharve harvet mangen en sort, tilsået mark og til sidst bjærget de korn-tunge aks i sin lade. Ruinen i kanten af lysningen viste endnu det sted, hvor hans skov-lade havde stået, og hvorfra han straks havde hjembragt den færdige sæd, mens han lod strået og avnerne ligge i vente på vinterføre. Men et stykke fra ladens ruiner, på grænsen mellem lysningen og skoven, ses milens mørke bund, en vældig stor mile, hvor han brændte klingende trækul af svedjelandets afbarkede stammer. Således havde Jukolas forrige, statelige husbond slidt og slæbt her, under mangen en brændende sol og tørret mangen en perlende sveddråbe af sin pande. Men om natten hvilede han i sin hytte med græstørvstaget og holdt vagt ved milen ; og denne hytte havde brødrene nu valgt til deres foreløbige boplads. 05048
Bottom
05049
Top
Vid är den stubbiga sveden, men bortom dess bryn ser dock inte ditt öga; ty i öster, söder» väster stänger skogarna ditt synfält och i norr ett högt berg. Men stiger du upp på detta bergs av ett fåtal granar krönta ås, så bär din blick fjärran i alla riktningar. På dess södra sida ser du att börja med alldeles under dina lötter den nämnda, långsluttande sveden, längre bort ilen dystra ödeskogen, och bortom den åter Sompio-kärret, och där vid himlaranden höjer sig den matt-blånande Teerimäkibacken. Norrut sänker sig småningom berget och på dess sluttande jordsvål, som lorilom också använts för svedjebruk, står en ung och lät björkdunge, på vars gräslösa stigar tjädrarna skuttar och järparna sorgmodigt visslar. 1 öster synes en jämn mo med furuskogar, i väster en knagglig mark med mossbetäckta stenar, och här och där på den mossiga åsen en låg, men tät och stadig tall. Hortom tallarna glittrar där klar och fiskrik Ilvesjärvi sjö, ungefär på tusen stegs avstånd från sveden. Men annat ser du näppeligen, hur vida du än skådar. Skogarnas mörka hav skymtar kring dig allestädes. Dock ser du ännu den matta blånaden från Viertolas herrgård i nordost och i fjärran vid den nordvästliga himlaranden kyrkans gråa torn. Så såg den trakt och ilcss omnejd ut, vilken Jukolaborna hade utsett till sin boplats. Vidtstrakt er det stubfyldte svedjeland, men dit øje ser næppe ud over dets rand; for mod øst, syd og vest hindrer skovene dit udsyn og mod nord et højt bjerg. Men hvis du går op på toppen af dette bjerg, der er bevokset med nogle spredte graner, så når dit blik fjernt ud, i alle retninger. Mod syd ser du først, lige under dine fødder, det omtalte, svagt-skrånende svedjeland, lidt længere borte den dystre skov; bag ved den igen Sompio-mosen; og dér i horisonten hæver sig det matblånende Teerimäki. Mod nord sænker bjerget sig omsider, og på dets skrånende flade, der tidligere også blev brugt som svedjeland, står en ung og tæt birkeskov, på hvis græsløse stier urfuglene hopper, og jærperne fløjter så sørgmodigt. Mod øst ses en jævn hedestrækning med fyrreskove; mod vest et knudret stykke land med mos-groede sten; og hist og her, på den mosgrønne ås, et lavt, men tæt og kraftigt fyrretræ. Bag fyrretræerne glimter den klare og fiskerige Ilvesjärvi, i en afstand på henved tusind skridt fra lysningen. Men andet ser du næppe, hvor langt du end skuer. Skovenes mørke hav blåner omkring dig I il alle sider. Du ser dog endnu det mat-blå skær af Viertola herregård i nordøst og langt borte, ved den nord-vestlige himmelrand, kirkens grå spir. Sådan var den egn og de omgivelser, som Jukola-brødrene havde valgt til deres boplads. 05049
Bottom
05050
Top
Men kring milkojan hade bröderna denna kväll slagit sig ned, lösgjort den trötta Valko ur skalmarna och släppt honom på bete med skällan om halsen, och av stubbar och ruskor tänt en munter eld på sveden. Där stekte Simeoni strömming, rovor och nötkött för den gemensamma aftonmåltiden, och de övriga stökade kring arbetskärran, lossande lasset och kånkande allehanda don och grejor till deras platser. Men när detta var undanstökat och maten framdukad, satte de sig att spisa på den kvällsomslut-na sveden; och solen hade sjunkit bortom berget. Men denne aften havde brødrene slået sig ned i nærheden af kulsvierhytten, havde løst den trætte Valko fra skaglerne og gennet den på græs med en klokke omkring halsen; og af stubbe og tørre grene havde de tændt et muntert bål på svedjen. Dér stegte Simeoni sild, roer og kød til det fælles aftensmåltid, og de andre baksede omkring vognen, ryddede læsset og bar mange slags redskaber og sager til deres bestemte pladser. Men da det var gjort, og maden var parat, satte de sig ned for at spise, på det aftenmørknende svedje-land; og solen var sunket ned bag bjerget. 05050
Bottom
05051
Top
Simeoni: Detta är alltså vår första måltid i vårt nya hem; och måtte den bringa lycka och Guds frid också över alla våra övriga måltider härstädes. SIMEONI: Dette er således det første måltid i vort nye hjem, og måtte det bringe lykke og Guds fred også over vore andre måltider her. 05051
Bottom
05052
Top
Juhani: Lyckan, en präktig lycka må vara vår enda kamrat här i alla de arbeten och görslor, som våra fingrar blott orkar med. JUHANI: Lykke, ja, lad en herlig lykke være vor eneste kammerat her, i alle de gøremål og arbejder, som vore fingre kan udrette. 05052
Bottom
05053
Top
Aapo: Jag ville liksom yttra en mening. AAPO: Jeg ville gerne fremsætte et vigtigt forslag. 05053
Bottom
05054
Top
Juhani: Nå kläm fram den ur din hjärtkammare. JUHANI: Så lad det slippe ud fra din inderste hjertekrog. 05054
Bottom
05055
Top
Aapo: En huvudlös kropp går inte an, säger jag. AAPO: En krop uden hoved, det duer ikke, siger jeg. 05055
Bottom
05056
Top
Juhani: Utan dänger mot väggarna som en huvudlös höna. JUHANI: Nej, den render imod væggen som en hovedlos lione. 05056
Bottom
05057
Top
Timo: Inte behöver den vara huvudlös ens, bara den blir vimmelkantig, så flaxar den så här, så här, hit och dit, hit och dit. Så gjorde ofta Männistö-morans höns, och då sade gumman att det flög trollpilar i luften. TIMO: Den behøver ikke at være hovedløs; hvis den bare bliver skør i hovedet, så basker den sådan og sådan, hid og did og hid og did. Det gjorde Fyrreskovs-konens høns ofte, og så sagde den gamle, at der fløj troldpile i luften. 05057
Bottom
05058
Top
Juhani: Men ut med språket nu, broder Aapo. JUHANI: Ud med det, tøm din mund, Aapo. 05058
Bottom
05059
Top
Aapo: Denna tanke bor i min hjärna: Ifall vi här vill åstadkomma något och göra det ordentligt, så bör en av oss vara förste man, leda våra samtal och avgöra våra stridigheter. Kort sagt, det må finnas en, vars röst äger bestämmanderätt för ordningens skull. AAPO: Jeg har denne tanke i min hjerne: hvis vi skal udrette noget her og gøre det rigtigt, så bør en af os altid være første mand, lede vore diskussioner og ordne vore stridigheder. Kort sagt: der bør være en, hvis stemme er afgørende, for ordenens skyld. 05059
Bottom
05060
Top
Juhani: Jag är den äldsta här. JUHANI: Jeg er den ældste her. 05060
Bottom
05061
Top
Aapo: Du är förstlingen i Jukolas räcka, och du må alltså äga en sådans rättigheter. AAPO: Du er den første i Jukolas flok, og du har således også den førstes ret. 05061
Bottom
05062
Top
Juhani: Ja, jag är den första mannen i raden, och vet också kräva hörsamhet av er. Men frågan är, om ni vill lyda. JUHANI: Jeg er den første mand i rækken, og jeg forstår at kræve lydighed afjer. Men vil I også adlyde? 05062
Bottom
05063
Top
Aapo: Det är rätt och tillbörligt. Men vi må ändå lyssna till envars ord i gemensamma frågor. AAPO: Det er ret og rimeligt. Men vi må alligevel altid lytte til det, enhver har at sige, i fælles anliggender. 05063
Bottom
05064
Top
Juhani: Särskilt dina råd vill jag alltid och gärna vända mitt öra mot. Men jag är den främste. JUHANI: Særlig dine råd vender jeg altid og gerne mit øre til. Men jeg er den første. 05064
Bottom
05065
Top
Aapo: Sant! Men vilket straff bestämmes för den, som visar tredska och obotlig uppstudsighet? AAPO: Rigtigt! Men hvilken straf skal vi fastsætte for den, der viser opsætsighed, og som uhjælpeligt gør modstand ? 05065
Bottom
05066
Top
Juhani: Honom stoppar jag in där i bergsskrevan och bommar till klyftans gap med en hög tiolispunds-stenar. Där må han sitta en dag eller två, allt hur saken och omständigheterna kräver. Ja, ja, där må han suga på ramarna, tänkande på vad hans frid tillhörer. JUHANI: Ham stopper jeg ind i den dér klippehule og bærer en dynge sten på ti lispund derhen og sætter bom for hulens gab. Dér kan han så sidde en dag eller to, efter hvad sagen og omstændighederne kræver. Ja, ja, dér kan han sidde og suge på labben og tænke på det, der tjener til hans fred. 05066
Bottom
05067
Top
Lauri: Jag är inte med om beslutet. LAURI: Jeg går ikke med til den bestemmelse. 05067
Bottom
05068
Top
Tuomas: Inte jag heller. TUOMAS: Jeg heller ikke. 05068
Bottom
05069
Top
Timo: Är jag en strimmelkindad grävling, vars boning är en däven håla i berget? Näggu, näggu. TIMO: Er jeg en kind-stribet grævling, der bor i bjergets klamme hule ? Langt fra. 05069
Bottom
05070
Top
Juhani: Ni ställer till uppror. JUHANI: I begynder at gøre oprør? 05070
Bottom
05071
Top
Tuomas: Den straffparagrafen går inte an, går inte. TUOMAS: Denstraffeparagraf, den duer ikke, duer slet ikke. 05071
Bottom
05072
Top
Timo: ”Det hampar sig inte”, säger ordstävet. Jag är ingen grävling, och inget vildsvin. TIMO: »Det rimer ikke«, siger ordsproget. Jeg er ikke nogen grævling og ikke noget vildsvin. 05072
Bottom
05073
Top
Juhani: Uppför dig därför alltid städat och hyggligt, för att undvika min vredes straffande förskräckelse. JUHANI: Opfør dig derfor akid ordentligt og anstændigt, så du undgår min vredes straffende skræk. 05073
Bottom
05074
Top
Timo: Men jag är ingen grävling, och ingen varg. Hej, hej! Jag är inte heller en björn och ingen råtta. Vet lite hut. ”Vet hut, sa Jaakkola-Knut”; Hehheh! TIMO: Men jeg er hverken nogen grævling eller ulv. Hej, hej! Jeg er heller ikke nogen bjørn eller rotte! Skam dig lidt. »Skammen er hans«, sagde Jaakkola-Frans.« Haha! 05074
Bottom
05075
Top
Aapo: Tillåter man mig ta till orda? AAPO: Tillader man, at jeg siger et ord? 05075
Bottom
05076
Top
Juhani: Gärna. Vad önskar du säga? JUHANI: Gerne. Hvad vil du sige? 05076
Bottom
05077
Top
Aapo: Att inte heller jag gillar den där straffparagrafen, som du vill ta i bruk i vår krets, utan jag anser den bröder emellan vara för grov, för djurisk. AAPO: At jeg heller ikke billiger den straffeparagraf, som du vil anvende iblandt os; jeg mener, den er alt for streng og vilddyrsagtig mellem brødre. 05077
Bottom
05078
Top
Juhani: Jaså, du gillar den inte? Gillar den inte? Att du sannerligen inte gillar den? Nå, säg då en klokare paragraf, eftersom jag aldrig begriper vad som är rätt och vad som är orätt. JUHANI: Hvad, du billiger den ikke? Billiger den ikke? Billiger den virkelig ikke? Sig så en klogere paragraf, eftersom jeg aldrig nogensinde forstår, hvad der er rigtigt, og hvad der er forkert. 05078
Bottom
05079
Top
Aapo: Det har jag inte sagt. AAPO: Det har jeg ikke sagt. 05079
Bottom
05080
Top
Juhani: Säg den nya, gillansvärda paragrafen, du Jukolas kloka gubbe. JUHANI: Sig så den nye paragraf, som kan billiges, du Jukolas vismand. 05080
Bottom
05081
Top
Aapo: Långtifrån en klok gubbe. Men detta ... AAPO: Langtfra nogen vismand. Men dette . . . 05081
Bottom
05082
Top
Juhani: Paragrafen, paragrafen! JUHANI: Parakraaffi, parakraaffi! 05082
Bottom
05083
Top
Aapo: Detta är ju... AAPO: Tämähän on... 05083
Bottom
05084
Top
Juhani: Paragrafen, paragrafen! Ro ut med den visa paragrafen! JUHANI: Paragraffen, paragraffen! Kom med den vise paragraf! 05084
Bottom
05085
Top
Aapo: Är du galen? Du skriker ju där som sutte du med eld i byxorna. Varför tjuter du och vickar på huvudet som en uv? AAPO: Er du forrykt? Du hyler jo, som sad du dér med ild i bukserne. Hvorfor skriger du og rokker med hovedet som en ugle? 05085
Bottom
05086
Top
Juhani: Paragrafen! skriker jag allt vad jag orkar. Den splitternya och urgamla, visa paragrafen! Säg hur den lyder, och jag lyssnar stum som mörten till grodans kväkning. JUHANI: Paragraffen, hyler jeg heftigt. Den splinternye og gamle, vise paragraf! Sig den, og jeg lytter stumt til dig som skallen på frøens kvækken. 05086
Bottom
05087
Top
Aapo: Så här lyder min åsikt om saken: Den som struntar i råd och förmaningar och ständigt bara gör sig skyldig till ofog, sående mellan oss tvedräktens frön, han må utstötas ur vårt förbund, förvisas någonstans långt bort. AAPO: Således er min mening om sagen: den, der foragter råd og anvisninger; som altid gør fortræd og sår tvedragtens frø iblandt os, han skal udstødes af vort forbund og forvises, langt bort. 05087
Bottom
05088
Top
Tuomas: Så lyder förordningen. TUOMAS: Lad det være bestemmelsen. 05088
Bottom
05089
Top
Lauri: Det går jag in på. LAURI: Det går jeg med til. 05089
Bottom
05090
Top
Timo: Det gör jag också. TIMO: Jeg også. 05090
Bottom
05091
Top
Simeoni: Det går vi alla gemensamt in på. SIMEONI: Det går vi allcsammen med til, enstemmigt. 05091
Bottom
05092
Top
Juhani: Hm! Vare så. Och kom ihåg: den som härefter önskar ställa till bråk, han får harpasset i näven, en spark i aktern och flyktbacken framför sig. -1 vilket arbete skall vi hugga tag i morgon, morianer där? Nog skall jag lära er. JUHANI: Hm! Så er det afgjort. Og glem ikke: enhver, der herefter føler trang til at gøre knuder, han får løbepasset i hånden, et spark bag i og - benene på nakken! - Hvilket arbejde skal vi tage fat på i morgen, I morianer? Jeg skal nok lære jer! 05092
Bottom
05093
Top
Aapo: Tycks vara lite harmsen av sig; men inte grumlar ju det vårt lugna och klara sinnelag denna aftonstund. AAPO: Han er åbenbart lidt gnaven, men det bør ikke spolere vort rolige og lyse sindelag, i denne aftenstund. 05093
Bottom
05094
Top
Juhani: Vad skall vi börja träla med när morgonen gryr? JUHANI: Hvad skal vi begynde at slide med, når morgenen gryr? 05094
Bottom
05095
Top
Aapo: Naturligtvis bör vi här först börja med pört-hygget. AAPO: Naturligvis bør vi først bygge vort hus. 05095
Bottom
05096
Top
Juhani: Så är det. Arla i morgon må fyra män, alla med yxstumparna i näven, gå envar till sin knut, och dessa fyra män må bestå av följande: jag själv, Tuomas, Simeoni och Aapo. De övriga får bila och rulla slockar upp till oss. Och när pörtet och en liten bodstomme blivit färdiga, skall pojkarna strax bege sig ut för att proviantera på jakt- och fiskefärder. Kom ihåg det! JUHANI: Det passer. Tidligt i morgen skal fire mand, med økseskaftet i næven, gå til hver sit hjørne, og disse fire mand skal være: mig selv, Tuomas, Simeoni og Aapo. De andre skal hugge stammerne til og rulle dem op til os. Og når huset og det lille fadebur er færdige, skal drengene straks begive sig af sted på jagt- og fisketure for at samle proviant. Husk det! 05096
Bottom
05097
Top
Så slutade de äntligen sin måltid och lade sig till ro i milkojans skygd. Natten kom, en molnig men lugn majnatt. I ödeskogen ropade uven med sin hesa röst, på Ilvesjärvi sjö snattrade änderna, och då och då hördes i fjärran björnens vassa vissling. Eljes rådde i naturen frid och en stor tystnad. Men den finvingade Sömneliten hyste ingen lust att hälsa på hos bröderna i lorvkojan. Stumma, men vältrande sig från sida till sida, tänkte de på denna världens gång och vår levnads föränderlighet. Så afsluttede de endelig deres måltid og gik til ro i kulsvierhyttens læ. Natten kom, en skyet, men stille majnat. I ødemarken skreg uglen med sin hæse stemme, ænderne snadrede på Ilvesjårvi, og nu og da hørte man i det fjerne bjørnens skarpe fløjten. Ellers herskede der fred og dyb stilhed i naturen. Men søvnens fint-vingede gud følte ikke trang til at hilse på brødrene i deres græstørvshytte. De vendte sig tavse fra side til side og tænkte på verdens gang og livets ustadighed. 05097
Bottom
05098
Top
Aapo: Efter vad jag tror har ingens öga ännu slutit sig. AAPO: Efter hvad jeg formoder, har intet øje endnu lukket sig. 05098
Bottom
05099
Top
Juhani: Timo sover redan sött, men vi övriga vänder och svänger på oss här som korvar i en kokande kiltel. Varför är vi så pigga? JUHANI: Timo sover allerede sødt, men vi andre, vi vrider og vender os som pølser i en kogende kedel. Hvorfor er vi så kvikke? 05099
Bottom
05100
Top
Aapo: Vårt liv har denna dag tagit en tvär krök. AAPO: Vort liv har i dag taget en brat vending. 05100
Bottom
05101
Top
Juhani: Därför är mitt sinne oroligt, så oroligt. JUHANI: Og derfor er mit sind uroligt, meget uroligt. 05101
Bottom
05102
Top
Simeoni: Dystert är mitt hjärta. Vad är väl jag? En lörlorad son. SIMEONI: Mit hjerte er dystert. Hvad er jeg ? En fortabt søn. 05102
Bottom
05103
Top
Juhani: Hm! Ett i öknen vilsegånget lamm. JUHANI: Hm! Et får, der har forvildet sig i ørkenen. 05103
Bottom
05104
Top
Simeoni: Så övergav vi grannarna och våra kristna närmaste. SIMEONI: Således forlod vi vore naboer og kristne medmennesker. 05104
Bottom
05105
Top
Tuomas: Här är vi och här stannar vi så länge det finns färskt kött i skogen. TUOMAS: Her er vi, og her bliver vi, så længe der er frisk kød i skoven. 05105
Bottom
05106
Top
Aapo: Allt går väl i lås, om vi ständigt griper verket an med förnuftiga tankar. AAPO: Alt vil lykkes godt, hvis vi bestandig griber sagerne an med fornuftig omtanke. 05106
Bottom
05107
Top
Simeoni: Uven ropar där i ödeskogen, och dess rop bådar aldrig gott. Det varslar om eldsvådor, blodiga slagsmål och mord, efter vad gammalt folk säger. SIMEONI: Uglen hyler derude i skoven, og dens skrig spår aldrig noget godt. Det varsler om ildebrande, blodige slagsmål og mord, efter hvad gamle folk siger. 05107
Bottom
05108
Top
Tuomas: Att ropa i skogen är dess yrke och har ingen betydelse. TUOMAS: Det er dens bestilling at hyle i skoven, og det betyder ikke noget. 05108
Bottom
05109
Top
Eero: Här är en by, Impivaara gård med torv på taket. EERO: Det her er en landsby, Impivaara gård, med tørv på taget. 05109
Bottom
05110
Top
Simeoni: Men nu har spåmannen flyttat på sig, ropar där på bergets krön. Där bad fordom, såsom sägnen berättar, ”den bleka jungfrun” om sina synders förlåtelse, bad alla nätter både vinter och sommar. SIMEONI: Men nu har spåmanden skiftet plads, nu hyler den deroppe på bjergets top. Og dér bad før i tiden, efter hvad sagnet fortæller, »den blege jomfru« om sine synders forladelse, bad hver eneste nat, både vinter og sommer. 05110
Bottom
05111
Top
Juhani: Efter henne kallas ju detta berg Impivaara, Jungfruberget. En gång i barndomen hörde jag den där sägnen, men till största delen har den fallit ur mitt minne. Bror Aapo, berätta du den här för oss för att få den tråkiga natten att gå. JUANI: Det var efter hende, dette bjerg fik navnet Impivaara, Jomfrubjerget. Jeg hørte engang det dér sagn som barn, men det meste af det er allerede gledet ud af min hukommelse. Broder Aapo, fortæl os det her, det vil forkorte den kedelige nat. 05111
Bottom
05112
Top
Aapo: Timo snarkar som en karl; men sove han i frid; jag berättar gärna för er den historien. AAPO: Timo snorker som en mand; men lad ham hvile i fred; jeg vil gerne fortælle jer sagnet. 05112
Bottom
05113
Top
Följande sägen om den bleka jungfrun berättade Aapo nu för sina bröder. Aapo fortalte nu sine brødre følgende sagn om den hvide jomfru: 05113
Bottom
05114
Top
Fordom bodde i detta bergs grottor ett förfärligt troll, mänskornas skräck och död. Tvenne lustar och lidelser hade han i livet: att se och fingra på sina skatter i grottornas djupa gömmor och att dricka mänskoblod, som han gruvligt törstade efter. Men blott på nio stegs avstånd från berget ägde han kraft till våldshandlingar, och därför måste han bruka list under sina färder. Han kunde förvandla sin skepnad till vad han ville; och runtom i nejderna sågs han vandra stundom som en fager yngling, stundom som en skön jungfru, beroende på om han törstade efter kvinno- eller mannablod. Mången besegrades av hans utseendes helvetiska skönhet, mången fick ge upp sitt liv i trollets fruktansvärda grottor. Så lockade detta vidunder till sig de olyckliga offren. I dette bjergs huler boede i gamle dage en frygtelig trold, menneskenes skræk og død. To lyster og lidenskaber havde han her i livet: at se og gramse på sine skatte i grotternes dybeste skjul og at drikke menneskeblod, som han tørstede voldsomt efter. Men kun i ni skridts afstand fra bjerget havde han styrke til at udføre voldshandlinger, og derfor måtte han bruge list på sine togter. Han kunne forvandle sin krop til, hvad han ville; og man så ham vandre rundt på egnen, snart som en smuk yngling og snart som en dejlig jomfru; det kom an på, om han tørstede efter kvinde- eller mandsblod. Mange blev besejrede ved synet af hans sataniske skønhed, og mange måtte lade deres liv i troldens frygtelige huler. Således lokkede dette uhyre de ulykkelige ofre til sig. 05114
Bottom
05115
Top
Det var en mild sommarnatt. På den gröna liden satt en yngling, famnande sin älskade, en ung jung-lru, som likt en skimrande ros vilade vid hans bröst. Detta var deras avskedsomfamning, för gossen skulle resa bort och skiljas för en tid från sin hjärtevän. -”Jungfrun min”, så talte ynglingen, ”nu beger jag mig bort från dig, men knappast hinner hundra solar stiga och sjunka innan jag åter träffar dig.” Jungfrun yttrade: ”Och den sjunkande solen skänker inte en så öm avskedsblick åt sin värld som jag åt min älskling när han lämnar mig, och när den stiger strålar ej så ljuvligt himmelens flamma som mina ögon strålar, då jag åter skyndar emot dig. Och vad som rymmes av min själ i en klar dags lopp, det är tanken på dig, och i mina drömmars dunkla värld vandrar jag i ditt sällskap.” - Så jungfrun; men ynglingen yttrade åter: ”Ljuvligt talte du; men varför anar min själ oråd? lungfrun min, nu må vi svära varann evig trofasthet här under himmelens anlete.” Och de svor en helig cd, svor den inför Gud och himlen, och andlösa lyssnade till deras ord skogarna och bergen. Men slutligen vid morgongryningen omfamnade de varandra för sista gången och skildes. Ynglingen skyndade sina lärde, men länge vandrade jungfrun ensam i skogens skymning, tänkande på sin fagra älskling. Det var en mild sommernat. På grønsværet sad en yngling og omfavnede sin elskede, en ung jomfru, der hvilede ved hans bryst som en blussende rose. Det var deres afskedsomfavnelse, thi den unge mand måtte rejse bort og skilles fra sin hjertensven for en tid. »Min kære jomfru«, således sagde ynglingen, »jeg drager bort fra dig, men næppe hundrede sole vil stå op og gå ned, før jeg træffer dig igen«. - Pigen svarede: »Den synkende sol skænker ikke sin verden så kærligt et afskedsblik, som jeg skænker min elskede, når han drager bort; og når den står op, stråler himlens ild ikke så herligt, som mine øjne stråler, når jeg atter iler dig i møde. Og alt det, den klare dag rummer af min sjæl, det er tanken på dig, og i mine drømmes dunkle verden vandrer jeg sammen med dig«. - Således var pigens ord, og ynglingen svarede: »Du talte vidunderligt, men hvorfor aner min sjæl uråd ? Min kære jomfru, lad os sværge hinanden evig troskab her under himlens åsyn«. Og de svor en hellig ed, svor den over for Gud og himlen, og skovene og bjergene lyttede åndeløst til deres ord. Men omsider, da morgenen gryede, favnede de hinanden for sidste gang og skiltes. Ynglingen ilede bort, men jomfruen vandrede længe alene omkring i skovens mørke og tænkte på sin smukke ven. 05115
Bottom
05116
Top
När hon så går i den dunkla grandungens sköte, vilken underbar skepnad möter henne då? Hon ser en ung man, ädel som en furste och skön som denna gyllene morgon. Som en eldslåga svajar och skimrar I jäderplymen i hans hatt. På hans skuldror hänger en mantel, blånande som himlen och som himlen brokig av glänsande stjärnor. Hans livrock är vit som snö, och kring midjan har han ett purpurrött bälte. Han blickar på jungfrun, och ur blicken flödar flammande kärlek, och sällt ljuder hans stämma, då han yttrar till henne: ”Räds mig icke, ljuva mö, jag är din vän och bringar dig en gränslös lycka, blott jag en gång får famna dig. Jag är en mäktig man, jag äger skatter och dyrbara stenar, oräkneliga till antalet, och ville jag så kunde jag köpa hela denna värld. Bliv min käresta, jag önskar föra dig till ett ståtligt slott och sätta dig vid min sida på en lysande tron.” Så talte han med tjusande röst och förundrad stod jungfrun där. Hon mindes eden som hon nyss svurit, och bortåt vände hon sig, men vände sig åter mot mannen, och en egendomlig förvirring grep hennes sinne. Hon vände sig mot mannen, med handen täckande sitt ansikte som inför den strålande solen; hon vände sig åter bort, men blickade ännu en gång på den underbara skepnaden. En stark beundran strålade därifrån mot henne, och plötsligt sjönk jungfrun i den fagra furstens famn. Men bort skyndade fursten med sitt byte, som liksom i yrsel vilade på hans armar. Över branta backar, genom djupa dalar gick de oupphörligt, och allt mörkare blev skogen omkring dem. Oroligt bultade jungfruns hjärta och ångestsvetten flöt ned från hennes panna; ty slutligen märkte hon liksom något djuriskt, hemskt i glöden som flammade ur skepnadens förtrollande ögon. Hon såg sig kring, och snabbt flög de mörka granarna förbi henne, medan hennes bärare sprang vad han mäktade; hon såg upp i ynglingens ansikte, och fasaväckande rysningar ilade över hennes kropp, men en underlig tjusning rådde dock i hennes hjärta. Da hun går således i dybet af den tætte granskov, hvad er det da for en vidunderlig skabning, der kommer imod hende ? Hun ser en ung mand, ædel som en fyrste og skon som denne gyldne morgenstund. Som en flamme skinner og stråler fjerbusken i hans hat. På hans skuldre hænger en kappe, blå som himlen og spraglet som himlen af skinnende stjerner. Hans livtrøje er hvid som sne, og om midjen har han et purpurrødt bælte. Han ser på jomfruen, og fra hans blik udstrømmer en flammende kærlighed, og himmelsk lyder hans stemme, da han siger til hende: »Frygt mig ikke, yndige mø, jeg er din ven og vil skænke dig en uendelig lykke, hvis jeg blot må favne dig én gang. Jeg er en mægtig mand, jeg har skatte og kostbare sten i umådelige mængder, og hvis jeg ville, kunne jeg købe hele denne verden. Bliv min elskede, jeg vil føre dig til et prægtigt slot og sætte dig ved min side på en strålende trone«. Således sagde han med besnærende stemme, og pigen stod dér, helt forbavset. Hun tænkte på den ed, hun lige havde svoret og vendte sig bort, men så vendte hun sig atter om imod manden, og en mærkelig forvirring greb hendes sind. Hun vendte sig, mens hun dækkede sit ansigt med hånden som for den blændende sol; hun vendte sig atter bort, men stirrede endnu en gang på den vidunderlige skikkelse. En stærk beundring strålede hende imøde, og pludselig sank pigen i favnen på den smukke fyrste. Men fyrsten ilede bort med sit bytte, der hvilede, ligesom i febervildelse, i hans favn. Over stejle bakker, gennem dybe dale gik de uafladeligt, og skoven blev stadig mørkere omkring dem. Jomfruens hjerte bankede uroligt, og angstens sved strømmede ned over hendes pande, thi omsider mærkede hun ligesom noget vild-dyragtigt, frygteligt i den forheksende glød, der var i skabningens øjne. Hun så sig omkring, og de mørke graner suste hastigt forbi, mens den, der bar hende, løb af sted i strygende fart; hun så op på ynglingens ansigt, og en rædselsslagen gysen ilede gennem hendes legeme, men hendes hjerte var dog opfyldt af en mærkelig henrykkelse. 05116
Bottom
05117
Top
De färdades ständigt framåt genom skogarna, och slutligen syntes ett högt berg och dess mörka hålor. Och nu, när de var på blott några stegs avstånd från berget, skedde något förskräckligt. Mannen i den kungliga dräkten förvandlades plötsligt till ett fasligt Iroll: hornen trängde sig ut ur hans huvud, på hans nacke frasade styv borst, och den arma flickan kände hans vassa naglar sarga sitt bröst. Och där skrek nu den olyckliga jungfrun, fäktade och slet sig i sina plågor, men fåfängt. Med ett elakt rytande släpade Irollet henne in i sin djupaste grotta och sög blodet ur henne ända till sista droppen. Men det skedde ett under: livet flyktade inte från jungfruns lemmar, utan hon fortsatte att leva blodlös, snövit; som en sorgsen skepnad från Dödens land. Med häpnad märkte Irollet detta, brukade mot sitt offer sina klor och Illuder med all sin makt, men kunde ändå inte få henne att dö. Slutligen beslöt han för allan tid behålla henne hos sig i grottans natt. Men vilka tjänster kunde hon uträtta, vad nytta förskaffa trollet? Han be-lullde henne att putsa hans skatter och dyrbara stenur, att oupphörligt stapla upp dem inför honom, för lian tröttnade inte att beundrande granska dem. De drog stadig videre gennem skovene, og til sidst så man et højt bjerg og dets mørke huler. Og nu, da de kun befandt sig i nogle få skridts afstand fra bjerget, skete der noget skrækkeligt. Manden i den kongelige klædedragt forvandlede sig pludselig til en forfærdelig trold: hornene brød ud af hans hoved; i hans nakke knitrede stive børster, og den stakkels pige følte nu, hvordan hans skarpe klør borede sig smerteligt ind i hendes bryst. Og så skreg den ulykkelige jomfru; fægtede og kæmpede i sin angst, men forgæves. Med et stygt brøl slæbte trolden hende ind i sin dybeste hule og sugede blodet af hende, lige til sidste dråbe. Men nu skete der et mirakel: livet forlod ikke jomfruens lemmer; hun blev ved med at leve, blodløs, snehvid; som en bedrøvet skygge fra dødens land. Trolden mærkede dette til sin forbavselse og brugte af alle kræfter sine klør og tænder mod sit offer, men han kunne alligevel ikke få hende til at dø. Til sidst besluttede han at beholde hende hos sig for bestandig, i sin hules nat. Men hvilket arbejde kunne hun udføre; hvilken gavn kunne trolden have af hende? Han bestemte, at jomfruen skulle pudse hans skatte og kostbare sten og bestandig stable dem op foran ham, eftersom han aldrig blev træt af at se på dem med begejstring. 05117
Bottom
05118
Top
Så lever i åratal den bleka, blodlösa jungfrun lllngslad i bergets sköte. Men på natten ser man henne dock som försänkt i bön på bergets krön. Vem Kliv henne denna frihet? Var det himmelska makter? Alla nätter, i storm, i regn, i bitande köld står hon l>å bergets hjässa, bedjande om förlåtelse för sina synder. Blodlös, snövit och lik en bild, så orörlig, slum står hon, med händerna över bröstet och huvu-ilcl nedsjunket mot sina bröst. Den arma törs ej en « nda gång lyfta sitt huvud mot himlen, utan på kyrk-lornet, på skogarnas fjärran rand håller hon oupphörligt sina ögon fästade. Ty ständigt viskar dock en hemlig röst i hennes öra om hoppet; fastän som en fjärran gnista, på tusenmila avstånd, ser hon det hoppet glimta. Så förflyter hennes nätter på berget, och aldrig hörs från hennes läppar en klagan; ej hävs, ej sjunker av klagan den bedjandes barm. Så går den dystra natten, men vid morgongryningen rycker det obarmhärtiga trollet henne åter in i sina grottor. Så lever, i årevis, den blege, blodløse jomfru indespærret i bjergets skød. Men om natten ser man hende dog stå, lydløst bedende, på bjergets top. Hvem gav hende denne frihed ? Var det himlens magt? - Men hver eneste nat, i storm, regn og bidende frost står hun på bjergets isse og beder om tilgivelse for sine synder. Blodløs, snehvid og som en billedstøtte, så ubevægelig, så stum står hun med hænderne over brystet og hovedet bøjet imod brysterne. Det arme væsen vover ikke en eneste gang at hæve sin pande mod himlen, men hendes øjne er bestandig rettet mod kirkens tårn ved skovenes fjerne bryn. Thi stadig hvisker en hemmelig stemme om håbet i hendes øren, skønt håbet glimter imod hende som en fjern glød, i tusind miles afstand. Sådan tilbringer hun sin nat på bjerget, og man hører aldrig nogensinde en klage fra hendes læber, og den bedendes barm hæves ikke, sænkes ikke af suk. Således går den dystre nat, men ved morgengry trækker den ubarmhjertige trold hende atter ind i sine huler. 05118
Bottom
05119
Top
Knappt hade hundra solar hunnit belysa jorden, innan ynglingen, jungfruns älskade, glad i hågen återvände från sin resa. Men hans ljuva jungfru skyndade alls inte emot honom för att hälsa honom välkommen. Han frågade var den sköna dröjde, men fick inte besked av någon. Överallt letade han efter henne, natt och dag, oförtröttligt, men alltid fåfängt; jungfrun hade försvunnit spårlöst som morgondaggen. Men slutligen lät han hoppet fara, glömde all livets glädje och vandrade här en stund som en stum skugga. Sist och slutligen, när en strålande sol stigit upp, förmörkade dödens natt hans ögons ljus. Næppe havde hundrede sole oplyst jorden, før ynglingen, pigens elskede, munter til sinds vendte hjem fra sin rejse. Men hans dejlige jomfru ilede ham ikke i møde for at byde ham velkommen. Han spurgte, hvor den skønne var, men ingen kunne give ham besked. Han ledte efter hende over alt, nat og dag, utrætteligt, men stadig forgæves; jomfruen var sporløst forsvundet som morgenduggen. Til sidst opgav han alt håb, glemte al livets glæde og vandrede omkring endnu nogen tid, her på jorden, som en stum skygge. Og endelig, da en strålende morgen gryede, formørkede dødens nat hans øjnes lys. 05119
Bottom
05120
Top
Men förfärligt långa år tillbringar den bleka jungfrun: om dagarna i trollets grotta oupphörligt putsande och staplande skatter inför sin grymma plågoandes ögon; men nätterna förnöter hon på bergets krön. Blodlös, snövit och stel som en bild, orörlig och stum står hon, med händerna över bröstet och huvudet nedsjunket mot sina bröst. Ej törs hon lyfta sin panna mot himlen, men mot kyrktornet, mot skogarnas fjärran rand, är hennes ögon oupphörligt riktade. Inte klagar hon; ej hävs, ej sjunker av suckar den bedjandes barm. Men den blege jomfru tilbringer nogle frygtelig lange år: om dagen i troldens hule, hvor hun ustandselig pudser skattene og stabler dem op for øjnene af sin grusomme plageånd; men nætterne tilbringer hun på bjergets top. Blodløs, snehvid og som en billedstøtte, så ubevægelig, så stum står hun med hænderne over brystet og hovedet bøjet mod brysterne. Hun vover ikke at hæve sin pande mod himlen, men hendes øjne er uophørligt rettet mod kirkens tårn ved skovenes fjerne bryn. Hun klager ikke, og den bedendes barm hæves ikke, sænkes ikke af suk. 05120
Bottom
05121
Top
Det är en ljus sommarnatt. På berget står åter jungfrun, tänkande på den tid som hon tillbragt i sin smärtfyllda fångenskap; och hundra år har förflutit Irån den dag då hon skildes från sin hjärtevän. Hon lörskräckes, det svindlar i hennes hjärna och kalla svettpärlor droppar från hennes panna ner på bergets mossiga grund, när hon föreställer sig de gångna år-tiondenas längd. Då tordes hon för första gången blicka upp mot höjden, och efter en stund märkte hon ett underligt ljus, som likt en flygande stjärna syntes närma sig henne från fjärran rymder. Men ju närmare detta ljus nalkades henne, desto mera ändrade det form. Och det visade sig inte vara någon llygande stjärna; men en förklarad yngling med ett blänkande svärd i handen. Och detta anlete utstrålade något så ljuvligt välbekant, och jungfruns hjärta började hårt att klappa; för nu kände hon igen sin lorna brudgum. Men varför närmade han sig med svärdet i handen? Detta gjorde jungfrun betänksam, och hon yttrade med svag röst: ”Är det detta svärd som äntligen gör slut på min smärta? Här är min barm, unga hjälte, hugg till med ditt blanka stål, och skänk mig, om du kan, döden, som jag redan länge, lllnge längtat efter.” Så talte hon på berget, men ynglingen kom ingalunda till henne med döden, utan med en ljuvlig livsfläkt, vilken redan som en doftande morgonvind nynnande svepte sig kring den bleka limgfrun. Den kärleksfullt blickande unga mannen log henne i famn, kysste henne, och strax kände den blodlösa jungfrun en fin blodström som en ljuv fors llyla i sina ådror, hennes kinder sken som ett moln i morgonrodnaden, och av glädje rodnade den ljusa pannan. Och hon lade sitt lockiga huvud på sin brudgums arm, blickade upp i den klara höjden, utanda-ili's i en suck årtiondens kval; och ynglingens fingrar .(lövade i hennes lockar, som vackert fladdrade i den stilla blåsten. Härlig var räddningens stund och befrielsedagens morgon. Fåglarna kvittrade i granarna omkring det branta berget, och i nordost steg solens skinande skiva. Denna morgon var lik den morgon då vännerna en gång på den gröna liden skildes för lång tid. Det er en lys sommernat. Jomfruen står atter på bjerget og tænker på den tid, hun har tilbragt i sit smertelige fangenskab; og hundrede år er svundet siden den dag, da hun skiltes fra sin hjertens-ven. Hun forfærdes, det svimler for hendes tanker, og kolde svedperler drypper fra hendes pande og ned på bjergets mosklædte flade, når hun tænker på de svundne årtiers længde. Nu turde hun for første gang se op mod himlen, og efter en stunds forløb lagde hun ma'rke til et forunderligt lys, der syntes at nærme sig hende som en flyvende stjerne fra fjerne verdensrum. Men jo mere dette lys nærmede sig hende, desto mere skiftede det form. Og det viste sig, at det ikke var nogen flyvende stjerne, men den forklarede yngling, med et funklende sværd i hånden. Og hans ansigt forekom hende så vidunderlig velkendt, og jomfruens hjerte begyndte at banke heftigt, for nu genkendte hun sin fordums brudgom. Men hvorfor nærmede han sig med sværdet i hånden ? Det gjorde jomfruen betænkelig, og hun sagde med svag stemme: »Er det dette sværd, der omsider gør en ende på min smerte ? Her er min barm, unge helt, gennembor den med dit blinkende stål, og hvis du kan, så skænk mig døden, som jeg længe, længe har længtes efter.« Sådan sagde hun, dér på bjerget; ynglingen bragte hende dog ikke døden, men livets vidunderlige pust, der allerede som en duftende morgenstund svøbte sig smilende omkring den blege jomfru. Den unge mand tog hende i sin favn, med et kærligt blik, kyssede hende, og straks følte den blodløse jomfru en fin blodstrøm flyde gennem sine årer som et herligt vandfald, hendes kinder glødede som morgenrødens sky, og den lyse pande strålede af glæde. Og hun lagde sit lokkede hoved på sin brudgoms arm, stirrede op mod den klare himmel og lettede, med et suk, sit bryst for årtiernes kval ; og ynglingens fingre forvildede sig i hendes lokker, der flagrede så skønt i den stille blæst. Vidunderlig var redningens stund og befrielses-dagens morgen. Fuglene kvidrede i granerne på det stejle bjergs sider, og i nordøst steg solens strålende skive. Denne morgen var som hin morgen, da vennerne engang tog afsked med hinanden for lang tid i grønsværet. 05121
Bottom
05122
Top
Men nu började det ilskna trollet, med vredens borst på ända, klättra upp till berget för att åter släpa jungfrun in i sina skrymslen. Men knappt hade han sträckt ut sina klor mot jungfrun, innan ynglingens svärd, snabbt som blixten, genomborrade hans bröst; och på berget stänkte hans svarta blod. Jungfrun vände bort sitt ansikte från denna syn och tryckte pannan mot sin väns bröst, när trollet med ett elakt tjut uppgav andan och störtade utför bergets branter. Så räddades världen från det fasaväckande vidundret. Men i ett silvermolns blänkande sköte svävade ynglingen och jungfrun upp mot himmelens nejder. På sin brudgums knä vilade bruden, och tryckande sin panna mot hans barm log hon lycksalig. Genom rymderna ilar de, och nere i ett fjärran djup lämnade de skogarna, bergen och dalarnas månggreniga utlö-pare. Och allt försvann slutligen för deras ögon som i blånande rök. Men nu begyndte den arrige trold, med vredens børster strittende i vejret, at klatre op på bjerget for at slæbe jomfruen tilbage til sin hule. Men næppe havde han rakt sine kløer ud mod jomfruen, før ynglingens sværd, hastigt som lynet, gennemborede hans bryst; og hans sorte blod sprøjtede ud på bjerget. Jomfruen vendte sit ansigt bort fra dette syn og trykkede panden mod sin vens bryst, da trolden, med et stygt hyl, opgav ånden og rullede ned ad bjergets sider. Således blev verden befriet for det græsselige uhyre. Men ynglingen og jomfruen svævede i en sølvskys skinnende skød op mod de himmelske egne. Bruden hvilede på sin brudgoms knæ; trykkede sin pande mod hans barm og smilede lykkeligt. De ilede gennem himmelrummet, og under dem, i et fjernt dyb, lå skovene, bjergene og dalene med deres bugtende forgreninger. Og til sidst forsvandt alt for deres øjne som i en blånende røg. 05122
Bottom
05123
Top
Detta var sägnen om den bleka jungfrun, som Aapo berättade för sina bröder i torvkojan den sömnlösa natten på Impivaara sved. Sådan var sagnet om den blege jomfru, som Aapo fortalte sine brødre, i græstørvs-hytten, den søvnløse nat på Impi-vaar a-lysningen. 05123
Bottom
05124
Top
Juhani: Men se, nu tycks Timo vakna just när vår berättelse slutar. JUHANI: Men nu vågner Timo, netop som vor historie er forbi. 05124
Bottom
05125
Top
Timo: Varför sover ni inte i frid, pojkar? TIMO: Hvorfor sover I ikke fredeligt, drenge ? 05125
Bottom
05126
Top
Juhani: Här berättas det dukteligen. - Ja, så löd sagan om flickan och trollet. JUHANI: Her fortælles historier, så det forslår. - Ja, sådan lød sagnet om pigen og trolden. 05126
Bottom
05127
Top
Simeoni: Men man säger ju att det fasliga trollet fortfarande lever. Jägarna har sett honom; och han har blott ett enda öga som i nattens mörker lyser som ett glödande kol. SIMEONI: Men det siges, at den frygtelige trold lever endnu. Jægere har set ham; og han har kun et eneste øje, der lyser i nattens mørke som et stykke gloende kul. 05127
Bottom
05128
Top
Juhani: Och vad hände inte Kuokkala-gubben för några år sedan, han som nu vilar i Herrens hägn. En vår, när han var på tjäderspelet och sittande vid sin lägereld här på sveden väntade att midnattstimman skulle passera, såg han där vid foten av berget samma lysande sken och hörde en röst, som oupphörligt frågade: ”ska jag slänga, ska jag slänga?” Rösten frågte på det viset flera tusen gånger, så att gubben, som var av gamla stammen och vars hjärta inte brukade klappa i onödan, slutligen ilsknade till och svarte den frågande med barsk stämma: ”släng då, för fanken!” JUHANI: Hvad oplevede ikke for nogle år siden den gamle Kuokkala-mand, der nu hviler i Herrens varetægt ? Et forår, da han overværede tjurens spil og sad ved sit lejr-bål, her på lysningen, og ventede på, at midnatstimen skulle slå, så han netop den samme glød dér ved bjergets fod og hørte en stemme, der ustandselig spurgte: »Ska’ jeg smide, ska’ jeg smide?« Sådan spurgte stemmen mange tusind gange, så den gamle, der var af den gamle stamme, og hvis hjerte ikke netop bankede i utide, til sidst blev gal i hovedet og svarede igen med rasende stemme: »Så smid da, for fanden!« 05128
Bottom
05129
Top
Timo: Men se då behövdes intet annat. TIMO: Men se, mere skulle der ikke til. 05129
Bottom
05130
Top
Juhani: Ja, berätta du, Timo, hur det gick. JUHANI: Ja, Timo, fortæl, hvordan det så gik. 05130
Bottom
05131
Top
Timo: Se så flög efter en stund ett grinande ben-rangel i gubbens lägereld, kom så det skramlade, flög som från tio mäns nävar och släckte elden ända till den sista gnistan. Men då snappade gubben geväret i näven och tassade vackert bort från hela bergets åsyn, fastän, såsom Juhani sade, han var av gamla stammen och hans hjärta inte brukade klappa i onödan. TIMO: Se, lidt efter kom et grinende skelet farende ind i den gamles lejrbål, så det bragede; det kom farende som ud af ti mands næver og slukkede ilden til sidste gnist. Men nu snappede den gamle geværet i hånden og listede nok så nydeligt bort, indtil hele bjerget var ude af sigte, selv om han, som Juhani sagde, var af den gamle stamme, og hans hjerte ikke netop bankede i utide. 05131
Bottom
05132
Top
Simeoni: Vi har alltså flyttat hit till trollens och djävlarnas hemvist. SIMEONI: Vi er altså flyttet til troldenes og djævlenes by. 05132
Bottom
05133
Top
Aapo: Hit flyttade vi och här bor vi utan fruktan. Trollet, om han så vore i livet än, är särdeles maktlöst; det bevisade just hans uppträdande mot Kuok-kala-gubben. I sin ilska kunde han blott släcka elden, och också det med gubbens eget samtycke. Ynglingens svärd stukade för allan tid hans makt. AAPO: Vi er flyttet hertil, og her bor vi uden frygt. Hvis trolden endnu skulle være i live, er han meget magtesløs; det viste jo netop hans opførsel over for Kuokkala-manden. I sit raseri kunne han kun slukke ilden, og det endda blot med mandens egen tilladelse. Hans magt blev brudt for evigt af den hellige ynglings sværd. 05133
Bottom
05134
Top
Juhani: Men flickan där i innandömets mörker måste jag tycka synd om, flickan som var hos den förbannade borstnacken. JUHANI: Men pigen i jordens mørke indre, hende har jeg nu medlidenhed med; pigen, der var hos den forbandede børstenakke. 05134
Bottom
05135
Top
Simeoni: Varför motstod hon inte frestelsen. SIMEONI: Hvorfor modstod hun ikke fristelsen ? 05135
Bottom
05136
Top
Juhani: O gosse, säg inte så! Vad skulle ske, om till exempel i någon fridens dal dig trädde tillmötes en kungadotter, skön som en ros och blomma, trippande till dig i silke, schalar och pomadans doft, i glödande guldskrud som en påfågel, om en sådan juvel trädde dig till mötes och ville omfamna och pussa dig, ja, hur skulle det då gå med ditt usla hjärta? Jag bara frågar, Simeoni? JUHANI: Ak, knægt, sig ikke sådan! Hvorledes ville det gå, hvis for eksempel, i en blomstrende fredens dal, en kongedatter, skøn som en rose og en blomst, kom dig i møde; trippede dig i møde, i silke, sjaler og pomadeduft, i et glitrende guldskrud som en påfugl; hvis en sådan skat kom hen til dig og ville omfavne dig og kysse dig, hvordan ville det så gå med dit elendige hjerte? Jeg spørger bare, Simeoni. 05136
Bottom
05137
Top
Simeoni: Jag skulle bedja om kraft i tron. SIMEONI: Jeg ville bede om styrke i troen. 05137
Bottom
05138
Top
Juhani: Hm. JUHANI: Hm. 05138
Bottom
05139
Top
Timo: Jag skulle inte tillåta henne omfamna mig och ännu mindre pussa mig på munnen. Håll dig borta från mig, skulle jag säga, håll dig, din skalk, på laga avstånd, annars tar jag en ruska därifrån hultet och klämmer till så att ryggen din i morgon lyser brokigare än nyckelpigans vingar. Så skulle jag göra utan förbarmande. Då finge hon allt nog. TIMO: Jeg ville ikke lade hende omfavne mig og endnu mindre give mig et smækkys. Hold dig væk fra mig, ville jeg sige, hold dig langt væk fra mig, din filur, ellers tager jeg en kæp i krattet dér og slår løs på dig, så din ryg i morgen stråler mere broget end mariehønens vinger. Sådan ville jeg gøre uden barmhjertighed. Jeg skulle nok lære hende. 05139
Bottom
05140
Top
Juhani: Håhå, min broder! Jag misstänker att du skulle tala lite annorlunda, om du lite mera hade tittat dig omkring här i världen, ifall du till exempel hade besökt Åbo stad. Den har jag skådat, när jag kuskade oxar dit från Viertola herrgård. Jag såg där allt ett och annat som förundrade mig, såg hur ståten och stassen gör mänskobarnen snurriga i skallen. Ve eder, ve den larmande byn, och ve det ombytliga livet! Härifrån mullrar vagnar, därifrån mullrar vagnar, och i vagnarna sitter etterförbaskade mustaschprydda narrar, sitter flickor som porslinsdockor, spridande vitt omkring sig en tät lukt av dyra oljor och smörjor. Men titta då ditåt! Kors i alla tider! där trippar då fram i gullfjädrar en riktig skälm till mamsell eller fröken eller vad hon nu är. Titta på halsen hennes! Vit som sötmjölk, kinden peströd, och ögonen brinner i huvudet på henne som tvenne bål i solskenet, när emot henne stegar en riktig sprätt till man, i hatt, svartglänsande frack, och glutt... nå ianken anamma honom! - gluttar genom ett fyrkantigt glas, som glimtar i spjuverns vänstra öga. Men si nu ... nå för sju smeder ändå! - nu bröstar man sig på bägge hållen, och si när honan nu riktigt snörper ihop sm mun till en smultronmun och kvittrar som svalan på ett soligt tak, och sprätthöken framför henne vifta i med handen och svansen, svänger på sin hatt och skrapar med foten så att stengatan gnistrar, si det är i n lek det. Jesses, sickna skator ni är! tänkte jag, pojkknatting, där jag stod i gathörnet, med en binga llirska oxhudar över axeln, och med förnöjd min /Wkådade detta tjäderspel. JUHANI: Ak, brorlil! Jeg tror, du ville tale noget anderledes, hvis du havde set dig lidt mere om her i verden, hvis du for eksempel havde været i Åbo by. Det har jeg været, da jeg drev okser derind fra Viertola herregård. Dér så jeg sandelig et og andet, som forbavsede mig; jeg så, hvordan pomp og pragt kan gøre menneskenes børn forstyrrede i hovedet. Ve jer, ve dig, du larmende by, ve dig, du omskiftelige liv! Herfra buldrer vogne, og derfra buldrer vogne, og i vognene sidder de mest forbistrede overskægsnarre; dér sidder piger som porcelænsdukker, piger, der spreder en tyk os omkring sig af dyre olier og smørelser. Men se så derhen! Bevar mig vel! Dér tripper af sted, i sine guldfjer, en rigtig filur af en mamsel eller frøken, hvad hun nu er. Se hendes hals! Hvid som sødmælk; kinden pest-rød; og øjnene brænder i hovedet på hende som to bål i solskinnet, da en rigtig spradebasse af et mandfolk går hen imod hende, i hat, skinnende sort frakke og kigg .... nå, gid fanden hente ham! — kigger på hende gennem et firkantet stykke glas, der blinker i gavtyvens venstre øje. Men se nu - nå, for syv smede! - nu bukker og skraber man fra begge sider, og se nu, hvordan kvindemennesket rigtig snærper munden sammen til en jordbær-mund og kvidrer som svalen på det sollyse tag; og spradebassen foran hende vifter med hånden og halen, svinger sin hat og skraber med foden, så brolægningen slår gnister, ja, se det var sandelig en leg. Ak, sikke nogen skader, I er, tænkte jeg, bitte knægt, der stod på gadehjørnet med et bundt friske oksehuder over skulderen og så på denne tjur-leg med et fornøjet grin om munden. 05140
Bottom
05141
Top
Tuomas: Herrarna är narrar. TUOMAS: Fine folk er narre. 05141
Bottom
05142
Top
Timo: Och barnsliga som snorkillingar. Så äter de också, med trasor under hakan, och kan inte - tamme hundan! - ens slicka sin sked, när de stiger från bordet; det har jag med egna ögon sett till min stora lörundran. TIMO: Og barnlige som mælke-skæggede unger. De spiser jo også med klude for brystet og kan - fanden ta’ mig - ikke (‘ilgang slikke deres ske ren, når de rejser sig fra bordet. Det har jeg set med egne øjne til min store forbavselse. 05142
Bottom
05143
Top
Simeoni: Men att skoja och skinna bonden, det är ile nog karlar till. SIMEONI: Men at narre og flå bonden, det er de sandelig mand for. 05143
Bottom
05144
Top
Juhani: Sant är, att i herrskapens värld finns mycket käringaktigt och skrattretande, det märkte jag under min Åboresa. Men se när en sådan där inställ-siun lunsa närmar sig oss riktigt i smörjors lukt och med fladdrande krås, så är det inte utan att det skälver till i mänskobarnets hjärta. Ja, ja, gossar! världens lusta lockar starkt; det märkte jag på min Åbo-lllrd. Och jag säger en gång till, att mitt hjärta ömkar Ilickan där på berget. Det var redan på tiden för henne att räddas från helvetet och segla med sin vän till fridens hamn, till vilken Gud slutligen må hjälpa också oss. I det hoppet söker vi sova nu. Visserligen finns om detta berg ännu en märkvärdig berättelse, men den må bli till en annan gång, och låt oss söka sova nu. - Gå ändå, Simeoni, och täck över glöden med aska, att jag inte i morgon bitti behöver klirra med eldstålet och svänga hökvasten, utan strax får börja hugga på stockändan som en rödvippig hackspett. Gå nu! JUHANI: Det er sandt, at der findes meget kællingeagtigt og latterligt i de fine folks verden, det lagde jeg mærke til på min Åbo-tur. Men se, når en sådan smiskende tøs nærmer sig os, rigtig i en lugt af smørelser og med flagrende krøs, så kan det ikke nægtes, at det dirrer i et menneskebarns hjerte. Ja, ja, drenge, verdens lyst lokker med stor magt; det mærkede jeg på min Åbo-tur. Og jeg siger endnu en gang, at mit hjerte har ondt af pigen deroppe på bjerget. Det var sandelig på tide for hende at blive reddet fra helvede og sejle med sin ven til fredens havn; og må Gud også til slut hjælpe os derhen. Opfyldt af det håb vil vi nu prøve på at sove. Der findes ganske vist endnu et mærkeligt sagn om dette bjerg, men det kan være til en anden gang, og lad os nu prøve på at sove. - Men Simeoni, gå nu i hvert fald hen og dæk gløderne med aske, så jeg i morgen tidlig ikke behøver at klirre med fyrstålet og svinge høtotten, men straks kan begynde at hugge for enden af træstammen som en rødtoppet spætte. Gå nu. 05144
Bottom
05145
Top
Simeoni gick för att uträtta Juhanis befallning, men kom snarligen tillbaka med håret på ända och ögonen på vid gavel i huvudet. Stammande talte han något om ett underligt, brinnande öga där ute vid arbets-kärran. Därav blev också de övriga vimmelkantiga, signade sina kroppar och själar, och steg mangrant ut från sin koja; och deras luggar liknade trollkvastarna i björken. Orörliga, stumma som stoder stod de, stirrande i den riktning, varåt Simeonis finger pekade. De tittade utan att blinka och såg också tydligt bakom hjulen ett underligt blänk, som emellanåt försvann, men snart åter visade sitt skinande ljus. Detta hade de måhända ansett vara hästen Valkos enda öga, men däromkring skymtade ju intet vitt, utan tvärtom något svart, och inte heller hördes skällans klang. Funderande härpå stod bröderna orubbliga; men slutligen yttrade dock Tuomas med ganska barsk stämma: Simeoni gik af sted for at udføre Juhanis befaling, men han kom hurtigt tilbage med strittende hår og øjnene på vid gab i hovedet. Han sagde, stammende, noget om et besynderligt brændende øje derude ved vognen. Det gjorde også de andre forskrækkede; de velsignede deres sjæle og kroppe, og gik, alle mand, ud af hytten; og deres hår lignede heksekoste i birken. Ubevægelige, stumme som billedstøtter stod de og gloede i den retning, Simeonis finger pegede. De stirrede uden at blinke og så også ganske tydeligt bag ved hjulene en sælsom skinnende glød, der undertiden forsvandt, men hvis lysende skær snart viste sig igen. Dette kunne de muligvis have troet var hesten Valkos eneste øje; dog var der ikke noget hvidt at se omkring det, men tværtimod noget sort; og man hørte heller ikke klokkens klang. Sådan stod brødrene og spekulerede uden at røre sig; men til sidst sagde Tuomas dog med temmelig barsk stemme: 05145
Bottom
05146
Top
Tuomas: Vad är det som fattas? TUOMAS: Hvad ønskes? 05146
Bottom
05147
Top
Juhani: Du skall i Herrans namn inte börja språka med honom så sturskt. - Det är han! Vad skall vi nu göra, bröder? Det är han! Vad skall vi säga honom? JUHANI: For Guds skyld, begynd ikke at snakke så brysk med ham. - Det er ham! Hvad skal vi nu gøre, brødre? Det er ham! Hvad skal vi sige til ham? 05147
Bottom
05148
Top
Aapo: Det vet jag sannerligen inte. AAPO: Det ved jeg sandelig ikke. 05148
Bottom
05149
Top
Timo: Nu skulle allt en psalmvers göra gott. TIMO: Nu ville et salmevers gøre godt. 05149
Bottom
05150
Top
Juhani: Kan ingen av oss utantill en enda bön? Läs, kära bröder, låt i Herrans namn komma vad som blott rinner er i hågen, utan att alls anpassa bibelstycket efter vad vi har för oss. Läs till exempel om nöddopet, kära bröder. JUHANI: Er der ingen af os, som kan en eneste bøn udenad ? Læs, kære brødre, i Herrens navn, kom bare frem med det, der dukker op i hovedet, og bryd jer ikke om, hvorvidt skriftstederne passer til situationen. Læs om nøddåb, kære brødre, i mangel af bedre. 05150
Bottom
05151
Top
Timo: Nog har jag kunnat en och annan räcka ur psalmboken, men nu är det liksom en väldig bom för mitt huvuds dörr. TIMO: Jeg har kunnet en og anden remse fra salmebogen, men nu er der ligesom en forskrækkelig bom for min hjernes dør. 05151
Bottom
05152
Top
Simeoni: Anden låter dig inte tala, lika litet som mig. SIMEONI: Ånden lader dig ikke tale, lige så lidt som mig. 05152
Bottom
05153
Top
Timo: Nej han tillåter inte. TIMO: Han tillader det ikke. 05153
Bottom
05154
Top
Juhani: Detta är förfärligt. JUHANI: Det er forfærdeligt! 05154
Bottom
05155
Top
Aapo: Förfärligt! AAPO: Forfærdeligt. 05155
Bottom
05156
Top
Timo: Sannerligen förfärligt. TIMO: Ja, sandelig forfærdeligt. 05156
Bottom
05157
Top
Juhani: Vad skall vi göra? JUHANI: Hvad skal vi gøre ? 05157
Bottom
05158
Top
Tuomas: Ett strängt uppträdande mot honom tror jag är bäst. Låt oss fråga vem han är och vad han vill. TUOMAS: En fast optræden over for ham er bedst, tror jeg. Lad os spørge, hvem han er, og hvad han vil. 05158
Bottom
05159
Top
Juhani: Låt mig fråga. Vem är du? Vem är du? Vem är du och vad vill du oss? - Inte ett ord till svar. JUHANI: Lad mig spørge. Hvem er du ? Hvem er du ? Hvem er du, og hvad vil du os? - Ikke ét ord til svar. 05159
Bottom
05160
Top
Lauri: Vi tar eldbränderna. LAURI: Vi tager de brændende træstykker. 05160
Bottom
05161
Top
Juhani: Vi tar eldbränderna och bultar dig till stek, ilall du ej säger ditt namn, din släkt och ditt ärende. JUHANI: Vi tager de brændende træstykker og banker dig til kødmad, hvis du ikke nævner dit navn, din familie og dit ærinde. 05161
Bottom
05162
Top
Lauri: Nej, jag menade att vi strax bör gripa till eldbränderna. LAURI: Nej, jeg mente, at vi straks burde gribe træstykkerne. 05162
Bottom
05163
Top
Juhani: Om man vågade. JUHANI: Hvis man bare turde. 05163
Bottom
05164
Top
Tuomas: Endast en död har Gud ämnat oss. TUOMAS: En død er vi Herren skyldig. 05164
Bottom
05165
Top
Juhani: Ja, endast en död. En eldbrand i näven, gossar! JUHANI: Ja, een død er vi Herren skyldig! Brændestykkerne i næven, drenge! 05165
Bottom
05166
Top
De stod snart i en rad, med brinnande bränder som vapen i händerna. I spetsen stod Juhani, med uvrun-da ögon, och glodde på ögat bakom kärran, som starkt skinande tittade emot honom. Så stod bröderna i gnistrande beväpning på den nattliga sveden; och uven ropade från bergets granar, den dystra ödeskogen under dem susade tungt, och mörka moln täckte himlavalvet. De stod snart i en række, med brændende træstykker i hånden som våben. Forrest stod Juhani, med øj’ne, der var runde som uglens, og stirrede om bag ved vognen på øjet, der gloede ham i møde med en stærkt-lysende glans. Således stod brødrene med deres gnistrende bevæbning på den natlige hede; og uglen hylede fra bjergets graner, den dystre skov sukkede tungt ved deres fødder, og mørke skyer dækkede himlen. 05166
Bottom
05167
Top
Juhani: När jag säger: nu, gossar! så må bränderna flyga ur våra nävar i nacken på djävulen. JUHANI: Når jeg siger: nu, drenge! så skal brændestykkerne flyve ud af vore næver, i nakken på djævelen. 05167
Bottom
05168
Top
Simeoni: Men om vi ännu skulle försöka med lite besvärjelse. SIMEONI: Men lad os først prøve med en smule besværgelse. 05168
Bottom
05169
Top
Juhani: Rätt funderat! Först lite besvärjelse. Men vad skall jag säga honom? Viska till mig, Simeoni; för själv är jag i denna stund så märkvärdigt dum. Men viska du mig orden, så dänger jag dem mitt i planeten så ödemarken ekar. JUHANI: Rigtig tænkt! Først lidt besværgelse. Men hvad skal jeg sige til ham? Hvisk mig i øret, Simeoni; jeg er selv så underligt indskrænket lige nu. Men hvisk ordene til mig, så slynger jeg dem lige i snudeskaftet på ham, så det runger i skoven. 05169
Bottom
05170
Top
Simeoni: Märk då vad jag framsäger. - Här står vi. SIMEONI: Læg så mærke til, hvad jeg siger. - Her står vi. 05170
Bottom
05171
Top
Juhani: Här står vi! JUHANI: Her står vi! 05171
Bottom
05172
Top
Simeoni: Som troshjältar, med brinnande svärd i nävarna. SIMEONI: Som troens helte, med flammende sværd i hånden. 05172
Bottom
05173
Top
Juhani: Som troshjältar, med brinnande svärd i nävarna! JUHANI: Som troens helte, med flammende sværd i hånden! 05173
Bottom
05174
Top
Simeoni: Drag dina färde. SIMEONI: Gå din vej. 05174
Bottom
05175
Top
Juhani: Drag åt ditt helvete! JUHANI: Gå til dit helvede! 05175
Bottom
05176
Top
Simeoni: Vi är döpta kristna, Guds stridsmän. SIMEONI: Vi er døbte kristne, Guds stridsmænd. 05176
Bottom
05177
Top
Juhani: Vi är döpta kristna, Guds stridsmän, Kristi soldater. JUHANI: Vi er døbte kristne, Guds stridsmænd, Kristi soldater. 05177
Bottom
05178
Top
Simeoni: Fastän vi inte ens kan läsa. SIMEONI: Selv om vi ikke kan læse. 05178
Bottom
05179
Top
Juhani: Fastän vi inte ens kan läsa. JUHANI: Selv om vi ikke kan læse. 05179
Bottom
05180
Top
Simeoni: Men tror ändå. SIMEONI: Men vi tror alligevel. 05180
Bottom
05181
Top
Juhani: Men tror ändå och litar fast på det. JUHANI: Men vi tror alligevel og stoler fast på det. 05181
Bottom
05182
Top
Simeoni: Gå nu. SIMEONI: Gå nu. 05182
Bottom
05183
Top
Juhani: Gå nu! JUHANI: Gå nu! 05183
Bottom
05184
Top
Simeoni: Snart gal tuppen. SIMEONI: Snart galer hanen. 05184
Bottom
05185
Top
Juhani: Snart gal tuppen! JUHANI: Snart galer hanen! 05185
Bottom
05186
Top
Simeoni: Och ropar efter Herrens ljus. SIMEONI: Og forkynder Herrens lys. 05186
Bottom
05187
Top
Juhani: Och ropar efter Herren Sebaots ljus! JUHANI: Og forkynder den Herre Zebaoths lys ! 05187
Bottom
05188
Top
Simeoni: Men han låtsas inte märka något. SIMEONI: Men han lader som ingenting. 05188
Bottom
05189
Top
Juhani: Men han låtsas inte märk... Ja, han bryr sig inte om ifall jag så tjöte till honom med en ängels lunga. Herren välsigne oss, bröder! för nu hjälper intet annat än - nu gossar! JUHANI: Men han lader som ing . . . Ja, han bryder sig ikke om noget, selv om jeg så brølede til ham med en engels tunge. Herren velsigne os, brødre! Nu er der ikke andet tilbage end - nu, drenge! 05189
Bottom
05190
Top
Då kastade de alla sina bränder mot spöket, som med blixtens fart började springa bort med fyra fotters dån, och länge glimtade den lysande kolen på lians rygg genom det nattliga mörkret. Så flydde han från den eldiga kalabaliken, och när han hunnit ned lill svedens rand, tordes han slutligen stanna, blåsande ljudligt en, två gånger. Och brödernas vålnad, det anskrämliga spöket var dock deras enögda häst, som lör en stund hade förlorat sin vita färg i kärrets svarta ilypölar, i vilka den antagligen sjunkit och länge vältrat sig, innan den kom upp på fasta marken igen. I det tumlandet hade också skällan slitits från dess lials, vilken omständighet i denna stund bragt brödernas tro på villovägar. Detta var det öga, som lyste bak arbetskärran i nattens skymning, såsom månget kreaturs öga lyser i mörkret. - Men först efter en stund, och också då med försiktighet, tordes bröderna närma sig sin Valko, och märkte slutligen sin lörvillelse. Därifrån återvände de med vresiga ansikten till sin koja; och i morgongryningen låg de slutligen alla försänkta i djup sömn. Så kastede de allesammen deres brændestykker imod spøgelset, der løb bort med pilens fart og fire fødders bulder; og længe glimtede de lysende gløder på dets ryg, gennem det natlige mørke. Således flygtede det fra ild-bataillen, og da det var nået ned til lysningens rand, turde det omsider stå stille og pustede højt en gang, to gange. Og brødrenes spøgelse, den frygtindgydende ånd, var dog deres én-øjede hest, der for en tid havde mistet sin hvide farve i mosens sorte mudderpøle, som den antagelig var sunket ned i, og hvor den havde væltet sig i lang tid, inden den kom op på det tørre igen. Mens den tumlede sådan, var klokken også blevet revet af dens hals, en omstændighed, der i høj grad havde bragt brødrenes tro på afveje. Det var altså det øje, der lyste bag ved vognen i nattens tusmørke, sådan som mangt et dyrs øje kan lyse i mørke. - Men først efter en tids forløb, og så endda med forsigtighed, turde brødrene nærme sig deres Valko og opdagede nu endelig deres fejltagelse. Derfra vendte de, med arrige ansigter, tilbage til hytten; og ved morgengry hvilede de omsider alle sammen i dyb søvn. 05190
Bottom

kapitel 06 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
06001
Top
Äntligen stod brödernas rökpörte färdigt. Fem famnar var dess längd och tre dess bredd; mot öster vette dess ena gavel, mot väster den andra. När du stigit in genom dörren, som låg i rummets östra ända, stod till höger en stor eldstad, och till vänster en spilta, som byggts för Valkos vinterbehov. Framåt från tröskeln, ungefär till mitten av rummet, hade du under dig den bara, med granris täckta marken, men på bortre sidan fanns ett ståtligt golv byggt av breda balkar och på det höjde sig en rymlig lave. För bröderna använde sitt nya pörte både till boningsrum och bastu. Ungefär tjugo steg från bostaden stod deras bod, sammanfogad av små, runda granstammar. Endelig stod brødrenes hus færdigt. Længden var fem favne og bredden tre; dets ene gavl vendte mod øst og den anden mod vest. Når man kom ind ad døren, der lå i husets østlige ende, stod til højre et stort ildsted og til venstre en bås, der var bygget til Valkos vinterbrug. Fra tærsklen og fremefter, omtrent til midten af huset, havde man den nøgne jord under sig, dækket af granris, men længere borte var der et herligt gulv, lavet af brede planker, og oven over det en rummelig briks. For brødrene anvendte deres nye Ims både til beboelse og badstue. Omtrent tyve skridt fra boligen stod deres forrådshus, der var sat sammen af små, runde granstammer. 06001
Bottom
06002
Top
Bröderna hade alltså ett ypperligt skydd mot regnet, stormen och vinterkölden, likaså ägde de ett visthus för sina matvaror. Och nu kunde de på fullt allvar gripa sig an med jakt och all möjlig fångstverksamhet. Och då nalkades döden för orrar, tjädrar och järpar, för harar, ekorrar och tungsinta grävlingar, och likaså för Ilvesjärvis änder och fiskar. Av Killis och Kiiskis häftiga skall och bössornas dunder ekade då backarna och de oändliga granskogarna. Brödernas lod fällde också då och då en krullhårig björn; men ännu var inte rätta tiden inne att fånga honungslabben. Brødrene havde således et udmærket ly imod regnen, stormen og vinterkulden, og desuden et forrådshus til deres madvarer. Og nu kunne de for fuldt alvor hellige sig jagten og al slags fangstvirksomhed. Og nu nærmede døden sig både for tjurer, urfugle og jærper, harer, egern og grævlinge såvel som for Ilvesjårvis ænder og fisk. Så rungede bakkerne og de uendelige granskove af Killis og Kiiskis heftige gøen og de knaldende bøsser. Brødrenes skud fældede også, 1111 og da, en lådden-pelset bjørn; men det var endnu ikke den rette tid til at fange honning-labben. 06002
Bottom
06003
Top
Kom så hösten med frostnätter, och i sina djupa gömslen dog eller flydde gräshopporna, ödlorna och grodorna, och det var tid på att fånga rävar i blänkande sax; denna konst hade bröderna lärt sig av sin far. Nu fick mången flinkbent Mickel med sitt fina skinn betala någon läckerbit. Som man vet trampar hararna i skogen sina stigar i den mjuka snön, och på dessa stigar gillrade bröderna hundratals mässingssnaror till en bråd död för mången vitpäls. Dessutom hade de byggt sig en präktig, med sluttande gärden försedd varggård i den buskiga svackan vid svedens östra rand. Och därtill hade de, också för vargafänge, grävt en grop, väldigt djup, ett stycke från pörtet åt det torra sandiga fältet till. Steken lockade mången hungrig varg in i den bastanta inhägnaden; och när bröderna märkte att deras offer var i knipa, uppstod i varggården dån och brak i den mörka höstnatten. Då stod en av bröderna lutad mot gärdet, med bössan i handen, siktande för att med lodet fälla den strävhåriga besten; och en annan bredvid honom, hållande lyset, en tjärvedskavle, som en flammande fackla i luften. Andra av dem åter hjälpte Killi och Kiiski att jaga dystert bligande, grinande odjur ut ur buskaget och kastade därvid sina tjärflammors blänk än hit, än dit. Hårt var tumultet som uppstod av männens rop, hundarnas larm och bössornas smällar, och oförtröttligt skrällde det till i ödemarken och Impivaaras hålrika vägg. Så stojade man, snön smutsades, färgades mer och mer röd, trampades i tusen riktningar, tills slutligen alla svans-herrar låg där i sitt blod. Och sedan fick bröderna åtskilligt stök och arbete med att flå bytet, men denna sysselsättning kändes dem dock ganska trevlig. -Också i gropen, vid svedens västra rand, störtade ett och annat av skogens snedögon. Så kom efteråret med sine frostnætter,; og græshopperne, firbenene og frøerne døde eller flygtede til deres dybe gemmesteder; og nu var tiden inde til at fange ræve i blinkende sakse; denne kunst havde brødrene lært af deres fader. Mangen en rap-fodet Mikkel måtte nu betale for en eller anden lækkerbisken med sit flotte skind. - Som man ved, træder harerne veje i skovens løse sne, og ved disse stier opstillede brødrene hundredvis af messingsnarer til fordærv for mangen en hvidpelset fyr. Desuden havde de bygget en prægtig ulvegård, der var forsynet med et indad-skrånende stakit, og som lå i en krat-bevokset dalsænkning ved lysningens østlige udkant. Desuden havde de, ligeledes for at fange ulve, gravet en grav, en vældig dyb grav, et stykke fra huset på en tør og sandet mark. Stegen lokkede mange sultne ulve ind bag den stærke indhegning; og når brødrene mærkede, at deres bytte var i bekneb, opstod der larm og spektakel i ulvegården i den mørke efterårsnat. Så stod en af brødrene, lænet til indhegningen med bøssen i hånden, og sigtede for at nedlægge det strid-hårede bæst med en kugle; og en anden ved siden af ham holdt lyset, et flammende stykke harpiks-træ. Andre af dem hjalp Killi og Kiiski med at jage skummelt-fjæsede og bistert-grinende vilddyr ud af buskene og svingede deres harpiks-blus snart hid og snart did. Voldsom var den tumult, der opstod på grund af mændenes råb, hundenes spektakel og de knaldende bøsser; og uafbrudt rungede det i skoven og i Impivaaras hule-fyldte væg. Således larmede man, sneen blev tilsølet, farvedes mere og mere rød og blev trampet ned i tusind retninger, indtil omsider alle buskhalerne lå i deres blod. Og så fik brødrene stort slid og besvær med at flå byttet, men dette arbejde forekom dem dog særdeles behageligt. - Også i graven, der lå ved lysningens vestlige udkant, dejsede nu og da en af skovens skæv-øjede krabater. 06003
Bottom
06005
Top
Det hände en gång, att Timo en tidig morgon, medan de andra ännu sov, begav sig för att titta på den gillrade gropen, vars till hälften insjunkna täckel-se redan på avstånd lät honom hoppas det bästa. Och när han hunnit till gropens rand, såg också hans glada öga i djupet ett gråaktigt föremål, såg en baddare till varg, som, med nosen tryckt mot marken, låg orörlig, med sina ögon lurande upp mot mannen. - Vad beslöt nu Timo? Att ensam klämma livet ur vargen och till de andras stora förnöjelse stiga in i pörtet med den håriga bördan på axeln. Han grep sig verket an, bar fram stegen som stod invid pörtväggen, ställde den varsamt i gropen och steg själv, med en tung vedklubba i handen, nedför pinnarna, ärnande krossa bestens huvud till mos. Länge fäktade han med sin klubba, med grinande mun, men ständigt blott i tomma luften. Vargens huvud svängde alltid snabbt undan, svängde till höger, svängde till vänster, när mannen klämde till med sitt besvärliga vapen. Slutligen tappade han sin klubba framför vargen, och fann då ingen annan råd än att stiga upp och skynda till pörtet för att meddela det skedda. Det hændte engang, en tidlig morgen, mens de andre endnu sov, at Timo gik hen for at se til ulvegraven, hvis halvt nedstyrtede dække allerede på afstand gav ham det bedste håb. Og da han nåede hen til kanten af graven, opdagede hans henrykte øje en grå genstand dernede i dybet, opdagede en vældig ulv, der lå ubevægelig med snuden trykket imod jorden og gloede stift op på manden. - Hvad besluttede nu Timo? At han helt alene ville tage livet af ulven og så, til de andres store fornøjelse, ville træde ind i huset med den lådne byrde over skulderen. Han skred nu til værks ; hentede stigen, der stod ved husets væg, stillede den forsigtigt ned i graven og gik så ned ad trinene, med en tung trækølle i hånden; det var hans mening, at han ville knuse udyrets hoved til mask. I lang tid fægtede han med sin kølle, med blottede tænder, men han slog bestandig i den tomme luft. Ulvens hoved drejede sig hurtigt bort, drejede til højre, drejede til venstre, når manden slog løs med sit besværlige våben. Til sidst tabte han sin kølle foran ulven, og nu vidste han intet andet råd end at kravle op igen og skynde sig hen til huset og fortælle, hvad der var sket. 06005
Bottom
06006
Top
Därifrån begav sig efter en stund bröderna, utrustade med störar, rep och strupklämmor, för att fånga sitt byte. Men tom var gropen när de hann fram. Uppför stegen, som Timo hade lämnat efter sig i gropen, hade deras varg vackert stigit och smitit sin väg, tackande sin lycka. Det märkte bröderna strax, och svärande och skärande tänder spejade de nu med förgrymmade ögon efter Timo; men han var inte längre närvarande. Han sprang redan flyende borta vid skogsranden, där han snart försvann i tallskogens skygd. Han begrep, att det inte var bra att stanna och prata mera om saken. Men de andra tjöt efter honom, med nävarna i vädret, lovande rådbråka honom till mos ända till hälarna, om han blott dristade sig att glänta på pörtets dörr. Så hotade de, lämnade gropen ilskna och vredgade, och stegade tillbaka till sitt pòrte. Men som en flykting traskade Timo i skogen, och snart började bröderna ångra sitt uppträdande mot honom, då de märkte att olyckan skett på grund nv hans oförstånd, och inte på grund av ett elakt pojkstreck. Därför steg Juhani redan före kvällen upp på Impivaara ås, ropade därifrån med sin kraftiga stämma i alla väderstreck och kallade på Timo, försäkrande och bedyrande honom, att han ej behövde frukta för att strax återvända. Så ropade han, och om en stund återvände Timo, ilsket lurande och hlängande med ögonen. Utan att yttra ett ord klädde han av sig, lade sig ned på sin bädd, och snart snarkade han i djupaste sömn. Lidt efter drog brødrene af sted, udstyrede med stave, reb og hals-løkker for at fange deres bytte. Men da de nåede hen til graven, var den tom. Deres ulv var nok så nydeligt klatret op ad den stige, som Timo havde efterladt i graven, og var stukket af, idet den priste sin lykke. Det opdagede brødrene straks, og, bandende og tænderskærende, kiggede de nu med vrede blikke efter Timo; men han var ikke længere til stede. Han løb allerede i vild flugt langs udkanten af skoven, hvor han snart forsvandt i læ åf fyrreskoven. Han forstod, at det ikke var så godt at blive og snakke mere om sagen. Men de andre råbte efter ham, med næverne i vejret, og lovede at brække ham sønder og sammen fra hoved til hæl, hvis han bare så meget som vovede at linde på husets dør. Sådan truede de, forlod graven, rasende og vrede, og vendte tilbage til deres hus. Men Timo vandrede som en flygtning i skoven, og snart begyndte brødrene at fortryde deres optræden over for ham, da det gik op for dem, at uheldet var sket på grund af hans uforstand og ikke skyldtes en nederdrægtig drengestreg. Derfor gik Juhani allerede før aften op på Impivaaras højdedrag og råbte derfra i alle retninger med kraftig stemme, kaldte på Timo, og lovede og forsikrede ham, at han ikke behøvede at være bange for at vende tilbage omgående. Således råbte han, og da der var gået nogen tid, kom Timo tilbage, med et vredt og skulende blik. Uden at sige et ord klædte han sig af, smed sig på sin seng, og snart snorkede han i dybeste søvn. 06006
Bottom
06007
Top
Kommen var också den lägligaste tiden för björnjakt. Då tog bröderna sina spjut, tryckte starka laddningar i gevären och gav sig i väg för att väcka skogens furste, som drömde i sitt mörka ide djupt under de snöiga granarna. Och deras eldrör fällde mången stornosig nalle, när han uppretad rusade ut ur sin Ii idskammare. Då uppstod ofta en bister strid, snön yrde vitt omkring och rödfärgades av det rinnande blodet, när sår utdelades på bägge hållen. Så kämpade man tills den sista strävnuniga nallen lagt sig till ro. Men när bröderna glammande hunnit hem med sina bördor, smorde de sina sår med ett läkemedel, som var sammansatt av brännvin, salt, krut och svavelmjöl. Med detta smorde de sina sår och strök gulbrun tjära över. Den bedste tid til bjørnejagt var nu også kommet. Så tog brødrene deres spyd, pressede nogle kraftige ladninger i deres geværer og drog af sted for at vække skovens fyrste, der drømte i sit mørke hi, dybt under de snedækkede graner. Og deres ildvåben fældede mangen en bredsnudet bamse, når den rasende styrtede ud af sit fredelige kammer. Så opstod der ofte en voldsom kamp, sneen hvirvlede omkring og blev farvet rød af det rindende blod, når der blev uddelt sår på begge sider. Sådan kæmpede de, indtil omsider den strit-fjæsede bjørn havde lagt sig til ro. Men når brødrene, larmende, var vendt hjem med deres byrde, smurte de deres sår med et lægemiddel, der var sammensat af brændevin, salt, krudt og svovlpulver. Det smurte de deres sår med og dækkede det med gulbrun tjære. 06007
Bottom
06008
Top
Så samlade de sitt uppehälle ur ödemarken och backarnas lundar, fyllande sitt visthus med mångahanda villebråd: fågel, hare, grävling och björnkött. De hade också dragit försorg om sin gamla trogna Valkos vinterproviant. Därborta vid kärrstranden såg man en väldig, med skäror hopmejad slättoppig höstack, lagom stor för vinterns behov. Inte heller hade man glömt de förråd som krävdes för pörtets vintervärme. En mäkta stor vedtrave stod nära boden, och dessutom stod vid pörtets vägg, räckande från marken ända upp till takröstet, en reslig hög tjärveds-stubbar, som liknade ett rös av Hiisis renhorn. - Så försedda kunde de lugniman betrakta vinterns rimfrostskägg. Således skaffede de sig deres udkomme fra ødemarken og bakkernes krat og fyldte deres forrådshus med mange slags vildt: fugle, harer, grævlinge og bjørnekød. De havde også draget omsorg for deres gamle, trofaste Valkos’ vinterfoder. Dernede ved mosens bred så man en vældig høstak, indhøstet med segl, glat-revet i toppen og tilstrækkelig stor (il at klare vinteren. Man havde heller ikke glemt de forråd, der var nødvendige til husets vintervarme. I nærheden af forrådshuset stod en vældig brændestabel og desuden, ved husets væg, en høj stak harpiks-rødder; den lignede en stabel af Hiisis elg-horn og nåede lige fra jorden op til husets tag. Således udstyrede kunne brødrene trygt se på den rimfrost-skæggede vinter. 06008
Bottom
06009
Top
Det är julafton. Vädret är blitt, gråa moln täcker himlen och en nyfallen snö täcker berg och dalar. Från skogen hörs ett sakta sus, tjädern njuter sin kvällsvard bland björkens hängen, en flock sidensvansar i den rölliga rönnen, och skatan, talldungens flinka jungfru, bär i väg kvistar för att grunda sitt blivande bo. Såväl i kojan som i den ståtliga herrgården råder fröjd och ro, så ock i brödernas pörte på Impivaara sved. Utanför dörren ser du ett halmlass, som Valko julen till ära dragit från Viertola herrgård för att bredas på pörtets golv. Inte ens här kunde bröderna glömma julhalmens prassel, som var deras ljuvaste minne från barndomens tid. Det er juleaften. Vejret er mildt, grå skyer dækker himlen, og den ny-faldne sne skjuler bjerge og dale. Fra skoven høres en sagte susen; urfuglen spiser til aften blandt birketræets rakler, en flok silkehaler i den rødmende røn, og skaden, fyrrekrattets begærlige jomfru, bærer kviste bort for at lægge grunden til sin kommende rede. Såvel i hytten som på den statelige herregård råder glæde og fred; således også i brødrenes hus på Impivaaras lysning. Uden for døren ser du et læs halm, som Valko til ære for julen har trukket lige fra Viertola-herregård ; det skal bredes ud på husets gulv. Ikke engang her kunne brødrene undvære den knitrende julehalm, som var deres herligste minde fra barndommens dage. 06009
Bottom
06010
Top
Men från pörtet höres ångans sus från rösets heta stenar och klatschandet av mjuka bastukvastar. Bröderna tar sig nu ett kraftigt julbad. Och när de äntligen slutat det brännheta badandet, steg de ned, klädde på sig och satte sig att vila på plankorna, som de i brist på bänkar hade fogat in längs väggarna. Där satt de, flåsande och utgjutande svett. En flammande pärta upplyste rummet; Valko i sin spilta knastrade på havre, ty man hade ihågkommit också hans jul; nuckande och gäspande satt tuppen på sin ås; Killi och Kiiski låg nära ugnen med tassarna under käken, och på Juhanis knän spann Jukolas gamla, vattengrå katt. Men fra huset hører man dampen suse fra ovnens ophedede sten og en klaskende lyd af bløde baderis. Brødrene tager sig nu et grundigt julebad. Og da de omsider var færdige med det brændende varme bad, steg de ned fra briksen, klædte sig på og satte sig til hvile på de planker, der var anbragt langs væggene i stedet for bænke. Dér sad de nu, pustende og sveddryppende. En flammende spån oplyste stuen; Valko knasede havre i sin bås, for man havde heller ikke glemt hans jul; hanen sad på sit spær, døsig og gabende; Killi og Kiiski lå tæt ved ovnen med snuden på poterne ; og Jukolas gamle, vandgrå kat spandt i Juhanis skød. 06010
Bottom
06011
Top
Slutligen började Timo och Simeoni tillrusta kvälls-varden; men de övriga bar in kärvar. De löste upp banden, bredde ut halmen så där kvarterstjockt, men ännu tjockare på laven, där de vanligen tillbringade sina aftnar och nätter. - Slutligen var kvällsvarden färdig: sju hålkakor, två ekbunkar fulla med ångande björnkött och en stäva öl stod på bordet. De hade själva kokat sitt öl, noggrant följande sin mors metod vid bryggandet av denna dryck. Men de hade dock gjort det starkare än vanligt bondöl. Svartrött skummade det i stävan; och slök du en kanna därav, så kände du liksom lite svindel i hjärnan. Så sitter de nu alla vid bordet, njutande av kött och bröd och skummande öl ur stävan. Omsider begyndte Timo og Simeoni at tilberede aftensmåltidet, mens de andre bar neg ind. De løste båndene op og bredte halmen ud på gulvet i et lag på sådan noget som en kvart alen, men et endnu tykkere lag på briksen, hvor de som regel tilbragte deres aftener og nætter. - Til sidst var aftensmaden færdig: syv hul-brød, to egetræs-fade med dampende bjørnekød og en spand skummende øl stod på bordet. De havde selv brygget deres øl, idet de nøje havde fulgt deres mors metode ved fremstillingen af denne drik. De havde dog gjort den stærkere end almindeligt bondeøl. Rød-sort skummede det i spanden, og hvis du nedsvælgede en kande af det, ville du ligesom føle dig lidt svimmel i hjernekassen. - Men nu sidder de allesammen ved bordet, nyder kødet og brødet og det skummende øl af spanden. 06011
Bottom
06012
Top
Aapo: Nog är här staplat ganska rikligt med föda framför oss. AAPO: Her er sandelig bunket rigeligt med mad op foran os. 06012
Bottom
06013
Top
Juhani: Vi skall äta och dricka, pojkar, för nu har vi julen hos oss, jul hos alla, såväl kritter som mänskor. Häll, broder Timo, lite öl över Valko-stackarns havrehög där i spiltan. - Se där, låt gå för ett stop i alla fall. Denna kväll må ingen snålhet råda, men alla må få sitt, så hästen, hunden och katten som Jukolas glada bröder. Tuppen må vila i fred och utkräva sin del i morgon. Där får ni, Killi och Kiiski, ett duktigt stycke av björnens skånka, och där får du, kattstackare. Men först skall vi ge tass, du ditt pliröga! - Se så där! Och sedan med bägge händerna! Titta på vår kisses konster och medge sedan, att också jag har något av en läromästare i mig. Han ger redan hand med bägge tassarna samtidigt, och då sätter han sig att sitta som en allvarlig gubbe och sticker, spjuvern, sina bägge framtossor i näven min. Så där! JUHANI: Lad os spise og drikke, drenge, for nu er det jul, jul for alle, såvel for dyr som mennesker. Broder Timo, hæld lidt øl over stakkels Valkos havre-dynge dér i krybben. - Sådan, lad gå bare, i hvert fald et stob. Ingen nærighed denne aften, men lad alle få deres part, såvel hesten, hunden og katten som Jukolas glade brødre. Lad hanen hvile i fred og kræve sin andel i morgen. Her, Killi og Kiiski, her får I et vældigt stykke af bjørnens lår, og her er til dig, arme kat. Men først gi’ pote, du, plir-øjede! - Ja, sådan! Og nu begge poterne! Se på vor kats kunster og indrøm så, at jeg er noget af en læremester. Han giver allerede hånd med begge poter på én gang, og så sidder han som en alvorlig, gammel mand og stikker, den filur, begge forpoterne i min hånd. Sådan! 06013
Bottom
06014
Top
Aapo: Vilket skoj! AAPO: Sikke en forestilling! 06014
Bottom
06015
Top
Tuomas: Vad allt skall man inte ännu på gamla dar lära sig. TUOMAS: Hvad man dog må lære selv på sine gamle dage. 06015
Bottom
06016
Top
Juhani: Nog har den lärdomen också krävt sin tid. Men jag släppte inte gossen innan han med bägge tassarna tackade sin lärare. Nu gör han det som en karl, och magistern är betald. - Se det är då en katt! Se där! kör i dig ett stycke björn. Och Killi och Kiiski då. Ja, ja! ”Rör vid mannen, men inte vid hans hund.” Rätt sagt. Men därtill vill jag tillägga: rör vid Jukolas Jussi, men inte vid hans katt. JUHANI: Den lærdom har sandelig også krævet sin tid. Men jeg lod ikke knægten slippe, før han kunne takke sin lærer med begge poter. Men nu gør han det som en mand, og læreren er betalt. - Se, det er vel nok en kat! Her, sæt en bid bjørn til livs. Og så Kiiski og Killi. Ja, ja! »rør ved en mand, men rør ikke ved hans hund«. Rigtigt! Men dertil vil jeg føje: rør ved Jukolas Jussi, men ikke ved hans kat. 06016
Bottom
06017
Top
Eero: Ro hit med den där ölstävan, Juhani. EERO: Stik mig det dér ølkrus, Juhani. 06017
Bottom
06018
Top
Juhani: Den skall du få. Drick, bror min, du guds-skapade, drick, för nu är det jul, och det fattas inte förråd i boden. Hur gott har vi det ej här? Vad skulle det röra oss om så hela världen utom Impivaara och dess omgivning fattade eld och förvandlades till stoft och aska. Här lever vi som på en sved i skogen, utan att behöva bry oss om ilskna mänskor. Här har vi gott att vara. Skogen är vår äng, åkern, kvarn och bostad i all evighet. JUHANI: Det skal du få. Drik, brorlil, du, Guds skabning, drik, for nu er det jul, og der mangler ikke forråd derude i boden. Hvad savner vi her? Hvad kommer det os ved, om så hele verden brændte og blev til støv1 og aske, undtagen Impivaara og dets omgivelser ? Her lever vi som blommen i et æg, på vor egen grund og behøver ikke at bekymre os det mindste om onde mennesker. Her er godt at være. Skoven er vor eng, vor mark, vor mølle og vor rede til evig tid. 06018
Bottom
06019
Top
Timo: Och köttbod. TIMO: Og vor kød-bod. 06019
Bottom
06020
Top
Juhani: Just så! Här är gott att vara! Tack skall du ha, Lauri, för den utväg du fann för oss, så vi slapp undan världens marknad. Här råder fred och frihet. Jag frågar än en gång: vad skulle det röra oss, om den gyllne elden brände hela världen, om blott norra delen av Jukola gård och dess sju söner sparas? JUHANI: Ja, netop! Her er godt at være. Tak, Lauri, for den udvej, du fandt til os, så vi slap bort fra verdens markeder. Her er frihed og fred. Jeg spørger endnu en gang: hvad angår det os, om så en gylden ild fortærede hele denne verden, når blot den nordlige del af Jukola gård og dens syv sønner skånes ? 06020
Bottom
06021
Top
Timo: Om en löpeld en gång började sitt rens-ningståg över hela världen, så skulle det bli stoft och aska också av Jukolas norra sida och av dess sju söner på köpet. TIMO: Hvis en løbeild gik rensende hen over verden, så ville den nordlige del af Jukola også blive til støv og aske og dets syv sønner oven i købet. 06021
Bottom
06022
Top
Juhani: Det vet jag fuller väl. Men ser du, en man kan tänka sig vad han vill, föreställa sig själv som hela världens herre eller som en bökande tordyvel. Se han kan föreställa sig att Gud är död, djävlarna, änglarna och hela mänskosläktet och kräken på jorden, i havet och i luften, föreställa sig att jorden, helvetet och himlen försvinner som en blåntott för vinden, och ett mörker träder i stället, där ingen tupp med bakböjt huvud någonsin ropar efter Herrens ljus. Så ljungar här mannens tanke; och ho kan kasta nät i dess väg? JUHANI: Det ved jeg godt. Men ser du, en mand kan forestille sig, hvad han vil; bilde sig ind, han er verdens herre eller en krablende skarnbasse. Se, han kan forestille sig, at Gud er død, djævlene, englene og hele menneskeslægten og dyrene på jorden, i havet og i luften; han kan forestille sig, at jord, helvede og himmel forsvinder som en tot blår i ilden, og at der i stedet for kommer et mørke, hvor ingen hane med tilbage-bøjet hals nogensinde forkynder Herrens lys. Sådan flyver mandens tanke, og hvem kan kaste net i dens vej ? 06022
Bottom
06023
Top
Timo: Vem fattar denna världs uppställning? Inte mänskobarnet som är enfaldigt och dumt som en bräkande bagge. Men bäst är att taga dagen som den kommer, och låta den gå som den försvinner, det må sedan barka åt skogen eller tallen. Vi är bara här. TIMO: Hvem begriber denne verdens opbygning? Ikke menneskebarnet, der er enfoldig og dum som en brægende vædder. Men det er bedst at tage dagen, som den kommer, og lade den gå, som den går, om det så ender galt eller tosset. Vi er her bare. 06023
Bottom
06024
Top
Juhani: Har vi det inte gott här? Vad fattas oss? JUHANI: Hvad mangler vi her ? Savner vi noget ? 06024
Bottom
06025
Top
Timo: Inte Guds nåd och inte hans fåglamjölk. Boden är full med mat och varmt är vårt pörte. Och här vältrar vi oss på halmen. TIMO: »Hverken Guds nåde eller hans fuglemælk«. Boden er fuld af mad, og vort hus er varmt. Og her vælter vi os også i halmen. 06025
Bottom
06026
Top
Juhani: Här vältrar vi oss som ungnöt på den prasslande halmen. Bada kan vi när det lyster oss, när det faller oss in, och äta när det smakar. - Men vi är ju redan mätta män. Vi har bara att välsigna våra säckar och städa bordet. JUHANI: Her tumler vi os som kalve i den knitrende halm. Vi kan bade, når vi vil; når det falder os ind, og spise, når det smager os. - Men nu er vi jo allerede mætte mænd. Og der er intet andet tilbage end at velsigne vor mavesæk og tage af bordet. 06026
Bottom
06027
Top
Simeoni: Vänta tills jag läst en kort bordsbön och sjungit en vers på den. SIMEONI: Vent, til jeg har læst en kort bordbøn og sunget et salmevers bagefter. 06027
Bottom
06028
Top
Juhani: Det må bli för denna gång. Varför gjorde du det inte före måltiden? - Gå du, Eero-pojke, som är yngst och tappa öl ur tunnan. JUHANI: Lad det nu være for denne gang. Hvorfor gjorde du det ikke før måltidet? - Gå, Eero-knægt, du, der er den yngste, gå hen og tap øl af tønden. 06028
Bottom
06029
Top
Simeoni: Du tillåter alltså inte att man sjunger en psalmvers julaftonen till ära? SIMEONI: Du tillader altså ikke, at man synger et salmevers til ære for juleaftenen? 06029
Bottom
06030
Top
Juhani: Inte duger vi till sångare, kära bror. Vi må läsa och sjunga i våra hjärtan, som ju också är det Gudi tacknämligaste offret. - Men si där har vi åter ölstävan, skummande och fradgande som Storkyro fors. Tack skall du ha, pojk! Ta en sup! Smaka här, broder Tuomas, så det riktigt känns i jackan. JUHANI: Vi er ikke sangere, kære bror. Lad os synge og bede i vore hjerter, det er jo også Guds mest velbehagelige offer. Men se, dér har vi ølkruset igen, sydende og skummende som Kyrö fos. Tak skal du ha’, knægt! Tag en slurk! Smag på det, broder Tuomas, så det rigtig kan mærkes i skrutten. 06030
Bottom
06031
Top
Tuomas: Nå, inte tövar jag så länge. TUOMAS: Jeg tøver ikke ret længe. 06031
Bottom
06032
Top
Juhani: Så kolkar en man. Sådana klunkar gör våra strupar till riktiga klockarstrupar. JUHANI: Sådan drikker en mand. Den slags slurke gør vore struber til rigtige klokker-struber. 06032
Bottom
06033
Top
”Livat var det fordom med,
Fast vi låg bortom bäcken,
Bäcken gav oss nog med ved
Och ölet bjöds av näcken.”
Livet har vi førhen kendt
på den anden side bækken.
Bække-træet har vi brændt,
Bæk-øl hældt i mavesækken.
06033
Bottom
06039
Top
Just så. Men vår dryck består ju av kornets bruna saft, vårt bränsle av vedträet och tjärstubben, och under oss finns ett mjukt halmbolster, ett präktigt brottningsfält, om det så gällde för kungar och storfurstar. - Ett ord, Tuomas. En gång gick ju broder Aapo i borgen för att din kraft och styrka högt skulle överstiga Juhos, men det ville jag inte just gärna tro. Hur vore det att rulla sig där? Vi skall pröva! Ja, sådan. Men vor drik er kornets brune saft, vort brændsel favne-brænde og harpiks-stubbe, og under os har vi halmens bløde bolster, en herlig bryde-plads selv for konger og storfyrster. - Et ord, Tuomas! Broder Aapo, påstod engang, at din kraft og styrke langt overgår Juhos, men det vil jeg nu ikke rigtig tro. Hvordan ville det være at rulle sig dér i halmen? Lad os prøve! 06039
Bottom
06040
Top
Simeoni: Håll er i styr! och spara den glänsande halmen åtminstone till morgondagen. SIMEONI: Hold jer i skindet! Og skån den skinnende halm, i hvert fald til i morgen. 06040
Bottom
06041
Top
Juhani: Nu står ju glädjen högst, ”helgaftonen störst av fester”; och det skall bli boss av halmen. -Roar det Tuomas? JUHANI: Nu står glæden på sit højdepunkt, »helligdagsaftenen er højeste fest«; og halmen bliver jo alligevel til strøelse. - Har du lyst, Tuomas? 06041
Bottom
06042
Top
Tuomas: Man kan väl pröva. TUOMAS: Man kan vel prøve. 06042
Bottom
06043
Top
Juhani: Livtag! JUHANI: Livtag! 06043
Bottom
06044
Top
Tuomas: Låt gå för det! TUOMAS: Ja, lad gå! 06044
Bottom
06045
Top
Juhani: Vi skall hugga till, vi skall hugga till! JUHANI: Vi griber fat, vi griber fat! 06045
Bottom
06046
Top
Aapo: Vänta, gosse! Tuomas bör också få ett nä-vatag i din byxlinning. AAPO: Vent, knægt. Lad også Tuomas få et fast greb i din bukselinning. 06046
Bottom
06047
Top
Juhani: Det må han få, må han få! JUHANI: Det skal han få, det skal han få. 06047
Bottom
06048
Top
Eero: Juho, varför grinar du och rullar med ögonen som oxen på slaktbänken? Ack broder min! Men se upp, att du inte skämmer ut dig nu. EERO: Juho, hvorfor griner du og ruller med øjnene som oksen på slagtebænken? Ak, kære bror! Pas på, du nu ikke bringer skam over dig selv. 06048
Bottom
06049
Top
Aapo: Allt väl. Vems är första kastet? AAPO: Alt i orden. Hvem har det første kast ? 06049
Bottom
06050
Top
Juhani: Det må vara Tuomas’. JUHANI: Lad det være Tuomas. 06050
Bottom
06051
Top
Tuomas: Det må vara den äldsta broderns. TUOMAS: Lad det være den ældste broder. 06051
Bottom
06052
Top
Juhani: Stå på dig då. JUHANI: Stå så fast. 06052
Bottom
06053
Top
Tuomas: Vill försöka. TUOMAS: Jeg skal prøve på det. 06053
Bottom
06054
Top
Juhani: Står du, står du? JUHANI: Står du, står du? 06054
Bottom
06055
Top
Tuomas: Vill försöka. TUOMAS: Jeg skal prøve. 06055
Bottom
06056
Top
Aapo: Helejä, gossar! Så där, just så där! Ni kämpar ju som troshjältar. Jussi brottas och bänder som självaste Israel och ”Tuomas står så styv i stammen”. AAPO: Halleluja, drenge! Sådan ja, netop sådan! I kæmper som troens helte. Juho brydes og bakser som selve Israel, og Tuomas »som egen stod«. 06056
Bottom
06057
Top
Eero: ”När Abrahammen språkar.” Men titta på luhos mun och du blir skrämd. Ack! om jag nu kunde slicka en stålstång mellan hans tänder - så pritsch! och den vore strax i tvenne stycken. Jag blir skrämd, skrämd! EERO: »Da Abraham sin røst oplod«. Men se på Juhos mund og bliv forskrækket. Ak, om jeg nu kunne stikke en stålstang ind mellem hans tænder, så - smask!, og den ville straks gå i to stykker. Jeg er forfærdet, forfærdet! 06057
Bottom
06058
Top
Aapo: Det är ju män som tampas. Under oss stiger och sjunker tiljorna. AAPO: Det er jo et livtag mellem mænd. Gulvplankerne stiger og falder under os. 06058
Bottom
06059
Top
Eero: Som orgeltrampor; och Tuomas’ sockor plöjer golvet som en grov svedplog. EERO: Som orgelbælge; og Tuomas’ tøfler pløjer gulvet som en grov træplov. 06059
Bottom
06060
Top
Aapo: Inte tar man just i med några mjölkfingrar, l ör fanken! om detta stök skedde på berget där borta, så skulle klackjärnen slå gnistor ur klippan. AAPO: Man stryger ikke netop med mælkefingre. For fanden, hvis dette slagsmål fandt sted deroppe på bjerget, så ville hæle-beslagene slå gnister af klippen. 06060
Bottom
06061
Top
Eero: Riktiga guldstjärnor skulle flyga i skogen, och därav uppstode allt en munter skogsbrand. -Men Tuomas står fortfarande. EERO: Rigtige guldstjerner ville flyve ind i skoven, så der opstod en munter skovbrand. - Men Tuomas står stadig. 06061
Bottom
06062
Top
luomas: Har du bökat tillräckligt nu? TUOMAS: Har du nu rusket tilstrækkeligt? 06062
Bottom
06063
Top
Juhani: Kasta du. JUHANI: Ja, kast du. 06063
Bottom
06064
Top
l uomas: Vill försöka. Och nu får du se hur golvet snurrar. TUOMAS: Jeg prøver. Og nu skal du få at se, hvordan gulvet snurrer rundt. 06064
Bottom
06065
Top
Eero: Stå på dig, Juho! EERO: Stå fast, stå fast, Juho! - 06065
Bottom
06066
Top
Aapo: Det var ett kast. AAPO: Det var et kast. 06066
Bottom
06067
Top
Eero: Det var ett dån som från ”Haamaas vedkub-he”, en smäll som från ”himlens eldhammare”. EERO: Det var et brag som af »Haamaas trækølle«, et brag som af »himmelens ild-hammer«. 06067
Bottom
06068
Top
Timo: Och där ligger Juhani som en maltsäck. TIMO: Og dér ligger Juhani som en maltsæk. 06068
Bottom
06069
Top
Eero: Stackars ”Jussi-pojken”! EERO: Ak, stakkels »Jussi-knægt«! 06069
Bottom
06070
Top
Timo: Så kallade han sig som liten knatting. TIMO: Sådan kaldte han sig selv som lille purk. 06070
Bottom
06071
Top
Aapo: Man bör dock veta hur man slänger en karl. Minns det, Tuomas: mänskans kropp är ju inte av järn, utan av kött och ben. AAPO: Man bør tænke på, hvordan man kaster en mand. Husk, Tuomas: menneskets krop er ikke afjern, men af kød og ben. 06071
Bottom
06072
Top
Timo: Ja, också om hon bär byxor. TIMO: Ja, selv om det bærer bukser. 06072
Bottom
06073
Top
Tuomas: Skadade jag dig? TUOMAS: Gjorde jeg dig fortræd ? 06073
Bottom
06074
Top
Juhani: Sköt dig själv. JUHANI: Pas dig selv. 06074
Bottom
06075
Top
Tuomas: Stig upp. TUOMAS: Rejs dig op. 06075
Bottom
06076
Top
Juhani: Nog stiger jag upp och visar dig mannakraften i handkavle. I den leken väges styrkorna. JUHANI: Jeg rejser mig op og viser dig mandskraften ved at trække stang. I den leg vejes kræfterne. 06076
Bottom
06077
Top
Tuomas: Eero, hämta hit eldstören därifrån vrån. -Se här, Juhani. TUOMAS: Eero, hent stangen derhenne i krogen, den stang, vi roder i ilden med. - Se her, Juhani. 06077
Bottom
06078
Top
Juhani: Här är jag. Och nu baktass mot baktass och nyporna om stören! JUHANI: Her er jeg. Og nu bagpote imod bagpotc og næverne omkring stangen. 06078
Bottom
06079
Top
Aapo: Och när jag skriker till, då skall ni dra, men utan en enda knyck. Stören vid tårnas plats, just vid tårnas plats, inte en tum åt någotdera hållet. - Nu, gossar! AAPO: Og når jeg råber, så trækker I, men uden et eneste ryk. Stangen ved tåspidserne, lige ved tåspidserne og ikke en tomme til nogen af Siderne. - nu, drenge! 06079
Bottom
06080
Top
Timo: Juho stiger uppåt så det knakar. TIMO: Juho stiger til vejrs, så det knager. 06080
Bottom
06081
Top
Aapo: Där hjälper ju ingen nåd. AAPO: Dér hjælper ingen nåde. 06081
Bottom
06082
Top
Juhani: Gå och tappa öl, Timo. JUHANI: Timo, gå hen og tap øl. 06082
Bottom
06083
Top
Timo: Du haltar ju, bror min. TIMO: Du halter jo, kære bror. 06083
Bottom
06084
Top
Jjuhani: Tappa öl, din förbannade knatting! Hörde du? Eller vill du ha dig kring öronen? JUHANI: Tap øl, din forbistrede lømmel. Hørte du? Eller skal jeg daske dig om ørerne ? 06084
Bottom
06085
Top
Tuomas: Skadade jag din fot? TUOMAS: Slog jeg din fod ? 06085
Bottom
06086
Top
Juhani: Vad rör det dig? Sköt om din egen tass. Vad bryr jag mig om det, om min klack också lossnade från sulan? Den lossnade ju under brottningen som en rovskiva. Men titta på dig själv, du. Det syns, att du vinner över mig i brottning och handkavel; men kom och slåss. JUHANI: Hvad kommer det dig ved ? Pas du din egen pote. Hvad angår det mig, om så hælen faldt af støvlen ? Den gik jo af under brydekampen som en roe-skive. Men pas du dig selv. Det ser ud til, du vinder over mig i brydning og stang, men kom og slås. 06086
Bottom
06087
Top
Aapo: Slagsmål hör inte till saken nu. AAPO: Slagsmål hører jo ikke til sagen. 06087
Bottom
06088
Top
Juhani: Jodå, om vi bara vill. JUHANI: Jo, hvis vi vil. 06088
Bottom
06089
Top
Tuomas: Jag vill inte. TUOMAS: Jeg vil ikke. 06089
Bottom
06090
Top
Juhani: Du törs inte. JUHANI: Du tør ikke. 06090
Bottom
06091
Top
Aapo: Vet att brottningen är en lek. AAPO: Husk, at brydningen er en leg. 06091
Bottom
06092
Top
Simeoni: Jag vet att den är en lek, varav ofta uppstår slagsmål och mord. SIMEONI: Jeg ved, at det er en leg, der ofte giver anledning til slagsmål og mord. 06092
Bottom
06093
Top
Juhani: Tuomas må ha vunnit, men ingen annan kröker Juhani här. Det svär jag och bevisar från man lill man över hela kompaniet. - Ett nappatag, Aapo! Håller din krage? Håller den? JUHANI: Lad Tuomas have vundet, men ingen anden bøjer Juhani her. Det svægrer jeg og viser fra mand til mand hele kompagniet igennem. - En dyst, Aapo! Holder din krave, holder den? 06093
Bottom
06094
Top
Aapo: Vildsint utan minsta skäl! Sansa dig, sansa, och låt oss brottas på ordentligt vis. AAPO: Galhovedet uden mindste grund. Rolig, rolig, lad os brydes på ærlig vis. 06094
Bottom
06095
Top
Juhani: Blixt och dunder! JUHANI: Lyn og torden! 06095
Bottom
06096
Top
Aapo: Sansa dig, säger jag. - Så där, kasta nu. AAPO: Rolig, siger jeg. - Sådan, kast nu. 06096
Bottom
06097
Top
Eero: Juho dansar polska som en pojke, om han också haltar. EERO: Juho danser polka som en mand, selv om han halter. 06097
Bottom
06098
Top
Juhani: Vad yttrar du nu, broder Aapo? JUHANI: Hvad siger du nu, broder Aapo? 06098
Bottom
06099
Top
Aapo: Att jag ligger under dig. AAPO: At jeg ligger under dig. 06099
Bottom
06100
Top
Juhani: Stig fram som följande nummer, Simeoni. JUHANI: Kom frem som næste nummer, Simeoni. 06100
Bottom
06101
Top
Simeoni: Inte för tusen riksdaler ens skulle jag slöra den höga helgen. SIMEONI: Ikke en gang for tusind rigsdaler ville jeg forstyrre den høje fest. 06101
Bottom
06102
Top
Juhani: Ärad vare julhelgen! Inte stör man den under en oskyldig brottning, då vårt sinne är glättigt och vårt hjärta rent. Ett försök, Simeoni! JUHANI: Æret være julehøjtiden! Man forsynder sig ikke imod den ved en uskyldig brydekamp, hvis blot vort sind er muntert og vort hjerte rent. Et forsøg, Simeoni! 06102
Bottom
06103
Top
Simeoni: Varför frestar du mig? SIMEONI: Hvorfor frister du mig ? 06103
Bottom
06104
Top
Juhani: En kramning! JUHANI: Et basketag! 06104
Bottom
06105
Top
Simeoni: Du satan! SIMEONI: Din satan! 06105
Bottom
06106
Top
Aapo: Frid åt honom, Juhani, frid! AAPO: Fred være med ham, Juhani, fred! 06106
Bottom
06107
Top
Juhani: Men vi kan väl försöka. Se så, ett enda kragtag! JUHANI: Vi kan vel forsøge. Se så, bare et eneste tag i kraven! 06107
Bottom
06108
Top
Simeoni: Drag åt helvete, onda ande! Jag medger, ull du vinner. SIMEONI: Gå ad helvede til, onde ånd! Jeg indrømmer, at du vinder. 06108
Bottom
06109
Top
luomas: Det tror jag först när jag ser det. Och inte lorde Simeonis senor heller vara kalvkött. TUOMAS: Det tror jeg først, når jeg ser det. Jeg formoder, at Simeonis sener heller ikke er kalvekød. 06109
Bottom
06110
Top
Juhani: Därför må han komma och pröva. Då ser man, om de är kalvkött eller svart, tågigt björnkött. JUHANI: Lad ham derfor komme og prøve. Så vil man få at se, om de er kalvekød eller mørkt, senet bjørnekød. 06110
Bottom
06111
Top
Aapo: Låt honom vara i fred och må en annan träda fram, som har större lust att mäta sina krafter. Timo där, alltid tapper karl! AAPO: Lad ham være i fred og lad en anden komme frem, der har større lyst til at slås. Broder Timo, altid en tapper mand! 06111
Bottom
06112
Top
Juhani: Behagas det? JUHANI: Vil du? 06112
Bottom
06113
Top
Aapo: Kör i vind, Timo! Du hänger ju aldrig med huvudet. AAPO: Klem på, Timo! Du har jo aldrig været noget hængehoved. 06113
Bottom
06114
Top
Tuomas: Aldrig, men alltid hurtig, städse som i sin egen gård. Jag kan inte glömma konsten, som han gjorde vid det minnesvärda bråket med Toukolaborna. Han fick ju först oförhappandes en duktig smäll i skallen sin, men, utan att bry sig något vidare därom, vände han sig lugnt om, snappade stören från mannens näve och så dängde han tillbaka mot skallen -och stören gick av. Gick av så det skrällde, och ner damp mannen som en tomsäck. Så gjorde Jukolas Timo. Och jag vet att det fortfarande finns karlatag i honom. TUOMAS: Aldrig, men altid kæk; altid som i sin egen gård. Jeg glemmer ikke det kunststykke, han lavede i den uforglemmelige bataille med Toukola-folkene. Han fik først, ganske uventet, et vældigt slag i hovedet, men uden at bekymre sig synderligt om det, snurrede han rolig rundt, snappede staven ud af mandens næve og slog igen, lige oven i skallen, og så - gik staven i stykker. Staven brækkede midt over, så det bragede, og manden dejsede om som en tom sæk. Sådan er Jukolas Timo. Og jeg ved, at der stadig er krummer i ham. 06114
Bottom
06115
Top
Timo: Kom an, gosse. TIMO: Kom an, knægt. 06115
Bottom
06116
Top
Juhani: Det är just det jag önskar. Men vänta tills också jag griper tag i dina linningar. Nu är jag färdig. JUHANI: Det er netop, hvad jeg vil. Men lad mig også få fat i dine linninger. Nu er j'eg klar. 06116
Bottom
06117
Top
Aapo: Det första rycket är Timos. AAPO: Timo skal have det første kast. 06117
Bottom
06118
Top
Juhani: Må så vara. Då hinner jag pusta lite. JUIIANI: Lad gå. Så får j‘eg tid til at puste lidt. 06118
Bottom
06119
Top
Timo: Se så där! TIMO: Se dér! 06119
Bottom
06120
Top
Juhani: Nej, min son! JUHANI: Nej, min dreng! 06120
Bottom
06121
Top
Tuomas: Ett ganska klämmigt ryck, Timo, du tappra Timo! Men har du råd att bättra? TUOMAS: Det var et temmelig kraftigt ryk, Timo, du tapre Timo! Men er der ikke råd for at gøre det bedre? 06121
Bottom
06122
Top
Juhani: Inte går man härifrån utan vidare. JUHANI: Vi går ikke herfra så let. . 06122
Bottom
06123
Top
Tuomas: Timo, har du råd att bättra? TUOMAS: Timo, er der ikke råd for at gøre det bedre? 06123
Bottom
06124
Top
Timo: Borde ha. - Vad säger det här? TIMO: Det burde der være. - Men så det her? 06124
Bottom
06125
Top
Juhani: ”Inte går man härifrån utan vidare, sa Hyvänmäki-tiggarn.” JUHANI: »Vi går ikke herfra så let, sagde Hyvånmåki-tiggeren«. 06125
Bottom
06126
Top
Aapo: En gång till, Timo. AAPO: En gang til, Timo. 06126
Bottom
06127
Top
Tuomas: Har du råd att bättra? TUOMAS: Er der ikke råd for at gøre det bedre ? 06127
Bottom
06128
Top
Timo: Borde ha. - Och detta då? TIMO: Der burde være. - Men så det her ? 06128
Bottom
06129
Top
Juhani: ”Inte går man härifrån utan vidare, sa Hyvänmäki-tiggarn.” JUHANI: »Vi går ikke herfra så let, sagde Hyvånmåki-tiggeren«. 06129
Bottom
06130
Top
Tuomas: Men det var en knyck som kändes. TUOMAS: Men det var et ryk, der kunne mærkes. 06130
Bottom
06131
Top
Eero: Ingen fara, bara en smula och särdeles oskyldigt skalv Juhanis röst. EERO: Ingen fare, Juhanis stemme skælvede bare en smule og ganske uskyldigt. 06131
Bottom
06132
Top
Juhani: Upprätt står jag. JUHANI: Jeg står oprejst endnu. 06132
Bottom
06133
Top
Tuomas: En gång till, Timo. TUOMAS: En gang til, Timo. 06133
Bottom
06134
Top
Timo: Vi skall försöka, vi skall försöka. TIMO: Vi skal prøve, vi skal prøve. 06134
Bottom
06135
Top
Juhani: ”Vänta - håll!” Mina byxor ramlar! JUHANI: »Vent — holdt!« Mine bukser skrider. 06135
Bottom
06136
Top
Timo: ”Men nu, sa Kaitaranta.” TIMO: »Men nu, sagde Kaitaranta«. 06136
Bottom
06137
Top
Juhani: Mina byxor ramlar! Hör du det? JUHANI: Mine bukser skrider. Hører du det? 06137
Bottom
06138
Top
Timo: Se så där, bror min! TIMO: Se, sådan, min broder! 06138
Bottom
06139
Top
Aapo: Ligger Juhani där igen och pussar golvet? AAPO: Ligger nu Juhani dér igen og kysser gulvet? 06139
Bottom
06140
Top
Eero: Och flåsar som en tjuroxe. Men väl att han "hinner pusta lite”. EERO: Og stønner som en stud. Men det er da godt, »han får tid til at puste lidt«. 06140
Bottom
06141
Top
Timo: Under mig ligger gossen som en blöt trasa. TIMO: Knægten ligger under mig som en våd kludesko. 06141
Bottom
06142
Top
Tuomas: Men hans byxor spelade honom ett spratt. TUOMAS: Men hans bukser spillede ham et puds. 06142
Bottom
06143
Top
Aapo: De må i sanningens namn vara sagt. Jussis egna byxor stod emot deras herre och blev bundsförvanter med Timo. AAPO: Det må siges i sandhedens navn. Jussis egne bukser gjorde modstand imod deres herre og sluttede forbund med Timo. 06143
Bottom
06144
Top
Eero: Så är det fatt. Därför bort med alla byxor och leken må börja på nytt. EERO: Således forholder det sig. Derfor væk med bukserne, og lad legen begynde igen. 06144
Bottom
06145
Top
Simeoni: Håll nu käft, din odåga! Eljes ger jag dig på nosen. Har du ej redan fått nog av denna helvetiska lek? SIMEONI: Hold nu kæft, din døgenigt. Ellers giver jeg dig nogen på snuden. Har du ikke allerede fået nok af denne helvedes leg? 06145
Bottom
06146
Top
Eero: Nå den må då förvandlas till en himmelsk lek. Bort med byxorna och skjortorna, och börja brottas som två änglar på Paradisets åkrar. EERO: Nå, lad os så gøre den til en himmelsk leg. Væk med bukserne og skjorterne, og lad os brydes som to engle på Paradisets marker. 06146
Bottom
06147
Top
Tuomas: Varför sitter du på hans nacke, Timo? TUOMAS: Hvorfor sidder du på hans nakke, Timo? 06147
Bottom
06148
Top
Timo: Om det nu fanns ett vedträ, så fick han på baken så det small. TIMO: Hvis jeg nu havde en brændeknude, gav jeg ham nogen i rumpen, så det dundrede efter. 06148
Bottom
06149
Top
Aapo: Hur så? Detta är brottning, men inget slagsmål. AAPO: Hvorfor det? Det her er en brydekamp og ikke noget slagsmål. 06149
Bottom
06150
Top
Eero: Är Timo förtörnad? EERO: Er Timo vred ? 06150
Bottom
06151
Top
Timo: Inte alls, inte alls, men jag säger som så: om här nu fanns ett vedträ eller en rund kavel, så fick han på baken så det small. TIMO: Slet ikke, slet ikke, men jeg siger bare: hvis jeg havde et brændestykke eller en rund stok, gav jeg ham nogen i rumpen, så det bragede efter. 06151
Bottom
06152
Top
Tuomas: Släpp upp honom. TUOMAS: Lad ham komme op. 06152
Bottom
06153
Top
Timo: Stig upp, du Guds missfoster. TIMO: Rejs dig op, du Guds skabning. 06153
Bottom
06154
Top
Juhani: Jag stiger, och du skall veta att när jag fått byxorna upp igen, är det din tur att sjunka ner, och på annat vis än jag nyss. Jag, stackars pojk, kroknade ju för en olyckas skull, som du så flinkt utnyttjade, din hundsfott, din stövelknekt! JUHANI: Jeg rejser mig op, men vid, at når jeg har fået bukserne op igen, så bliver det din tur til at falde omkuld og på en noget anden måde end jeg. Jeg, jeg stakkels knægt, bukkede sammen på grund af et ulykkestilfælde, som du udnyttede i en fart, din støvleknægt! 06154
Bottom
06155
Top
Aapo: Bort med vresigheten! Jag vet att han knappast märkte din byxolycka, innan kastet skett. Det gjorde han i kampens hetta, pojkbytingen. AAPO: Nu ingen vrede! Jeg ved, at han næppe lagde mærke til dit bukse-uheld. Han gjorde det i kampens hede, stakkels fyr. 06155
Bottom
06156
Top
Juhani: Det visste han nog, den mullsorken. Men ni är ju alla som korpar i nacken på mig. Att han kantänka inte visste. Skrek jag inte som en rågångare med hög röst: vänta-håll, byxorna ramlar? Men han brydde sig inte därom, utan slet med naglar och tänder som en katt. Men tusan också! Jag skall allt lära dig att hädanefter till din lycka utnyttja en annans korvbyxor, jag skall allt lära dig. JUHANI: Han vidste det nok, den muldvarp. Men I er jo alle sammen i nakken på mig som ravne. Såh, han vidste det ikke? Råbte jeg ikke som en landmåler med høj stemme: vent - holdt, mine bukser skrider? Men det brød han sig ikke om, men rev med klør og tænder som en kat. Men fanden ta’ mig! Jeg skal lære dig for fremtiden at udnytte en andens skridende bukser til egen fordel; jeg skal sandelig lære dig. 06156
Bottom
06157
Top
Timo: Det gjorde jag i kampens hetta. TIMO: Ak, jeg stakkel, jeg gjorde det i kampens hede. 06157
Bottom
06158
Top
Juhani: Jag skall allt lära dig, bara jag fått mina byxor opp och svångremmen fast som ett kilat tunnband. JUHANI: Jeg skal lære dig, når jeg har fået bukserne op og sat livremmen fast som et kilet tøndebånd. 06158
Bottom
06159
Top
Timo: Jag struntar i hela brottningen; när jag en gång vann, så vann jag, inte finns där då annat att muttra om. Vad hör byxorna hit. I brottningen brottas karlen, men inte byxorna och sockorna eller andra snöstrumpor. TIMO: Jeg giver pokker i hele brydekampen; når jeg én gang har vundet, så har jeg vundet, og så er der ikke mere at mukke om. Hvad har bukserne med sagen at gøre? I brydning er det manden, som brydes og ikke hans bukser eller strømpeskafter eller andre sne-sko. 06159
Bottom
06160
Top
Juhani: Nävarna i linningen igen och bröst mot bröst. Tusan också! JUHANI: Næverne i linningen igen og bryst mod bryst! Fanden stå i det! 06160
Bottom
06161
Top
Timo: Skall jag gå med honom i det där barnsliga bråket? TIMO: Skal jeg deltage sammen med ham i det dér barnlige foretagende? 06161
Bottom
06162
Top
Eero: Och det frågar han. Gå, du av Gud skapade, så länge du kan det. EERO: Og det spørger han om? Gå, du Guds skabning, så længe du bare kan. 06162
Bottom
06163
Top
Simeoni: Gå inte, säger jag. SIMEONI: Gå ikke, siger jeg. 06163
Bottom
06164
Top
Eero: Gå inte, om du fruktar och darrar. EERO: Gå ikke, hvis du frygter og skælver. 06164
Bottom
06165
Top
Juhani: Nu hjälper inte fruktan eller darrande, utan han måste delta i en ny tävlan och det just i denna Guds stund. JUHANI: Nu hjælper hverken frygt eller bæven, han må deltage i en ny kamp og det lige i dette Herrens øjeblik. 06165
Bottom
06166
Top
Eero: Förbarma dig över honom, Juhani, förbarma dig! EERO: Hav barmhjertighed med ham, Juhani, hav barmhjertighed! 06166
Bottom
06167
Top
Timo: Varför det, Eero? Varför det? Låt gå för ett försök än, ett eller två. Buss på bara! TIMO: Hvorfor det, Eero, hvorfor det? Lad gå med en kamp til, en eller to. Tag fat! 06167
Bottom
06168
Top
Juhani: Se här, gosse! JUHANI: Se her, knægt! 06168
Bottom
06169
Top
Tuomas: Hyggligt, Juho! TUOMAS: Ordentligt, Juho! 06169
Bottom
06170
Top
Aapo: Hyggligt! Så där slåss ju två hungriga hökar. AAPO: Ordentligt! Sådan slås jo to sultne høge. 06170
Bottom
06171
Top
Simeoni: Slagsmål, idel slagsmål! SIMEONI: Slagsmål, rent slagsmål! 06171
Bottom
06172
Top
Aapo: Förnuftigt, Juhani! AAPO: Fornuftigt, Juhani! 06172
Bottom
06173
Top
Simeoni: O ni vidunder, o ni vidunder! SIMEONI: Oh, I bæster, I bæster! 06173
Bottom
06174
Top
Eero: Du skall inte krossa din broder! EERO: Knus dog ikke din brodér! 06174
Bottom
06175
Top
Simeoni: Aha, nu blir ju också Eero blek om nosen. Där har du fiskarna, som du metade efter. SIMEONI: Aha, aha! Nu bliver Eero også bleg. Der har du de fisk, du fiskede efter. 06175
Bottom
06176
Top
Tuomas: Juhani! TUOMAS: Juhani! 06176
Bottom
06177
Top
Simeoni: Hela pörtet faller ju samman, ni odjur och djävlar. SIMEONI: Hele huset styrter jo sammen, I vilddyr og djævle! 06177
Bottom
06178
Top
Juhani: ”Vått, gosse, sa ryssen!” Nå varför ligger du där, och plirar upp i taket? JUHANI: »Vot, knægt, sagde russeren!« Nå, hvorfor ligger du dér og glor op i loftet ? 06178
Bottom
06179
Top
Timo: Du vinner nu, men låt bara tiden forma oss lite till; du åldras och blir mindre, men jag växer och blir kraftigare. TIMO: Du vinder over mig nu, men lad tiden forme os lidt mere: du bliver gammel og mindre, men jeg vokser og bliver stærkere. 06179
Bottom
06180
Top
Juhani: En gång förfaller och upphör denna jord att vara, hur skulle det då ej ske med den syndiga mänskostackarn. Tiden nöter oss alla, bror min. Men stig upp och häv i ditt synamente en klunk öl och erkänn att i dig finns ett par lod mindre styrka än i mig. JUHANI: Engang forgår og ender denne verden, hvorfor skulle det så ikke ske med et stakkels syndigt menneske? Tiden slider os alle sammen op, kære broder. Men rejs dig nu og hæld en slurk øl i gabet og indrøm så, at der er et par lod mindre kraft i dig end i mig. 06180
Bottom
06181
Top
Timo: Det såg man. Där låg jag ju som en kluns under dig och du över mig som en lurvig björn. TIMO: Det så man. Dér lå jeg under dig på alle fire og du over mig som en lodden bjørn. 06181
Bottom
06182
Top
Juhani: ”Tag dig en sup, Svansmatti, ur Kiikka-Heikkis kanna!” I Jukolas hjord är jag alltså den andra i ordningen vad styrkan anbelangar. Lauri och Eero är visserligen oprövade än, men de må veta att de skulle svimma och lyssna till bisurr vid den prövningen; och Simeoni har erkänt sig vara svagare än jag. Men en lillfingerskarl är ingen enda av Jukolas bröder, det går jag i god för. Hit må komma ända till femti stycken Toukolabor, näve mot näve. Fem tunnor bär jag ju på min nacke, och Tuomas lite till; fem tunnor, blott en annan staplar tyngden på min rygg. JUHANI: »Tag dig en slurk, Rumpe-Matti, af Kiikka-Heikkis kande!« I Jukolas flok er jeg således anden mand, hvad styrke angår. Lauri og Eero er ganske vist endnu uprøvede, men de skal vide, at de vil høre humlebierne summe for deres øren, hvis det kom til en prøve; og Simeoni har indrømmet, at han er svagere end jeg. Men ingen af Jukolas brødre er en lille-fingers-mand, det svarer jeg for. Her må komme indtil halvtreds Toukolafolk, knytnæve mod knytnæve. Fem tønder bærer jeg på min nakke, og Tuomas lidt til; fem tønder, hvis blot en anden stabler byrden på min ryg. 06182
Bottom
06183
Top
Tuomas: Men det skulle roa mig att se Lauri och Eero i ett riktigt nappatag. TUOMAS: Men jeg ville gerne se Lauri og Eero i et rigtig voldsomt basketag med hinanden. 06183
Bottom
06184
Top
Aapo: Sannerligen något att titta på. Den ena stadig och lugn som vinterns blidväder, den andra liten som en dvärg, men flink och vass som en blixt. Kör i vind, och där kämpar vesslan och harhannen. Jag jämför dig inte med haren för rädslans skull, därtill finns inget skäl, inte heller för hur du rör dig, för Lauri stegar som smeden Könnis gräftare - vars fotter och gräfta sattes i rörelse av ett finurligt urverk i magen - men kampen skulle enligt min mening likna brottningen mellan en vessla och en ståtlig harhanne. AAPO: Det ville sandelig være noget at se på. Den ene tryg og rolig som tøvejr, den anden lille som en dværg, men hurtig og skarp som et lyn. Tag fat, og det bliver væselen og han-haren, som kæmper. Jeg sammenligner dig ikke med haren af hensyn til skrækken - det er der ikke nogen grund til - heller ikke af hensyn til dine bevægelser, for Lauri går som smeden Könnis hakke-karl, livis ben og hakke blev sat i bevægelse af et sindrigt urværk i maven - men kampen ville efter min mening ligne en brydekamp mellem en væsel og en prægtig han-hare. 06184
Bottom
06185
Top
Juhani: Kragtag, gossar, kragtag eller livtag. JUHANI: Et tag i kraven, drenge, et tag i kraven eller livtag! 06185
Bottom
06186
Top
Lauri: Vad lönar det sig att brottas med Eero? Man får aldrig ett ordentligt tag i honom, men han bråkar mellan benen på en som en katt, klöser och klämmer om midjan på ett så förbaskat vis, att man knappt kan dra ett pipande andetag i sitt bröst. Så gjorde han när vi sistlidna höst brottades på Däldängen. Och vem som där vann, vem som hamnade under, det ”begrep inte livari ens”. Varför skulle jag då mera försöka mig på honom? LAURI: Hvad tj’ener det til at brydes med Eero? Man kan jo aldrig få ordentlig fat i ham, for han farer rundt mellem benene som en kat, kradser og klemmer en om livet på en så forbistret måde, at man knap nok kan få et pibende åndedræt i sit bryst. Sådan gjorde han, da vi sidste efterår kæmpede derude på engen. Og hvem, der vandt dengang, og hvem, der lå underst, det »forstod ikke engang Iivari«. Hvorfor skulle jeg så slås mere med ham? 06186
Bottom
06187
Top
Eero: Jag var inte en enda hårsmån starkare än du. Tro om du vill. EERO: Jeg var ikke en hårsbredde stærkere end du. Tro mig, om du vil. 06187
Bottom
06188
Top
Lauri: Det tror jag, för jag vet att du är svagast. LAURI: Det tror jeg, for jeg ved, at du er svagere. 06188
Bottom
06189
Top
Juhani: Det må en rejäl brottning bevisa. JUHANI: Det må en ærlig brydekamp bevise. 06189
Bottom
06190
Top
Lauri: Varför skulle jag mera slåss med honom? LAURI: Hvorfor skulle jeg slås mere med ham? 06190
Bottom
06191
Top
Simeoni: Låt oss lägga oss, ni vettvillingar. SIMEONI: Lad os gå til ro, I galninger. 06191
Bottom
06192
Top
Juhani: Nätter finns det många, men jul bara en gång om året, och därför må vi nu glädja oss. Gläd dig, du julstuga, gläd dig hela Israels land! Denna natt, i denna stund har skett ett stort under i Babylons stad. Låt oss fröjdas! - Vilken lek skall vi börja med? Skall vi äta julskinka, skall vi sticka svin, eller skall vi fäkta efter sotarn? JUHANI: Der er mange nætter, men det er kun jul en gang om året, og lad os derfor være glade. Glæd dig, du julestue, glæd dig, hele Israels land! I denne nat, i denne stund, er der sket et stort mirakel i Babylons stad. Lad os være glade! - Hvad skal vi lege? Skal vi »spise julesteg«, skal vi »stikke svin« eller »fægte efter skomageren« ? 06192
Bottom
06193
Top
Simeoni: Se så! Skall vi här ännu nojsa som ostyriga kläppar? Gå din väg! SIMEONI: Se så! Skal vi stadig larme omkring her som ustyrlige unger? Gå din vej! 06193
Bottom
06194
Top
Juhani: En ung mans ogifta liv är som en dans. Inte sant, Timo? JUHANI: Den unge mands ugifte tilværelse er som en dans. Ikke sandt, Timo? 06194
Bottom
06195
Top
Timo: Hi, hi, hi! TIMO: Hi, hi, hi! 06195
Bottom
06196
Top
Juhani: Inte sant? JUHANI: Ikke sandt? 06196
Bottom
06197
Top
Timo: Nog är det så. TIMO: Det er sikkert rigtigt. 06197
Bottom
06198
Top
Eero: Just så, ”Jussi-liten”. EERO: Netop, »Jussi-skat«. 06198
Bottom
06199
Top
Juhani: Sade räven till haren. Rätt! Detta liv går an; emellanåt är det ju också roligt och får en att lyfta på hälarna. - Låt oss dansa ryssdans; i det är jag överdängare. Titta här! JUHANI: Sagde ræven til haren. Rigtigt. Livet går an, undertiden er det også fornøjeligt og får en til at lette på hælene. - Lad os danse russisk dans ; det er jeg en mester til. Se her! 06199
Bottom
06200
Top
Aapo: Månne vårt öl stiger i skallen på en? AAPO: Mon vort øl stiger til hovedet? 06200
Bottom
06201
Top
Juhani: Häv i ditt käftamente kannor tre, törhända känner du det då skvalpa lite i övre våningen? Men sjung, Eero, när Jussi-pojken dansar. Kläm till med det! JUHANI: Hæld tre kander i gabet på dig, så mærker du måske en smule søgang deroppe i øverste etage. Men syng, Eero, mens Jussi danser. Klem på! 06201
Bottom
06202
Top
Eero: Vilken sort får det vara? EERO: Hvad slags skal det være ? 06202
Bottom
06203
Top
Juhani: Vad som helst, bara det ekar och brakar. Kläm till, gosse, tjut så att grundbjälkarna stiger! Sjung, du din mullsorks son, sjung mens jag dansar, skuttar som en bagge, skuttar ända till taket. Sjung! JUHANI: Hvad som helst, bare det larmer og buldrer. Klem på, knægt, så grund-bjælkerne rejser sig! Syng, du, din muldvarpe-unge, syng, mens jeg danser og hopper som en vædder, hopper helt op til loftet. Syng! 06203
Bottom
06204
Top
Eero: Jag skall försöka. EERO: Jeg skal prøve. 06204
Bottom
06205
Top
”Glädom oss och fröjdom oss,
Nu är julen nära;
Nu med öl står karen fyllda,
Allt vad öl kan bära;
Stånkor fyllda, stävor fyllda,
Allt vad öl kan bära!”

”Anjapeltos marknad glad var,
Öl och brännvin drack vi,
För den svarta oxens pris
Oss fästegåvor fick vi,
Fick vi fick vi;
För den svarta oxens pris
Oss fästegåvor fick vi.”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Lad os glædes, lad os frydes,
jul er kommet til vort hus.
Karrene af øl er fulde,
kanderne og alle krus.
Karrene af øl er fulde,
kanderne og alle krus!

Hen på Anjanpelto marked
man den sorte okse trak.
Ting til kæresten man købte,
øl og vin i strømme drak.
Ting til kæresten man købte,
øl og vin i strømme drak.

Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!
06205
Bottom
06223
Top
Aapo: Tyst, Eero, och förarga honom inte. AAPO: Stille, Eero, og dril ham ikke. 06222
Bottom
06224
Top
Juhani: Sjung på bara; inte blir jag arg; sjung på, så jag inte behöver dansa utan musik. JUHANI: Syng bare løs; jeg bliver ikke vred, syng løs, så jeg ikke behøver at danse uden musik. 06223
Bottom
06225
Top
Eero: EERO: 06224
Bottom
06226
Top
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
”Jussi jannen, mjöl på nosen,
Grisars boss han brukar bädda...”
Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!
Jussi, Jassi, rugmel-snude.
Grisens strå han reder op . .
06225
Bottom
06231
Top
Timo: Hi, hi, hi! Vilka tokigheter du sjunger. TIMO: Hi, hi, hi! Hvad er det for tossede ting, du synger 06230
Bottom
06232
Top
Juhani: Sjung på bara, sjung på. Inte blir jag arg. JUHANI: Syng bare løs, syng løs. Jeg bliver ikke vred. 06231
Bottom
06233
Top
Eero: EERO: 06232
Bottom
06234
Top
”Jussi jannen, mjöl på nosen...
Jussi, Jassi, rugmel-snude,
06233
Bottom
06237
Top
Jag sjunger och knäpper dessutom med fingrarna. Jeg synger og smækker også med fingrene. 06236
Bottom
06238
Top
”Grisars boss han brukar bädda ...
Svinstian han plägar elda!”
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Ida gick till stranden,
ritade i sanden
Kära gullets namn,
Kära gullets namn.”

”När min älskades röst jag hörde,
Första gången henne såg,
I himlens fröjd jag liksom mig rörde,
Serafimer runt om mig:
I himlens fröjd jag liksom mig rörde,
Serafimer runt om mig.”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Minns du än, Maija,
När smultron vi åto,
Av glädjelekar njöto?
Fralla ralla la!
Smultron vi åto,
Av glädjelekar njöto.
Fralla ralla la!”

Jussi, bussig, Jukola-Jussi!

”Du ska inte, stackars Aato,
Klanka på Jussi;
Det bör du veta att vår
Jussi är bussig.
Jussi satt i häktet,
Bockbogen i bröstet;
Alla vi tillhöra
Samma sorts släkte.”
Fralla ralla la!

”Vilukselas Vitka
Och Viuvalas Pispa,
Syvän-ojas Sonni
Och Sylvinäs Jalli
Ralla lalla la!
Syvän-ojas Sonni
Och Sylvinäs Jalli!”
Ralla ralla laa!

”Ve mig, o vilda gosse,
Hur sku så jag handla!
Huset mitt jag hemma har,
Och själv i bojor vandrar,
Huset mitt jag hemma har,
Och själv i bojor vandrar.”
Grisens strå han reder op,
varmer svinestien op!
Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!

Ida gik til den øde strand,
Ida skrev i det bløde sand,
sin elskedes navn,
sin elskedes navn.

Da min elskedes røst j'eg hørte,
første gang, jeg hende så,
op til himlen min fryd mig førte,
blandt serafer jeg måtte stå:
op til himlen min fryd mig førte,
blandt serafer jeg måtte stå.

Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!

Kan du huske, lille Maja,
da vi spiste jordbær sammen,
legede i fryd og gammen,
Trallarallala!
Da vi spiste jordbær sammen,
legede i fryd og gammen.
Trallarallala!

Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!

Stakkels Aapo, du må ikke
over Jussi dig beklage.
For du ved, at alle dage
var vor Jussi stærk og tapper.
Nu i slottet sidder han,
gedeskind ham dække kan.
Alle er vi samme slags,
samme slags er alle mand.
Trallarallala!

»Vilukselan Vitka
Ja Viuvalan Pispa,
Syvän-ojan Sonni
Ja Sylvinän Jalli!
Ralla ralla laa!
Syvän-ojan Sonni
Ja Sylvinän Jalli!»
Ralla ralla laa!


Ve mig, ve mig vilde knægt.
Hvorfor har jeg dette gjort!
Jeg, som har en gård derhjemme,
lænket er til fængslets port;
jeg, som har en gård derhjemme,
lænket er til fængslets port.
06237
Bottom
06293
Top
Juhani: Så där ja! Så där. Här tynger ju inga järn. Sjung på! JUHANI: Sådan, ja! Her tynger jo ingen lænker. Syng løs! 06282
Bottom
06294
Top
Eero: EERO: 06283
Bottom
06295
Top
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Jussi jannen, mjöl på nosen,
Grisars boss han brukar bädda,
Svinstian han plägar elda!
Jussi, bussig, Jukola-Jussi!
Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!
Jussi, Jassi, rugmel-snude,
grisens strå han reder op,
varmer svinestien op!
Jussi, pudsig, Jukolas Jussi!
06284
Bottom
06302
Top
Är det inte tillräckligt nu? Er det ikke nok nu ? 06291
Bottom
06303
Top
Juhani: Mera! Vi dansar på Karja-Mattis bröllop. Mera! Mera! - Karja-Mattis bröllop! JUHANI: Mere! Vi danser ved Karja-Mattis bryllup. Mere! Mere! - Karja-Mattis bryllup! 06292
Bottom
06304
Top
Simeoni: Också tuppen skriar redan förgrymmad över detta ogudaktiga liv och leverne. SIMEONI: Også hanen galer allerede vredt over denne ugudelige tummel og ståhej. 06293
Bottom
06305
Top
Juhani: Håll käft, tupp, och kackla inte där! JUHANI: Hold kæft, hane, og kagl ikke. 06294
Bottom
06306
Top
Tuomas: Du har allt hållit på en god stund, Juhani. TUOMAS: Nu kan det være nok, Juhani. 06295
Bottom
06307
Top
Aapo: Den där turkdansen tar ju livet av dig. AAPO: Den dér tyrkiske dans tager j'o livet af dig. 06296
Bottom
06308
Top
Juhani: Det här är ryssdans. Inte sant, Eero? JUHANI: Det her er russisk dans. Er det ikke, Eero? 06297
Bottom
06309
Top
Eero: Det här är Jussi-dans. EERO: Det er jussisk dans. 06298
Bottom
06310
Top
Juhani: Må så vara, och låt sedan gå för Jussi-dans ett tjugotal hopp ännu. JUHANI: Nå, det kan være, og lad os så få endnu en snes hop af jussi-dansen. 06299
Bottom
06311
Top
Simeoni: Du vilda man! SIMEONI: Dit vilde menneske! 06300
Bottom
06312
Top
Timo: Se så där, se så där! Hi, hi, hi! Nämen lamme sjutton! TIMO: Se dér, se dér! Hi, hi, hi! Pokker ta’ mig! 06301
Bottom
06313
Top
Juhani: Undan ur vägen! Annars trampar jag dig lill mos som kosackhästen den druckna marknads-gubben. Hih! JUHANI: Af vej'en! Ellers træder j'eg dig til plukfisk som kosak-hesten den drukne markedsgæst. Hih! 06302
Bottom
06314
Top
Aapo: Hans skinnrem är allt i farten där bak. Den studsar av bara fanken; studsar upp, studsar ner, och piskar turvis hans rygg och skinkor. O du! AAPO: Hans læderrem er i fuldt sving bagtil. Den danser, den danser op, den danser ned og dasker ham skiftevis om ryggen og rumpen. Oh, du! 06303
Bottom
06315
Top
Juhani: Lalla, la, la! Det var då först en duvning. Hehheh! Det var andra gången jag dansade här i livet. Första gången skedde det på Karja-Mattis bröllop, där det på spinnsidan fanns bara tre gamla käringar, men karlfolk en duktig binga. Men se när Matti bryggde oss ett par koppar kärv kaffeknorr, så var det intet annat än att banka på golvet, vi gubbar oss emellan; och under oss suckade den syndiga marken. Käringstackarna tackade för att de slapp galoppen; vi skulle ju ha dansat dem till trasor. O tamme-tusan ändå! - Men nu av med kläderna ända till skjortan, och upp på laven. Vi sluter ju ändå inte våra ögon ännu, men vid den skummande ölstävan i pär-tans flammande sken berättar vi glada sagor och historier där i lavens värme. JUHANI: Laila, la, la! Det var da endelig en hoppetur. Hehheh! - Det var anden gang, jeg dansede i mit liv. Første gang skete det ved Karja-Mattis bryllup, hvor der ikke fandtes andre kvindfolk end tre gamle kællinger, men en vældig hoben mænd. Men se, da Matti havde brygget os et par kopper krasse kaffe-punche, så var ikke andet for os at gøre end at hamre løs på gulvplankerne, vi mænd indbyrdes; og det gjorde vi, så den syndige jord sukkede under os. De arme kvindfolk var taknemmelige, fordi de slap for hele kommersen; vi ville jo have danset dem til laser. Ak, ja, fanden til halløj! - Men af med klæderne, lige til skjorten, og op på briksen. Vi lukker jo alligevel ikke vore øjne endnu, men lad os, ved det skummende ølkrus og i skæret fra den flammende lyspind, fortælle muntre eventyr og sagn, deroppe på den varme sovebriks. 06304
Bottom
06316
Top
De klädde av sig, fyllde stävan med öl och steg alle man upp på laven. Där satt de, alla i sina skjortjackor, på det halmbeströdda golvet i den stekande hettan. Flitigt gick den skummande stävan laget runt och i väggstockens springa blossade furupärtans gyllene låga. Men i Juhanis skalle uppflammade en tanke och från hans mun droppade en mening, som slutligen skulle bringa olycka åstad. De klædte sig af, fyldte kruset med øl endnu en gang og klatrede alle mand op på briksen. Dér sad de, alle i deres skjorter, på de halm-bestrøede pladser i den stegende varme. Det skummende krus vandrede flittigt rundt fra mand til mand, mens fyrrepindens gyldne flamme blussede i vægsprækken. Men nu opstod der en tanke i Juhanis hoved, og fra hans mund dryppede nogle ord, der skulle ende med at få ulyksalige følger. 06305
Bottom
06317
Top
Juhani: Här steker vi ju oss riktigt som fyllkorvar i ugnen, och värme skänker oss rösets heta stenar. Eero, spola ugnen med en kanna öl, så får vi veta hur kornsaftens ånga smakar. JUHANI: Her steger vi os rigtigt som pølser på ovnens strå, og varme får vi fra ildstedets hede sten. Eero, kast en kande øl på ovnen, så vi får at vide, hvordan kornsaftens damp smager. 06306
Bottom
06318
Top
Tuomas: Vad är det nu för ett dumt påhitt? TUOMAS: Hvad er det nu for et tåbeligt påfund ? 06307
Bottom
06319
Top
Juhani: Ett fint påhitt. Spola! JUHANI: Et storartet påfund. Kast! 06308
Bottom
06320
Top
Eero: Jag skall lyda min förman. EERO: Jeg må adlyde min husbond. 06309
Bottom
06321
Top
Juhani: Ett par kannor öl på röset! JUHANI: Et par kander øl på stensætningen. 06310
Bottom
06322
Top
Tuomas: Inte en droppe! Om jag därifrån hör den minsta väsning, så blir den olycklig, som åstadkom den. TUOMAS: Ikke en dråbe! Hvis jeg hører den mindste sydende lyd derfra, så bliver manden ulykkelig, som frembragte den. 06311
Bottom
06323
Top
Aapo: Vi skall inte slösa med den goda drycken. AAPO: Vi skal ikke ødsle med den gode drik. 06312
Bottom
06324
Top
Timo: Inte har vi råd att leva i ölbad, ingalunda, ingalunda. TIMO: Vi har ikke råd til at leve i øldamp, absolut ikke, absolut ikke. 06313
Bottom
06325
Top
Juhani: Det vore bra roligt att smaka på det. JUHANI: Det ville sandelig være morsomt at smage det. 06314
Bottom
06326
Top
Tuomas: Jag förbjuder det strängt. TUOMAS: Jeg forbyder det på det strengeste. 06315
Bottom
06327
Top
Juhani: Det vore bra roligt att smaka på det. Segern i brottningen nyss har ganska mycket rest upp Tuomas’ nackborst, och han tror sig nu regera i detta rum som han vill. Kom dock ihåg, att den beska gallan, när den riktigt sväller, ger sin gosse sjumannakraft i slagsmålet. Vare därmed hur som helst, men mina ögon vill ingalunda ännu akta på dig. JUHANI: Det ville sandelig være morsomt at smage det. -Sejren i brydekampen for lidt siden har fået Tuomas’ nakke-børster til at stritte vældigt, og han tror, han nu kan regere i dette hus, som det behager ham. Men glem ikke, at den bedske galde, når den rigtig svulmer, giver knægten syv mands styrke i slagsmål. Men lige meget med det - mine øjne vil i hvert fald endnu ikke vogte på dig. 06316
Bottom
06328
Top
Simeoni: Brottningens frukter, brottningens frukter alltihop! SIMEONI: Brydningens frugter, brydningens frugter! 06317
Bottom
06329
Top
Juhani: Låt det skvala, Eero. Jag står för saken och försvarar mannen. JUHANI: Lad det skvulpe, Eero. Jeg står for sagen og forsvarer manden. 06318
Bottom
06330
Top
Eero: Det är förmannens befallning, och jag måste lyda; eljes har jag harpasset i näven mitt i julnatten. EERO: Det er husbondens befaling, og jeg må adlyde; ellers får jeg løbepasset i næven, midt i julenatten. 06319
Bottom
06331
Top
Då utförde Eero flinkt, bitande ihop och snörpande sina läppar till ett lustigt smil, Juhanis befallning, och snart hördes från röset en smäll och strax därpå en väldig väsning. Nu rusade Tuomas förgrymmad upp och störtade som en örn mot Eero, men Juhani skyndade också att hjälpa sin yngre broder. Därav uppstod ett allmänt tumult, i vars vimmel den brinnande pärtan kastades från laven ner på golvet. Där tände den snart, utan att bröderna märkte det, en livlig eld i halmen. Såsom ringen på vattenytan sprider sig jämnt och snabbt överallt, så vidgades jämväl eldens klara rundel på golvet. Den räckte allt högre upp och slickade redan lavens golv, innan husets invånare varsnade faran under sig. Men för sent varsnade de den för att hinna rädda annat än sina egna liv och kreaturens, som fanns i pörtet. Vida böljade redan lågorna, och stor var nöden och villervallan. Alla skyndade de mot dörren, och när den öppnades störtade männen, hundarna, katten och tuppen med ett förfärligt stoj nästan samtidigt ut. Det tycktes som om pörtet med röken hade spytt ut dem ur sitt gap på den snöiga marken, där de nu stod, hostande i kapp. Men som den sista steg Lauri ut, vid grimskaftet ledande Valko, som troligen annars hade blivit eldens offer. Ut trängde redan den våldsamma elden genom fönstrens små öppningar och slutligen såväl genom dörren som taket. I lågornas sköte gungade Impivaaras bastanta pörte. Men på det snöiga fältet stod pörtets manskap utan skydd; de hade ju redan jämnat med marken också milkojan, sitt första skydd här, och visthuset var byggt så glest som ett skatbo. Där stod bröderna rådvilla, och deras enda skydd mot vind och köld bestod av en kort blaggarnsskjorta. Ej ens mössor att täcka sina huvuden med eller näverskor för sina fötter hann de rädda undan eldens välde. Av husets forna persedlar fanns kvar blott bössorna och näverkontarna, som man före badandet ställt in i boden. - Men i snön stod bröderna, alla med ryggen mot den susande branden, lyftande och närmande än sin högra, än sin vänstra fot; och de fotterna lyste så röda, baddade av snön och elden, lyste röda som ankornas simfötter. Med sammenbidte tænder og læberne fortrukket i et snedigt grin udførte Eero villigt Juhanis befaling, og snart lød der et smæld fra stenene, hurtigt efterfulgt af en voldsom hvæsen. Nu sprang Tuomas op, aldeles rasende, og styrtede løs på Eero, men Juhani skyndte sig også at hjælpe sin yngre broder. Derved opstod en almindelig tumult; og i forvirringen blev den brændende lysepind slynget fra briksen og ned på gulvet. Dér fik den snart halmen til at blusse livligt, uden at brødrene lagde mærke til det. Ligesom en ring spreder sig jævnt og hurtigt i alle retninger, på vandets overflade, således udvidede sig også ildens klare cirkel på gulvet. Den steg højere og højere til vejrs og slikkede allerede hen ad briksens gulv, inden husets beboere lagde mærke til faren under deres fødder. Men de opdagede den for sent, så de ikke kunne redde andet end deres eget liv og de kreaturer, der var i huset. Flammerne bølgede allerede over et vidtstrakt område, og stor var faren og forvirringen. Alle skyndte sig hen mod døren, og da den blev åbnet, stormede mændene, hundene, katten og hanen ud, næsten på én gang, med en frygtelig larm. Det forekom, som om huset spyede dem ud af sit rygende gab, spyede dem ud på den snedækkede jord, hvor de nu stod og hostede om kap. Men den sidste, der kom ud, var Lauri; han trak Valko ved grime-tøjet; ellers ville den formodentlig være blevet flammernes bytte. En voldsom ild trængte allerede ud gennem vinduernes små åbninger, og til sidst også gennem døren og taget. Impivaaras solide hus gyngede nu i flammernes skød. Men på den snedækkede jord stod husets mandskab uden noget tilflugtssted; kulsvierhytten, deres første tilflugtssted, havde dejo allerede jævnet med jorden, og forrådshuset var bygget lige så åbent som en skaderede. Dér stod brødrene nu, og deres eneste beskyttelse mod vinden og kulden var en kort blårgarns-skjorte. Ikke engang huerne til deres hoveder eller barkskoene til deres fødder havde de fået tid til at redde ud af flammerne. Af husets forrige tilbehør var der kun bøsserne og bark-ranslerne tilbage, som de havde stillet ind i förrådshuset, før de gik i bad. — Men nu stod brødrene i sneen, alle med ryggen mod den susende ild; de løftede og varmede snart højre fod og snart venstre fod; og fødderne lyste rødt, kærtegnede af sneen og ilden, lyste rødt som gæssenes svømmefødder. 06320
Bottom
06332
Top
De njöt av det sista goda, som deras pörte ännu gav dem, njöt av stockeldens värme; och häftigt brann deras eld. Väldeligen steg flamman mot höjden, överallt skimrade det flackande ljuset, och de skäggiga granarna på bergets ås smålog ljuvligt som i morgonrodnans eld. Från stapeln av tjärstubbar steg en rök, tjock och becksvart, upp till molnen och vältrade sina bollar under himlataket. Men på sveden och i dess omgivning var det ljust, rådde en rödaktig dager i vinternattens hjärta, och förvånade över detta underligt hemska sken stirrade fåglarna ner från trädens snöiga grenar och såg hur Impivaaras starkt byggda pörte blev till kol och aska. Men skrapande sig i luggen av ilska och bedrövelse stod bröderna däromkring, stod allesamman med ryggen mot elden och lyfte turvis sina fotsulor mot den värmande elden. Småningom sjönk dock deras stockeld ihop, ramlade slutligen ner i bränder, och av tusentals gnistor fylldes den nattliga luften. Med förskräckelse märkte bröderna då, att himlen började klarna och vinden vända sig från söder mot norr. Blidvädret höll på att förvandlas till köld. De nød det sidste gode, som deres hus endnu kunne give dem; de nod brændeildens varme; og vældigt var deres bål. Flammen steg voldsomt tilvejrs, overalt funklede genskæret af det flakkende lys, og de skæggede graner på bjergskråningen smilede mildt som i morgenrødens ild. Fra harpiksstubbenes store stak steg en røg, en tyk og begsort røg, op mod skyerne og rullede i mørke klumper under himlens tag. Men på rydningen og i dens omgivelser var der lyst: i vinternattens hjerte herskede et rødligt skær, og fuglene, der var forbavsede over dette uhyggelige lys, stirrede ned fra træernes snedækkede grene, da Impivaaras stærkt-byggede hus blev til kul og aske. Men brødrene stod rundt omkring og kradsede sig i håret af raseri og sorg; stod alle sammen med ryggen til ilden og løftede skiftevis deres fodsåler mod den varmende ild. Deres bål svandt dog efterhånden hen, faldt omsider helt sammen til en hoben glødende brændestykker, og tusindvis af knitrende gløder fyldte den natlige luft. Til deres forfærdelse opdagede brødrene nu, at himlen begyndte at klare op, og at vinden slog om fra syd til nord. Vejret var ved at skifte fra tø til frost. 06321
Bottom
06333
Top
Aapo: Vi räddades från elden, men för att bli köldens offer. Se nu: himlen klarnar och kallt blåser redan nordan. Bröder, vår fara är fruktansvärd. AAPO: Vi blev reddet fra ilden, men kun for at blive kuldens ofre. Se: himlen klarer op, og nordenvinden blæser allerede koldt. Brødre, vor fare er forfærdelig. 06322
Bottom
06334
Top
Juhani: Död och förbannelse! Vem åstadkom detti»? JUHANI: Død og forbandelse! Hvem har forårsaget dette? 06323
Bottom
06335
Top
Tuomas: Vem! Du din eldföda, frågar du än? Om jug nu handlade rätt, så skulle jag störta dig att stekas dlli i den glödande askan. TUOMAS: Hvem! Spørger du endnu, du, din ildføde? Hvis jeg nu gjorde det rette, så kastede jeg dig derind, for at du kunne blive stegt i den gloende aske. 06324
Bottom
06336
Top
Juhani: Aldrig gör en Tuomas det, aldrig. Men fftrbannad vare den mannen, som åstadkom denna helvetiska natt! JUHANI: Det gør en Tuomas aldrig, aldrig nogensinde. Men forbandet være den mand, der gav anledning til denne helvedes nat. 06325
Bottom
06337
Top
Tuomas: Han förbannar sig själv. TUOMAS: Han forbander sig selv. 06326
Bottom
06338
Top
Juhani: Förbannad vare den mannen, nämligen Tuomas Jukola. JUHANI: Forbandet være den mand, nemlig Tuomas Jukola. 06327
Bottom
06339
Top
Tuomas: Säg det en gång till. TUOMAS: Sig det en gang til. 06328
Bottom
06340
Top
Juhani: Tuomas Juhanisson Jukola är skuld till allt detta. JUHANI: Tuomas, søn af Juhani Jukola, er skyld i alt dette. 06329
Bottom
06341
Top
Aapo: Tuomas! AAPO: Tuomas! 06330
Bottom
06342
Top
Simeoni: Juhani! SIMEONI: Juhani! 06331
Bottom
06343
Top
Lauri: Tyst! LAURI: Stille! 06332
Bottom
06344
Top
Timo: Nu kan ni sannerligen inte drabba samman, ni junkrar. Så, så, vi skall hålla oss vackert stilla och värma oss broderligt. TIMO: Nu skal I sandelig ikke fare løs på hinanden, det får I ikke lov til, I hallunker. Ja, ja, lad os være rolige og varme hinanden broderligt. 06333
Bottom
06345
Top
Simeoni: Ni ogudaktiga! SIMEONI: I ugudelige! 06334
Bottom
06346
Top
Aapo: Bort med hatet och grälet, när den eländigaste död hotar oss. AAPO: Bort med had og strid, når den usleste død truer os. 06335
Bottom
06347
Top
Tuomas: Vem är den skyldige, vem är den skyldige? TUOMAS: Hvis er skylden; hvis er skylden? 06336
Bottom
06348
Top
Juhani: Oskyldig är jag! JUHANI: Jeg er uskyldig. 06337
Bottom
06349
Top
Tuomas: Oskyldig! Blixt och flamma! jag äter dig levande! TUOMAS: Uskyldig! Lyn og torden! Jeg æder dig levende! 06338
Bottom
06350
Top
AAPO. Siivosti, siivosti! AAPO: Rolig, rolig! 06339
Bottom
06351
Top
Simeoni: Stilla nu! SIMEONI: For Guds skyld, rolig! 06340
Bottom
06352
Top
Aapo: Skyldig eller oskyldig, det må förbli oavgjort nu, när brådskan är vår enda räddning. Vårt pörte ligger i aska och nästan nakna står vi på snödrivan. Vad betyder denna blaggarnsslarva till skjorta? Väl ändå, att vi lämnat bössorna och ammunitionen där i boden; för vapen behöver vi nu. Från Teerimäki skallar ulvarnas tjutande läte. AAPO: Skyldig eller uskyldig, lad det forblive uafgjort, nu da hastværk er vor eneste redning. Vort hus ligger i aske, og vi står næsten nøgne her i snedriven. For hvad betyder denne pjalt af en blårgarnsskjorte? Det er da godt, at vi lod vore bøsser og ammunition blive dér i boden ; for nu har vi brug for våben. Fra Teerimäki larmer ulvenes hylende stemme. 06341
Bottom
06353
Top
Tuomas: Vad gör vi således? TUOMAS: Hvad skal vi da gøre ? 06342
Bottom
06354
Top
Aapo: Jag vet ingen annan råd än att skynda mot Jukola, skynda för bleka döden. Två må alltid rida på Valko och de övriga löpande följa efter dem. Så må ske: turvis springande, turvis till häst. Tack vare vår häst slipper vi alltså att trampa i drivan hela vägen, och med Guds hjälp räddas vi kanske ännu. AAPO: Jeg ved ikke noget andet råd, end at vi skynder os af sted til Jukola, skynder os af sted for den blege død. To kan altid ride på Valko og de andre følge efter dem i løb. Sådan må det foregå: skiftevis løbende og skiftevis ridende. Tak være vor hest slipper vi altså for at trampe i sneen hele vejen, og med Guds hjælp kan vi måske endnu reddes. 06343
Bottom
06355
Top
Juhani: Men nog liknar våra fötter då stekta rovor, innan vi står i Jukolas stuga, i vedbrasans värma. JUHANI: Men vore fødder ligner sikkert stegte roer, før vi står i Jukolas stue, i brændeildens varme. 06344
Bottom
06356
Top
Simeoni: Där ligger dock vårt enda hopp. Och låt oss därför skynda på. Blåsten blir bistrare och himlavalvet blottas! Låt oss skynda på! SIMEONI: Det er dog vort eneste håb. Og lad os derfor skynde os. Vinden bliver skarpere, og himlen klarer op. Lad os ile! 06345
Bottom
06357
Top
Eero: Vår undergång är kommen! EERO: Vor død er kommet! 06346
Bottom
06358
Top
Juhani: Där står nu Jukolas sju söner! JUHANI: Dér ryger Jukolas syv sønner! 06347
Bottom
06359
Top
Simeoni: Vår nöd är stor, men mäktig är himmelens Herre. Låt oss skynda! SIMEONI: Vor nød er forfærdelig, men mægtig er Herren i det høje. Lad os ile! 06348
Bottom
06360
Top
Tuomas: Ut med bössorna och kontarna från boden! TUOMAS: Bøsserne og ranslerne ud af boden! 06349
Bottom
06361
Top
Juhani: En förfärande natt! Härifrån hotar oss den sprakande kölden, därifrån de hungriga, tjutande ulvarna. JUHANI: En skrækkelig nat! Her truer os den knitrende kulde og dér de sultne, hylende ulve. 06350
Bottom
06362
Top
Timo: I fara är såväl Valko som vi själva. TIMO: Vi er i fare, såvel Valko som vi selv. 06351
Bottom
06363
Top
Juhani: Vi själva i en större. En naken man, så har jag hört, är i vintertiden en särdeles välkommen stek för vargen. JUHANI: Vi selv er i den største. En nøgen mand, har jeg hørt, er ved vintertid en meget kærkommen steg for ulvene. 06352
Bottom
06364
Top
Timo: Och mannen och svinet, så har jag hört, är likadana i smaken, och det vet man, att svinet på vintern är Svans-Heikkis älsklingsföda. Vi står inför en bister paragraf och punkt; det kan inte förnekas. TIMO: Og manden og svinet, har jeg hørt, smager på samme måde, og det ved man, at svinet er Rumpe-Heikkis livret om vinteren. Vi har en hård paragraf 9g prøve foran os; det kan ikke nægtes. 06353
Bottom
06365
Top
Juhani: Vad skall vi göra? JUHANI: Hvad skal vi gøre ? 06354
Bottom
06366
Top
Aapo: Till Jukola som trollpilar genom natten, innan kölden flammar upp och isar vårt blod med sin brännande kyla. Till Jukola över den tjutande Tee-i imäkibacken! Mot vargarna har vi vapen, men inte mot den frostskäggiga kung Köld. AAPO: Af sted til Jukola som troldpile gennem natten, før frosten flammer op og svier vort blod til is med sin brændende kulde. Til Jukola over den hylende Teerimäki! Mod ulvene har vi våben, men ikke mod den rimfrost-skæggede kong Kulde. 06355
Bottom
06367
Top
Tuomas: Här är bössorna och kontarna. Nu geväret över axeln och konten på ryggen alle man, och två må börja rida, vi andra skuttar bakefter allt vad vi kan. Men låt oss skynda i väg, skynda i väg för våra odödliga själars skull! TUOMAS: Her er bøsserne og ranslerne. Nu geværet over skulderen og ranslerne på ryggen alle mand ; og to op at ride, mens vi andre traver bagefter; så godt vi kan. Men lad os skynde os, skynde os, for vore udødelige sjæles skyld! 06356
Bottom
06368
Top
Juhani: Norrhimlen klarnar och stjärnorna glänser. Hi, ha! Men låt oss hasta i väg. JUHANI: Det klarer op i nord, og stjernerne blinker. Hi, ha! Men lad os ile! 06357
Bottom
06369
Top
Aapo: I morgon hämtar vi sakerna och grejorna som elden lämnat kvar åt oss; i morgon kommer vi och bärgar också katten och tuppen. Den här natten härdar de nog ut i närheten av den glödande ruinen. Men Killi och Kiiski följer med oss på färden som trogna kumpaner. - Var är de? AAPO: I morgen henter vi de ting og sager her, som ilden har efterladt til os; i morgen kommer vi og henter også katten og hanen. Denne nat holder de nok ud dér ved den glødende ruin. Men Killi og Kiiski kan følge med os på vor færd som trofaste kammerater. - Hvor er de ? 06358
Bottom
06370
Top
Tuomas: De syns inte till. - Tyst! låt oss lyssna. TUOMAS: De er ikke til at se nogen steder. - Tys! Lad os lytte. 06359
Bottom
06371
Top
Eero: De kilar redan i väg långt härifrån. Där hörs ileras skall bortom berget. EERO: De render allerede af sted, langt her fra. Man kan høre deres gøen dér bagved bjerget. 06360
Bottom
06372
Top
Tuomas: De jagar en lo, och denna lo har antagligen gått tätt förbi vårt pörte och lämnat sina spår åt hundarna. Men de må jaga bäst de vill; nu måste vi glömma dem och skynda i väg på den bistra färden. TUOMAS: De jager en los, og den er antagelig gået tæt forbi vort hus og har efterladt sine spor til hundene. Men lad dem nu jage, som de vil ; vi er nødt til at glemme dem og skynde os af sted på vor strenge vandring. 06361
Bottom
06373
Top
Juhani: Låt gå för det! Ty livet och döden har huggit varandra i skinnet som tvenne björnhannar. JUHANI: Lad gå med det! For livet og døden har grebet hinanden i skindet som to han-bj'ørne. 06362
Bottom
06374
Top
Aapo: Nu alla krafter i rörelse. AAPO: Lad os nu sætte alle vore kræfter i bevægelse! 06363
Bottom
06375
Top
Juhani: Vår själs och kropps alla krafter ända till märgen! JUHANI: Alle kræfter i vor sjæl og krop, lige indtil marven! 06364
Bottom
06376
Top
Tuomas: Med tanke på att den eländigaste död hotar oss. TUOMAS: I bevidstheden om, at den ynkeligste død truer os. 06365
Bottom
06377
Top
Juhani: Från tvenne håll hotar den svarta döden. Ili, ha! nu fryser näsan eller ligger tarmarna på marken, om ej denna gosse efter en stund står på hala halmen i ljusets sken. Ett av dessa tre skall ske efter en timme. Men här hjälper ju inte att jämra sig, alls inte, utan bitande tänderna samman spränger jag mig väg genom milstjocka isberg, om det så gäller. JUHANI: Fra to sider truer os den sorte død. Hi, ha! Nu fryser næsen til is, eller tarmene ligger på jorden, hvis knægten her ikke snart står på den glatte halm i ildens skær. En af disse tre ting skal ske i løbet af en time. Men det hjælper jo ikke at smøle her, absolut ikke; jeg bider tænderne sammen og baner mig vej selv gennem miletykke isbjerge. 06366
Bottom
06378
Top
Simeoni: Låt oss försöka i Herrans namn och med hans bistånd. SIMEONI: Lad os prøve i Herrens navn og med hans hjælp. 06367
Bottom
06379
Top
Juhani: Med hans bistånd. Vad förmår väl här med egen kraft en man av kvinna född? Men må vi vara i gott beskydd. JUHANI: Med hans hjælp. Hvad formår vel hernede en mand, født af en kvinde, ved egen kraft ? 06368
Bottom
06380
Top
Eero: Låt oss ge oss i väg utan mera jämmer! EERO: Lad os drage af sted uden mindste tøven. 06369
Bottom
06381
Top
Juhani: Och utan någon fruktan! Nu skall vi gå! JUHANI: Og uden nogen frygt! Nu af sted! 06370
Bottom
06382
Top
Tuomas: Alltså alla redo. Stig upp på hästryggen, Eero och Simeoni, och börja rida mot Jukola, men så, att vi alltid kan hålla oss nära vår krakes broddar, vi, som till fots skyndar efter er i snön. TUOMAS: Alt er således parat? Stig op på hesteryggen, Eero og Simeoni, og begynd at ride imod Jukola, men sådan, at vi altid kan holde os i nærheden af vor gamle krikkes brodder, vi, der skynder os til fods efter jer i sneen. 06371
Bottom
06383
Top
Så begav de sig i väg: nakna, iklädda endast en blaggarnsskjorta och envar bärande sin kont på ryggen och sin bössa på axeln eller i handen. Så började de färden på den vintriga, nattliga vägen, flyende undan kölden, som rusade över dem från nordens myrar. Men han kom ändå inte med sitt förskräckligaste utseende, och vädret blev inte denna gång det värsta vädret. Visserligen blottades då och då himlens panna, men seglande moln täckte den åter, och nordanvinden blåste drägligt. Bröderna var också bekanta med kylan, i mången tjutande köld hade deras skinn barkats, och fordom hade de, som ostyriga pojkar, ofta nog barfota trampat drivorna i långa timmar. Men faslig, fruktansvärt faslig var dem dock nu färden från Impivaara till Jukola. Häftigt rusade de framåt, med skräcken i hjärtat. I spetsen, på Valkos rygg, red Eero och Simeoni, de andra följde dem springande hack i häl, trampande ödemarkens snö, som av språnget yrde runtomkring. Men på Impivaara sved, i den skinande spiselns närhet satt katten och tuppen, sorgmodigt stirrande in i den falnande elden. Så begav de sig af sted: nøgne, kun iført en blårgarnsskjorte, og hver af dem bar deres bark-ransel på ryggen og deres bøsse over skulderen eller i hånden. Således begyndte de deres vandring på den vinterlige, natlige vej, idet de flygtede for kulden, der styrtede sig over dem fra Nordens moser. Men den kom dog ikke med sit mest forfærdelige udseende, og vejret blev denne gang ikke det aller værste. Ganske vist blottedes undertiden himlens pande, men drivende skyer da'kkede den igen, og nordenvinden blæste med måde. Brødrene var da også fortrolige med kulden; deres hud var blevet barket i mangen en hylende kulde, og før i tiden havde de ofte, som ustyrlige knægte, travet timevis omkring i snedriverne med bare ben. Men turen fra Impivaara til Jukola var dog forfærdelig for dem, aldeles forfærdelig. De ilede hastigt fremad, med rædslen i deres hjerter. Forrest, på ryggen af Valko, red Eero og Simeoni; de andre fulgte, løbende lige i hælene på dem, mens de vadede i ødemarkens sne, der hvirvlede op om deres ben. Men på Impivaaras lysning sad katten og hanen, tæt ved den skinnende ovn og stirrede sørgmodigt ind i den sluknende ild. 06372
Bottom
06384
Top
I riktning mot byn skyndade bröderna, lämnade redan Sompiokärret bak sin rygg och närmade sig I eerimäkibacken, varifrån alltjämt hördes vargarnas fasaväckande tjut. Men i grandungen, mellan kärret och Seunala-Jaakkos sved, skedde ett ryttar-byte: ned steg Eero och Simeoni medan tvenne av bröderna åter skyndade i deras ställe. Ofördröjligt fortsatte de igen sin färd, sprängde i väg över moåsen, över Viertolavägen och därifrån genom den viila, susande granskogen. Men slutligen närmade sig ilen klippiga Teerimäkibacken, och plötsligt tystnade vargarnas mångstojande läte. Snart stod de på bergets krön och lät sin häst pusta; ryttarna steg åter ned Irån ryggen och tvenne andra strax upp i deras ställe. Ännu stod de på den snöiga klippan; nordan blåste, himlavalvet klarnade igen för en stund och sjustjärnans horn visade att midnattstimman redan var förliden. Brødrene ilede af sted mod landsbyen ; de havde allerede ladt Sompio-mosen bag deres ryg og nærmede sig nu Teerimäki, hvorfra man stadig hørte ulvenes uhyggelige hyl. Men i grantykningen, mellem mosen og Seunala-Jaakkos lysning, skiftede man ryttere: Eero og Simeoni steg af hesten, mens to af brødrene skyndte sig at indtage deres plads. Så fortsatte de ufortøvet deres færd, ilede af sted langs hede-åsen, over Viertola-vejen og derefter gennem den vidtstrakte, susende fyrreskov. Men til sidst nærmede man sig den klippe-fyldte Teerimäki, og pludselig forstummede ulvenes mange-stemmige hyl. Snart stod de på bjergets top og lod deres hest puste ud; rytterne steg atter ned fra hestens ryg, og to andre kravlede straks op i stedet for. De stod lidt endnu på den snedækkede klippe; nordenvinden blæste, himmel-hvælvningen klarede op igen, og Karlsvognens horn viste, at det allerede var over midnat. 06373
Bottom
06385
Top
Men när de vilat ett slag, skyndade de åter ner llings den släta bergsvägen, och när denna tog slut, kom de in i en mörk grandunge, och dyster stod naturen omkring dem. Blek tittade månen ner, uvar-na ropade, och här och där i ödemarkens sköte stod en underlig skepnad, liknande en skogsbjörn, ofantligt stor: de fallna granarnas uppåtvridna, mossiga lötter. Orörliga som frusna spöken stirrade dessa björnbeläten mot det underliga färdsällskapet, som snabbt löpte förbi dem. Så tittade de orubbligt, men mellan dem, kring dem, uppstod snart skrämmande liv i den dystra granskogen. Där kretsade de hungriga vingarna i brödernas omgivning, närmande sig allt mer och mer. Stundom framför eller bakom, slinkan-ile över vägen, stundom på bägge sidor om vägen mellan granarna syntes deras snabba språng. Ilskna, blodtörstiga följde de efter de nattliga flyktingarna från Impivaara; och granrötternas torra grenar knastrade och small när de brast. Skälvande och frustande sprang den skygga Valko; och den man, som satt främst, kunde knappt hindra honom från att skena. Men allt djärvare stegrades odjurens fräckhet. Flämtande, blodtörstiga smet de ofta tätt förbi männen; och som skrämskott smällde då och då brödernas bössor, stundom åt höger, stundom åt vänster. Men det förjagade dem dock inte långt bort. Men da de havde hvilet sig, skyndte de sig atter ned ad den glatte bjergvej, og da de havde tilbagelagt den, kom de ind i en mørk granskov; og dyster stod naturen omkring dem. Månen kiggede ned, blegt; uglerne skreg; og her og dér i ødemarkens skød stod en besynderlig skygge, der lignede en skov-bjørn, umådelig stor: de styrtede graners strittende, mosgroede rødder. Ubevægelige som frosne spøgelser stirrede disse bjørne-skikkelser mod de besynderlige vejfarende, der hurtigt ilede forbi dem. De stirrede ubevægeligt, men mellem dem og omkring dem opstod der snart et forfærdeligt røre i den mørke granskov. De sultne ulve kredsede omkring brødrene og kom nærmere og nærmere. Undertiden var de foran dem eller bagved dem; snart krydsede de overvejen, og snart så man deres hastige løb mellem granerne på begge sider af vejen. Rasende, blodtørstige fulgte de efter de natlige flygtninge fra Impivaara; og trærøddernes tørre grene knagede og bragede, når de brækkede. Den ængstelige Valko løb af sted, skælvende og prustende, og manden, der sad forrest, havde svært ved at forhindre den i at stikke af. Men vilddyrenes dristighed blev større og større. Pustende og blodtørstige strøg de ofte ganske tæt forbi mændene; og brødrenes bøsser knaldede nu og da for at skræmme dem, snart til højre og snart til venstre. Men det jog dem dog ikke særlig langt bort. 06374
Bottom
06386
Top
Nu kom de till Kiljavas släta, av skogseld härjade mo, på vilken här och där stod en förtorkad tallstam som viloplats för hök och uv. Här fick vargarnas ilska skrämmande mått, och stor var männens fara. Då red Tuomas och Timo, men de övriga, som sprang till fots, stannade plötsligt och började nästan samtidigt en häftig skottlossning mot sina förföljare, som, skrämda därav, nu förflyttade sig ett stycke bort. Männen började åter hasta framåt; men det dröjde inte länge, förrän ulvarnas lurpassande skara frasade i deras omgivning, och faran var större än någonsin tidigare. Då stannade Tuomas hästen och yttrade med hög röst: ”Den karl, vars bössa är tom, må ladda den strax på fläcken! Han må skynda på av bara fanken!” Så ropade han, steg ner, befallande Timo att hålla Valko stadigt i styr. Bröderna stod nu och laddade, och de kände ingen kyla, inte i fotterna, inte i någon kroppsdel. Vargarna stod också femtio steg från männen, oavlåtligt borrande sina glupska ögon i dem, i sin iver piskande med svansarna. - Och befriat från moln skymtade himlavalvet, från vilket den klara månen nu tittade ner på heden. Så kom de til Kiljavas åbne hede, der var hærget af en skovbrand, og hvor der hist og her stod en udtørret fyrrestamme, et hvilested for høge og ugler. Nu begyndte ulvenes raseri at blive foruroligende, og mændene var i stor fare. Tuomas og Timo sad på hesten i dette øjeblik, men de andre, der kom løbende bagefter, standsede pludselig og affyrede næsten samtidig en vældig salve mod deres forfølgere, der blev forskrækkede, og nu trak sig lidt tilbage. Mændene ilede atter fremad, men det varede ikke længe, før ulvenes lurende skare larmede tæt ved dem, og faren var større end nogensinde. Så standsede Tuomas hesten og sagde med høj stemme: »Den mand, hvis bøsse er tom, skal lade den straks på stedet!« Således råbte han, steg af hesten og befalede Timo at holde godt fast på Valko. Brødrene stod nu og ladede, og de mærkede ikke det mindste til kulden, hverken i fødderne eller i nogen anden del af deres krop. Ulvene stod også stille, halvtreds skridt fra mændene; de stirrede uafbrudt på dem med grådige øjne og piskede ivrigt med halen. - Og renset for skyer strålede himmelhvælvingen, hvorfra den klare måne nu kiggede ned på heden. 06375
Bottom
06387
Top
Tuomas: Är våra bössor laddade? TUOMAS: Er vore bøsser ladte ? 06376
Bottom
06388
Top
Aapo: Det är gjort. Vad är din mening? AAPO: Det er gjort. Hvad mener du ? 06377
Bottom
06389
Top
Juhani: Alla samtidigt igen! JUHANI: Alle på een gang igen! 06378
Bottom
06390
Top
luomus: Nej, om vårt liv är oss kärt. Någons eld-rör må alltid vara laddat; håll det i minnet. Lauri, du har ju den stadigaste handen och det skarpaste ögat, stig bredvid mig här. TUOMAS: Nej, ikke hvis vi har livet kært. Nogen må altid have skyderen ladt, husk det. Lauri, du har jo den sikreste hånd og det skarpeste øje, kom op ved siden af mig. 06379
Bottom
06391
Top
l.auri: Här står jag. Vad vill du? LAURI: Her står jeg. Hvad vil du ? 06380
Bottom
06392
Top
Luomas: En hungrig varg äter till och med sin blodiga broder. Om vi nu kunde åstadkomma den konsten så vore där vår räddning. - Vi skall försöka, Lauri, vi siktar på den första där till vänster, och skjuter samtidigt, men spara er eld ni andra. Lauri, sikta nu skarpt som en örn och låt det flamma när jag säger: nu. TUOMAS: En sulten ulv æder endogså sin blodige broder. Hvis vi nu var i stand til at ordne den sag, kunne det blive vor redning. Lad os prøve, Lauri, vi sigter på den første dér til venstre og skyder samtidigt, men I andre, spar på jeres ild. Lauri, sigt nu skarpt som ørnen og lad det lyne, når jeg siger: nu. 06381
Bottom
06393
Top
Lauri: Jag är redo. LAURI: Jeg er parat. 06382
Bottom
06394
Top
Tuomas: Nu! TUOMAS: Nu. 06383
Bottom
06395
Top
Då gav de bägge fyr i samma ögonblick, och vargarna störtade sin kos. En av dem dröjde dock på fältet, och försökte krypande nå de andra, men därav blev ingenting. Männen skyndade åter framåt med alla krafter: sex bröder löpte till fots, blott Timo ensam red i spetsen. Och så förflöt en liten stund. Men snart hejdade vargarna sin flykt, de vände tillbaka, ilade åter ivrigt mot det nattliga färdsällskapet. Den kringyrande snön ven och Kiljava vida hed dånade, när de i en skock rusade fram. Med pilsnabb fart hann de fram till sin kumpan, som krälade i sitt blod, störtade förbi honom, men vände snart om, då blodets lockande lukt slog emot deras näsborrar. Helt om kastade de sig: svansarna svängde till, snön flög i vädret och lustans och lidelsens öga slog eld i natten. Så störtade de sig grymt grinande i en klunga över sin sårade broder: och på heden uppstod ett väldigt tumult och flämtande, så man trodde att himlens pelare skulle ramla. Fältet skalv och snön förvandlades till en gräslig sörja, när ödemarkens söner rev i stycken sin forna frände, vars blod Tuomas’ och Lauris träffsäkra lod hade fått att flöda. Men tystnad rådde åter på den nattliga heden. Man hörde blott ett sakta flåsande, och kotorna knakade, när odjuren, med blodiga nosar och blänkande ögon, slet sönder och åt upp sitt offer. Så fyrede de begge to i samme øjeblik, og ulvene flygtede i galop. En af dem blev dog på stedet og prøvede, krybende, at indhente de andre, men den kunne ikke. Mændene skyndte sig atter af sted af alle kræfter: seks af dem løb til fods, mens Timo red alene i spidsen. Sådan gik der en kort tid. Men snart standsede ulvene deres flugt; de vendte om og ilede atter ivrigt imod de natlige vejfarende. Sneen fløj lil vejrs med en susende lyd, og det dundrede i Kiljavas vidtstrakte hede, da de kom styrtende i samlet flok. I flyvende fart nåede de frem til deres kammerat, der lå og kravlede i sit eget blod ; de fløj forbi, men vendte hurtigt om, da blodets fristende lugt slog imod deres næsebor. De snurrede helt omkring: halerne svingede, sneen føg omkring, og begærets og grådighedens øjne gnistrede som ild i natten. Så kastede hele flokken sig med uhyggeligt grinende tænder over deres sårede broder; og nu opstod der en frygtelig tumult og larm på heden, så man skulle tro, himlens søjler var ved at styrte sammen. Jorden skælvede, og sneen blev forvandlet til et skrækkeligt ælte, da de forhenværende venner sønderrev ødemarkens søn, hvis blod Tuomas og Lauris vel-rettede skud havde fået til at flyde. Men nu herskede der atter tavshed på den natlige hede. Man hørte blot en dæmpet stønnen; og knoglerne knasede, da vilddyrene, med blodige snuder og skinnende øjne, sønderrev og åd deres offer. 06384
Bottom
06396
Top
Men fjärran från sina fasaväckande fiender färdades bröderna; och härligt hade i deras öron ljudit vargarnas mordskrän i Kiljava; det var för dem räddningens ljuva och goda budskap. Kuttila vida äng närmade sig, kring vilken deras väg krökte sig över den sluttande nejden. Men för att vinna tid beslöt de nu gena över denna äng. Med samlade krafter rusade de mot en gärdsgård, den bröts ned, och Valko, igen bärande tvenne av bröderna, steg över den fällda gärdsgården och började sporrad av männens piska springa över ängens släta yta. Men utan att dröja skyndade efter dem de av bröderna, vilkas tur det var att trampa i snön. Över ängen gick vintervägen till kyrkbyn, och resande, med tre hästar och tre slädar, färdades som bäst på denna väg. Men illa skrämdes såväl hästarna som männen, när de såg bröderna nalkas dem från norr. De såg i månens sken sju män i bara skjortan, med bössorna på axeln, skynda fram med sin häst. Och de trodde att en skock ilskna troll från Impivaaras hålor ville rusa på dem. Det blev en häftig fart och rörelse på ängen. Vildsinta ilade de resandes hästar, ilade än hit, än dit, och en av männen ropade, en himlade sig, och en svor och domderade med hög röst. Men bröderna vände knappast sina ögon mot tumultet, de bara sprang ursinnigt mot Jukola över Kuttila äng, och rykande klövs snön framför dem. Dem mötte ängens andra gärdsgård, de rusade samfällt mot den, den ramlade med ett brak, och snart färdades de åter på den backiga vägen. Men brødrene færdedes allerede fjernt fra deres frygtelige fjender; og herligt havde ulvenes mordhyl runget i deres ører på Kiljava-heden; for dem var det redningens vidunderlige og gode budskab. De nærmede sig Kuttilas vidtstrakte eng, som deres vej snoede sig udenom, ovfer et bakket terræn. Men for at vinde tid besluttede de at skyde genvej over denne eng. Med forenede kræfter styrtede de imod et hegn; det væltede omkuld, og Valko, der igen bar to af brødrene på sin ryg, gik over det væltede hegn og begyndte, ansporet af mændenes kæppe, at løbe hen over engens jævne flade. De af brødrene, hvis tur det var at trave i sneen, ilede bagefter uden at tøve et øjeblik. Tværs over engen gik vintervejen til kirkebyen, og nogle rejsende, med tre heste og tre slæder, befandt sig netop nu på denne vej. Men både hestene og mændene blev meget forfærdede, da de så brødrene nærme sig dem fra nord. I månelyset så de syv mænd i bar skjorte, med bøsserne over skulderen; syv mænd, der skyndte sig af sted med deres hest. Og de troede, det var en skare vrede trolde fra Impivaaras huler, der ville kaste sig over dem. Der blev en vældig tumult og opstandelse på engen. De vejfarendes heste fløj fortumlede af sted, fløj snart hid og snart did; og mændene skiftevis råbte, bad, bandede og rasede med høj stemme. Men brødrene skænkede knap nok hele denne tumult et øjekast; de løb blot som rasende hen mod Jukola over Kuttila-engen, og sneen blev kløvet til røg foran dem. Så kom de til engens modsatte hegn, de styrtede sig imod det alle mand; det væltede med et brag, og snart vandrede de igen på den bakkede vej. 06385
Bottom
06397
Top
Men denna natt var allt hemsk och förfärlig för dem. De sprang hårt, sprang snabbt och flämtande, och tvivlan stirrade ur deras störstyva blickar, som de oupphörligt riktade mot sitt forna hem. Så sprängde de i väg utan att yttra ett ord, och fort flydde under dem den snöiga marken. Men äntligen, när de hunnit till Pohjanpeltos åkerlid, såg de i det bleka månskenet Jukola gård på backsluttningen, och nästan samtidigt hördes från deras munnar: ”Jukola, Jukola!” De sprang nedför backen, skuttade över Bäckängen som bevingade troll och vrängde sig uppför backen och stod så på tröskeln till gårdens stängda dörr. De hade ej tid att knacka och vänta att bli insläppta, utan rusade med alla krafter framåt, och skramlande flög den bastanta farstudörren upp. Med brak och dunder skyndade de från farstun in i stugan och sedan som en vindil till eldstadens kolbädd, som mot dem utandades en dyrbar värma. Men garvarens sömnvirriga familj skrämdes mycket, då de trodde att rövare antastade dem. Men denne nat var uhyggelig og forfærdelig for dem. De løb voldsomt, løb stærkt og stønnende, og tvivlen stirrede ud af deres stive blik, der hele tiden var rettet imod deres forhenværende hjem. Således styrtede de af sted, uden at sige et ord, og den snedækkede jord svandt hurtigt under dem. Men til sidst, da de nåede til Pohjanpeltos skrånende mark, så de i det blege månelys Jukola-gård på skrænten; og næsten samtidig hørte man fra deres mund: »Jukola, Jukola!« De ilede videre ned ad bakken, styrtede hen over bækengen som bevingede spøgelser, sled sig atter op ad bakken og stod så på tærsklen til gårdens lukkede dør. De havde ikke tid til at banke og vente på, at man skulle lukke dem ind; de fløj fremad af alle kræfter, og den solide dør sprang op med et brag. Fra forstuen ilede de, under megen støj og larm, ind i huset og derfra som en hvirvelvind hen til ildstedets gløder, der udsendte en vidunderlig varme imod dem. Men garverens søvn-drukne familie blev meget forskrækket, for den troede, det var røvere, der overfaldt dem. 06386
Bottom
06398
Top
Garvaren: Vilket vidunder är det som på detta vis stiger in i en ärbar mans hus mitt i julnatten? Svara; min bössa är framsträckt! GARVEREN: Hvad er det for et uhyre, der på denne måde træder ind i en ærlig mands hus selveste julenat? Svar; bøssen er lagt an. 06387
Bottom
06399
Top
Tuomas: Låt bössan vara i fred, karl. TUOMAS: Lad din bøsse være i fred, mand. 06388
Bottom
06400
Top
Aapo: Skjut inte på gårdens eget folk. AAPO: Skyd ikke gårdens egne folk. 06389
Bottom
06401
Top
Juhani: Vi är, gunås, från Impivaara. JUHANI: Vi kommer, Gud nåde os, fra Impivaara. 06390
Bottom
06402
Top
Timo: Det forna Jukolas sju söner. TIMO: Det forrige Jukolas syv sønner! 06391
Bottom
06403
Top
Simeoni: Herren förbarme sig över oss! Sju själar är på väg till evigheten i denna fasansfulla stund. I lerren förbarme sig över oss! SIMEONI: Herren forbarme sig over os! Syv sjæle på vej til evigheden netop i dette frygtelige øjeblik. Herren forbarme sig over os! 06392
Bottom
06404
Top
Juhani: Elden förstörde vårt präktiga pörte i skogen och alla våra saker med. Hit skyndade vi som harar utan något annat hölje för vår arma kropp än denna skjortslarva, en kort slarva till karlskjorta. Och det var en hård lek. JUHANI: Ilden fortærede vort prægtige hus i skoven og desuden alle vore ting. Vi er ilet hertil uden andet at skjule vore legemer med end denne pjalt af en skjorte, denne korte las af mandsskjorte. Og det var en hård dyst. 06393
Bottom
06405
Top
Garvarens hustru: Kors i Jessu namn! GARVERENS KONE: Herren bevare os! 06394
Bottom
06406
Top
Garvaren: O ni eländiga! GARVEREN: Ak, I stakler! 06395
Bottom
06407
Top
Juhani: Ja, säg inte annat! Här sitter vi nu som skator, ropande efter Herrans nåd. Ack! jag måste gråta! JUHANI: Ja, er dette*ret og rimeligt? Her sidder vi nu som skader og råber på Herrens nåde. Ak, jeg må græde. 06396
Bottom
06408
Top
Husmoran: Ni stackars barn! Skynda dig, gubbe, och tänd eld. GARVERENS KONE: Arme, stakkels børn! Skynd dig, far, og tænd ild. 06397
Bottom
06409
Top
Eero: Ve den olyckliga natten, ve oss olyckliga! EERO: Ak, hvilken ulykkelig nat, ak, vi ulykkelige! 06398
Bottom
06410
Top
Aapo: Ve förskräckelsens natt, ve! AAPO: Ak, hvilken forskrækkelig nat, ak! 06399
Bottom
06411
Top
Simeoni: Ack ve! SIMEONI: Ak, ja! 06400
Bottom
06412
Top
Juhani: Gråt inte, Eero, gråt inte, Simeoni, låt bli att gnälla, Aapo! Gråt inte, gråt inte, Eero min broder; för nu är vi i skydd. Men nog var det en turkisk marsch. JUHANI: Græd ikke, Eero; græd ikke, Simeoni, klag ikke, Aapo! Græd ikke, græd ikke, broder Eero, for nu er vi i hus. Men det var sandelig en tyrkisk march! 06401
Bottom
06413
Top
Husmoran: Ve mänskobarnet här på jorden, ve! GARVERENS KONE: Ak, menneskebarnét her på jorden, ak! 06402
Bottom
06414
Top
Juhani: Kära husmor, er gråt och er ömkan får mig åter att tåras. O! Men gråt inte, mora, gråt inte! Vi har sluppit ur odjurens och köldens klor till kristna medmänskors värme. Och Gud vare lovad för det. JUHANI: Kære husmoder, jer’ gråd og jer’ medlidenhed får mig til at græde igen. Ak! Men græd ikke, morlil, græd ikke! Vi slap ud af vilddyrenes og kuldens klør og til vore kristne medmenneskers varme. Og Gud være lovet for det! 06403
Bottom
06415
Top
Tuomas: Uselt, särdeles uselt är vårt tillstånd. Men red oss en flammande vedbrasa, hämta också ett par halmkärvar för oss att ligga på och led Valko till stallet och giv honom lite hö. AAPO: Vor tilstand er bedrøvelig, højst bedrøvelig. Men sørg for en flammende ild til os, bring os desuden et par knipper strå, så vi kan rede vort leje på gulvet, sæt Valko i stald og læg lidt hø foran den. 06404
Bottom
06416
Top
Aapo: Förlåt oss, att vi i lagens namn och för vårt livs skull så ihärdigt anhåller om hjälp och beskydd av er. För vårt livs skull, för vårt livs skull! AAPO: Tilgiv os, at vi i lovens navn og for vort livs skyld beder jer så indtrængende om hjælp og beskyttelse. For vort livs skyld, for vort livs skyld! 06405
Bottom
06417
Top
Juhani: O nådeförbundets änglar! mitt liv håller ju på att droppa från min nässpets, håller just på att droppa. - Om det finns kött och öl i gården, så bringa fram det. - Si det var då en lek, en bastonad, som vi kommer att minnas. Ge oss kött och uppvärmt öl för vårt dyra livs och våra själars skull. JUHANI: Ak, nådepagtens engle! Livet sidder i min næsetip og er ved at dryppe bort, dryppe bort. - Hvis der er kød og øl på gården, så kom frem med det. - Se, det var en dyst, en stroppetur, vi vil huske. - Giv os kød og opvarmet øl for vore dyrebare liv og sjæles skyld. 06406
Bottom
06418
Top
Garvaren: Allt vad vi hinner och kan, go’ vänner, och sedan jag först fått ljus i vår stuga. - O ni eländi-1'ii! i blotta skjortan. GARVEREN: Så hurtigt vi kan, og alt, hvad vi kan, gode venner, så snart jeg har fået lys i huset. - I, stakler, i den bare skjorte! 06407
Bottom
06419
Top
Juhani: Ingen trasa på huvudet och ingen hasa på inssarna. Titta på dessa sibyllafötter, titta. JUHANI: Ikke en klud på hovedet eller et par gamle udtrådte slæver på tæerne. Se på de her Sibylle-fødder, se! 06408
Bottom
06420
Top
Garvaren: Det här reser ju håren på ända. Kom och titta, gumma. GARVEREN: Det får jo håret til at rejse sig. Kom og se, kone. 06409
Bottom
06421
Top
Timo: Titta på mina ben med. TIMO: Se også på mine ben. 06410
Bottom
06422
Top
Juhani: Vad är det mot dessa? Se här! Titta, gosse, på stekta rovor. JUHANI: Hvad er det imod disse? Her! Se, knægt, to stegte roer. 06411
Bottom
06423
Top
Timo: Och de här då! TIMO: Men så de her? 06412
Bottom
06424
Top
Juhani: Vad är dina skånkor mot de här? JUHANI: Hvad er dine skanker imod de her? 06413
Bottom
06425
Top
Timo: Och mina då? Försök inte. Titta nu. Är det människokött? TIMO: Og mine? Lad bare være! Se nu. Er det menneskekød ? 06414
Bottom
06426
Top
Garvaren: Skynda, gumma, kom och titta. GARVEREN: Hurtigt, kone kom og se. 06415
Bottom
06427
Top
Husmoran: Å goda mänskor och himmelens makin! KONEN: Ak, gode mennesker og himlens magter! 06416
Bottom
06428
Top
Juhani: Ja, kan detta mer kallas skick och fasoner? Också Tuomas’ ögon är fuktiga. Gråt inte, Tuomas. Som jag sade: är detta skick och fasoner? JUHANI: Ja, er dette måske mere ret og rimeligt? - Selv Tuomas’ øj'ne er fugtige. Græd ikke, Tuomas. - Som jeg-siger: er det her ret og rimeligt ? 06417
Bottom
06429
Top
Timo: Så kuskar man här i väg mänskokalven. TIMO: Sådan jager man med menneskekalven her nede. 06418
Bottom
06430
Top
Husmoran: Hur de är röda och skiner, är röda och skiner. Å, goda mänskor! KONEN: Hvor de er røde og skinnende, røde og skinnende. Ak, gode mennesker! 06419
Bottom
06431
Top
Timo: Som järnet i ässjan, isynnerhet smidesjärnet. Hi, hi! TIMO: Som jern i essen, især som smedejern. Hi, hi! 06420
Bottom
06432
Top
Husmoran: Så röda, så röda! Kors i Jessu namn! KONEN: Så røde, så røde. Herren bevare os! 06421
Bottom
06433
Top
Juhani: De är precis ”som gjutkoppar”, såsom det står i bibeln. Herre hjälpe oss stackare! JUHANI: De er nøjagtig som »skinnende malm«, sådan som det står i Bibelen. Herren hjælpe os stakler! 06422
Bottom
06434
Top
Husmoran: Ve er knattingar! KONEN: Ak, arme børn! 06423
Bottom
06435
Top
Lauri: Gör vad vi bad och ni lovade. LAURI: Gør som vi bad om, og I lovede. 06424
Bottom
06436
Top
Aapo: Vi bönfaller: skynda på! Själv tänder vi nog brasan, eftersom här i vrån finns vedträn, präktiga, nävriga vedträn. AAPO: Vi bønfalder: hurtigt! Vi kan selv tænde op, eftersom der findes brænde dér i krogen, dejlige, barkede knuder. 06425
Bottom
06437
Top
Juhani: Så sitter vi åter i det gamla Jukola, under dessa bekanta, sotiga sparrar, och här dröjer vi ända till Valborgsmäss. Den forna stugan vare ännu denna vinter vårt kvarter. JUHANI: Så sidder vi igen i det gamle Jukola, under de velkendte, sodede spær, og her bliver vi lige til første maj. Lad det gamle hus være vort kvarter endnu denne vinter. 06426
Bottom
06438
Top
Tuomas: Men vänta när våren kommer. TUOMAS: Men vent, til foråret kommer. 06427
Bottom
06439
Top
Juhani: Låt våren komma, och ett pörte, ståtligare än det förra, står på Impivaaras sved. JUHANI: Lad det blive forår, og et nyt hus, prægtigere end det forrige, står på Impivaara-lieden. 06428
Bottom
06440
Top
Tuomas: När bara snön försvunnit, så ekar åter yxhugg i ödemarken och bergen och Jukolas bröder behöver inte längre tigga om vindskydd hos andra. TUOMAS: Så snart sneen er forsvundet, giver skovene og bjergene atter genlyd af øksehug, og Jukolas brødre behøver ikke mere at tigge om læ for vinden hos andre. 06429
Bottom
06441
Top
Juhani: Panpigt sagt. Tuomas, låt oss förgäta det förbannade påhittet, som tände eld på vårt pörte, och låt oss i våra sinnen föreställa oss det nya pörtet, som vi reser upp igen. JUHANI: Prægtigt sagt! Tuomas, lad os glemme det forbandede påfund, der stak ild på vort hus, og lad os, i vort sind, forestille os det nye hus, som vi bygger op igen. 06430
Bottom
06442
Top
Tuomas: Du må veta, att redan då vi begav oss på den skrämmande färden försvann ur mitt bröst all grämelse; och vet, att när du på vägen, löpande efter mig, flåsade i min nacke som en simmande hingst, så skar detta mig i hjärtat. TUOMAS: Du skal vide, at da vi begav os ud på den forfærdelige færd, forsvandt alt nag i mit bryst, og du skal vide, at da du løb bagefter mig på vejen og pustede mig i nakken som en svømmende hingst, skar det mig i hjertet. 06431
Bottom
06443
Top
Juhani: Låt oss därför fröjdas, att den färden är avslutad och att vi åter står i ett varmt pörte. - Där kommer man ju till oss med mat och dryck och med tvenne väldiga kärvar glänsande halm. Låt oss tacka Gud, kära bröder! JUHANI: Lad os derfor fryde os over, at den færd er forbi, og at vi atter står i et varmt hus. - Dér' kommer man med mad og drikke til os, og dér har vi to vældige knipper skinnende halm. Lad os takke Gud, kære brødre! 06432
Bottom
06444
Top
Men glättigt flammade björkvedsbrasan, i vars ljuvliga värma bröderna lögade sig. När de stått där en stund, sju man i led, gick de till bords för att njuta av kött, bröd, korv och uppvärmt öl, vilket allt garva-rens ömsinta hustru rett åt dem. Husbonden själv tog hand om Valko, ledde honom till stallet och fyllde krubban framför honom med hö. Följande männens spår, kom slutligen också hundarna från sin dystra färd, kom flämtande, fjäsande, och av glädje flammade deras ögon. Med stor fröjd mottog dem bröderna: ömkade dem, ruskade på dem, gav dem föda och smekte dem på alla vis. Muntert flammede det bål af birkeknuder, i hvis herlige varme brødrene varmede sig med velbehag. Og da de havde stået dér et stykke tid, syv mand på rad og række, gik de til bords for at nyde kødet, brødet, pølserne og det opvarmede øl, som garverens kone, den godhjertede kvinde, havde tilberedt for dem. Husbonden selv tog sig af Valko, førte den over til stalden og fyldte krybben foran den med hø. Omsider kom også hundene, der havde fulgt mændenes spor, tilbage fra deres dystre færd; de kom pustende og logrende; og deres øjne strålede af glæde. Og med stor fryd tog brødrene imod dem: ynkede dem, ruskede dem og kærtegnede dem på alle måder. 06433
Bottom
06445
Top
Men när bröderna spisat, sjönk de ner på sina halmbäddar, och insvepta i drömmens fina duk glömde de snart livets strid. Sött sov de, och länge än värmde den flammande elden, tills den falnade och lörkolnade. Då stängde husmoran spjället, och från ugnen flöt ut i stugan en ljuvlig värma; sedan lade sig också kvinnan åter ned på sitt läger, och åter rådde lystnad överallt i stugan. Men ute skuttade kölden sprakande längs gärdena, nordanvinden blåste kraftfullt under den stjärnblänkande himlen, varifrån den bleka månen småleende blickade ner. Men da brødrene havde endt deres måltid, sank de ned på deres halm-senge, og indhyllede i søvnens fine klæde glemte de snart livets strid. Sødt sov de, og den flammende ild varmede dem lang tid endnu, indtil den døde hen og forkullede. Så lukkede husmoderen spjældet, og en herlig varme strømmede ud i stuen fra ovnen; derefter lagde kvinden sig atter på sin seng, og nu herskede der stilhed overalt i huset. Men uden for hoppede frosten knagende langs hegnene, nordenvinden blæste bistert under den stjer-ne-funklende himmel, hvorfra den blege måne smilende kiggede ned. 06434
Bottom

kapitel 07 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
07001
Top
Tidigt på vårkanten, långt innan tranorna kommit, lämnade bröderna Jukola gård, flydde åter till Impi-vaaras momarker och började strax med alla krafter bygga sig en ny stuga. Snart vilade bastanta stockar på hörnstenarna och varv slöt sig till varv. Då smällde yxorna och dunsade den tunga klubban flera dagar från morgongryningen till aftonskymningen. Där arbetade Juhani, Aapo, Tuomas och Simeoni vid var sin knut, men de andra grovhögg stockar och rullade dem längs spiror upp på bygget. Med svetten lackande, men alltid glada i hågen stökade de, och stadigt höjde sig byggnaden och runtomkring spred sig kådans friska doft. Men sedan förflöt åter dagar, då bröderna ej ens rörde vid yxorna utan, snarkande i djupaste sömn, lät dygnen vandra från morgon till kväll och stundom ända till den tredje morgonen. Tidligt om foråret, før tranerne endnu var kommet, forlod brødrene Jukola, flygtede atter til Impivaara-heden og begyndte straks af alle kræfter at bygge sig et nyt hus. Snart hvilede solide bjælker på hjørnestenene, og lag føjede sig til lag. Så larmede økserne, og den tunge kølle dundrede i flere dage, lige fra morgengry til mørk aften. Juhani, Aapo, Tuomas og Simeoni sad ved hver sit hjørne, mens de andre huggede bjælkerne til og rullede dem ad slisker op til byggepladsen. De sled, sveddryppende, men altid glade i hu, og huset voksede støt, og en frisk duft af harpiks spredte sig vidt omkring. Men så gik der også dage, hvor brødrene ikke rørte ved økserne, men lå og snorkede i dybeste søvn og lod døgnet svinde fra aften til aften, undertiden helt til tredie morgen. 07001
Bottom
07002
Top
Emellertid, redan innan skördefälten gulnat i byn, stod stugan färdig på Impivaara mo; stod på samma ställe, i samma form och skick som den förra; ännu ståtligare stod den där. Och nu kunde bröderna, eftersom deras stadiga stuga var färdig, åter med fulla krafter bege sig på sina fångstfärder. De rustade sig både för jakt och för fiske i Ilvesjärvi sjö, de gav sig i väg med vapen och fångstredskap, och även hundarna följde dem med eldskimrande ögon. Utan att tröttna strövade de över skogiga berg, kärr och marker och skar i alla riktningar insjöns klara yta, snärjande åt sig skaffning såväl för stunden som för den kommande bistra vintern. Och därvid offrade flera av skogens och havets invånare sitt liv. Ikke desto mindre, før kornmarkerne ved landsbyen var gulnede, stod huset færdigt på Impivaara-heden; stod på samme sted, i samme form og stand som det forrige; ja, endnu prægtigere stod det dér. Og nu da brødrenes solide hus stod færdigt, kunne de, af fuld kraft, hellige sig deres fangst-ture. De udrustede sig både til jagt og fiskeri på Ilvesjårvi og drog af sted med våben og fangstredskaber; også hundene ledsagede dem med ild-gnistrende øjne. De strejfede, uden at blive trætte, over skovklædte bjerge, sumpe og marker, kløvede søens klare flade i alle retninger og bjærgede sig føden såvel for dagen som for den kommende, strenge vinter. Og mange af Ahtolas og Tapiolas, skovens og vandets, beboere måtte således ofre deres liv. 07002
Bottom
07003
Top
Men nu lyster mig berätta om den gamle Fnösk-Matti, brödernas enda vän härute i skogarna. - Det var en gubbe, som hette Fnösk-Matti; han bodde på cn lummig masurbacke, bodde där ensam för sig själv i sin lilla koja några tusen steg från Impivaara berg. Han tillverkade det mjukaste fnöske i Tavastland och olierrans starka näverskor, och denna sysselsättning säkrade honom ständigt hans dagliga bröd. I sina yngre dar hade han rest i Österbotten, dit han som förträfflig körsven följde med socknens förra prost, som flyttat ända till Lapplands gränser. Där hade I nösk-Matti dröjt den följande sommaren, jagande björnar, järvar och tranor på Nordens oändliga myrar. Om dessa färder hade han mycket att berätta; och han ägde ett makalöst minne; inte glömde han vad han en gång såg eller hörde. Skarpa var också hans sinnen och ögon: genom förvillande skogar vandrade han utan att gå vilse. Det fanns icke heller någon så fjärran ort, att han ej trodde sig på pricken veta den rätta riktningen dit, om han blott en gång besökt den. Han utpekade den strax med tummen; och fåfängt var att säga emot honom, så säker var han på sin sak. Om man till exempel frågade honom: "Var ligger Vuokatti”, svarade han genast, hötande ined tummen mot himlaranden: ”Där borta, titta lllngs med tummen min; där, om du så sköt med bössa. Kuusamo kyrka ligger vid den där lilla gropen, men ett litet tuppfjät till höger därifrån löper linjen lill Vuokatti.” Likaledes, om man frågte honom: "Var ligger Porrassalmi slagfält”, svarade han åter ofördröjligen och hötande med tummen mot himla-ianden: ”Där borta; titta längs med tummen min; dllr, om du så sköt med bössa.” Så säker var gubben, och ut och in på flera mils omkrets kände han också till skogarna kring sin koja. Han hade genomtraskat dem i alla riktningar, stundom letande efter fnöske-svampar, stundom efter skonäver och stundom vittjande sina snaror. Det hände också att han på sina rundfärder vek in till Impivaara-stugan för att hälsa på bröderna. Och då fick bröderna en trevlig stund: med munnarna på vid gavel lyssnade de på gubbens berättelser, med munnarna på vid gavel och öronen spetsade som läderlappens öron. - En augustiafton sitter han åter en gång hos bröderna språkande om sina skogsfärder i nordanlanden. Men nu huer det mig at fortælle om Trøske-Matti, brødrenes eneste ven herude i skovene. - Det var en gammel mand, der hed Trøske-Matti; han boede på en bakke, tæt-bevokset med knudrede birketræer; boede alene i en lille hytte nogle tusind skridt fra Impivaara. Han lavede den blødeste trøske i Tavastland og vældigt stærke barksko, og denne beskæftigelse skaffede ham til stadighed det daglige brød. Som yngre havde han rejst i Österbotten, hvortil han, som en pålidelig kusk, fulgte med sognets forrige præst, der var flyttet helt til Laplands grænser. Dér var Trøske-Matti blevet indtil næste sommer og havde jaget bjørne, jærve og traner i Pohjolas, nordens uendelige moser. Fra disse ture havde han meget at fortælle; han havde en enestående sikker hukommelse; og han glemte ikke det, han en gang havde set eller hørt. Også hans iagttagelsesevne og øjne var skarpe; han kunne vandre gennem forvirrende skove uden at fare vild. Der fandtes heller ikke så fjernt et sted, at han ikke mente at vide, i hvilken retning det lå, når han blot havde været der én gang; og han tog ikke en hårsbredde fejl. Han udpegede det straks med tommelfingeren; og det kunne ikke nytte noget at sige ham imod, så sikker var han i sin sag. Hvis man for eksempel spurgte ham: »Hvor ligger Vuokatti ?«, svarede han straks, idet han pegede imod horisonten med tommelfingeren: »Dér, kig langs min tommelfinger, derovre, om du så skød med gevær. Kuusamo kirke er dér ved den lille fordybning, men et hanefjed til højre løber linien til Vuokatti.« På samme måde, hvis man spurgte ham: »Hvor er Porrassalmi-slagmarken?«, så svarede han atter uden at tøve, idet han pegede imod horisonten med tommelfingeren: »Dér, kig langs min tommelfinger, dér, om du så skød med gevær.« Så sikker var den gamle i sin sag, og han kendte også skovene nøje i flere miles omkreds fra sin hytte. Han havde gennemtravet dem i alle retninger, snart for at lede efter fyrsvampe og bark til sine sko, snart for at røgte sine snarer. Det hændte også, at han på sine rundture stak ind til Impivaara-hytten for at hilse på brødrene. Og så fik brødrene en fornøjelig stund: med mundene på vid gab lyttede de til den gamles historier; med mundene på vid gab og ører, der strittede som flagermusens. - En aften i august sidder han atter hos brødrene og fortæller om sine skovjagter i de nordlige lande. 07003
Bottom
07004
Top
Juhani: Jaså. Men hur gick det sedan? JUHANI: Nåh. Men hvordan gik det så? 07004
Bottom
07005
Top
Fnösk-Mutti: Ja, hur gick det månne? Därifrån kom vi till en jädrans öppning, till ett flyigt kärr, och på skidorna gled vi över den pösande graven. Vi hittade flera varma tranbon, sköt många skriande tranor, fyllde säckarna trinda med ägg och fjädrar, och tranorna slängde varje gubbe som en grann bunt över axeln. Och så tog vi oss en sup. - Sedan for vi vår kos igen, med hundarna och tranorna på nacken, över den gungande och svallande, bubblande och sjudande myren; och ofta var någon av mannarna på vippen att för allan tid sjunka i det evinnerliga djupet, med en kvinkande hund på nacken. Men så kom vi ändå åter opp på en ekande backe, på hård mark, fastän våta som dränkta möss. Där redde vi oss vårt nattläger, tände en fladdrande eld och klädde av oss våra slaskvåta jackor. Det var bara att dra skjortan och byxorna av sig som ett ofläkt ålskinn. Snart ångade kläderna på grenarna, tranäggen fräste i den glödande askan och vi själva vred och svängde på oss i eldens ljuvligt stekande hetta, splitternakna som nattliga spöken. Och så tog vi oss en sup. - Men hur fick vi månne tiden att gå? hur förflöt majnatten för oss? Nå, hundarna svängde ju på sina fuktiga näsborrar och bligade opp mot trädens toppar. Slutligen började också vi kika oppåt, och vad tror ni vi såg? TRØSKE-MATTI: Ja, hvordan mon det gik? Derfra kom vi til en vældig åbning, til en gyngende mose; og på skiene gled vi hen over den svulmende grav. Vi fandt mange varme tranereder og skød mange skrigende traner, fyldte vore poser med æg og fjer; og tranerne kastede hver mand som et stateligt bundt over skulderen. Og så tog vi os en dram. — Dernæst drog vi videre, med hundene og tranerne på nakken, over den bølgende og bævende, piblende og plaskende mose; og ofte var nogle af mændene lige ved, for evig tid, at synke ned i det evindelige dyb, med en hylende hund på ryggen. Men så kom vi dog op på en rungende bakke igen, på fast jord, om end våde som druknede mus. Dér slog vi lejr for natten, tændte en flammende ild og tog vore sjaskvåde frakker af. Og der var ikke andet at gøre end at trække både bukserne og skjorten af, trække dem af som åleskind. Snart dampede klæderne på grenene, traneæggene sydede i asken, og vi vendte og drejede os i ildens vidunderlige varme, splitternøgne som natlige spøgelser. Og så tog vi os en dram. - Men hvordan fik vi mon tiden til at gå? Hvordan gik majnatten for os? Hundene virrede hele tiden med deres fugtige næsebor og gloede op mod trætoppene. Til sidst begyndte vi også at kigge i vejret, og hvad ser vi dér ? 07005
Bottom
07006
Top
Juhani: Ja, säg det. Troligen en liten björnnalle med halvöppna ögon. JUHANI: Sig det! Formodentlig en lille bjørne-unge med halv-åbne øjne. 07006
Bottom
07007
Top
Timo: Eller självaste Körri och Kyöpeli, de leda gastarna, antar jag. TIMO: Eller selveste Körri og Kyöpeli, de gruelige gespenster, formoder jeg. 07007
Bottom
07008
Top
Fnösk-Matti: Varken si eller så, utan där satt en brunaktig drasut till järv oppe i grenverket på en torr och mossig tall. Heiskanen sköt, men bommade; Lill-Jussi sköt, men bommade; slutligen smällde också jag i väg en salva, men med nästan samma lycka. Järven bara guppade till ett tag och gav ifrån sig en riktigt ilsken morrning, men satt näpet kvar på Htcnen. Då skrek Heiskanen: ”trollkonster, trollkonster!” tog ur fickan en dödmanstand, bet i den några gånger och spottade på lodet, som han ånyo vred in i sin bössa. Sedan fäktade han en stund med handen i luften, och anskrämmeligt rullande sina Agon sade han, den jädrans pojken, ett par tre märkvärdiga, förskräckliga ord, sköt och ner damp järven b ån tallen. Men långt från döden var alltjämt den baddaren, och leken begynte på nytt. Vi själva, alldeles nakna som vi var, kunde näppeligen träda bad-diiren inpå livet; ej heller ville hundarna nalkas honom, utan tassade och småskällde på en famns håll, ulti järven fräste mot dem från buskarna. Trolldoms-k i al terna, ser ni, verkade alltjämt. Men Heiskanen brtrjade åter vräka gräsliga ord ur munnen sin, fäk-Iunde med handen och gruvligt rullande med ögonen. Och se när hunden nu riktigt rök på den rödkäftiga •ilvugeln, så uppstod det allt ett slagsmål. O herre du mllde så hunden nu gick åt järvstackarn, så här, så här bara! Ni har, tammefan, aldrig sett en sådan kurans och kalabalik, nej då. trøske-matti: Hverken det ene eller det andet, men der sad en sorte-brun krabat af en jærv på en gren oppe i et tørt, skægget fyrretræ. Heiskanen skød, men forbi, Lille-Jussi skød, men forbi; til sidst fyrede jeg også løs, men med næsten samme held. Jærven vippede bare en smule og hvæsede rigtig arrigt, men sad stadig nok så nydeligt på grenen. Så råbte Heiskanen: »Trolddomskunster, trolddomskunster!«, tog en dødemands tand op af lommen, bed nogle gange i den og spyttede på kuglen, som han atter drejede ind i sin bøsse. Så viftede han lidt i luften med hånden, rullede uhyggeligt med øjnene, og så sagde han, den fandens knægt, en to-tre mærkelige og forskrækkelige ord, fyrede og - ned dumpede jærven fra fyrretræet. Men den satan var langt fra død endnu; og så begyndte legen igen. Vi selv, splitternøgne som vi var, kunne ikke godt nærme os det rasende bæst, og hundene havde heller ikke lyst til at komme det for nær; de luskede rundt og peb i en favns afstand, mens jærven hvæsede og spruttede arrigt ad dem fra buskene. Trolddomskraften, ser I, virkede stadig. Men så begyndte Heiskanen atter at spy nogle forfærdelige ord ud af sin mund, viftede med hånden og rullede grueligt med øjnene. Og se, da en af hundene nu for alvor fløj løs på den rød-kæftede bandit, fløj løs på den som en sydende raket, så blev der sandelig slagsmål! Du store Gud, som hunden nu gav den stakkels jærv, sådan, sådan og sådan dér! Man har, fanden ta’ mig, aldrig set sådan en gang tærsk og tamp, sandelig ikke! 07008
Bottom
07009
Top
Juhani: Jäklar anamma! JUHANI: Av, for tusind flammende djævle! 07009
Bottom
07010
Top
Timo: Man borde ha varit med om den roligheten! TIMO: Det ville have været morsomt at se! 07010
Bottom
07011
Top
Fnösk-Matti: Nog var det en rolig och lustelig lek, alltid. TRØSKE-MATTI: Ja, det var en morsom og lystig leg, jo, jo! 07011
Bottom
07012
Top
Timo: Och sedan stack ni järven i påsen? TIMO: Og så stak I jærven i posen ? 07012
Bottom
07013
Top
Fnösk-Matti: Visst var det en grann persedel att stoppa i påsen; en fet klumpeduns. Ja; och så tog vi oss en sup. - Sedan drog vi jackorna på oss igen, kruttorra, och lade oss snällt att sova i den fladdrande brasans värma. Men med sömnen blev det lite si och så, enär trollpilar som eldormar ideligen flög härs och tvärs i luften över våra huvud. Heiskanen störtade ofta nog opp, ropande med ljudlig stämma: ”Slockna, trollpil, slockna, trollpil!” och fräsande singlade somliga av dem ned i skogen, somliga åter i den gråa myren, men de flesta fortsatte sin släta bana utan att fästa sig vid hans rop. Och en gång hördes, ilande från norr till syd, en sakramentskat ilsken och häftig väsning, åtföljd av ett långvarigt litet sorl. Vad månne det var för en pojkfan som där skuttade i väg? frågte jag Heiskanen, som efter en stund grymtande svarade mig: ”Där färdades ju självaste hin onde.” -Så gick åter en timme, gick två, och det blixtrade i det milda, dimmiga vädret. Men österifrån vid myrkanten hördes plötsligt ett ljud som om mossbelupna granar hade susat till, och från myrens västra sida svarade ett annat ljud, men lent som prasslet från en liten björkdunge. Vad susade där, och vad prasslade här? frågte jag igen, och äntligen svarade Heiskanen grymtande: ”Det är grandungens farsgubbe som språkar med sin dotter.” - Men äntligen gick natten och grydde dagen och vi började åter traska vidare. Men se nu såg vi alldeles vid skogsranden en black-nad, jädrans stor varg, men han flydde som ärthäss-jan för virvelvinden. Till sist såg man bara hans vänstra bakben, jag sträckte bössan och sköt av tassen på honom, av som en riska, men han räddade lindå sitt skinn. Jag sköt av labben på stackarn. trøske-matti: Det var en flot krabat at stoppe i posen; en ordentlig fed klump. Ja; og så tog vi os en dram. - Vi trak derefter vore frakker på igen, tørre som krudt var tle, og lagde os skikkeligt til at sove ved den varme, flakkende ild. Men det var nu ikke megen søvn, vi fik, eftersom trold-pile ustandselig fløj på kryds og tværs gennem luften over vore forvirrede hoveder som ild-slanger. Heiskanen sprang ofte op og råbte med høj stemme: »Sluk, troldpil, sluk, troldpil«, og mange af dem faldt også hvæsende ned, nogle i skoven og nogle i den grå mose, men de fleste fortsatte uforstyrret deres lige bane uden at bryde sig om hans hyl. lin gang hørte man en forbandet rasende og hurtig, sydende lyd, der korn strygende fra nord til syd, og som i lang tid hlev efterfulgt af en lille summen. Hvad mon det var for en lyr, som smuttede forbi dér? spurgte jeg Heiskanen, som svarede knurrende efter en tids forløb: »Det var gamle Hiisi, selveste fanden, som røg forbi«. - Så gik der en time; der gik to; og det lynede i det milde, tågede vejr. Men så lød der pludselig, fra den østlige udkant af mosen, en lyd som en susen i mosgroede graner; og fra mosens vestlige kant svarede en anden lyd, men dæmpet som en raslen i en lille birkelund. »Hvad var det, der suste derovre og raslede herovre?«, spurgte jeg igen, og Heiskanen svarede omsider brummende: »Det er granskovens ånd, der taler med sin datter.« - Men omsider gik da natten, og morgenen gryede; og vi drog videre. Og se, lige i skovbrynet fik vi øje på en gråbleg ulv, en satans stor ulv, men den flygtede som en stak ærter for en hvirvelvind. Til sidst så man kun dens venstre bagben; jeg lagde bøssen an og skød poten over på den, skød den over som en stump brusk, men den reddede alligevel skindet. Jeg skød poten over på det arme kræ. 07013
Bottom
07014
Top
Timo: Å fanken! Labben av som en istapp, och sedan låg den framför er på marken som grisfoten på lastlagsbordet. TIMO: Av, for pokker! Poten brækket af som en istap, og så lå den på jorden foran jer som en grisetå på bordet i fastetid ? 07014
Bottom
07015
Top
Fnösk-Matti: Nå inte just så precis. TRØSKE-MATTI: Nå, ikke netop sådan. 07015
Bottom
07016
Top
Tuomas: Men hur märkte ni att tassen gått av? TUOMAS: Men hvordan opdagede I, at poten var knækket ? 07016
Bottom
07017
Top
Fnösk-Matti: Vi löpte ju efter honom ett duktigt stycke och såg ofta, hur vargpojkens släpande, sviktande tass, mens han traskade, hade gjort såna där tior i sanden. TRØSKE-MATTI: Vi løb jo efter den et langt stykke vej og så ofte, hvordan ulvens slæbende og dinglende pote, mens den travede af sted, havde lavet ligesom ti-taller i sandet. 07017
Bottom
07018
Top
Timo: Nå jäklar anagga! Tior i sanden? Hi, hi, hi! TIMO: Det var som fanden! Ti-taller i sandet? Hi, hi, hi! 07018
Bottom
07019
Top
Fnösk-Matti: Tydliga tior. TRØSKE-MATTI: Tydelige ti-taller. 07019
Bottom
07020
Top
Juhani: Vargen var i klämma. JUHANI: Ulven var i knibe. 07020
Bottom
07021
Top
Fnösk-Matti: Vargen var i klämma, liksom också männen. Men de förbaskade hundarna vek ej ett lamnsmått från våra hälar, utan stegade nedslagna, med slokande svansar, de alltid förr så tappra hundarna. trøske-matti: Ulven var i knibe, såvel som mændene. Men de forbistrede hunde flyttede sig ikke en favn fra vore hæle; de sjoskede slukørede af sted med hængende haler; de altid før så tapre hunde. 07021
Bottom
07022
Top
Aapo: Vad hade stukat deras iver? AAPO: Hvad havde lagt en dæmper på deres iver ? 07022
Bottom
07023
Top
Fnösk-Matti: Trollkonsterna, de omtöcknande trollgaserna, med vilka himlen var späckad som med krutrök i krigstid. Heiskanen sökte visserligen göra sitt bästa, besvor och förbannade och fäktade med handen, men utan minsta nytta. Och Lill-Jussi, den spjuvern, skuttade i väg som ett nystan, stampade i marken och svettades svårt. För pojken var inte begåvad med mera benlängd än högst tre kvarter; men en riktig utterrygg hade han, lång och seg. Seg var hela mannen också, fördömt seg och fast som själva uttern. Länge dammade han i väg efter vargen, som linkande traskade framför honom, men sist och slutligen hjälpte intet, utan han måste lämna Svans-Heikki i skogens värjo. Ja; och så tog vi oss en sup. Och när vi gjort detta, började vi åter traska hemåt, bärande vårt rikliga byte. Så stegade vi i väg, med påsarna under armen, i påsarna äggen och fjädrarna och annat mindre skogsvilt; skidorna och tranorna på ryggen, bössorna i näven; och turvis kånkade envar på sin axel den ludna järven. Så färdades vi. Men vid molnens rand flög en liten, bräkande beckasin; jag sköt den och stoppade den i påsen. Efter att ha gått ett stycke till fick jag i en talltopp syn på en flygande ekorre, platt och storögd, och jag sköt den och stack den i påsen. TRØSKE-MATTI: Troldkunster, de bedøvende trold-dampe, som luften var lige så fyldt med som med krudtrøg i krigstid. Heiskanen prøvede ganske vist at gøre sit bedste, lian manede og forbandede og fægtede med hånden, men fuldstændig forgæves. Og Lille-Jussi, den gavtyv, rendte af sted som et garnnøgle, stampede i jorden og svedte voldsomt. For knægten havde ben, der ikke var længere end højst tre-kvart alen, men han havde en rigtig odder-ryg, lang og sejg. Hele manden var også sejg, forbistret sejg og fast som odderen selv. I lang tid støvede han efter ulven, der hinkede af sted foran ham, men til sidst var der ikke andet at gøre: han måtte overlade ulven til skovens varetægt. Ja, og så tog vi os en dram. Og da det var gjort, begyndte vi atter at trave hjemad, bærende på vort rigelige bytte. Sådan gik vi, med poserne under armen; i poserne var æggene, fjerene samt et og andet mindre skovvildt; skiene og tranerne havde vi på ryggen, bøsserne i hånden; og den lodne jærv dinglede skiftevis på vore skuldre. Sådan gik vi. Men ved skyernes rand fløj en lille, brægende himmelged, en bekkasin ; jeg skød den og stoppede den i posen. Efter at have gået et stykke tid fik jeg, i toppen af et fyrretræ, øje på et flyvende egern, fladt og stor-øjet; jeg skød det og stoppede det i min pose. 07023
Bottom
07024
Top
Slutligen anlände vi till vida, höga gläntor och en gång skymtade ännu Turkkila gård, från vilken vi begett oss på den bistra färden. Vi kom till ett blodigt ställe, som Turkkilahusbonn utpekat för oss redan då vi gick ut på jakt, och där en björn för två dagar sedan hade dödat en ståtlig hingst. Vi tittade en stund på björnens nedsölade bord, och jag märkte strax att han nyligen, antagligen föregående kväll i solnedgången, hade kommit och njutit av stekens rester. Jag tänkte som så, att han igen skulle återvända till samma ställe vid solnedgången, och därför beslöt jag stanna och vänta på honom; men de övriga gick vidare till Turkkila för att bereda sig en glad aftonmåltid. Där stod jag nu och funderade och eftersin-nade hur jag skulle mottaga min gäst på den öppna gläntan, där det inte fanns ett enda träd att klättra opp i. Men ”den fiffiga vinner över den flinka”, och slutligen uppfann jag något, som närapå liknade en jädrans maskin. Jag såg där i närheten en tjärvedsstubbe, svart och gruvligt stor, vars rötter tjälen om vårarna hade lyft i höjden, åtminstone en aln högt. Med min yxa högg jag av dess mellersta rot, som tiiingde sig lodrätt nedåt, röck ut den och utvidgade llnnu gropen lite. In i den kröp jag sedan, stack bössmynningen ut mot blodfältet och började i det lina skyddet med ett starkt fäste över huvudet vänta pfl björngossen. Han nalkades, närmade sig hasande liån dälden, högg tänderna i hingstens söndersargade bog, och jag beslöt nu försiktigt ge honom lite bly i skallen. Men har man sett på fanken! då klirrade det dlir mässingsbeslaget på bösskolven helt lite mot en ii v jackans tennknappar, och björnens skarpa öra Ii (ir de strax klirret. Ursinnig störtade han mot mig, men därifrån small det emot honom. Struntande i det sprang han bara i samma riktning, skriande med skrämmande stämma. Nu hördes ett väldigt buller (•ver mitt huvud; rötterna brakade och jorden räm-iiudc, när den månghornade stubben lyftes bort ovanom mig. Och jag pojkstackare tänkte redan att min inilalykt var kommen och väntade bara, med bössan i näven, att bestens vidöppna gap skulle uppenbara sig. Men plötsligt slutade tumultet, och allt var tyst och stilla, tyst som i graven, och det blev intet av det vllntade nappataget. Jag bidade en stund till, men • lutligen tittade jag som hastigast mellan de i luften Iftcnde rötterna på andra sidan, och där låg ju björnen alldeles livlös, med den kullstjälpta stubben i I.unnen, och ur det mäktiga bröstet flöt blodet i mulini. Men heleja! tänkte jag, där jag igen stod som en Ii i gosse, under den fria himlen. Tjärstubben över mig hade ju flinkt förflyttat sig bort. Vi kom omsider til nogle vidtstrakte, højt-liggende lysninger og så endnu en gang mod syd Turkkila gård, hvorfra vi var draget ud på vor strenge færd. Vi kom til et blodigt sted, som Turkkila-manden allerede havde udpeget for os, inden vi drog ud på jagt, og hvor en bjørn for to dage siden havde dræbt en prægtig hingst. Vi kiggede et stykke tid på bjørnens tilsølede spisebord, og opdagede straks, at den fornylig, antagelig foregående aften ved solnedgang, var kommet igen for at nyde resterne af sin steg. Jeg var klar over, at den ville vende tilbage til samme sted, når det blev mørkt og besluttede derfor at blive og vente på den; men de andre gik videre til Turkkila for at tilberede sig et muntert aftens-måltid. Dér stod jeg nu og spekulerede; spekulerede og grublede over, hvordan jeg skulle modtage min gæst på den åbne lysning, hvor der ikke stod et eneste træ, man kunne klatre op i. Men »den kloge vinder over den raske«, og til sidst fandt jeg på noget, der nærmest mindede om et sindrigt maskineri. Lige i nærheden så jeg en harpiks-stub, sort og forfærdelig stor, hvis rødder var blevet løftet i vejret af forårets tø, i hvert fald en alen. Med min økse kappede jeg den midterste rod, der gik lige ned i jorden, halede den ud og udvidede hullet en lille smule mere. Dér krøb jeg så ind, stak bøsse-mundingen ud mod det blodige sted og begyndte at vente på bjørnen, i mit fine skjul og med en solid borg over mit hoved. Den kom, nærmede sig listende fra sletten og satte tænderne i hingstens sønderrevne bov; og jeg besluttede nu forsigtigt at give den en kende bly i pandeskallen. Men fanden heller! For så klirrede messingbeslaget på min bøssekolbe ganske svagt mod en af tinknapperne i min frakke, og bjørnens skarpe øre hørte straks den klirrende lyd. Rasende styrtede den løs på mig, men så smældede der et skud imod den. Uden at bekymre sig om det blev den ved med at løbe fremad, mens den skreg med en skrækindjagende stemme. Nu lød der et vældigt brag oven over mit hoved: rødderne knagede, og jorden slog revner, da den mange-hornede stub blev løftet bort oven over mit hoved. Og jeg, stakkels fyr, tænkte at min sidste time allerede var kommet og ventede kun på, med bøssen i hånden, at dyrets vidtåbne gab skulle vise sig. Men pludselig hørte støjen op, og alt blev stille og roligt, stille som i graven; og der blev ikke noget slagsmål, som jeg havde ventet. Jeg forholdt mig rolig et stykke tid endnu, men til sidst kiggede jeg ud mellem de rødder, der ragede lige i vejret på den anden side, og dér lå bjørnen fuldstændig livløs med den væltede stub i favnen, og blodet flød ned i mulden fra dens mægtige bryst. Men heleja, tænkte jeg, da jeg atter stod som en fri mand under den frie himmel. For stubben varjo temmelig hurtigt blevet flyttet bort oven over mig. 07024
Bottom
07025
Top
Juhani: ”Helvete, sa Heskus-Jaakko!” JUHANI: »Helvede, sagde Heskus-Jaakko!« 07025
Bottom
07026
Top
Timo: Nå tammetusan och sju smeder! TIMO: De syv smede ta’ mig! 07026
Bottom
07027
Top
Juhani: Den flinkaste knycken på jordens rund! JUHANI: Det flinkeste ryk på j'ordens runding! 07027
Bottom
07028
Top
Tuomas: En tapper knyck, en manlig knyck både av björnen och er. TUOMAS: Et tappert ryk, et mandigt ryk både af bj’ørncn og afjer. 07028
Bottom
07029
Top
Juhani: O du svarta tjur! JUHANI: Oh, du sorte tyr! 07029
Bottom
07030
Top
Timo: Jäklar! Annat kan jag inte säga. Men hur gick det sedan? TIMO: Fandens! Andet kan jeg ikke sige. Men hvad skete der så ? 07030
Bottom
07031
Top
Fnösk-Matti: Nå, du gissar väl hur det sedan gick, gissar att smällen hördes ända till Turkkila som från en byttbotten, och fick i väg mannar som mygg till gläntan. Nu uppstod glamman och stoj, när man på en sviktande, gungande stång bar björnen till gården. Nog var den en ärkepappa alltid: där den hängde ocli svängde förmörkade den Turkkilas hela stuga såsom ett tjockt åskmoln på himlen. - Så var det med den dagens stök, den dagens och den färdens. Och så tog vi oss en sup. trøske-matti: Nå, du kan vel gætte, hvordan det så gik; du kan vel gætte, at braget kunne høres lige til Turkkila som fra bunden af en bøtte, og det lokkede snart mænd til lysningen som myg. Og nu blev der et spektakel og en larm, da man bar bjørnen hjem til gården på en vippende og gyn-gende stang. Det var en vældig farmand: da den hang og dinglede i en bjælke, formørkede den hele stuen på Turkkila som en tyk tordensky på himlen. - Sådan var det med den dags besværligheder; den dags og den turs. Og så tog vi os en dram. 07031
Bottom
07032
Top
Juhani: Och så firade ni gladeligen gravöl. JUHANI: Og så holdt I et muntert gravøl. 07032
Bottom
07033
Top
Fnösk-Matti: Ja, vi började i Turkkila och slutade i prästgården, slutade med mosiga ansikten och blacka ögon. Så var det, och de dagarna har varit och farit, Men gärna minns den här gubben färderna från sin mandoms bästa dagar och gärna berättar han ont dem. TRØSKE-MATTI: Det begyndte i Turkkila og endte i præstegården; endte med grimede fjæs og matte øjne. Sådan var det; og de dage har været og er svundet bort. Men den gamle mindes gerne oplevelserne fra sin manddoms bedste dage, og han fortæller gerne om dem. 07033
Bottom
07034
Top
Aapo: Och gärna hör vi på dem. AAPO: Og vi lytter gerne. 07034
Bottom
07035
Top
Juhani: Berätta så ända till morronkvisten, och vi minns alls inte att det finns sömn i världen. JUHANI: Fortæl sådan lige til morgengry, og vi vil glemme, at der findes søvn her på jorden. 07035
Bottom
07036
Top
Fnösk-Matti: Nog är det på tiden att klunsa i väg till sitt kyffe igen; på tiden, jo. Farväl, bröder! trøske-matti: Nå, det er på tide, at man stavrer hjem til sin hule igen; jo, det er på tide. Gud være med jer, brødre! 07036
Bottom
07037
Top
Juhani: Farväl, vördnadsvärda Matti! JUHANI: Gud være med Jer, agtværdige Matti. 07037
Bottom
07038
Top
Aapo: Må så väl, och var alltid välkommen till våi stuga! AAPO: Hav det godt, og altid velkommen til vort hus! 07038
Bottom
07039
Top
Så begav sig Matti, med yxan på axeln, i väg mot sin lilla koja på den lummiga masurbacken, långt borta från byn. Men till nattens ro lade sig bröderna, ty mörkret fick redan överhand, och kvällens allt dunklare ljus skimrade blekt genom stugans trånga fönsteröppningar. Men länge svärmade tankarna eldigt i deras hjärnor, jagande den vederkvickande sömnen på flykten. De mindes Fnösk-Mattis berättelser från de nordliga ödemarkerna, den förhäxade luften som rådde där, och trollpilarna, som fräsande llög härs och tvärs genom den dunkla natten. Liksom pilarna där gnistrade och bössorna blixtrade, så blixt-mde i deras bröst en underlig lust och iver. Mest av nllt eldades deras iver av tranan, denna så klokt och skarpt blickande fågel, vars karga skri rullar kring nordanlandens myrar; och i deras tankar hägrade de ljunbeklädda bonas ljuva värma, hägrade med sina glänsande ägg i odonbuskarnas gömma. Att fånga de Irtnghalsade fåglarna och plundra deras bon, det var un brödernas lusta. Starkt tjusades deras sinnen av nordankärrens högtidliga dunkel. Så gik Matti, med øksen over skulderen, af sted til sin lille hytte på bakken med de løvrige, knudrede birketræer, langt fra landsbyen. Men brødrene gik til ro for natten; mørket havde nemlig allerede fået overhånd, og aftenens svindende lys skinnede svagt ind gennem husets smalle vindues-glugger. Men tankerne svirrede længe heftigt i deres hjerner og jog den vederkvægende søvn på flugt. De kunne ikke glemme Trøske-Mattis skildringer fra Nordens ødemarker, den forheksede luft, og trold-pilene, der suste sydende på kryds og tværs gennem den mørke nat. Og ligesom pilene gnistrede dér, og bøsserne lynede, således lynede en besynderlig lyst og iver i deres bryst. Deres iver blev især optændt af tranen, denne fugl med det kloge og årvågne blik, hvis dystre skrig giver genlyd omkring Nordens moser; og i tankerne forestillede de sig de dunklædte reders herlige varme ; forestillede sig de skinnende æg, skjult i pors-buskene. Det var nu brødrenes lyst at jage de langhalsede fugle og plyndre deres reder. Deres sind følte sig stærkt fængslet af det højtidelige mørke i Nordens sumpe. 07039
Bottom
07040
Top
Men längst av alla vakade Juhani på sin bädd. Han yiubblade över med vilka medel man här på hemsocknens marker kunde få till stånd en fångstfärd, som kunde jämföras med den nyss beskrivna jakten l'rt 1’imentolas myrar. Han erinrade sig Kourukärret, illlr det visserligen inte fanns tranor, men ymnigt med brokiga änder. Och enär nordmännens supning l.lngslade hans sinne med särskild kraft, så mindes Iiiiu att det fanns brännvin i Viertola herrgård. Och ••Allinda lyckades han tankevägen sammanfoga en •.m ts avbild av den förträffliga jakten uppe i norr, och i Iter att ha beslutat sätta i gång med den följande illig, somnade han äntligen; men i sömnen huserade Inni länge på Fnösk-Mattis mäktiga färder. En gång hoppade han mitt i drömmen upp från bädden, ry-i>indc med anskrämmelig stämma: ”Järvungen! Tafast den tranhalsen!” Åt detta rop morrade de övriga, halvvakna, ilsket från sina lyor; men sjönk dock snart tillbaka i sömn. Men länge stirrade Juhani omkring sig, innan han fattade att han ingalunda stod på Lapplandsvida marker, bland myrarna, i de gråa nejderna, utan på hemstugans fridfulla skulle. Småningom klarnade hans sinne, han lade sig åter på bädden och insomnade djupt. - Men på morgonen, efter uppstigningen, erinrade han sig sitt beslut från i går och började strax förklara det för de övriga. Men længst af alle vågede Juhani på sin seng. Han grublede over, hvordan man bedst, her på hjemsognets jord, ordnede en jagttur, der kunne sammenlignes med den lige beskrevne jagt i Pimentolas moser. Han kom i tanker om Kouru-mosen, hvor der ganske vist ikke fandtes traner, men vinge-spraglede ænder i massevis. Og da Pohjola-mændenes snapse fængslede hans fantasi med en mærkelig styrke, faldt det ham ind, at der var brændevin på Viertola gård. Og således lykkedes det ham, i sine tanker, at skabe en slags kopi af Pohjola-mændenes herlige jagt, og da han havde bestemt, at han ville iværksætte den næste dag, faldt han omsider i søvn; men i drømme larmede han længe på Trøske-Mattis mægtige jagtture. Engang sprang han op fra sin seng i søvne og råbte med frygtelig stemme: »Jærvungen! Jærvungen! Grib den trane-hals!« Det fik de andre til at knurre arrigt, i halv-søvne, fra deres køjer; men snart sov de dog igen. Juhani kiggede sig imidlertid længe omkring, inden han blev klar over, at han ikke stod på Laplands tågede vidder, blandt moserne i de grå egne, men på husets fredelige briks, lifter-hånden klarede hans sind op, han lagde sig atter på sengen og faldt i dyb søvn. - Men om morgenen, da han stod op, kom han i tanker om sin natlige beslutning og begyndte straks at forklare sagen for de andre. 07040
Bottom
07041
Top
Juhani: Bröder, hören vad jag säger och vad jag nu vill inskärpa i ert sinne. Jag minns nämligen en fångstrik ort, och undrar storligen över att vi ända till denna dag glömt Kourukärret, i vars gräsmarker och klara gölar det svärmar otaliga vattenfåglar. Dit må vi nu bege oss på jakt och därifrån hämtar vi säcktals med änder som långrovor. JUHANI: Brødre, hør, hvad jeg siger, og hvad jeg nu vil indprente jer. Jeg mindes nemlig et fangstrigt sted, og det forbavser mig meget, at vi indtil denne dag har glemt Kouru-mosen, i hvis siv og åbne pytter det sværmer med søfugle i massevis og bunkevis. Vi drager derhen på jagt og henter sækkevis af ænder, store som trækøller. 07041
Bottom
07042
Top
Tuomas: Jag är med om saken. TUOMAS: Det er jeg med på. 07042
Bottom
07043
Top
Timo: Gärna jag med. TIMO: Og gerne for mig. 07043
Bottom
07044
Top
Eero: Jag med; och när jag spankulerar i Kourukärret, tycker jag mig vara Lill-Jussi på Lapplands myrar. Låt gå för det! EERO: Jeg med; og når jeg strejfer rundt i Kouru-mosen, vil jeg lade som om jeg er Lille-Jussi i Laplands sumpe. Altså, lad gå med det! 07044
Bottom
07045
Top
Aapo: Inte heller jag är mot företaget, som kanske skaffar oss flera dagars föda. AAPO: Jeg er heller ikke imod planen, som måske skaffer os føde for flere dage. 07045
Bottom
07046
Top
Juhani: Vi besluter oss alltså för färden. Men till Kourukärret är det en duktig väg, en riktig varga-verst, och nog stannar vi där åtminstone över en natt. Därför vore ej, skulle jag tro, en sup av ondo, när vi kojar under bara himlen. JUHANI: Vi beslutter os altså for turen. Men der er forskrækkelig lang vej til Kouru-mosen, en vældig ulve-mil, og vi bliver sikkert nødt til at være dér mindst en nat. Jeg tror derfor, at en dram ikke var af det onde, når vi slår lejr under åben himmel. 07046
Bottom
07047
Top
Tuomas: I Viertola finns brännvin. TUOMAS: Der er brændevin i Viertola. 07047
Bottom
07048
Top
Juhani: Brännvin, och gott brännvin. JUHANI: Brændevin og god brændevin. 07048
Bottom
07049
Top
Tuomas: Sju kvarter, pojkar! TUOMAS: Syv pægle, drenge! 07049
Bottom
07050
Top
Juhani: Rätt! Ett kvarter per man. JUHANI: Rigtigt! En pægl pr. mand. 07050
Bottom
07051
Top
Aapo: Kanske låter vi brännvinet vara, då vi till vår lycka inte precis vant oss vid det än. AAPO: Vi lader måske brændevinen være, eftersom vi, (il vort held, endnu ikke rigtig har vænnet os til den. 07051
Bottom
07052
Top
Juhani: Nog har också du då och då tagit dig en sup liksom jag. JUHANI: Du har da taget dig en dram nu og da, ligesom jeg. 07052
Bottom
07053
Top
Eero: Försök, Aapo, fatta hans barnsliga pikar. Låt också oss en gång få säga: ”Och så tog vi oss en sup”, när vi som gråhåriga gubbar berättar om våra forna lijältedater för ungdomen. Låt oss inbilla oss att vi liksom i levande livet tuktar järvungar uppe i Norden. EERO: Forstå dog, Aapo, hans barnlige underfundigheder. Vi skal også en gang kunne sige: »og så tog vi os en dram«, når vi som gråhårede gamlinge fortæller ungdommen om vore svundne heltebedrifter. Vi skal vel også, lyslevende, bilde os ind, at vi korrekser unge jærve i de nordlige lande. 07053
Bottom
07054
Top
Juhani: Vad illfänas du igen? Det är ju bara rätt och tillbörligt, att mänskan sköter kroppen sin. Under denna färd kommer vi säkerligen att traska genom sumpiga myrar och pösiga gungflyn, och tillbringa våra nätter slaskvåta på bäddar av björnmossa. Då smakar en liten klunk ur fickpluntan nog så gott, skulle jag tro. - Vi finner alltså för gott att vi, när vi beger oss i väg, inte saknar medicinsupen i konten. Och nu må Lauri-pojken skynda sig till Viertola med det bästa rävskinnet under armen; och brännvin skall det komma. JUHANI: Laver du nu vrøvl igen ? Det er da kun ret og rimeligt, at mennesket plejer sit legeme. På den tur kommer vi sikkert til at traske gennem moser og gyngende hængedynd og tilbringe nætterne, pjaskvåde, på et leje af bjørnemos. Så vil en lille slurk af lommeflasken nok gøre godt, tænker jeg. Vi mener derfor, det er bedst, at vi, når vi drager af sted, ikke mangler medicin-drammen i ranslen. Og nu skal Lauri-knægten skynde sig til Viertola med det bedste ræveskind for brystet; og så vil der komme brændevin. 07054
Bottom
07055
Top
Lauri gick alltså till Viertola efter brännvin till styrkedryck för andjakten i Kourukärret. - Ungefär femtusen steg från Impivaara, på Viertolas marker, ligger detta vida kärr, omgärdat av dystra skogar. På dess yta, där änderna har sitt trevna hem, omväxlar klara gölar med höga gräsfält och tuvrika halvöar med tvinande tallar. Hit hade bröderna beslutat färdas för att jaga knarkande änder, med hopp om ett lågat byte. Lauri gik til Viertola for at hente brændevin, så man havde en styrke-drik på andejagten i Kouru-mosen. - Denne mose, vidtstrakt og omgivet af mørke skove, ligger henved fem tusind skridt fra Impivaara, på Viertolas grund. På dens overflade, hvor ænderne har et kært tilholdssted, skifter klare pytter, høje siv-klynger og tuede øer med hensygnende fyrretræer. Dér havde brødrene besluttet at tage hen for at jage snadrende ænder, i håb om rigeligt bytte. 07055
Bottom
07056
Top
Lauri återvände från Viertola och hade med sig pärlande brännvin som tappats på en tennflaska, de-las farsgubbes forna skogsflaska. Men utom brännvinet hade han med sig ett viktigt budskap från Metsola, som hetsade brödernas sinnen till allt eldigare iver. Han berättade att en björn slagit en av Viertolas bästa oxar och kände också till mordplatsen, som låg norrut från Impivaara på Viertolas mark, men nära Jukola skogsrå. Förbi detta ställe beslöt de nu färdas till Kourukärret och lämna hemmet först då dagen lutade mot kvällningen. De skulle kanske möta björnen, som vid solnedgången plägar gå och njuta resterna av det fällda bytet. Så hoppades de. Och när de spisat en mäktig middag och kvällen nalkades, begav de sig starkt utrustade i väg; de hade näverkontarna på ryggen och skarpa laddningar i bössorna. Sist stegade Lauri, ledande hundarna vid ett rep och bärande i konten sju kvarter brännvin. Man hade kommenderat honom att stanna ungefär trehundra steg från slaktfältet, och han skulle lossa Killi och Kiiski när han hörde skrik eller bössmällar. Han handlade också därefter; stannade i god tid vid en granrot för att avvakta händelserna. De andra klev närmare stället, där oxen blivit sargad, och fann den till hälften uppätna djurkroppen på den blodiga marken i en dyster grandunge. De gömde sig nu på lämpligt skotthåll bakom ett lågt men tätt snår, och beslöt sig för att vänta. Lauri vendte tilbage fra Viertola med perlende brændevin, der var tappet på en tin-flaske, deres fars gamle jagtflaske. Men foruden denne brændevin havde han en vigtig nyhed med fra skoven, der ophidsede brødrenes sind til en endnu heftigere iver. Han fortalte, at en bjørn havde fældet en af Viertolas bedste okser, og han kendte også mord-stedet, der lå nord for Impivaara på Viertolas grund, men i nærheden af Jukolas skov-grænse. Brødrene besluttede at drage forbi dette sted på vej til Kouru-mosen og først forlade deres hjem, når det led imod aften. Så ville de måske møde bjørnen, der jo plejer at gå ud ved solnedgang og nyde resterne af sit fældede bytte. Således håbede de. Og da de havde spist en kraftig middag, og aftenen nærmede sig, begav de sig af sted, vel-udrustede: bark-ranslerne på ryggen og skarpe skud i bøsserne. Sidst kom Lauri, der førte hundene i et reb, og som bar syv pægle brændevin i sin ransel. Man havde befalet ham at gøre holdt med hundene henved tre hundrede skridt fra mord-stedet, og han skulle slippe Killi og Kiiski løs, når han hørte råb eller bøsseskud. Det gjorde han også; og standsede i god tid ved foden af et grantræ for at vente på, hvad der skete. De andre gik nærmere hen til det sted, hvor oksen var blevet sønderrevet og fandt den halvt-fortærede dyrekrop på den blodige jord i en mørk granlund. Så gemte de sig, i en passende skudvidde, i et lavt, men tæt krat og besluttede at vente. 07056
Bottom
07057
Top
Så förflöt en ganska lång stund. Men slutligen hördes från dälden ett stillsamt tassande och prassel i riset, och nu gissade man att kostgångaren var i antågande till måltiden. Så var det också fatt. Bland träden nalkades tyst och försiktigt en oherrans stor björn. Men han tycktes ha anat ugglor i mossen; ty fnysande och svängande med nosen stannade han redan på långt håll från sitt offer. Länge konstrade han, och slutligen syntes han liksom hågad att dra sig tillbaka, utan att närma sig männen inom skotthåll. I djupaste tystnad avvaktade bröderna hans göranden i gransnåret, tills slutligen Timo, utan att fästa sig vid de andras varnande åtbörder, på omvägar började smyga sig mot den ilskna fienden. Och nu, när han trodde sig vara tillräckligt nära björnen, avlossade han ett skott; men endast krutet rök upp i luften ur fänghålet utan att tända laddningen i röret. Argsint rusade nu björnen som en stor, mossbelupen, rullande sten mot mannen, som ofördröjligen kastade sig ned med ansiktet mot jorden, och där låg han utan att röra på sig. Besten luktade på honom, skubbade och luggade, gruvligen morrande och fnysande. Timos dödsstund hade väl varit inne, om icke Juhani skyndat till hans hjälp, avfyrande ett skott mot björnens ryggrad. Han vågade ej sikta lägre, med tanke på sin broder, som låg under vidundret. Men lodet träffade inte målet, åtminstone ej tillräckligt nära, för grandungens furste rusade än vildsintare mot Juhani, och lämnade Timo att böka i jorden. Då svängde Juhani, försvarande sitt liv, bösskolven mot bestens öppna käft, och en fruktansvärd drabbning var i antågande. Men nu sköt Tuomas, borrande i björnens lår ett eldigt lod. Då också han måste handla varsamt för sin broders skull, kunde han icke sikta mot huvudet eller bröstet, där såren säkrast blir dödsbringande. Men björnen kände dock nu bly i sin kropp, och blodet flöt ned för hans feta, runda skånk. Rasande, förskräckligt rytande rände han mot Tuomas, men fick ett så häftigt slag för pannan av mannens bössa, att han, ruskande på huvudet, stannade mitt i språnget. Och där stod nu fienderna för ett ögonblick, hotfullt blickande på varandra. Der gik temmelig lang tid. Men til sidst hørte man, ude fra sletten, en sagte, listende lyd og en raslen i ris-kvistene, og nu var man klar over, at mad-gæsten nærmede sig sit måltid. Sådan forholdt det sig også. En usædvanlig stor bjørn nærmede sig, forsigtig og sagte, mellem træerne. Men det så ud, som om den anede faren, for den stod stille allerede langt borte fra sit offer, mens den fnyste og svingede med snuden. Den tøvede længe, og til sidst så det ud, som om den ville trække sig tilbage, uden at komme mændene inden for skudvidde. I dybeste tavshed ventede brødrene i krattet, indtil Timo omsider, uden at bryde sig om de andres advarende fagter, begyndte at liste sig, i en stor bue, hen imod den rasende fjende. Og nu, da han troede, han var nær nok ved bjørnen, fyrede han løs: men kun krudtet flammede ud af fænghullet, uden at antænde ladningen i løbet. Nu styrtede bjørnen, rasende, som en stor, mosgroet, rullende sten, hen imod manden, der straks kastede sig ned med ansigtet imod jorden; og blev liggende der uden at røre sig. Dyret snusede til ham, skubbede til ham og ruskede ham i håret, mens den knurrede og fnyste forfærdeligt. Timo havde antagelig været dødsens, hvis Juhani ikke var ilet ham til hjælp og havde affyret et skud imod bjørnens rygrad. Han turde ikke sigte lavere, af hensyn til sin broder, der lå under vilddyret. Men kuglen ramte ikke, i hvert fald ikke med tilstrækkelig virkning, for granskovens fyrste fløj endnu mere rasende løs på Juhani og lod Timo ligge og rode i jorden. Så vendte Juhani, for at forsvare sit liv, bøssekolben imod dyrets åbne gab, og en frygtelig kamp var ved at udvikle sig. Men nu skød Tuomas og sendte en brændende kugle ind i bjørnens lår. Da han også måtte være forsigtig af hensyn til sin broder, kunne han ikke sigte på hovedet eller brystet, hvor et sår sandsynligvis ville være dødbringende. Men bjørnen mærkede nu blyet i sin krop, og blodet strømmede ned ad dens fede, runde ben. Rasende og med et frygteligt brøl styrtede den løs på Tuomas, men fik et så voldsomt slag i panden af mandens bøsse, at den virrede med hovedet og pludselig standsede op. Og dér stod nu modstanderne et øjeblik og stirrede truende på hinanden. 07057
Bottom
07058
Top
Men nu skyndade hundarna fram, närmade sig snabbt och ljudlöst som tvenne eldslågor; men när de hunnit till den lurviga björnen, uppstod ett ilsket spektakel. Killi gläfsade björnen rakt i skägget, hela tiden dock stående ett par steg åt sidan från honom. Men bakom honom stojade Kiiski, och tordes till och med stundom nafsa åt sig en liten beta från hans lårull. Han kastade sig dock ständigt kvickt åt sidan, när skogens honungstass som en svartgrå, väldig hö-vålm svängde sig mittemellan hundarna. Men slutligen, efter att ha gjort några misslyckade attacker mot sina plågoandar, tog björnen till flykten med de larmande hundarna tätt i fjäten. Så skyndte hundene sig frem; nærmede sig hurtigt og tavse som to flammer, men da de var nået hen til den pjuskede bjørn, opstod der en voldsom tumult. Killi rasede bjørnen lige ind i skægget, men stod dog hele tiden nogle skridt på siden af den. Men Kiiski larmede bag ved den og vovede nu og da at rive en lille tot af dens låruld. Den kastede sig dog hele tiden hurtigt til side, når skovens honning-lab snurrede rundt imellem dem som en sort-grå, vældig høstak. Til sidst, efter nogle mislykkede angreb på sine plageånder, flygtede bjørnen, med de larmende hunde i hælene på sig. 07058
Bottom
07059
Top
Allt detta hände särdeles snabbt och innan de övriga bröderna hunnit till stridsplatsen. Men Juhani och Tuomas laddade strax igen sina bössor, med hopp om att ännu en gång få fatt på björnen. Timo steg också så småningom upp och stirrade en stund omkring sig, liksom om han ej riktigt vetat var norr låg, från vilket håll vinden blåste. Häftigt förebrådde honom nu bröderna för hans dumdristighet, som kunde ha spillt flera mäns liv, och kanske ohjälpligt förstört jakten. Utan att yttra ett ord satt Timo på en tuva, borrade upp fänghålet och knackade med knivbaken flintan vassare. Och snart stod de alla åter färdiga att fortsätta jakten. Alt dette skete meget hurtigt, og inden de andre brødre nåede frem til kamppladsen. Men Juhani og Tuomas ladede straks påny, i håb om endnu en gang at få fat i bjørnen. Timo rejste sig også op efterhånden og kiggede sig omkring et øjeblik, som om han ikke rigtig vidste, hvor nord var, den retning vinden kom fra. Brødrene bebrejdede ham nu voldsomt for hans dumdristighed, der let kunne have kostet menneskeliv, og som måske uhjælpeligt ville have ødelagt jagten. Timo sad på en tue uden at sige ét ord, borede fænghullet op og bankede flinten skarpere med bagsiden af sin kniv. Og snart var de allesammen parat til at fortsætte jagten. 07059
Bottom
07060
Top
Allt fjärmare drog sig hundarnas skall, och bröderna började redan tänka att de knappast mera skulle nå sitt offer. Men efter en stund ljöd Killis och Kiiskis röster åter ljudligare, allt mera närmande sig, och synbarligen gjorde björnen nu sin vanliga rond, och var på väg till samma ställe från vilket han begett sig i väg. Bröderna ställde sig då på lämpliga platsci för att avvakta jakten som närmade sig. I en liten, gräsklädd glänta stod Simeoni och lite längre boi t från honom Lauri, bägge orörliga, stumma som std der. I full fart, så att marken ekade, nalkades björnen, blottande sitt öppna, svartröda gap. Mot Simeoni ilade den flämtande björnen. Mannen sköt, och honungstassen rullade runt i gräset, men steg åter upp, rusande mot skytten. Men då blixtrade Lauris bössa till, en hård smäll ekade runtomkring, och b jörnen låg livlös vid Lauris fötter. Där låg han, utan att röra en lem, och blodet flöt från huvudet och bröstet. Hundenes gøen trak sig længere og længere bort, indtil den næsten ikke kunne høres, og brødrene begyndte allerede at tro, at de næppe mere ville møde deres bytte igen. Men da der var gået nogen tid, lød Kiiskis og Killis stemmer på ny tydeligere og nærmede sig mere og mere; det så ud til, at bjørnen som sædvanlig gik i rundkreds og var på vej tilbage til det sted, hvorfra den var begyndt. Brødrene stillede sig på gode steder, med bøsserne i hånden, for at vente på jagten, der nu nærmede sig. Simeoni stod i en lille, græs-bcvokse! lysning, og Lauri et lille stykke fra ham, begge ubevægelige, tavse som støtter. I fuld fart, så jorden rungede, nærmede bjørnen sig; og man så tydeligt dens åbne, sort-røde gab. Det pustende uhyre styrtede lige hen imod Simeoni. Manden skød, og honning-labben tumlede om i græsset, men rejste sig op igen og styrtede hen imod skytten. Men så lynede 07060
Bottom
07061
Top
Men bröderna samlades snart kring den fallna björnen, och den var en gammal och stor hanbjörn. Man såg nu, att hans huvud blivit genomborrat alldeles invid örat, och genomborrat var också hans bröst. Det förstnämnda såret, det visste alla, hade I auris lod åstadkommit; för ett kreatur, vars hjärna blivit genomborrad, stupar i ett nafs, och reser sig alilrig mera. Men förnöjda satt skyttarna kring sko-r.cns pälslurviga hjälte, beredande sig att hälla i sig ilråpsupen. Hundarna satt också nöjda och stolt blickande bredvid sin vedersakare. - Vacker var kvällen, vinden hade mojnat och solen sjönk i den mörka ödemarkens sköte. Det var skönt för bröderna ill rasta där i den ljuva aftonstunden, med den larmande och heta leken bakom sig. Lauris bøsse, et skarpt knald rungede vidt omkring, og bjørnen lå stum for fødderne af Simeoni. Dér lå den, uden at røre et lem, og blodet strømmede fra dens hoved og bryst. Men brødrene samlede sig snart omkring den faldne bjørn; og det var en gammel og stor hanbjørn. Nu viste det sig, at dens hoved var blevet gennemboret lige under øret, og dens side var også gennemboret. Det først-nævnte sår, det vidste alle, skyldtes Lauris skud, for et dyr, hvis hjerne gennembores, falder om med det samme og rejser sig aldrig mere. Men skytterne sad fornøjede omkring skovens tyk-pelsede helt og forberedte sig på at drikke en snaps i anledning af drabet. Hundene sad også, tilfredse og med et stolt blik, ved siden af deres faldne fjende. - Aftenen var smuk, vinden havde lagt sig, og solen sank ned i den mørke skovs favn. Det var herligt for brødrene at hvile dér i den vidunderlige aftenstund, nu da den larmende og hede dyst var forbi. 07061
Bottom
07062
Top
Juhani: Den första supen må Lauri få. Han sköt «mi en karl, träffade spjuvern på det rätta stället, och björnen dråsade ner på sina labbar som höet för lien. I'ug dig en ordentlig jamare, gossen min! JUHANI: Lad den første snaps være Lauris. Han skød som en mand, ramte filuren på det rette sted; og bjørnen dejsede ned på sine labber som græs for leen. En ordentlig dram, min dreng! 07062
Bottom
07063
Top
Lauri: Ja, om också jag för en gångs skull skulle lialla en sup nedför halsen min. LAURI: Hvad om jeg også for en gangs skyld hældte en snaps ned i halsen på mig. 07063
Bottom
07064
Top
Juhani: Du första resans gosse på brännvinsstigen, m.m någon smak än, oskyldig som ett lamm. JUHANI: Du, der går de første skridt ad brændevins-vejen; kender endnu ikke smagen; uskyldig som et lam. 07064
Bottom
07065
Top
Lauri: Smaken känner jag nog, vet att en fågel knappast smutsar mannen, men hur världen känns ullr en glad pojk svänger sig i fyllan, det vet jag sannerligen inte. LAURI: Smagen kender jeg nok; jeg ved, at fuglen ikke sviner manden til, men hvordan verden føles, når en glad knægt hopper omkring i fuldskab, det ved jeg sandelig ikke. 07065
Bottom
07066
Top
Aapo: Betänk dig ett slag, Lauri, och hellre ville jag neka dig än bjuda. AAPO: Betænk dig lidt, Lauri; jeg ville hellere forbyde end byde. 07066
Bottom
07067
Top
Lauri: Här skall smakas! LAURI: Lad mig smage på det! 07067
Bottom
07068
Top
Aapo: Låt oss hoppas, att detta ej blir början till en fördärvlig sed. AAPO: Lad os håbe, det ikke er begyndelsen til en skadelig vane. 07068
Bottom
07069
Top
Lauri: Vad är det för struntprat? Tag här, eftersom vi har skäl att vara liksom lite på muntra sidan. LAURI: Hvordan er det, du vrøvler? Tag en slurk, eftersom vi har grund til at være lidt muntre. 07069
Bottom
07070
Top
Juhani: Där ligger ju vår nallepojke som en bättre hösäck, och räddade är nu flera nöts och hästars liv. JUHANI: Dér ligger j'o vor bamse som en vældig stak hø, og nu er livet reddet for mange kreaturer og heste. 07070
Bottom
07071
Top
Timo: Jag tänker som så, att Viertolas herre nästa gång gratis stoppar brännvinsflaskan i vår barm, ett stop eller två. TIMO: Jeg formoder, at Viertolas herre næste gang stikker brændevinsflasken gratis i vor barm, et stob eller to. 07071
Bottom
07072
Top
Juhani: Det vore bara rätt och tillbörligt, då vi räddat hans stora oxhop från odjuret där. JUHANI: Det ville heller ikke være for meget, når vi har reddet hans store flok okser fra det dér uhyre. 07072
Bottom
07073
Top
Aapo: Nog är det en väldig oxhop; fyrtio stycken spjuthuvud. Sommarn lång har de sitt leverne både dag och natt i skogarna, men under vintern drar de all gödsel från herrgården ut till åkrarna. Men deras fria sommarliv i skogarna gör dem nästan vilda. AAPO: Det er sandelig en vældig flok okser: fyrretyve spyd-hoveder. Hele sommeren lever de i skovene, nat og dag, men om vinteren trækker de al herregårdens gødning ud på markerne. Men deres frie sommer-tilværelse gør dem næsten vilde. 07073
Bottom
07074
Top
Juhani: Gud bevare alla från att hamna bland dem i hundars sällskap; de gör snart hackelse av såväl mannen som hans hundar. Låt oss minnas i vilken klämma Nikkilä råkade bland Honkamäkis oxar; stoi var mannens nöd fast ökens antal icke var så fruktansvärt som i Viertolas glosögda skock. För hundarnas skull, som i ett sådant trångmål alltid tyr sig till sin husbonde, skulle döden slutligen ha fått honom i sina klor, om ej ett stadigt ängsgärde råkat komma i vägen, vilket som en skyddande slottsmur äntligen satte stopp för oxarnas stormanlopp. JUHANI: Gud bevare os for at støde på dem, sammen med hundene; de ville snart forvandle både en mand og hans hunde til hakkemad. Lad os huske på den fare, Nikkilä befandt sig i blandt Honkamäki-okserne ; mandens nød var stor, selv om kreaturernes antal ikke var så forskrækkeligt som i Viertolas stirrende flok. På grund af hundene, der i den slags vanskelige situationer altid tyer til deres herre, ville han til sidst være blevet dødens bytte, hvis han ikke var kommet til et hegn, der omsider standsede oksernes stormløb som en beskyttende borgmur. 07074
Bottom
07075
Top
Aapo: Låt oss vara på vår vakt. Nyligen hörde jag liksom ett hest skrän därifrån backen. De är inte heller, skulle jag tro, långt från oss. - Men vad sysslat Eero med där bakom stenen? AAPO: Lad os være på vor post. For lidt siden hørte jeg ligesom en hæs brølen deroppe på bakken. De er heller ikke langt borte fra os, vil jeg tro. Men hvad foretager Eero sig dér ved foden af stenen ? 07075
Bottom
07076
Top
Eero: Det finns ju en utter här, här i urgröpningen under stenen. EERO: Der er en odder her, i denne hule under stenen. 07076
Bottom
07077
Top
Juhani: Kan det vara möjligt? JUHANI: Kan det være muligt? 07077
Bottom
07078
Top
Eero: Så säkert. Fotspår leder in i öppningen, men Inga ut därifrån, efter vad jag kan se där i sanden. EERO: Aldeles sikkert. Der er tydelige spor ind til hulen, men ingen ud derfra, så vidt jeg kan se i sandet. 07078
Bottom
07079
Top
Aapo: Tag och visa de spåren för hundarna, så ser man nog på deras svansviftning om där finns inhy-singar. AAPO: Vis hundene sporene, så ser man snart på deres viftende haler, om der er logerende. 07079
Bottom
07080
Top
Juhani: Hit med er, Killi och Kiiski! JUHANI: Kom her, Killi og Kiiski! 07080
Bottom
07081
Top
Tuomas: De har löpt sin kos igen, och troligen lunnit harspår. TUOMAS: De er stukket afigen; jeg formoder, de har fundet harespor. 07081
Bottom
07082
Top
Eero: Med samlade krafter häver vi nog upp den lillr stenen. EERO: Vi kan sikkert vippe den sten med forenede kræfter. 07082
Bottom
07083
Top
Tuomas: Vi har allt stökat för sämre saker än denna. Hit med yxan din, Juhani, och jag hugger här en stadig stör åt envar av oss, med vilka vi tillsammans lyfter upp stenen när våra hundar kommer tillbaka. TUOMAS: Man har prøvet på det, der var værre. Kom med øksen, Juhani, så hugger jeg en solid stav til hver af os, hvormed vi i fællesskab løfter stenen op, når vore hunde er kommet tilbage. Sådan snakkede de; og med Juhanis skarpe økse huggede Timo en solid stav til hver mand, fire af birketræ og tre af røn. - Men pludselig hørte de inde fra skoven en voldsom larm og støj, der syntes at nærme sig dem med en forfærdelig fart. Brødrene lyttede forbavsede, med stavene i hånden; lyttede og ventede på, hvad der omsider ville dukke op fra skoven. Derfra lød en rasende, forvirret brølen, afbrudt af hundenes skarpe, klagende hyl; og snart så de et frygteligt syn. Ti rasende okser styrtede imod dem; de drev hundene af sted foran sig, der, for at redde livet, ilede hen til mændene. Men dette fik hårene til at rejse sig på mændenes hoved og en kuldegysen til at fare gennem deres krop. Og uden at standse et øjeblik styrtede okserne imod dem, mens de brølede øredøvende; og brødrene tog imod dem med kraftige slag, og så begyndte en frygtelig kamp. Brødrene slog løs med deres kraftige stave, kløvede hornede hoveder, og to okser lå allerede på jorden og sprællede med klovene lige op i luften. Men brødrene truedes også af en dødelig fare. Timo faldt, og oksen bøjede sig allerede ned for at gennembore brystet på manden, der lå under den, men så faldt Tuomas’ rønne-stav med et tungt slag, faldt og knuste dyrets rygrad. Stønnende styrtede kreaturet til jorden, og Timo var reddet. Også Aapo truedes af en lignende fare, men han blev reddet af Juhani og Eero. Juhani slog oksen hårdt mellem hornene med sin stav, mens Eero trak den i halen og således forandrede dyrets stilling; og snart lå den også på jorden og sprællede med sine klove. I kampens hede tabte Timo sin birkestav, men fik straks øje på Juhanis økse i græsset; han greb den og begyndte at slå og svinge den med fyrig vildskab. Han slog til højre, han slog til venstre, oksernes bug åbnede sig gruopvækkende, og blodet fossede, boblende, ned på jorden; blod og skidt. Således kæmpede mændene, blege, i dødens gab; og hundene gjorde også deres bedste, eftersom de brugte deres tænder som jerntæn-ger mod oksernes struber. Larmen og tumulten var voldsom i denne kamp; stavene svingede op og ned; oksernes løsrevne horn fløj højt op i luften; og brødrenes råb, hundenes larm og kreaturernes brøl smeltede sammen til en eneste forfærdelig lyd. 07083
Bottom
07084
Top
Så språkade de; och med Juhanis vassa yxa högg Tuomas åt varje man en hejare till stör, fyra av björk och tre av rönn. - Men plötsligt hörde de från skogen ett väldigt brak och dån, som tycktes närma sig dem med förskräcklig fart. Förundrade lyssnade bröderna på detta med störarna i näven, lyssnade och väntade vad som slutligen skulle uppenbara sig i skogen. Därifrån hördes ett elakt, oredigt bölande; däremellan kvinkade hundarna särdeles gällt; och snart uppenbarade sig en gräslig syn. Tio vredgade oxar störtade mot dem, fösande framför sig hundarna, som Ilydde för sitt liv, skyndande till männen. Men detta lick männens hår att resa sig på ända, och kalla kårar kilade längs ryggen på dem. Och utan att stanna i usade oxarna mot dem, böljande så att öronen gick i lås; man mötte dem med kraftiga slag, och så började en gruvlig lek. Med sina starka störar klämde bröderna till, klöv behornade huvuden, och redan låg tvenne oxar på fältet, sparkande med klövarna i vädret. Men bröderna hotades också av dödens käftar. Timo föll överända, och oxen böjde sig redan för att genomborra den under honom liggande mannens bröst; men då föll Tuomas' rönnstör tungt nedåt, föll och bröt ökets ryggrad. Högt stönande sjönk krittret livlöst till marken, och Timo var räddad. Också Aapo hotades av samma fördärv, men han åter räddades av Juhani och Eero. Kraftigt klubbade Juhani med stören oxen mellan hornen, medan Eero ryckte honom i svansen, sålunda förflyttande odjuret i rätt ställning, och snart nog låg också det på fältet, sparkande i vädret med sina klövar. 1 stridens vimmel förlorade Timo sin björkstör, men upptäckte snart Juhanis yxa i gräset; den fick han i näven och började dänga omkring sig med eldig våldsamhet. Han högg till höger, högg till vänster; gruvligen öppnade sig oxarnas magar och forsande flöt blod, vatten och lort ned på fältet. Så kämpade männen bleka om nosen i dödens käftar; och sitt bästa gjorde också hundarna, brukande sina tänder som järntänger mot oxarnas strupar. Hård var farten i larmet och tumultet, upp och ned svängde störarna, högt i luften flög oxarnas lösslitna horn, och brödernas hojtanden, hundarnas stoj och krittrens bölanden flöt samman till ett enda förfärande ljud. Men omsider var kampen forbi. Syv okser lå livløse på jorden, tre af dem flygtede; en havde kun ét horn, en anden slet ingen og en var svært medtaget på anden måde. Men blege og med stirrende øjne stod brødrene på den blodige jord. Rød-blussende stod Timo, med den blodige økse i hånden; han stod dér som en mand, der har ryddet sit svedjeland. De kunne knap nok forstå, hvad der var sket. Alt forekom dem som en uhyggelig drøm, når de tænkte på den tummel, der havde nærmet sig dem som en voldsom hvirvelvind, havde raset et øjeblik imellem dem og lige så pludselig var holdt op igen. Forfærdede så de på de mange dyr, der lå foran dem på den blodige jord: granskovens bjørn, forskrækkelig stor, og syv fede okser. De havde også selv fået hårde knubs under dysten, særlig Aapo, Juhani og Timo; men de stod dog alle sammen stadig på benene. Og dér stod de nu, med stavene i hænderne, mens de stønnede, svedte og stirrede på hinanden i tavshed. 07084
Bottom
07085
Top
Men äntligen var striden till ända. Sju oxar låg livlösa på marken, tre av dem flydde, den ena med ett horn i behåll, den andra alldeles hornlös och den tredje på annat vis rådbråkad. Men bleka om nosen, med ögonen på skaft, stod bröderna på den blodiga marken. Rödflammig stod Timo med den blodiga, lortiga yxan i näven, stod där som en svedjeröjare. De kunde knappast fatta vad som hade skett. Allt tycktes dem som en ond dröm, när de tänkte på tumultet, som liksom en vild virvelvind hade närmat m|',. härjat ett ögonblick och sedan åter blivit till intet, förskräckta blickade de på bestarnas myckenhet, som nu låg framför dem på fältet: grandungens björn, i'iuvligt stor, och sju feta oxar. Hårda stötar hade de också själva fått pröva på, särskilt Aapo, Juhani och I uno; men de stod dock allihop alltjämt på benen. Där stod de, med störarna i nävarna, flämtade, svettades och bligade moltysta på varandra. Men de havde næppe fået pustet ud, før en ny fare nærmede sig dem, mange gange større end den første. Efter hvii velvinden fulgte en storm. Det føltes, som om verdens sidste lime var kommet. Jorden rystede som under et jordskælv, skoven bragede, og et forfærdeligt brøl opfyldte aftenens stille luft, da tre og tredive rasende okser nærmede sig i galop. Brødrene lyttede til denne larm med øjnene stive i hovedet, lyttede et stykke tid uden at røre sig, tavse, som en længe jaget flok svin lytter med hængende øren i buskene ved hjørnet af mark-hegnet, om deres forfølgere stadig nærmer sig. Således opførte brødrene sig også, da okse-flokken styrtede ud af skoven. Dernæst smed de deres stave, greb deres bøsser og flygtede alt, hvad de kunne sammen med hundene; og brølende forfulgte okserne dem. Brødrene ilede hen imod grænsehegnet mellem Viertolas og Jukolas skove. De kom til en lav skovsø, der var dækket af en græsagtig skorpe, men de havde ikke tid til at gå uden om, men løb tværs igennem søen uden at tøve. Der lød en brusende lyd, da de forsvandt i vandplask og tåge, men de kom straks til syne igen. Deres flugt mindede om månens gang på himlens blå enge. Den viger ikke til side for skyen, der prøver på at spærre vejen for den, men sejler ubekymret igennem den og kommer atter frem, klarere end før. Og alvorlig, højtidelig vandrer den af sted. Men Jukolas drenge rendte som harer og vilde geder, for faren var lige i hælene på dem. Så kom der et nyt og stærkt hegn, og brødrene sprang fyrigt over det, men henved tyve skridt på den anden side gjorde de holdt på en åben lysning for at se, om dette hegn kunne redde dem. Den rasende og larmende flok okser nærmede sig; der lød et voldsomt brag, og gran-hegnet væltede omkuld; og nu var okserne nærmere ved brødrene end før. Så styrtede man af sted hen over den gungrende lysning: mændene og hundene forrest, og okserne bag efter; de brølede og sparkede jordklumper og støvende sand op i luften, nøjagtig som vinterstormen hvirvler sneen højt til vejrs som røg. I en rasende fart ilede brødrene af sted med dødsangst i deres hjerter, for de troede allerede, de vandrede på den sidste stump af livets vej. 07085
Bottom
07086
Top
Men de hann knappt pusta ut ett slag, innan en ny i .n a nalkades dem, flerdubbelt större än den förra. Virvelvinden följdes av en orkan. Det kändes nu som vili Idens ändalykt vore kommen. Fältet dånade som ' id en jordbävning, skogen brakade och ett förfärligt vt Al fyllde den lugna aftonluften, när trettio och tre vildsinta oxar närmade sig i fullt språng. Bröderna lyssnade till oväsendet med ögonen runda i skallen, lyssnade en stund alldeles orörliga, stumma som en lllnge schasad svinhjord, den där i buskaget vid likiins gärdsgårdshörn med slappt nedhängande i lyssnar, om förföljaren alltjämt skulle närma if. Så gjorde också bröderna, tills oxhopen störtade Ii.mi ur skogen. Då kastade de sina störar, fattade bössorna och flydde allt vad de förmådde med sina I dar, och råmande satte oxarna av i deras spår. Mot gärdsgården mellan Viertolas och Jukolas sko-|kii skyndade sig bröderna. De mötte en grund kogstjärn, ovanpå täckt av en grässkorpa; men de Inule ej tid att kringgå den, utan störtade vidare l’im>in tjärnen. Det hördes ett brus, när de skymdes av vattenstänk och dimma, men i samma ögonblick uppenbarade de sig igen. Deras språng påminde om månens gång på himlens blå ängder. Inte väjer han för molntappen, som vill spärra hans väg, men färdas obekymrad genom den, och klarare än förr stiger han åter ut. Och tryggt och högtidligt skrider han. Men Jukolas pojkar sprang som harar och vilda gumsar; ty faran rusade i deras fjät. Kom så ett gärde, starkt och nytt emot dem, och eldigt flög bröderna över det, men ett tjugotal steg på andra sidan stannade de i en öppen glänta för att se om detta stängsel kunde rädda dem. Den ursinniga, vilt larmande oxskocken närmade sig, det hördes ett hårt brak och grangärdet störtade samman, och nu var oxarna närmare bröderna än förr. Där sprängde man i väg över den ekande mon: männen och hundarna främst, och oxarna efter dem, råmande och uppsparkande torvor och dammande sand, liksom vinterstormen vrider snön som rök i höjden. Med häftig fart sprang bröderna och dödsskräcken borrade i deras bröst, för de trodde sig redan trampa sista stumpen av sin levnadsstig. Så lød der et råb fra Aapos mund: »Ranslerne af ryggen, men behold bøsserne!« Sådan sagde han, og seks barkransler faldt straks til jorden; den syvende vippede stadigvæk på Lauris ryg, for han ville endnu ikke skille sig af med den. Men denne udvej hjalp dem dog ikke synderligt, for den uhyggelige trampen og brølen kom stadig nærmere. Men på ny lød der et fortvivlende, klagende råb fra Aapos læber: »Til Djævlestenen, til Djævlestenen!« Dermed sigtede han i il en sten, en vældig sten, der stod i den mørke skov. Brødrene skyndte sig nu derhen og stod snart ved foden af den; og hurtige som lyn sprang både mændene og hundene op I>A dens top. Mosset fløj vidt omkring, da de tog fat i stenens hjørner med næverne; deres negle greb fastere, mere sikkert og skarpere end lossens krumme klør. Således undgik de en grusom død, men de havde sandelig været tæt ved dødens gab. De var næppe nået op på stenen, før okse-flokken larmede rundt omkring dem, brummende og skrabende i jorden. Og denne sten, mændenes tilflugtssted, var en næsten firkantet, favnehøj klippeblok; og den stod i skoven hen ved tre hundrede skridt fra lysningens udkant. Der sad nu brødrene, svedende og stønnende forfærdeligt efter deres flugt fra den rasende død. Tavse, uden at sige et ord, sad de i lang tid. Men til sidst åbnede Juhani sin mund. 07086
Bottom
07087
Top
Då hördes ett rop från Aapos mun: ”Kasta av er kontarna, men behåll bössorna!” Så yttrade han, och sex näverkontar damp strax ned till marken; den sjunde dinglade fortfarande på Lauris rygg; han ville ännu inte skiljas från den. Men det knepet båtade dem föga; för allt närmare nalkades dem det hemska stampet och vrålet. Men återigen hördes från Aapos läppar det bedrövligt tjutande ropet: ”Till Trollstenen, till Trollstenen!” Han syftade därmed på en sten, en väldig sten som stod i den dystra ödeskogen. I dess riktning skyndade bröderna, stod snart vid dess fot, och snabba som blixtar kilade såväl män som hundar upp på dess krön. Mossan flög långa vägar, när deras nävar nappade tag i stenhörnen; deras naglar högg starkare, säkrare och vassare än någon-sm lodjurets krumma klor. Så räddades de från en lusansfull död, men nog hade de varit nära dödens svalg. De hade knappt hunnit upp på stenen, innan oxhopen väsnades runtom dem, vrålande och bökan-de i jorden. Och denna sten, männens tillflyktsort, bestod av ett nästan fyrkantigt, famnshögt klippstycke, som låg i skogen ungefär trehundra steg från (jjllntans rand. Där satt nu bröderna, gruvligt flåsande och med svetten lackande efter galoppen undan den Ilskna döden. Förstummade, utan att yttra ett ord, Milt de en lång stund. Men slutligen öppnade Juhani sin mun. JUHANI: Her er vi, brødre, og lad os takke lykken for det. Thi det var en march, som vi vil huske, så længe der findes okser her på jorden. 07087
Bottom
07088
Top
Juhani: Här är vi, bröder, och tackom vår lycka för ilei. För det var en marsch, som vi kommer att min-inis så länge det finns oxar i världen. AAPO: Her er vi, men hvordan kommer vi herfra? Oksen er et stædigt bæst, og disse her er ude af sig selv af raseri over deres kammeraters død, som de nu har i sinde at hævne mange gange på vore hunde. 07088
Bottom
07089
Top
Aapo: Här är vi, men hur skall vi komma härifrån? ( >xen är ett envist kräk, och de här är till på köpet illoin sig av ilska över sina kumpaners död, som de nu llerdubbelt vill hämnas på våra hundar. JUHANI: Og vi skulle have af samme slev. 07089
Bottom
07090
Top
Juhani: Och vi skulle få oss en släng av samma slev. AAPO: Hvis ikke denne sten var så vidunderlig høj. 07090
Bottom
07091
Top
Aapo: Om ej den här stenen vore så hög. JUHANI: Og den var velkommen for os. Sandelig! Vi klatrede herop så hastigt som egern. 07091
Bottom
07092
Top
Inhani: Ja det var en välsignad sak för oss. Sannerligen! Som ekorrar, så flinkt klättrade vi upp. EERO: »Og så tog vi os en dram«. 07092
Bottom
07093
Top
Eero: ”Och så tog vi oss en sup.” JUHANI: Netop! Herren være lovet, at vi i hvert fald har brændevin, hvis det skulle ske, at man ville lære knægtene at faste heroppe. 07093
Bottom
07094
Top
Juhani: Just så! Herran vare lov, att vi åtminstone lui i brännvin, om så skulle ske, att pojkarna finge lllia sig fasta här uppe. LAURI: Jeg smed ikke min ransel. 07094
Bottom
07095
Top
Lauri: Jag släppte inte konten min, jag. JUHANI: Tak til dig, Lauri, min broder. Men kom frem med tinfiasken, hæld en ordentlig dram i dig og lad den så vandre rundt. Nu trænger hjertet til en styrketår. 07095
Bottom
07096
Top
Juhani: Dig vare också tack, min broder. Men ro Irum med din tennflaska, häv i dig en duktig sup och .illl den sedan i rullning. Nu är hjärtat i behov av lite styrkande medel. AAPO: Men den vare må nydes med forsigtighed i en så farlig situation som denne. 07096
Bottom
07097
Top
Aapo: Men av den varan bör vi njuta försiktigt i ett så här farligt läge. JUHANI: En nyttig advarsel. Men tag nu en beskeden slurk. 07097
Bottom
07098
Top
Juhani: En hälsosam påminnelse. Men tag nu en måttlig klunk. AAPO: Mådehold er akid bedst. Lad os ikke glemme: her har vi nu vort leje og måske for mere end én nat. 07098
Bottom
07099
Top
Aapo: Lagom är alltid bäst. Låt oss minnas: här har vi nu vårt läger och kanske för mera än en natt. JUHANI: Gud bevare os vel for det! Jeg håber, sulten snart vil forjage den dér hornskov omkring os. — Ja, her sidder vi som syv ugler i skoven, her på den mosgroede Djævlesten. Men hvorfra stammer det navn ? 07099
Bottom
07100
Top
Juhani: Gud bevare oss för det! Jag hoppas, att hungern snart nog avlägsnar den där hornskogen ur vår åsyn. - Ja, här sitter vi som sju knallar i ödemarken, på den mossiga trollstenen. Men hur har det namnet egentligen kommit till? AAPO: Fra et underligt sagn. 07100
Bottom
07101
Top
Aapo: Av en underlig berättelse. JUHANI: Fortæl os det til tidsfordriv. Her er jo eventyr på sin plads, eventyr og historier. 07101
Bottom
07102
Top
Juhani: Nå berätta den då för oss så vi får tiden att gå. För här är ju berättelser på sin plats, berättelser och historier. Og Aapo fortalte dem følgende sagn om denne sten. 07102
Bottom
07103
Top
Och de fick sig till livs av Aapo följande berättelse om denna sten. Engang boede på sit slot blandt Laplands fjelde en mægtig djævle-fyrste, den vældigste troldmand i Norden. Han havde et ædelt og skønt rensdyr, der var uforlignelig hurtigt til at løbe. Det smukke dyr begav sig en dag, tidligt på foråret, ud for at tumle sig i den hårdt-frosne sne, og det endte til sidst med, at den strejfede omkring i hele Finland. Mangen en bueskytte skyndte sig nu ved synet af den gylden-hårede og klar-øjede ren at jage efter den med sin haxdede pil. Men ingen var i stand til at følge den, for den lod hurtigt den ski-løbende mand langt bag sig. - Til sidst kom den til Tavastland, hvor der fandtes en berømt skiløber og sikker skytte. Han kom nu på sporet af djævle-fyrstens prægtige ren og begyndte hurtigt at forfølge den, glidende på sine glatte ski med en kraftig bue over skulderen. I susende fart fløj rensdyret hen over den jævne sne-flade, men bueskytten ilede endnu hurtigere i hælene på den. Sådan løb de længe, såvel over åbne sletter som op og ned ad stejle bakker. Men til sidst begyndte rensdyret at blive træt; den pustede allerede voldsomt under flugten; dens fart blev mindre, og manden nærmede sig mere og mere. Så skete der et mirakel, som man dog også før har set standse mangen en bueskyttes pil. Pludselig vendte rensdyret om og nærmede sig sin forfølger med en bønfaldende mine og rigt-strømmende tårer. Men uden at betænke sig sendte den ubarmhjertige mand sin pil af sted og gennemborede det herlige dyrs pande; så faldt djævle-fyrstens ren og farvede den hvide sne rød med sit blod. 07103
Bottom
07104
Top
I sitt slott på ett fjäll i Lappland bodde fordom en mäktig jättefurste, den främsta trollkarlen i Norden. Han ägde en ädel och vacker ren, oförlikneligt snabb till att löpa. Det fagra djuret begav sig en dag på vårvintern för att leka på skaren och strövade slutligen runtom hela Finland. Då skyndade mången bågskytt, efter att ha skådat den gyllenfärgade och ljusögda renen, att jaga den med sin härdade pil. Men ingen mäktade följa den, ty snart lämnade den långt efter sig en skidande man. - Slutligen hamnade den i Tavastland, där det fanns en ryktbar skidlöpare och träffsäker bågskytt. Denne kom nu jättens granna ren på spåren och började flinkt att jaga den, glidande på sina hala skidor med ett starkt armborst på axeln. Med vinande fart rände renen över den silliä drivan, men ännu snabbare ilade bågskytten i iless spår. Så löpte de länge såväl över öppna vidder som upp och ned för branta backar. Men slutligen började renen ansättas av trötthet; den flåsade redan iluktigt under flykten, dess fart minskades och allt ultimare nalkades mannen. Då skedde ett under, som man emellertid också förr sett hejda mången bågskytts pil. Plötsligt vände sig renen om och närmade sig sin förföljare med bönfallande uppsyn och fällande ymnigt flödande tårar. Men utan att betänka sig »illnde den obarmhärtige mannen i väg sin pil, genomborrade det ljuva djurets panna; och så föll Hiisis ren, färgande den vita snön röd med sitt blod. Nu mærkede djævle-fyrsten, der vandrede omkring i Nordens dystre dale, hvordan hans hjerte knugede sig sammen; og han vidste straks, at hans gyldne fole var i fare. Han ilede op til fjeldet, hvor hans slot stod, og begyndte at spejde imod syd med sin trylle-kikkert. Og langt borte i en mørk granskov så han sit rensdyr, der, badet i blod, vred sig i dødsangst; og han så også morderen stå ved sit offer med en triumferende mine. Nu blev han forfærdelig opbragt, rev en stor, firkantet stenblok ud af slotsmuren og slyngede den højt op i luften, så den fløj imod bueskytten i Tavastlands skove. Med et vældigt susende bulder ilede den store sten af sted og kløvede skyens blæsende verden i en mægtig bue. Den steg helt op til himmelhvælvingen og dalede atter ned, dalede ned mod syd; og denne umådelige vægt faldt lige i hovedet på skytten og begravede manden under sig for bestandig. 07104
Bottom
07105
Top
Då kände Hiisi, där han traskade i det fjärran Noi ilens dystra dalar, plötsligt sitt hjärta vridas om neli visste strax, att hans gyllene fåle var i fara. Han kyndade upp till fjället, där hans slott stod, och böl jade med sin trollkikare sikta mot söder. Och då >u'b’ lian långt borta i en mörk grandunge sin ren, som, simmande i sitt blod, vred sig i dödsvånda; och han sity, också banemannen med triumferande uppsyn stå vid silt offer. Då förgrymmades han faseligen, ryckte 10*. en stor fyrkantig stenklump ur slottsmuren och ulllngde den högt i luften, så att den flög mot båg-skyllen i Tavastlands skogar. Med ett kraftigt brak in h dån ilade den karga stenen, i en väldig båge klyvande molnens blåsiga värld. Den steg upp mot lilmlakupan, och sjönk sedan åter, sjönk ned mot milen, och precis på skyttens skult föll den omätliga I Vidden, begravande mannen under sig för allan tid. JUHANI: Og mandens død var vor lykke. Hvor ville vi nu være uden denne sten ? Vi ville ligge dér i skoven som ådsler, vi stakler. 07105
Bottom
07106
Top
Juhani: Och mannens död blev vår lycka. För var voir vi nu utan denna sten? Där i ödemarken skulle tinga som as, stackare. TUOMAS: Men vi får sikkert også nok af at sidde her. Det lover jeg for. 07106
Bottom
07107
Top
Tuomas: Men vi får nog tillräckligt också av del här. Det går jag i god för. JUHANI: Gud hjælpe os i tide! 07107
Bottom
07108
Top
Juhani: Gud hjälpe oss i tid! TIMO: Her må knægtene jo også tage sig en og anden lur, i flere lag, stuvet sammen i nakken på hinanden som svale-unger i reden. 07108
Bottom
07109
Top
Timo: Men här måste ju pojkarna också få sig en snark huller om buller på varandras nackar som svalungarna i boet sitt. AAPO: Det går ikke. En søvndrukken mand falder snart ned og bliver et bytte for okserne. Derfor bør altid to af os, en på hver side, holde vagt ved deres sovende broder. 07109
Bottom
07110
Top
Aapo: Det går inte. Snart skulle ju en sömndruc-ken man ramla ned som byte åt oxarna. Därför bör alltid två av oss, en på var sida, vakta sin sovande broder. JUHANI: Et klogt råd, og lad os følge det nøje; det her bliver jo vort kvarter i hvert fald for denne nat. Det ser vi jo af det, okserne foretager sig. Dér ligger allerede tre af de bæster og vælter sig på deres forbandede vomme, pustende og drøvtyggende, de djævle! Men læg jer til at sove, drenge; jeg og Aapo vil holde vagt over jer, omtrent til midnat. Læg jer til at sove, læg jer til at sove. Herren velsigne jer! 07110
Bottom
07111
Top
Juhani: Ett förnuftigt råd: och låt oss noga följa det; här är vårt kvarter åtminstone för denna natt. Det ser vi alla av oxarnas tillrustningar. Där ligger ju tre satar redan och vräker sig på sina förbannade magar, pustande och idisslande, de jäklarna! - Men gå och lägg er, pojkar; jag och Aapo skall valla er ungefär till midnatt. Gå och lägg er, gå och lägg er. Herren välsigne er! SIMEONI: Hvor er vi dog havnet, vi ulykkelige. 07111
Bottom
07112
Top
Aapo: Ve oss stackare! JUHANI: I elendighed, i stor elendighed. Men læg jer til at sove, velsign jeres sjæle og legemer og sov i Herrens navn. 07112
Bottom
07113
Top
Simeoni: Ja, var har inte vi olyckliga hamnat. Sådan tilbragte de natten: to vågede hele tiden, mens de andre sov på den mosgroede sten; og lang var natten. Til sidst gryede dog dagen, solen stod op og hævede sig på himlen, men deres skæbne var uforandret; de var stadig omgivet af horn, der gyngede rundt om Djævlestenen; og sulten plagede dem allerede voldsomt. De håbede dog, at den samme ubarmhjertige gæst ville gøre sin virkning også i oksernes maver og til sidst tvinge dem til at drage bort til græsmarkerne. Sådan håbede de, mens de ventede på, at deres fjender skulle fortrække. Men til deres forfærdelse opdagede de snart, at der fandtes tilstra'kkeligt med føde for dyrene i 07113
Bottom
07114
Top
Juhani: I elände, i ett stort elände. Men gå och lägg er, välsigna era själar och kroppar och sov i Herrans namn. skovens fugtige stargræs, tæt ved Djævlestenen. Det begyndte okserne at nappe i sig og gik ikke længere bort, end at den mosgroede sten stadig var inden for deres synsvidde. 07114
Bottom
07115
Top
Så förflöt deras natt: tvenne vakade alltid, medan de övriga sov på den mossiga stenen; och lång var natten. Slutligen grydde dock morgonen, solen steg upp och höjde sig uppå himlen, men sig likt var fortfarande deras öde; alltjämt, omringande dem, gungade hornen kring Hiisis sten, och hungern kramade dem redan ganska duktigt. De trodde dock att samma obarmhärtiga gäst skulle utöva sin verkan också i oxarnas magar och slutligen tvinga dem atl söka sig till betesmarkerna. Så hoppades de, väntande på sina fienders avfärd. Men till sin förskräckelse märkte de snart, att det fanns nog med djurföda i skogens fuktiga starrgräs i stenens närhet. Det började nu oxarna lugnt att nafsa åt sig, utan att förflytta sig längre bort än att den mossiga stenen ständigt var mom synhåll för dem. JUHANI: De tænker åbenbart slet ikke på at skrubbe af. Fanden ta’ mig, de tager jo fast ophold og bopæl her, lige til det bliver vinter. 07115
Bottom
07116
Top
Juhani: De har inte den minsta tanke på att röra på skånkorna. De reder, tamme tusan, här sitt kvarter och sitt uppehälle ända tills vintern kommer. EERO: Satan er faret i skindet på dem. 07116
Bottom
07117
Top
Eero: De har fan i kroppen sin. TIMO: Hvad skulle de mangle her ? Skoven giver dem både mad og drikke; men det tørre mos er vort brød og sul. 07117
Bottom
07118
Top
Timo: Vad skulle här fattas dem? Skogen ger dem brtde mat och dryck; men torra mossan är vårt bröd och sovel. SIMEONI: Men sagen er jo den, at vi sidder her på grund af vore hunde. Jeg er bange for, at vor eneste udvej til redning er at kaste Killi og Kiiski ned til de rasende okser som en slags offer. 07118
Bottom
07119
Top
Simeoni: Men saken är den, att vi sitter här för vflra hundars skull. Jag fruktar, att vår enda utväg är ■ill offra Killi och Kiiski åt de ilskna tjurarna. JUHANI: Et grusomt råd. 07119
Bottom
07120
Top
Juhani: Ett grymt råd. AAPO: Som vi ikke gerne følger. 07120
Bottom
07121
Top
Aapo: Som vi inte följer i första rappet. JUHANI: Nej, ikke så længe Jukolas Juho står oprejst. 07121
Bottom
07122
Top
Juhani: Inte så länge Jukolas Juho står på sina ben. TUOMAS: Skulle vi redde vort skind ved at ofre dem, der så mange gange har frelst vort liv ud af vilddyrenes morderiske klør? Og ville det være til nogen nytte for os? Jeg tvivler. 07122
Bottom
07123
Top
luomas: Skulle vi rädda skinnet med att offra dom, som så många gånger räddat våra liv ur odju-tons mordlystna klor? Och vore det till någon nytta lör oss? Jag tvivlar. JUHANI: Jeg også. Når okserne dér først havde revet vore hunde til laser, ville de nok så nydeligt begynde at vente på noget mere, de kunne spidde på deres horn. Det er afgjort. 07123
Bottom
07124
Top
Juhani: Det gör jag med. Efter att ha rivit sönder hundarna skulle oxarna där helt vackert börja vänta prt mera och mera kött att köra sina horn i. Det är visst. SIMEONI: Ja, ja, men hvad skal vi gøre, når sulten rigtig begynder at knurre i maven ? 07124
Bottom
07125
Top
Simeoni: Ja, ja, men vad skall vi hitta på, när Imngern riktigt börjar jama i magen? JUHANI: Den knurrer først i vor mavesæk, men derfra ryger den snart op til det bankende hjerte, ryger derop som katten ryger i nakken på en fed mus ; og så kuer den en kæk mand. Strenge, strenge dage for en mand. Hvad skal vi finde på ? Det spørger jeg også om. 07125
Bottom
07126
Top
Juhani: Den jamar till en början i vår magsäck, men därifrån flyger den snart som ett skott till det 1 lappande hjärtat, flyger som katten flyger i nacken prt den feta musen, och då kväses den karskaste man. I Iflrd, hård är mannens lott i denna dag. Vad skall vi lui la på? frågar också jag. AAPO: Lad os råbe højt, alle med én mund; måske høres lyden af nogen, der vandrer i skoven, eller den når måske helt til Viertola og får folk til at spekulere over sagen. 07126
Bottom
07127
Top
Aapo: Låt oss samfällt ropa häftigt som med en mun; kanske hörs ljudet av någon som vandrar i skogen, eller törhända når det ända till Viertola och får mänskorna att grubbla över saken. JUHANI: Det middel var værd at prøve. 07127
Bottom
07128
Top
Juhani: Den konsten tål att prövas. TIMO: Lad os råbe voldsomt. 07128
Bottom
07129
Top
Timo: Låt oss skrika hårt. JUHANI: Råbe aldeles forbandet. Lad os alle på én gang udstøde dette mirakel af et brøl. Alle sammen på én gang, så bliver virkningen endnu prægtigere. Se så, nu rejser vi os op og holder os parat. Når jeg klasker næverne sammen, tredie gang, så vræler vi, vræler som syv mænd. - En, to, tre! 07129
Bottom
07130
Top
Juhani: Riktigt förbannat. Låt oss alla samtidigt klämma till med detta underverk till rop. Alla samtidigt, så verkar det bättre. Se så, nu stiger vi upp och håller oss redo. När jag för tredje gånger slår i hop labbarna, så ryter vi till, och ryter som sju karlar. - Ett, tu, tre! De råbte alle sammen af fuld kraft og på én gang, så det sang i stenen og jorden rundt omkring; og selv okserne flygtede forskrækket nogle skridt bort fra stenen. Frygtindgydende var også de syv mænds brøl og det derpå følgende langtrukne skrig, som hundene desuden deltog i med deres ynkelige hylen. De udstødte fem lange hyl, og skoven buldrede, og ekkoet rullede langt bort. Men da de var færdige med det femte og længste råb, satte de sig atter ned for at puste lidt ud. Da de havde hvilet sig, gjorde de samme arbejde en gang til, råbte syv gange og begyndte så at vente på virkningen af denne metode. Mørke i ansigterne og med blodskudte øjne sad de på den mosgroede sten, og bælgen i deres bryst bølgede heftigt. 07130
Bottom
07131
Top
De skrek allihop allt vad de orkade och samtidigt, så att det skrällde i stenen och marken runtom den, och självaste oxarna spratt till och flydde några steg bort från stenen. Men anskrämmeligt lät också de sju männens plötsliga tjut och det därpå följande hojtande skränet, i vilket hundarna dessutom stämde in med sitt ynkliga ylande. De sände i väg fem långa rop och skogen dånade och fjärran vältrade sig ekot. Men när de slutat med det femte och kraftigaste ropet, satte de sig åter ned för att pusta ett slag. Och när de vilat sig, gjorde de samma sak om igen, ropande sju gånger, och började sedan vänta på verkan av denna åtgärd. Med svartnade ansikten och rödsprängda ögon satt de på den mossbelupna stenen, och storligen pustade bälgarna i deras bröst. JUHANI: Lad os vente og se, hvordan dette virker; lad os vente. Folk må være forrykte, hvis de ikke forstår, at en flok mænd kun hyler således i yderste nød. Lad os vente. 07131
Bottom
07132
Top
Juhani: Låt oss vänta på hur detta verkar, låt oss vänta. Nog är mänskorna tokiga, om de inte fattar, att en skara män skriker så blott i yttersta nöd. Låt oss vänta. EERO: Hvis der ikke kommer folk efter denne larm, så er vi sandelig dødsens. Solen synker allerede for anden gang i vest, og sulten vokser aldeles rasende. 07132
Bottom
07133
Top
Eero: Men om inte detta oväsen är oss till hjälp, så hör vi sannerligen döden till. I väster sänker sig redan den andra dagens sol och rasande tilltar hungern. SIMEONI: Gud nåde os! En nat og halvanden dag er gået, siden vi sidst fik noget at spise. 07133
Bottom
07134
Top
Simeoni: Gud nåde oss! en natt och halvannan dag har förflutit sedan vi senast spisade. TIMO: Det passer. Hør, hvordan min mave knurrer; den knurrer og murrer; og piber også lidt. Dette er hårdt. 07134
Bottom
07135
Top
Timo: Så är det. Lyss på knorrandet här i magen min, knorrandet och morrandet och lite pip till på köpet. Hårt är vårt öde. JUHANI: Hårdt, hårdt; vi ved det og tror det, når vi lytter til vore egne maver. 07135
Bottom
07136
Top
Juhani: Hårt, hårt; vi vet och tror det, när vi lyss på våra egna magar. SIMEONI: Lang er den sultnes dag! 07136
Bottom
07137
Top
Simeoni: Lång är den hungrandes dag. TIMO: Lang er den. 07137
Bottom
07138
Top
Timo: Ja, lång är den. JUHANI: Lang og dyster! Er selv Aapos hjerne tom? Kan han ikke en gang huske lidt krage-mål eller lidt ugle-sludder, som han kan fortælle os om, mens vi sidder her på denne forfærdelige hunger-ø? 07138
Bottom
07139
Top
Juhani: Lång och dyster! Är också Aapos hjärna redan tom? Minns du inte något kråkkrax ens, något uggelprat som du kunde roa oss med, mens vi sitter på den här förskräckliga Hungerön. AAPO: Jeg husker en historie, som netop sulten får mig til at tænke på ; men den får os ikke til at glemme vor legemlige føde; den minder os i høj grad om mad o'g drikke. 07139
Bottom
07140
Top
Aapo: Visst minns jag en sägen, som hungern just nu får mig att tänka på; men den får oss ej att glömma vår kroppsliga spis, utan för en starkt till minnes såväl mat som dryck. JUHANI: Du mener manden i bjerget. Jeg har hørt den. 07140
Bottom
07141
Top
Juhani: Du menar mannen i berget. Jag har hört den. TIMO: Men for mig er den ny; fortæl den! 07141
Bottom
07142
Top
Timo: Men för mig är den något nytt; berätta den, hroder Aapo. SIMEONI: Fortæl den, fortæl den! 07142
Bottom
07143
Top
Simeoni: Berätta den, berätta på bara! AAPO: Det er historien om en mand, en ædel troshelt, der i nogen tid sad fanget i Impivaaras huler som forhen den blege jomfru, men af en anden grund. 07143
Bottom
07144
Top
Aapo: Ja det är en historia om en man, en ädel l roshjälte, som någon tid satt fången i Impivaaras grottor, liksom fördom den där bleka jungfrun, men av annat skäl. Og Aapo fortalte dem følgende historie: 07144
Bottom
07145
Top
Och följande historia förtalde Aapo dem: Engang, da kristendommen og hedenskabet endnu kæmpede indbyrdes i Tavastland, fandtes der i de frelstes flok, en fortræffelig mand, from, og ivrig efter at udbrede den nye lære, som han også selv dyrkede flittigt i ly af Sveriges våbenmagt. Men de harnisk-klædte helte måtte pludselig drage bort herfra og til deres hjemland, og de kristne beboere i Tavastland blev underkastet en grusom forfølgelse af deres hedenske brødre. Nogle af dem blev slået ihjel på en uhyggelig måde; nogle prøvede på at redde livet ved at flygte ind i skovenes uvejsomme dyb, til bjergenes huler eller andre steder. Den omtalte fromme mand flygtede til Impivaaras huler, men hans forfølgere, der opfyldt af hævntørst fulgte i hans fodspor, fandt snart ud af, hvor han havde skjult sig. »Ulven må spærres inde i sin egen hule!« råbte de med ondsindet glæde, murede hulens åbning solidt til og lod manden vansmægte af sult og i mørke. 07145
Bottom
07146
Top
Förr i världen, när kristendomen och hedendomen ännu kämpade mot varandra i Tavastland, fanns i de omvändas skara en präktig man, from och ivrig i att utbreda den nya läran, som han också träget hyllade i skydd av Svea rikes vapenmakt. Men de harnesk-klädda hjältarna måste plötsligt förflytta sig härifrån till sitt hemland, och de kristna tavastlänningarna förföljdes på det grymmaste av sina hedniska bröder. Somliga av dem drabbades av en förfärlig död, somliga sökte rädda sig, flyende till skogarnas villande sköte, eller till bergens grottor eller annanstans. Till Impivaaras klyftor flyktade den nämnde fromme mannen, men hans förföljare, som hämndlystna följde i hans fotspår, upptäckte snart hans gömställe. ”Vargen må stängas in i sin egen lya!” skrek de elakt triumferande, murade grottmynningen hållbart igen och lämnade mannen att förgås i hunger och mörker. Manden ville nu have fået et trist endeligt, men så gjorde himlen på ny et mirakel. Det sidste blånende skær af dagslyset var næppe forsvundet i hulens munding, før den store grotte blev oplyst af et vidunderligt sølv-klart skær; og manden havde således et mildt, himmelsk lys midt i hjertet af den kolde klippe. Og der skete endnu flere mirakler. For se, pludselig brød en klar kilde frem gennem grottens gulv, en kilde, hvis vand aldrig mindskedes, hvor meget man så end tog, og manden havde således altid frisk drikkevand i sit stenkammer. Men ved kanten af kilden skød desuden et smukt, grønt træ i vejret, der bar de herligste frugter, som aldrig slap op, hvor mange man så end tog; og dér havde manden sin prægtige næring. Her tilbragte han sine dage, lovprisende Herren; her tilbragte han sine nætter, drømmende om de saliges land. Og hans dag var som en sommerdag, varm og klar, og hans nat en vidunderlig skumringstid. Således gik et år, og de kristnes blod randt som en strøm i Tavastland. Men da forfølgelsens skrækkelige tid var udløbet, og en skøn september-morgen strålede derude, nåede en lyd af hammerslag og jernstænger heltens øre fra hulens tilmurede åbning. Dagslyset begyndte omsider at skinne igennem sten-brokkerne, og i et nu forsvandt såvel det vidunderlige lys i grotten som kilden og det frugtbærende tra; ved kildens rand. 07146
Bottom
07147
Top
Ett eländigt slut skulle nu ha drabbat mannen, men himlen gjorde åter ett under. Knappt hade dagsljusets sista skimmer försvunnit från grottans öppning, så fylldes allaredan den vita grottan av det underbaraste, silverskira sken; och så kunde mannen mitt i det kalla bergets hjärta njuta av en blid, himmelsk dager. Och inte nog med detta under. Ty se, plötsligt gröpte sig fram ur grottans golv en klar källa, vars vatten aldrig minskades hur mycket man än öste; och mannen hade alltså i sitt stengemak en ständigt frisk dryck. Men dessutom höjde sig vid källans rand ett vackert, grönskande träd, som bar de härligaste frukter, som aldrig tog slut hur man än plockade; och där hade mannen sin söta föda. Där levde han sina dagar, prisande Herren, där sov han sina nätter, drömmande om de sällas land. Och hans dag var som en sommardag, varm och klar, och hans natt en ljuvlig skymningstid. Så förflöt ett år, och som en flod strömmade i Tavastland de kristnas blod. Men när förföljelsens fasansfulla tidevarv hade löpt till ända och ute sken en skön septembermorgon, nåddes hjältens öron av hamrars och hjärnstörars buller från grottans igenmurade öppning. Genom det steniga fi iisot började slutligen dagern skymta fram, och i en blink försvann från grottan det underbara ljuset, såsom ock källan och det vid källans rand växande fruktbara trädet. Men hvem var det, der frembragte den larm og støj derude foran hulens munding? Dér stod en stor skare hedninger og i deres midte nogle kristne, der var bundet med reb og dømt til at dø af sult i bjergets mørke indre. De kunne ikke forestille sig andet, end at den samme skæbne var overgået den mand, der var blevet lukket inde i hulen for et år siden. Men de blev meget forbavsede, da helten trådte ud af hulens åbning med en forklaret og strålende pande. Og en stemme, hvis hellige klang trængte helt ind til marven, udgik fra hans mund: »Vær hilsede, venner og brødre, vær hilset, du gyldne sol og du brusende skov, vær hilsede!« Så faldt (lokken ned på knæ foran ham, idet den lovpriste den Gud, som han troede på, og som havde frelst ham fra en frygtelig død. Men med høj stemme fortalte manden dem om de vidunderlige mirakler, han havde oplevet i bjergets skød, og folket råbte til ham med én mund: »Døb os, døb også os i troen på den samme Gud!« Således råbte de til stor fryd for manden og løste straks de dødsdømte fanger fra deres reb. Den fromme helt gik nu hen til bredden af qn bæk, og skaren fulgte med ham; og da de havde afsvoret sig deres hedenskab, lod de sig døbe i den kristne tro. Men oppe på skråningen stod de mænd, der for lidt siden var udset til ofre og sang en lovsang til Ham, der havde frelst både dem selv og deres fromme fader fra en pinefuld død og ført hedningernes børn fra mørket til lyset. Sådan sang de, mens de stirrede op imod himlens højder. 07147
Bottom
07148
Top
Men vad åstadkom detta dån och stoj utanför t'iottans ingång? Jo, där stod en skara hedningar och mitt bland dem några kristna, som var fängslade med rep och dömda att dö av svält i bergets mörka innandöme. Och de kunde inte tänka annat än att samma Ode hade mött den man, som ett år tidigare blivit inlåst i samma grotta. Men till deras stora häpnad steg hjälten när grottan öppnades ut med förklarad, strålande panna. Och en röst, vars helga klang gick genom märg och ben, ekade ur hans mun: ”Varen välkomna, I vänner och bröder, var välkommen, du gyllne sol och brusande skog, välkommen!” Då föll skaran ned på knä framför honom, prisande den Gud som han trodde på och som räddat honom från en förfärlig död. Men med hög stämma förtalde mannen dem om de sköna underverk, som han upplevt i bergets sköte; och med en mun ropade folket till honom: "Döp oss med, döp också oss till tron på samma Gud!” Så ropade de till stor fröjd för mannen, och befriade ofördröjligt de dödsdömda från repen. Till bäckens strand steg så den fromme hjälten, följd av hopen som, avsägande sig hedendomen, lät döpa sig till Kristi tro. Men uppe på branten stod männen som ännu för en stund sedan var utsedda att offras, sjungande en lovsång till Honom, som hade räddat både dem själva och deras rättfärdige fader från en kvalfull död, och lett hedningarnas barn från mörkret till ljuset. Så sjöng de, blickande upp mot himlens höjd. AAPO: Dette var sagnet om den fromme mand. 07148
Bottom
07149
Top
Aapo: Så lyder sägnen om den fromme mannen. JUHANI: Og hedningerne blev døbt netop på det sted ved bækken, hvor vi nu har vores ulvegård. 07149
Bottom
07150
Top
Juhani: Och hedningarnas döpelse skedde just på samma ställe vid bäcken, där vi nu har vår varggård. SIMEONI: Troen gør underværker. Jeg er sikker på, at manden i hulen slet ikke havde nogen kilde eller et frugtbart træ, og at intet lys, synligt for jordiske øjne, oplyste hans kammer, men at en fast og urokkelig tro tilfredsstillede alle hans legemlige behov. Hans ånds styrke var hans friske kilde, hans velsmagende frugter og hans strålende lys. Hvad sagde min gamle kammerat, Tervakoski-Tuomas, som jeg vogtede kreaturer sammen med ? »Hvis du har troens skjold og åndens sværd, kan du danse polka selv med djævlene«. Sådan sagde den gamle, fromme mand. 07150
Bottom
07151
Top
Simeoni: Tron uträttar under. Jag är säker på den saken, att mannen i grottan inte hade någon källa eller något fruktbart träd och att inget för världsliga ögon synbart ljus upplyste hans kammare, men att en fast och orubblig tro tillfredsställde alla hans kroppsliga behov. Hans andes makt var hans friska källa, hans smakliga frukt och strålande ljus. Hur sade min forna vallarkamrat, Tervakoski-Tuomas? ”Äger du trons sköld och andens svärd, så kan du dansa polska till och med i djävlarnas sällskap.” Så föll den fromma gubbens ord. JUHANI: Men en fuld-voksen mands mave klarer sig ikke synderlig længe bare med tro og tom luft, nej, lad den rådne, om den kan! Og jeg tør sværge på, at han stoppede mere solid føde i sig end frugt og vand. Det kræver en mands krop, der er vokset op og har udviklet sig ved hjælp af kød 07151
Bottom
07152
Top
Juhani: Men en fullvuxen karls mage reder sig inte så värst länge med bara tron och tomt väder, inte 0111 den så ruttnade. Och jag kan svära på att han körde i sig också kraftigare kost än frukter och vatten. Det kräver en karls kropp, som vuxit och frodats med tillhjälp av kött och rågbröd. Jo, jo, man brukar berätta den historien också på ett annat vis. Man berättar, att fem svarta tjurhorn plötsligt uppenbarade sig för mannen på grottans vägg. När han nu vred på del första hornet, störtade därifrån vinande fram den bästa och klaraste sortens fabriksbrännvin, så mannen fick sin matsup som drog hans läppar i rynkor. Ur del andra hornet åter ryckte han åt sig alntals med mång-veckad, fet och varm svinkorv. Men ur det tredje pressade sig i en styv båge fram den bästa nyrågsgröt, och ur det fjärde surmjölk att skölja ned gröten med, en surmjölk så tjock som tjära. Och när han nu fyllt sin mage som en fästing, så öppnade han särdeles snabbi det femte hornet och därifrån halade han flinkt fram pikanell, den bästa sortens dansk rulltobak, som svällde i gossens kind lik en sugande blodigel. Behöver en ledig karl något bättre traktament? og rugbrød. Jo, jo, men historien fortælles også på en anden måde. Man fortæller, at fem sorte tyrehorn pludselig viste sig for manden på hulens væg. Da han nu åbnede det første tyrehorn, sprøjtede den bedste og klareste fabriksbrændevin ud af det med en sydende lyd ; en snaps til maden, som nok kunne snærpe læberne sammen på en mand. Ud af det andet horn haler han alenvis af sammenfoldet, fed og varm svine-pølse. Og fra det tredie står i en stiv stråle den bedste grød, lavet af nyhøstet rug, og fra det fjerde surmælk til at væde grøden med, surmælk så tyk som tjære. Og da han nu havde fyldt sin bug som en blodmide, åbnede han det femte horn i en hast og halede tobak ud, den bedste danske rulle-tobak, der svulmede i knægtens kind som en sugende blodigle. Behøver en mand, der ikke bestiller noget, et bedre traktement ? 07152
Bottom
07153
Top
Timo: Han var i himlen, han. Men vi då? TIMO: Han var i himlen; det var han. Men vi? 07153
Bottom
07154
Top
Tuomas: Detta svider i mannens sinne. TUOMAS: Dette svier i en mands sjæl. 07154
Bottom
07155
Top
Eero: Och gör pojken yr i skallen. TIMO: Og gør en knægt skør i hovedet. 07155
Bottom
07156
Top
Juhani: Tusen riksdaler för en sådan måltid just nu! Tusen gånger tusen daler! JUHANI: Tusind rigsdaler for et sådant måltid nu! Tusind gange tusind rigsdaler! 07156
Bottom
07157
Top
Simeoni: ”Veckad, fet, varm svinkorv!” Ja, vi sitter mitt i helvetet och hör berättas hur det i himlen glammas och spisas. Ack! Vad skall vi göra, bröder, vad skall vi göra? SIMEONI: »Foldet, fed og varm svinepølse!« Ja, vi sidder midt i helvede og hører, hvordan man fryder sig og æder i himlen. Ah! Hvad skal vi gøre, brødre, hvad skal vi gøre? 07157
Bottom
07158
Top
Eero: Låt oss tro, låt oss tro! EERO: Lad os tro, lad os tro! 07158
Bottom
07159
Top
Simeoni: Brukar du ännu hädiskt språk, ditt vidunder! SIMEONI: Fører du stadig bespottelig tale, dit uhyre! 07159
Bottom
07160
Top
Eero: Bara ett sista pip, broder min, ett sista pip; tro mig. Snart faller jag suckande samman som en uttömd blåsa, en oxblåsa. Ack om här funnes ett varmbröd med smör på. EERO: Det sidste pust, broder, det sidste pust; tro mig. Jeg synker snart sammen med et suk som en okseblære, der tømmes. Ak, havde man dog blot et nybagt brød med smør på! 07160
Bottom
07161
Top
Timo: Och på smöret ytterligare en jädrans fyll-korv. TIMO: Og oven på smørret en aller-helvedes pølse. 07161
Bottom
07162
Top
Juhani: Ja bara här funnes sju varmbröd, sju skålpund smör och sju vid stockelden stekta korvar; se det bleve ett gästabud. JUHANI: Ja, bare her var syv nybagte brød, syv skålpund smør og syv pølser, stegt ved bålet; så skulle der være gilde. 07162
Bottom
07163
Top
Eero: Blixt och dunder! EERO: Lyn og torden! 07163
Bottom
07164
Top
Timo: Mänskan borde alltid vara klok och ständigt lia i fickan lite salt i en stoppa. Saltet binder kraften och uppehåller livet i veckotal om man så inte har ens en mygga till frukost i tarmändan. TIMO: En mand burde altid være klog og have lidt salt i 07164
Bottom
07165
Top
Juhani: Nå nå, gosse lilla! inte bärgar man sig så vilrst länge ens med salt. lommen; i en pose. Salt binder indvortes og opretholder livet i ugevis, selv om man ikke har så megen morgenkost som en myg i endetarmen. 07165
Bottom
07166
Top
l'imo: Men Koivisto-Iisakki, den makalösa latmasken, ligger och vräker sig på Karkkulas bastulave Ilera veckor i sträck, utan en gnutta föda. Och tack vare vilka konster piper livhanken i gubben? Jo, den •.pjuvern suger på saltstoppan som en kläpp på sin mammas spenknapp. JUHANI: Ak, knægt ! Man klarer sig ikke længe selv med salt. 07166
Bottom
07167
Top
Juhani: Ofta sitter han också som en kornknarr i byns rågåkrar, gnidande korn ur axen in i käften sin. - Men ser man på, kvällen är redan långt liden, men ingen hjälp hörs av från mänskovärlden, och häi spatserar fortfarande, spatserar runtom oss trettio och tre frustande djävlar. Men där stångas ju tvenne baddare. Kläm till bara, kläm till och kör hornen genom varandras pannor, kör så att hjärnorna sprutar på marken, så är vi av med två plågoandar. Se så där, så där! Så har vi här också lite nöje som tidsfördriv. - Just på det viset! och länge må denna lek vara med åtta benplogar plöjande jorden. TIMO: Men Koivisto-Iisakki, den mageløse dovenkrop, ligger og vælter sig på Karkkulas badstue-briks i mange Herrens dage ud i en køre uden at fortære den mindste smule. Og med hvilke midler opretholdes det sølle liv i manden? Den uglspil ligger og suger på en stump salt som et pattebarn på moderens brystvorte. 07167
Bottom
07168
Top
Tuomas: Kraftigt tampas där vitryggen och vithu vet. JUHANI: Undertiden sidder han også som en vagtelkonge i landsbyens rugmarker og triller korn fra aksene ind i gabe! på sig. - Men se bare, det er allerede sent på aftenen, men man hører ikke til nogen hjælp fra menneskenes verden; ok her traver stadig, traver tre og tredive pustende djatvle i mull om os. Men dér stanges to af bæsterne. Mas på, mus han på og jag hornene gennem panden på hinanden, gut del, indtil hjernen sprøjter ud på jorden fra jeres hovnler, n,1 lun vi to plageånder mindre. Se nu dér, se nu der! Så har vi også lidt morskab til tidsfordriv. - Ja, sådan! Og gid denne leg må vare længe og otte ben-plove ploje jorden. 07168
Bottom
07169
Top
Juhani: Men vithuvudet vinner. TIJOMAS: De slås vældigt dér, den livid ivrede or den hvid-ryggede og den hvid-hovede. 07169
Bottom
07170
Top
Tuomas: Vitryggen vinner. JUHANI: Men Hvidhoved vinder. 07170
Bottom
07171
Top
Juhani: Här är labben min, slå vad. TUOMAS: Hvidryg vinder. 07171
Bottom
07172
Top
Tuomas: Kör för det. Slå av du, Timo. JUHANI: Her er min næve; vi vædder. 07172
Bottom
07173
Top
Juhani: Se där! TUOMAS: Lad gå! Timo, slå af. 07173
Bottom
07174
Top
Tuomas: Ett kvarter brännvin! JUHANI: Sådan, ja! 07174
Bottom
07175
Top
Juhani: Sagt som sagt. - Men låt oss titta, låt oss titta på bägge bjässarnas kämpalek. Nu vilar de lik som lite, panna mot panna. TUOMAS: En pægl brændevin! 07175
Bottom
07176
Top
Timo: Och knycker till bara så där sakteligen. JUHANI: En aftale. Lad os nu se, lad os se på de to fyres slagsmål. Men nu hviler de sig ligesom lidt, pande mod pande. 07176
Bottom
07177
Top
Juhani: Men nu. Nu bättrar man på för full fart. Se så där Viten, mitt Vithuve, kör dina klövar stadigt i marken! TIMO: Og rykker bare sådan lidt forsigtigt. 07177
Bottom
07178
Top
Tuomas: Kör ännu stadigare du, min tappra Vitrygg. Så där ja! JUHANI: Men nu! Nu går det løs for fuld kraft. Sådan, Hvidhoved, mit Hvidhoved, sæt nu klovene godt fast i jorden ! 07178
Bottom
07179
Top
Juhani: Vithuvet, Vithuvet! TUOMAS: Sæt dem endnu fastere, du, min tapre Hvidryg. Netop sådan! 07179
Bottom
07180
Top
Tuomas: Du min kraftiga Vitrygg med stål i pannan! Se så! Men lämna nu det eviga stretandet och kasta din gubbe åt fanders! JUHANI: Hvidhoved, Hvidhoved! 07180
Bottom
07181
Top
Juhani: Viten! Fanken må klippa av dina horn! Flyr du din jäkel? TUOMAS: Du min stærke Hvidryg med stål i panden! Se, så! Men hold op med det dér evige fægteri og kast din mand ad helvede til. 07181
Bottom
07182
Top
Tuomas: Harpasset är nog för honom. JUHANI: Hvidhoved! Gid fanden må kappe dine horn! Flygter du, din satan? 07182
Bottom
07183
Top
Timo: Och den andra lunkar i väg efter honom av hara fanken. Hi, hi, hi! TUOMAS: Han stikker af; det passer ham bedst. 07183
Bottom
07184
Top
Tuomas: Jahah, Juhani. TIMO: Og den anden bisser efter ham som bare fanden. Hi, hi, hi! 07184
Bottom
07185
Top
Juhani: Jag förlorade ett kvarter brännvin. Det skall du få när vi slipper ur knipan. Men när månne den dagen gryr? Ack! efter åtskilliga år händer det, alt man på jaktfogdens kommando släpar härifrån ett duktigt skräplass till byn och från byn till kyrkogården, släpar i väg med sju mäns skramlande och slamrande benrangel. TUOMAS: Tjah, Juhani. 07185
Bottom
07186
Top
Simeoni: Och så ändades vårt syndiga leverne. JUHANI: Jeg tabte en pægl brændevin. Den skal du få, når vi slipper ud af kniben. Men hvornår mon den dag gryer? Ak, om mange år sker det måske, at man under kommando af jagtfogeden slæber et vældigt læs herfra og ind til landsbyen og fra landsbyen lil kirkegården, slæber af sted med en dynge ramlende og skramlende benrade af syv mænd. 07186
Bottom
07187
Top
(Juhani: Så ändades vårt leverne.) SIMEONI: Og saledes end le vort syndige liv. 07187
Bottom
07188
Top
Timo: Ja så ändades det. TIMO: Ja, således endte del. 07188
Bottom
07189
Top
Juhani: Ändades på ett eländigt sätt. Men öppna knuten din, Lauri, och låt alla få sig en jamare. JUHANI: Kridte |>.i en liedmvrlig måde. Men åbn din ransel, Lauri, og lad rn drum mildt. 07189
Bottom
07190
Top
Aapo: Låt gå för denna gång, men vad som finns kvar av brännvinet må sparas tills nöden är störst. AAPO: Lad gå for denne gang, men resten af brændevinen må gemmes til nøden er større. 07190
Bottom
07191
Top
Juhani: Vare det så. Men nu tar vi en rejäl sup, och srt ropar vi så det dundrar. JUHANI: Som du siger! Men nu tager vi en snaps, der kan mærkes, og så råber vi som gennem trompeter. 07191
Bottom
07192
Top
När de fått sin sup, höjde de åter sina röster, alla löpande på samma gång. Ekot nådde till Viertola-logdens öra, där han traskade på ribacken, men han I.illude icke ropets betydelse, utan yttrade fasande lör sig själv: ”Det är råtrollet som ropar.” Men bröderna skrek fortfarande häftigt, spännande sina hakor upp mot himlen och med munnarna på vid gavel, sftsom drakar eller som fågelungarna i redet när de liör sin annalkande moders vingsus, skrek tio gånger. I >eh därefter satte de sig åter på sin mossiga plats med ett falnande hopp i hjärtat. Da de havde drukket deres snaps, hævede de atter stemmerne og råbte alle sammen på én gang. Ekkoet nåede Viertola-fogedens øre, da han vandrede omkring på ladebakken; han forstod imidlertid ikke, hvad råbet betød, men mumlede forskrækket til sig selv: »Det er grænse-trolden, som råber«. Men brødrene skreg stadig voldsomt, skreg ti gange, idet de stak deres hager op mod himlen og holdt munden på vid gab som drager eller som fugleunger i reden, når de hører moderen nærme sig med susende vingeslag. Og derefter satte de sig ned igen på deres mosgroede sted, mens håbet svandt i deres hjerter. 07192
Bottom

kapitel 08 kapitel

: |fin-|swe|-eng|-rus|-est|-hun|-ger|-dan|-spa|-ita|-fra|-epo| - |fin-|swe-|eng-|rus-|est-|hun-|ger-|dan|-spa|-ita|-fra|-epo| (sv-da) :
kapitel: |01|01|01|02|02|02|03|03|03|03|04|04|04|05|05|06|06|06|06|06|07|07|08|08|08|09|09|09|09|10|11|11|12|13|13|13|14|14| :kapitel
Ladda för dig Sju bröder o Syv brödre download
08001
Top
Kommen är redan den tredje dagen då bröderna vistas på stenen, men fortfarande sitter de omringade av oxarna. Då och då förflyttar sig kräken lite längre bort, men alltid rör sig en och annan inom synhåll, med en brumning strax varskoende sina kumpaner om bröderna skulle söka fly från sin fångenskap. Där omkring dem nafsar nu en av oxarna skogsgräs i sig, krökande sin tunga, medan en annan idisslande och tungt pustande vilar på sin kullriga mage. Där gnabbas tvenne mellan lek och allvar, och runtomkring ekar smattret av deras horn. Men där åter tätt invid Trollstenens fot skrapar en av dem ilsket i jorden, och kastar argsint råmande mull och ris högt i luften. Så sölar de där till brödernas bleka ångest; ty på döden väntar redan Jukolas präktiga pojkar. - För en stund sedan har Lauri hävt i sin strupe en mäkta stor brännvinsklunk, och nu gör han det en gång till, vilket väcker de andras förundran och får dem atl allvarligt börja förmana honom. Den fjerde dag, brødrene opholder sig på stenen, er allerede kommet, men de sidder stadig omringet af okserne. Nu og da flytter kreaturerne sig lidt længere bort, men en eller to bevæger sig stadig i nærheden og advarer straks deres kammerater med en brummende lyd, hvis brødrene prøver på at flygte fra deres fangenskab. Dér, rundt om dem, rusker en af dem skovgræs i sig, med bugtende tunge, mens en anden, drøvtyggende og tungt-pustende, hviler på sin trinde bug. Og dér stanges to halvt i leg og halvt for alvor ; og larmen fra deres horn runger vidt omkring. Og dér, tæt ved foden af Djævlestenen, skraber en af dem rasende i jorden, mens den brøler arrigt og kaster sten og kviste højt op i luften. Sådan fordriver de tiden til brødrenes skræk og blege fortvivlelse; for Jukolas prægtige sønner venter allerede på døden. -For lidt siden har Lauri hældt en vældig slurk brændevin i sin hals, og nu gør han det en gang til, hvad der i høj grad forbavser de andre og får dem til at formane ham alvorligt. 08001
Bottom
08002
Top
Juhani: Vad fanken går åt dig? JUHANI: Er fanden faret i dig? 08002
Bottom
08003
Top
Aapo: Ja vad tänker du på? Glöm inte att vi alla äi i samma klämma. AAPO: Hvad tænker du på? Husk, at vi allesammen er i samme knibe. 08003
Bottom
08004
Top
Tuomas: Kom ihåg att vår boning inte är bredare än handflatan, så det gäller att röra sig försiktigt. TUOMAS: Husk, at vor bolig ikke er bredere end en håndflade, hvor vi må bevæge os forsigtigt. 08004
Bottom
08005
Top
Lauri: Din förbaskade karl! LAURI: En mand, der er gal af fortvivlelse! 08005
Bottom
08006
Top
Aapo: Men det går inte an. AAPO: Men det går ikke an her. 08006
Bottom
08007
Top
Lauri: Då må det gå åt fanders. Som en kvarnsten må slottet vårt snurra runt och kasta som byte åt kräken sju stycken olyckliga gossar. Snurra, sten, från östan till västan, och du skog runtom oss, snurra hän västan till östan! Helejä! LAURI: Lad det så gå an, i helvedes dyb. Lad vor borg snurre rundt som en møllesten og kaste syv ulykkelige drenge som bytte for bæsterne. Snur rundt, sten, fra øst til vest, og du, skov omkring os, fra vest. Haleluja! 08007
Bottom
08008
Top
Juhani: Du är väl inte redan full, gosse? JUHANI: Er du allerede fuld, knægt? 08008
Bottom
08009
Top
Lauri: Passar det sig att fråga? Vad kostar livet och världen? Inte ett mögligt öre. Flyge därför allt som damm och aska på vindarnas vägar. Hej hoppsan! Låt oss smaka på det här, mina hjärtebröder. LAURI: Er det noget at spørge om? Hvad koster livet og verden ? Ikke en muggen øre. Lad derfor alt flyve som støv og aske på vindenes vej'. Klunk! Lad os smage på det her, mit hjertes brødre. 08009
Bottom
08010
Top
Aapo: Han är i fyllan. Ta kannan från honom! AAPO: Han er fuld. Tag dunken fra ham! 08010
Bottom
08011
Top
Lauri: Den lossnar inte så lätt. Kannan är min; jag släppte den ju inte att trampas av oxarna på mon. Men ni andra? Ack! ni ställde ju vackert edra kontar pä marken som eländiga zigenare, när länsmannens luissa smäller. LAURI: Det går ikke så let. Dunken er min; jeg smed den jo ikke fra mig, så okserne kunne trampe den itu på heden. Men I andre? Ak, I stillede jo pænt jeres ransler på jorden som elendige zigøjnere, når lensmandens bøsse knalder. 08011
Bottom
08012
Top
Juhani: Hit med kannan! JUHANI: Hit med dunken! 08012
Bottom
08013
Top
Lauri: Kannan är min. LAURI: Dunken er min. 08013
Bottom
08014
Top
Juhani: Men jag vill ta hand om den. JUHANI: Men jeg vil tage vare på den. 08014
Bottom
08015
Top
Lauri: Vill du? Om du vill, så får du den mitt i planeten. LAURI: Vil du det ? Hvis du vil, så får du den lige i pandeskallen. 08015
Bottom
08016
Top
Juhani: Tänker du börja slåss? JUHANI: Har du i sinde at begynde at slås? 08016
Bottom
08017
Top
Lauri: Vill du, så skall inte det heller fattas. Men kära hiöder slåss ju inte. Låt oss alltså smaka på det här. LAURI: Hvis du vil, så skal det heller ikke komme til at mangle. Men elskede brødre slås jo ikke. Lad os altså smage på det her. 08017
Bottom
08018
Top
Timo: Sup inte, Lauri. TIMO: Drik ikke, Lauri. 08018
Bottom
08019
Top
Juhani: Hit med kannan strax! JUHANI: Kom straks her med dunken! 08019
Bottom
08020
Top
Lauri: Stryk skall du få. Vad månne du inbillar dig vnra? LAURI: Prygl skal du få. Hvad mon du bilder dig ind, du er? 08020
Bottom
08021
Top
Juhani: En syndig mänska, förvisso; men jag är JUHANI: Et syndigt menneske; det er sandt nok, men jeg er dog din ældste broder. 08021
Bottom
08022
Top
Lauri: Äldsta? Nå desto mera har du hunnit synda «x Ii desto mera stryk behöver du. Men skål! säger svensken. LAURI: Ældste? Nå, desto mere har du nået at synde og desto mere trænger du til prygl. Men skål! siger svenskeren. 08022
Bottom
08023
Top
Tuomas: Du smakar inte en droppe. TUOMAS: Du smager ikke en dråbe. 08023
Bottom
08024
Top
Lauri: Tuomas tycker jag mycket om, Tuomas och l iero-liten. Men de andra där? Vad skall jag säga om dem? LAURI: Tuomas synes jeg meget om, Tuomas og Lille-Eero. Men de andre der? Hvad skal jeg sige om dem? 08024
Bottom
08025
Top
Tuomas: Håll munnen din och hit med kannan! Se här, Juhani, lyft konten på ryggen och tag hand om brännvinet. TUOMAS: Hold kæft og hit med dunken! Dér, Juhani, tag ranslen på din ryg og brændevinen i din forvaring. 08025
Bottom
08026
Top
Lauri: Blott du kan lirka med Lauri. Ja jag tycker om dig, dig och Eero-liten. LAURI: Kun du kan få din vilje med Lauri. Jeg kan godt lide dig og Lille-Eero. 08026
Bottom
08027
Top
Tuomas: Tig! TUOMAS: Ti stille! 08027
Bottom
08028
Top
Lauri: Sickna karlar! Vad är Jukola-Jussi? En virrig tupp; en hornlös tjur. LAURI: Sikke nogen mandfolk! Hvad er Jukola-Jussi ? En forvirret hane; en hornløs tyr. 08028
Bottom
08029
Top
Juhani: Håll käft med detsamma, så att ej mina öron hör något slikt en gång till. JUHANI: Hold kæft omgående, så mine ører ikke hører den slags ting en gang til. 08029
Bottom
08030
Top
Lauri: ”Den som har öron till att höra, han höre”, predikar Aapo, den där Jukolas heliga Paulus. LAURI: »Den, som har øre, han høre«, prædiker Aapo, ham, Jukolas hellige Paulus. 08030
Bottom
08031
Top
Simeoni: Ve dig! Är du den forna redliga, allvarliga och ordnjugga gossen? Är du Lauri? En sådan däi lösmynt bängel? SIMEONI: Oh, du! Er du den forhen så ærlige, alvorlige og fåmælte knægt? Er du Lauri? En sådan rapkæftet slyngel? 08031
Bottom
08032
Top
Lauri: Nå du är ju också Simeoni, den mörmynta ”var hälsad-rabbi”. LAURI: Du er jo Simeoni, den sødt-mælende »Hil være dig, rabbi«! 08032
Bottom
08033
Top
Simeoni: Det förlåter jag dig, ständigt samlande, ständigt glödande kol på din hjässa. SIMEONI: Det tilgiver jeg dig, idet jeg stadig samler, stadig samler glødende kul på dit hoved. 08033
Bottom
08034
Top
Lauri: Drag åt helvetet, där finns kol! LAURI: Gå ad helvede til; dér er kul! 08034
Bottom
08035
Top
Simeoni: Du ogudaktiga! SIMEONI: Ugudelige! 08035
Bottom
08036
Top
Timo: Ja det är liksom raggen skulle resa sig på min rygg. TIMO: Ja, det er, som om håret rejser sig på min ryg. 08036
Bottom
08037
Top
Lauri: Vad bräker Timo, den där Jukolas blackög-da getabock? LAURI: Hvad bræger Timo, ham, Jukolas bleg-øjede gedebuk ? 08037
Bottom
08038
Top
Timo: Låt gå för det. Getmjölk är ganska gott. TIMO: Det kan være. Gedemælk er godt! 08038
Bottom
08039
Top
Lauri: Va? LAURI: Hvad? 08039
Bottom
08040
Top
Timo: Getmjölk är ganska gott. Och jag tackar dig för denna hedersbevisning: stor tack! Ja, där fick vi vår andel; stor tack! Men nu kommer du till andra sorters grejor. Titta på dina kelgrisar där, Tuomas och Eero, på dem där. TIMO: Gedemælk er godt. Og jeg takker dig for denne æresbevisning: storligen tak, ja, dér fik vi vores part; storligen tak! Men nu kommer du til en anden slags kram. Se på dine kæledægger, Tuomas og Eero, se på dem dér. 08040
Bottom
08041
Top
Lauri: Va? LAURI: Hvad? 08041
Bottom
08042
Top
Timo: Titta på dina kelgrisar, Tuomas och Eero, på dem där! TIMO: Se på dine kæledægger, Tuomas og Eero, se på dem dér. 08042
Bottom
08043
Top
Lauri: Va? LAURI: Hvad ? 08043
Bottom
08044
Top
Timo: Prästen språkar trenne gånger, men han får sin betalning. TIMO: Præsten taler tre gange, men han får betaling for det. 08044
Bottom
08045
Top
Lauri: ”Andra sorters grejor”, bräkte du. Men jag vet nog med vilka slags grejor jag jämför dem. Tu-omas-pojken där är en ädel yxa, trofast, manlig och stark, men min lilla Eero-parvel där är en liten, vass och klämmig täljyxa. Ja, han ”täljer”, täljer riktigt llinkt, kastar omkring sig små speglosor, den junkern. LAURI: »En anden slags kram«, brægede du. Men jeg ved nok, hvad for slags kram jeg sammenligner dem med. Tuomas-knægten er en ædel økse, ærlig, mandig og stærk, men Lille-Eero-pråsen er en lille, skarp og bidende tømmermandsøkse. Ja, han »tømrer«, tømrer rigtig flinkt og kaster om sig med små spydigheder, den bandit. 08045
Bottom
08046
Top
Juhani: Bra! Men kallade du mig en virrig tupp? JUHANI: Godt. Men kaldte du mig en forvirret hane? 08046
Bottom
08047
Top
Timo: Han kallade ju mig en getabock. Stor tack! TIMO: Han kaldte jo mig for en gedebuk. Storligen tak! 08047
Bottom
08048
Top
Lauri: Eero täljer, men han har en mans hjärta. LAURI: Eero »tømrer«, men han har en mands hjerte. 08048
Bottom
08049
Top
Juhani: Bra, bra! Men kallade du mig en virrig lupp? JUHANI: Godt, godt! Men kaldte du mig en forvirret hane ? 08049
Bottom
08050
Top
Lauri: Jag kallade dig dessutom en hornlös tjur. LAURI: Jeg kaldte dig også en hornløs tyr. 08050
Bottom
08051
Top
Juhani: Ålräjt, bror, ålräjt. JUHANI: Bra, broder, bra, som svenskeren siger. 08051
Bottom
08052
Top
Timo: Håll dig lugn, Juho. Mig kallade han ju en getabock och jag tackar honom för den hederstiteln; lör geten är inget föraktat djur. Viertolas rödkindade Iröken, den där mamsell Lydia, dricker endast getmjölk, en vit gets mjölk, ingenting annat. Så är det. TIMO: Vær rolig, Juhani. Mig kaldte han jo for en gedebuk, og jeg takker ham for hæderstitelen; for geden er ikke noget unyttigt dyr. Viertolas rødkindede frøken, hende dér frøken Lydia, drikker kun gedemælk, fra en hvid ged, og intet andet. Sådan er det. 08052
Bottom
08053
Top
Simeoni: Vore vi män om vi fäste oss vid en fyllhunds prat? SIMEONI: Ville vi være mænd, hvis vi brød os om en fuld mands snak? 08053
Bottom
08054
Top
Lauri: Du en man? Du? Ack bror min! du skulle nllt ta till lipen om du såge något, som jäntorna lörresten inte plär visa slika mammasgossar som dig. LAURI: Du en mand? Du? Ak, brorlil! Du ville sikkert græde bitterligt, hvis du så noget, som pigerne forøvrigt ikke plejer at vise barnerumper som dig. 08054
Bottom
08055
Top
Juhani: Simeoni, Simeoni! nog smakade jag hellre på puukkokniven än sådana stygn. JUHANI: Simeoni, Simeoni! Jeg ville hellere have af dolken end den slags stik. 08055
Bottom
08056
Top
Simeoni: Nå, nå, på yttersta dagen får man visst se vem han stungit haver. SIMEONI: Nå, nå, på den yderste dag skulle de sikkert se hen til ham, hvem de have gennemstunget. 08056
Bottom
08057
Top
Timo: Ja nog har du utmålat oss på alla de vis från en tupp till en yxstump; men vad är du själv då, om jag nu ställer dig mot väggen och gör dig en slug fråga. TIMO: Du har udmalet os som alt muligt lige fra en hane til en økse, men hvad er du selv, hvis jeg nu spørger dig alvorligt og tager mit mest genstridige hoved på? 08057
Bottom
08058
Top
Lauri: Jag är Lauri. LAURI: Jeg er Lauri. 08058
Bottom
08059
Top
Timo: Så där ja, så där ja! Bara den snälla Lauri? TIMO: Se, se! Bare den rare Lauri? 08059
Bottom
08060
Top
Lauri: Den duktiga Lauri, ingenting annat, fast man nog velat kalla och beskriva mig på alla möjliga vis: en grävling, en drölig gräftare, knarrbroder och åtskilliga till. Hm! Från allas edra läppar har jag hört ett och annat liknande. Men i största stillhet har jag lagt undan allt här bakom örat. Nu skulle det roa mig att lite röra de samlade besparingarna, jag ville, tamme tusan! slunga riktigt rejäla plåtar mitt i pannan på er, och kasta varje man lik en agnsäck som byte ned till oxarna! LAURI: Den udmærkede Lauri, og ikke andet, skønt man har villet beskrive mig og kalde mig på mange måder: grævling, Könnis hakkekarl, gnavpotte og tusind andre ting. Hm! Jeg har hørt et og andet af den slags fra jeres læber. Men i største stilhed har jeg lagt det hele til side her mellem kæberne. Nu kunne det more mig at pille lidt ved denne opsamlede bunke, jeg har, fanden ta’ mig, lyst til at give jer nogle rigtige næsestyvere midt i planeten, og så ned med hver eneste afjer til bytte for okserne som en sæk hakkelse. 08060
Bottom
08061
Top
Aapo: Är detta verkligen Lauri, den beskedliga, tystlåtna Lauri? AAPO: Er dette virkelig Lauri, den skikkelige, fåmælte Lauri ? Hvem kunne tro det ? 08061
Bottom
08062
Top
Juhani: Tjah, bror Aapo, tjah! i det vackra vetet finns mycket malört. Det har jag redan länge anat, men nu känner jag mannens hjärta. JUHANI: Ak, broder Aapo, ak, i den gyldne hvede findes meget malurt. Det har jeg anet længe, men nu kender jeg mandens hjerte. 08062
Bottom
08063
Top
Lauri: Håll truten, du Jukolas tjur. LAURI: Hold din kæft, du, Jukolas tyr. 08063
Bottom
08064
Top
Juhani: Du skall i Herrans namn inte reta upp mig mera, för mitt blod börjar hetta, hetta. Din förbaskade valp, jag kastar dig ned i oxarnas stampkvarn, och följe sedan förstörelsens skräck, komme almanackans sista dag! JUHANI: For Guds skyld ophids mig ikke mere, for mit blod brænder, brænder! Din forbistrede snothas, jeg smider dig ned i oksernes morter, og lad så ødelæggelsens vederstyggelighed komme, lad det blive den sidste dag i almanakken! 08064
Bottom
08065
Top
Simeoni: O vilket elände, vilket elände! SIMEONI: Sørgeligt, sørgeligt! 08065
Bottom
08066
Top
Aapo: Tyst, tyst! Här får ingen slåss. AAPO: Stille, stille! Ingen slagsmål her. 08066
Bottom
08067
Top
Tuomas: Var förnuftig, du. TUOMAS: Vær fornuftig, du. 08067
Bottom
08068
Top
Juhani: Han har skällt ner mig skamlöst. En virrig tupp! JUHANI: Han har skældt mig ud på det skammeligste. En forvirret hane! 08068
Bottom
08069
Top
Aapo: Och den heliga Paulus då. Var du lugn bara. AAPO: Og hvad med den hellige Paulus? Vær rolig. 08069
Bottom
08070
Top
Timo: Och getabocken sedan. Vad säger du om det? Många tusen tack, min tvillingbror! TIMO: Og hvad med gedebuk? Hvad siger du til det? Mange tusind tak, min tvillingebroder! 08070
Bottom
08071
Top
Aapo: Låtom oss minnas, hur nära dödens käftar vi är. Bröder: det finns en tanke i min hjärna, på min tungspets ett litet knep, som kanske är nog så nyttigt i denna stund. Hör på: denna sten är en skuta i storm, och stormen består av den där råmande, ilskna oxskocken kring vår sten. Eller skall jag välja en annan bild? Ja, låt vår sten då vara ett slott som fienden, en gruvlig, med spjut utrustad fiende, belägrar. Men om nu fästningen som belägras, saknar en befälhavare, en ledare för ordning och försvar, så laller besättningen offer för självsvåld och bråk och snart är såväl fästningen som dess besättning förlorad. Likaledes går det också för oss, om vi ej bär oss annorlunda åt, om vi ej får till stånd en laglig ordning bland oss. Det bör alltså finnas en, vars förnuftiga ord envar må lystra till och handla därefter. Juhani, sansa nu dig och hela brödraföljet. Du bör veta att de flesta av oss ställer sig på din sida, stödjande ditt ledarskap i denna belägrade fästning. AAPO: Lad os tænke på, hvor nær vi er ved dødens kæber. Brødre: jeg har en tanke i min hjerne, et lille kneb på min tungespids, som jeg tror vil være til nytte netop nu. Læg mærke til følgende: denne sten er et skib i storm, og stormen er den dér brølende, rasende flok okser omkring vor sten. Eller skal jeg vælge et andet billede? Ja, lad så denne sten være en borg, som fjenden, en grusom, spyd-bevæbnet fjende, belejrer. Men hvis den borg, der belejres, ikke har nogen kommandant, en anfører, der kan holde mandstugt og lede forsvaret, så vil mytteri og uorden gribe om sig blandt besætningen, og både borgen og mandskabet vil snart være fortabt. Sådan vil det også gå for os, hvis vi ikke ordner og arrangerer det hele anderledes; hvis vi ikke indfører en lovlig orden imellem os. Der bør derfor være én, hvis fornuftige ord enhver skal lytte til og handle efter. Juhani, behersk nu dig selv og hele brødre-skaren. Vid, at de fleste af os står på din side og støtter dit førerskab i denne belejrede borg. 08071
Bottom
08072
Top
Juhani: Vilket straff skall alltså utmätas åt den, som inte lyder mitt ord, men på grund av sitt elaka lynne får till stånd en allmän villervalla och fara? JUHANI: Hvilken straf skal fastsættes for den, der ikke adlyder mit ord, og som på grund af sit onde sindelag fremkalder almindelig forvirring og fare ? 08072
Bottom
08073
Top
Tuomas: Han må kastas ned till oxarna. TUOMAS: Lad ham blive kastet ned til okserne. 08073
Bottom
08074
Top
Juhani: Rätt sagt, Tuomas. JUHANI: Rigtigt, Tuomas. 08074
Bottom
08075
Top
Aapo: Ett strängt straff, men det kräver ju vår belägenhet. Jag godkänner bestämmelsen. AAPO: En streng straf, men det kræver vor stilling. Jeg godkender bestemmelsen. 08075
Bottom
08076
Top
Simeoni: ”Till oxarna”, liksom martyrerna fordom, men här båtar ingen vekhet. SIMEONI: »For okserne«, ligesom martyrerne før i tiden, men her nytter ingen mildhed. 08076
Bottom
08077
Top
luomas: Man må kasta honom ned till oxarna, det vare lag och förordning. TIMO: Han skal kastes ned til okserne ; lad det være lov og forordning. 08077
Bottom
08078
Top
Juhani: Det vare lag och förordning. Inpränten i edra hjärtan denna grymma paragraf och leven därefter. Nu är min första befallning, att Lauri tiger och lilgger sig vackert till vila; för det andra befaller jag att envar av oss, utom Lauri, tar en liten hjärtstyr kande klunk ur tennflaskan. Ja, låt det rinna ur den. JUHANI: Lad det være lov og forordning. Indprent denne frygtelige paragraf i jeres hjerter og lev derefter. Nu er det min første befaling, at Lauri tier stille og pænt lægger sig til at sove; for det andet befaler jeg, at enhver af os, undtagen Lauri, tager en lille snaps af tinflasken til trøst for vore hjerter. Ja, lad os få noget af den her. 08078
Bottom
08079
Top
Lauri: Men jag skulle inte få, jag då? LAURI: Men jeg, jeg skal ikke have noget? 08079
Bottom
08080
Top
Juhani: Du lägger dig till vila. JUHANI: Du lægger dig til at sove. 08080
Bottom
08081
Top
Lauri: Därtill finns det tid nog i helvetet. LAURI: Det er der tid nok til i helvede. 08081
Bottom
08082
Top
Juhani: Gud vete, kära Lauri, var vi kommer att ligga. JUHANI: Gud ved, kære Lauri, hvor vi snart kommer til at ligge. 08082
Bottom
08083
Top
Lauri: ”Gu vete, kära Jussi, varest skinnet spikas upp”. Jag sjunger som en karl, klämmer till som med en klanett. LAURI: »Gud ved, kære, Jussi hvor vort skind sømmes fast.« Jeg synger som en mand, knalder løs som gennem en klarinet. 08083
Bottom
08088
Top
”Jag är blott en liten gosse,
Mammas egen Jussi,
Jag är blott en liten gosse,
Mammas egen Jussi.”
Jeg er kun en lille dreng,
Mammas egen Jussi,
jeg er kun en lille dreng,
Mammas egen Jussi.
08084
Bottom
08094
Top
Juhani: Spara din sång till en annan gång. JUHANI: Gem din sang til en anden gang. 08090
Bottom
08095
Top
Eero: Spara lillgossens sång åt mig. EERO: Gem den lille drengs sang til mig. 08091
Bottom
08096
Top
Lauri: Vi skall spara den åt Jukolas Jussi och börja med en jädrans pampig visa. Vi skall sjunga och dansa, heleja! LAURI: Vi skal gemme den til Jukolas Jussi og begynde på en anden, en rigtig flot vise. Vi skal synge og danse, hejsa! 08092
Bottom
08097
Top
Juhani: Akta att jag inte dömer dig att bli kastail ned till oxarna. JUHANI: Pas på, jeg ikke dømmer dig til at blive smidt ned til okserne. 08093
Bottom
08098
Top
Tuomas: Lauri, nu varnar jag dig för sista gången, TUOMAS: Lauri, nu advarer jeg dig for sidste gang. 08094
Bottom
08099
Top
Lauri: Sista gången? Nå, det är också bäst att du slutar. LAURI: For sidste gang? Nå, det er også bedst, du holder op. 08095
Bottom
08100
Top
Juhani: Att vi just vid dödsrikets portar kan föra ett sådant leverne, vi fullfjädrade hedningar! JUHANI: At vi kan lave en sådan halløj lige foran dødens porte, vi fuldt-udviklede hedninger! 08096
Bottom
08101
Top
Simeoni: Det är också efter förtjänst Gud straffat oss. O! straffa oss, piska oss på denna pinosten. SIMEONI: Gud straffer os også efter fortjeneste. Oh, straf os; pisk os på denne pinslernes sten. 08097
Bottom
08102
Top
Lauri: En glädjesten är den, Väinämöinens gläd jesten, vilken gubbe lär ha varit Savolaks gud. Jag hörde en gång en spelevink till sotarmurre sjunga en Kilrdeles lustig runosång om honom. Dessutom minns jag också en klämmig predikan, som samma gosse helsikes munvigt lät flöda fram mellan sina röda läppar och grinande tänder, där han stod på Kuninkalas holmande skorsten. Och han predikade så här... LAURI: Det er en glædessten, Väinämöinens glædessten, den gamle fyr, man påstår, var Savolaks Gud. Jeg hørte engang en spirrevip af en skorstensfejer-knægt synge en meget morsom sang om ham. Jeg husker også en drabelig prædiken, som den samme knægt spyttede flydende ud mellem sine røde læber og grinende tænder, mens han sad på Kunnikalas rygende skorsten. Og han prædikede således . . . 08098
Bottom
08103
Top
Juhani: Tig nu, ditt vilddjur! JUHANI: Ti nu stille, dit vilddyr! 08099
Bottom
08104
Top
Lauri: Låtom oss predika, eftersom vi redan \|imgit tillräckligt, sjungit allihopa med en mun som brukligt är i kyrkan. Jag är präst, stenen här är predikstol, ni är klockare, och oxarna här runtomkring oss den fromma och allvarsamma församlingen. Men lörst tar vi en marschvers till predikstolen. Ni hörde det. Prästen väntar. LAURI: Lad os prædike, eftersom vi allerede har sunget nok; har sunget alle sammen med én mund, således som man gør i kirken. Jeg er præsten, denne sten er prædikestolen, I er klokkere, og okserne her rundt omkring os er